Här kommer del 5,, 7, 8, 0ch 9 av bilder från Cruisingen.
Om du orkar…mera bilder från Falkenberg !
Vill du ha någon bild i full size, maila mig.
Om du orkar…mera bilder från Falkenberg !
Vill du ha någon bild i full size, maila mig.
Här kommer fjärde delen av 5…eller 6…
Hoppas bilderna duger ? Bilderna tagna och
editerade som jag uppfattar det.
Här kommer del 3 av troligtvis 5 med bilder från Cruisingen
runt Falkenberg.
Roligt att se på. Vackra bilar och fula bilar, men alla
besjälade av sitt stora intresse för stora USA-bilar
i någon form.
Dessutom träffar man udda och intressanta människor,
som förverkligat, det vi inte själva vågat…
Här kommer bilderna i form av ett bildspel.
Häng med !
Orkar du med bilder ?
Här får du en rejäl bunt och det kommer mera !
Detta är del 2 av 5.
Jag besökte som vanligt ”Wheels & Wings och dess cruising på lördagen.
Bilderna tog i centrum av Falkenberg på lördagen mellan kl 15-20.
Sammanlagt har jag editerat 500 bilder och jag kan nog lova, att
de bilar som deltog i cruisingen finns med.
Bilderna kommer i tidsföljd utan inbördes sortering.
Eftersom det är så mycket bilder, gör jag bildspel av materialet,
för att det ska bli hanterbart.
Om någon önskar en fullsizebild så maila mig.
Sammanlagt kommer jag att lägga upp ca 300 bilder.
Så stay tuned här kommer första batchen !
Ett av mina starka barndomsminnen då jag tillbringade
sommarloven på landet hos morföräldrarna, är svalornas
flygande ut och in ur ladan, där de hade byggt sina bon
av lera och spott högt upp på innergaveln av ladan.
Jag minns deras kvittrande, då de satt balanserande på den
svängande telefontråden och jag kunde inte förstå, att de kunde
hålla sig kvar.
Kort sagt var svalorna för mig en symbol för sommar på
landet.
Du minns, den tiden för 60 år sedan då vi kommer ihåg,
att himmeln alltid var blå, solen ständigt sken och skyn
var dekorerad med vita ulliga sommarmoln.
Vi har ladusvala och hussvala i Sverige. Skillnaden är framför
allt stjärtens utseende. Ladusvalan har en lång spretande stjärt
medan hussvalans är mera tvärt avhuggen.
Ytterligare en art blir ofta kallad svala och det är tornseglaren.
Den är emellertid inte en art av svalor. Den tillhör familjen
”Seglare” och är den enda representanten i norra Europa
av sin art.
Svalornas sätt att flyga är att ständigt vara i rörelse, då de
utför avancerad akrobatik i luften. Efter en akrobatiksejour
sätter de sig ofta och vilar helst högt och fritt.
Att fotografera svalor i luften är inte enkelt. De rör sig
så oförutsägbart. Som ett jaktplan under kurvstrid med tvära
riktningsförändringar. Detta gör det svårt att fokusera kameran.
Jag var ute i kvällningen vid hamnområdet Halmstad, där jag
vet hussvalor håller till.
Så jag ställde in kameran på 1/8000 sek för att kunna fånga
en svala i rörelse. Enkelt ? Nej svårt, men varför ska allt vara
enkelt ?
Jag ägnade mig åt svalfoto i 30 minuter och tog 400 bilder.
Någon måste ju bli bra, tänkte jag.
Om de blev bra, det får ju du avgöra. Jag vill med mina bilder
förmedla en känsla av vad jag upplevde !
Håll tillgodo !
…kanske denna video spräcker dina illusioner ?
Bob Hoover kan flyga sin Shrike Commander !
Här några videosnuttar upptagna med min lilla
”Mobius” actioncam.
Trots kamerans lilla fysiska format klarar den av
bra kvalitet på videon…tycker jag.
Ljudet har jag inte editerat. Orkade inte…
Uppe vid väg 25 efter Simlångsdalen, skylt ”Klerekull”,
där kör du in och du kommer att få en fin upplevelse.
