Kategorier
RC-Utrustning

NYA SPAKAR TILL MIN FRSKY TANDEM 20 X

 

 

 

Nu kan jag styra…

 

 

 

 

Under hela mitt aktiva radioflygarliv har jag använt systemet med att hantera spakarna medelst pekfinger och tumme.

Jag skulle inte få för mig att styra enbart med tummen…

Skulle jag gjort det,  hade jag icke fått precision i min flygning. Min tumme skulle dansat jitterbug med spaken…

Min nya FrSky- sändare hade för alldeles för korta spakar , trots jag skruvade upp de i det högsta läget.

Så jag köpte ett par förlängare,  som du kan se på bilden.
Svarvade i aluminium och med O-ringar som halkskydd.

Finns hos  https://www.rcflight.se/visaprodukt.aspx?id=13659&p=sandarspakar-40-mm-m4

De känns bra, men jag ska testa och trä på en bit silikonslang för att känna om det blir bättre än O-ringarna.

Jag har kört med slang på spakarna i 30 år och har funnit det vara det bästa för mig.

Så här ser det ut.

 

 

Kategorier
RC-Utrustning

NU HAR DEN KOMMIT…

 

 

 

…min nya FrSky Tandem 20 X

 

 

 

Nu ska jag bara lära mig att hantera den också…

Kategorier
RC-Utrustning

BINDING THE ORANGE R8DM RECEIVER TO JR GX-8 TRANSMITTER

 

 

 

 

 

 

…Seems impossible at first glance…

 

 

 

 

R8DM mottagare

 

vill jag ska binda med

 

JR XG 8 sändare

 

If requirered, use the Google Translator on my front page  left side.

 

Jag hade köpt några 8-kanals mottagare till min JR,
från HK,  eftersom priset i Kina är en bråkdel mot
i Europa.
Fyra styck  8 kanals mottagare inklusive frakt, tull,
moms och tullens expeditionsavgifter 1000 kr.

Väntade otåligt i 20 dagar innan de dök upp.

Monterade glatt  upp prylarna  på bordet för att binda.

Med mottagarna följde en instruktion, hur man bär sig
åt för att få bindning,  vilken jag till
punkt och pricka
följde ett otal gånger, utan att
jag lyckades binda mottagarna….

Om du råkat ut för samma som jag, i alla fall om du är
ägare till en JR XG 8, då gör du exakt följande:

 

 

                                                                                1.  Connect the binding plug to channel 7 (Aux 2) on rx.

2.Switch on transmitter with the desired model name.

3. Keep the binding button pressed abt 2 seconds
(Button located on the bottom side of you rx)
and as you do it switch on the power for the rx.

 

 

4. When the LED switches from red to green you are done !

Du ska inte trycka på “Bind” i sändaren.

Ovanstående procedur funkade  omedelbart på
mina fyra mottagare.

Glöm inte ställa in Fail-Safe och kolla räckvidd, innan du flyger.

 

Jag skrev rubriken på denna posten på engelska, så sökmotorerna
lättare ska  hitta i cyberdjungeln till min blogg .

 

 

 

Kategorier
RC-Utrustning

PÄR LUNDQVIST TESTAR SIN NYA TARANIS SÄNDARE SINGLE STICK

 

 

 

 

Första flygningen med ombyggda sändaren

 

 

 

 

 

 

DSC04983

 

 

Vinden var frisk väst, med aningen dragning på nord
och jag och Pär träffades på Tärbyhanget, där han skulle
testa sin nyombyggda Taranis.

Han har byggt om en konventionell sändare med två
spakar till en Single Stick sändare.

Jag tycker resultatet blev bra. Det vill säga ergonomiskt
anpassat och elektroniskt lättmanövrerat.

Hur det är gjort, kanske han redovisar en dag på denna blogg…

Enkelt uttryckt,  har han tagit innehållet minus spakarna i en
Taranissändare och placerat i en hembyggd glasfiberlåda.

Pär testade räckvidd och placerade sig både med fri sikt till
modellen från sändaren, som bakom en kulle och passerande
en tät björkdunge. Radion fungerade  som förväntat.

Fördelen med Pärs Taranis/SingleStick är,  att den pratar högt
och tydligt på svenska, vad som sker. Uppstår det ett avbrott
i kommunikation mellan sändare och mottagare,  säger den till.

Det gör min JR också,  men jag får en varningssignal, sen får jag kolla
displayen. Vem kan läsa en display,  när solen står rakt på den ?

Pär flög  sin f.d. Odenman friflygande A2 och tack vare att han
har kunnat programmera alla förhållande mellan spakens
rörelse och output till roderna, flög hans modell mycket bättre
och lugnare.

Så han var nöjd efter sitt hang- och termikflygande, Det var bra
termik och problemet kan vara att komma ner inte upp.

Jag tog ju lite bilder,  varav någon blev hyfsad.

Flyg med Pär,   buren av en Single Stick !

DSC04992

Så här håller man en Single Stick

DSC04995

                                                                       Vänster hand sticker man igenom bandet på baksidan. Genom att handen
                                                                       har stöd av bandet, är det lätt att trycka mot radion ,så den ligger stadigt.

DSC04998

Höger handsida vilar mot gaveln lite lätt och spaken håller man om som på bilden.

DSC05001

Vänsterhandens  pekfinger manövrerar throttle och klaff pottar,  modell mekaniska trimrar
     Det är mycket bekvämt att manövrera pottarna på baksida, för de sitter som
       på Pärs sändare,  exakt där han har sitt pekfinger, så man behöver aldrig leta.

DSC05002

Originaldisplay från Taranis. Pär har rensat bort
för honom onödiga knappar och reglage.
Samt han har programmerat om radion så den är svensktalande
och anpassat det till sig själv. Radion pratar väldigt mycket…

DSC05006

Pär förbereder sin Odenman A2 som är radiofierad.

DSC05029

Och där första starten med ny radioapparat !

DSC05032

 DSC05046

 DSC05051

Här kan du se hur man håller radion.

DSC05064

                 Kyttigt på låg höjd 

DSC05069

DSC05077

Jag tror, detta är en av Sveriges mest fotograferade modeller…

DSC05092En av de sista av de första hangmodellflygarna med rc-modeller.              

_DSC1515

Det gäller att trampa sidoroder…

_DSC1524

Snyggt med ljuset genom sidenet…

_DSC1546

_DSC1569

Klart,  man måste kunna fippla på iphånen, om man motionerar sin häst.

_DSC1597

Jag menar inget symboliskt eller allegoriskt med denna bild.

_DSC1613

Som sagt, lite turbulent på låg höjd vilket kräver aktivt flygande.

_DSC1616

Dags att landa

_DSC1627

_DSC1630

På baslinjen

_DSC1641

_DSC1498

_DSC1648

Där satt den på kanten

_DSC1671

…och piloten hämtar sin modell…

_DSC1673

…nöjd med sin ombyggda radio, vilket inte var enkelt att utföra
utan det 
har tagit lång tid av tankemöda och hantverk av olika slag !

Har du frågor angående Pärs ombyggnad av sin Taranis
till singel stick så kan du maila honom här.

Kategorier
RC-Utrustning

UPP ELLER NER…

 

 

 

 

…och hur högt är jag egentligen ?

 

 

 

 

 

DCIM116GOPRO

 

 

Jag har flugit med vario i mina termikseglare i 25 år och det
har tillfört min flygning en ny dimension.

Speciellt för oss gamla fullskalsegelflygare är det något visst
med en vario och höjdmätare.

Min åsikt är, att man definitivt blir en bättre flygare med hjälp
av telemetri, som talar om, vad modellen gör i realtid.

Därför information hjälper dig att korrigera din flygning.

Allt är inte som det ser ut i luften med modellen alltid…

_DSC9308

Jag har själv lärt mig mycket om termikbildningens karaktär
både på låg och högre höjd.

Det drar man nytta av, då man flyger. Jag vet det finns “Oldschool talibaner”
som vägrar använda hjälpmedel. Ok, det är deras val.

Jag är ganska säker på, vilka som få mest flygtid i termik…

En real sak som telemetrin förändrat för mig, är att jag kommit på,
att jag kan under sommartid flyga termik, där jag bor, fram till minst kl 2000
under halva juni, juli och halva augusti.

Termiken är svagare på kvällen,  men är mycket turbulensfriare.

Mitt varioval sen 14 år har varit Picolario i olika versioner och de är
en mycket bra konstruktion med bra funktioner. Dessutom har Uwe
Renschler en mycket bra service och support.

Nu har jag  skaffat en Jr med telemetri och naturligtvis spanade jag
efter sensorer för höjdmätning och variometer.

Jag hittade det hos en firma i grannlandet Norge,  som heter
EleFun AS,
vilka hade de sensorer jag behövde, till ett pris
som var ok.

Båda sensorerna kostade ca 900 kr tillsammans med frakt.

Inkoppling var enkel. Ansluts i telemetriuttag och batteriuttag
i mottagaren.

