Kategorier
Flyghistoria

WASSERKUPPES MUSEI VÄGGAR…

 

 

 

…rymmer en bildskatt.

 

 

 

 

 

 

 

(maj 04, 2010 08-56 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)197058

 

 

 

Jag har besökt Wassekuppe och dess museum ett par gånger och jag
kommer att besöka platsen igen, för varje
gång jag varit där,
har jag upptäckt nya intressanta saker.

Vid mitt senaste besök fotograferade jag av bilderna,  som var anslagna
på väggarna och tog stillbilder från de tv-monitorer,  som körde olika
slingor nonstop med olika temata.

Så det jag gjorde,  var att jag tog tog bilder på bilder, så gott det lät sig göras,
vilket var svårt på grund av reflexer och skuggor, men lite blev det.

Bilderna speglar en banbrytande epok av segelflygets utveckling under
1920- och 30-talet.

Denna tiden var ju pionjärernas,  det var då,  de  stora framstegen gjordes
inom segelflyget.

Från att ha varit bundet till hangflygning för att hålla sig uppe,  lärde man sig
att flyga dynamiskt i termik, man lyckades nå höjder,  man tidigare drömt om
och planens instrumentering kompletterades med,  kanske det för en segelflygare
viktigaste instrumentet, variometern. All ny teknik, mer erfarenhet, bättre utbildning
gjorde att segelflygningen utvecklades språngvis.

Jag tror,  de som var aktiva segelflygare vid denna tid upplevde mycket nytt och
spännande. Alla nya innovationer kom att få ett avgörande inflytande både
på segelflygets och även  motorflygets vidare utveckling

Jag ska inte tjata om,  att ett besök på Wasserkuppe är belönande , för det vet ni redan !

Nu landar här en massa bilder. Kvaliteten är som den är, jag har försökt förbättra
den så gott det låter sig göras. Bilderna på Wasserkuppeväggarna  presenteras
bakom skyddsplast,  som naturligtvis skapar reflexer och annat,  som stör.

Kommenterar gör jag,  där det behövs. Vill ni ha mer info,  använd något,
som heter Google ! Det är ett kraftfullt verktyg.

Hoppa in i baksits och åk med !

(aug 18, 2014 11-09 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)42158

Focke-Achgelis-Fa-223 helikopter.

Världens första fullt fungerande helikopter. Flögs av Hanna Reitsch.

(aug 18, 2014 11-09 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)42159

Hanna Reitsch
ansedd som världens skickligaste pilot och testflygare..

(aug 18, 2014 11-09 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)42160

Segelflög tills hon dog 1979,  67 år gammal.

P1100121

Hanna Reitsch flög  en specialtillverkad “Sperber” (Sparvhök),
som fick tillägget “Junior,” då den var mindre i storlek än originalet.

(aug 18, 2014 11-10 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)

Kolla det kraftiga repet…hade till uppgift att lösa skärmen, om hon var tvungen att hoppa.
Denna tekniken stoppades, då det kunde bli dödliga utgångar efter uthoppet,
om planet bröts sönder i mindre delar, vilket förhindrade att huvudskärmen drogs ut.

(aug 18, 2014 11-10 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)42156

Hanna Reitsch i Sydamerika med sin kärra.P1100035

En liten del av vad Hanna uppnådde under sin  50-åriga flygkarriär;

1932: Uthållighetsrekord för kvinnor (5,5 timmar)

1936: Sträckflygningsrekord för kvinnor (305 km)

1937: Första kvinna att flyga över Alperna med segelplan.

1937: Första kvinna som utnämnts till flygkapten av Ernst Udet

1937: Första kvinna som flugit en helikopter. (Focke-Wulf Fw 61)Första
pilot som flög en helikopter inomhus i 
(Deutschlandhalle)

1937: Världsrekord i sträckflygning med helikopter.
Segrare i Tyska Riksmästerskapet i begreppet   “Sträcka “.“ SyltBreslau

1939: Värlsmästare i segelflygning för kvinnor i flygning med angivet mål.

1943: Som provflygare vid Luftwaffen-Erprobungsstelle Rechlin: första
kvinna som flög en Me-163
(Messerschmitt Me 163) och som överlevde
en svår krasch.. För detta fick hon som ensam civilist och kvinna
das
Eiserne Kreuz Erster Klasse.

För hennes insats vid utprovningen av en Do-17 med installerad ballongwirekapare
fick hon Järnkorset av andra klassen på rekommendation av Ernst Udet, som var
en pilot nästan i klass med Hanna Reitsch.

1944: Första kvinnan som flög ett jetflygplan. (Messerschmitt Me 262
och Heinkel He 162 vid Luftwaffes utprovningsanstalt i Rechlin.

1952: Tredje plats vid Segelflyg VM i Spanien.

1955: Tysk mästarinna i segelflyg.

1956: Sträckflygningsrekord för kvinnor (370 km)

1957: Höjdrekord för kvinnor (6.848 m) (1. Diamant till  Gold-C)

1960: 300 km triangelbana(2. Diamant zur Gold-C)

1970: Tyskt rekord i sträckflygning för  (3. Diamant för Gold-C),
tysk mästarinna i Segelflygklassen.

1971: Världsmästare i helikopterflygning Hubschrauber-Weltmeisterschaft (Damklassen)

1972: Tyskt rekord i triangel 300 km .

1977: Tyskt  rekord i flygning till angivet mål för kvinnor. 644 km

1978: Tyskt rekord för kvinnor i flygning tur och returbana 715 km.

1979: Tyskt rekord i tur och returbana segel,  801,70 km

(aug 18, 2014 11-24 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)

Undrar hur det känns att  flyga en “Vampyr”…
Pilotens och planets nos tycker jag har vissa likheter…Detta planet finns
bevarat i original på museet.  Där kan ni få reda på,  vad som finns
under nosen på planet…?
(aug 18, 2014 11-24 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)42144

Tja…nästan 56 timmar på ett hang….
då känner han terrängen…och han fick tydligen läst sin tidning…
(aug 18, 2014 11-25 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)

En reparation från 20-talet på en vinge.

(aug 18, 2014 11-26 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)42136

En av många segelflygskolor i Tyskland under sent 20- tidigt 30-tal.

(aug 18, 2014 11-29 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)

En modig ung pilot 1909

SONY DSC

En gummirepsstart på Wasserkuppe

SONY DSC

En av hangarerna var döpt till “Hermann Göring Halle “..
den är omdöpt nu.

P1100125

I väntan på start under en tävling mitten av 30-talet Wasserkuppe.

SONY DSC
Kranich,  en mycket använd skolkärra

(maj 04, 2010 08-54 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)53289Otto Lillienthal utgick från storkars vingar då han konstruerade sina glidflygplan.

(maj 04, 2010 08-54 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)197050

Otto Lillienthal på en av sina startplatser.

P1090992

Otto Lillienthal gick i backen vid sin sista flygning 1896.
Sa i sjuksängen just  innan han dog:
“Att flyga kan kräva sina offer”.

Han hade ju så rätt.

(maj 04, 2010 08-55 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)

Peter Riedel en ung föregångsman. Hamnade som jaktpilot  i Luftwaffe
och slutade som flygattache i Stockholm 1945.
Efter kriget affärsman i USA.
(maj 04, 2010 08-55 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)197053

(maj 04, 2010 08-56 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)53283

(maj 04, 2010 08-59 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)53262

Så här går de olika startsätten till…

(maj 04, 2010 08-59 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)53264

Så har satt man och balanserade i sin övningskärra i vinden med hjälp av roderna.
Planet var lagrad på en pivå i tyngdpunkten, vilket gjorde att man vid tillräcklig vind
kunde “torrflyga” Då jag tog mitt segelcert, 1968 satt vi i Bergfalken och balanserade den på
hjulet, vilket funkade bra om det blåste 5-7 sekundmeter. Det var vår segelflygsimulator…

(maj 04, 2010 08-59 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)101705

Robert Schwede, sitt namn till trots, svensk var han inte.. !

(maj 04, 2010 08-59 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)101706

Vid ett hang i Riesengebirge med en Grunau-9 “Anfänger”.
Tänk,  om man dykt upp med en “AVA PRO” på hanget…?
Vad tror ni man hade trott ? En alien ?

