Kategorier
Naturbilder

KÄNSLOR SOM SNABBT KAN ÄNDRAS

 

 

 

 

 

 

På en sekund kan sinnesstämningen svänga om

 

 

 

 

 

 

 

 

Blåsten var vass med ca 10 sekundmeter från nordväst.
Dock så sken solen, vilket gav förutsättningar för ett
fint strövtågsväder.

Jag hade en tanke att åka ner till Hovs Hallar med en av mina
F3F modeller, men med hänsyn till den ettriga vinden
avstod jag.

Bara för jag är modellflygare, innebär det inte,
att jag är en självplågare.

Så jag åkte till stranden, parkerade vid Lagaoset och utrustad
men en kamera var min plan att promenera till Genevadsåns
mynning vid Laxvik genom skogen, därför då skulle jag slippa
motvinden. Tillbaka till bilen från min vändpunkt gick jag
längs strandkanten för att vara nära havet.

Det är ca 10 km promenad och tar knappt 3 timmar.
Men jag har inte brått, därför mina promenader bjuder 
på så många intryck, som jag upplever som stimulerande
och som en katalysator för min psykiska energi.

Jg var på ett sällsynt gott humör, då jag anträdde min
promenad och efter en stund på skogsvägen fick jag
sällskap.

Det var en bofink som följde mig genom att flyga från
träd till träd
vid sidan av stigen. 
Hela tiden högljutt spelande. Hans spelande ett sätt
att hävda sitt
revir, eftersom det är parningstider nu.

Bofinken är en mycket vacker fågel med sina färger
och vackert
tecknade rygg.

Jag fick lite bilder på den med mitt nya zoomobjektiv.

Det har funnits där jag strövar två “vita” älgar och
jag har
önskat, jag skulle se någon, men turen har svikit mig.

Det är märkligt,  att det finns 2 vita älgar på detta lilla område.
Vitheten beror på en genetisk störning,  som styr pälsens färg.
Du kan läsa om det,  om du googlar begreppet vita älgar.

I buskarna längs Genevadsån flög nervöst buskskvättor
från buske till buske. En liten trevlig individ i vår fauna.

Vid vändpunkten har man att passera Laxviks egen
John Washington bro…

En enorm stålkonstruktion så man kan ta sig över till stranden.

Nedkommen till stranden såg jag till min överraskning inte
en enda
människa. Det brukar finnas gott om promenerare
på stranden 
men idag tomt.

Då jag gick längs havet,  lade jag märke till en sak;
Det var ett
förunderligt ljus ! Ljuset satte liv i de små vågorna,
som bröt mot stranden
i ett glittrande färgspel.

Varför ljuset var magiskt ? Ingen aning, men det var väl
för att
allt stämde av förutsättningarna.

Man brukar ju tala om det speciella ljuset som Skagenmålarna
beskrev av Jyllands
nordspets under slutet av 1800-talet
och början av 1900-talet.

Går jag från Genevadsån söderut, förstår man,  hur lång
stranden är här. Den är unik.

Jag såg inga speciella fåglar mer än enstaka ladusvalor,
de sedvanliga storskarvarna och vitfågel.

En tornfalk flög upp från beväxningen av strandråg på
dynkanten och jag närde hopp om att få några bra bilder,
men han drog sig söderut.

Efter en halvtimma observerade jag något stort,  som låg
i strandkantens brytande vågor.

Jag förstod det var en säl och jag trodde först att den levde,
då den rörde sig på ett realistiskt sätt.

Men framkommen såg jag vad det var. Det var en stor
knubbsälshanne,  som låg död i vattnet rullande fram
och tillbaka i vägorna.

Jag blir på något sätt ledsen, då jag ser en död säl eller
död tumlare. Det är ju stora varelser och däggdjur båda.

Det tror jag beror på , vi har lättare  på något sätt att
identifiera oss med större djur.
Lättare att känna sympati för en säl än för en daggmask…?

Knubbsälen var den absolut största jag sett i mitt liv
och jag förstod hur den dött.

Den hade troligtvis kört in huvudet i ett nät under sin 
jakt på föda. Det är vanligt att sälar tjuvvittjar 
fiskarnas nät. Denna gången fastnade han och drunknade.

Det är vad jag tror utan att veta. Längs stranden fann jag
plastband,  som används för att bunta material och som är
mycket starkt.

Men jag tror det var ett nät,  som blev sälens slutliga öde.

Mitt glada humör från det jag tidigare upplevt fick som
jag skrev en våt filt av ledsamhet över sig.

Så är det bara.

Du kan se mina bilder,  som dokumenterar det.

Kanske som plåster på såren fann jag en stor bit bärnsten
som var rödaktig, vilket lyckades höja mitt humör.

Borta vid Lagaoset fanns inte en enda fritidsfiskare.
Är det inte dags nu för havsöring ?

Jag satte mig vid en av bänkarna, njöt av vyerna och rekapitulerade
min resa.

Att en promenad på 10 km tar på kroppen,  då man är en åldring,
det märktes,  då jag skulle resa mig…det gick trögt som då
man startar ett gammalt ångdrivet mudderverk och min ålder

bekräftades på ett påtagligt sätt, då jag skulle svänga benen
över tröskeln på min bil…

Men skit samma, jag fick en härlig natur- och känslomässig 
upplevelse. Då får man stå ut med lite knak i lederna.

På hemvägen körde jag om hamnen i Halmstad och såg till min
glädje två kärrhökar, som förhoppningsvis kommer att häcka
där.

Vad jag däremot inte sett i år,  är tofsvipor. Jag har sett
5 exemplar
och det var 6 veckor sen.

Vidare saknar jag storspovarnas rop då flyger över
häckningsmarkerna vid Esmared.

Var har de tagit vägen ? Kallt i Marocko, Spanien ?

Den som lever får se !

Om du vill, häng med på min promenad !

 

 

Buskskvätta

 

Hej !

Sommarstuga med strandläge och öppen planlösning. För den händige…
Om intresse, kontakta mäklarfirman AB  Brustna Illusioner.

Detta var ljuset jag talade om..

Saltarven växer med obändig kraft i sanden.
Varifrån får den sin näring ?

Detta såg jag i strandkanten…

En knubbsäl med strypmärken…

Resultat av närkontakt med ett nät ?

Den var stor !

Sådana här plastband låg längs stranden och
ett tag trodde jag,  det var ett sådant,  som kvävt sälen.

Den oändliga stranden som det kan tyckas.

Hovs Hallar. Ser du havet “väller” uppåt ?
Det är jordens krökning du ser.

Metropolen Halmstad från Lagaoset.

Min kompanjon under min promenad…

…bofinken Boris..

 

Vackra färger…eller vad tycker du ?

Vill du slåss…

Tänk,  om jag varit lika pigg, som en sädesärla är …

 

Det börjar att grönska bland örterna.
Blomman endast 5 mm.

Kärrhöksparet som…

…nyss var ankomna och som terroriseras av en kråka.

Kärrhök en stor fågel med kraftig näbb.

En kråka på patrull i  strandkanten som en av Fredrik den Stores
preussiska soldater i paradmarsch,  så sanden stänkte om klorna.

 

 

Kategorier
Naturbilder

STRANDINTRYCK…IGEN

 

 

 

 

 

 

 

Mitt sätt att fylla på med  energi…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…är att promenera vid- eller i anslutning till en strandmiljö.