Behöver man batteriuttaget för batteri, kan man använda
en Y-sladd.

Det man ska göra är att aktivera sändarens telemetrimodul.

Det står exakt i manualen; hur man ska göra och det är gjort på
två minuter.

Jag ställde min vario på 0,3 m som undre gräns, som andra
2.0 m
och som tredje gräns 4 m/sek.

Du får en pipton från sändaren, när det stiger och beroende
av vilken nivå
det är på termiken,  tutar det enligt de gränsvärden
du ställt in  ovan.

Samtidigt får du visuell information i den stora displayen
på sändaren.

Man bara rullar på hjulet tills man får fram telemetrifönstret.

Där finns alla telemetri du har samlad. Alltså i min är det
batterispänning
i rx, vario och höjdmätare.

Höjdmätaren ansluts exakt som varion och det är “Plugandplay”
eftersom  höjdmätaren
den är självkalibrerande och nollställer
automatiskt, på den höjd där du startar mottagaren.

Jag har  testflugit en kort stund och allt fungerar perfekt.

Som jag ser det,  med den erfarenheten jag har nu, så rekommenderar jag
sensorerna för er som flyger JR XG8 eller senare med DMSS.

Det kommer mer, när jag testat den i min Ava.

Här är adressen till den norska firman, som var mycket hjälpsam
i samband med köpet.

IMG_1201Varion undersida. Vikt….tja 10-15 gram.

IMG_1202

Ovansida så ni ske beteckningen om ni är sugna.

IMG_1204

Höjdmätaren

IMG_1205

Och dess namn.

IMG_1206

Lätt att få plats med i modellen, för man kan stoppa in sensorerna i
trånga utrymmen då de små.

IMG_1208

När sensorerna är anslutna och igång, får man precis som
på en mottagare ett grönblått sken från en led.

IMG_1209

Här är displayen med telemetriinformation.

Lätt att få fram efter man startat radion. Rulla fram den med scrollaren.
Som sagt,  man får även en audiovisuell information, men det är dålig
volym, tycker jag…man kan sätta in en lf-förstärkare av enklaste slag,
om man vill ha högre ljudvolym + en minihögtalare….men varför klabba ?

Kategorier
RC-Utrustning

JR XG8 SÄNDARE

 

 

 

Jag köpte en ny sändare…

 

 

_DSC9512

 

…därför jag ville uppgradera min utrustning till ett system som är bättre.

Min gamla sändare var också en JR. En 9503 med systemet dsm2.

Mina tankar var först att köpa något “dyrt”, då det borde…garantera en bra funktion,
men jag slog det ur hågen. Att köpa en 12 kanals sändare, varför skulle jag det ?

Jag har aldrig använt mer än 7 kanaler, så en 8-kanals sändare skulle räcka.

Problemet med all elektronik i dag är att den blir omodern, så fort den kommit ut
på marknaden. Utvecklingen går fortare än du kan föreställa dig.

Så varför köpa en Futaba för 27000 kr ?

Kanske jag skulle köpa en FrSky Taranis för 2000 kr,
som kan lika mycket
som Futaba eller Jeti ? Eller…

Efter att ha googlat runt och läst på forum, fastnade jag för en JR XG8.
Det som gjorde valet lite lättare var att HAB i Ljungby sålde den med tanke på
support.

Den har det nya systemet DMSS, telemetri och en programmering som i stort
var som för min gamla JR.

Priset var ju en bråkdel mot Futabas flaggskepp.

Eftersom den var fyra gånger billigare betyder det att Futaba är fyra gånger bättre ?

Ok jag köpte sändaren och 4 mottagare.

Ni kan se del 2 och så småningom del 3 av nedanstående video,
om ni klickar vidare,  efter att videon är färdiguppspelad.

Sedan hem, packade upp och laddade. Batteriet är ett LiFe,
vilket betyder, att
det är lätt och har trots det hög kapacitet.

Sen gällde det att programmera 4 modeller.

Det var enkelt, eftersom det följde min gamla radios rutiner.

Telemetrin omfattar olika parametrar. Eftersom jag har
en Picolario, behöver jag inte den
tillsatsen till rx och
info om mottagarspänning är inbyggt redan från början.

Tillsatsen till mottagaren för höjdmätare och variometer kostar
ca 500 kr. Jämfört med Picolario för 432 mHz,
som man får betala 2750 kr för…

Efteråt, eftersom det var fin termik, åkte jag ut med Avan och sändaren
för att testa.

Jag räckviddstestade enligt manual och det klarade sändaren lätt.
Sen provade jag Failsafen på marken och det funkade ok.

Jag slog av sändaren och modellen gick omedelbart i FailSafeläget.

Så iväg med modellen för premiärflygningen.

Allt gick ok och jag flög långt bort från mig och inga problem märktes.
Sen kurvade  jag upp mig på höjd, slog av sändaren och mottagaren
gick i FailSafe, det vill säga, full broms, lite höjd och lite sidoroder varvid
Avan sakta svängde runt under kraftig höjdförlust.

Hade jag inte fått kontakt, hade Avan landat i en rågåker.

Efter påslag av sändare band den med mottagaren nästan på sekunden.

Så den funktionen var ok.

I dag ska jag flyga hang med en modell på Hovs Hallar och då får vi se,
hur det
fungerar. Rapport kommer.

Så initialt är jag nöjd. Dock hade jag önskat,  att höljet varit av aluminium
i stället för plast…men jag inser,  det är en kostnadsfråga.

Att köpa en sändare med 48 funktioner som man aldrig använder
är fullständigt meningslöst.
Köpa dyrt bara för att ha det, för en dyr radio
gör inte per automatik,
att man flyger bättre, är meningslöst.

Dessutom förlorar man inte så mycket, om man måste uppgradera.

I dag är det så,  att varje fabrikat i stort sett inte är kompatibelt med andra
system och märken.

Därför fick jag sätta mina DSM2 mottagare till salu för en bråkdel, av
vad jag betalat.

En annan fördel med denna sändaren är,  att den är mycket lätt !

Här kommer lite bilder från provflygningen med Avan.

_DSC9308

Klart att provflyga. Ni ser själva vilket fint termikväder det är…

DCIM118GOPRO
                    Klart piloten är glad inför provflygningen.

_DSC9313

Jag har köpt två nya Kokam-ackpaket.

_DSC9323

Jag såg två ugglefjärilar som virvlade omkring…

_DSC9326

…fast de var svårfotograferade.

_DSC9335

Sommarens 2015 kanske sista blomning…

_DSC9355

Vacker blomma och härlig segelflyghimmel.

_DSC9356

Man kan nästan höra det spröda pinglet från de små klockorna…

_DSC9368

Blommande ljung marscherar på…raka i ryggen
som paraderande soldater…

_DSC9381

Ska detta bli till malt ?

_DSC9386

 

 

_DSC9398

 

_DSC9414

 

Miljön jag flög i.

 

Kategorier
RC-Utrustning

KULORNA RULLAR…

 

 

 

…lätt nu i min Mega-motor.

 

 

 

IMG_0472

Min välanvända Mega-motor med de gamla lagerna framför.

Min mycket använda, 7 års drift i mina modeller, Mega-motor började låta illa.

Det var en av de första elmotorerna av kvalitet jag köpte för mina
elseglare.

Inte bara har den suttit i ett par Avor, den har dessutom tillbringat 16 månader
liggande i skogen, sen jag tappade nosen på en Ava…

Alltså, på grund av oljud, beslöt jag att byta lager.

Jag gick till den firma i Halmstad som brukar ha ett brettsortiment från SKF,
men min dimension 5 x 11 x 5 zz, det hade man inte.

Så hem och googla och hittade:

http://www.kullager.se/

Detta företaget hade mina storlekar.

Alltså beställde jag några lager, för priset var hyfsat 37 kr/st.

Hos fina firman kostade de 134 kr/st …..

Torsdag kl 1200 klickade jag på “Beställ” och fredag kl 1300 kom ett kuvert
med lager neddimpande i min brevlåda !

Det kallar jag en snabb leverans och något jag inte är van vid från
svenska företag.

Bra jobbat från firman och jag kan ju inte annat än rekommendera företaget
då det gäller lager.

Lite om bytet av lager i min Mega-motor.

Ena gaveln på motorn är fäst med gångade nitar… Jag tog bort dessa genom
att använda en vass kniv, som jag knackade in under niten , så jag kunde bräcka upp niten en aning,
för att kunna få grepp grepp om den med en bra spetstång. Då kan du vrida/dra upp den.

Du kan se två av skruv/nitarna på bilden ovan.

Om du skulle fördärva nitarna av någon anledning, föreslår jag,  du ersätter de med
i längd anpassade M2 maskinskruv.

Du kan gänga gavelstyckets hål med en M2 förtapp, så fäster skruvarna.

Det är ju ingen stor påfrestning vare sig axiellt eller radiellt på bakstycket,
så i stort behövs bara något,  som fixerar gaveln.

Rotorn och resten är lätt att få ut, vilket också de gamla lagerna är.

