Efterfrågan på bilder av OT-FriFlygande modeller tycks
vara omättligt…
För att i någon mån avhjälpa det kommer det här en ny
laddning.
Hoppas de är vad du förväntar…de är förpackade i ett
enkelt bildspel…så du slipper bläddra.
Här kommer ett litet bildspel med motiv från olika
mästerskap i OT-friflyg.
Inget särskilt, men har du 5 minuter så tröska igenom
det…
Modellflyget hade utvecklats mycket kraftigt under
30-talet på grund av det stora intresset för begreppet
“FLYG” som rådde vid denna tid.
Det kommersiella flyget utvecklades starkt på både
inrikes- och utrikes flygningar.
Flyguppvisningar med daredevils drog stora
åskådarmassor, som idag skulle göra en kassör hos
ett allsvenskt fotbollslag avundsjuk.
Modellflyget gick framåt, genom att material gjordes
tillgängligt på marknaden och framför allt, så
skapades systemet med utbildning och hjälp via klubbar.
Klubbverksamheten stöttades av regeringarna och var
intensiv.
Betänk att vid denna tid fanns inte tv…datorer…eller Iphånar.
Människor talade med varandra i stället för till varandra…
Under min ständiga jakt på bilder och video från denna
tid, hittar jag ibland en och annan pärla.
Nedanstående är en officiell film, tyvärr utan ljud, från
juniorfriflyg i USA 1939.
Kolla så mycket människor och kolla den friska vinden.
Men man flög i alla fall !
Videon är en bra skildring av modellflygeriet för 80 år sen
och visar miljöer, kläder och stämming vid en modellflyg-
tävling för länge sedan.
Jag tycker du ska kolla filmen och jämföra dess miljö
med dagens tävlingsmiljö…
Jo, jag vet att ingressbilden inte symboliserar
en ungdom, men han är representant för en
nu svunnen, men dock icke glömd era !
Under mina färder på YouTube hittar jag ibland något, jag vill visa
på min blogg.
Denna modell av den brittiska Vickers Nene visar dels hur vacker
en friflygande skalamodell kan vara och dels, hur piloten/byggaren
genom idogt arbete fått modellen att flyga, som han vill.
Jag blir mycket imponerad av modellen, som visas på videon.
Detta är, vad jag kallar modellflyg.
Bilderna är från videon och den är publicerad på YouTube och
därmed möjliga att använda utan att inkräkta på någon (C)
bestämmelser.
Respekt för pilot och fotograf !
Två flyghjältar på omslaget till tidskriften “Flyg” 1943.
Kolla pilotens enorma fötter…och medhjälparens välpressade
byxor. Inget slarv, utan hel och ren, som det hette vid denna tid.
I bakgrunden det bästa vi hade då; en Baby kanske tillverkad
av AB Flygindustri i Halmstad.
Jag vet inte, om det är symptomatiskt, att vi
åldringar gärna ser bakåt, därför allt var ju
bättre förr…eller hur ?
Jag kom över lite flygtidskrifter från 40-talet, som
tillhörde den då rikliga flygtidningsfloran.
När jag bar hem den tunga bunten, trodde jag, att
jag gjort ett riktigt klipp…men efter att ha kollationerat
med Sten Persson här i Halmstad förstod jag, att dessa
tidningar på intet sätt är sällsynta i dag eller svåra att
få tag i.
Där sprack den drömmen om ett begynnande liv i sus
och dus efter en eventuell försäljning.
Men icke förty, är tidskrifterna intressanta att bläddra
och läsa i.
Vi får en god bild, hur livet för den flygintresserade
för 75 år sen gestaltade sig.
Livet, som det var då, var väsensskilt från det vi har idag.
Folk hade helt andra preferenser och sätt att utöva sin
hobby för 75 år sedan.
Detta var en tid med större personlig uppoffring, eftersom
man fick göra allt själv, om man ville nå sitt mål.
Inte blev det lättare, att vara modellflygare under kriget,
då man var hänvisad till plywood, furu och bambulist…
eftersom tillgången på balsa var strypt.
Men omständigheterna gjorde, att modellflygaren
anpassade sig och improviserade med de resurser,
som fanns till handa.