Jag kan inte flyga varje dag, men den tiden närmar sig fortare
än du tror. Dagarnas ljus sträcks ut mer och mer, vilket gör
livet lättare att fördraga.

Min promenader vid Laholmsbukten är för mig ett måste
nästan. 

Jag upplever skeenden och ting, vilket stimulerar mig att
göra nya saker.

Att bo vid ett hav och kunna se en fri horisont är värt allt.
Aldrig jag skulle vilja leva mitt liv där horisonten utgöres av
mörka dystra granar, vilka står som centurioner och vaktar
horisonten.

I Laholmsbukten växer inga granar.

Häromdan var jag där och min vanliga dagliga runda.

Vill du hänga med så är du välkommen…annars kolla på
Big Brother eller Melodifestivalen på kvalitets-teve.

Bilder från min makalösa Mobius.

 

 

 

Havet i stort som en spegel

Det mörka området är där Lagan möter Kattegatt.

Nybildad is skapar vackra mönster…

…ser ut som slipat kristallglas…Du kanske tycker,
att  detta är väl inget att fotografera…men jag tycker det !

Har någon glömt sin strandstol ?

Undrar vem som sjösatte denna  grupp ? Jag menar,  detta kostar säkert 2500 kr…

Al som gått på grund efter en åktur i Lagan.

Inte en enda rynka på Laholmsbuktens yta till synes…

Laholmsbuktens 1,5- benta strandelefant låg och plirade mot solen.

Bäcken som avvattnar våtmarkerna just innanför sanddynerna
vid Lagaoset.
En plats där öring och lax leker.

Mikrodyningar fräser försynt mot strandkanten för att
göra omgivningen uppmärksam på sin reella existens

Den lataste av dem alla,  stranddrönaren,  vars huvudintresse är
att se på tv och fippla på sin Ifåne
har just hört en rolig historia,
drar på munnen och ser fånig och ovetande ut som vanligt.

Lagans kraftiga utflöde i Kattegatt skapar ständigt ny strukturer på botten.

             Alla stigarna bland sanden en produkt av människans ibland slumpmässiga val.
     Den gamle modellflygaren i en paradoxal splendid isolation trots alla fotspår.
                                                           Jaha,  här är oset vid Lagan.
                                         Alen som gått på grund sedd från ett högt träd.

Ser du sandflykten under vattenytan ?

Kategorier
Naturbilder

MÖTE MED EN GANSKA SÄLLSYNT FISK

 

 

 

 

 

 

Mitt strövtåg vid stranden en grå onsdag morgon.

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom det inte är vare sig hang- eller termikflygväder
och jag
inte vill gå hemma och bita på naglarna, for jag
till stranden
av Laholmsbukten.

Det är en plats jag gärna besöker, vilket medför, att jag
är där nästan
varje dag, då en promenad och de upplevelser
jag får, är en lisa för
själen.

Jag känner mig vitaliserad både själsligt och kroppsligt
efter en
promenad där.

Det som gör att jag och andra som brukar promenera
där blir 
revitaliserade,  är att vi har en fri horisont i havet.

För mig och andra betyder detta ofantligt mycket och
denna betydelse blir
större, ju äldre vi blir.

Jag tackar Gud,  att jag inte bor omgiven av mörk och
dyster
granskog, utan att jag kan lyfta blicken och se
en horisont
som öppnar upp för visioner och fantasi.

Vädret var grått och dystert, men jag tänkte som så, att
det händer säkert något oväntat i dag också.

På stranden var jag nästan ensam, så när som en kvinna
med 4 lösspringande hundar. Stranden ingår i ett
naturvårds
område och där är förbjudet att hundar lösa.
Men det gäller
tydligen inte alla. Jag ville inte påpeka
faktumet ,att hundar ska hållas
i koppel, då det just nu
inte är häckningssäsong för fåglar.

Min promenad tog mig, från det jag brukar kalla
“Det ständigt
föränderliga Lagaoset”,  vidare norrut
just i strandkanten.

Eftersom vi inte har haft en enda riktig höststorm än,
har det
inte spolats upp något intressant på stranden
i stort sett.

I år har vi knappt haft en kuling ens vid Hallandskusten.

Det kanske kommer nu,  då jetströmmen har flyttat
på sig.

Vi är lovade ett väderomslag till kallare väder och därvid
nordliga vindar.

Efter en km promenad observerade jag något, som låg i
strandkanten 100 meter bort. Min första slutsats var, att
det kunde vara en utlekt laxhane, men det var det inte.

Det var en något sällsynt gäst i Laholmsbukten, som inte
syns så ofta, en klumpfisk.

Denna märkliga fisk, både vad gäller utseendet och
beteendet.
Fisken vägde ca 10 kg och såg frisk ut utan synliga
skador.

Klumpfisken är inte världens bästa simmare i svenska
vatten,
så den kanske bara har spolats iland, eller så
har den fått en
sötvattenchock i Lagans vatten, som
flyter norrut längs
Laholmsbukten.

Klumpfisken blev fotograferad och jag informerade
fiskbasen.se
om det jag funnit.

Således ett lite oväntat fynd. Den största klumpfisk
man fångat
i svenska vatten vägde 375 kg. De kan dock
i varmare vatten
väga upp till 2500 kg !

Jag såg inga fåglar som sträckte, utan de enda fåglarna
som
uppehöll vid stranden var de vanliga matoppertunisterna
kråkor och havstrutar.

Det blev lite bilder, på det jag såg under min promenad,
som
varade i 1.5 timma.

Om du vill se några ögonblick från mitt strövtåg så häng
med det är gratis !

 

 

 

 

En liten planta, som vägrar erkänna det är senhöst, en Saltarv.

En som inte klarade det ända upp…

Ett litet strå – vind – tid. Slutligen skapades det en cirkel.
Ett tecken som visar, att det blåst mest sydostlig vind på sistone.

Denna gamle tjurbocken var lika vresig, som då jag sist gick förbi.

Jag fick en skymt av den Huvudlöse Strandcrawlarern, då han körde
högerarmen i sanden för att snabbt kunna försvinna.

Dagens överraskning; En Klumpfisk i strandkanten.
Märklig fisk på alla sätt. Inte helt ovanlig i våra vatten.
Dock ser man den sällan.

Lagaosets skarpa näsa, som är under ständig och snabb omskapning.

Du ser själv att du har valet; barkad eller obarkad alstock.

Förstår du det är rofyllt att gå längs havskanten här ?
Ser du ryggfenan på knölvalen bakom sandreveln…eller
…är det en våg ?

En strandad manet, vars färger fortfarande är att ana…

Ännu en bild på Klumpfisken.

En knubbsäl ligger på stranden och utgör nu föda för fåglar.
Det är naturens kretslopp. Inget går tillspillo. Tänk om vi
människor hade lärt oss ?

Jag såg en liten välslipad träbit på stranden. Undrar hur länge den
flutit omkring på sin resa utan mål ? Det måste ha varit länge
då träbiten var impregnerad med tjockolja,  som hindrar den från
att ruttna och brytas ner. Tänk om träbiten kunde berätta,  var den växt
och hur den hade rest ..

Kategorier
Naturbilder

STRÖVTÅG IGEN…

 

 

 

 

 

…ty något eget modellflygande

har jag inte att förtälja om…nu.

 

 

 

 

 

 

 

Vårt väder har inte känts speciellt inbjudande ,
så det skulle få  mig ut för att flyga med någon
av mina modeller.