Jag gjorde rent, skiftade lager och satte ihop i motsatt ordning.
Skruv/nitarna satte jag på plats, skruvade ner de och knackade
sista millimetern.

Allt blev perfekt.

såedemede

Kategorier
RC-Utrustning

MENYRULLEN PÅ EN JR-RADIO

 

 

 

Krånglande “Meny-” och ” Enterfunktion”…

 

 

 

rulle 2

En originalrulle

 

 

det är en svag punkt på JR och Spektrumsändare.

Jag fick problem med min, “Enterfunktionen” var nästan alltid aktiverad.

Alltså googlade jag problemet, vilket visade sig vara vanligt.

Jag kopplade problemet till rullen, som är tillverkad i plast.

Problem med rullen var så vanligt,  att ett företag i USA, 

http://www.eastrc.org/estorerollerbutton.htm

tillverkade nya rullar i aluminium  för att ersätta plastskräpet, som sitter originalt.

Eftersom min meny- och enterrulle krånglade,  beställde jag en ny .

Pris 14 dollars.

Den kom till mig efter  en vecka och jag satte mig för att byta rullen.

SONY DSC

Min sändare med ny aluminiumrulle.

Min sändare togs isär med försiktighet för att kunna komma åt rullen.
Rullen har två funktioner: Dels som ett verktyg att scrolla i menyer,
dels för att ge kommandot “Enter” för att verkställa en ändring.

Det är inte svårt,  att få isär sändaren, men ta det lugnt och notera
hur kontakter och skruvar sitter, så du får tillbaka allt på rätt plats.

rulle 3

Till vänster nertill under displayen sitter pc-kortet med rullhållaren.
Fäst med två skruvar som låser i rullens yttre hölje på framsidan.

När jag fått isär det och höll kretskortet som håller rullen, såg jag
omedelbart,  att rullen inte var problemet.

Problemet var, att fjädern på mikrobrytaren som sköter
“Enter” var totalt utan aktion.

Det gjorde,  att brytaren hela tiden var aktiverad så gott som.
Det minsta du rörde rullen,  gav du “Enterkommandot” och så kan man
inte ha det,  om man ska navigera.

rulle 1Överst rulle av aluminium.

Till vänster potentiometer för scrollning.

Till höger mikrobrytare och stöd för rullen.

 

För att slippa detta problemet,  kan man sätta dit en ny mikrobrytare,
men det gjorde inte jag.

Mikrobrytaren var av usel kvalitet,  så att köpa en JR originalbrytare
vore meningslöst enligt min uppfattning.

I stället gjorde jag så här:

Jag lödde tillbaka skalet till mikrobrytaren,  då axeln på rullen måste
ha något att vila på.

Sen lödde jag på två sladdar på brytarens ben. Sladdarna drog jag
upp till “Lärare/Elevknappen”,  vilken sitter upp till vänster på toppen
av apparatlådan.

Just denna knapp använde jag aldrig,  så dess funktion kunde jag allokera om.

SONY DSC

                                                                        Brytaren som fungerar som “Enter” vid tryck. Fd lärare/elevknapp.

SONY DSC

                                                Hoppas min bild är instruktiv

För att komma åt att löda, så tar man bort tryckknappens plasthölje,
skruvar bort
den förnicklade hylsan och för  brytaren genom sin genomföring
i apparatchassiet.

Du måste oxå ta bort den vridpotentiometer, som sitter omedelbart vid sidan
om brytaren, för att få ut brytaren,  men det är lätt.

På brytaren lödde jag bort, de två sladdar som fanns, isolerade ändarna och
förlade
de,  så de inte låg i vägen.
De sladdarna jag lött på mikrobrytarens, 
lödde jag in på Lärare/elevknappen .

Nu hade jag en 100% säker “Enter” funktion med den yttre knappen.

Därefter monterade jag noga ihop allt igen i motsatt ordning och
 kontrollerade  funktionen.

Det fungerade perfekt.

Jag ska försöka leta upp en mikrobrytare av bra kvalitet att sätta in.

Mikrobrytaren är förutom en elektronisk funktion också ett mekaniskt stöd
för rullens ena ände.

Hittar jag nåt lämpligt ska jag berätta.

En del bilder hör till instruktionen för rullbytet från eastrc.org.

Kategorier
RC-Utrustning

VARIOMETERSERVICE

 

 

 

 

Min äldsta vario lade av i söndags.

 

 

IMG_0003-001

Denna varion har mer än 600 timmar i termiken !

IMG_0004-001

…så den har pipit en del !

Den första moderna variometern jag köpte , en Picolario från Renschler
i Stuttgart behagade sluta fungera i söndags.

Efter 8 års god tjänst blev det tyst.

Vad felet är ? Ingen aning, men det finns ingen RF ut från dess telemetri-
sändare i alla fall.

När det gäller elektronik, så vet man aldrig vad som går sönder, förrän
man grundligt felsökt.

Jag har två varios till av den nya versionen som fungerar ua.

Men, jag ringde Uwe Renschler i Stuttgart och talade med honom
och fick beskedet att skicka ner varion så lagar han den.

Kostnaden ligger på ca 30 euro, vilket ju är rimlig summa, då
man ser vad en ny kostar.

Så min Picolario ligger förhoppningsvis i brevlådan på fredag igen.

Jag har fått support en gång tidigare av Uwe och jag rekommenderar
varmt hans företag.

Här kan man köpa Picolarion:

                                               http://www.thommys.com/vario-picolario-logger/

 

Kategorier
RC-Utrustning

35 MHZ OCH 2.4 GHZ…MIN KAMP MOT PROBLEMEN

 

 

 

 

Det gäller att aldrig ge upp. Då löser man problemet !

 

 

 

 

 

 

IMG_0021-1

Här ser ni 2.4 antennerna som sticker ut från kroppen i plaströr.

Men jag förde faktiskt en hård kamp mot radioproblemen .

Jag har tidigare, i någon mån, beskrivit problemen, men nu med lite
mer kunskap och erfarenhet kan jag bättre beskriva de.

Att jag inte varit ensam om radioproblem, det har jag erfarit vid mina många
nedslag i Modellflygsverige och de möten jag haft med modellflygare,
som också drabbats av oförklarligheter.

Det är ju lite känsligt att erkänna,  att man haft problem med radion.

Köper man en radio för 20000 kronor, är det inte upplyftande att gå ut och säga,

“Jo, jag har haft problem”.

Min dåvarande radio var en MC-24 Golden Edition. En mycket välrenommerad
35 MHz-radio från Graupner. Elektroniken i huvudsak JR.

JR står för Japan Radio, vilket är ett företag,  som är känt för att producera
state of the art mottagare och sändare för olika frekvenser.

Eftersom jag är sändareamatör kände jag till JR:s kvaliteter, varför jag inte
hade anledning att ifrågasätta detta.

Min MC-24 fungerade i 7 år utan problem och jag var väldigt glad för den.

För man måste känna fullt förtroende för den utrustningen man har, då
man flyger sina modeller.

För ca 5-6 år sen, när jag köpte min första kompositmodell, en 3-m Ava,
det var då allt började.

Jag upplevde, jag vill inte säga störningar, utan felfunktioner när jag flög modellen.

Naturligtvis hade jag placerat mottagarens antenn i fri luft utanför kroppen.

Min installation var så bra den kunde göras.

Problemen uppträdde vid varje flygning och så kan man inte ha det.

Problemet var att mottagen slutade att fungera momentant, vilket jag hörde,
genom att telemetrin
slutade fungera. Det hördes ett brus  bara.

Min frekvens var kanal 72 och det tycktes, som just denna frekvens på
Hökafältet var utsatt för störning. Jag bytte till andra kristaller och problemet
var borta.

Flög jag på andra platser,  hade jag aldrig problem.

Nu kan man ju tycka,  varför jag bara inte bytte kristaller i alla  mina modeller.
För då skulle ju problemet vara eliminerat ?

Men jag beslöt, att för att slippa framtida problem, konvertera min MC-24 till
2.4 GHz.

Ska jag dra en slutsats om de initialt förekommande problemen på 35 MHZ ,
var det en blandning av svåra mottagningsförhållanden på grund av kompositmaterial,
som orsakade skuggning av antenner och troligtvis för dålig kapacitet på UBEC-eneheten.

Kanske också problem med logikdelen i sändaren, men detta kan jag inte belägga.

Inte bara ville jag bli av med de intermittenta avbrotten,
jag ville också eliminera de störningar,  som motor och reglage kan generera,
vilket kan påverka 35 MHz mottagare.

Inga problem, jag ringde Staufenbiel i Hamburg och de skickade en konverteringssats.

Konverteringssatsen var en Spektrum framtagen speciellt för MC-24.

Allt sattes sorgfälligt ihop enligt manualen och jag gick glad ut för att testa.

Det funkade bra. Räckvidden låg inom specifikationen.Fint tänkte jag,
nu har jag dragit ett streck för störningarna.

Trodde jag…

Det tog inte lång tid,  innan det uppträdde konstigheter även på 2.4 GHz.

