Kategorier
Airshows

SNURRA RUNT FLYG…

 

 

 

 

...det vill säga OT- linflyg och motorträff i Kungsbacka…

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

…bjuds det på kommande lördag den 4. Juni.

Det är SMOS, som står som arrangör och det tilldrar sig på Kungsbacka MFK:s fält.
Eftersom det är SMOS som arrangerar kommer det att flygas med OT-modeller,
vilka är 50 år eller mera i sin konstruktion. Förutom gamla konstruktioner
dyker det upp erfarna modellflygare och även motorsamlare brukar komma och
visa sina dyrgripar.

Fältet är lätt att hitta, i alla fall om man kommer med bil via E6.

Fullskärmsinfångning 2016-05-31 073608

 

 

Jag rekommenderar dig att besöka träffen om du har tid och du är intresserad
av att se på de modeller  man flög,  just då linflyg introducerades och strax efter !

Dessutom, du kommer att träffa massor av intressanta modellflygare med djup och 
bred kunskap och erfarenhet !

Vi ses i Kungsbacka..där vi insuper doften av eter och njuter av  ljudet från  en
underkompad dieselmotor och där vi känner oss förflyttade i fantasin tillbaka 50 år,
då vi  själva  flög Getingen, Biet och andra klassiska modeller för linflyg.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Kategorier
Hangflyg modell Termikflyg

GÖR JAG INGET ANNAT ÄN FLYGER ?

 

 

 

Jodå !

 

 

 

 

 

 

 

DSC08230

 

 

Men nu är vi inne i den årstid,  då vädret för modellsegelflyg är
det mest gynnsamma.

Vi har hyfsade temperaturer, förhoppningsvis ett högtrycksbetonat
väderläge, som gör att vindarna ej är för kraftiga och tillsammans
med solinstrålning,  skapar detta bra betingelser för termik.

Kommer sen en kallfront och drar förbi,  får vi labil skiktning,
vilket gör termiken ännu bättre.

Personligen kan jag inte sitta inne och glo vare sig på tv eller dator,
när vädret är som det varit sista tiden i Sydsverige.

Jag tycker min tid är för dyrbar för ett passivt vegeterande framför
en skärm.

Så jag håller ständigt koll på väderläget,  om det kan bli termikflygning.

Sista veckan har jag varit ute varje dag och flugit termik.
Söndag till och med onsdag fick jag 10 timmar i luften med min modell.
Nä, jag tröttnar aldrig.

Flyger man termik på samma plats,  märker man hur olika termiken
beter sig. Ibland kan man ta blåsorna på 50 m höj, ibland måste man
upp på 150 m,  innan man kan få anslutning. För det mesta släpper blåsorna
med regelbundna mellanrum, men ibland hackar maskineriet.

Då är det bara att anpassa sin flygning efter det. I veckan var det stark
termik och som vanligt var problemet,  inte att komma upp utan att
komma ner…Tursamt har jag bra aerodynamiska bromsar på min nu
något ärrade Ava…Jag vet,  att om jag drar full broms och trycker ner i
20 graders vinkel, kommer jag inte
att överskrida modellens maxfart,
innan strukturella skador kan uppstå.
Det känns tryggt.

Man inser vilket drag det kan vara i termiken,  när man trots
full broms stiger med 3 m/sek,  vilket varion glatt talar om. Har man ingen
broms på sin segelmodell, måste man vara förberedd på rätt åtgärder,
om man kommit lite för högt,  så det börjar krisa.

Alternativ ett är att störtspirala ner med full höjd och lagom sidoroder,
så inte inte
hastigheten ökar för mycket.

Det bästa sättet, som kräver lite kalla nerver och eftertanke,  är att trimma
ner nosen,  så du flyger fortare och flyger dig ur
blåsan. Stiger det 4 m/sek,
så sjunker det oxå och då gäller det att hitta sjunket,  så
du kan svänga ner dig.
Men som sagt, bromsar är en bra försäkring för din termikmodell.

Det finns fina elektriska Schempp-Hirth-bromsar man kan köpa i
olika storlekar.
Jag tror,  att Staufenbiel har dessa.

Det hände mig en malör,  då jag skulle reducera höjden i tisdags,
då jag flög
med full broms. Jag tryckte på lite extra kraftigt och märkte
då jag låg på
finalen, att den ena bromsen inte gick ut.

Felet var att växellådan gått åt pipan under bromsning. Servot påverkar
bromsklaffen via en förlängd servoarm, 
som trycker på klaffens insida.
En enkel lösning tillsammans med en tunn
pianotråd som används som
torsionsfjädring på klaffen och som strävar att
hålla den stängd.

Servot var ett billigt kinesservo av lite större storlek, vilket jag bytte ut
mot ett Turnigy, som pallar mer.

I torsdags kalkylerade jag med sjöbris vid Hovs Hallar,  varför jag stod
beredd att starta på Platån kl 1230. Vinden var 5-7 m/sek nord, vilket är
rakt på hanget.

Jag spanade ner mot Segeltorp och såg en för mig okänd skärmflygare
starta. Han jobbade sig sedermera upp på Platåhanget efter visst besvär.
Hade han flugit närmare kanten,  hade han kommit upp lättare.

Jag startade min obelastade modell och kom,  efter efter att ha passerat
den kraftiga kantrotorn,  ut till det lyft som skapas av den laminära havsvinden.
Det bar upp till 285 m enligt telemetrin, vilket räcker för mig.

Flyger du hang vid Hovs Hallar,  kommer du att bli förvånad,  hur långt ut
från kanten hanget bär.

Min lite ovetenskapliga beskrivning av lyftet är, att om man tänker sig en
kvadrat placerad med spetsen vid hangkanten och basen parallellt med
havsytan, 
så har du ett flygbart område,  som till arean bestäms av din
maximala höjd.

Din maximala höjd blir kvadratens sidor och inom denna kvadrat,  har du lyft.

Kan du stiga till 250 m,  har du en kvadrat med 250 m sida.
Det betyder,  att från din pilotplats till modellen på dess maxhöjd,
har du ett avstånd på 250 x Roten ur 2 = 353 meter cirka.

På 70-talet…minns ni….försökte vi ofta trimma våra drakar,  Graupner
Cirrus, Debutant och allt vad de hette att stå mot vinden perfekt trimmade,
så de kunde klättra. Under tiden kunde vi sitta och dricka kaffe, för modellerna
var stabila och skötte sig själv.

Lyftet i torsdags var starkt och jag testade genom att ligga och loopa kontinuerligt
och det visade sig,  att jag vann höjd för loop jag gjorde. Åskådarna jag hade runt mig,
en busslast tyska pensionärer,  var mäkta imponerade.

Att få sitta på sin tuva med kärran på hanget, det är för mig en höjdpunkt och som
jag sagt flera gånger : Jag tröttnar aldrig !

Klockan 1530 efter mer än två timmar i luften landade jag min modell, plockade
ihop och gick ner till parkeringen för hemfärd.

Genomblåst och solstekt men mycket nöjd med min flygdag.

Prova du också hangflyg. Du får motion, mycket flygning och upplever naturen.

Här kommer de obligatoriska bilderna från denna veckas flygningar.
I dag fredag ska jag gör annat nödvändigt.

DSC08259

Plats för termikflyg. Klockan ca 1100 och härliga Cumulus som borgar för lyft.

_DSC8270

Alltid roligt att möta en ryttarinna och prata hästar…

DSC08252

Örnen på Tjärby blir surare och mer fårad för varje år

DSC08282

Detta är en jättelik insekt,  som har sina flesta ben på en sida,
därför den är specialiserad på att klättra på snedden.
Vad den heter ? Ingen aning. Men fort kryper han inte…
han har hållit på att klättra upp här sen 2005…

DSC08297

Liljekonvaljen blommade i omåttliga mängder.
En extremt  giftig växt, vars alla delar innehåller gift.
Varför så giftig ? Ett skydd mot djur.

DSC08343

Min Ava på min flygstol och i bakgrunden de härliga Cumulusmolnen.

DSC08346

På sidan av modellen min ombyggda GoPro naturligtvis.

DSC08364

Denna bild illustrerar två saker. Dels den fina molnbildningen
och dels den frodiga björken som tyvärr växer, fortfarande,
trots ihärdiga försök att bekämpa den, då den ligger mitt
på hangkanten. En sådan tät växtlighet räcker för att skärma
signalen från en 2.4 gHz- sändare…..

DCIM206GOPRO

Depån på Platån HH

DCIM206GOPRO

Spiriten skimrar i solskenet.

DCIM206GOPRO

Inför starten…

DCIM206GOPRO

Snart nog.

DCIM206GOPRO

Platån vind nord 5-6 m/sek.

DCIM206GOPRO

Min modell och längst bort i kustlinjen silon i Falkenberg.

DCIM207GOPRO

Förberedelser för landning

DCIM206GOPRO

Piloten framför fortet, förhoppningsvis koncentrerad…

DCIM206GOPRO

tycker piloten knäar lite under landningen ?