Dock käre gäst, det går mot ljusare tider nu. Solen går
inte ner klockan 15, utan det dröjer till ca 1620 nu,
så håll ut och lev på hoppet, som loppan gör…

Om jag inte kan flyga, kan jag ströva vid stranden.

Förresten har du tänkt på den ganska subtila
skillnaden mellan orden promenera, ströva, flanera
och promenera ?

Vi har inte upplevt någon riktig höst- eller vinterstorm
under en lång tid nu, även om kvällstidningsträsket
utmålade blåsandet för 14 dagar sen som jordens undergång,
varför strandens tillstånd är relativt indifferent.

En rejäl storm rör om och presenterar fynd, vilka kan vara
spännande på strandremsan.

Jag begav mig till stranden vid Laholmsbukten, där Lagan
mynnar i Kattegatt. Platsen heter Lagaoset vilket på
halländska..bland annat betyder Lagans mynning.

Denna strand är omtyckt av människor, som söker
vederkvickelse och ro för att kunna ladda lite själslig
energi och spola hjärnan från halva tankar och som
det heter i Windows “Lösa filfragment”.

Det är en åsikt,  jag har mött hos många vandrare
under mina
promenader.

Vad som fångar mig personligen  vid en havsstrand ?
Det är ljuset, havet och de dofter,  vilka vinden och havet
för med sig.
Dessa luktintryck startar hos mig funderingar och
stimulerar min fantasi.

Just i dag var vädret i stort vindstilla,  då jag startade
mitt
lite planlösa flanerande norrut. Jag var på plats
0830 och
möttes av ett blekt lite disigt ljus.

Fram emot 10-tiden manifesterade sig en praktfull halo
med sidosolar i skyn. Du kan se bilderna.

Detta är ett fenomen, som uppstår, då solens ljus bryts i
sig högt befinnande
iskristaller, vilka kommer att fungera
som ett prisma.

Som du ju vet sen skolan, bryter ett prisma ljuset och
presenterar
det i spektrets färger. Det är vackert och
kan ses relativt
frekvent.
Speciell vid vintertid då atmosfärens temperatur
är
relativt låg.

Jag gjorde inga fynd under min promenad,  mer än
att jag lade märke
till ganska många ilandflutna maneter,
som låg som mångfärgade
glaslinser,  just där dagens små
vågor bröt mot strandkanten.

Lagan tillförde Laholmsbukten mycket vatten och det
utströmmande
vattnet,  fick den svaga dyningen,
som sakta rullade in mot stranden
att försynt bryta,
då den mötte Lagans snabbt strömmande vatten.

Då dyningen möter Lagans vatten,  kommer dyningen
att bryta.
En våg är ju en cirkulär rörelse av vatten och
om den möter strömmande ,
vatten kommer den att
“överstegras” och bryta.

Lagans vatten flöt glatt porlande längs stranden norrut
med ca 3 knop, vilket man, om man är ovan simmare,
ska ha i åtanke vid sommarens bad.

Jag filmade det försiktiga vågspelet och ska redigera en
film, som
jag hoppas får betraktaren att förstå,  vad jag
menar med avslappnad
miljö. Problemet är att den
“gamla” Moviemaker inte funkar i Win 10.

Tursamt nog,  har jag en laptop med XP,  där jag kan
editera i gamla
Moviemaker. Så stay tuned, det kommer
en video.

I brist på video ska jag trötta dig med bilder…lite info
om bilderna;

Bilderna är tagna med min nyinköpta ifåne. Som jag
naturligtvis inte lärt mig hantera då det gäller
kamerainställningar.

Vi kan vi hålla i minnet att bilderna togs mellan
0830-1130,
vilket betyder motljus och en lågt stående
sol.

Därför knackig teknisk kvalitet…

På stranden jag märkt,  att ett stigande antal människor går
och
letar bärnsten.
Bärnsten förekommer här sparsamt och vill
du maximera
chansen att hitta sällsyntheterna här, ska du passa på
efter
en storm.
Rota i den ilandflutna tången i strandkanten,
då kan du
vara fyndig.

Generellt kan man plocka bärnsten enklast nere vi Skånes
ostkust
i trakten av Ravlunda.
Ordet Ravlunda,  tror jag, kan härledas
till det fornnordiska
ordet “Rav”,  vilket betyder just bärnsten.

Hoppa upp och häng med längs stranden av Laholmsbukten,
där du kan njuta av en fri horisont !

Jag brukar säga,  att de som transporterar sig på E6 njuter
av Halland som förtjänar epitetet; “Halland…horisonternas landskap.”

Speciellt  då du passerat höjdsträckningen vid Påarp på E6
och du blickar mot havet och Halmstad vid passage.

Några snapshots  från mina 3 timmars irrande på stranden
kan du finna efter textsjoket.

 

Deomdetta

 

 

 

Varför  glömmer Tina Turner ständigt sin peruk vid Lagaoset ?

Frosten biter sig fast i skuggan som puder på sanden.

Lagans utströmmande vatten skapar svart oro i Laholmsbukten.

Lagan viker norrut parallellt med stranden.

Här ser du, hur den långsamma dyningen bryter, då den möter Lagans snabba vatten.

Ilandflutna grenar får en glasering av is i den svaga kylan.

Fenomenet “vädersolar”

Solen skapar en skugga som ger en illusion av en man,
som bestiger en stege…eller en bild från 1000-talet
utvisande en viking i sin järnhjälm..

Det är bara använda fantasin…fantasin är din  verklighets
katalysator och smörjmedel.

Ett ilandspolat djur där ryggkotorna sticker upp som varande  från en förhistorisk ödla…

Ett rep som hängt i havet ger möjligheter för blåmusslelarver att
etablera sig
och växa till . Naturen utnyttjar alla möjligheter !

Ett annat havsdjur som lämnat in på stranden.

Det enda som flög förbi under min promenad. 

Stranden som ger mig så mycket.

Så här såg det ut tidig förmiddag.

Vågorna och vattnet skapar osannolika mönster.
Slumpmässig ? Nej ett resultat av hydro- och geodynamik.

Den något magerlagde mannen till vänster pekar och säger: Där !

Skummet skapas av en alg. Vattnet som spolas upp på
stranden av vågorna rinner tillbaka till havet och
lämnar efter sig en miniwadi.

Hela familjen ståndaktig iakttar stranden i god ordning.

Fader, moder och två telningar…

En vakare som flutit iland. Märkt H77, vilket inte indikerar  mycket.
En svensk vakare tillhörande licensierade fiskare i Sverige har en två-
eller treställig beteckning. Ser ut att vara nån hemmagjord beteckning
av en fritidsfiskare…man har två vakare på en länk. I den ena änden
vakare med en flagg och i den andra en vakare med två flaggor.

En bild jag vill ska visa, hur högt och fint hanget är nu.

Vindbrunn som är skapad av den sydvästliga vinden.

Fri horisont

Den lååånga stranden, där jag ofta flyger hang med mina modeller.

En tall som dukat under från den eviga vinden.

Denna bilden varför ? Jag tycker det är en bra komposition…

Två tallar som slagit armarna om varandra i dödsdansens slutpiruett.

“Jag är också död” !

50 meter bakom nuvarande dynlinje finner vi ännu en.
Ett bevis på strändernas metamorfos.