(maj 04, 2010 08-59 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)101708

Ett märkligt flygplan. Ser ut som ett bombplan från 1933.
En kopia på planet är under byggnad på museet Wasserkuppe.(maj 04, 2010 09-00 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)53259

Denna grabben ser ju nöjd ut…med lagerkrans och allt.

(maj 04, 2010 09-00 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)53260

ÅskvädersMax…(maj 04, 2010 09-00 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)101710

Ett hangs funktion(maj 04, 2010 09-01 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)101722

Hans-Werner Grosse som flög till Biarriz från Lübeck. 1470 km !

Han är nu 93 år gammal och segelflyger fortfarande.

(maj 04, 2010 09-03 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)53255

Ett av 30-talets bäst presterande plan “Fafnir”
i startögonblicket med gummirep på Wasserkuppe.

Fullskärmsinfångning 2016-01-26 111849Det gäller att vara innovativ och fantasirik.
Vingarna knäckta, då man ville ha vingarna så långt från
marken som möjligt, för att kunna undvika landningsskador.

Detta plan hade trots flottörer ett högt glidtal.P1090968

Modellflyg 1915

P1090971Modellplan från 1910

P1090972

Nu vet ni vad som gäller vid modellflygning:

Hatt, kostym, vita skjorta och slips…

P1100103

Darmstadt var en av universitetsstäderna som hade en egen grupp med
syfte att konstruera och flyga med egna konstruktioner.

P1090988

Wasserkuppes nestor och inspiratör, Oskar Ursinus.

Civilingenjör från München.

P1100100

P1100105

P1100111

P1100112

P1100113

P1100114

P1100116

P1100117

P1100118

Bygge av en replikamodell Wasserkuppe.

Kategorier
Flyghistoria

HÖRT TALAS OM CHARLES LINDBERG…

 

 

 

 

…ok, det har antagligen alla flygintresserade…

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2015-12-30 091147

 

…och de vet,  att han flög sin Ryan döpt till  “Spirit of Saint Louis”  ensam över Atlanten
och landade i Paris.

Men vem var Maynard Hill,  som flög med sin TAM 5 över Atlanten ?

TAM 5 = Trans Atlantic Model 5,

så hette en modell, konstruerad och byggd av Maynard L. Hill  1999 – 2003
och hans team.
Men den hade namnet The Spirit of Butts Farm skrivet på kroppssidan
vid
överflygningen.

Han ville bli den förste att kunna flyga en radiostyrd modell över Atlanten.
Hans team,  som förutom han
själv, bestod av Barret Foster och David Brown var de
som genomförde projektet.

Modellen var ett konventionellt bygge av balsa och hårdträ, klädd med mylar.
Motor var en
noggrant kontrollerad och modifierad OS 60. FS.

Kroppen var i princip en flygande bränsletank som rymde ca 2.5 liter bränsle,
vilket skulle räcka
att flyga 3000 km. Förbrukningen av bränsle låg på 70 cc i timman.

Modellen var 188 cm lång och hade en spännvidd på 183 cm. För att spara vikt
var den försedd
med skevroder på bara ena vingen och sidoroder saknades.
Man hade en träpropeller vilken
var klädd med glasfiberväv och epoxyharts
med storlek 14 x 12.

För den skulle klara FAI bestämmelser om vikt fick den väga maximalt 5 kg.
Maynard Hill
sa,  att viktkravet var det,  som var svårast att uppnå.

Modellen hade en marschhastighet av ca 80 km/tim och en programmerad
flyghöjd av 
900 fot. (Cirka 300 meter).

Planet startades den 9. Augusti 2003 klockan 0600 i närheten av Cape Spear,
vilket ligger
på New Foundland Kanada.

Planet flög efter manuell start,  på sin autopilot som fick GPS-data från satellit.
Starten av flygningen var drabbad av motvind,  men efter hand stabiliserade
sig färdhastigheten
till omkring 70 km/tim.
Under hela flygningen sände modellen data via satellit till markteamen,
så man konstant (i huvudsak) hade kontroll på modellen. 

Elektroniken inkluderade, 3 servo, piezogyro, GPS-mottagare, en speciellt byggd
autopilot, två sändare som sände GPS-data dels till marken och till satelliten och
naturligtvis acke och rx.
Fantastiskt att motorn fungerade perfekt under
så lång tid, vilket delvis var
resultatet av en mycket speciell smörjolja. vilken inte skapade avlagringar i motorn.

På Irland fanns en i teamet, Dave Brown på plats vid den inprogrammerade
mål- och landningsplatsen. Platsen var, Mannin Beach , Irland. 

Planet dök upp,  exakt där det skulle och Dave kunde genom ett kommando
från sin sändare, initiera
mottagaren,  så han manuellt kunde landa modellen
efter dess makalösa resa !

Planet hade då flugit 3030 km under en tid av 38.5 timmar. Det blir en
genomsnittshastighet
på 78 km/tim.

I tanken återstod  55 cc bränsle, alltså lite mer än en 0.5 dl.

Modellen styrdes via autopilot under 99 % av färden och all kommunikation
med
modellen fungerade utan problem. Det fanns som alla förstår mycket
elektronik
i modellen.

Ni kan läsa via länken mera om flygningen.

Bilden från Wikipedia.

Det fanns ett annat plan, som kan kallas modell, vilket flugit över Atlanten
autonomnt.
Men det vägde mycket mer än 5 kg och kan därför inte platsa
inom FAI-bestämmelsernas maxviktsgräns.

Kategorier
Flyghistoria

2015 GAV MIG MÅNGA FINA UPPLEVELSER…

 

 

 

 

… hörande ihop med begreppet flyg och flygkultur.

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

När jag tänker tillbaka på 2015 och försöker rangordna de 4 händelserna,
som har
skapat flest känslor i samband med flyg och flygning, så är det inte lätt.

Det tycks,  som då jag summerar årets flygningar ständigt säger,  att detta är bästa
säsongen hittills.
Det är  ju härligt,  att allt går framåt och att den glädje jag
personligen känner då jag flyger mina modeller manifesteras mer och mer.

Alltså,  mitt intresse för att flyga blir bara starkare och starkare.

Det hänger antagligen ihop med,  att jag är en doer. Jag vill inte sitta på bänken
som en follower och se tåget köra förbi….
för då är det försent.

Det har hänt så mycket positivt i år,  att för mig är det svårt att välja,  det som
lämnat
störst känslomässiga avtryck .

Men efter lite funderande och övervägande är det dessa fyra tillfällen,
som manifesterar sig omedelbart och tydligast, vilka  har anknytning
till flyg.

För att jag ska minnas en speciell dag,  då jag flugit, behöver det inte innebära,
att det
var modellen eller flygningen,  som profilerade sig i minne. Det kan vara,
vad som helst, 
vilket inträffat,  då jag varit ute med mina modeller.
Är du ute och flyger i naturen,  händer
ofta något oväntat. Alltså,  något du inte
kan förutse. När det händer något oväntat,  upplever jag det som
något positivt,
något som stimulerar fantasin och länkar in tankarna på nya vindlande
vägar.

Så flygning är mer,  än att ställa in tyngdpunkten och ladda acken.
Det kan var förmånen, då man
sitter på tuvan på Hovs Hallar och väntar på vind,
att få se en kaskelottval blåsa
utanför kusten. Det såg jag 2005.
Eller se en berguv slå en korp vid hangkanten. Om du har tur,  kan du se en havsörn
majestätiskt flygande på hanget riktning Hallands Väderö för att proviantera.

Så,  då jag är ute för att flyga,  vill jag ha mitt sinne öppet för alla intryck, ty de
perceptioner du vederfares,  gör att du laddar upp ditt inre upplevelsebatteri med
positiv energi, som du kan tanka ur sedan.

När jag flyger vid Hovs Hallar, Tjärby eller Kullaberg,  träffar jag nästan alltid
engagerade människor,  som är nyfikna och intresserade av att få  veta,
hur det fungerar och hänger ihop…

Jag tänker på,  då jag i somras träffade ett amerikanskt par vid gravfältet öster
om Tjärby Kyrka.

Mannen skulle fylla 80 och på min fråga vad de gjorde just här, berättade han, att
han var intresserad av just 800-talets historia i Norden och speciellt vikingarnas
historia. Tänk,  åka till Skandinavien
för att besöka  platser som har en historia
länkade till vikingarna.
Jag tipsade honom  om de vikingabosättningar man funnit
upp emot Laholm längs Lagan.