Här kommer några bilder från denna för modellflyget
så framgångsrika eran. Copyrighten på tidskrifter och
bilder upphör att gälla efter 70 år enligt svensk tryckfrihets-
lagstiftning. Därefter över går rätten till “Allmän Publicering”.
Ur lagtexten:
När fotografier inkluderades i upphovsrättslagen 1 juli 1994,
bibehölls regeln att fotografier har en upphovsrättsgräns
baserad på bildens framställningsår i stället för upphovsmannens
dödsår, såvida inte fotografiet uppnår verkshöjd, för då
gäller dödsåret. Skyddet för framställningsårskyddade
foton (“fotografiska bilder”) är i upphovsrättslagen nu
50 år till skillnad från fotografilagens 25 år och skyddet
för dödsårsskyddade foton (“fotografiska verk”) är nu 70 år
– till skillnad för fotografilagens 50 år – och överensstämmer
därmed med upphovsrättslagens skydd för andra verk.
BHT-2 Beuty…ser nästan ut som ett plan ritat av Walt Disney…
Jämförelsedata.
Min utomordentligt exklusiva Rolex eller Lurex ? väggklocka
på väggen i modellflygfabriken. Urtavlan i garanterad
100 karat högkvalitativ masonit. Värde…vågar inte
uppskatta det. Jag får väl ta den till Antikrundan ?
Kan det bli mera 40-tal ?
Golfbyxor, skolmössa ett grotesk kavajliknande klädesplagg och en penna i bröstfickan.
I handen greppar han sin modell, som säkerligen kostat, om inte blod, svett och tårar,
så i alla fall lim, zaponlack , japonpapper och siden. Ser du signalhornet på hans svarta
cykel med gummibollen man klämde på, för att få ljud ur anordningen ?
Han byggde modellplan…
…av olika sorter…
Han flög hemsnickrade glidflygplan…
Denna försåg han med ett “Ägg”.
En tidig hemkört glidflygplan på isen. Men hur ser spaken ut ?
Har han skevroderfunktionen i det T-formade handtaget ?
Företagsam var han och saknade inte heller mod.
En kepsutrustad modellflygare med sin flygbåtsliknande segelkärra.
Om inte annat så ser han sammanbiten ut i alla fall.
Traditionsenligt avhålls ovanstående tävling i morgon lördag.
Inbjudan med lite fakta här:
Till exempel med lite friflyg från igår.
Det var ju inte så länge sen, 25-30 år, men vi ser,
vilken förändring, som har skett med allt.
Luta dig bakåt och dröm.
Man säger ibland att “Allting går med elektricitet”….men här går det med gummimotor !
Jag kunde inte låta bli att bädda in denna filmen.
Den symboliserar det mesta, jag känner för modellflyg.
Så luta dig tillbaka och lev dig in i flygningen !
Efter att vi i Sverige haft en nästan 2 månader lång period med torka
slog vädret om…då skalatävlingen Stibners Memorial vid Skånes Fagerhult
skulle genomföras med friflygande OT-modeller.
Väderutsikten var ganska deprimerande, men… på lördag
eftermiddag skulle det kunna klarna upp, vilket det mycket riktigt
gjorde. Oldtimerfriflygare tycks för det mesta ha tur med vädret !
Flygarna samlades vid Fedingefältet för briefingen föredragen av
Anders Sellman, medan regnet skvalade utanför.
Efter lunch kom tävlingen igång vid 1600.tiden.
Resultatet redovisar jag sedermera.
En OT tävling är inte bara flygande utan även social samvaro
med utbyte av idéer och erfarenheter.
Jag redovisar tävlingen och lördagen, som jag och min kamera
upplevde det. Alltså ingen större ordning. men det blir mycket bilder
och det är ju det, som intresserar folk.
Ljuset var dåligt, det småskvätte regn tills kl 1400 på min kamera,
men bilder tog jag i alla fall.
Modellerna kommenterar jag inte, men annat som inte har med
flyg att göra, lägger jag en och annan kommentar under.
Vi fick två oväntade besök. Dels av ett amfibieplan, som jag ska
berätta om senare och dels en grupp barn, som tillbringar en tid
vid en av Helsingborgs skolors sommarkolonier vid Fedinge_
sjön.
