Hade du varit där hade du fått uppleva ett makalöst
fint flygväder med svag nordlig vind och du hade fått se
stimmet av tonfiskar vaka i ytan utanför Hovs Hallar.
Så var det !
Jo, jag startade strax före 12 och gjorde senaste landningen 1515…
Min modell var Spirit Elite och den flög som vanligt utmärkt, även om…det vänstra skevrodret stod stilla.
Ett stillastående skevroder hindrar inte mig från att flyga.
Ett skevroder och sidoroder räcker för att kontrollera denna
välflygande modell .
Söndagen tycktes bli en verkligt fin dag för termikflyg. Ett högtryck växte in, vilket garanterade solinstrålning, som borde generera mycket termik.
Det blev solsken och vinden höll sig på 2-3 m/sek från väst.
Alltså iväg till ett flygställe, montera modell, kolla att allt fungerar och iväg.
Det här blir lätt som en plätt tänkte jag, då jag såg alla Cu-moln och alla snabbt växande nybildningar.
Trodde jag ja…Efter en stunds flygning förstod jag att alla segelflygares gissel, sjöbrisen pumpade på.
Klockan var ca 12, vilket är just den tid, då vi möts av sjöbris på Västkusten .
Det fanns ingen flygbar termik under 120 meter. Jag försökte verkligen och jag höll på i 2.5 timma, innan jag packade ihop.
Termiken under 120 m var svag, trasig och turbulent. Jag tror inte, jag flög mer än 5 fulla termikvarv.
Med det menar jag, att varion pep stig under hela varvet.
Men jag deppade inte för detta, därför jag kom ut i naturen och om inte annat, fick jag se migrerande omrvråkar och vimsiga… glador flyga termik.
Jag tog lite bilder med min Mobius och GoPro för att dokumentera min flygning.
Det finns en skiss, som förklarar de termiska förhållandena i dag.
Den svarta linjen markerar marken. Då solen skiner, kan det uppstå sjöbris vid kusten.
Marken värms upp snabbare än havet. Luften över land stiger och den ersätts med kylig havsluft, som sugs in.
Eftersom havsluften är relativt kall, kommer den att glida in närmast marken.
Efter en tid har den kalla havsvinden värmts upp av markens absorberade värme och fått samma egenskaper
som den “vanliga” luften, dvs den blir labilt skiktad
och det märker du, genom att Cumulusmolnen växer
upp i inlandet.
Här vidsödra Västkusten brukar sjöbrisen nå ca 20-25 km in över land.
Luften ovanför havsluften är labilt skiktad och termiken löses ut som vanligt.
Det är därför man måste komma över den laminära, kalla sjöbrisen för att kunna få anslutning till termiken.
Sjöbrisen är en gigantisk pump, som på dagen skickar in kall havsluft över land och som under natten vänder riktning, då marken svalnar fortare än havet.
Det märks ofta efter soliga dagar på Västkusten, att det på kvällen blåser frånlandsvind, eller som det heter landbris.
Såedemede !
Som sagt…det jag gillar bäst; sitta i min pilotstol med en modell i skyn
Håll med om att det ser lovande ut…4/8 Cu !
Start. På sidan av kroppen som vanligt…min GoPro.
I detta ögonblicket var jag naturligtvis full av termikförväntan…
Efter skörd av brödsäd ändrar odlingslandskapet färg till gult.
På finalen
Med de aerodynamiska bromsarna anpassar jag höjden,
så jag kan landa där jag vill.
Full kontroll !
Vet du att fullskalaflygplanen mer och mer liknar våra moderna modeller ? Som vanligt, modellflyget har föregångsmännen, vad gäller nya idéer och innovationer.
Skruven som håller stabben är gjord av en elektronlegering. Allt för att spara vikt.
Sture, mest känd för att ha varit redaktör för
ModellFlygNytt under ett antal år, har lämnat
oss efter en tids sjukdom 88 år ung.
Säga vad man vill om Stures åsikter, vilka
kunde vara kontroversiella, han var aldrig rädd
att sticka ut näsan.
Även om han riskerade, att den kunde bli röd.
Sture tyckte om striden och var inte rädd för den.