 

hejsvejs

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

“KNUT”…ETT STORMLÅGTRYCK SOM LURADE METEOROLOGERNA ELLER…

 

 

 

 

 

 

Vi kunde förvänta oss, att apokalypsens ryttare

skulle komma på löddriga hästar i fredags…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…eftersom SMHI, SVT och kvällstabloiderna hade
utlovat STORM. Lokala radiokanaler,  som inte är
kända  för nyanser  direkt, rekommenderade folk
att stanna inomhus…kanske bättre de som kallar
sig journalister hade tagit på sig foliehattarna…

SMHI, kända för sin dåliga förmåga att göra prognoser,
endast
överträffade av något institut som
heter “Storm”,
hade gått ut med klass 2 varning.

Nu blev det inte, vad man förväntade, vilket vi
såg i tidningarnas
reportage i lördags, om den blåst,
som aldrig kom.

yr.no gick redan ut  vid 12-tiden på fredagen
med en prognos,
som sa,  att lågtrycket tagit en
nordligare bana och inte skulle drabba
oss så hårt.

Nåväl, jag tog mig ner till Laholmsbukten vid Lagans
mynning kl 0830 lördag morgon
för att få lite bilder
och kunna dokumentera förändringen av stranden
efter den förmodat starka vinden.

Jag behövde inte trängas, då jag var ensam med
naturen.

Vattnet i Laholmsbukten hade stigit på grund av
lågtrycket
och den sydvästliga vinden, som pressade
in vattnet.

Så havet hade transporterat upp sand på stranden,
vilket sedan vinden tar med sig och lämnar
vid kanten på dynerna på grund av den turbulens,
som finns vid dynkanten.

Sandtransporten är ett evigt Pater-Nosterverk,
vilket öser sanden från havet och bygger upp dynerna.
Sedan kommer havet vid kraftig vind och eroderar
dynkanten och tar med sig sanden.

Vindhastigheten var kl 0900, mätt med min Silvia
vindmätare,  ca 10 m/sek SV i medelvind.

Jag fick en promenad på 1.5 timma och hittade lite
motiv för kameran.

Det var ju inte direkt läge, att flyga med en modell
i dag i den friska vinden.

 

Vill du hänga med så hoppa upp.

 

 

 

 

 

Lagans mynning. Som synes är sandreveln vid södra sidan
borta. Det är bevis på hur snabbt föränderlig naturen är.

Så här såg det  ut i torsdags.

Kattegatt hade vita mustascher i den styva brisen.

Sommarstugebygget får väl påbörjas igen…

Denna strandvarelsen, han blev så deppad, han körde nosen i sanden.

Strandvegetationen har spridit sig från dynlandskapet ner på den platta stranden.
Stiger havet och vinden ökar,  gäller det,  att växtligheten spänner klorna i Terra Firma
för att bevara sin växtplats…

…ty havet är oförtröttligt i sin påverkan.

Där Lagans utströmmande vatten möter Kattegatt uppstår något som liknar Hongkong-sjö
då vågorna bryter. Googla begreppet “Hongkongsjö” för att få reda på vad det är.
Men det är enkelt uttryckt motsatta strömförhållanden, som ger en
toppig “skvättig” sjö. Förekom i Hongkongs hamn förr och var ökänt.

Lite mörk bild men wtf….

Vågen bryter. Det gör den, då en våg är en roterande massa av vatten.
Då det grundar  upp, reser vågen sig och till slut tappar den balansen
för att ramla framlänges. Så funkar det.

Den spetsnosade bränningsgrisen ligger och njuter  i solen…

“Här bestämmer jag” !

En av mina favoritfåglar; Kustpiparen en ganska stor fågel.

Ungfåglarna drog fördel av situationen och provianterade inför flytten.

Alla bilderna på fåglarna har jag tagit på långt håll. Ca 50 m,
varför skärpan inte är så bra, som petimätrar
skulle önska,
men för mig får det duga.
Jag hämtade ut så bra resultat det gick
ur min enkla
utrustning.

 

 

 

 

 

 

Ett litet snedsteg i blåsten…

De har en vackert tecknad översida.

 

 

Strandrågen ligger slätkammad som håret på en raggare
med Brylcreme från 1959  i brisen.

Är detta en meteorolog som gör vindprognoser hos SMHI…?

Nä..det är en medlem i fårskocken som håller borta slyet i det nyrestaurerade
områdena inom naturvårdsområdet Tönnersa. Mycket effektiv maskin.

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

FÅGELLIV…

 

 

 

 

..ur olika vinklar…

 

 

 

 

 

Vid min promenad häromdagen, som jag gjorde i stället för att flyga,
plåtade jag som vanligt lite grann. Inget märkvärdigt, men jag såg
fiskmåsar, som fiskade på ett sätt, jag aldrig sett förut.
Ganska intressant. Alla måsarna fiskade på exakt samma sätt.
Kanske de lärt av varandra ?

I övrigt en stilla strand, endast befolkad av en storskarv och strandens
vanliga tjuriga  träbeläten.

Stranden vid Lagaoset kraftigt påverkad av den sista hårda vinden.
Bäcken som mynnar i Lagan var helt uppdämd, så vattnet inte kunde
avledas. Jag skulle gärna se på,  när vattnet trycker sig igenom sanden
och faller ut i Lagan…

Om du vill så häng med mig på upptäcktsfärd…

Den gamle gårdvaren vid Lagaoset hade fått en ofrivillig förflyttning av senaste stormen.
Han var ganska vresig och sur under sitt stirrande mot havets horisont…

I ett naturskyddsområde som detta låter man nedblåsta träd ligga kvar,
för att bevara intrycket av ett naturskogsområde. Vackert är det !

Morgonfrost präglar växtligheten.

Bäcken som blivit uppdämd har stigit. Nu går den över den lilla gångbron.

Sanden ni ser på höger sida av Lagan är nyligen dit transporterad av vinden.
Just bortanför stolparna mynnade bäcken förut.

Fiskande måsar

Som synes, du ser hur djupt rötterna når…

När jag denna klara dag stod vid Lagan lät det som man haft ett “Änglaspel”
ja,  du vet,  det man har vid Julen där fyra änglar vrids runt av värmen
från ett par stearinljus och låter kläppar plinga mot små klockor.
Det var dock inga änglar , utan det var små isflak,  som klirrade ihop på sin färd mot Kattegatt.

En storskarv eller Cormoran som nästan vägrade flytta på sig.
Den var säkerligen inte helt frisk, men pallrade sig till slut iväg…

Den “Nya” stranden som ett resultat av hård vind.

Kustbevakningens plan kom sakta och tyst flygande under dess patrullväg längs våra kuster.

Bildresultat för kustbevakningen flygplan

Casa 212

Den numera och just nu platta stranden. Du kan se hur långt upp havet gått genom tångranden.
Inget ovanligt alls, utan det har varit så,  så länge jag minns.

Kanten av dynlandskapet är naggad av vattnet, men den kommer snart att vara rund genom vindens försorg.

Vattnet skapar sina mönster i sanden. Slumpmässigt ?
Ingalunda. Inget är slumpmässigt, som är  underställt fysikens lagar.

Som den Libyska öknen…utan kameler.

Lite kyla och stranden garneras med klirrande nyis.

Kategorier
Naturbilder

LAGAOSET LAHOLMSBUKTEN JUNI 2016

 

 

 

 

Strövtåg vid havet.

 

 

 

 

 

 

 

 

DSC00739

 

 

 

 

 

Att ha tillgång till en fri horisont, eftersom jag bor vid havet,
ger mig möjligheter till flera saker.