Jag brukar vara där för att kolla tranorna och häckande
storspovar.
Storspovar varken hörde eller såg jag, men tranornas
grova rop hördes lång väg och ute på vallarna gick
de med sina årsungar och försåg sig med mat.
Jag tog lite bilder på långt håll, cirka 200 m, så det
blev som det blev.
En rådjursbock dök upp och hamnade oxå på bild.
Här brukar vara ett rikt fågelliv, men denna sommaren
har det varit dåligt förutom tranorna. Jag har sett 2
storspovar och det var 5 veckor sen.
Som sagt, åk dit och imponeras av vyerna, som du inte
kunde föreställa dig att det fanns i skogslandskapet.
Hoppa mina hastiga bilder ger dig en känsla av just
denna speciella natur !
Jag vet inte om vi bevittnade ett fysiskt mirakel
i Skånes Fagerhult, då Per skulle flyga sin ”Hector”.
Att man måste motverka gravitationen för att få
en modell att flyga är förståeligt, men att piloten
tycktes kunna upphäva gravitationen, det är ett
mysterium…
Hector är en friflygande modell konstruerad för
ca 75 år sedan, vilken Pär har radiofierat med en
FRSky.
Modellen kan dras upp på vanligt sätt med lina
eller skjutas upp med gummirep.
Det senare förfaringssättet var det som Per
skulle använda.
Under förberedelserna inför starten hände
det otroliga…Per tycktes kunna balansera
på knogarna i en ställning som motsäger
de fysiska lagarna !
Hur det såg ut ? Ja, kolla du bilden och förundras.
Det var mycket turbulent bakom bergknallen,
då han flög, varför förhållandena för just denna
typ av modell inte var optimala.
Men att flyga den på ett litet hang och sedan därifrån
ta en termikblåsa, det borde den vara idealisk för.
Alltså en modell som tar minsta lyft och som man
måste riktigt finflyga. Alltså inget våldsamt utan
försiktiga mjuka roderrörelser för att inte orsaka
onödigt motstånd.
Jag tog lite bilder med min lilla Mobiuskamera.
Håll tillgodo !
Per Lundqvist, en ung pojke från Veinge, som nyss
…passerat tonåren med sin ”Hector”.
Taranis Single Stick M/Per.
Bygeln som håller sändaren vid handen.
Det magiska ögonblicket då Per balanserar på knogarna,
med kroppen i vinkel…Kan ni förstå, att vi blev förundrade ?
Det borde ju vara omöjligt eller ?
Pers patenterade vingfastsättning. Förstår du hur det funkar ?
Per och en duktig modellflygerska; Andrea.”””
Marsch till startplatsen
Allt klart…?
På gummirepet.
Hector i lufthavet.
Baslinje
Finalen
Piloten koncentrerad på sin modell…
…snart nog…
”Hector” på Terra Firma.
Hans Karlsson, Linköping, hade med sina flermotoriga
skalamodeller till ”Stibner Memorial”.
Alla utsökt byggda, fast det viktigaste, enligt min mening,
var att de flög så imponerande väl !
Intryck på mig gjorde hans TigerCat, som jag tycker
var strået vassare än de andra modellerna, vad gäller
flygegenskaperna.
För en okunnig är det märkligt, att man kan packa in
så mycket kraft i det begränsade utrymmet i motornacellerna
och dessutom installera en kuggväxel !
Betänk att det är en bit gummisnodd, som ger modellen
kraften att flyga. En teknik som är hundratals år gammal.
Det var för mig en imponerande upplevelse, som satte
avtryck i min hjärna i dess ”Upplevelseavdelning”.
Att se hans modeller fler gånger ser jag fram emot med förväntan.
Jag har publicerat en liten video, där bland annat
Hans flyger sina tvåmotoriga modeller i ett tidigare
inlägg på bloggen.
Här kommer en bunt bilder, som kanske ger en
föreställning om Hans fina modeller.
Buckle up !
Ingressbild: TwinMustang Foto och (C) Pär Lundqvist
En Chipmunk, dock inte tävlande, men jag tyckte den var så snygg !
…för en statisk bedömning av domarna.