Mannen var också en mycket aktiv privatpilot och hade under 40 år flugit som
kommersiell pilot i USA. Han berättade mycket om,  då han flög TWA och Super
Constellation. Han sa,  det var världens bästa 3-motoriga flygplan…

Han berättade och gav mig en länk,  som visade hans nyinköpta Piper Archer i
den privata hangaren i Arizona.

På Hovs HallarsPlatån,  kan man som modellflygare sommartid,   vara omgiven
av 10-15 personer,  som stannat till för att få lite info,  av han som sysslar med
sina flygplan. De flesta jag möter är vetgiriga och vänliga.
Jag älskar att berätta för folk,   hur jag  kan flyga på ett hang och 
om tekniken
vi använder.

Flera som jag talade med,  skickade jag bilder , som jag  tagit  från min modell
och det kom
alltid vänligt tack tillbaka.

I somras mötte jag ett äldre par,  som bodde i sin fina husbil nere på parkeringen
framför värdshuset på Hovs Hallar och vi talade en lång stund med varandra.
Mannen hade på början av 50-talet tagit
C-diplom för segel vilket föranledde mig
att överräcka honom min radio, efter 20 sekunders instruktion, så han fick provflyga
min Ava.

Som med de flesta gamla piloter satt takterna  kvar i förlängda märgen och
han höll,  med vill jag säga,   tindrande ögon och ett leende på läpparna,  min
Ava i luften utan större problem.

Han var så glad !

Jag råkade  uttrycka,  när vi stod där,  att jag var egentligen sugen på något
att äta på värdshuset och tänkte inte mer på det.
När jag var på väg till bilen på parkeringen ropade mannens hustru till mig från husbilen.

Jo, de  hade brassat mat och jag bjöds in. Förstår ni,  vad jag menar med oväntade
händelser, som kan inträffa,  då du modellflyger ?

Är jag utåtriktad och bjuder på mig själv, går det lättare att presentera modellflyg
för allmänheten i en positiv anda.  
Det går inte att gå runt och hänga med
huvudet,  undvika
folk och utstråla oginhet och negativism.
Vi ska vara lite av ambassadörer för vår  hobby och tala om det , vi helst sysslar med,
flygkultur !!

Enskilda händelser direkt länkade till flygning,  har jag  i mångfald. Jag noterar
alltid i mina flygdagböcker,  då jag varit ute med mina modeller,  var jag flög, med
vad jag flög, väder och
annat. Roligt att rulla tillbaka dit nu,  under det som ska vara vinter.

Under förra hösten hade jag skrivit några poster om flyg i Halmstad under
40 och 50-talet.

Jag fick ett mail från Björn Persson som jag sedermera ringde. Han berättade
att hans pappa,
Kurt Persson, nu 89 år gammal hade arbetat vid ett företag i
Halmstad, beläget nere vid Civila Flygfältet
som då hette AB Flygindustri och
som tillverkade segelplan och sedermera lastseglare för försvaret.

Jag blev inbjuden till Kurts och  hans familjs stuga i Haverdal och fick där
tillgång till en bildskatt.
Det var Kurts fotoalbum med bilder från hans arbete
vid Flygindustri dels i Halmstad och dels
i Malmö.

Kurt som jag skrev, är 89 år, men jag fick uppfattningen han är  knappt 70 !
En ungdomlig pojk
i allra högsta grad !  Kurt är troligtvis en av de få överlevande
från A-B Flygindustri i Halmstad och A-B Kockums Flygindustri på Bulltofta
i Malmö.

Kurts fotoalbum är  flygkulturell tillgång av oskattbart värde. Dessutom,  att jag fick
direktkontakt med
en,  som varit med om dels byggandet av flygplan dels
var  ett ögonvittne till,  då de två
B-24 Liberatorbombarna nödlandade
på Civila Flygfältet efter en raid över Tyskland.

De bilder som finns på olika ställen på nätet av planen,  stammar förmodligen
från Kurts kamera,
eftersom Kurt var en då närvarande fotograf.

Att jag fick tillgång till Kurts bildarkiv,  ser jag som en stor ynnest och jag
är mycket tacksam för det.
Hela historien har jag noga redovisat på min
blogg och ni finner det,  om ni söker på “Flygindustri Halmstad”.

Jag är ganska nöjd med,  vad jag åstadkom med hjälp av Kurts bilder,
som jag fotograferade av
och lade ner mycket editering på, för de skulle bli
så bra som möjligt och jag tror,  jag gjorde bilderna och Kurt rättvisa med mitt jobb.

Vanvettig episod nummer I från i år,  som jag aldrig kommer att  glömma,
var då jag flög på den nyss tillfrusna isen på  Skärsjön 12 km österut från Halmstad.
Jag hade hälsat på en gammal jaktkompis i trakten och hade som vanligt med min
Sparky utrustad
med en Goprokamera liggande i skuffen, om något skulle dyka upp
värt att dokumentera.

Nere på  Skärsjön låg isen,  till synes stabil, trots det bara varit kallt i 5 dagar.
Jag tog fram modellen,  gick försiktigt ut på isen ledsagad av dess knakande och
knirkande.
Satte ner modellen, på isen vilken var täckt med ca 2 cm nysnö,
slog på kameran 
i  videoläge och startade.
Det var nästan vindstilla, acken var fulladdad och likaså kameran.
Det såg ut att kunna bli en fin flygning. Att flyga på is har en fördel..
..det är lika högt överallt, så man kan våga utföra lite våghalsigare aerobatiska
rörelser.

Alltså kunde jag flyga mycket lågt,  med ena vingen så gott som släpande
spetsen i snön,  samtidigt som kameran gick. Jag tänkte att detta blir fint…
tills jag flög för lågt, vingen tog tag i snön,  som hade samlat sig och frusit
och så stod modellen på isen ca 75 m från land.
Ingen fara på taket tänkte jag, det är ju el och den står på hjulen,  så det är
bara att gasa på och starta.

Trodde jag….Hjulen satt stadigt fast i den frusna snön, som hade hopat sig,
så modellen kom
varken fram eller tillbaka. Jag försökte verkligen och använde
alla knep jag kände till, men förgäves. Modellen stod där den stod.

Nu är det så, att jag lämnar aldrig någon av mina modeller åt sitt öde,
om jag hamnar i en dålig situation.

Första åtgärden var att kolla att  min mobiltelefon var  lätt tillgänglig om
jag skulle behöva ringa ett nödsamtal, lämna
sändaren i bilen för att helt
enkelt gå ut och hämta modellen 75 m från land. Det var bara att glömma.
Gick inte
för isen var alldeles för tunn. Hade jag fortsatt hade jag gått igenom
och fått ett uppfriskande dopp.

Alltså, blev det till att fundera. Modellen med tillbehör och kamera 6-8000 kr.
Det egna livet värt……..

Jag hade tre alternativ,  varav det ena var uteslutet. Att lämna modellen åt
sitt öde…nä,  det var inget val för mig.

Alternativ två var att köra hem och hämta mitt långa kustfiskespö med ett
tungt drag och stå vid kanten
och försöka få modellen att nappa genom att
kasta förbi och få tag i den
övergivna Sparkyn, för att kunna bärga in den
till kanten och säkerheten. Detta hade varit en möjlig lösning, men hade krävt,
jag övergivit min modell på isen i en timma och det ville jag inte, för tänk om…

Det tredje alternativet var,  att om jag tog två långa granslanor,  som låg i
skogen, för man hade just gallrat,  om jag  använde dessa
slanor att fördela
vikten över isen med, kanske jag skulle kunna ta mig ut de 75 meterna och
tillbaka igen.

Så jag tog fram tre slanor, hämtade min morakniv i bilen och stoppade den
i bröstfickan på jackan, för jag skulle ha något,  som kunde fungera som
isdubb,  om jag trillade genom isen. Allt löst la jag i bilen, förutom mobiltelefon,
ett kortare snöre jag hade och kniven.

Alltså ut till modellen. Jag kröp sakta utåt,  under det att isen muntert…
knakade under mig, men jag bedömde,  att  isen skulle hålla…
Den var mellan 4-5 cm tjock…Det var jobbigt att krypa med muskler på
helspänn och jag trodde aldrig,  jag skulle komma ut till modellen.
Det tog 15 minuter att krypa ut med granslanorna till min Sparky.
Ute vid modellen var isen,  försiktigt uttryckt, förrädiskt tunn och jag
var stenhårt fokuserad att få isen att hålla och få tag i modellen och komma
in till fast mark snarast.