Jag hade placerat de båda mottagarantennerna utanför kroppen för den bästa
funktionen. Så det kunde jag inte förbättra.

Vilka problem fick jag ? Jo, mottagaren slutade ibland att fungera.

Det kunde jag väldigt enkelt höra, eftersom jag då fick avbrott i min telemetri.

Avbrotten kunde vara aktiva i 2-6 sekunder. Sen knöt rx och tx ihop igen.

Men det kändes inte bra med dessa avbrott. Dels för risken att modellen kunde
skada person eller egendom, dels så är ju en Ava med full telemetri dyr.

Jag försökte leva med problemet och jag labbade med olika mottagare och
med 2 externa satellitmottagare utanpå kroppen.

Det hjälpte inte.

Sen drabbades jag av ett rejält avbrott vid en landning. Jag låg på finalen med
full kontroll och var en halv meter över marken. Då drog motorn på halv gas,
modellen gjorde en stigande sväng och landade med bra fart i en stor buske,
där den stod med hackande motor.

För att binda sändaren och mottagaren stängde jag av sändaren och slog på.

Inget hände. För att få det att binda, var jag tvungen att göra en hardreset.

Jag tänkte ok, detta var väl en engångshändelse…

Men det var det inte. En tid därefter var jag på Höka och flög termik med Avan.
Jag glömmer aldrig detta. Min höjd ca 200 meter och jag flög på rakkurs
mot staden eller Eurostop.

Då…allt slutade funka. Avan gled rakt fram med ca 10 graders dykvinkel.

Jag stängd av/satte på sändaren. Ingen reaktion.

Då tog jag sändaren, slängde in den i bilen och försökte jaga ifatt modellen.

Ja,  jag vet det låter inte klokt, men desperata läge kräver extraordinära åtgärder.

Modellen försvann bort mot Lidls lager.

Jag körde runt och letade. Ni vet,  hur där ser ut? Hårda tak, betong och asfalt.
Inte vänligt att slå ner i !

Efter att ha letat lite allmänt träffade jag ett par grabbar vid Wohlins
Fryshus och jag frågade, om de sett nåt ?

Nä,  de hade man inte, men en sa,  han hört ett vinande för 5 minuter sen.

Nu hade jag in indikation på,  att modellen var i närheten.

Det fanns en liten kulle utanför Wohlins och Lidls lager.

På den ställde jag mig och spanade.

Då lyste lyckan mot mig, för i det höga gräset på den lilla ängen,
där såg jag stabben på min Ava.

Gode Gud tänkte jag, vilket tur jag hittade den. Och vilken tur att
inte LiPo-acken inte tagit fyr.

Jag tassade bort till modellen,  som stod i det höga, ca 1 m, gräset.

Nosen satt en dm ner i den torra marken, men modellen var hel.

Det fanns ingen skada på den överhuvudtaget. Detta tack vare det höga
gräset tagit upp den kinetiska energin vid nerslaget.

Efter att jag bärgat modellen, tänkte jag,  att jag måste kolla min
radio. Min sändare var på men ingen kontakt med mottagaren.

Jag stängde av och slog på, men ingen bindning.

Nästa steg var att koppla bort mottagar/drivacken för motorn.

Då blev ju mottagaren resettad. Sen försökte jag binda. Det gick inte.

Samma procedur en gång till. Då band de ihop sig.

Nu förstod jag lite mer,  vad som hänt.

Mottagaren hade troligtvis på grund av ett korrupt kommando från sändaren
fått en burnout. Den hade alltså,
om man jämför med Windows,
fått blåskärm och låst sig.

Hemkommen kollade jag sändaren och dess anslutningar. Hittade inget fel.

Sedan ut och kolla räckvidd. Den var enligt specifikationen, men Blommans
JR hade mycket bättre räckvidd. Jag blev lite fundersam.

Därefter hade jag en period utan problem , då jag var mycket och flög hang,
vilket oxå skedde med fullkompositkärror. Det funkade ok och jag  försökte
provocera min utrustning, men den malde på.

Ni förstår mitt problem. På Hovs Hallar och vid Hammars Backar funkar
mina kompositmodeller, men inte på Höka…jag blir självklart konfunderad.

Ånyo skulle jag flyga termik vid Höka. Än en gång la min mottagare av bara pang.
Min Ava var i ungefär samma läge som förra gången. Ca 200 m upp riktning staden.

Som förra gången in i min bil med sändaren och jagade efter.

Modellen försvann in över bostadsområdet Fyllinge.

Hur tror du man känner sig ?

Just när jag svängde in mot bostadsområdet, ringde min mobil.

Det var Michael Christensson, en före detta medlem i Hökaklubben,
som rapporterade,  att min modell ligger i hans trädgård.

Alltså ännu en gång en otrolig tur. Modellen hade kommit i en svag
dykning i hög fart, landat i ett äppelträd och lagt sig till ro.

När jag kom fram, visade det sig, att modellen var utan skador  !

Otroligt.

Det enda som var sönder, var en 4 mm plastskruv, som höll vingen fixerad.
Jag blev ju enastående glad och gav hans son 500 kronor som tack för
telefonsamtalet.

Jag har som en fast regel att alltid sätta en lapp på modellen, som anger varthän
man kan ringa för att underrätta ägaren. Det är en billig försäkring !

Efter hämtningen band inte radion av sig själv. Återigen en burnout i mottagaren.
Jag fick resetta 2 gånger, innan den band. Första bindningsförsöket fungerade halvvägs
bara.

Nu var jag tvungen att vidtaga radikala åtgärder. Jag började misstänka, att sändardelens
logik var kass. En liten misstanke var kapaciteten på UBEC-kretsen var för dålig,
så spänningen sjönk för lågt till mottagaren, då servon jobbade.

För att eliminera detta problem, monterade jag en 8 Ah UBEC, vilken skulle palla belastningen.

Jag ville inte hålla på och klabba med reparationer och liknande, utan jag bestämde mig för en ny radio.

Efter att ha spanat valde jag en JR, som jag köpte, när vi var i USA. Att köpa den där
gjorde att jag tjänade nästan 3000 kronor.

Det första jag gjorde, när jag var hemkommen,  var att läsa manualen från början till
slut, för att jag skulle få en förståelse,  hur konstruktören av programmeringen tänkt.

Mina gamla mottagare var ju Spektrum och de var kompatibla med JR.

Så jag tog ut en mottagare av varje sort, monterade på en plywoodskiva med servon
och skickade med sändaren så personen kunde köra servona efter hand, som avståndet ökade.

Jag kunde slå fast, att räckvidden var mycket överlägsen min gamla ombyggda MC-24.

Så in med de nya grejorna i mina två Avor. Jag har en HyperAva och en Ava Pro.

De är försedda med exakt samma utrustning. Mega motor, TMM-reglage, den nya Picolarion
och med antennerna och dess koaxialkablar dragna vinkelrätt ut från kroppen i plaströr.

Nu fungerade allt igen och jag kunde flyga utan att vara nervös.

Det gick fint i nästan 2 år.

Ni ska veta, att jag flyger på ett sätt, där utrustningen får bekänna färg.
Jag flyger högt och lågt och  jag flyger långt ifrån mig.

I somras hände två oroliga saker med radion och båda hände vid Tjärby.

Vid en start gick mottagen in i FailSafe, vilket inte är roligt, då modellen är
20 meter över marken. Det tar ju ett antal meter och sekunder att få håll på
modellen efter en FailSafe.

Men jag lyckades. Jag brukar säga att det gör inget det krånglar,
bara man kan få reda på varför…

Jag förklarade det med,  att antennerna varit skuggade av vingen,
eftersom modellen var under mig från min startposition uppe på hangkanten.

Det lät som en rimlig förklaring, för vingen är ju en Faradays Bur, vilket effektivt skärmar
mottagaren från sändaren. Jag letar ju efter orsaken till felfunktionen och detta var
plausibelt, men inte helt övertygande.

Så det var lugnt igen. Till nästa dag. Då gick modellen i FailSafe, när jag höll på med ett
flygfotojobb hos en köttproducent.

Modellen gick i FailSafe och eftersom jag var långt bort och lågt, var det inte lätt att
komma ner. Min avsikt vid FailSafen var att försöka landa så fort som möjligt.

Nåväl, jag kom ner lite halvkontrollerat i en kornåker och där var det svårt
att hitta modellen.

Jag fick ringa till den, jag har en GPS-tracker, och fick koordinaterna.

Sen gick jag rakt på den.

Inga skador, men jag packade ihop, åkte hem aningen besviken.

Hemkommen beslöt jag att gå till botten med problemet och ta reda
på,  varför min mottagare 2 gånger gått in i FailSafe de senaste dagarna,
på grund av okänd orsak till felfunktion.

Alla som sysslat med moderna kompositplan, vet hur väldigt trångt det
är i kroppen. Speciellt i mina Avor med variometer och GPS-Trackern.

Men det fanns ingen pardon.