Två delar ingår i tävlingen, dels den statiska bedömningen
av modellen, vilket innebär man jämför dess avbildning
med originalplanet och dels ett flygmoment.
Det är inte helt enkelt att fotografera modellerna, då
de står tätt och ljuset inte är bra.
Men det blev som det blev och jag satte ihop ett litet
bildspel av de hela.
Här kommer det.
OldTimer friflyg med skalamodeller är inte den mest spridda
hobbyn i sagolandet Sverige…men det finns en kärna av
entusiaster, som hängivet håller intresset för ovanstående
vid liv.
Problemet är att medelåldern är hög och därav följer att
Karon regelbundet ror entusiaster över gränsfloden Styx.
Det är inget vi kan påverka, för livet är sådant.
Problem två är bristen på rekrytering av nya medlemmar
till just denna delen av vår hobby. Det mesta möjliga är
försökt, men mot tv, Ifånar och datorer tycks vi slåss förgäves.
Människor kanske föredrar att leva i en virtuell värld idag…
Jag försöker dra mitt strå till stacken för att sprida info
om OT-Friflyg genom min blogg här och andra sociala
media.
Som sagt, vi var inte många i Skånes Fagerhult, men vi
som var där flög och umgicks och hade roligt.
Det är ju detta, som är meningen med hobbyn, att nå sina mål
med sin modell och ha goda upplevelser, som inspirerar till
nya utmaningar.
Jag har inte så många nya modellbilder att redovisa, men
det jag har kommer här på bloggen.
Kanhända jag publicerar dubbletter, men det får du
stå ut med…
Lite ögonblick bara utan kommentarer, för ni är så kunniga,
så ni vet vad det är !
Förresten vinjettbilden längst upp tycker jag symboliserar
en hängiven modellflygare.
Hans blick och fokuseringen på starten och modellen.
Hans Karlsson hade lite otur med sin fina ”TwinMustang”
under en av sina flygningar.
Modellen tog efter stigningen en ogynnsam bana, som
förde modellen mot skogen söder banan.
Resultatet blev att modellen landade nästan högst upp
i en stor tall.
Den var inte lätt att se omedelbart, men till slut fick
vi ögonen på den. Den låg på en stor gren med vänster
vinge insnodd i grenverket.
Dessutom, då modellen är tvåmotorig bidrog propellrarna
att hålla fast planet i grenarna.
Jag hade en blyvikt och lina i bilen, men varken jag
eller hans fick runt linan om grenen som modellen låg på.
Så där låg Mustangen i splendid isolation….
Jag kunde inte släppa tanken att en modell med de
kvaliteter DubbelMustangen har skulle få ligga och förfaras.
Så jag beslöt att försöka bärga den.
Jag förberedde mig genom att i hast tillverka en
pilbåge av rottingkäpp och inhandlade blomsterpinnar
som pilar.
Pilarna försågs med en tunn persiennlina, som jag
tänkte använda att hala upp den grova linan med
som mitt blylod satt i.
Dessutom tog jag ett nytt 3 hg blylod, som jag formade
konformat, så det inte skulle fastna och fäste i den
grövre linan.
Sålunda utrustad for jag och min bror i väg från
Halmstad på tisdagen.
Vi har ca 60 km enkel resa. Vi märkte under resan,
att det blåste bra, varför vi hoppades att modellen
blåst ner…
Men framkomna kunde vi konstatera, att modellen
låg exakt, som vi lämnat den på lördagen.
Vi började med kastlodet. Det var min avsikt att få
linan runt grenen, som modellen låg på och sedan
genom att manipulera linan, som ju var dubbel,
då lodet gled ner, försöka få loss modellen.
Först gällde det att få lodet över grenen. Inte enkelt.
Jag ville ju inte riskera att skada modellen.
Efter 7 kast lyckades jag få linan över grenen och lodet
gled ner till marken. Då hade jag ju en loop att dra i
och kontroll över linorna runt grenen.
Jag drog/småryckte i linorna under uppsikt av min
broder och sakta började modellen glida bort från grenen.
Det tog 2 minuter sen lossade modellen. Den stora frågan
var ju: ”Vad händer nu” ?
Kommer den att rasa ner och träffa en gren och bli skadad ?