För att hålla vikten fördelad på granslanorna, som var ca 10-15 cm tjocka,
var jag tvungen,  att ha knäna på slanorna…ni kan förställa er,  hur det  kändes
då knäna gled från 
sida till sida på granslanorna..det gör gott på en åldrings leder….

Jag apterade linan i modellens högra huvudställs hjul, så jag kunde dra fram
den med linan i vänsterhanden så jag kunde koncentrera mig
på krypandet till
100 %. Efter en som jag tyckte evighet,  kom jag tillbaka
till stranden med modell
och kamera,  som fortfarande muntert blinkande talade om,  att den
videofilmade.

Då jag reste mig från isen och var stående vid stranden insåg jag,  att det jag gjort nu ,
skulle jag inte gjort. Inte ensam.

Men nu var det klart och jag kan erkänna,  att jag var ganska  slut fysiskt och
även mentalt
var det en ansträngning ! Kan ha varit eftertankens kranka blekhet,
som väl alltid är bäst att vara varse,   innan man gör något, som drar igång binjurarnas
adrenalinutsöndring….

Men modellen blev räddad. Hemkommen kollade jag videon och klippte
ur stillbilder, som ni kan se efter denna text.

Allt är dock inte kyla och snö och knakande isar. Sommartid sittande i min goa
BilTemastol
  med min Ava högt i skyn,  är en upplevelse,  som ger mig oerhört mycket.
Att sitta avkopplad i fint väder  med en variometer som muntert piper fram
sina toner indikerande stig och den kvinnliga tyska rösten som berättar
min höjd från min  modell,  som flyger perfekt i en termikblåsa, då säger jag till
mig själv,  att detta är meningen med livet,  att vara förunnad at tfå  sitta här och
flyga  utan pekpinnar och njuta ! Allt detta som ett resultat av tekniska innovationer
och modellflygares nyfikenhet och viljan  att anamma de tekniska landvinningarna.

Jag flyger inte bara termik då, utan jag lär mig mycket annat,  både vad gäller
väder och natur. Där jag flyger termik finns häckande glador och de är
mycket sällskapliga segelflygare,  som konstant kommer till modellen, om jag ligger
i en blåsa där de försöker  piggybacka på min Ava. Fast glador är jämfört med min Ava
eller ormvråkar inga vidare termikflygare.
Har jag kameran i,  brukar det bli fina bilder på fåglarna.
Är det så goda förhållanden,
som det kan vara ibland, så går tiden fantastiskt fort

Om jag är i luften 2 timmar,  kan jag uppleva det som 10 minuter, eftersom tiden
saknar  relevans i en  god flygupplevelse. Min erfarenhet är ,  man hamnar i  ett
kontemplativt tillstånd en sådan  dag,  då förutsättningar för termikflyg är gynnsamma.

Jag tycker aldrig någonsin,  det är tråkigt att flyga mina modeller. Varje gång jag åker för
att flyga är jag full av förväntan och otålighet. Känner man ingen glädje eller lust,
då är ens hela
koncept, modellflyg,  en död anka.  Därmed är det  mer meningsfullt
att virka grytlappar eller scrolla alla annonserna på Blocket från Ö till A.

Efter en heldag,  vid exempelvis något av mina termikflygställen,  är det spännande
att föra över mina kamerabilder till min dator,  som beskriver hur dagen avlöpte.
Roligt att ha…inte samma dag, men om 10 år.

En dag i mitten av Oktober hade jag kört till Lagaoset för att i vanlig ordning gå
en rejäl
runda, ta lite bilder då jag flanerar, som jag brukar. Men i bagaget på bilen
stod som vanligt min
Sparky laddad med Lipo och Gopro.
Det kan ju bli tillfälle till flygning.

Klockan var ca 1500 på eftermiddagen och solen var på väg ner från en molnfri
himmel. Det var ett mycket mjukt och varmt   fotograferingsljus. Så jag kunde
inte stå emot.

Upp till min bil  vilken stod parkerad jämte en besökande tysk familj med husbil,
som var
på semester, där   jag  hämtade min modell och radio.

Nu inträffade en vanvettig, låt oss kalla det oväntad händelsekedja, som ledde till
episod nummer II i samband med mitt modellflygande. Har du tänkt på förresten,
så enkelt allt blir med elmotor ? All flygning blir lättillgänglig.

Vinden var nästan noll.  Det var dock mycket vatten i Lagan, eftersom man släppte
vatten vid kraftstationen
i Laholm.

Mitt mål var att ta bilder på låg höjd för att dra fördel av den varma färgen
vid solnedgången. Så modellen placerades på  sanden,  vilken  var hård och perfekt
som startbana.

Den enda personen på stranden förutom jag,  var  en fritidsfiskare, som just hade
gett upp och  var fångstlös med aningen uppgivet kroppspråk  på väg till sin bil
på parkeringen.

Jag flög och fotograferade av,  det jag ville plåta och skulle avslutningsvis flyga
lågt över Lagan och fotografera in mot land,  då jag beräknat,  att den nedgående
solen skulle skapa varma fina färger på sanden. Alltså jag kom
från höger ca 25  m
ut från stranden, svängde lite vänster för att få samma
avstånd då jag flög över
Lagan och så drog jag ner hastigheten.

Sen gick det som det gick….jag flög för sakta,  modellen vaggade till i inledningen
till en
snaproll och jag gav motroder och drog på för att motverka snaprollen.
Då naturligtvis, snappade modellen åt andra hållet och åkte i sjön från 2 m höjd.
Hade jag inte givit motsatt sidoroder,  hade jag nog klarat det med enbart motorpådrag…

Jag upplevde en Déjá vu situation  med min Sparky. Först isäventyret på
Skärsjön och nu äventyret på Lagan med en
vattenlandning. Modellen
flöt på vingarna och for iväg med bra hastighet med Lagans 
strida ström mot havet.
Jag hade 5 sekunder på mig att ta ett beslut. Det gjorde jag.
Jag fick av mig alla kläderna,  fortare  än den snabbaste strippan vid HansaViertel i
Hamburg och sprang ut i Lagan. Det blev djupt nästan omedelbart.
Min första tanke då jag började simma  efter modellen som var ca 25-30  m från
stranden av Lagan mig var:

Det är ju inte kallt i vattnet ! Vi hade ju ungefär den 25 Oktober.
Min andra tanke var: F-n vad modellen flyter i väg fort med strömmen och jag
drabbades av aningen av ett tvivel, 
under en kort sekund, om jag skulle kunna
simma ifatt modellen.

Ok, har jag hoppat i så får jag fortsätta, så  jag crawlade på så mycket jag orkade
och kom efter ca 75 m simmning relativt stranden fram till modellen.
Då jag fick tag i Sparkyn,  drog jag  isär strömkabeln från LiPon,
för att inte
elektroniken skulle gå sönder onödigtvis mycket. Sen höll jag modellen
i handen
och simmade med  ett kombinerat crawl och hundsim mot stranden.
Låg mig säga 
att strömmen var stark. Jag fick kämpa på för att komma i land.
Strömmen i Lagan hade flyttat mig ca 75 m ut i Kattegatt under min bärgning,
vilket gjorde,  att jag kom iland på stranden 100 m längre bort mot Halmstadhållet.

Och jag vågar  påstå,  jag är en god simmare , men jag var utschasad.
Slutligen nådde jag äntligen
  stranden  och tog mig på något darrande ben upp ur
Lagans bruna vatten,
bara för att mötas av en förvånad blick från mormor och
morfar och två barnbarn från den tyska familjen
i husbilen…
Vad säger jag,  då jag endast iklädd en Sparky står på stranden inför
främmande
människor ?

Jo,  man får  ett  behov av att förklara sig, så inte de besökande tror,
man är en galning….

Så jag drog igång förklaringen, men blev avbruten och mormodern sa att jag skulle
ta det lugnt att klä på mig först och  sen 
komma upp till husbilen och därefter berätta.
Ok jag gickt tillbaka där jag slängt av kläderna,  tog på kläderna igen och fortfarande
frös jag inte.  Märkligt.

Tog min radio och min modell och bar till min bil, där jag tog av vingen och
lade modellen  upp och ner så vattnet skulle rinna ut.