Det var nödvändigt att hitta orsaken till felfunktionen

Jag rev ut hela innanmätet, mottagare, vario, GPS-caller och allt kablage
och lade ut det på bordet.

När jag granskade koaxialkablarna, som är de skärmade kablar,
vilka  förbinder mottagaren med antennerna, så visade det sig,
att den ena antennen saknades helt och hållet.

Antennen, som helt enkelt är en del av koaxialkabelns innerledare, hade
gått av där koaxialkabelns
skärm slutade.

Det hade alltså blivit en brottanvisning och till slut, hade den gått av.

Den andra antennen hade också nästan gått helt av vid koaxialkabeln.

Ett mirakel det fungerat,  som det gjort nästan utan antenner !

Min åtgärd blev,  att göra nya antenner genom att ta bort skärmen på koaxen,
så antennen fick exakt den längd, den ska ha, för den ska fungera som en
1/4-vågsantenn.

Jag klippte av en bit av koaxen, så jag kom att arbeta med orörd kabel,
vilken inte varit utsatt för slitage och böjningar.

IMG_0001

Den silvriga delen till vänster är själva antennen. 32 mm lång.

Ledaren i koaxialkabeln som används som antenn är skyddad av ett plasthölje.

Så i koaxialkabeln finns längst in en ledare, utanpå den ett plasthölje, utanpå plasthöljet
en skärm och utanför skärmen ett yttre plasthölje.

IMG_0002

Antennen är gjord genom att man tagit bort skärmen på koaxialkabeln från mottagaren.

IMG_0005
Ska du klippa till ny antenndel, så var försiktig,
så du inte får en brottanvisning på ledaren i koaxen.

Detta gjorde jag på båda sidorna. Sedan var jag mycket försiktig, då jag åter-
monterade mottagaren och dess antenner i kroppen.

Koaxialkablarna och antennerna sitter nu inne i plaströret och är därmed
helt skyddade mot yttre påverkan.

Plaströret jag använder,  är det gula innerröret till Golden Pushrods.
Det fungerar bra.

Sen den operationen har allt funkat utan problem.

Orsaken till FailSafen vid de två tillfällena var bristen på och skador på antennerna.

Eftersom jag är sändaramatör, signal SM6LMH, testade jag räckvidden
från Hovs Hallars platå till en kompis i Halmstad som bor högt och fritt.

Det fungerade utan anmärkning. Avståndet…22 km. Men det var ju fri sikt.

Jag har, som jag skrev förut, träffat massor av modellflygare. Det finns
nästan inte någon, som inte har mött problem av något slag med sin radio.

I alla fall inte i den gruppen som jag tillhör, vilka flyger långt bort och
ibland lågt.

I olika perioder tycks olika fabrikat vara populära. I Tyskland såg jag mycket
Jeti och Futaba.

Jag har aldrig problem med räckvidden mera. Inte heller att jag har  missade
digitala paket i någon omfattning, som
skulle kunna vara ett problem.

Min JR fungerar, som jag vill just nu.

Men det är ju ingen garanti, att den gör det för all framtid.

På den tiden vi flög med 27 MHz….inte hade vi sådana problem, som jag beskrivit ovan…

Min Graupner MC-24  övertog en kompis, som använder den med 35 MHz-modulen
och den fungerar utan anmärkning.

Liten fotnot.

En del modellflygare jag möter säger:” Jag har aldrig haft problem med min radio.”

Nä, för flyger man max 100 meter ifrån sig och hela tiden med fri sikt, då har man
i regel aldrig
problem.

Men tänjer man gränserna,  som jag gör, då ställer det krav på utrustningen.

 

IMG_0007-2

  35MHz antennen var som synes dragen helt fritt.

IMG_0046-2

Så här såg det ut nära Avan gav sig iväg på egen hand…

Digital StillCamera

En av antennkonfigurationerna för 35 MHz.

Ni ser jag lött in en 75 Ohms koax i mottagen. Själva antennen ska sitta i fästet ni ser
och antennens
längd räknas från där koaxilkabelns skärm slutar till antennsprötets topp.

Det som pekar ut till vänster, är ett av jordplanen jag hade.
Detta ska också ha rätt längd 
i förhållande till frekvensen.

Digital StillCamera

Här ser ni antennsprötet inkopplat. Det röda vid sprötets botten är
en spole som förlänger sprötet elektriskt för det ska vara perfekt anpassat till
frekvensen.

Mitt antennbygge här var exakt avstämt till min frekvens
med hjälp av signalgenerator, oscilloskop och olika mätinstrument.

Antennen hade ett SWR på 1:1.0 vilket betyder den fungerar
med 100% effektivitet.

Tyvärr hjälpte det inte…

Digital StillCamera

Här syns plastsprötet som ledde ut trådantennen för mottagaren för 35 MHz.

Digital StillCamera

Här syns antenn bra. Man tycker det borde fungerat eller…

Digital StillCamera

Att inte kunna påverka sin modell överhuvudtaget…känns aningen veset…

Digital StillCamera
Men efter mycket möda fick jag det, i enlighet med vad jag redogjort, att fungera till slut.

Liten sammanfattning om radioproblemen som jag hade att lösa:

    Min Graupner mc-24 Gold Edition.

    De beskrivna felen berodde troligtvis på :

1.   Att min frekvens på 35 MHz, kanal 72 var vid klubbfältet drabbat av en överton
från en näraliggande industriell anläggning,
som använde RF vid tillverkning
av plastdetaljer.

     Det som pekar på detta, var att just kanal 72 var drabbad.

2.  Att min UBEC,  eller den elektronikenhet som försåg servo och mottagare
med spänning från LiPo-acken inte klarade
strömmen,   som servona krävde.

     Mina servo som var dyra skevroderservo från Dymond drog vid fulla och snabba utslag
     mer än 4 A momentant !

3.  Att jag kanske hade fel på logikdelen i min sändare.

Min Graupner mc-24 Gold Edition ombyggd med Spektrum 2.4 GHz från Graupner.

Troliga orsaker till felfunktionerna var problem med logiken i sändaren.

1.  Att UBEC:en inte klarade strömbelastningen.

2.  Att räckvidden var i undre gränsen kan ha berott på ett systemfel i den
      nya Spektrummodulen.

Min JR.

Förlust av bindning två gånger berodde på att mina antenner på grund av
mekanisk påverkan “fallit av”. Det fanns bara ett par mm antenn på ena sidan, på andra sidan
inget alls.

Slutsats:

1.   Man måste vara noggrann vid installation av 2.4 GHz,

2.   Antennerna utanför kompositmaterial.

3.   Använd satellitmottagare om möjligt.

4.   Om du har en UBEC, se till den klarar strömbelastningen.
      Jag använder nu UBEC som klarar 8 A.
      Koppla in en multimeter som kan mäta ström, så du
      får fastlagt,  hur mycket din mottagare behöver vid maximala
      servoutslag och vid inkopplad telemetri.

4.  Kolla dina mottagarantenner så du verkligen har antenner,
      som de ska vara.   Det är lätt att missa i hastigheten.

5.   Om du använder olika fabrikat av servon så se till
      att kontakterna, hane/hona är kompatibla exakt.

      Alltså se till att kontakterna går helt ihop och inte sitter
      på halvdistans.

Kontakterna, JR, har avfasade kanter på hanen, som ska
passa i motsvarande faser på honan.

Det går att tvinga in en Futabakontakt i en JR, men risken är
att det blir en dålig förbindelse.

Om det inte passar, så byt kontakter till två av samma fabrikat.
Försök inte “skrapa av” plast från hanen så den ska gå in i honan.

Det blir bara ett kattrakande med en inbyggd risk för felfunktion.

      Så med ett ord: Noggrannhet !

Kategorier
RC-Utrustning

HAB ELECTRONIC AB

 

 

 

 

 

…heter en känd firma som sysslar med radiostyrt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1993 enligt PRV:s papper startade Tomas firman i Ljungby.
Så han firar i år 20-årsjubileum och
jag kan bara buga mig
för hans insats.

Företaget startades från början av Arne Nohlberg i Skövde
och namnet HAB kommer från Arnes
av Post och Telestyrelsen
tilldelade amatörradiolicens SM6HAB. Namnet var väl
inarbetat och det
fanns ingen anledning för Tomas att
förändra det.

HAB Electronic AB omsätter enligt Patent och
Registreringsverkets handlingar 7-8 miljoner innevarande år.

Personligen har jag handlat hos honom sen firman öppnade
vid Berghem tror jag det heter.

Att vi har en lokal handlare som kan serva våra behov är
värdefullt.
Visst, realiteten är att det mesta är
billigare i Kina,
men service och tillgänglighet är bättre, då firman
finns i Småland.
Det är jo oxå lättare
att prata svenska än mandarin…
tycker jag i alla fall.

Då jag kom i kontakt med HAB och Tomas,  fick jag
uppfattningen,  att han var mån om att kunna lösa

eventuella problem. Alltså att man fick hjälp och inte det
vanliga svaret: Vi ska se vad vi kan göra…..