Han rörde om.
Ty, synpunkter hade Sture…om det mesta.
Jag mötte Sture, då han ville ha hjälp att
provflyga sin Johanna. jag tror det var 1974.
När jag landat hans modell, glömmer jag
aldrig glädjen han utstrålade, efter att han
fått bekräftat, att hans förstlingsverk fungerade.
Sture kunde formulera sig med snärt och
sting, vilket han visade i sina många tidningsinlägg
och synpunkter på sociala medier.
Ur lokaltidningen Hallandsposten citerar jag
ur en intervju i samband med att Sture gett ut
en deckare för ca 10 år sedan:
Sture Tingwall föddes i Luleå och när han
var två år dog hans pappa. Modern tog sonen
med sig och flyttade till Uppsala där hon drev
en mjölkaffär. Det var knapert med pengar så
de bodde hos Stures morfar.
– Jag jobbade rätt hårt i morsans affär och
körde en massa ärenden.
Grabben Tingwall tog studenten i lärdomsstaden
och gjorde lumpen på F 5 i Ljungbyhed där han
fick luft under vingarna. Han spakade plan som
SK-50, SK-16 och SK-28. Men befälen gav han
inte mycket för.
– Jag hade oerhört svårt med det militära.
Befälen skrek som fan åt en.
Sture lämnade inte flygplanen bakom sig för
gott, men valde farkoster i mindre skala. Han
blev med tiden en mycket hängiven modellflygare.
Han gick på Grafiska institutet i Stockholm
och efter utbildningen fick han jobb på
Åhlén & Åkerlund förpackning först i Stockholm
och därefter hamnade han på huvudkontor et i Halmstad.
– De tvingade ner mig hit. Jag var tydligen bra
fick jag höra. Jag lyckades sälja en massa förpackningsmaskiner,
så de lyfte över mig till Sprinter system. Sen gick
det så förbaskat bra. Jag började med Sverige, fick senare ta hand
om Skandinavien och därefter Sydostasien.
Men Sture ledsnade på alla långa flygresor
så för 30 år sedan startade han eget företag
inom grafisk produktion.
– Jag har formgivit böcker och varit redaktör
för ett antal tidningar och tidskrifter, bland annat
var jag chefredaktör för Modellflygnytt i 18 år.
Jo, jag kommer att sakna Sture.
Hans arbete och förnyelse av ModellFlygNytt
blev ett stort lyft för modellflyg i Sverige
Han var en rabulist, som kunde få fjädrarna att
flyga, i modellflygankdammen i Sverige.
Länk till officiellt meddelande om Stures bortgång här.
Vi har haft osedvanligt mycket blåst här på Västkusten senaste tiden, vilket har gjort det mindre lockande att bege sig ut för att flyga termik.
Alla termikflygare vet olägenheten, då modellen för varje termikvarv driver mot lä 50 meter.
Dock…i torsdags var det i stort vindstilla och det var mycket labilt skiktat, som gynnade termikbildningen.
Så jag tog min modell och for iväg till en plats ca 10 km från kusten. Detta för att i någon mån undvika sjöbrisen, vilken förstör termikbildningen.
Klockan 10 startade jag mot en sky med 3/8 Cu.
På 50 m fick jag en bra blåsa och jag kunde klättra, så högt jag önskade.
Kom jag upp med modellen på “säker” höjd, kunde jag utan bekymmer hålla mig uppe hela dagen.
Termiken var mycket stark och på lite höjd vitt utbredd.
Det var bara att sitta i min Biltemastol och njuta av den egna flygningen och modellens goda egenskaper.
DÅ jag flög, inträffade en överraskning. Det släppte en kraftig termikblåsa, just där jag befann mig.
En liten minitwister uppstod och i vortexen lyftes en av mina vingfodral upp till 50 m höjd…
Jag tänkte, det får jag aldrig tillbaka…men lyckligtvis ramlade det ur virveln och landade 100 m bort.
Märklig upplevelse, men jag har sett det en gång förut, det var vid SM i OT friflyg, då en virvel tog i stort sett hela sekretariatets papperssamling upp i skyn och fördelade det över den skånska jorden.