Sen bjöd mormor och morfar från Dortmund på kaffe, smörgås….trevliga
människor, som berättade varför de så ofta besökte vårt land.

Dagen avslutades hemma, där jag spolade modellen med varmvatten för att
få bort eventuellt saltvatten, som kunde  ha påskyndat och fungerat som katalysator
för elektrolysen, då min acke var inkopplad vid badet,  vilken fördärvar kretskorten,
så de ser ut som Kvibille
ädelostar.
Modellen fick torka i två dagar i solen, fick en sprayning
med Biltemas
fuktutdrivare över elektroniken och sen var det dags att se, vad som eventuellt
gått sönder.

Sidorodeservot hade lagt av. Reglaget hade lagt av. Det andra servot ok,
mottagaren ok och det mest fantastiska,  min Gopro var hel ! Man kan se på
filmen,  att kameran fortsatte fotografera under vattenytan !

Badningen med modellen underströk ännu en gång, första gången var då min
Blue Phoenix på grund av radions felflunktion landade i hamnbassängen i
Oceanhamnen i Halmstad,  att det känsligaste är reglaget, så det har jag
lagt
i en förslutbar vattentät påse, om det otänkbara skulle hända igen.
Likaså mottagaren har jag lagt i en förhoppningsvis tät plastpåse, som sitter
mitt  i modellen. Det är för att vattnet, antingen modellen ligger rätt eller felvänd,
inte ska dränka mottagaren.

Att kameran klarade sig,  beror på att Lagans vatten är sött, så elektrolysen
uteblev till stor del. Kameran fick ligga efter avtorkning ovanför kylskåpet i 5 dagar.

Sen testade jag och den funkad ok. Det enda var,  att displayen syntes dåligt.
Får se om det bättrar sig. Annars blir det en Gopro 4 Black.  Men det ligger i framtiden…

Vad jag lärde mig ? Flyg inte lågt och sakta över vatten…risken finns att du
får ett oplanerat bad…

Jag kontaktade mitt försäkringsbolag och refererade för deras skadereglerare,
vad som hänt
frågande  om jag var berättigad till ersättning. Man var inte helt
säker,
men ska jag tolka deras svar,  så hade jag troligtvis fått ersättning,  om jag
låtit modellen flyta i väg och relativt snabbt sjunkit. Försäkringen ska täcka
oväntade och oförutsägbara…händelser enligt försäkringsbrevet.

Vis av erfarenheten har jag maxskydd på min hemförsäkring med lägsta självrisken.

Alltså,  ännu ett äventyr där jag fysiskt tog ut mig  fullt och helt.

Det var 11 grader i vattnet, jag kollade med SMHI.

I Augusti åkte jag och min ordförande i ÅMFK,  Roffe Maier,  till
MFC Tarp FlugTag  just söder om Flensburg.
Det var som vanligt en fin upplevelse och som gynnades av en lucka
med superfint väder torsdag, fredag, lördag och söndag. I övrigt var Augusti
usel med regn. Det kom mycket folk, 
på söndagen uppskattningsvis sammanlagt
4000 personer. Jag har aldrig
sett campingen så fullsatt med flygande
modellflygare…,  som den var 2015.

Vi fann ett B &B boende 10 minuter från klubbfältet med trevliga ägare.
Både jag och Roffe flög våra elseglare i den svaga men stadig termiken.
Eftersom jag redan redovisat vår resa till Tarp på
bloggen kan ni söka på
Tarp 2015,  så finner ni vad jag skrivit om Tarp..

Nästa år ska vi åka ett stort gäng förhoppningsvis och deltaga i det
gemytliga meetinget. Jag fick idag ett brev från Jörg Keil där han
tackade för vår medverkan och för de tvåhundra
bilderna jag skickat MFC Tarp.
Roligt vi blir uppskattade !

Som avslutning på min lilla redogörelse för 2015, vill jag nämna ytterligare
en positiv sak.

Jag kunde köpa tillbaka min för 7-8 år sen sålda hangmodell Gillette.

Det gjorde mig verkligen glad,  att jag lyckades få tag i den hos Kalle Thorsell
i Edsvära utanför Kvänum i  Västergötland.
Jag har  renoverat den  och lackerat kroppen. 
Vingarna är hyfsade bra, men jag har
köpt Oracover och de ska så småningom strippas, spacklas, lackas och
förstärkas med 25 grams glasfiberväv som lackas på med acetonförtunnad
epoxiplast på torsionsnäsan..för att sen kläs om.

Jag har gjort två flygningar med den. Båda i svag vind och flygningarna gick på nåder,
speciellt nere på Hovs Hallar, som jag beskrivit det i en post på bloggen.

Men vid första bästa tillfälle med bra västlig eller nord/nordväst vid HH ska jag testflyga igen.

Naturligtvis hände mycket annat 2015,  men detta var några ögonblicksbilder
från mitt flygliv 2015.

Lite bilder kommer och ni kanske har sett de förut, men de får gå ett varv igen, om det är så…

Av de modeller jag sett flyga under 2015,  står en fram över allt annat.
Det är Markku Tähkäpääs S-2
segelmodell med elliptiska vingar.

Ett mästarbygge som jag aldrig kan se mig mätt på !

Vi ses 2016 för då kommer mycket med flyg att hända, som redan är bokat !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC


        Jaha, kära modellbyggare…slå detta intarsia-arbetet… 

SONY DSC

                                                                                                                                  Markku och hans “Mara”.

SONY DSC

                                                                                                                   “Mara” hade mycket högt glidtal,  så vitt vi åskådare kunde bedöma.

SONY DSC

Markkus mästerverk.

SONY DSC

Matti släpper Markkus S-2.

(dec 29, 2014 12-27 PM)(1180x911)

Den olyckssalige piloten ute på tunn is…

 

(dec 29, 2014 12-27 PM)(1280x960)23914

Den större isgalningen, maior glacies stultus, med sina slanor.
Syns ibland på Skärsjön, Halland.

(dec 29, 2014 12-27 PM)(1280x960)23916

Lite mer än halvvägs…

SONY DSC

Som en scen ur en Wagneroperas final…effektfull dimma som kom på några minuter.

SONY DSC

Spåren som förskräcker eller…undrar vad en betraktare tänker,  då han ser spåren ?

2-DSC01701

Kurt Persson 89 år ung i  Haverdal, sensommaren 2015.

4-DSC01730

Kurt visar ett av sina fotoalbum.

5-DSC01737

Kurt som upplevde AB Flygindustri i Halmstad och Malmö.
Dessutom var vittne till och som fotografiskt dokumenterade
de två B-24 Liberatorbombarnas nödlandning på Civila Flygfältet.

19-_DSC4123

Bygge av Weihevinge AB Flygindustri.

40-IMG_1084

Del av arbetsstyrkan A-B Flygindustri Halmstad.

Kurt nummer 7 i översta raden från höger räknat.

44-IMG_0936

Så här roligt hade man i Halmstad Flygklubb under  mitten av 40-talet.
Kurt 4. framifrån.

54-_DSC4551

Flygklubbarna hade efter kriget fantastiska fordon som byggdes om till vinschning av segelplan.
Det viktigaste var en stor V-8 motor som det var tryck i, vilket gav bra höjd.

55-_DSC4555

Kurt Persson efter kriget..planet en Grunau Baby.

DCIM122GOPRO

Lagaoset och inledningsbilden på ett oplanerat höstdopp i Lagan/Laholmsbukten.

DCIM122GOPRO

Nu börjar det krisa…

DCIM122GOPRO

…och nu kom snaprollen…

DCIM122GOPRO

…med tillhörande vattenlandning på nosen.

 

 

DCIM122GOPRO

Här ligger min Sparky och har blivit transformerad till båt…

DCIM122GOPRO

Piloten river på ett ögonblick av sig kläderna…

DCIM122GOPRO

…för att ge sig ut på ett S A R uppdrag…

(mar 08, 2005 02-33 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

Min Gillette för 8 år sen vid provflygningen på Hovs Hallar med Rolf Holmer som kastare.

Digital StillCamera

De två modeller jag flög just denna dagen. En Gillette och en Arrow.

_DSC7467

Nyrenoverad kropp, fixade vingar efter återupplivandet av min Gillette.

_DSC7468

Synd byggsatsen inte tillverkas mer….