För ett par år sen flyttade  Tomas sitt företag till
nybyggda lokaler och till ett nybyggt hus för sig och sin

familj i utkanten av Ljungby vid Sadelvägen tror jag
det heter.
Med på flytten var hans förtrogne Amir.

Efter hand har hans kunskap och sortiment breddats
och fördjupats och han har genom sina goda

kontakter med  Tjeckien haft goda möjligheter att få hem
hard- to- get- items.

I tisdags besökte jag HAB för att inköpa ett par prylar och
då tog jag några bilder. Jag glömde fotografera

de numeriskt styrda maskinerna och varulagret han
har i källaren, men jag tror,  bilderna ger en bild av det hela.

Jag undrar hur många timmar i veckan Tomas och Amir
svarar på frågor via telefonen ???

Här hittar du deras hemsida:

http://www.hab.se/

 

Tomas plats där han tillbringa en stor del av dagen sysselsatt med telefon och dator.

Amir, en mycket duktig modellflygare och en modellflygare med mycket tekniska kunskaper.

Här är serviceverkstaden.

Utrymmet är synnerligen välfyllt med för modellbygge väsentligheter.

Här pågår alltid projekt som synes.

Mycket rör ju ackar, kontaktdon och sladdar.

Behöver ni servon ?

…eller LiPo, eller andra ackar ?

Förbränningsmotorer mister mer och mer av sin marknadsandel till fördel för elen.

Mer servon…

Tillbehör, småplock. Behöver du nåt ? Det finns nog här !

Radioapparater

Här har pojkarna gjort det nästintill omöjliga, man har landat i taket…

HAB:s stora multicopter.

Att det handlar om flyg syns även på kontoret. Alltid nåt som ska eller har testats.

Precis som i min verkstad: Ett ordnat kaos…

Kolfiber. Tänk om man för 25 år sen pratat om kolfiber, kevlar i modellflygarkretsar……

Här har vi HAB Electronic AB i sitt nya hus. Lite alpstuk på det eller ?

 

Kategorier
RC-Utrustning

UBEC…

…vad är det för nåt ?

Jo UBEC betyder:  Universal Battery Elimination Unit.

Alltså en elektronisk pryl som omvandlar LiPons spänning, vad det nu är mellan 7.2 och uppåt, till en spänning som passar mottagaren och servona.

Man slipper använda Bec från reglaget, då det ofta visar sig,  att dessa inte klarar strömstyrkan,  som behövs till sevona.

Jag har som de flesta köpt UBEC-kretsar från Kina, men, men……det visade sig följande:

UBECEN jag köpt skulle klara 3 A belastning, men det visade sig,  när jag drog på fullt skaft på elmotorn och styrde modellen, att det räckte inte med 3 A.

Jag mätte,  hur mycket servona drog,  det är Hitecs digitala vingservo och det visade sig,  de drog 4.5 – 5.0 A tillsammans,  vilket är 3 servon. Alltså mycket mer än jag trodde.

Det märktes vid ovanstående tillfälle,  genom att mottagaren gick i failsafe. Jag fick info via min telemetri, att spänningen till rx snabbt sjönk,  då jag använde servona och att rx då gick i failsafe,  var just  vad som skulle ske.

Men,  så kan man ju inte ha det, för går mottagaren i failsafe just efter starten, då är man i dåligt läge. Jag menar i starten,  när man börjat klättra och hastigheten inte är över sig…då kan det hända tråkigheter. Min Spektrum tar ca 3 sekunder på sig att binda om och på dessa sekunder,  kanske 15 m över marken i ett läge nära stallgränsen….det kan bli en smäll.

Just i starten jobbar man mycket med roderna,  då farten är låg. Uppe i luften när man flyter på, drar ju inte servona så mycket ström, för man använder ju mycket små utslag. Men det är dumt att chansa.

Tänker man efter, så är det ju inte bara servona,  som tar ström. Man har sin Rx, variometern konsumerar, annan telemetri behöver ström och Gps behöver power, så allt ihop blir ganska mycket. En annan indikation på spänningsfallet märkte jag,  då jag aktiverade mina aerodynamiska bromsar. Dessa öppnas av 2 HiTech digitalservon för skevroder och trycker med sin arm på bromsarna så de hålls i den vinkel,  jag vill

Bromsarna vill gå till stängt läge hela tiden, då de är belastade med en pianotråd,  som tjänstgör som en torsionsfjädring.

När jag aktiverade bromsarna och tryckte på lite, hörde jag via telemetrin att spänningen snabbt sjönk i Rx. Från 6.1 V snabbt ner till under 4 V. Digitala servon har ju den egenskapen,  att de vill verkligen ligga i det läget piloten vill och det kan kosta Ampére!!

Således rotade jag runt på nätet och hittade hos Staufenbiel en UBEC,  som klarar 5 A. Den är dyrare än kinesubecen, men 200 spänn är billigt för att försäkra sig om en felfri funktion. Det tog 5 dagar,  sen kom posten och levererade till dörren.

Staufenbiels UBEC funkar 100%, varför jag rekommenderar dessa.

Här hittar ni prylen:

http://www.modellhobby-shop.de/

Jag antar,  att andra än mig har drabbats av ovanstående, så en mätning av strömförbrukningen från servo och andra enheter i systemet skadar nog inte.

Det mäter du med ett vanligt universalinstrument, som klar 4-6 A strömmätning. Koppla in instrumentet i serie med strömkabel ut från Ubecen, när du ska mäta.

Lite bilder:

Staufenbiels UBEC för 5 A försedd med strömbrytare, som jag tog bort för det var onödigt.

Ni ser själva spefikationen: 3-10 LiPoceller, 5 A stadigt eller 7.5 momentan belastning.

Staufenbiels UBEC kommer i en påse som skyddar mot statisk elektricitet.

Kines UBEC. Klarar 3 A

mats

Kategorier
RC-Utrustning

MODELLFLYGAFFÄREN SOM FÖRSVANN…..

 

….och gjorde mig lång i ansiktet….

 

I veckan reste vi till Tyskland för lite semester. Naturligtvis ville jag köra in till Staufenbiel i Luebeck , hos vilka jag handlat i 25 år och alltid varit nöjd.

Så när vi körde inom Luebeck och in på Schönböckener Strasse sa jag till ressällskapet, att här ligger affären till höger……trodde jag ja.

Där fanns ingen affär ! In och googla. Resultat: Affären nerlagd…..Kanske inte konstigt att även en stor etablerad modellhobbyfirma märker av konkurrensen från HobbyKing i Kina.

Kollade lite vad som hänt och man har koncentrerat verksamheten till ett fåtal platser. Ni kan läsa om det här:

http://www.modellhobby-shop.de/

Staufenbiel var ju ytterst gynnsamt att handla hos, speciellt innan vi var medlemmar i Unionen. För det första låg priserna ca 30% under de svenska minst och sen gick man till tullen i Puttgarden och fick stämplat så fick man momsen tillbaka ca 13 %.

Så nästan halva priset gav man hos Staufenbiel.

Jag handlar fortfarande hos Staufenbiel,  när jag är i Hamburg eller Berlin. Han som är chef i Berlin heter Dirk Marquard och är en väldigt trevlig och hjälpsam person.

Att beställa via nätet från Staufenbiel är enkelt och man behöver inte vänta 4 veckor på prylarna,  utan det tar i regel 3 dagar.

En annan firma jag gynnar är:

http://www.der-schweighofer.at/

i Österrike. De är också billiga och snabba med leveranser.

Japp så är det. Kör inte in till Luebeck för att leta efter Staufenbiel.

Men om ni ändå är där så kör ut till Moisling och besök Citti. Ett  enormnt inköpscentrum. I samma byggnad ligger Media Markt, som nästan skapar svindel hos kunden med sin överväldigande varuexponering.

mats

Kategorier
RC-Utrustning

NY RADIO – NY HÅLLARE

 

Daniel Johanssons laserskurna ok till radion.

 

Jag har de sista 10 åren kört med en låda på magen, vad gäller sändaren. Alltså en kolfiberpult där en stadig Graupner Mc-24 Gold Edition har legat. En sådan radio med NIMh-ackar väger en del. Jag kör inte med LiPo i sändaren, för de har en viss förmåga att ge upp andan väldigt snabbt,  när de är slut. Den tunga sorten dör långsamt, så man hinner improvisera ner sig.

Jag har skaffat en ny JR-radio och den är modell piggsvin. Alltså ganska liten med mycket knappar. Den är ju avsedd att ha i en rem runt halsen och det väl ok, men med de korta antenner man har på 2.4 gHz,  så kommer lådan inte att balansera, utan den reser sig upp och enligt lagen om allts djevflighet, så i 9 fall av 10 kommer trotteln att gå till full gas då.

Har man remmen runt nacken och man står på ett hang i 3 timmar,  kommer det att  kännas obekvämt. Jag visste att Daniel tillverkat ok just för JR och fick ett av honom. Oket är laserskuret i aluminium/dural,  tror jag och försett med nödvändiga hål.