Men det som skedde, var att modellen efter 1 m fall rätade
upp sig och gled ca 10 med roterande propellrar innan
den landade i gräset !
Där låg ”TwinMustangen”, visserligen med saggande
klädsel men förvånansvärt hel efter äventyret.
Vid kontroll fanns det en skada vid ena kroppens
infästning i vingen.
Hela rescue-operationen tog 30 minuter.
Nu står modellen hos mig och klädseln har sträckt
sig igen.
Hoppas jag kan överlämna den till Hans i samband
med StorSegel Meetinget på Ålleberg helgen 18-21 Juli.
Japp det var detta äventyret. Förresten pilbågen med
tillbehör och linan med kastlod medför jag för säkerhets
skull till Bollerup i Augusti…
Vita pricken. Där hängde modellen.
Jag kastade lodet över grenen till vänster om modellen.
Min broder med modellen just efter nedtagningen.
Skada som uppstod vid kollisionen med trädet.
Den kommer säkert att vara luftburen igen.
Efter 3 timmar i rumstemperatur
Ser du vattnet innanför huven ?
På mitt köksbord
Den enda luftvärdiga DubbelMustangen i dag.
I mitt tycke, alltså i stort från en lekmans horisont,
har alltid Andrea välflygande modeller.
Dessutom har de ett speciellt estetiskt drag, som är
lite svårdefinierat för mig, men de attraherar mitt öga.
En av hennes modeller är en Miles Sparrowhawk, vilken
flyger för mig förunderligt bra.
Som okunnig inom friflyg blir jag varje gång modellen
flyger imponerad, då denna lilla modell kan prestera
så bra…
En njutning att se den i luften.
Dessutom…den är ju så vacker !
Här ett litet galleri på Andrea och hennes
Sparrowhawk tagna vid ”Stibner Memorial” ,
AKA RM i Friflygande Oldtimerskalaflyg.
Inte direkt 1/4 skala…
Den som inte anser denna modell för vacker…han far med osanning.
Som åskådare och i någon form som dokumenterare
av denna tävling de senaste 10 åren, kan jag inte
undgå att märka den nedåtgående trenden, vad
gäller antalet deltagare.
Vilket inte är konstigt. Orsakerna är, att urvalet
av möjliga deltagarkandidater är både grunt
och smalt.
Vi har en pågående pandemi med Covid och
kanske det viktigaste, åldern tar ut sin rätt
eftersom snittåldern på deltagarna är hög.
Dåligt deltagarantal vid modellflygtävlingar
är inte signifikativt för OT-tävlingar.
Det gäller alla sorters sammankomster i någon
hobby, som kräver hängivenhet och fysiskt arbete.
Så bortsett från detta barska faktum, så genomfördes
en trevlig tävling som vanligt. De som var där
undfägnades med fint flygväder mot kvällen och
lekamlig spis.
Jag tog så mycket bilder jag kunde och fick ihop lite
videofilm, vilket jag fortlöpande kommer att
redovisa.
Här kommer några hastigt hoprafsade bilder
som start, så håll tillgodo !
Jag presenterar bättre editerade bilder framledes !
Andrea…linsskyddet…
”I´ve brought my Colt .45 Rubbertwister…
Pas de Deux på Fedinge Flygfält.
Sakta men säkert…
Ständigt oväntat sker vid modellflygning…
Fråga Anders Sellman.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
North American F-82 Twin Mustang
Ser ganska hotfullt ut eller ?
Landade högst upp i en tall, där den lade sig tillrätta som en trött örn…
Vi försökte få ner den men vi gick bet. Jag åkte ner i tisdags med:
1. En bra kastlina med ett bra utformat lod på 3 hg.
2. Med en hemmagjord pilbåge med tillhörande pilar med lina.
Jag fick ner den genom att ruska på grenarna via kastlodet.
TwinMustangen föll ner, rätade upp sig och flög 10 m för att
landa i gräset.
såedemede !
Lite slack i bukmuskulaturen…som hos mig…
Modellflyg och då särskilt friflyg är vackert.
”Kan så små plan flyga…” ?
Inpackning av rubberpower…
Anders siktar mot stjärnorna…
Vi som var där…Vi flög i alla fall !