IMG_0006

After the resurrection…

 

 

Om 6 dagar är det Vintersolståndet, vilket innebär årets mörkaste dygn.

Sen vänder det och fortare än kvickt,  är det midsommar !

 

Kategorier
Flyghistoria

NI SOM ÄR INOMHUSFLYGARE…

 

 

 

…här få ni lite att bita i !

 

 

Att se Martin Müller flyga, gör att jag vill ägna mig åt att
odla morötter i stället för att modellflyga…

Hur kan han flyga modellen så sakta ?

Är den fylld med helium och vad är dess reella vikt ?

Se hur allt funkar. Ställ, belysning, spoilers,  klaff och
naturligtvis
alla roder.

Vad tror ni han har för TAS (True Air Speed)???

Sitt ner och njut av hans flygning och se hur han använder sitt sidoroder
för att kunna kontrollera planet i låg hastighet !

 

 

Kategorier
Flyghistoria Modeller värda att se på

JAG BLIR I ALLA FALL IMPONERAD AV…

 

 

 

…pilotens skicklighet och byggarens hantverkskunnande

 

 

Bygget av denna Airbus A 380 gick på DMax, den tyska dokumentärkanalen
i serien Die Modellbauer.

Det var imponerande att se,  vilken hög nivå byggande låg på. Byggarna använda
allt av det bästa. Bästa material, numerisk styrda maskiner, bästa turbinerna osv.

Bygget kostade över 400 000 kr….

Nu kan ni se ,  hur fint modellen flyger på denna videon.

Respekt !

Vi andra vi får drömma och tänka,  om man hade…..

Kategorier
Flyghistoria

ETT ÅTERFINNANDE

 

 

 

 

 

Ibland kan man sakna en modell starkt…

 

 

 

 

(mar 08, 2005 02-33 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

 

 

…så starkt att man måste hitta den igen, eller i alla fall få tag i en likadan.

Så var det för mig och modellen är en hangmodell som heter “Gillette”.

Det var inte världens snabbaste modell, men en av världens vackraste.

Den såldes av  FVK,  då jag köpte den för 8 år sen. Sen flög jag med den
i ett år och i ett obetänkt ögonblick , sålde jag den till Kalle från Kvänum.

Jag kollade FVK:s hemsida och naturligtvis var Giletten borttagen.
Men jag gav inte upp utan ringde till Brian, ägaren till FVK och frågade.
Han sa,  efter lite övertalning,  att han skulle tala med legotillverkaren i
Tjeckien och be honom tillverka några nya. Fint tänkte jag.

Men tyvärr, efter en vecka mailade han och sa,  att formen till kroppen
hade gått sönder. Så där försvann den chansen.

Spaning hade jag på europeiska säljsajter, men inget napp.

Men så tänkte jag att, Kalle, han kanske har kvar min gamla….
Så jag ringde  och det visade sig,  att han hade kvar min modell.
Den var smälld en gång,  så kroppen hade gått av bakom vingen
och lite andra krosskador fanns på kroppen. Vingarna sa Kalle, att de
var hela.

Således passade jag på att åka upp till Kalle för att hämta modellen.

Kalle bodde på landsbygden på en avstyckad gård. Det var inte helt lätt
för en utombys att hitta dit, men med lite vägledning av en lokalt boende
gick det bra.

Det visade sig,   att Kalle bodde på en gammal gård,  som var byggd 1858.
Tillhörande  åker- och skogsarealer hade han sålt för ett par år sen.

Hans intresse förutom modellflyg är gamla bilar, som han renoverar.

Aktuellt när jag var där,  var en Auto Union 1000 S.

Vi gick in i hans modellflygverkstad och den var full. Här fanns det mesta
bevarat efter  40 års modellflygande. Många av modellerna var bekanta,
eftersom jag själv byggt likadana. Kärt återseende var Wiiks Salto, en populär
hangmodell sen 70-talet.

På bänken låg min Gillette ungefär i det skicket,  man kan förvänta sig.

Hemkommen besiktigade jag modellen och beslöt att helrenovera.

Just nu är kroppen våtslipad och spacklad första gången.
Vingarna har jag tagit bort servon från, då de skall strippas på klädsel,
spacklas och slipas och sen kläs om med ny Oracover.
Samtidigt ska jag montera
in nya skevroderservo av bra kvalitet,
eftersom skevroderservona är utsatta
för mycket påfrestningar,
då man landar och skevrodret kan slå i marken.

Efter det blir Gilletten som ny igen.

Jag tog lite bilder uppe i Västergötland.

_DSC7385

Kalle i sprutoverall framför sitt hus._DSC7386

Till gården hör denna drängstugan. Byggd liksom det övriga 1858

_DSC7391

Till gården tillhörigt magasin, som är byggd i typisk västgötsk stil.

_DSC7402

På Kalles gräsmatta en runsten

_DSC7398

Med ovanstående text.

_DSC7404

Kalles bilverkstad

_DSC7358Det senaste renoveringsobjektet, en Auto Union 1000 Special.
En av mina kompisar hade en släkting,  som ägde en nästan ny likadan bil,
vilken vi fick låna på lördagskvällar. Vi var omåttligt stolta,  just för det var
en Auto Union 1000 Special och inte en vesen DKW, som såg likadan ut
fast med mindre hästkrafter. Undrar vad designern tänkte, som ritade bilen ?

Jag glömmer aldrig ljudet  från 2-taktaren…eller rökmolnet efter bilen.

_DSC7361

Del av Kalles verkstad. Han hade allt !

_DSC7362

En av pärlorna en Dodge 1959. Till vänster karossen av en …

_DSC7364

Kalle i sin modellflygverkstad, som är full av 40 års flygande.

_DSC7365

Ja, ni ser att här fattas varken prylar eller jobb...

_DSC7366

Vid bänken fann jag ett par vingar till en hangkärra,  som tillhört Pär Lundqvist.
Jag kände både igen vingarna och hans regnummer hos SMFF 6064.
Bilderna på vingarna skickade jag till Pär och han blev nog överraskad
att han skulle återse de efter 35 år…vingarna byggda på Divynicellkärna
och klädda med 0.4 mm ply. Kalle skulle ha vingarna till en hangmodell.

_DSC7368

Enligt Kalle en upprenoverad Wilga efter en krasch.

Används som bogserkärra.

_DSC7369

En J35 Draken som väntar på att få en microturbin inmonterad.

_DSC7371

En gammal goding, en Salto.

_DSC7374

I taket en elektrifierad Hansa Brandenburg.
Stående framför hyllorna en snart färdig PA 18.

_DSC7375

Överallt modeller. Den gula kroppen en Salto ursprungligen
ägd av Roffe Maier på tidigt 70-tal. I  fint skick.

_DSC7376

Kalle är åxo sjöman.

Modellen Seabex One

_DSC7377

I taket en av mina favoriter en “Arrow” från Valenta där den kallas Fredy.

_DSC7378

En riktigt stor  storseglare från 30-talets Tyskland. Jag tror det är en “Reiher”.

_DSC7379

Innanmätet i en Salto. Det var besvärligt att limma spant i kroppen
då den var impregnerad med härdare,  som man var tvungen att tvätta
bort med aceton NOGA,  innan man skulle ha minsta chans att få en limning att hålla.

(mar 03, 2005 05-27 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)Så här kommer min Gillette att se ut om en vecka igen !

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

SWEDISH AIRFORCE 90TH ANNIVERSARY EVENT

 

 

 

 

Svenska Flygvapnets 90 års jubileum

firas med en flyguppvisning

den  27 augusti på Malmslätt

 

 

 

 

 

 

DSC02467

 

För att fira 90 år med ett svenskt flygvapen blir det ett extavagant firande på
Malmen vid Linköping den 27 Augusti 2016.

Vi kan förvänta oss något extra alldeles säkert.

Så dags att kolla stolen och vara i startgroparna, så man inte missar något.

Min erfarenhet av flyguppvisningar är,  att man kan aldrig köra hemifrån

för tidigt !

Vi ses !

Kategorier
Flyghistoria Hangflyg modell

HANGFLYG MED RADIOSTYRDA MODELLER FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ HOVS HALLAR…

 

 

 

…var det som dokumenterades i denna videon.