Jag flög i tre timmar, sen var jag nöjd med en utsökt flygdag, då allt gick en modellflygares väg.
Jag fotograferade och videofilmade med min GoPro och min kära Mobius.
Jag satte ihop en videosnutt, som beskriver en del av min flygning och vilka hjälpmedel jag använder för att höja kvaliteten på min flygning.
Häng med !
Kan du tänka dig en mer inbjudande sky ?
Mitt vingfodral efter landningen som fick sig en egen flygtur 100 meter upp
och 50 meter bort då en blåsa släppte och sög upp det.
Min allerstädes närvarande GoPro startas.
Start
Bilden klippt ur video från Mobius…
Fälten får en gul ton, då det är dags för skörd.
Piloten och hans plan
Det halländska jordbrukslandskapet nära Kattegatt.
Mot Halmstad från 120 m höjd…
Pilotplats
Min Mobius monterad på skalmen till mina solglasögon. Mycket enkelt och bra; Det du ser filmar du.
Från slutet av 30-talet till mitten av 50-talet spred duon “Abbot och Costello sina gags på framför allt den amerikanska radioscenen . Sedermera gick de över till filmens värld
och var mycket framgångsrika med sin humor som drev
partnern till vansinne.
Denna video spelar upp den klassiska “Who´s on first base” och det är troligtvis deras mest känd nummer.
Bud Abbot var han som förde ordet i sketcherna och den som utsattes för hans humor var Lou Costello.
Du kan läsa om grabbarna, om du googlar. Mycket av deras produktion finner du på YouTube.
Kör videon ett par gånger, så du hör vad Lou säger, därför han talar mycket fort.
Visst ser det härligt och friskt ut med lite diskret solbränna…
Stränderna här på västkusten har av naturliga skäl varit packade med sol- och badsugna människor.
Temperaturen de senaste dagarna har legat på 32 C.
Vad man lägger märke till, är att människor är försiktiga med solandet, med tanke på att det är en av orsakerna till att malignt melanom har exploderat. Malignt (Elakartat) Melanom (hudförändringar).
Ändå ser man, speciellt unga kvinnor som ligger och steker sig i timmar. Jaja, huden mår väl väl av detta…
Huden på dessa soldyrkare tenderar emellertid efter ihärdigt solande , att se ut som skalet på en apelsin och med fåror.
Många har T-shirt på under strandliv för att skydda sig och många har solparasoll med.
Nåväl, jag har tagit några skärmdumpar från stranden i Tylesand, så kan du se hur det ser ut.
När där är packat, vid 14-tiden, ligger där 20000 pers…
Sitt i skuggan !
Jag orkar inte åka ut och flyga termik då det är 32 grader varmt. Modellflyg ska var njutbart och inget självplågeri.
Lite lustigt med en DK-kärra med sidodörrar… Men det var nog enda lösningen.
Här kommer de klippta bilderna ur videon:
Täta roderspalter ?
Undrar hur luften från undersidan, som strömmar
över höjdrodret påverkar harmonin… Där blir säkert ett högt, turbulent gränsskikt över roderytan.
Å andra sidan slipper du separationsbubblan.
Segelflygets centrum i Sverige, Ålleberg utanför Falköping firade sitt 80-årsjubileum i helgen.
Låt mig säga, om du vill läsa om Ålleberg så skriv “Ålleberg”
i sökrutan upp till höger på min blogg.
Där finns mycket.
Tyvärr var vädergudarna mot arrangörerna med nederbörd och 8/8 Cu.
Jag åkte dit på söndagen eftersom jag är flygintresserad.
Det regnade inte i alla fall och någon termik fanns det,
även om vi hade 6/8 Cu och relativt frisk vind från syd.
Vi som var där behövde inte trängas…Lite svårt för mig att förstå, att inte fler dök upp.
Men jag fick en förklaring av en styrelseledamöterna i Veteransegelflyget; På 10 år har antalet aktiva segelflygare gått från 6000 till 1300…
Siffror som talar. Hur man ska kunna vända trenden ?
Ja, jag tror de som är engagerade har prövat, det som går.