Filmen är utmärkt att publicera i dag fredag,
ty i morgon avhålls de Svenska Mästerskapet i
friflygande skalaflyg för OT-modeller vid Fedingefältet,
Skånes Fagerhult, som ligger jämte E4:an.
Besök gärna tävlingen och upplev tjusningen med
en friflygan modell, som flyger som ett riktigt plan !
Alla stillbilder klippta ur videon från Youtube.
Copyrightinnehavare: maxfliart
I den mjuka kvällssolen strövade jag runt i hamnområdet i
Halmstad och fångade lite intryck.
Det som slog mig mest, var att det kunde växa så intensivt,
som det gjorde, med tanke på att marken är i stort sett grus
och mycket torr.
Men anpassade växter klarar sig. På en av platserna
växte bestånd av Kungsljus, de höga gulblommande
växterna, som står som just höga stearinljus.
Dessa växte rikligt på den grustomten vid Stationsgatan,
som för 2 år sedan var utsatt för en brand.
Kanske hettan från branden fungerande som en
katalysator för deras grobarhet ?
På tomten växte också fingerborgsblommor, som jag
vill säga, är en av Sveriges giftigaste växter.
Infördes av munkarna på 1100-talet som medicinalväxt.
Man hade erfarenheten, att den var stärkande för haltande
hjärtan. Ett av de aktiva ämnena är digoxin. Som av en
händelse medicinerar jag med digoxin för mitt hjärta.
Men som sagt, man ska inte röra dessa växter utan
handskar. De är farliga.
Ute vid utfyllnaden har marken planerats och det
har blivit fint.
Längs vägarna i den kruttorra dikeskanten växte
mycket örter, jag undrar, hur de kan överleva ?
Men deras blommor pollineras flitigt v insekter och då speciellt
av humlor.
Så blommande växter är viktiga för våra insekter som säkrar
fortplantningen av örtbestånden.
En givande promenad med många nya intryck.
Häng med !
Kungsljus
Försiktighet tillrådes…
Onsdagen var en dag med superväder för termikflygning
Vilket jag utnyttjade. Första start kl 0900, eftersom jag hade skäl
att misstänka, att sjöbrisen skulle komma och komma tidig ,
vilket skulle förstöra möjligheterna till termik upp till 1000 fot.
Det stämde, för klockan 13 kom sjöbrisen.
Jag fick 2.5 timma i luften, så visst var jag nöjd.
Termiken då var stark och utbredd. Ska jag klaga,
var det, att min motor var underdimensionerad,
men den ska bytas i morgon.
En härlig dag !
Som vad det gäller flygning inte är slut.
Mot kvällen blir det en resa till Hovs Hallar, om
vindprognosen håller, för hangflygning.
Att stå vid Hovs Hallar vid 21-tiden och flyga
i svag vind, är en sinnlig upplevelse !
Lite bilder från termikflygningen och en videosnutt…
Sjöbrisen ankommer. Molnfritt kl 1300.
Vad säger du om segelflygvädret ?
Landningen ok. Nu sitter jag upp på min häst och rider hem till Tombstone…
Man ser ofta landningar ske på ett sådant sätt,
att modellen FLYGS ner i marken med hög
hastighet. Den höga hastigheten ofta beroende
på för hög tomgång på motorn.
Naturligtvis händer det otrevliga saker då,
för var ska överskottsenergin ta vägen ?
Det blir studsar och kapotteringar.
Det rätta sättet att landa är att gradvis öka
anfallsvinkeln så att hastigheten
sjunker och planet sätter sig lugnt.
Glöm sagoberättelserna ni hört om
”man flyger tills planet tills det överstegrar sig och
sätter sig”…
Det gör det INTE vid en riktig landning.
I och med att hastigheten minskar, så minskar
också lyftkraften och planet kommer att landa.
Vingarna kan alltså inte producera tillräckligt med lyft
så modellen kan fortsätta FLYGA.
Men vingen är under varje moment av utflytningen
inte överstegrad, så strömningen fungerar tills
modellen står stilla på marken.
Därav följer, att det blir inga snaprollar just innan sättning…
Så är det med det.