 

 

 

 

 

Hang 1-039

Detta är troligtvis första hangstarten på Hovs Hallars platå 1970

 

 

 

Efter att en försvunnen 8 mm film dykt upp igen efter 44 år,
gjorde den det möjligt,  att kunna visa video,  då man för första
gången startade en segelkärra från Platån uppe på Hovs Hallar.

Jag vet inte,  om man flugit fullskalasegel där, men jag är ganska
säker,  att så inte varit fallet.

Året är 1970 och piloterna är Pär Lundqvist och Kurt Lennå.

Kurt var den förste,  som kastade ut en modell på hanget utan motor
och kunde hålla sig uppe utan problem.

Innan han startade utan motor,  testflög han med motorn igång på sin
egenkonstruerade motorseglare för att få lite information.
Hanget som användes,  var sydhanget alltså baksidan på Hovs Hallar.

Det är ett hang,  som inte används längre,  då vi nu helt flyger på Nord-
och nordvästliga vindar på Segeltorp och Platån.

Pär flög med en Graupner Cirrus,  som är en lätt modell med ca 3 m spv.

Vem som flög först på Platån vid nordlig vind är osäkert, men det var en
av de två tidigare
piloterna med absolut säkerhet.

Vi ska veta,  att hangflyg med modell var något relativt okänt i Sverige
1970.
Den allmänna uppfattningen var, att det krävdes höga hang och mycket vind,
för att göra flygning möjligt. Det kan ha varit en orsak,  att man inte vågade
starta och prova tidigare. Nu vet vi,  att det inte behövs höga hang och det
behövs inte hård vind.

En modell med 2 m spv med vikten 1000 g flyger på 1 m/sek på platån.

Efter hand som Pär och Kurt fick rutin  av hangflygandet så utforskades
fler möjliga och omöjliga platser,  där det fanns en kant,  som kunde fungera
som ett hang.

Jag började flyga  hang sommaren 1972 och har sen dess varit detta sätt att
modellflyga trogen, då det ger piloten så mycket av upplevelser.

Filmen är tagen av Bertil Dahlqvist och har , som ni kommer att märka,
blivit
påverkad av tidens tand.

Vi har försökt förbättra den med lämplig mjukvara,  för att få ett för betraktaren
så bra resultat som möjligt. Sen har jag kört den genom Moviemaker och editerad den.

I början av videon finns avsnitt,  då Kurt flyger sin motorseglare på F 14 Halmstad.

Jag tog med dessa stillbilder  och andra som är klippta från filmen och ni förstår
säkert,  att kvaliteten inte är hundra, men det är ett tidsdokument,  varför jag tog med det.

Andra stillbilder är från Hovs Hallar och jag kommenterar under bilderna,  vad det är.

Ja, det var alltså 44-45 år sen…ibland är minnet bra men kort…

Allt material är från 1970-1972.

Här kommer bilder och video på vår nostalgiresa så hoppa ombord !

Har någon,  av de som var med vid denna tiden,  något bildmaterial,
så publicerar jag det gärna till glädje för många här på bloggen.

Min adress hittar du under rubriken “Welcome” upp till vänster.

Hang 1-025Kurt monterar sin motorseglare. Kolla storleken på servona…

Hang 1-026

Kurt testar bromsarna…

Hang 1-027

…och sätter på huven på sin egenkonstruerade motorseglare.

Hang 1-028

Japp så såg planet ut , fast utan motor, som flög de första hangvändorna på Hovs Hallar 1970

Hang 1-029

Kurt kolla trottelarmen vid förgasaren.

Hang 1-030

snart dags…

Hang 1-031

Os .19 startad.

Hang 1-032

Kurt beredd starta på Halmstad Flygklubbs stråk på F 14 Halmstad.

Hang 1-033

..och Kurt tar den långa benet före det korta och startar.

Hang 1-034

Hang 1-035

Detta är troligtvis första starten på HH av Kurt Lennå.

Hang 1-036

Pär Lundqvist fick nöja sig med att bli två och röka pipa.

Hang 1-045

Jag tror, efter lite forskning, att detta är första gången det
flygs hang utan motor på Platån uppe på HH.
Piloten är Kurt Lennå.

Hang 1-037

Kan var första landningen efter hangflygning.

Hang 1-042

Kurts modell till vänster och Pärs Cirrus till höger.

Hang 1-043

Pärs Cirrus svävar…

Hang 1-050På gång att hämta modellen

Hang 1-053

Här kommer Pär med den och platsen är sydhanget på Platån.

Hang 1-056

Året efter hade Pär konstruerat en egen modell för segel, Debutant som flyger här.

Hang 1-049

Pärs Cirrus på Sydhanget.

Hang 1-057

På Sydhanget med Hallands Väderö bortom udden.

Hang 1-058

Pärs modell “Debutant”.

Hang 1-060

Pär på väg att landa sin Cirrus på Sydhanget HH.

Hang 1-066

Kurt har hämtat sin efter en lyckad landning.

Hang 1-073

Pär Lundqvist 1970 – 1971 djupt koncentrerad på sin modell.

Här är den utlovade videon:

 

Kategorier
Flyghistoria Hangflyg modell Modellflyg teknik

PELLESTOVA RC-SEGELMEETING I NORGE 1973…

 

 

 

 

…har varit en naturlig samlingspunkt

för segelflygare från Norden .

 

 

 

 

hang 3-058

 

 

 

I början av 70-talet arrangerade MFC Cirrus i Norge, under ledning av Ottar Stensböl
segelträffar i de norska fjällen vid Pellestova.

Detta var under hangflygets pionjärtid och allt var nytt och spännande med framsteg
hela tiden.

Jag var själv aldrig där, utan det närmaste jag kom var då vi tävlade i NM F3F vid Storefjell
i Hemsedal.

Men som sagt, under 70-talet var aktiviteten hög.

Bilderna klippta ur videon, därav kvaliteten.

 

 

hang 3-002En Graupner Cumulus startar.
Flög inget vidare, den var “gungig”. Det berodde på att
sidorodret var ett balansroder. Jag ändrade om till vanlig
konfiguration på rodret, det blev mycket bättre.

hang 3-011

Cumulus hade pilformade vingar för längdstabilitet och tyngdpunktsförflyttning.

hang 3-013

Ottar Stensböl 1973. Segelflygnestor i Norge och fortfarande aktiv
så vitt jag förstår….

hang 3-016

The man at the edge, Ottar.

hang 3-023

Kurt Lennå Sverige i tidsenlig frottemössa…

hang 3-026

Kurt var tumstyrare…

hang 3-027

Kurts lätta modell. Vridbara vingar i stället för skevroder.

hang 3-030

Ottar Stensböl, en man med auktoritet.

hang 3-031

Ottars vackra dotter….jag tror många av de gamla bockarna
på hanget beundrade henne i stället för modellerna…

hang 3-038

Ottar putsar sin modifierade hangcirrus.

hang 3-043

Jo vingarna höll i svängarna men…

hang 3-050

Nisse, ena hälften av brödraduon Nils-Henrik och
Gunnar Hoffman från Kristianstad.

hang 3-056

Kurt preparerar sin termikkärra för F3B uppgiften.
Försedd med vridbara vingar, vilket väl inte

var helt lyckat på en termikmodell.

hang 3-061

Tiden tas av Jan Levenstam.

hang 3-066

Kurt glad.

hang 3-070Pär Lundqvists Brequet 901 i väntan på start.

hang 3-079

Kurt Lennå startar Pärs Brequet.

hang 3-072

Pär till vänster med orange anorak. Mannen i mörk overall är Ottar Stensböl.

hang 3-073

Ett relativt stort plan att flyga hang med…

hang 3-077

Som tidigare påpekat är  bilderna klippta ur en 8 mm film.

Från Bertil Dahlqvists 8 mm filmer har det blivit en video med lite musik och förklaringar
från ett segelflygmeeting där 1973.

Ånyo säger jag, se det som ett tidsdokument över en pionjärtid,  som aldrig kommer tillbaka.

Vill ni veta mer om Pellestova så googla, det finns mycket info att hitta.

Här är videon från meetinget 1973:

 

 

Kategorier
Flyghistoria Old Timer flyg

VECKANS RANSON AV OT FRIFLYG…

 

 

 

…modeller och människor.

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

Här kommer ett utval av bilder,  vilka väl gläder de flesta modellflygare.

De visar, hoppas jag,  den hängivenhet och skicklighet,  vilket man som
åskådare ser vid friflygtävlingar,  med modeller konstruerade för
minst 50 år sedan.