Här finner jag en säregen natur,  formad av  gränsen mellan
hav och land,
vilket skapar förutsättningar för oväntade upplevelser.

Då jag var på plats i går, blev jag förvånad att endast möta en tysk
turistande familj från Münster.
Som förresten bara talade om älgar.
Deras besök var avsett att få se en älg. Jag sa,  att möjligheten att se
en älg vid Lagaoset vid denna tiden på året, den är inte stor.
Jag rekommenderade turisterna att åka till en djurpark.

Med tanke på det vackra vädret, trodde jag stranden skulle vara
något mer  besatt av människor.
Men de dyker säkerligen upp,  då semesterperioderna startar.

Här finns gott om plats,  då stranden är 20 km lång…

Att spankulera ensam i den miljö jag beskrivit ovan, gör att
man bjuds överraskningar. Kombinera vad du kan finna på
stranden med din fantasi och du hamnar i en annan värld.

Just denna dagen var min avsikt att fotografera strandfynd.
Det spolas ständigt upp föremål på stranden,  oavsett om det varit
hård vind eller ej.

En strand vid havet är ett område,  som ständigt förändras på grund
av havets och vindens påverkan. Inget är statiskt här,  vilket gör allt
oväntat väntat.

Jag kollade vattentemperaturen…nja, lite varmare vill jag ha.

Nedan redovisar jag några snabba ögonblick från min promenad.
Håll med om,  man möter spännande djur, som man inte trodde
existerade i sinnevärlden.

Häng på !

 

 

DSC00723

Större sandmobbaren  var på ett sällsynt dåligt humör…

DSC00732

…vilket denna bilden kanske illustrerar i någon mån.

DSC00747

Ett sällsynt besök…

DSC00763

…av den skygga och här som det tycks något häpna  amfibietaxen.

DSC00769

Havet tuggar i sig  strandbrinken utan pardon.

DSC00776

Bäcken,  som i våras var en liten flod nästan,   är nu efter två månaders torka en rännil.

DSC00793

Vår gamle  stadigt placerade veteran, som lystrar till namnet Allan Al
är still going strong, nu inne  på sitt tredje år, som observant och
pålitlig gårdvar på stranden vid Lagans mynning.

DSC00830

Saltarven spirar och jag undrar,  var får den sin  näring ?

DSC00858

Ett stycke av en tall som ser ut som ett fossil.
Det hade inte varit utsatt för eld utan antagligen
varit i sötvatten via Lagan under lång tid och
sedan långsamt torkat.

DSC00874

Skamödlan  låg och vilade med nosen nerkörd i sanden, så den  trodde,
den blev osynlig.
Tur han är utrustad med extra huvud som håller utkik…

DSC00889

Strandlöparen här var totalt utmattad och hade
slängt sig helt ogenerat på rygg och vilade.

DSC00909

Saltarv, som kan användas till en hel del…
Jag tycker denna ört med sin enkelhet i uppbyggnaden
är vacker. Ser ut som ett träd från Permperioden.

DSC00913

Kan användas just nu under försommar,
då örten är späd som sallad och mat.

DSC00929

En öde strand. Nästan…

DSC00963

Den giftiga Huggålen som ständigt är beredd att slå till mot sitt byte.
Kolla den stora gifttaggen han har på svansen.

DSC00975

Undrar hur denna något förvirrade Demensmojängen   förflyttar sig ?
Kanske han studsar fram på stumpen…

DSC00982

Det ser ut som han gått vilse…
Med blicken han har,  ser det ut som,
om  han varit på häftig fest i går kväll…

DSC00997

Den större Svekormen som ständigt låter sin innehållslösa svada jäsa över.
Den producerar bara substanslöst munväder och är totalt opålitlig. Han känner
troligtvis inte till det gamla talesättet: Stora ord och fett fläsk fastnar aldrig i halsen…

DSC01014

Den större svekormen håller sig för sig själv, då de andra varelserna vid Lagaoset
inte står ut med hans tomma tirader. Därför får han spela för tomma läktare.

 

Kategorier
Naturbilder

JAG FÖRVÄNTAR MIG ALLTID NÅGOT OVÄNTAT…

 

 

 

 

 

…när jag flanerar längs  stranden.

 

 

 

 

_DSC7732

 

1

 

 

Efter ett blåsväder kan man göra fynd vid stränderna.
I synnerhet längs stränderna i Laholmsbukten.

Min promenad gick från Lagaoset upp till Genevadsån längs
stranden, därefter in till promenadstigen i strandskogen tillbaka
till Lagaoset. Det blir cirka 16 km.

Fortfarande blåste det frisk bris och på en del ställen yrde sanden
vasst mot kinden.

Stranden var,  efter att havet dragit sig tillbaka,  jämn som en fotbollsplan.
Dynerna var naggade i fronten av de inrullande vågorna och erosionen
firade triumfer i dynkanten, då sanden mot havet hade glidit ner,  som
smältande, rinnande glass.

Fynd gjorde jag och bilder tog jag.

Vill ni hänga med en flanör och strövare så hoppa upp…. !

_DSC7698Vyn som möter betraktaren vid Lagaoset efter stormen “Gorm”.
Där vågorna börjar bryta, där finns den normala strandkanten.
Nu högvatten på grund av det låga lufttrycket och västliga vindar,
som pressar in vatten från
Nordsjön in i Kattegatt och  Laholmsbukten.

_DSC7701

Den återuppståndna bäcken har skurit en vass wadi genom marken…
som samlade upp den yrande sanden.
Här handlar det om att ta och ge i naturens kretslopp.

_DSC7710

Du ser själv,  hur sandflykten påverkar bäcken.
Läsidan utjämnad och lovartsidan vass och ståndaktig.

_DSC7714

För en vecka sen fanns här ingen bäck.
Den var uttorkad.

_DSC7729

Denna kanten vetter mot sydväst, vilket är en gudagåva
till hangflygare,
För nu kan vi flyga på sydvästlig vind också.

_DSC7739

Det minsta hinder, om det ligger still, skapar turbulens
och en grop bildas,  då turbulensen drar med sig sanden.
När sedan vinden blåser över den långsmala gropen,

sjunker trycket i den och sanden kan lättare sugas med.

_DSC7744

Den mindre strandfjanten stod och gapade i vinden med sin spetsiga näsa i vädret…

_DSC7756

…medan vårt gamla strandmonster plaskade i bränningarna och bara njöt av tillvaron.

_DSC7762

Det nyskapade sydvästhanget. Höjden 2-3.5 meter, alltså fullt flygbart på 400 m längd.

_DSC7775

Så här ser erosion i dynkanten ut i verkligheten.

_DSC7792

Kolla strandrågen och sandrörens  rötter… sandrören har bladen som sticks,
inte konstigt de har överlevnadsförmåga torra somrar.

_DSC7795

En nyss uppspolad fullvuxen knubbsäl…

_DSC7805

…som inte företedde några yttre skador,  vad jag som lekman kunde se.

_DSC7823

Här brukar jag stå och flyga mina modeller.
Höjden bra både för modell-och skärmflygare.

_DSC7832

Det kan inte bli högre nu…tror jag.

_DSC7849

Som sagt, hanget är mer  20 km långt !

_DSC7852

Ser ni stolpen…för ett år sen stod den 3 m  från kanten.
Nästa storm så faller den…

_DSC7880

Avtryck  som talar om,  hur högt havet gått,  genom sedimenterade svarta ränder
av delvis organiskt material,  här kanske tillfört från Lagan.