Oket passar exakt i botten på radion. Oket fäster man med 4 skruvar genom botten på radiolådan. Man får skruva isär radion,  efter man märkt ut var hålen ska sitta, så man kan borra hålen. Jag beslöt mig för att använda 4 x M2 skruvar och muttrar.

Borra försiktigt och jag körde med en bra skruvdragare,  som man ju lätt reglerar farten med. Det visade sig,  att ytterskruvarna kom att sitta nära en förstärkning i lådan och där fick jag värma med lödkolven,  så skruvskallen fick plats.

De andra två skruvarna sitter på mellanbalken och där får man palla med en distans för att täcka mellanrummet. Jag använde en M 3 mutter, den passade perfekt.

Skruvarna stack jag inifrån radion och ut. Jag låste skruvarna med lite tvåkomponentslim,  så de skulle vara fixerade, när jag ska dra muttern på utsidan.

Efter att skruvarna fixerats,  satte jag på oket   på skruvarna. Monterade en planbricka och satte på muttrarna, som drogs lagom hårt. Muttrarna fixerade jag med en liten droppe CA.  När allt var fast,  klippte jag av skruvarna,  som stack utanför muttrarna och filade skruven i plan med muttern.

För jag skulle få balans i radion, krökte jag oket in mot radion. Eftersom jag beställt ny sele,  får jag justera byglarna,  när allt är monterat på rätt sätt.

Jag har sett,  när Stefan Blomgren och Daniel använt sina ok och varit imponerad av funktionen. Enkelt, snyggt och lätt.¨

Om ni är intresserade av oket,  kan ni beställa hos Daniel via hans hemsida :

http://danieljohanson.se/

Eller maila till honom: info (at)flygfotografen.se

Så här ser det ut på en JR:

                                                                           Enkelt, fastsatt med 4 skruv.

                                                                                     Här syns muttrarna på utsidan

                                                             I och med materialet är formbart till viss grad, kan man kröka till det så det passar.

                                                                         Här syns fästpunkterna för remtyget. man kan lösa det på olika sätt, men det ska vara enkelt att

                                                                        koppla bort. Kopplar man bort ena sidan kommer radion att svänga runt och vara ur vägen rakt

                                                                        fram om man vill meka kärran.

 

 

mats

Kategorier
RC-Utrustning

ÄR DYRT BÄTTRE ???

 

….när det gäller rc-utrustning eller….

 

Som jag tidigare skrivit har jag de sista 2-3 åren kämpat med 2.4 gHz prylar. Jag köpte en Spektrum ombyggnadssats till min Mc-24 Gold Edititon och tänkte att därmed skulle störproblemen? vara lösta. Spektrum är ju ett känt märke tillverkade av Horizon i Malysia.

Det hjälpte inte. 6 gånger fick en bourn-out i mottagagaren. Det vill säga den dör…….den går inte in i det noga testade failsafeläget jag ställt in. modellen bara glider på.

Detta skedde två gånger med mina större Avor. Båda gångerna hade jag en enorm tur att jag fick tillbaka modellen utan en skråma. Vid kontroll var mottagaren låst. Jag fick resetta den och starta om, då gick den igång  och stängde jag av sändaren gick den snällt i failsafe. Synd den inte kunde göra det i luften…….

4 gånger hände samma sak med min Blue Phoenixar. Mottagaren död och låst. Resetta och starta om,  då gick den.

Eftersom jag inte vill hålla på så här och känna mig osäker,  beslöt jag mig för att köpa en sändare. Det blev en JR 9 kanals sändare med tillhörande rx. Mina gamla Spektrummottagare var kompatibla med JR så det underlättade.

Medan jag väntade på min JR,  fick jag en sändare och mottagare till låns av Frankie. En som jag aldrig hört talas om: Walkera.

Nåväl,  den hade en bra display och efter lite funderande kom jag på,  hur man programmerar den. In med rx i en Blue Phoenix och så provflög jag. Funkade perfekt, trots jag stressde den hårt genom att flyga mycket långt ifrån mig, lågt och bakom träd och buskar. Funkade klockrent. Radion med 8 kanaler och 2 mottagare 8 kanaler kostade 1200 spänn…..

Så småningom fick jag min JR. När jag jämförde JR med Walkeran såg jag att:

Displayen och grafiken identisk. Programmering identisk fast det skedde med olika knappar. Innamätet mycket likt. Inte bara mycket likt, det var misstänkt likt JR…….

Min JR funkar till mycken belåtenhet så den klagar jag inte på. Men frågan är ju om man får 3 gånger så mycket vid köpet av JR jämfört med Walkera för sådan är prisskillnaden ?????

Om nu Walkeran är så bra, varför köpte jag inte en sådan ? Enkel: Walkeran är inte kompatibel med Spektrums mottagare, av vilka jag har många och inte ville göra överflödiga.

Mekaniskt sett märkte jag ingen skillnad. Walkeran tycks vara populär i USA och då särskilt som helikopterradio.

                                                                                                   Min nya JR

 

 

                                                                        Walkera sändare

                                                                       Länk Walkera:

                                                                     http://www.walkera.com/en1/particular.jsp?pn=W2801PRO

                                                                                                        

 

Ja ovanstående var bara en fundering

mats

Kategorier
RC-Utrustning

VARFÖR TRILLAR MAN NER…..

 

när man minst anar det ?

 

Jo, för man har inte gjort preflight check ordentligt !

I går var jag ute för andra gången och testade Franks radio Walkera 2801-pro. Jag hade monterat dess mottagare i min ena Blue Phoenix och avsikten var, som jag tidigare skrivit, att testa om det var skit i min sändare.

Jag flög ju långt bort och väldigt lågt utan problem. Men när jag kurvade bort höjden över fältet,  gick sidorodret ut i ändläge……….

Modellen åkte ner i gräset från 15 höjd och det uppstod inga skador. Men jag ville ju ha reda på , varför det hänt. När jag kom fram till modellen funkade allt som det skulle och inget hade gått i FailSafeläget. Jag testade alla funktioner och det var ok och ua.

Ny start och ny test, inga problem.

                                                         Walkera-2801-pro, 8 kanals sändare. Kan lika mycket så de som är 5 gånger dyrare. Priset…..184 US Dollar……..

Sen i dag när jag kollade i modellen, visade det sig och jag skäms, kontaktdonet till sidorodret satt inte fast i mottagaren ordentligt…………

Detta var felet,  för jag kunde framkalla just det fel, som uppträtt dagen innan. Så det blir att sätta på sig dumstruten !

Jag hade en videokamera ombord när jag flög och på videon hörs tydligt,  att servot kör ut sidorodret och att motorn stänger av,  när jag gjorde det, samt att höjdrodret fungerar,  när jag drar full höjd för att minska nedslagskraften.

Att ha en minikamera rullande,  när man provflyger,  är ett mycket bra hjälpmedel. Man ska helst placera den i kroppen,  där servona finns, så man kan höra servona rassla  och rikta kameran mot stabben för att kunna kolla sido- och höjdroder. Händer det nåt, har man ju ett dokument, som visar,  vad som hände förhoppningsvis.

mats

Kategorier
RC-Utrustning

PROVFLYGNING EFTER VINTERBADET I OCEANHAMNEN

 

Jag medger rubriken låter galen…….

 

 

………men efter att min modell åkte i sjön i lördags, var jag ju tvungen att kolla,  om allt fungerade efter reparation och byte av delar.

Jag körde med samma mottagare, som jag använde i lördags. För att testa gjorde jag räckviddstest och det var 55 m cirka,  med reducerad effekt. Skall enligt manualen vara ca 30 meter, så räckvidden verkade ok.

Sen iväg och jag provocerade verkligen mottagaren. Jag flög mycket lågt och mycket långt bort. Naturligtvis inte ett ryck…….Hur jag än svängde nära marken och bakom buskar funkade radion 100 %.

Jag önskar den hade funkat lika bra i lördags, när jag flög över den invallade bassängen i Halmstad Hamn.

Sammanlagt flög jag i 1.5 timma. Varför så länge ? Jo för att detta var en perfekt höstdag för modellflyg på Höka. Solsken och vindstilla. Man var ju som vanligt ensam flygare här, för antagligen var resten av föreningen aktiva med sina inomhusmodeller.

Termiken var stark och det var torrtermik. Alltså typiskt för hösten vid stabila väderlägen men med labil skiktning och inversion.

Vad jag såg på fältet var,  att vildsvinen varit inne och bökat vid och på gräsbanan. Jag vet inte,  vem som sköter avspärrningarna, men det är nog läge att sätta upp elstängsel nu, annars har vi ingen bana inom kort utan en plöjd åker.

Ett tips: Av egen erfarenhet vet jag,  hur bra det är med en rejäl skruvdragare och det specialverktyg,  som finns,  när man skruvar in isolatorerna i stolparna. Det underlättar fantastiskt. Kanske finns på Jula eller BilTema, annars har Granngården verktyget. Sen är det lätt, att sätta linan 35 cm över marken och ingen som heter gris kommer att gå in.