Låt mig säga, att det bjöds på god propaganda för begreppet
modellflyg för de besökande. Hoppas vi kunde inspirera några
av de unga att välja modellflyghobbyn…
Tursamt hade några OT modellflygare med sig massor av enkla
modeller, som våra besökande kunde flyga med.
Entusiasmen var stor och vi såg inte en enda mobiltelefon, som det
knappades på !
Ok, här kommer det bilder från min kamera.
Vid 1030-tiden samlades de förväntansfulla inför briefingen som…
…med auktoritet genomfördes av arrangerande Anders Sellman.
Jo alla lyssnade noga.
…och tog sig en kopp.
“Jag har beordrat fram solen klockan 1600 “…
…medan regnet droppade ner.
När kommer solen, undrar ordföranden för SMOS Bo-Eskil…
Blåbärens kart är små, men vi kan förvänta tillväxt efter nederbörden.
Regngrått vid Fedingefältet.
Till och med Ingvar Nilssons King Cobra hukade under verandataket.
Inte direkt väder för modeller klädda med papper…
Under väntan på väder, gick jag runt i stugan och plåtade
så gott det lät sig göras i dåligt ljus…
Japp, en Pietenpol
En J3 Cub
Är det TinTin som är pilot ?
Sten med sin raketkärra…
Jag hade också hukat mig i cockpit, då raketerna tändes…
Bücker Jungmann byggd av Sten Persson.
Här ska flygas Mustang…
Thomas bär fram sin låda…
Westland Widgeon III
Ingvars modell med sin jubileumsFox.
V-12 power
Spitfire
En “Ackus” modell.
Fler Ackusmodeller följer.
Thomas kärra.
Eftersom jag kört entreprenadmaskiner i nästan
hela mitt liv, gick jag för att kolla, vad som fanns
bakom hangaren…
Jag vad ska vi kalla det ? En lastbilschassiegrävare?
Maskinerna ägs av mannen som äger Fedingefältet.
En gammal Scanialastbil ombyggd med en hydraulisk kran.
En gammal Caterpillar D-?
Allis-Chalmers bandmaskin.
Hur lång tid skulle det ta att få igång motorn ?
Troligtvis inte många timmar.
En gammal lingrävmaskin ca 1960
Undrar när någon satt på den stolen ?
Väghyvel mitten av 50-talet.
En typ som även jag minns från tidigt 50-talet.
De var ofta målade i en gråaktig färg.
Svedalamaskin
Förarplatsen i en väghyvel…
Följ länken så får ni veta skillnaden mellan Air Cobra och King Cobra !
Preflight checks
Lite trimflygning med Lacy M-10
Tyvärr hittar jag inte registreringen i USA:s luftfartstsregister….
..men jag tror modellen är en General Skyfarer
Det kommer 3 poster till om Stibners Memorial så håll ut !
Jag gjorde en liten photostory om F-modeller för att lugna nerverna
efter att ha läst om schlagersångaren Lundell.
Det är inget invecklat utan bilder och musik.
Bilderna tagna vid tävlingar arrangerade av SMOS,
Sveriges Modellflygares OldtimerSällskaps tävlingar.
Jag har också gjort det på begäran.
Sitt ner och relaxa framför skärmen och kolla filmen.
Pers “Tempo” ruvande i sin björk…
Denna tävling gäller inte liv och död, utan är fastmer en trivselträff, då man ses
och utbyter tankar och synpunkter.
Det är ingen stress och hets, men tävlingsivern märks bland de stadgade
gentlemännen och den enda deltagande damen, som säkerligen var yngst i gänget.
Under eftermiddagen bröt man verksamheten för mat, som anordnats av
Åsa Stibner och en granne Gun Hansson. Jag åt inte själv, men jag vet,
alla var nöjda,mätta och glada efteråt.
Åsa bor just bredvid Fedingefältet, vilket jag kommer att visa med
flygbilder i en senare post.
Vädret blev under dagen ännu bättre, genom att instrålningen minskade
på grund av Altocumulus och höga Cirrus medförde det, att den termiska aktiviteten
minskade. Därigenom blev luften, om inte laminär, så i alla fall relativt fri
från turbulens.