DCIM207GOPRO

På finalen i turbulensen…

DCIM207GOPRO

…klaffen  åker in och ut…

DCIM207GOPRO

…för att landa på avsedd plats…

DCIM207GOPRO

…sen gäller det att dra in klaffen en sekund innan sättning, då landar modellen.

DCIM207GOPRO

Nu ta jag in klaffen

DCIM207GOPRO

…och kan hämta en oskadd modell.

DCIM207GOPRO

Det är inte enkelt att landa på Platån !

DCIM207GOPROEn belåten pilot efter en dags fin flygning på Hovs Hallar !

Kategorier
Naturbilder

JAG KÄNNER MIG PRIVILEGIERAD…

 

 

 

 

…för jag kan uppleva naturen

och  jag kan  flyga mina modeller…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

_DSC7709

 

 

…trots att jag fick en stroke för 6 år sedan.

Jag och min läkare ser det som ett mirakel, att jag så snabbt blev återställd.

Att allt gick bra,  berodde på att jag kom under adekvat vård snabbt och att läkemedlen
man
satte in verkade bra på mig.

Läget vid ankomst till akut var, helt förlamad höger sida, Total afasi = kunde inte tala.
Hals och mat- och luftstrupe fungerade inte.

Jag låg på sjukhus i 8 dagar. Sen släpptes jag ut. Hade fortfarande svårt med talet,
men det fungerar som vanligt nu. Har förlorat lite smak/lukt vad gäller mat,
men jag står ut.

Likaså mitt lokalsinne är dåligt, men det finns något som heter navigator,
då jag irrar
på skånska småvägar.

Det mest uppenbara som blivit påverkat,  är begreppet rädsla. Jag upplever
inte begreppet rädsla för något
längre i princip.
Vilket är bra,  då man rider hästar,  som försöker bestämma över ryttaren.
De har ingen chans mot mig nu…

Men i en del fall är det en nackdel,  att inte väga in risker, vilket jag alltid får
tänka på,  innan jag handlar, där begreppet försiktighet är inblandat.

Jag har  3 kamrater,  som drabbats av stroke det sista året. Två avled och en
lever
vegetativt på en institution.

Det får mig att tänka efter lite. Tänk  att jag fortfarande, trots stroken,
kan åka ut och flyga…

Att jag fortfarande kan komma ut i naturen och uppleva intryck, lukter och
händelser.

Hur många är inte tvingade att sitta inomhus på grund av fysiska besvär,
vilket hindrar
de att ta sig ut rent fysiskt.

Så min frihet att röra mig,  är en viktig del av mitt liv idag.

Då man är lite äldre,  har man inte så stora krav på materiella ting.
Jag drömmer aldrig
om att vinna 100 mille på lotto, det är därför jag
aldrig spelar.

Högvinst för mig är den känslan jag får,  då jag anländer till Hovs Hallar
och vind och väder
är perfekta.

Jag får en stark känsla av att mina förväntningar kommer att uppfyllas,
efter min start från exempelvis Platån, just då omständigheterna för hangflyg
är perfekta.
Detta är livet för mig.

En av orsakerna till att jag driver min lilla blogg, det är,  att försöka
visa de positiva upplevelser
jag får av mitt modellflygande,  genom att jag
publicerar bilder av min verksamhet.

Det ger betraktaren chansen att se min värld, som jag fångar med en
kamera och hur jag upplever och associerar till den.

Alla kan ju inte komma ut  i verkligheten av olika skäl.

Så bloggen är mitt bidrag i försöket att skapa en positiv illusion eller bild av
mina upplevelser, som skulle kunna inspirera andra att börja med vår hobby.

Undrar hur många nya modellflygare som ältandet om SMFF, dess tidning
och avgifter på Svenskt Modellflygs fora har genererat ?

Jag har naturligtvis varit ute och flugit både termik och hang sista veckan.

I torsdags fick jag en fin termikflygning vid en hästgård öster om
Halmstad, som avslutades klockan 2000 och då var det fortfarande termik.
Termiken var ca 1 m/sek
och den var utbredd. Jag kunde lägga min Ava
i kurv,  trimma in den perfekt och den låg kvar i förhållande
till marken på
samma plats, tack vare det var noll vind.

Alltså Avan flög sig själv. En av årets bästa flygupplevelser i det mjuka
kvällsljuset.
Min flygning blev ljudsatt av en västergök = bästergöks hoande och det
laminära
suset från min modells vingar.
En orkester med dragbasun  och viola.

Allt var perfekt. Min Hyperavas tid i termik nu 680 timmar…

Här kommer lite naturbilder…

Häng med i din fantasi och återupplev mina ögonblick !

Alla bilderna tagna med en av mina Sony med 400 mm zoom. 1/4000 dels sekund.

 

 

 

 

_DSC7705

Mycket jobb nu för föräldrarna i naturen.

_DSC7736

Sädesärlan…vaksam.

_DSC7738

Även koll uppåt efter farorna i skyn…

_DSC7752

Insekter i näbben.

_DSC7764

Hur kan dessa spinkiga ben pinna på så fort ?

_DSC7769

Det gäller att synas för att locka till sig pollinerande insekter.

_DSC7819

Halländsk slättbygd nära kusten.
Sen eftermiddagsbild med 400 mm zoom.

_DSC7854

 

Kanske man skulle varit en häst…Detta fotot var bara ett av många jag tog,
men hemkommen såg jag,  att i alla fall kompositionen av bilden nog är ok…

_DSC7906

 

_DSC7909

 

_DSC7914

Ingen blomma är för liten…

_DSC7926

 

 

_DSC8042

 

_DSC8045

 

_DSC7944

Storskrakens hona …

_DSC8079

…dyker…

_DSC8080

…därför det…

_DSC8078

…är en…

_DSC8081

…dykand.

_DSC8103

Fråga mig inte vad örten heter…

_DSC8184

En knipa av årets kull

_DSC8214

Här kniper det på sjön…

_DSC8224

 

_DSC8233

Ser ut som något,  tecknat av Elsa Beskow.

Metafor, ja du förstår naturligtvis,  vad jag menar…

DSC07833

Min depå på en av mina termikflygställen

DSC07837

Ni ser att vädret var perfekt här. Närmare kusten helt blått = Sjöbris.

DSC07847

Ja, det blev en Avabild trots allt…

DSC07882

Min Ava susar/viner förbi.
680 timmar i luften = 680 x 50  km/tim = 3400 mil i lufthavet.
Min Ava bör vara influgen nu eller ?

DSC07892

Min Ava med självklart vidhängande GoProkamera.

DSC07915

Dessa blommor är ca 10 mm stora.

DSC07924

Smultronen blommar tidigt i år.

DSC07928

Så här vill jag skyn ska se ut,  såsom varande aktiv  termikflygare.

DSC07954

 

DSC07962

Minsta ört gör sig så attraktiv som möjligt för att locka insekter.

DSC07979

Teveronika,

kan vid en hastig blick likna Förgätmigej,  men Teveronikan
har 4 kronblad medan Förgätmigej har 5 .

DSC08003

 

_DSC7669

En kråka har en hotfull silhuett helt i klass med storskarvens..

DSC08011

Ett sydosthang söder om Halmstad.

DSC08015

Här är det utmärkt att hangflyga med en lättare modell.
Sen tar man uppoppande termikblåsor vid kanten och kurvar med.

DSC08083

Strandkål. Den är nu i bästa läget för skörd.
Läs här vad man kan göra.

DSC08090

Strandkålens blad samlar upp daggen.

DSC08111

En sinnlig bild…varför jag tycker det ? Tja, vad tycker du själv ?

DSC08116

Ser ut som min morfars slitna rakborste…

DSC08130

 

DSC08143

Tja…ser ut som någon som har sprutat Botox, undergått läppförstoring
…ank-näbbar kallas det visst eller …
Ank- läppar

DSC08168

Dags att veckla ut sig…

DSC08199

Vackra färger. Blomman ca 10 mm.

Kategorier
Flyghistoria

DE MEST FANTASTISKA BILDERNA PÅ SPITFIRES…

 

 

..som fortfarande är i luftvärdigt skick.

 

 

 

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2016-05-20 064256

 

 

Om ni klickar på länken, kommer ni att få se bilder på Spitfires, vilka jag tycker,
är de bästa jag sett.

Du ska betänka, att bilderna är tagna med en handhållen kamera….

Spitfire, som var Reginald Mitchells mästerverk och som tillsammans med
Hawker Huricane hjälpte till att
hålla rent i skyarna över England under
“Battle of Britain”.

Följ denna länken och njut av dels fotoskickligheten och dels det faktum
att vi  fortfarande har  55 Spitfires,  som är luftvärdiga !

 

                                                                                                     Screendumpen ovan tagen  från ingressen av artikeln i Daily Mail.