_DSC7883

Efter “Gorms” påverkan ser detta nästan ut som ett derivat av en pyramid byggd av Mayafolket.

_DSC7903

Detta är den polerade stigen upp till parkeringen och  den allestädes
närvarande vinden håller stigen ren från lös sand.
I dessa veck i
dynerna får vinden mycket högre fart på grund av det trattliknande utseendet.

_DSC7908 Rhododendronens blomsterämne för nästa år  syns redan i den lilla knoppen i mitten.

DSC04718

Ja, det är bara gråa moln,  som inte direkt lyfter humöret…

DSC04735

Fåglar flyger lågt i den hårda vinden…

DSC04745

…och  med vinklade vingar för att effektivisera flykten i kraftig motvind.

DSC04750

Jo det är sant…apelsinerna har just mognat vid Tönnersa Strand.

DSC04761

Den svartnosade knölormen håller upp nosen i vinden
och känner vittring av något…nåtgott…

DSC04788

Jag undrar,  vem som kastade denna gamla plastflaska i sanden…och för  hur många år sen ?
Den som slängde flaskan kunde inte veta,  att en som hette Gorm skulle avslöja förbrytelsen.

DSC05571

På en åker jämte stranden två förvridna plåtar. Nej, det var inte en flygolycka,
men däremot ett
före detta ladugårdstak som köpt vingar för pengarna,
då Gorm kom och erbjöd flygväder…

_DSC7915

Som syns, inget riktigt klart ljus..glåmigt.
När jag promenerar här,  har jag vanvettstrafiken
på E6 till vänster och havets starka brus till höger…

_DSC7917

…och eftersom detta är ett naturvårdsområde,  sker ingen avverkning,
utan skogen får sköta sig själv.
I brist på gallring blåser träden ner
då och då. Marken är sur och rötterna får
dåligt fäste eller ankring,
därav orsaken till fällningarna.

_DSC7926

Som vanligt, höll jag på att säga, hittade jag en nödlandad ballong från Holland.
Det är, en av flera ballonger jag hittat här. Den leksaksballong som flugit dokumenterat
längst,  var en ballong som släpptes i England , vilken sedermera landade i Australien…
Hur kan en liten ballong flyga så långt ?  I dag finns småballonger 
tillverkade
i mylar, vilket är ett tätt material,  som inte släpper ut
heliumgasen. Är sen ballongen
inte mer än halvfylld, kommer den inte 
att spricka,  då den når 30000 m.

Ja, sen flyger den på…

Kategorier
Naturbilder

MONSTERPARKEN VID LAGAOSET LAHOLMSBUKTEN

 

 

 

 

Vill du se djur,  du inte trodde existerade ?

 

 

 

 

 

DSC02120

 

 

 

 

Då ska du ta dig till Lagaoset, som på nutidssvenska betyder ” Ån Lagans
mynning i havet “.

Här kan du,  om du strövar omkring,  få se de mest osannolika väsen,
som har  sin biotop vid en sandstrand.

Klart de vill vara här, därför här är vackert och man kan här uppleva
en stillhet och ro, som kontrasterar skarpt mot trafikinfernot på
motorvägen 2 km bort.

En motorväg som utmärks av  dårarnas tävling i vänsterfilen och
långtradarnas
aldrig upphörande malande  fordonståg…
Har ni sett,  de som ligger i vänsterfilen och stressar…hur fort dessa
fartblinda med kompenseringsbehov än kör, så kommer alltid någon
bakifrån, som vågar köra
ännu fortare.
Ett Moment 22 för de som alltid ska ligga främst i kön.

Nä,  då strövar jag hellre nere vid stranden, där just denna dagen
allt präglades av begreppet lugn. Ja jag vill kalla det stillhet.

Vinden var nästan noll. Havet låg platt, skyn var utan dramatik
och allt gjorde,  att  jag och en jag mötte,  vi var överens om,
att känslorna de 
nästan överväldigade oss på ett sätt.

Vi, jag och en promenerande kvinna,  var överens,  att vi upplevde
lite overklig verklighet.

Det kan du uppleva i den riktiga världen, du gör det aldrig framför
en dator eller tv.

Trots det inte varit någon riktigt hård vind under hösten, hade en del
spolats upp på stranden. Främst är det sådant,  som har kommit flytande
i Lagan och spolats upp på land.

Ska du göra strandfynd, så åk till denna stranden efter en västlig storm.
Då är den garanterat strösslad med fynd,  som stimulerar din fantasi.

Längs den långa sandstranden såg jag,  hur naturen återställer de
skador,  som uppstod efter de senaste stormarna och ni vet,
vilka stormar jag avser.

Naturen strävar efter jämvikt eller balans, vilket vi ser på stranden.
De branta väggarna vid dynernas kanter mot havet är nu rundade
och påbyggda av sandflykten. Strandrågen etablerar sig och binder
sanden.

Just nedanför  dynkanten  har saltarven börjat sprida sig,
skapande stabilitet i sanden. Därmed möjliggörande att andra
växter kan etablera sig.

Så jag märker,  eftersom jag ofta är här,  hur relativt fort naturen
tar tillbaka
förlorade revir.

Länsstyrelsen har rensat beväxning i dynerna och i gränsområdet
mot strandskogen för att skapa en bra biotop för fältpiplärkan,
som häckar här.

Jag ser,  när jag går omkring,  att naturen nu tar tillbaka de ytor
som för några år sen blev iordningställda .

Svårt att jobba mot naturen…vi får jobba  med naturen i stället,
så gott det låter sig göras.

Har du inget att göra, gör det vid Lagaoset,  så ser du ljusare på din
framtid…

Här lite ögonblick från min slumpmässiga  promenad;

Som mäklarna säger:
“Strandnära läge…luftig konstruktion…för den händige”

Här har en alstock fått ett litet barn…

DSC02063

…som något yrvaket ser sig omkring…

DSC02068

Varför kör djuren huvudet i sanden,  när jag fotograferar ?

DSC02076

Detta är den sällsynta åkryparen, (Aqua terrestialis) som ligger på stranden och spanar.

Under brunsttider kan de vara aggressiva och kan utgöra ett hot
mot människan, då de är utrustade med kraftiga horn.

DSC02103

Den sydhalländska Uppnosen (Nasus Supra) har inga behov
av att köra huvudet i sanden.
Han är som många i mellanmjölkens land en van posör.
För det kostar inget.

DSC02113

Vresros.
En inkräktare från Asien i den svenska floran, som borde utrotas,
då den fördärvar vår fauna i ökande hastighet.
Jag vill sätta den i samma fack som björnloka och kanadagås.

DSC02125

Här skulle det  under normala betingelser finnas en kraftig bäck.
Men efter flera torra år har den försvunnit. Det är,  för er som inte varit ute i naturen,
mycket torrt i markerna,  så hoppas det kommer mycket regn närmaste tiden.
Tro inte på myten att vi fått mycket regn. Vi har lokalt ett stort nederbördsunderskott.

DCIM100GOPRO

 

DCIM100GOPROSå här borde bäcken se ut nu under hösten.

DSC02137

Ännu en oklassificerad art, som sätter näsan i vädret…
han är nog  generaldirektör  för Ofelbarhetsverket.