Nu ska jag inte orda så mycket om tävlingen, det kommer på SMOS hemsida
senare, men jag kan visa en drös bilder i en blandad kompott!
Ta emot för nu kommer de!
Thomas på väg ut med sin Thulinjagare och sin Pietenpol.
Till höger det gula planet, en Fairchild UC-61K Argus Mk3.
Lars-Erik Fridströms Blackbourne Monoplane 1912 om jag ser rätt…
Kolla propellern…
Mycket pyssel att rigga alla wires via spänntornet.
Sten Perssons Sommer 1911
En Sommer…..som antagligen som modell flyger fortare än originalet.
En styggelse att se…..tycker jag 100%.
Sten har inte flugit den på mer än 10 år och det har
gjort, att modellen är väldigt spröd, så han höll sig
på marken för säkerhets skull.
Några bilder på 1911 Sommer Monoplane
Bakom radialmotorn…..en kolsyremotor.
Kolla hjulen, fälgarna och ekrarna…
Kolla ekrarnas skalalriktighet
Klart man är glad med en sådan fin modell!
Lars-Erik förbereder sin Blackburn Monoplane 1912
Koll av motorn
Låter bra…
…dags att starta…
…så vi sätter fart…
..modellens startsätt liknar Stens Desoutter…
…release !
Flyg nu säger Lars-Erik…eller i alla fall tänker han det…
Monoplanet stiger i alla fall…
..ser ok ut..ännu…
…men modellen gick in i en sjunkande vänstersväng och…
…gjorde en tidig landning.
Det är bara att tanka upp igen och på det än en gång…
Motorn…? Säkert 50 år gammal.
Koll av att allt sitter som det skall, när motorn går…
Igångspringning i ett par bilder…
Det Lars-Erik tänker och gör på följande bilder är utomordentligt typiskt
för den hängivne modellflygaren!
Vingen fick en skada vid infästningen enligt Lars-Erik.
En video av flygplanet på The Old Warden Aerodrome.
Anders Sellman mekar sin Thulin D med parasollvinge.
Ett plan som är tydligt inspirerat av Morane Saulnier L.
Att fästa vingen är ett knåpgöra, för det är smått…
…vilket betyder att gummibanden är extremt små!
Christer Jönsson ska provflyga sin nya modell nummer två för dagen.
Modellen är en Lancer 49.
Gunnar Stedt startar sin Supermarine Sparrow från 20-talet.
Trodde först det var något från De Havilland, när man ser på fenan men….
den är i alla fall engelsk.
Tyvärr hade Gunnars Sparrow en utsliten motor i sig,
som inte orkade producera tillräcklig kraft…
Modellen var inte riktigt på humör i maskinrummet i dag.
Christers modell av en 30-tals kärra…tror jag.
Eldriven och flög lätt och bra.
Den heter Lancer 49 och Christer har byggt den efter en Bob Holmanritning.
Andrea bärande sin utrustning. Starkt att resa runt i Sverige med buss och järnväg,
medförande stora kartonger med sina fina modeller.
Anders med sin kolsyredrivna Hawker Hurricane.
Ett mycket elegant plan…
Motorn är alltså en kolvmotor som drivs med komprimerad kolsyra.
Motorn funkar som en omvänd kolvkompressor.
Anders har alltid mycket välbyggda modeller….
…därför är de inte noggrant byggda, flyger inte tingestarna bra.
Nu var problemet att kolsyrepatronen just dragit sina sista andetag.
En Pietenpol, som har varit en populär modell att bygga i olika format.
Ibland är tingen emot piloten…men man ger aldrig upp.
Anders förbereder sin Lacey M-10 och väntar på ögonblicket…
…han står lika beredd och samlad som Clint Eastwood,
när han skulle göra upp med sin antagonist,
på gatan utanför westernstadens saloon.
Men istället för en Colt six shooter single action av kaliber .45,
så håller han en single shot laddad gummimotormodell i handen,
som inte skjuter utan som drar!
Nu !
En fokuserad pilot med blicken endast för sin modell.
Jag är mycket imponerad, av denna modells utomordentliga förmåga
att flyga väl och länge.
Andrea har en slik flygmaskin och även den flyger excellent !