 

Kategorier
Okategoriserade

HARMONY OF THE SEAS

 

 

 

 

Ett ganska imponerande fartyg, på sitt sätt…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2016-05-18 085509

 

 

 

Ett nytt kryssningsfartyg för Karibien gjorde sin jungfruresa efter sjösättning .
Fartyget angjorde England på sin första resa. Kommer att gå i Karibien med
turister för en veckas turer.

Här är lite fakta:

Priset över disk:  12.000.000.000 kronor. (Tolv miljarder).

Längd över allt: 396 meter.

Dräktighet: 227000 ton.

Antal däck: 18.

Läs mer här.

Vad detta har med hangflyg att göra ? Möjligtvis att betraktaren låter drömmarna flyga…

Bilderna nedan från rederiets hemsida.

 

Fullskärmsinfångning 2016-05-18 085738

 

Fullskärmsinfångning 2016-05-18 085703

 

Fullskärmsinfångning 2016-05-18 085624

 

 

 

 

Kategorier
Okategoriserade

JAG TYCKER OM EN DEL DJUR…

 

 

 

 

 

…och det är mopsar,  udda blandningar av hundar

och hästar med stark och ärlig vilja.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

DSC07168-001

 

 

En av mina kamrater har skaffat en liten tik av fullständigt okänd blandning,
som kom till Sverige som flykting…Hon blev omhändertagen av svenska turister
i Rumänien och togs med hem.

Min kompis fick erbjudandet att ta henne,  vilket han inte ångrar.
Den lilla migranten går perfekt ihop med hans stora hemmavarande hund, som också
är en korsning. Den lilla rumänskans  ålder cirka 1-2 år.

När jag träffade  damen kände jag genast, vilken glädje den lilla spred.
Hon har acklimatiserat sig snabbt i sitt nya hem och funnit sin plats i familjen.

Jag föll för damen omedelbart…

Så här ser hon ut i alla fulla fall.

 

 

DSC07209

 

DSC07241-001

 

DSC07245-001

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

DRÖM DIG TILLBAKA TILL SVUNNA ÖGONBLICK…

 

 

 

 

 

…från OT-säsongen 2014-2015.

 

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

Här kommer en drös bilder från mitt arkiv, som beskriver olika tävlingar
och träffar från föregående år.

Kanske ni sett en del av bilderna, men det får ni acceptera.

Det är ju för dessa ögonblicken,  som utövare av friflyg med OldTimer-
modeller lever. Det är därför,  de sitter vid byggbänken under det mörka
halvåret och lägger ner sin kunskap, tid  och energi på att bygga sina
tävlingsmodeller.

Att bygga friflygande OT-modeller kräver hängivenhet, kunskap och
hantverksskicklighet. Men det kräver framför allt uthållighet och seghet.

Här är lite bilder,  som jag hoppas beskriver just de egenskaperna,  vilka jag
nämnde ovan, så håll tillgodo !

Jag lägger inga kommentarer, då jag vet,  mina besökare kan mycket mer
om dessa modeller, än vad jag gör.

Jag längtar verkligen till sommarens tävlingar och träffar !

 

DCIM104GOPRO

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

 

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Kategorier
Skärmflygeri

JAG FLÖG INTE I LÖRDAGS…

 

 

 

 

 

 

…i alla fall inte i sinnevärlden.

 

 

 

 

 

 

_DSC7626

 

 

 

Därför jag var för bekväm.

Jag tyckte,  det var för kallt. Vi fick in en kallfront,  som innebar 10 grader mitt på dagen,
dessutom en vind som låg runt 5-7  m /sek gjorde sitt till, att det kändes kyligt.
Dock var jag nere vid Hovs Hallar, eftersom jag hade ett hästärende söderut.

Då vinden låg perfekt mot  Segeltorpshanget, tog jag min kamera och gick ner,
där jag såg skärmflygare pyssla och var på väg att starta.

Men den förste i luften var en hängglidare, som om jag såg rätt startade  uppe
på Platån.
En hängglidare tål mer vind än en paraglider, varför förutsättningar, man hade lovat
ökat vind under eftermiddagen, var bra för just slika farkoster.
Nu visade det sig emellertid,  att vinden avtog sakta i stället senare.
Under eftermiddagen gick vinden upp och ner mellan 6-9 sekundmeter.

För skärmflygarna innebar det,  att det gällde att ha ordning på speedpedalen,
så man kunde öka farten,  för att förhindra man drev bakom hangkanten.

Den tid jag var där,  tog jag lite bilder. Min blogg heter ju hangflygning.se och då
gäller det ju att stå upp till det eller hur ?

 

 

_DSC7162

Hängglidaren smyger förbi lågt…

_DSC7181

En relaxad start vid Segeltorpshanget.

_DSC7202

Vänstersväng = Vänster handtag dras ner

_DSC7253

Flygmaskiner stackade

 

_DSC7281

Snygg skärmexteriör.

_DSC7302

Så här ser ett ekipage ut.

_DSC7346

Undrar om det finns nån ATC ?

_DSC7354

Fast sunt förnuft löser det mesta !

_DSC7366

Selen man sitter i är inte en bara en sittplats. Det är också en säkerhetsanordning,
då den utgör en impact protection, om man gör en hård landning.
Den är i regel förstärkt med kevlar och kolfiberskivor för att skydda piloten.
Desutom rymmer den nödskärmen.

_DSC7417

4 våningar

_DSC7448

En hängglidare har ett förvånansvärt högt glidtal i dag.
De bästa ligger på 1:20.

_DSC7461

Så här är piloten upphängd. I en sele i tyngdpunkten, så han kan styra sin vinge
genom att förflytta handtaget ….och tyngdpunkten, förutom att vingens vinklar ändras.

_DSC7477En skärmflygare går iväg med sin trasa…
Ser ut som han bär en aftonklänning med vita volanger…

_DSC7505

Först trodde vi det var sälar vi såg, innan vi observerade kanoterna…
Hoppa de inte blev sjösjuka…

_DSC7531

Just efter start svänger piloten vänster
genom att dra i vänster handtag och luta sig till vänster
och viktsyra med kroppen.

_DSC7556

Ikarus broder på Platån Hovs Hallar.
Högt gick det att flyga i dag.

DSC07443

Takeoff. Kolla hur piloten drar broms, vilket generar mer lyftkraft.
Låter det konstigt ? Det är det inte, för då du drar broms, fälls
bakkanten ner på skärmen som en klaff.

DSC07490

Uppdragning av skärmen inför starten.

DSC07498

En skärm är ett stort vindfång,  varför man vill den ska flyga framåt så snart som möjligt.

_DSC7603

Klart piloten är förväntansfull inför den kommande flygningen nu…

DSC07423

 

På hemvägen mellanlandade jag i  metropolen Laholm. Staden är känd
för att hysa mycket offentliga skulpturer. Denna gruppen, “Badande barn”
tycker jag inte,  är det bästa jag sett.
Kolla proportionerna på den främste
ynglingens båda ben…
Jag tycker figurerna är spindelliknande och i alla fall
den främste
figuren har ett groteskt utseende. Men det är min åsikt och ni
behöver ju inte bry er om,  vad jag tycker.Kanske konstnären ville skildra
ung glädje och rörelse…

 

 

Kategorier
Termikflyg

GLES TERMIK…

 

 

 

 

 

Småtjurigt med termikflyg i torsdags.

 

_DSC7143

Trots goda förutsättningar upplever jag,  som mycket aktiv termikflygare,
att det ibland, inte blir den utvecklingen på termiken, jag förväntat.

Det kan vara god solinstrålning, labilt skiktat och lagom vind, men ändå
är det glest mellan blåsorna….

I torsdags hade vi ett sådant väderläge vid Halmstad. Temp ca 24 grader,
vinden var på förmiddagen sydostlig ca 2-3 m/sek. Väderläget dominerades
av en högtrycksrygg, visserligen på väg att bli passerad av först en kallfront
och sen ett lågtryck, men detta påverkade inte torsdagens allmänna  väderläge.

Så bilen laddades med en HyperAva och en annan av mina favoriter en av
mina Blå Fenixar.
Platsen jag flyger på ligger ca 10 km från kusten, vilket gör,  jag blir ganska
förskonad från termikflygarens gissel, sjöbrisen.
På plats och startberedd med Fenixen var jag kl 1030. Inte ett moln i skyn
mer än höga slöjmoln i nordväst. En annalkande avisering av en nedsmygande
kallfront. Men jag räknade bergfast med att det skulle finnas torrtermik.
Det fanns det oxå, men det var svag termik i söndriga blåsor. Inget man
njuter av direkt. Men nu är det ju så att en vältrimmad och välflugen Blue
Phoenix är inom sin klass, 2-meters uppbyggda balsaseglare, ganska svår
att slå i svag termik, så jovisst, jag fick en timma i luften under flitigt
spakande och korrigerande.