(1616x1080)200018

Denna arten, Mindre Näsvisenhan var inte på gott humör…
…för han sa,  han hade en vårta på näsan, som irriterade honom…

(1616x1080)200034

…medan stockpunkaren, med sin karakteristiska frisyr,
han bara låg och drog sig i sanden
med morrhåren i vädret…

(1616x1080)200049

En synnerligen flegmatisk sandhäst.
På latin arena equi, som säger vad Arkimedes sa till
de romerska soldaterna innan de högg huvudet av honom;
Rubba inte mina cirklar !

(1616x1080)200071

En för mig okänd art på väg att lägga sina ägg i strandrågen…

(nov 13, 2010 01-57 PM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)

…och under tiden satt denna lilla strandskavaren och studerade ett grässtrå intensivt…

Den överbefolkade kolonin av storskarv,
eller det jag helst kallar de svarta djuren,  Cormoraner !
De konsumerar var och en  ca 0.5 kg fisk varje dygn.

DSC02153

Den mindre långnosade  åbocken vilar sitt trötta huvud efter en lång resa med Lagan.

DSC02182

Den sällsynta strandfräsaren är fångad i en position som vid en hundutställning.
Jag mutade med lakritsgodis, vilket är deras svaghet.

DSC02192

Västkusten där landet  svävar över horisonten.
Allt på grund av jordytans krökning.

Halland, Land der Horizonte !

DSC02200

                                                                                                         En knubbsäl har lagt sig till ro.

DSC02203

Inget förfars i naturen. Vitfågel har haft ett långvarigt kalas.
Man ska visst ringa till Naturhistoriska Riksmuseet,
om man hittat en säl…
…men…

DSC02216

En manet som bitit i om inte gräset så i sanden…

DSC02217

Fotspåret.
Jag säger som Robinson Crusoe sa, då han såg fotspåret i sanden på sin ö:
“Jag stod,  som träffad utav blixten”…

Jag köpte en faksimilupplaga av Daniel Defoes bok.
Det var en upplevelse att avnjuta den i små stycken.

DSC02236

Så fort det går, etablerar sig växtligheten.
Full blomning i mitten av Oktober.

DSC02244

Saltarv
Ser ut som en kulle med gröna träd…

DSC02247

Mindre strandpetimäter; (meter limbus minimalis),  som bara har två korta ben
för att hans mätningar ska bli exakta. Det säger,  de som vet i alla fulla fall.
Observera att hans kropp är alltid exakt 100 cm lång.
Den kalibreras varje midsommarafton.

DSC02251

Rofyllt.

DSC02256

Är detta delar av en  ryggrad eller är det roten till  en vattenväxt ?

DSC02264

Här ser ni hur växtligheten i form av saltarv återerövrar terräng.

DSC02277

En ökänd predator, den storgapande alormen
just innan han hugger in på sitt byte…

SONY DSC

Ja du ser det blommar fortfarande…

SONY DSC

…fast blommorna ser lite  ankomna ut.

(1616x1080)187180
Jag säger bara…detta är strandens farligaste rovdjur.

Den Månghornade stortuggaren.

Kategorier
Naturbilder

FORM OCH FUNKTIONER…

 

 

 

 

…som man finner på en strand.

 

 

 

 

 

 

 

DSC06550

Jag cyklade ner till Lagaoset i dag.

För att ströva och flanera. Inte en människa fanns där.

Så man kunde gå omkring i splendid isolation och bara
finnas till.

När jag är på denna platsen, hittar jag ofta olika ilandflutna
föremål. Dels sådant som kommit via havet, men också mycket som
Lagan har transporterat ut till mynningen.

Jag fotograferade lite grand och vill visa bilderna för mina besökare.

Varje bild startade min fantasi,  som  skapar en bild i min hjärna,
av vad jag ser i föremålet.

Bilden, som formas i min hjärna,  beror ju hur mina perceptioner
påverkar mina neuroner.

Vidare skapar hjärnan en bild, antingen jag vill eller inte,  av vilken
funktion
föremålet skulle kunnat  ha i sin imaginära omvärld.

Att promenera vid stranden är förutom den fysiska upplevelsen i
sinnevärlden också en upplevelse i idévärlden eller i en metafysisk
värld..

Allt stimuleras av upplevelsen och de intryck den lämnar.

Tur man fortfarande har fantasin kvar, för  utan fantasi är ditt liv
bara slutna rum,  låsta och stängda dörrar.

Japp, så fungerar det för mig, du får se,  vad du ser …egentligen…

Efter strövtåget var det till att åter landa i det reella och
cykla hem i motvinden :=(

DSC06506

Hur kommer det sig att vinden skapar dessa tvättbrädemönster i sanden ?

Vän av ordning kanske frågar sig: Varför tog han med denna bilden ?

Jo, jag vill visa kontrasten mellan den mjuka vågformade mönstret
i sanden och den kompromisslösa  karaktären av den vassa strandrågen.
Jag har minnesbilder,  från då man var mindre och cyklade till stranden,
hur vassa strandrågens blad kunde vara.

Man kunde skära sig.

DSC06515

En skulptur i sanden, som vi i sann Arkimedisk anda döper till

“Tvåarmad hävstång”

DSC06522

              Ändrar man perspektivet och färglägger,  förändras innehållet.

Nu kan det se ut som en varelse stående framåtlutad vilande sig på armbågarna
mot en stolpe med  flämtande mun efter en lång språngmarsch.

DSC06533

En fågel kanske…nåt hönsliknande liggande på marken
…där stjärtfjädrarna håller tag om en stubbe.

DSC06536

Färglägger vi och ändrar infallsvinkeln,
blir det  naturligt kopplat till sin miljö,  vilket ger
helt annat intryck hos betraktaren..

DSC06544

Vågmönstret i sanden skapat av vinden,  kontrasterar mot det
till synes, mera kaosartade, men inte slumpmässiga sättet,
såsom  roten har växt.

  DSC06563

“Jag,  är den som bestämmer här”, ropar  detta träbeläte ut
i kraft av all sin auktoritet.

DSC06571

En sädesärla gjorde ett nedslag i min fantasivärld av strandmonster.

DSC06585

                                                                                        Stora ögon, lång nos och  liten mun.

Djuret är  den sällan observerade 

Mindre PVC-kryparen
(Tube Penetratis Minimalis)
som är väl  anpassad för ett liv i  10 tums PVC rör.

DSC06589

Hej….alla,  jag heter alltså Allan Al…alltid alldeles allsidigt alert…
och jag kallas alldenstund allmänt,   Allan  Allitteration.

DSC06621

                                         Jag vill inte påstå,  att bilden är bra,
men den innehåller  otvetydigt ett visst mått av  dynamik .

DSC06629

En alstubbe har flätat ihop fingrarna i roten i förtvivlan
över att  ha tappat både sitt huvud och sin gröna  krona…
under sin färd nedför Lagan till havet.

DSC06644

Denna sydvästkant var för en månad sen helt rak.
Nu har vind – och vattenerosionen, tillsammans gjort kanten mjuk och len.

DSC06649

Här får er fantasi skapa er en egen bild av föremålet…

När jag ser alla sandkornen, associerar  jag till bilder,
som Hubble
teleskopet tagit av vårt universum.
Bilder,  som visar,  på  lika många galaxer
som sandkornen på
all världens stränder och öknar.

Svindlar tanken  för dig ?

Det gör det för mig i alla fall.

DSC06659

Prispallarna som kom till användning under
Lagaosmästerskapen i fantasidjursskapande.