Jag fick en förklaring av Andrea varför just detta plan
var så lämpligt för friflyg.
Just innan landning…
Ny start av Anders.
Lika intressant som planets uppförande är piloternas plastik
och kroppsspråk i förhållande till modellens rörelser. Speciellt
då den gör något, som inte då är önskvärt.
Det var nära skogen, men kärran klättrade bort.
…och landade säkert så småningom.
Jag har många bilder kvar, så det blir två delar till om RM.
Stay tuned !
Har jag skrivit grodor så var snälla att rätta mig.
Ett tidningsurklipp med Åke och en av hans modeller.
När jag besökte Åke i Torekovstrakten, talade vi naturligtvis
om gamla tider, om hur det var förr. När Åke började
modellflyga efter kriget, fanns ju inte på långa vägar det
utbudet, som finns idag av färdigt material och färdigbyggda
modeller.
50-talets början innebar, att man byggde efter ritning.
Jo det fanns byggsatser men i mycket liten omfattning.
Ritningarna var ofta tagna ur utländska och svenska facktidningar.
Sen gällde det att skala upp dess till rätt storlek. Noggrannhet var
då en dygd, för att det skulle blir rakt och i enlighet med originalritningen.
Ovanstående ritning är ett typexempel hur det kunde se ut.
Modellen, konstruerad av Richard Korda USA blev världsmästare
i Wakefieldklassen.
Läs om det i den intressanta länken och kolla flygtiderna:
http://www.fai.org/aeromodelling/f1/wakefield/1939
Byggsatserna var inte laserskurna och formsprutade. Ja, de var
inte ens färdigskurna, utan modellbyggaren fick skära ut spryglarna
för hand och han fick såga ut plywooddetaljerna med sin lövsåg.
CA-lim…? Drömmer ni ? Nä, man köpte hobbylim från Casco,
Semo eller man använde Karlssons klister. Hade man inte det,
fick man själv tillverka limmet av aceton och acetat eller filmnegativ
som man löste upp. I värsta fall använde man vanligt trälim med
dess brister, vad gäller motståndskraften mot fukt.
Nu var det så för 50 år sen, att modellflygarna hade inte lika brått
som idag. I dag vill man flyga med en modell, som köps på förmiddagen
på eftermiddagen.
En av Åkes många Wakefieldmodeller, en”Aristocrat” träfärdig
just färdig för klädsel. Kolla den eleganta konstruktionen av
kroppen med många smala longeronger. Denna modell visar
på ett instruktivt sätt hur en konstruktion ser ut som är lätt
och samtidigt stark.
Tiden var billigare för 50 år sen och inom modellflygklubbarna
förekom mycket mer gemensamt byggande i klubblokalen,
än vad som sker i våra dagar.
Förutom den sociala samvaron kunde man få hjälp och råd
av de erfarna flygarna, så man inte halkade in på en sidoväg,
vilken ledde till felaktigheter. Byggde man en friflygande
motormodell och man skulle klä den, fanns det inget som
hette Oralite. Nä, det var till att klä med siden. Hur många
kan det i dag ? Det var sådant man lärde i bygglokalen.
MFK Termiks medlemmar på Ränneslätt vid Eksjö samlade inför en tävling 1953.
Världspressen, dvs Värnamo Nyheter gjorde reportaget.
Emblemet för ModellFlygKlubben Termik i Värnamo är
elegant och präglat av sin tidsera.
Åke berättade att klubbverksamheten samordnade bygg-,
tränings- och tävlingsverksamheten. Vi ska veta, att under
50-talet fanns det ett stort intresse för modellflyg och
överhuvudtaget begreppet ”Flyg”. En modellflygtävling
kunde dra 10000 åskådare !
Men det var ju innan tv kom och mobiltelefonerna ,
som väl kan göra allt utom att bygga flygplan eller….?
Det var lite spännande att flyga med sin modell, för det
väckte uppmärksamhet och alla hade ju kriget i åminnelse
och den snabba utvecklingen flyget då genomgått .
Från dubbeldäckare som Gloster Gladiator till jetplan
som Me 262.
Efterkrigstiden var den period, då begreppet “Flyg”
just blev ett begrepp för Medelsvensson i Sverige.