Förresten min Blue Phoenix, den flög inte riktigt bra vid första starten.
Den var mycket
svår att trimma,  så den gled bra. Jag var aningen konfunderad,
då den alltid flugit
perfekt. Tyngdpunkten var ok, men den ville stalla och
var allmänt inagil.

Då jag kollade,  hade en list i framkanten,  som vingen vilar på fallit av i
hanteringen,
vilket betydde,  att vingens anfallsvinkel var helt felaktig.
Det var orsaken till, 
att dess glid var oroligt och svårtrimmat.
Jag satte dit en balsabit med CA och därefter provflög jag.
Nu var min Blue Phoenix åter i det trimmet,  som jag var van vid.

Så rätt anfallsvinkel på en segelmodell är mycket viktigt,  för man ska kunna
trimma dess glid. Fel anfallsvinkel skapar en dynamisk konflikt i modellen,
som gör,  att
den inte flyger stabilt.

Såedemede !

På min Blue Phoenix har jag monterat in telemetri för vario och höjdmätare.
Min radio är en JR, som tyvärr har en
fullständigt värdelöst teknisk lösning,
vad gäller exponeringen av telemetridata
från sändaren till piloten.

Displayen,  som visar informationen,  går inte att läsa i solljuset och  audioinformation
man får från en dålig piexohögtalare är ohörbar,  utom för den som sitter med
grejorna i en i  en djup jordkällare…

Jo, jag skrev till JR i japan,  att jag hade en av deras DMSS utrustningar,  men att
jag kände mig blåst på konfekten,  då jag köpt sensorer, vilkas data man inte kan
tillgodogöra sig.

Svaret var ett beklagande,  att det inte fungerade och att man inte tänkte göra
något åt det… Som kompensation fick jag en plastdekal… gällande ett VM,
som JR sponsrade för ett par år sen….Kan jag vrida ihop dekalen till en tratt
och sätta den i örat, så jag kan höra telemetrin ?

Vid 12-tiden hade jag monterat min trogna HyperAva, som i termik nu sen
2007 har loggat 680 timmar. Alltså enbart termikflyg.

Iväg mot en blå sky, där man kunde ana cu-bildning på gång.
Jag fick en blåsa på ca 50 m,  som var trång, ojämn i stiget, men det bar uppåt.
Till ca 300 m, sen var det finito. Ok tänkte jag,  nemas problemas,  jag letar väl lite
så löser det sig….Trodde jag. Det fanns enbart små kytt. Alltså inget att kurva runt i.

För en gångs skull körde jag ut min LiPo, som har kapaciteten 3200 mA.
Hjälpte inte, utan jag hamnade på marken efter en halvtimmas försök.

Kanske jag skulle avvakta,  tills cu-bildningen tagit sig, då det borde vara möjligt
att få anslutning. Så jag plåtade runt lite annat och bara njöt av natur och lärkornas
spel,  då de hävdade revir vid sina bon.

Molnbildningen ökade och jag slängde in en ny LiPo kokam i Avan och startade.
Vinden var just då kl 1330 absolut noll,  vilket gynnar modellsegelflygaren, eftersom jag
inte driver iväg så långt,  om jag kurvar i en blåsa.

Drog upp modellen till 125 m, stängde motorn och mallade in mig i en blåsa,  som
kändes stark och stabil. Hängde med upp igen till 400 m, jag ville inte gå högre.
Flög runt och sjönk till 200 m. Tänkte,  nu får jag snurra upp mig igen i en blåsa…

Trodde jag ja…Trots livaktig cu-bildning fanns det inget att tala om inom begreppet
termik!
Hade det hänt något ? Det första man kollar som termikflygare med närhet till havet
är vinden. Jo den hade vänt till väst, vilket sa mig,  att sjöbrisens obevekliga pump
dragit igång.

Luft, relativt kall kommande från havet, strömmade in över det varma landet och kröp
fram över marken som ett kallt våtvärmande omslag, tvingande upp den varma luften.

Så omedelbart kändes det,  som allt var kört i termikväg för dagen.
Men jag vet,  att sjöbrisen brukar på detta avståndet till kusten nå ca 200-250 m höjd,
så om jag drog på motor upp till 250 m,  skulle jag kunna få anslutning till adiabatiken.
Det var just det,  som skedde. Jag fick en blåsa på den höjden, kurvade upp mig och kunde
hålla min höjd genom att hoppa från den ena nybildningen till den andra.

Vinden vid marken var nu ca 4-5 m/sek  från väst och temperaturen hade sjunkit
3-4 grader.

Emellertid, vinden på 300 m var som förut mycket svag. Molnen låg i princip helt
stationärt, görande termikflygandet enkelt.

Kl 1500,  efter en kortare paus,  landade jag min Ava i gräset framför fötterna efter en
omväxlande dag,  som bjudit på ett skolexempel,  hur sjöbrisen påverkar termiken.

Jag kunde lägga till 2.5 timma i flygdagboken för min gamla HyperAva.

Som jag brukar säga, jag lär mig alltid något nytt och får mer erfarenhet varje
gång jag är ute med mina modeller.

Nu ska jag trötta er med lite bilder…

DSC07307

Laddat och klart med modeller och min stol på andra sidan bilen.
Det är ju detta,  jag längtat efter hela vintern och det är därför,
jag är ute och flyger så mycket,  som jag gör,  för jag är flygare !

DSC07319

Blue Phoenix, som är en mästerlig konstruktion i sin klass och prismässigt.

DCIM199GOPRO

Den gamle hangflygaren…..dock här termikflygare.

DCIM199GOPRO

Jag monterade min Gopro på taket till min bil för att få lite bilder på flygaren själv.

DCIM199GOPRO

Jag ska till att starta just då Cu-bildningen började och piloten var förväntansfull…

DCIM199GOPRO

Klart …

DCIM199GOPRO

Släpp !

DCIM199GOPRO

There she goes !

DSC07322

Ja du ser…nybildningar poppar upp…

DSC07364

Min blågula modell mot blå sky

DSC07366

Jag tog bilden med min Sony med 400 mm Zoom hållen i höger hand,
med vänster hand styrde jag modellen. Om det var lätt att plåta ? Nä…

DSC07408

Precis framför vingens framkant på sidan av kroppen, min allestädes närvarande  GoPro …

DSC07411

Nä ingen krasch, jag har monterat isär för hemfärd.

DSC07414

Så här ser det ut på platsen, där  jag idkade  modellflyg i torsdags.

DSC07419

Rapsen signalerar GULT så det nästan gör ont i ögonen.

_DSC7084

Jaha och detta måste var en….eftersom stjärten är kluven…

_DSC7099

…eller kan det rent av vara en…..som fått sig en ör(n)fil i de bakre regionerna ?

DCIM196GOPRO

Detta ser ut som vardagsrumstapet från 1933…

DCIM199GOPRO

…och är detta ett golv med list och tapet med liggande mönster…?

DCIM198GOPRO

Är detta en gammal kökstrasmatta från 1963 ?

DCIM202GOPRO

Min Ava just efter senaste landningen i låt oss säga försommargrönskan.

 

Kategorier
Naturbilder

ALLTID NÅGOT NYTT SOM VÄCKER KÄNSLOR…

 

 

 

 

…då jag promenerar vid Oceanhamnen i Halmstad.

 

 

 

 

 

 

 

_DSC6744

 

 

 

Jag  hade bestämt mig för att ta fritt från mitt modellflygande  på onsdagen
för att istället kunna  göra andra ärenden,  som låg och väntade.

Väderläget var ju för termikflyg mycket fint med svag ostlig vind och solsken.
Temperaturen låg runt 24 grader, vilket ju inte kan vara behagligare.

Men som sagt,  jag åkte ut till yttre hamnområdet för att se,  om jag kunde få
lite bilder på skäggmesarna, vilka är en av mina personliga favoriter.

Skäggmesar vare sig såg eller hörde jag, men jag fick lite bilder på andra
fåglar, växter och sådant som inte hör naturen till.

Det är tyvärr så, att varje gång jag strövar här,  ser jag alltid något,
som triggar
min ilska.
Det är meningslös nedskräpning. Om jag ser,  hur det ser ut

vid området runt handikappbadet  efter en helg,  då folk varit där
och grillat, så är det en bedrövelse, med skräp som gästerna slängt, precis
där de går och står ! Jo det finns sopkärl, men här liksom på många
andra ställen håller man den tröttande och fega devisen högt:
“Nån annan får ta det”.

Jag avskyr en sådan attityd försiktigt uttryckt !
Ute i hamnområdet tippar kretiner lastbilslass med avfall, hela möblemang
kastas i fågelområdena i stället för att köras till miljöstationen, vilket är
mycket enklare.

Teknik- och Fritidsförvaltningen städar så mycket de kan, men de har inte
pengar eller resurser.

Hur man än vänder problemet, så är det de,  som betalar skatt i kommunen,
som står för pengarna. Så det är skattebetalarna,  som är “Nån annan” !