DSC06674

En ödleliknande varelse med sitt underbett och i sällskap med sin fru
sticker upp huvudet yrvaket ur sanden…
fast damen ser lite kuvad och undergiven ut eller…

DSC06689

Han stod helt glatt, höjde handen ropande “Hej och välkommen”.

DSC06693

                                                               Vad dessa två sysslar med, vågar jag inte skriva…

DSC06707

En förträad förhistorisk fågel med torrsprickor sticker ut ur tallen lite sur.

DSC06731

                   Björkarnas blad spricker ut med ett “POFF” …tror jag i alla fall…

DSC06738

Man talar om musöron….men dessa björkar växande i lä
och med tillgång på sol, de hade kommit längre i sin växtsäsong.

DSC06745

                                                                         …och växterna tänker på släktets fortlevnad.

Samtidigt som de gör livet lite besvärligt för oss pollenallergiker.

 

 

Så ni ser,  en enkel promenad fyller huvudet med upplevelser och tankar.

Det sker aldrig framför en tv.

Inget om flyg direkt i detta inlägget, men håll ut, det kommer mycket flyg närmsta tiden !

Olyckligtvis,  kan  lördag och söndag   innebära uselt flygväder.

Fast söndag skulle kunna  innebära hangväder på HH…

 

Kategorier
Naturbilder

LAHOLMSBUKTENNATUR

 

 

 

Höstlikt…fast det är förvår…

 

 

 

SONY DSC

Färgerna i naturen på mina bilder hör hösten till.

Men vi är i början av mars. Naturen håller på att
ladda upp för våren och därmed ändrar sig färgskalan.

Förvänta lite mer grönt och violett närmaste månaden.

Modellflygväder…det har det ju inte varit direkt, men att
jag promenerar vid ett av mina favoritställen, det är inget
dåligt substitut.

 One gets enlighted !

Alla vet vad detta betyder och det beskriver bra,  vad
man som flanör upplever.

Läs Bo Bergmans böcker. Han var en sekelskiftesflanör
och en våra mest kända arbetarförfattare.

Kanske inte så många unga känner till en av våra största
litterära föregångsmän
i dag ?

Att flanera är ett sätt att promenera. Lite mera mållöst,
utan något direkt mål eller syfte. Iakttagande bara.

Passar mig perfekt.

Därför då har man tid,  att låta naturen påverka alla
ens sinnen.

Har du tänkt på,  hur många olika dofter det finns
vid en strand ?

Tallskogen med sin  barrlukt , passagen genom kärret
med sin tyngre lite dävna mosslukt, doften av strandrågen
man passerar genom dynerna och lukten av hav,
när man kommer ner till stranden.

Förresten strandrågen luktar annorlunda på sommaren.

På sommaren med värme blommar doften ut ordentligt och
ingen kan ta miste på, vad det kommer från.

På vinterhalvåret luktar det mera på nåt sätt… grönt.

Även   lukten av hav varierar. Ibland tar tånglukten
överhanden och ibland fylls luktorganen av den doften,
som bär med sig  karaktären av en sydsvensk å.

Ljuden är mångfacetterade. I tallskogen hörs susen i
grenverket,
i dynerna hör man rasslet i strandrågen,
som vinden ständigt
kammar.

Havets puls som oförtröttligt präglar en strand.

Antingen mjuka småkluckande vågor eller aggressiva
frasande vågor som energiskt utlöser sin energi, då stranden
grundar upp.

Havet är aldrig helt tyst.

Jag var ute och flanerade och var ledsagad av min
Sonykamera.

Lite smuts på sensorn, men det påverkar inte slut-
resultatet.

Häng med mig under min dag vid stranden !

SONY DSC

Dimman låg tät på väg till stranden.

Resan in i det okända…

SONY DSC

Dimman gör bilderna mjuka och ger dem en air av 1700-tals landskapsstilleben och romantik.

SONY DSC

Vinden saknades, men havet andades sakta,  nästan försiktigt.

SONY DSC

Strandträden är plågade av vinden…men de är inte knäckta,
de hämtar bara andan och anpassar sig.

SONY DSC

Det visste jag inte, att clementiner odlas vid Tönnersa Strand ?

SONY DSC

En sorts kräldjur i sanden stannar yrvaket upp
inför åsynen av en strandad al,
som ganska uppfordrande pekar finger….

SONY DSC

Den här knarriga individen kom hastigt, på styva ben springande,
för något brådskande ärende, han hade att ombesörja.

SONY DSC

En strandad al från Lagans stränder sträcker upp fingrarna
för att påkalla uppmärksamhet.

SONY DSC

En annan al strävar framåtlutad i motvinden…

SONY DSC

Lagan har gått ända upp till dynkanten.
Det strömmande vattnet i ån
har avsatt sina vågformade autografer i sanden.

SONY DSC

Denna något ilskna individ låg i strandkanten och tjurade för sig själv.
Men en rejäl nos har han i alla fall.

SONY DSC

Eftersom området är naturreservat får växtligheten sköta sig själv i stort sett…

SONY DSC

…vilket tar sig uttryck i att träd fällda av vinden får ligga där de ligger.

Har du aldrig varit här så åk dit.
Det är vackert och mycket att uppleva !

Kategorier
Naturbilder

JAG FÅR VÄL NÄSTAN BE OM URSÄKT….

till mina besökare…..

 

 

 

 

för här kommer det fler strandbilder…….Jag har ju inte
varit och flugit i dag, så jag kan inte redovisa något om det,
men som vanligt varje dag promenerar jag mina 12km
längs stranden och mina i snirklar i skogen. Kameran
med naturligtvis, för man kan ju aldrig veta.

Fast det är ju så,  att stranden med is och snö är ganska
statisk. Det händer inte så mycket, utan man får låta
fantasin säga , vad saker och ting är och kan vara istället.

 

                                                                Är det storskarv eller gäss, som producerar så mycket skit ?

                                                                                           Ser nästan ut som nån sorts pellets…… 

 

     Inga dåliga högar…….

      Nyis brötar upp under ett ständigt ganska försynt rassel,  när ström och
vind trycker på, 
så det ser ut som en hög krossade fönster.

                                                                   …och reflekterar den lågt stående solen.

       Hamnen Halmstad från Lagaoset. 

                                                                                                                Strandmonstret kom slingrande med ett bytesdjur mellan käftarna.
                                                                                                                                  Kan också ha varit en av dess ungar som honan bär.

                     Hög- och lågvatten om vartannat. Det blir som att stöpa ljus.

                                                                                    Djuret med plutmunnen har fått en utmärkelse för lång och uthållig tjänst i blåsten och kylan.
Det blev ett fiskedrag i pannan
  att bäras vid högtidliga tillfällen, när etiketten så kräver…..

                                                                                                 Vad detta är ? Ingen aning. Men, man se ett hajhuvud, som sticker ut till vänster,
eller en elefantfot, eller vad som helst
                                                                       

 

                                                                                                                  Konstigt djur som satt sina avtryck här i en rad.
Men jag tror det är ett UFO som gjort touchandgo….

 

                                                                    Stråets Sisyfosuppgift. Vem Sisyfos var ?

                                                                    Kolla länken:

                                                                    http://sv.wikipedia.org/wiki/Sisyfos

                                                 

   En väldigt agressiv ödla som jag lyckades störa i dess middagslur.

                                                                                                   En alstubbe 65 år gammal. Hade varit bra att ha till huggkubbe.

 

 

mats