God hjälp att sprida information och marknadsföra begreppet
hade man från modellflygarna.
Åke på isen på sjön Vidöstern 1954 med en egen konstruktion.
Jag tycker, alla modellflygare i dag skulle bära hatt !
Att tränings- och trimflyga med sina friflygmodeller kunde
vara besvärligt, då det krävdes stora ytor med relativt fri sikt.
Det gjorde, att man ofta tränade och tävlade på sjöisarna.
Där fanns då jämna och fria ytor för modellen.
Modellerna förvarades under transporten i stora trä/plywoodlådor,
mer eller mindre elegant utförda. Det var ett måste,
för hur skulle man annars få sina modeller till en tävling i helt skick ?
Hur många mil har denna rekordeliga och slitna masonitlåda
rest med sin ägare och dess innehåll av modeller ?
Lådan har tillhört Björn Andersson, en av våra skickliga
friflygare. Föreningen han var medlem i, heter som synes,
“Vingarna” en av Sveriges främsta modellflygklubbar.
Det var inte många, vid denna tiden, som hade egen bil
eller ens moped. Ofta tog klubbmedlemmarna tåget till
tävlingsorten med sina stora trälådor. Hade man tur
, fanns det någon i föreningen, som hade bil och som
ställde upp.
Man löste problemen gemensamt och alla var beroende
av varandras hjälp och stöttning.
Därför var modellflyget vid denna tid en riktig kamratsport.
För hade man inte ställt upp för varandra och klubben, då
hade hela verksamheten rasat ihop.
Jag menar inte, att tävlingsglöden inte rådde. Tvärtemot,
man tävlade med blodigt allvar om varje poäng och varje
sekund och man var hängiven sin sport och hobby.
Här är en lite större bild på ett entusiastiskt gäng.
MFK Termik på en tävling 1954. Namnet på piloterna
framgår av den lilla bilden längre upp.
Kolla huvudbonaderna !!! Jag måste bara få berätta om dem:
Längst upp till vänster motorcykelluva i skinn,
andre man har troligtvis en så kallad KillRoy mössa
, sen keps, hatt, eller “Kanna”, reklamkeps, undre raden
från vänster en motorhuva i vit smärting, vintermössa
med öronlappar som knäpptes under hakan, stickad
yllemössa och som kronan på verket längst åt höger
en så kallad “Bobrovmössa”. Bobrov var en rysk
ishockeyspelare med just en sån mössa.
Jag tror, att modellflygare som var med vid denna era,
hade roligare än dagens. Det måste kännas mer
tillfredsställande att komma ut med sin modell,
som man under många timmar knåpat ihop under
vintern, veva upp gummimotorn och släppa modellen
för en första testflygning. Det var en härlig känsla för
piloten, när hans vintermöda omsattes i en estetisk
upplevelse och tillfredsställelsen med det han åstadkommit,
då modellen sakta skruvade sig upp i skyn och sedan i
en perfekt cirkel gled tillbaka till marken.
Detta jämfört med dagens modellflygare som köper
en färdigbyggd modell, som förhoppningsvis är rätt
konstruerad och byggd av små kinesdamer.
Jag menar, köpa en modell som är färdig, det kan
alla som har pengar. Men bygga en egen konstruktion
från egen ritning och få den att flyga som man vill,
det är något annat.
Från en tävling på Ränneslätt (som ju är en gammal exercis-
och övningsplats för regementet i Eksjö) i närheten av Eksjö 1953.
Stanley Hillevärn till vänster och Göran Larsson med varsin F-knarr
. Glada och fokuserade modellflygare.
I dag handlar modellflyg mycket om ting
. Alltså, man ska ha så stora och dyra som möjligt.
Men flyger man bättre i dag, än vad man gjorde 1950 ?
Tror jag inte. För att bygga en friflygande modell
var man tvungen att kunna bygga lätt, rätt och starkt.
Samtidigt var det nödvändigt att behärska flygmekanik
och aerodynamik och förstå sammanhangen mellan
de parametrar, som bestämmer hur en modell flyger.
Undrar hur många som vet, vad en seperationsbubbla
är och hur Re-talet påverkar den….?