Här är lite bilder,  jag fick med mig hem. Inget märkvärdigt utan bara
några
ögonblicksbilder från en promenad.

Jo, jag skulle ju inte flyga i dag.  Men jag gav mig,  kl 1530 stod jag startklar
med 
en elseglare och jag snodde  åt mig 1.5 timma i den sena termiken.
Hela tiden var jag hotad av regn, men det drog bort från platsen, där jag
flög.

Så onsdagen var natur, frisk luft och lite modellflyg ! Härligt .

 

 

_DSC6767

Äppelträdens blomning är på väg över sin topp nu.

_DSC6789

De senaste dagarnas värme har fått växter och örter att påskynda sin blomning.

_DSC6793

En estetisk konstruktion…

_DSC6813

Att knipan är en dykand kan du se på stjärtens läge i vattenytan.
Den simmar ungefär med samma läge som en ytgående ubåt…

_DSC6823

Knölsvanen har lagt rabarber på en flotte som häckningsplats och försvarar aggressivt boet.

_DSC6829

Skäggdoppingen kryssade runt…

_DSC6838

…fast jag tycker den borde hetat…

_DSC6858

“Punkdoppingen”…

_DSC6888

…med tanke på dess frisyr.

_DSC6749

…och hela tiden slamrar containers ombord och iland…

_DSC6753

…med hjälp av Liebherrkranarna och Brommaoken…
Brommaoket är den mest använda spreadern i världen.

_DSC6757

…från feederfartygen från Bremerhafen och Hamburg,
levereras gods till Biltemas köplador.

Biltema, ett exempel där svensken  lever ut sin  eskapism …

_DSC6925

Rockwell Turbo Commander , kanske häckar i vassen vid Oceanhamnen, vem vet…

_DSC6948

Knipan i flykten 5 cm över vattnet. Vingspetsarna nästan i vattenytan.
Flyger lågt för att utnyttja “Markeffekten”.
Vilket betyder,  att fågeln
undviker stor del av det
inducerade motståndet. Det är inte, som man läser
ibland,
att “luften komprimeras under vingarna”. Det är kvalificerat skitprat.

_DSC6952

Har ni tänkt på att många fåglar flyger fantastiskt bra
även utan fena…?Flyg en vanlig modell utan fena,
så kommer du att
bli varse,  vad som sker.

_DSC6973

Jag tycker om att ta sådan här bilder…

_DSC6977

..för jag vill visa naturens förmåga till anpassning och evolution…

_DSC6982

…bilderna tog jag på ett par meters avstånd med hjälp av ett
400 mm zoomobjektiv och tiden var 1/4000 – dels sekund.

_DSC6992

De mänskliga grisarna förnekar sig aldrig i hanteringen av sitt eget avfall..

_DSC6996

…då de handlar efter den ökända principen: “Nån annan får ta det”…

_DSC6956

Han som är chef för återvinning i Halmstad kommun heter Henrik Oretorp,
och är  kommunråd för centerpartiet Han har har skapat idiotiska öppettider
och
regler för avlämning av avfall på återvinningsstationen…
…så var tro du skiten hamnar nu ? Alldeles rätt, i naturen.

_DSC7007

I ensamt majestät…

_DSC7047

…sitter lövsångaren och spelar sin  sång,  som för mig illustrerar begreppet  försommar !

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

TOUCHING SPACE…

 

 

 

 

 

Flyga utan motor och nå 30000 m höjd.

 

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2016-05-10 091354

 

Ett projekt i USA, vilket heter “PERLAN” syftar till att kunna nå 90000 fots
höjd med ett segelflygplan.

Det är en höjd,  som ligger på gränsen till rymden. Detta utan motor ombord.

Projektet har kommit så långt,  att planet är provfluget och det fungerade väl.
Piloterna, för det är två i besättningen,  vilka  sitter i en tryckkabin, som är ett
måste, 
för att kunna överleva  det låga trycket på förväntade  höjder.

Man kommer,  för att kunna nå dessa höjder,  att flyga lävåg vid Sierra Nevada
eller vid Anderna i Sydamerika.

Här kan du läsa om vad lävågflygning är.

Nedan är  en video med Bruna Vassel,  som flyger våg.

Glöm inte att bocka i högsta upplösning, HD, för videon ner till höger !

Denna video är mycket sevärd, så luta dig tillbaka och låtsas det är du,  som flyger…

 

Projektet som sådant kan du läsa om på deras hemsida med
mycket intressant information.

Projektet sponsras av Airbus med ett antal miljoner dollars.

Det ska definitivt bli spännande att se,  hur projektet utvecklas.

Bilden längst upp från Youtube.

Kategorier
Termikflyg

EN KÄNSLA AV ATT NU ÄR DET KÖRT…

 

 

 

 

…för min Ava,

då den inte var att finna i skyn…

 

 

 

 

 

DSC07142

I lördags var det sagolikt termikväder med sol, 24 grader varmt och 4/8 Cu.
Naturligtvis var jag ute och flög. Jag missar inte sådana chanser.
Så iväg med grejorna upp till våra marker öster om staden 25 km.
Vinden var ca 3-4 m/sek sydost. Någon sjöbris fanns inte här , utan allt
såg mycket positivt ut.

Jag startade och fick en blåsa på ca 75 m höjd. Stängde motorn och mallade
in mig. Det steg med uppskattningsvis 4 m/sek, vilket inte är kattskit.

Hängde med upp till 450 m för i det starka solskenet är modellen svår att
se på högre höjd mot blå himmel.
Efter en 30 minuter i luften landade jag, för jag behövde nåt att dricka i värmen.
Under nedstigningen märkte jag,  det var dåligt med termik…Men jag vet ju,
att termiken släpper med viss rytm.

Klockan var vid min start 1300, vilket är sent för mig, men med tanke på hur
det såg ut med väder och moln, kunde jag förvänta,  att det blir flygbart till 1900.

Jag inmundigade en halv liter vatten, applicerade min nya GoPro på Avan och startade.
Under stiget märkte jag ingen indikation på termik, vare sig från min Picolario eller
på min modells uppförande. Det var helt finito med vertikala rörelser. Små kytt, javisst,
men inget som man kurvar i med reda.

Så det var till att klättra upp till 150 m ca, där jag fick en svag och trång blåsa.
Genom att finflyga mallade jag in mig i centrum och hade stig under hela varvet.

Det är vid dessa tillfällena en Picolario visar sin styrka som ett hjälpmedel att
flyga effektivt. Förresten,  min Picolario har jag inte förändrat något i
inställningarna, 
som kommer som default. Det funkar bäst för mig.
När jag passerat 250 m,  märkte jag,  att den vertikala rörelsen i luften ökat betydligt.
Nu steg jag med 4 m/sek igen, vilket höjdmätaren bekräftade, genom att varje varv
gav mig  20 m i höjdvinst.

Ok, jag fortsatte flyga i den härliga termiken i en timma till, innan det var dags att
göra en mellanlandning för att inta vätska. Det var mycket varmt att sitta i solen !
Jag har en mindre parasoll,  som jag kan fästa på min stol, men naturligtvis hade jag
inte den med…

Klockan var nu ca 1445 och jag bytte acke i Avan. Inte för jag behövde, men jag ville
testa en ny Kokam-acke jag köpt. Fortfarande var vädret precis så bra,  det kunde vara,
varför jag startade. I stiget märkte jag,  att Kokam-lipon levererade mer Ampere än den
andra “vanliga” Lipo-acken.

Förhållandena var lika som under förra starten. Dålig termik upp till 125 m.
Blåsan jag tog på denna höjden var liten och turbulent. Men jag visste av erfarenhet,
att den skulle bli större och starkare,  ju högre vi steg.

Så skedde också. Picolarien knattrade som en kulspruta och höjdangivelserna,
var 50 m, kom tätare och tätare.
På 475 m avbröt jag stiget, flög ut i stilla luft och njöt. Allt var,  precis som jag ville ha det.

Alltså en fin vältrimmad modell, härligt väder och vackra omgivningar, så inte kunde jag
klaga på något.

Men….snart skulle det bli bekymmer, stora sådana !

En passerande cyklist stannade och frågade något och då gjorde jag något,  man aldrig ska göra,
om man har sin modell på 4-500 m höjd.
Jag kastade ett öga på mannen och sen….
kunde jag inte hitta min Ava i skyn !

En Ava på 450 m i skarpt solsken är inte stor för ögat. Jag spanade,  där jag släppt den
med blicken
5 sekunder tidigare, men intet syntes. Sen spanade jag till vänster och sen
till höger. Inget.

Nu fick jag den där typiska känslan i magen, som när man står inför ett obehagligt faktum,
vilket
tycks oundvikligt: Bortflygning.

Eftersom det blåste sydost,  kollade jag med vindriktningen ca 200 m,  men inget.
Min tanke var, nu flyger mina Ava bort och det innebär med all elektronik, ombyggd kamera
23000 spänn upp i rök.
Jag måste medge,  att tanken var svår att förtränga, så jag kunde
agera logiskt.