Eftersom jag träffade Arne Olveng i lördags, var jag hemma hos honom på Vallås och pratade bilder. Jag tog några snabba bilder på hans Sparmannjagare, som ju var ett mästerligt bygge. Jag känner mig stolt, att jag fick flyga den på flyguppvisningen på F14 1984 Arne !

Ja, som vanligt några bilder. Jag videofilmade min flygning från modellen, men som vanligt hade jag inte kollat objektivet på kameran och det var bemängt med något fett, varför kvaliteten inte blev bra. Nu är det rent, så nästa gång….

Här kommer bilder:

                                                                                       Inkräktarnas spår på gräsbanan

                                                                                    Vindkraftverken stod stilla. Hoppas de som är ägare har lite kärnkraft att ta till….

                                                                                     eller varför inte lite miljövänlig kolkraft från Danmark……

                                                                                Min Red Phoenix som jag använde för att testa mottagaren.

 

                                                                          Svinaktigheter.  

                                                                              Förutom min modell ser ni avtrycken av de flitiga vildsvinen på banan.

                                                              Tänk om varje plans flygning hade markerats med ett streck sen vi började flyga här 1975…..

Kategorier
RC-Utrustning

ÄVENTYR UTE VID OCEANHAMNEN HALMSTAD

Jag har sagt det förut och jag säger det igen…..

 

 

 

 

 

 

 

 

…är jag  ute och modellflyger,  händer i alla fall för mig alltid det oväntade.
Nu är jag väl inte en typisk modellflygare i ett fack, utan jag tycker om
att tänja möjligheter och prova nytt.

Således beslöt jag mig för att åka ut till Oceanhamnen, vilket fruktansvärt
storvulet namn på en kajbit…, för att med hjälp av min Blue Phoenix och
därpå monterad Nyckelringskamera dokumentera,  hur det ser ut efter
den stora branden hos Hansson & Möhring.

Vädret var makalöst fint med sol och nästan ingen vind, när jag kom.
Min mottagare i modellen var en Spektrum fullräckviddsmottagare
med antennerna polariserade en vertikalt och en horisontellt för bästa
verkningsgrad. Start av min kamera, som var inställd på att ta en bild
varannan sekund,  kameran tar i äkta hd och kvaliteten är så bra
man kan begära.

Jag flög runt och täckte ytan,  jag skulle plåta utan problem.
Fotohöjd var mellan 150-30 meter. Inte en enda funktionsstörning.
Efter en stund kommer en man,  som fotograferar fram till mig
och det visade sig vara en gammal modellflygkompis,
Arne Olveng, som var ute för att fotografera med sin fina kamera.

Arne var medlem i Hökaklubben på 80-talet och var en synnerligen
duktig och noggrann byggare, som producerade en lång rad fina
modeller. Jag tänker på Sparmannjagaren, Bellancan, Clipped Wing
Cuben och många andra.

Arne är nu över 80 år ung och still going strong. Jag visade
min GoPro och sa till honom,  att nu ska jag sätta på min
minivideokamera på modellen,  så jag får lite rörliga bilder.

Således på med kameran på modellen, den sitter på vingens
ovansida och iväg. Jag flög lite cirklar för att täcka området och
gick sen ner på lägre höjd över det invallade vattnet för att få
en miljösekvens. Höjden över vattnet var 5-10 meter och allt
funkade ok.

Men……….när jag just passerade den sydöstra vassen,  märkte jag,
att förbindelsen mellan sändare och mottagare var bruten.
Jag ändrade antennens läge för att få connect, men det sket sig.

Enligt lagen om allts djevlighet, så slog min kära Blå Fenix ner
i vattnet just utanför vassen. Den flöt upprätt på vingar och stabbe.
Jag sa till Arne,  har jag tur driver den tillbaka in i vassen och jag
kan hämta den.

Vad tror ni hände ? Vinden blåste åt andra hållet och modellen
seglade iväg över invallningens smula vatten. Nu gällde det ju
att fixa bärgningen snabbt. Jag var tvungen att ha en lina,
så jag kunde kasta en vikt och fånga modellen, för att kunna
dra in den.

Alltså iväg till BilTema där en lina kostade 100 spänn och ett
komplett spö med lina och rulle och en sats blysänke kostade 140 kr.

Det blev det kompletta spöt. Tillbaka till hamnen och koll av läget.
Modellen hade drivit över hela ytan och låg en bit utanför vassen
i den västra delen. Jag sa till Arne,  jag går runt och ser vad jag
kan göra.

Innerst inne tänkte jag , att aldrig att jag släpper min modell till
dess öde ! Vad som än krävs av mig,  ska den tillbaka !

Så jag tog på stövlar och utrustad med spö och tillbehör,
gick jag runt vattnet.

Det visade sig,  när jag kom fram,  att modellen låg 20 meter
utanför vassen, som i sin tur låg 10 meter från strandkanten
med fast mark. Det var bara att försöka kasta med hjälp av
blyvikter fästa på linan.

Första kastet var fel och vid invevning av linan fastnade
blysänkena i vassen, varför jag, stressad som man var, drog.
Vad tror ni händer ?

Just precis, sänken lossade och kommer som en projektil och
träffar precis under vänster öga. Resultatet blev svullnad och
blåtira. Men det står jag ut med.

Efter ett par försök fick jag tag i modellen med lina och sänke
och jag vevade in mycket försiktigt,  så inte minicamen skulle lossa.
Problemet var bara det , att ytan var isbetäckt !

Jag fick in den, så den var ca 5 meter från vasskanten och
alltså tillsammans 15 meter från den fasta stranden. Vad gör man ?
Jo, man tar av byxorna, det var 0- gradigt och jackan,
binder upp skortan, går ut i vattnet med stövlar på fötterna
och hämtar modellen.

Om jag blev blöt ? Japp, det blev jag upp till bröstkorgen.
Men det sket jag i,  för modellen var i hamn.

Sen på med byxor och med modell, spö och klafs i stövlarna
tillbaka till bilen.

Hem och byta om, spola all elektronik med varmvatten,
på med varmluftspistolen, på med  fuktutdrivande spray
och göra en skadeinspektion.

Modellen var hel, det var inga problem. Acken var ok
efter laddning. Motorn gick och kameran fungerade.

Men gick inget sönder ? Jo, reglaget var kortslutet. Det var inte
så dyrt, 150 spänn i Kina och såna hade jag fler.

Min Minicam hade fått fukt på sensorn, vilket jag fick torkat ur.
Men jag måste köpa verktyg,  så jag kan torka ren sensorn 100% ,
annars kan man se prickar på bilderna. En sensor är väldigt
känslig för smuts, fukt och damm.

Kan jag fixa det,  är det ok, men för säkerhets skull beställde
jag två nya.

Ja,  där ser ni,  vilket äventyrligt  liv man lever som modellflygare !

Det är nåt annat än att glo på TV eller gå och kolla om man
fått textmeddelande på mobiltelefonen !

Det blev både flygfoto och vinterbad, plus att jag fick träffa Arne.

Klart man är nöjd med dagen

Jag hade hopp om,  att jag skulle kunna visa videon från kraschen,
men tyvärr var filen korrupt och den lät sig inte repareras.
Synd, annars hade det varit roligt att se.

Men här är lite stillbilder från äventyret. Bilderna på min
modell i vattnet har tagits av Arne Olveng. Resten är min
GoPro Hd 2 kamera.

Som sagt man blir lång och slank i eftermiddagssolen…

Arne Olveng är nyfiken på min GoProkamera.

Arne fotograferingsutrustad.

Visst känner vi igen honom !

Min olycksfågel med GoPro-kameran hängande på vänster kroppssida. 

Här seglar min Blue Phoenix på böljan den blå…….Arne sa jag skulle bygga flottörer.

Varför min modell slog i vattnet ? Ingen aning. Avståndet till
modellen horisontalt ca 75 meter. Modellens höjd över marken ,
när funktionsstörningen kom var ca 10 meter.

Om jag tappat kontakt med mellan sändare-mottagare,
borde modellen gått in i FailSafeläget. Det gjorde den inte.
Dagen efter testade jag samma modell med samma mottagare
nere på Höka. Jag flög 1-2 m över marken långt bort utan
problem…….

Ibland misstänker jag att den digitala biten i min Mc-24
felfunktionerar.
Nu har jag fått låna en annan 2.4 gHz sändare och mottagare
av Frank.
Dessa är kompatibla med Spektrum i alla avseende.
Så kan jag flyga med detta utan några som helst problem
då kan det ju vara sändaren som är knackig. Men för mig
själv låter det långsökt.

Vad jag såg efter landningen i vattnet var att sidorodret
och höjdrodret
låg i ytterläge. Det visar att FailSafen inte hade gått in !
Kanske en Burnout i mottagaren ? Jag vet inte. Men det
är tredje gången det händer med någon av mina modeller.
Ska bli intressant att testa Franks sändare och mottagare.

Vi får se hur det går. Rapport kommer.