En klassisk bok om modellflyg i Sverige. Skriven av
en av de mest dynamiska och kreativa människor
jag träffat, Sigurd Isacson. Sigurd med en gedigen
utbildning som flygingenjör med fullödiga kunskaper
i aerodynamik och flygmekanik hade den kunskapsba
s som krävdes för att konstruera och föra fram nya
ideer inom modellfriflyget. Sigge som inte bara
konstruerade modeller, han är konstruktör till de
kända båtarna av “Flipper”-serien och deltog
dessutom i biltävlingar på bana under 50-60-talet.
En sådan här bok skulle jag gärna vilja äga.
Förstår man sammanhangen, mellan de krafter som
påverkar ett plan under dess flykt , gör det, att man
lättare kan trimma sin modell.
Denna förståelse måste man ha i sig under byggandet
och framför allt trimmandet och provflygandet av modellen.
Allt hänger ju ihop, modell, pilot och miljö.
Med miljö menar jag väder och omgivande natur.
Sigurd med en av sina konstruktioner framför
ett segelplan av typen Weihe. Sigurd pratade
man inte omkull så lätt !
När man ser, de gamla veteranerna flyga med sin OT-modeller,
till exempel nere i Rinkaby, inser man, vilken ofantlig kunskap
och erfarenhet, som ligger bakom deras flygande och deras
förmåga att få ut maximalt ur modellen.
Jag rekommenderar verkligen de, som aldrig sett en friflygtävling
att åka till en sådan.
Tider och plats finner ni under denna artikel på SMOS hemsida.
“Vågar jag låna gummisnoddar från denna modellen”????
Jag kan inte undgå att lägga märke till den så kallade smäcken på huvudet.
Dessa var högsta mode på 50-talet. För den skulle vara helt ok, skulle kepsen
ha ett band över hjässan, som kunde fällas ner och säkra huvudbonaden i frisk vind.
Varifrån dessa kom och vad de inspirerades av ? Jo, jag tror de kom från filmen
“Vild ungdom” med Marlon Brando, där han tillhörde ett motorcykelgäng.
Filmen var från, tror jag 1952 och den regisserades av den store regissören
John Houston. I den filmen hade dessa hårdingar just dessa smäckar. Såedemede.
På 50-talet ,berättade Åke, var det inte pengarna,
som styrde tävlandet i den grad, som görs idag.
Då var det hängivenheten och fokuseringen på den
egna modellen under byggande, trimflygningarna och
tävlandet, som var det viktiga.
Åkes Thulinjagare. Naturligtvis friflygande. Jag tänker på,
om man satt en liten outrunner elmotor i denna modell och
två 2-grams servo……jösses, vad den skulle vara rolig att flyga !
Stanley Hillevärn med en egenkonstruerad F-kärra 1953.
Mera klassisk kan inte en bild bli. Åke G med en Wakefieldmodell,
“Korda”. Året är 1953. Kolla den vackert uppbyggda fenan.
Åke är ju lite av en specialist på Wakefieldmodeller.
Kom gärna ,som jag skrev tidigare och se på en OldTimer-tävling.
Det är en upplevelse.
Åke med bortgången flygkamrats efterlämnade flygplanbox.
Så här kunde det se ut i en låda inför en tävling. Fullpackat.
Nu ska de modeller som lönar sig att restaurera fixas till och
sen ska de ner till det fina modellplansmuseet i Simrishamn. Länk:
http://autoseum.se/modellflyg_index.html
“Får jag se”, säger Pär Lundqvist vid upptäckten av denna märkliga propeller.
En vågformad profil fäst i bakkanten på propellern. Varför ?
Ska jag dra till med en vågad gissning så kanske konstruktören ville att
det inducerade motståndet skulle minska och göra proppen effektivare…
Erik Karlsson, stående till höger laddar snodden i sin Wakefield-Laban.
Detta var lite bilder från den tiden, när modellflygarna spred en air av cellulosalack,
eter, fotogen och härsken ricinolja omkring sig.
Här är länken där ni kan läsa om OT-flyg och när tävlingarna äger rum:
Det kommer mera om Åkes modellflygarliv, så häng på låset.
Om någon har bilder, som han vill ha publicerade på bloggen här,
så tar jag gärna emot. Gärna med bifogad lite fakta, om vad som finns på bilden.