Jag hörde Picolarion tuta idogt och modellen steg högre och högre. Man känner sig väldigt
hjälplös
i detta läget, då man inte kan se sin modell. För att få en chans att få syn på modellen,
drog jag  ca 30 sekunder
efter jag förlorat den ur sikte full aerodynamisk broms och detta
kombinerat med full sida och full höjd.

Då visste jag,  den skulle spirala ner snabbt utan att överskrida den hastighet, då strukturella skador
skulle kunna uppstå.

Trots broms och korsade roder steg Avan bitvis till en början. Men efter 10 sekunder hörde jag
den sjönk snabbt.

Min blick var riktad mot en plats med vinden 300 m, där jag bedömde modellen borde dyka upp.
En modell som spiralar är lättare att se,  än en som ligger rätt på vingarna, då ett plan som spiralar
skapar mer rörelse för ögat.
Jag hörde höjdmätarangivelserna från 500 – 250 m. Nu borde jag snart få syn på modellen.

Samtidigt som modellen sjönk, snurrade tankarna i hjärnan,  om hur terrängen såg ut,
där den kunde komma ner.

Det var ganska öppet, med det fanns gammal granskog också, som lätt maskerar en modell.

Precis då Picolarion anmälde 200 m,  fick jag syn på min Ava. Den spiralade ner ungefär
300 m mot lä.

En mycket stor sten föll från hjärtat ! Det kändes,  som om jag vunnit en miljon !

Så jag stabiliserade modellen och flög mot mig, samtidigt som jag drog in bromsen.
Efter en minut var Avan rakt över mitt huvud och jag kunde planera och landa.

Det kändes utomordentligt skönt,  att se min kära Ava med vidhängande kamera ligga
på marken 5 m från mig !

Efter en kortare paus och efter att ha demonterat GoPron,  startade jag igen,
eftersom jag
ville konstatera,  hur mycket min modell drev i vinden.

Likaså ville jag se,  hur den flög,  om jag släppte spakarna. På egen hand efter jag släppt
spaken,  flög den först med bibehållen kurs
och gick sedan in i en svag och stabil sväng.
Det är ju bra,  att den är i stort självstabil utan
att gå in i en självinducerad dykning.

Efter detta drog jag full broms, vilket medförde , den gick in i en 25-gradig dykning,
dock utan
att maxfarten överskreds. Efter ca 10 sekunder började den svänga svagt,
men fortfarande
under kontroll.
Det sista jag kollade,  var vad som skedde,  då jag korsade sida och höjd.

Modellen gick in i grävande spiral under kraftig höjdförlust,  utan att hastigheten skenade.
Detta är precis, som jag vill ha det.

Som sista punkt i mitt testprogram, slog jag av sändaren,  för att kolla failsafens inställningar.
Efter någon eller några sekunder slog failsafen till, vilket innebar full broms, lite sidoroder
och höjdroder. Modellen flög i stora cirkla under kraftigt sjunk, så failsafen var ok.

Nu kom det spännande. Jag slog på sändaren, vad hände ? Jo sändare och mottagare
band omedelbart och jag kunde landa. Failsafen hade jag ju prövat förut, så jag visste,
det
skulle fungera.

Sen var det att packa ihop och jag kan säga,  jag kände glädje,  då min Ava med tillbehör
ånyo låg i bilen !

Kanske en lösning på problemet om man flyger långt bort ifrån sig kanske skulle vara
att använda RPV-glasögon…

Sen åkte jag till en granne där upp och fikade.

Vad är moralen i historien ?

 Släpp aldrig din modell med blicken,  då du är över 250 m.

Var 100 % fokuserad på din modell.

Låt dig aldrig distraheras av något ovidkommande.

Ha ett begrepp om,  hur långt din modell kan driva med vinden under en minut.

Om du förlorar modellen ur sikte. Drabbas inte av panik, utan försök agera logiskt.

Det första måste vara,  att aktivera dina bromsar,  så du kommer ur termiken och
förlorar höjd.

Bedöm hur långt modellen kan ha drivit och koncentrera dig på den delen av skyn.

Spana av skyn systematiskt. Inget irrande med blicken, utan dela in sökområdet i
segment
och scanna dessa.

Tänk på att chansen att se modellen säkert, uppstår på ca 250-200 m, så sänk din
blick till den höjden.

Min Ava hörs i luften,  då jag drar broms och spiralar,  så lyssna efter din modell.

Om du inte får tag i din modell…beroende på inställningar,  lägg den i Fail-Safe,
så den har
möjlighet att göra en landning med så lite skador som möjligt.

När du ska ge dig ut och leta,  så märk ut på marken vindriktningen, vilken du
kan lägga
in på kartan och minska sökytan.

Tänk på att man bedömer i regel avståndet till modellen varande för långt.
Bedömer du avståndet till 500 m, börja leta vid 250 m.

Ha alltid namn och telefon på modellen. Både på vingen och kroppen.

I min andra Ava Pro har jag en gps-tracker. Men det hade ju inte hjälpt idag…

Så tänk på detta, bli ingen modern Ikarus och flyg för nära solen. Dina vingar lossar
inte,  men kontakten med modellen kan gå förlorad !

 

 DSC07147

Perfekta betingelser. Termik och fält.

DSC07153

Efter flygningarna på väg att plocka ihop

DCIM196GOPRO

Ramla ner i en sjö ??

DCIM197GOPRO

Här är en bild på Avan vid landningen efter att jag fått syn på det igen.
Ni kan se på skuggan att min GoPro sitter på vänster sida av kroppen.

 

Kategorier
Hangflyg modell

KAN MAN FLYGA HANG MED EN FRIFLYGANDE A-2 FRÅN 1950 ?

 

 

 

 

 

Jo, på Kristi Himmelsfärds Dag på Hovs Hallar gick det bra.

 

 

 

 

_DSC6506

 

 

 

Pär flög med sin A-2 nyss utrustad med en ny Taranis radio på Segeltorpshanget
vid Hovs Hallar i fredags.
Det var perfekt väder för en lätt modell. Vi hade en högtrycksrygg,  som växt in
och som spärrade för lågtrycken till viss del, varför vädret var stabilt.
Med stabilt menar jag ca 2-4 m sk och vid lunchdags sjöbris.
Jag kom ner kl 1100 och då var det 1 m/sek. Så det blev att avvakta.

Klockan 1230 kom sjöbrisen som på beställning med 2-4 m/sek rakt på hanget.

Så ut med min Spirit och njut av flygandet. Vädret var vackert med 15 grader,
mycket fåglar och överallt spirade det. Kunde inte vara bättre, vilket också
många flanörer märkte, då det var mycket människor ute och promenerade
i den vackra naturen.

Pär hade varit och testflugit på en plats söderut mot Norrehamn,  innan han
anlände,  där jag flög.

Han kastade ut sin A-2 , beundrad av en stor skara åskådare…då är det ju
ännu roligare att flyga, då man kan göra propaganda för vår härliga
utomhushobby !

Nåväl, sent på eftermiddagen plockade vi ihop,  bruna i ansikten efter att
ha stått med solen i ansiktet hela dagen och drog oss hemåt

mycket nöjda än en gång med en härlig dag med hangflygning vid
Hovs Hallars låga hang vid Segeltorp !

Prova du också !

Naturligtvis tog jag bilder och jag lyckades åstadkomma en liten videosnutt
på Pärs A-2 i luften.

_DSC6112

Vildäppelträden på Hovs Hallar var helt enkelt tvungna att slå ut  i den plötsliga värmen.

_DSC6103

Så humlorna kunde pollinera…

_DSC6126

Så här såg det ut kl 1200,  med sjöbrisen som smygande  tog sats för att landa vid Segeltorpsstranden.

_DSC6176

Det är märkligt…

_DSC6192

…att denna lilla varelse …

_DSC6206

…lövsångaren,  kan åstadkomma så stark sång

_DSC6226

En för biotopen här typisk fågel…

_DSC6261

…gulsparvhannen.

_DSC6295

Om denna fågeln häckar vid Hovs Hallar
det vet jag inte,  men den flög över i alla fall …

_DSC6340

Det är mycket torrt i markerna nu, vilket syntes,  då man harvade och ringvältade i ett moln.

DSC07097

Pär anländer med pipa och modell.

DSC07104

Klart för start !

DSC07109

Nu !

DSC07110

Start

DSC07120

Pär Lundqvist 5. Maj 2016 Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.

_DSC6352

Pärs A-2.

_DSC6362

Konstruerad 1950

_DSC6372

Snygg i luften

_DSC6420

The young man himself…

_DSC6464

En modell som denna kräver stora…ja, du ser själv,  vad som menas eller …

_DSC6467

Här passerar den Mach 1…?