Människor i dag, som för det mesta lever i en virtuell värld, de får sina upplevelser på nätet.
Att behöva ge sig ut och genomföra något fysiskt är inte
lockande för denna kategorin.
Vi som varit flygintresserade sedan 10-årsåldern, om vi hör ett flygplan, då ser vi uppåt.
Det gör inte dagens ungdom, för de tycker, att ett flygplan är inget konstigt. Vi åldringar, vi är fortfarande fascinerade av just begreppet
“Flyga”, som ju är det stora, nästan övernaturliga, för oss.
Under 30, 40, 50, och 60-talet fanns inte den virtuella
världen. Det var därför en segel- eller modellflygtävling
kunde samla 6000 åskådare, som var ett avbrott i den
grå vardagen.
Hur man kan få tillbaka intresserade ?
Tja, bra fråga. Det måste bli lätt tillgängligt, enkelt att utöva
och man måste kunna se målet för verksamheten. Gör inte
pilotutbildning och flygandet till ett skråaktigt koncept.
Starta, flyg och landa i verkligheten.
Alla ideella föreningar har det svårt i dag. Vi lever inte på 50-talet längre.
Hela världen finns tillgänglig i dator och ifånen.
Nåväl, vi som vi som var där, upplevde det som bjöds. Gamla flygplan, nya flygplan, ett fint museum och möjlighet att delta i den sociala flyggemenskapen.
Jag kommer gärna tillbaka !
Här kommer lite pics på modernare material. Under dessa finner du ett bildspel med det äldre materialet.
“Jump into the seat and buckle up” !
DG-1000S
BA-6
I turbulens kan det vara svårt att landa en PA-18…
Japp, så går det till att landa.
“Nu vill jag flyga “Anfängern” så hit med min skärm !
Bilder kommer som två bildspel, vilka jag fixat i Moviemaker.
Ibland har det känts lite som att köra på tomgång, men realiteterna är, som de är.
Vi har en situation med Covidsmitta.
De flesta friflygare med OT-modeller befinner sig i hög ålder, vilket naturligtvis påverkar deras vilja att träffa nya människor.
Det gör, att deltagarantalet var hälften, mot vad det brukar vara. Det är ju alltid roligare, då vi är många.
Dagen var varm och som dokumenterande fotograf var det inte helt lätt att hålla fokus på sådant, som borde fotograferas eller filmas.
Jag prövade att videofilma med min systemkamera, men det sket sig. Kameran klar inte att hålla det lilla objektet, som en modell är, i fokus.
Så jag fick ge upp att filma med 4K.
I stället fick min Mobiuskamera filma. Den sitter monterad på min högra glasögonskalm, vilket gör, att det jag ser, det kommer på video. Enkelt och praktiskt, men naturligtvis inte 4K i upplösning.
Jag hade att leva med den realiteten.
Trots alla problem hoppas jag, att bilderna ger en känsla hos
betraktaren, som triggar hans vilja att bygga och flyga friflygande
OT-modeller .
Hoppas bilderna för andra skapar grogrund för den känslan,
vi erfar, då man flyger enligt ovan !
Jag försökte verkligen göra mitt bästa. Det begränsades tyvärr
av färre objekt att avbilda och det var varmt.
Dessutom var jag tvungen att lämna vid 17-tiden.
Men som sagt, jag gjorde, så gott jag kunde !
Här finns säkert dubbletter, men det får du leva med. Jag publicerar ytterligare två Photostories under den närmaste tiden
09-11 ankomst veteranmotorplan.
11-13 Pröva på starter.
Sedan bogsering med världens äldsta flygande Moth
av Grunau Baby.
Vinschstart Vasama.
Moderna segelplan.
Stora skalamodeller av radiostyrda segelflygplan.
Utställningar. Spaka själv.
Söndag 11. Juli
Föredrag i hangaren av Robert Danewid.
Spaka själv och utställningar.
Segelflygmuseet är öppet under dagarna.
Restauranten på berget är öppen.
Vill du veta mera om verksamheten på Ålleberg så skriv “Ålleberg”,
i sökrutan upp till höger på min blogg. Du finner då det mesta.
