15 m/sekund snett från höger,
för mycket för att vara bekvämt…
Vi suktade ju efter vind rakt på Sinushanget, så vi kunde flyga med lite
fart och fläkt. Kanske till och med DS:a.
Det fick vi tredje dagen av vår sejour i Ystad.
Eftersom man inte längre får köra bilen upp till Stora Starten
på Hammar, parkerade vi vid jordgubbsodlingen.
Vi körde först till Hammar fram till grinden vid skjutfältet. Där fanns en bom,
som var olåst och som var försedd med en skylt som sa:
Tillträde förbjudet under skjutning….
Vi blev lite osäkra, men vi beslöt, att skippa försöket att köra upp.
Kanske var tur för oss, då de bilar som senare parkerade där
hade blivit utsatta för inbrott enligt Ystad Tidning.
Nåväl, vi ställde våra bilar vid parkeringen mitt emot jordgubbsodlingen,
tog med det vi skulle ha med oss, vilket var en modell för hårdare vind.
Efter en konditionsbefrämjande promenad stod jag och Roffe på toppen.
Rolf-Erik höll på att greja med sina modeller och skulle komma senare.
Min Arrow, som är en av mina favoriter, hade jag försett med en kamera
på nosen för att kunna dokumentera mina flygningar.
Redan innan jag startade, hade jag mina tvivel på modells möjligheter
under så hård vind, men ut åkte den och lyft var det.
Men det var för min Arrow för mycket vind. Modellen väger ca 1000 gr
och jag hade ingen ballast i den. Spv endast 150 cm…
När jag flög, var modellen utsatt för en kraftig sidvindskomposant,
som gjorde, att den sågade sig fram på rakorna.
Jag kom aldrig in i någon rytm, så det gick inte så fort, som jag önskat.
Lyftet vid kanten hade jag förväntat, skulle vara starkare, än det var,
men kanten var turbulent, som gjorde flygning svår.
Däremot lyfte hanget högt och långt ut, men det var inte det, vi var ute efter.
Vi ville ha lite speed vid kanten. Jag tror Roffe håller med mig, då han flög med
sin Pace. Pace som är en kärra helt byggt i kolfiber med konventionell
stabbe och med en vinge med stort sidoförhållande.
Oavsett detta med svårigheterna fick vi en riktig genomkörare på kanten
både bildligt och bokstavligt.
Banan vi flög var 300 m och visst det gick fort, tro inte annat.
Men för min Arrow skulle jag önskat 5-8 m/sek rakt på kanten,
då hade det definitivt gått fortare.
En F3F modell skulle jag vilja ha med 300 cm spv, en vinge med stort sidoförhållande
med väl utformade vingspetsar och profil någon av de moderna F3F profilerna.
Jag har haft kontakt med Martin Hepperle och är säker på, han kan leverera en snabb profil.
Jag vill ha ganska lång momentarm på kroppen med latercentrum väl bakom CG.
Det ska var en konventionell X-stabbe.
Där jag skulle välja en hög och spetsig fena och en stabbe med stort sidoförhållande ,
som ska vara allmoving.
Allt detta för att minska det inducerade motståndet på stabbe/fena.
Min Arrow är 15 år gammal i konstruktionen och är inget att bygga på.
Men under de betingelser jag beskrivit, så går den fort.
För er som vill veta, hur fort det går att flyga en F3F-modell, då
det går riktigt fort, så flög en kroat vid en tävling 10 vändor på
läs och häpna: 25 (tjugofem) sekunder….
Alltså 1000 m på 25 sekunder inklusive 10 vändningar….
Genomsnittsfart blir 144 km/tim. Men med tanke på vändningarna
låg säkert snittfarten på rakan på 200 km/tim !
Så visst rör det på sig…
Efter en stund kom Rolf-Erik upp med sin Ceres.
Vid utkastet slets den ur handen på Rolf-Erik, steg kraftigt
och åkte bakom hanget i turbulensen.
Det blev en hård landning med skador.
Rolf-Erik mejlade mig i går och berättade, att han lagat sin
kärra, så Ceresen är fit for fight igen.
Trots den hårda vinden var vi som flög nöjda, för det var
en upplevelse !
Jag kunde ju inte ta bilder på mig och min modell, utan
de bilderna har jag fått av Roffe.
Så häng med på en flygtur på Sinushanget !
Längst ner på sidan en inte alltför imponerande film
tagen av kameran i nosen på min Arrow. Kameran riktad
för mycket uppåt, vilket förtar fartkänslan då man saknar
referenser att jämföra med.
Den skulle varit riktad mera nedåt,så hade man fått
en bättre upplevelse av hastigheten.
Men det gör vi nästa gång.
Kanske Roffes film blev bättre, för han hade också en ombordkamera.
Den gamle hangflygaren med sin Arrow…i gräset till vänster Roffes Pace.
Rolf-Erik ska starta Roffes Pace. Det syns vinden är stark.
Inga hinder så lågt ögat kan se…
Nu…iväg ! Roffe styr med sin trogna MC-24 Gold Edition.
En vältejpad Pace. I nosen en videokamera.
Detta är essensen av hangflyg. En snabb modell-ett bra hang-bra vind
Pace är en snabb modell, men även den led av den hårda vinden.
En trenighet i symbolik:
Modellen- Himmeln-Havet
Jag kan säga, att man måste planera servo, mottagare
och ackplacering noga, för utrymmet är synnerligen begränsat.
Roffe regerar på kanten
Ungefär denna konfigurationen fast ca 300 cm spv.
Det hade smakat fågel.
Rolf djupt koncentrerad.
Vilket krävs under förhållandena som rådde.
Rolf-Erik går och strövar, där hans modell landade.
Mot Ystad
Riktning Kåseberga
Roffe ser belåten ut efter landningen
Den gamle förbereder sin flygning.
Roffe flyger rote med en gråtrut.
Landning med Pace…
…Inte lätt i turbulensen…
…man får vara beredd att snabbt reagera och reagera rätt !
Snart…
Roffe slår av mottagaren efter landningen.
Den gamle på kanten…friska vindar, vilket syns på pilotens lutning ..
Tur man inte var nypermanentad…….
Min varma skärmoverall som är fodrad och av superbra kvalitet.
Inga Jula-grejor här.
För att travestera Ernest Hemingway,
“Den gamle och planet.”
Förberedelser och flygning med sina två modeller tillhörande och flugna av Sten P
Turbulator. 
Den första modellen man utförde höjdstart med.