_DSC6591

Cruisin´

_DSC6610

På väg att landa…

_DSC6634

…nånstans…

_DSC6659

…och det blev i kanten…

_DSC6668

…inga skador…

_DSC6696

…vingen sitter med gummiband.

DSC07084

Vår pilotplats. Man kan ha det  sämre eller ?

IMAG0274

Segeltorpshanget

IMAG1387

Jag ska landa…

IMAG1400

 

IMAG1401

 

IMAG1402

Där satt den !

 

                                                                Glöm inte att klicka på “HD” för bästa kvalitet !

Kategorier
Naturbilder

VAD STYR FÅGLARNAS FLYKT ?

 

 

 

 

Finns det en tanke bakom detta ?

 

 

 

Här är ett stort antal flygande starar, filmade i Ryssland.

Jag kan inte låta bli att fundera på följande:

Hur kan det komma sig,  att så många individer kan röra sig,
som vore det en hjärna,  som styrde allt ?

Jag menar,  varje fågel kan ju inte välja sin väg, utan samtliga
flyger koordinerat…

Kanske de kopplar ihop sina hjärnor…eller ?

För inte är det slumpmässigt.

Det är i alla fall fascinerande att se,  att dessa små djur har
förmågan
att flyga lika  koordinerat, som en bensparkande
marscherande soldathop
i Nordkorea. Därmed inte sagt,
att nordkoreanska soldater är försedda med fågelhjärnor.

Men det tål att fundera på.

 

 

För er som vill veta hur man promenerar i Nordkorea kommer här en instruktiv film.
Personligen har jag svårt att ta detta på allvar. Det är både komiskt och tragikomiskt !

Kategorier
Termikflyg

TERMIKFLYG ÄR ETT ENERGISNÅLARE ALTERNATIV…

 

 

 

 

 

…än att ligga  i dvala framför en tv .

 

 

 

 

 

 

 

DSC06655

 

Det är nu på våren, som termiken är som bäst. Jag vill säga från
början av Maj till slutet av Juni, då råder bäst förhållande för
termikflyg i Sverige.

Termiken är vid denna tid normalt stark och utbredd. Om man önskar
hög molnbas, är det då du finner den.
Häromdagen var det fint väder med sol och nästan ingen vind. Så det bar iväg
till ett av mina flygställen. Min modell var min HyperAva, som närmar sig
700 timmar i termik !

Klart den är ärrad och sliten. Det blir en modell, man flyger mycket med.
Men den
är i perfekt flygande skick. All mekanik är 100% och framför allt,
så är den
precis så vältrimmad, som jag önskar. Enda avvikelsen är,
att jag vill ha den
något aningen baktung.
Men det handlar om 4 mm förflyttning av Tp.

Framkommen möttes jag klockan 0930 av blåa  skyar och 14 grader.
Utsikten jag hade kan du se på bilden överst mot Hovs Hallar över
Laholmsbukten.
Kan ju inte bli
bättre. Så montering, påslag av variometer och preflightkontroll.

Allt ok,  så jag startade i den obefintliga vinden. Under stiget tutar ju min nya
Picolario
glatt, men redan på 50 m märkte jag en ökning i variometerns frekvens,
varför jag stängde motorn. Jovisst,  efter lite justering låg jag mitt i en redan på
låg höjd stark blåsa.
Så det blev att hänga med upp till 450 m. Jag provade
trimmet på modellen,
genom att låta den glida lite i planflykt. Jovisst, tack vare
att jag har tyngdpunkten
lite bakåt, så finns det ju en tendens till ett  mjukt och
långsamt stalliknande glid.
Men det är lätt att kontrollera.

Min erfarenhet med mina olika Avor är,  att de inte ska flygas för sakta.
Det är bara
ineffektivt,  då man betalar sin ökade anfallsvinkel med ökat
lyftkraftsmotstånd.

Bättre låta den glida, för som jag sagt,   har Avans profil en mycket fördelaktig polar.
Det betyder att ökad hastighet behöver inte betyda,  man måste betala det med mycket
ökad höjdförlust.

Det blir alltid en avvägning mellan hastighet och höjdförlust. För det är med höjdförlust
du betalar ökad hastighet.

Efter nästan en timma i min flygstol landade jag för en paus, där jag passade på tillfället
att gå runt och fotografera lite.

Omkring klockan 1300 kom kustens förbannelse för termikflygaren:

                                                       Sjöbrisen.

Jag märkte,  att sjöbrisen kom,  som om man tryckt på en knapp. Den gick snabbt upp
till ca 5 m/sek väst och vinden var kall, eftersom den kom från havet.

SJöbrisen betydde,  att termiken var just gone with the wind !

Så jag plockade ihop min modell och lyckades naturligtvis  köra en vingspets igenom
klädseln
på ena yttervingen då jag lade vingspetsarna i sitt fodral.  Ok,  det betydde,
jag fick
lite sysselsättning i min verkstad att reparera. Jag tycker aldrig,  det  är
tråkigt att
laga modeller och jag vill alltid göra det omedelbart, så det blir klart.

För jag är en doer. Inte en follower.

Jag fick 2.5 timma i luften och min acke för motor och mottagare med servo hade
förbrukat 788 mA under dagens övningar.

Undrar hur länge min gamla Mega-motor håller ? Den är 9 år gammal nu. Visserligen
har jag bytt lager men ändå.

Låt mig säga bara: Tack gode Gud för elmotorerna för vårt modellflygande !

Här kommer lite diversebilder från min flygdag och som ni förstår,  det är svårt
att plåta den egna modellen, då man flyger samtidigt.

 

DSC06679

En Airbus Airbus A319-132   från SAS på väg plocka upp turister .
9000 fot enligt Flightradar.

DSC06594

Kanske den modell som givit mig mest under längst tid.
En HyperAva från Wladimir Models i Ukraina. Inköpt 2008.

DSC06597

Björkarna är nu ljusgrönt skira.  Ett löfte om sommar…

DSC06608

Överallt har växtligheten triggats av ljuset och värmen.

DSC06622

Dessa vitsipporna var nästan utblommade, men trots det…

DSC06636

De fint paketerade knopparna på ett vildäppelträd.

DSC06626

Min landningsbana då jag är på ett av mina termikflygställen.
Kan vara sämre eller ?

DSC06630

Denna bondens lada fick ge upp kampen mot en av stormarna.
Blev plockepinn…

DSC06650

Vildnyponen har kört igång. Landa i en sådan buske och
din vingklädsel kommer att se ut som konfetti…

DSC06666

Ekens knoppar är senare…men eken  har ju tiden för sig…

DSC06668

Jag tycker ibland att bocken på Tjärbyhanget ser lite frågande och virrig  ut…
Säger han “Håhåjaja” ?

DSC06683

Här ligger min Ava efter dagens sista landning. Jag kunde aldrig tro, då jag köpte den,
att denna modellen skulle leva under så lång tid och få  så många flygtimmar i luften.

DSC06686

Gulsipporna växer,  som om någon strösslat fröerna…
men det är naturen…överflöd.

Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

GODA NYHETER FÖR HANGFLYGARE

 

 

 

 

Det blir perfekt hangväder onsdag på Hovs Hallar.

 

 

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2016-05-03 083641

 

 

Jag var just inne och kollade yr.no utsikten för Hovs Hallar.
Det ska bli ca 5-6 m/sek rakt på det låga.

Ska jag döma efter min erfarenhet, kan det via sjöbrisen dra
över mot norr och kanske öka upp mot 7 m.

Så packa skärmen och ladda modellerna så syns vi vid 10-tiden
för en fin flygdag i solskenet !

Kategorier
Skärmflygeri

TAPPA HUVUDET….

 

 

 

 

…det räcker man tappar flyghjälmen,

fråga Kennerth !

 

 

 

 

 

 

 

DSC06577

 

VIll ni veta mera så fråga Kenta,  för han  var och flög skärm på Hovs Hallar 1. Maj.

Han hade startat på det låga hanget vid Segeltorp och sedan glidit upp på
Platåhanget  för att i den den goda vinden flyga åt Kattvikshållet,  då han märkte att

lyftet lade av kanske beroende på ett vindskifte.
Alltså var det till att landa
på stranden bland småstenen till höger om
Platån på Hovs Hallar.
Att landa där är inga problem,  problemet är att komma tillbaka dit, varifrån
man startade. Flyger du skärm har du med dig en ryggsäck,  där all din
utrustning får plats, så man kan bära med sig allt på ryggen.
Kenta packade ihop allt och hängde sin fina hjälm, värd ett par tusen
med kommunikation och annat i, på säcken utsida, axlade lasten och gav sig
iväg uppför Hovs Hallars branta vägg.

Efter en hårresande och svettig  klättring uppför kanten och ett irrande
bland de många
stigarna, hade Kenta kommit åter till parkeringen med sin
skärmsäck. Vi såg ju han varit ute för äventyr för han var svettig och blodig
om fingrarna…

Fast….när han kom ner till Segeltorp och skulle starta igen, märkte
han till sin oförställda  fasa,  att han hade tappat sin flyghjälm under
promenaden genom den svåra
terrängen tillbaka…En hjälm är inte billig !

Det gjorde,  att han inte kunde flyga med sin skärm just nu, vilket säkerligen sved.
Som ytterligare lök på laxen kom han på,  att han blivit av med sin overall som
bonus !
Jaja, en olycka kommer sällan ensam.

Jag hade kommit till Hovs Hallar kl 1300 och nu var klockan 1500, så jag sa till
Kenta,  att jag hjälper dig leta efter hjälmen. Han hade redan varit uppe en vända
på Platån
och då hittat sin overall med telefonen i,  som en annan strövande
turist hittat
vid stigen och burit med sig. Men hans hjälm förblev försvunnen.

Nåväl,  vi gick upp på det höga och slog in på stigen,  som går från HH till Kattvik.
Tyvärr, hade jag lågskor med lädersula, som inte var det rätta på den knöliga
stigen. Lätt  att vricka sig om man halkar på rötterna på marken.
Det finns ett otal stigar vid kanten och det gäller att välja rätt. Vi kämpade oss
fram till stranden,  där han landat och jag fick efter lite spaning syn på något,
som blänkte. Kanske,  det var visiret på hjälmen ?
Två turister gick förbi där nere och vi bad de kolla,  det som blänkte.
Men , men det var en flaska…

Vi försökte hitta platsen,  där Kenta hade gått av stigen för att komma upp på
huvudstigen, som leder till Platån. Inte enkelt. Det var mycket jobbigt, att
ta sig fram på de små övervuxna stigarna med stor nivåskillnad.

Till slut, efter att vi hade funnit  var Kenta kom upp från stranden, kunde vi
rekonstruera,  var han gått förhoppningsvis.
Vi kom till en brant yta,  som inte var beväxt och här kände  han igen sig.
Jobbigt att klättra upp, men det lönade sig. Ett glatt utrop tillkännagav
att han hittat sin hjälm !

Den låg, där den borde legat, vilket betyder,  att den rivits av sin upphängning i
säcken av buskarnas grenar, utan att han märkt det.

Nu var i alla fall jag trött ! Så det gällde att finna enklaste stigen tillbaka till
Hovs Hallar, vilket inte är enkelt på grund av mångfalden av spontana stigar.
Det tog sin tid,  men fram kom vi. Jag märkte,  att går man på en usel stig, så är
det besvärligt att gå med solen i ögonen, som vi hade, då man inte ser,  hur man
sätter fötterna. Så jag körde näsan marken en gång, då jag trampade fel.

Kenta var nöjd,  att hjälmen var räddad och jag hade fått nog med motion för
denna dagen i alla fulla fall !

Sedan återfärd till Halmstad och jag lovar…det var en stelbent människa, som
stultade in från garaget efter hemkomsten.

Jo jag somnade på kvällen på ca 10 sekunder !

Där ser du , det oväntade händer mig för det mesta , när jag hangflyger !

Här kommer lite snapshots,  under jakten på den försvunna hjälmen !

PS

Jag har personligen lärt mig,  att om jag flyger bort en modell och efter
idogt letande hittar den,  så märker jag ut fyndplatsen och den väg jag
gått i terrängen från en stig eller väg.

Varför ? Jo,  för skulle jag ha glömt någon del av modellen, så kan jag
omedelbart hitta fyndplatsen, utan att behöva irra omkring som en
blind höna…
Jag har alltid med mig, vis av erfarenheten, en rulle gul tape från Biltema,
så jag kan märka upp.

DSC06382

Vi har knegat oss upp på Platån från Segeltorpshanget…

DSC06398

…än så länge fulla av energi…

DSC06406

..då det här är enkelt att ta sig fram…

DSC06563

…men här snubblade jag…

DSC06555

…om inte annat, här är vackert.

DSC06542

I Laholmsbukten vid Halmstad Angöringsboj låg två fartyg på svaj i väntan på att anlöpa.

DSC06540

Här håller får naturen öppen.

DSC06437Vi frågade fåret,  om hon sett någon hjälm, men hon skakade på huvudet.

DSC06429

På väg till platsen där Kennerth kom upp från stranden.

DSC06449

Kennerth  tar en kortare paus.

DSC06459

Här kände Kenta igen sig och begav sig uppför den svåra kanten…

DSC06469

…där han omedelbart hittade sin hjälm !

DSC06479

…och då blir man ju glad eller …

DSC06500

..så här lägger han upp filmstjärneleendet mot fotograf med hjälmen i handen.

DSC06530

Ett styck skärmflygarhjälm.

DSC06527

 Sen var det att ta oss till Platån, på det minst krävande sättet.

DSC06566

Då vi kom upp på Platån kändes det ganska skönt, dels för vi hittat hjälmen och dels för här var lättare att gå.
Man ser hur ljuset blir mjukare vid 1830-tiden.

DSC06505

Klart man är sliten efter att ha gått mer än 10 km på smala stigar och ständigt upp och ner,
då höjdskillnaderna vara stora. Allt mätt med en app i Iphånen.

DSC06589

Här åker både hjälm och pilot tillbaka till Malmö
efter äventyret på Hovs Hallar den 1. Maj 2016 !

Kategorier
Skärmflygeri

KRISTINA KÖPTE VINGAR FÖR PENGARNA…

 

 

 

 

 

…och gled ut över stränderna… 

 

 

 

 

 

 

DCIM100GOPRO

 

 

 

 

 

Det var ju för alla, som utnyttjar Hovs Hallars natur,  en enastående fin
dag söndagen den 1. Maj för flyg.

Både för skärmflygare och modellflygare var förhållandena med väder och vind
fördelaktiga. Behaglig temperatur och vinden var N – NNV, vilket är helt ok.
Styrkan låg hela dagen, jag anlände kl 1300 och  lämnade HH kl 1800, 
på 5 – 7 m/sek.
Själv hade jag med mig en ny hangmodell,  som jag var sugen att få testa.

På vägen till HH såg jag en skärm,  som flög nere vid Segeltorpshanget och
det visade sig vara Kristina från Helsingborg.

För att kunna provflyga i lugn och ro,  gick jag upp till Platån med modell
och utrustning. Naturligtvis hade vinden då vridit mot NV och jag vill inte
chansa att kasta ut i sned vind och omedelbart hamna i en kraftig kantrotor.

Så,  det var bara att gå ner till parkeringen och fortsätta promenaden ner till
det låga hanget, där Kristina njöt i selen…i sin nya skärm.

Förutom Kristina var där två motorparagliderpiloter, långt ord, som ville
pröva hangflygning.

Nåväl, jag skulle prova min modell och det gjorde jag. Den flög perfekt.
Snabb och vändbar och utan konstigheter. Märkte dock att den kräver fart
hela tiden, då den annars blir aningen “klippvillig”. Men det är ett resultat
av en högpresterande profil.

Efter 40 minuter i luften beslöt jag att landa, som inte var enkelt. Modellen har
högt glidtal, mina klaffar gick ner för kort sträcka, som gjorde  jag hade svårt
att få bort höjd och hastighet.

Det blev att gå i riktning  värdshuset,  så jag kunde  landa på grusvägen/
stigen efter två försök. Allt var ok, men det blir till att programmera om
modellen,  då jag kommit hem.

När jag och även Kristina landat,  kom en svettig och något blodig Kenta
farande i sin bil.
Han hade landat nere på stranden NO om Platån, då lyftet var borta.

Det kommer en post om detta äventyret på bloggen, så stay tuned !

Här kommer ögonblicken,  vi minns av hangflyg 1. Maj.

Bilderna på Kristina är tagna med min GoPro varför kvaliteten inte är
100 %, fast det duger eller ?

DCIM100GOPRO

Här kommer en räcka bilder på hur man startar vid Segeltorphanget med en paraglider

DCIM100GOPRO

Piloten är Kristina

DCIM100GOPRO

Kristina, en go och glad pilot med högtflygande planer !DCIM100GOPRO

Här börjar hon dra upp sin skärm…

DCIM100GOPRO

DCIM100GOPRO

DCIM100GOPRO

DCIM100GOPRO

DCIM100GOPROHär har hon just vänt sig rätt  mot hanget…

DCIM100GOPRO…och går framåt…

DCIM100GOPRO…tills hon märker det börjar lyfta…

DCIM100GOPRO

…då hon knör in sig i selen…DCIM100GOPRO

…med en fot på speeden…DCIM100GOPRO…klart hon är glad…

DCIM100GOPRO…eller…

DCIM100GOPRO
Jag tror piloten just nu är …förväntansfull.

DCIM100GOPRO

…kan detta gå bra ?DCIM100GOPRO
…självklart, säger Kristina..

DCIM100GOPRO…och hon försvinner…

DCIM100GOPRO..söderut vid Segeltorp…

DCIM100GOPRO…för att  uppleva !

Livet handlar om  det !