Jag tror,  den första tanken man får, om man som ickefriflygare ser
modellerna flyga är, hur kan de flyga så bra ?

Jo,  det är erfarenhet, idoghet, hantverksskicklighet och envishet, som ligger
bakom det goda resultatet.

Se på en Wakefield från 1945. Vem kan tro, då man ser den, att den kan flyga
så oerhört bra ?

Jag menar,  den ser ut som en osannolik insekt med en stor kropp,
stor propeller, spretigt landningsställ och taniga vingar..och ändå
klättrar den till kanske 125 m höjd med sin gummimotor, den kurvar i
termiken med frispinnande propeller och stiger tills den fusar.

Allt detta gör den som ett resultat av bygge och trimstarter.

Det är samma med en humla. Inga proportioner, men ändå flyger den.

Är det inte det,  som är det  osannolika och ogripbara med strävan att  flyga ?

Ok, nu har jag pratat nog, så här lite flygglädje från mina samlingar.

Häng med på friflygarnas äventyr i Rinkaby i en yra av bilder  !

 

 

SONY DSC

Wakefield utövat av en pilot fortfarande ung i sinnet.

SONY DSC

Starten förbereds av en Wakefield.

Hur mycket erfarenhet ligger det inte bakom denna tävlingsstart ?

SONY DSC

Åke Gustavsson håller koll på en modell,  som just startat.

SONY DSC

Jovisst tycker vi detta är vackert !

SONY DSC

Ser inte modellen osannolik ut…
med stor kropp, stor propeller och relativt sett liten vinge…?

SONY DSC

Den nyinstiftade rc-klassen med en klassiker; Radio Queen

SONY DSC

Martti Bogdanoff förbereder inför starten i Rinkaby.

SONY DSC

Har du en gammal trainer konstruerad före 1965,  så kan du deltaga i tävlingen.
Bestämmelser finner du här.

SONY DSC

Klart för tävlingsstart

SONY DSC

Martti satsar så han nästan hoppar ur skorna…det är väl en SkyScooter…

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Marttis fighting face

SONY DSC

Jo, det slutade bra.

SONY DSC

Christer preparerar sin elektrifierade modell Playboy.

SONY DSCTomas kastar för Christer.

SONY DSC

Elektrifieringen har gjort allt så mycket enklare för oss i dag…

SONY DSC

…men det finns fortfarande gott om   gamla “dieseltalibanerna”  kvar…

SONY DSC

 

SONY DSC

Tomas modell också det en Playboy

SONY DSC

Christer startar Tomas kärra.

SONY DSC

Tomas fru knäpper hans modell

SONY DSC

Landning på gång

SONY DSC

 

SONY DSC

SONY DSC

Två av nordens skickligaste modellflygare, Markku och Matti.

SONY DSC

Modellen, som jag inte har namnet på,
är en av de vackraste modeller,  jag någonsin sett.

SONY DSC

Allting stämmer…

SONY DSC

…jag kan aldrig se mig mätt på den !

SONY DSC

Matti..men har han klätt vingen med överblivna köksgardiner :=)

SONY DSC

Markku släpper

SONY DSC

…och en gång till.

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

En lite hastigt tagen bild därav oskärpan, men kolla kroppens böjning.

SONY DSC

En för ögat en fröjd från vårt grannland Norge.

SONY DSC

Lars-Erik Fridström med sin F-knarr Slicker 50

SONY DSC

Dieselpower från 60 år gammal motor.

SONY DSC

Lasse Larsson släpper iväg.

SONY DSC

Kvinnorna erövrar mark och luft  inom OT-flyget !

SONY DSC

Så här glad blir man, om man friflyger !

SONY DSC

En av Markkus modeller startar

SONY DSC

Det kan inte bli mer klassiskt.

SONY DSC

SONY DSC

 

SONY DSC

Nu och då…

SONY DSC

Lasse koncentrerad.

SONY DSC

Ronald Borg poserar eller…

SONY DSC

Fredde, en sann  viking.

SONY DSC

Markku med en av sina modeller lika välbyggd som alltid.

SONY DSC

Per Nilsson funderar…

SONY DSC

Ännu ett mästerverk av Markku Tähkäpää

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Finsk hantverksskicklighet av den högsta klassen.

SONY DSC

 

SONY DSC

Aurikel

SONY DSC

Kurvroderkonstruktion

SONY DSC

Ännu mer kurvroder

SONY DSC

Så här gör man

                           Det kommer mera bilder om en vecka, så häng på och med !

Kategorier
Flyghistoria Hangflyg modell Segelflyg

NORDISKT MÄSTERSKAP F3F PÅ ISLAND 1979

 

 

 

 

 

När svenskt hangflyg i elitklass kanske stod på sin topp.

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2015-11-09 150512

 

Från mitten av 70-talet till några år in på 80-talet skedde en snabb
utveckling av F3F i Sverige.

Inte bara i Sverige,  utan i flera nordiska länder, skedde samma sak.

Med de förhärskande profilerna, vilka nästan var uteslutande Eppler
eller derivat av dessa, så hade man nått ungefär så långt,  man kunde
komma,
i att driva upp hastigheten.

Modellerna som de bästa flög med, jag tänker på Rättzens mästerverk
Gilette och Janne Carlsson under flera år utvecklade Shark, de var ju alla
egenkonstruktioner. Det fanns inga färdigbyggda F3F modeller att
köpa 1980.  Dock hade det kommit  en typ av ARF-modeller som den
Sagitta,  vilken John Knudsen flög. Den var tillverkad av Carrera och
blev snabb,  om man byggde nya vingar med bättre profil, som John gjorde.

I videon flyger John sin modell mot slutet och han flyger den precis,  som
den bör flygas. J
ag hade en sådan själv och var nöjd med den.

Piloterna försökte vidare nå fördelar med olika tekniska lösningar, exempelvis
vridbara vingar i stället för konventionella skevroder, olika sidoförhållanden
på vingarna, helt
rörlig eller konventionell stabbe osv.

I regel byggde man kropparna av glasfiber/epoxie och vingarna var
antingen sprygelvingar alternativt skurna vingar plankade med balsa eller
mestadels med
0.4 mm ply. Ingen kolfiber, ingen kevlar användes.

Det var också 1980,  jag personligen började med servo i vingen till
skevroderna.
Då slapp man linkage, som oavsett noggrannhet skapade
glapp.
Nackdelen med servo i de tunna vingarna vid denna tiden,  var
att servona var för tjocka.
Men den nackdelen uppvägdes av att du fick
säkrare skevroderverkan
och mindre glapp.

De som tävlade var snabba att snappa upp nya ideer. Ett år kom en
okänd kille från Kungsbacka och tog hem SM med en Salto byggsats-
modell. Den hade dock modifierade vingar med en då snabb profil.

Nästa år var det flera,  som just flög Salto…utan större framgång.

Det är ju inte alltid,  den snabbaste modellen som vinner, utan det
som också räknas, är  den som flyger kortaste banan och som inte
kuttar någon pylon vid vändningarna.

1979 arrangerades det Nordiska Mästerskapet för rc-segel hang,
F3F på Island.

Häromveckan fick jag en länk tillsänd,  vilken skildrar tävlingen på
troligtvis 8 mm smalfilm konverterad till digitalt format.

Det är som jag skrivit tidigare ett 35 år gammalt dokument av de
fina och snabba F3F-modeller,  som flögs av de då aktiva piloterna.

Dessa modeller hade i dagens värld, inte haft skuggan av en chans
mot de supermodeller,  som finns nu.

Men så kostade modellerna då, förut mycket arbete, en bråkdel
av vad  en toppmodell för F3F kostar i dag.
För en absolut toppmodell i dag får du hosta upp 25000 kronor…
det behövs 2-4 för att tävla på toppnivå…

Här är videon,  så häng med till Island 1979 och vi är  tacksamma
mot
den eller de som lagt ner arbete på konvertering och redigering
av filmen,  så vi kan länka till den och göra den tillgänglig !
Tack ska ni ha !

De svenska piloterna har blåvita överdragskläder.

Nedan först det snabbaste hittills:

 

 

Här kommer videon från Island:

                  Resultat NM F3F 1979 på Island:

1. Kai-Henning Nielsen Danmark

2. Jan Carlsson Sverige

3. Anders Rättzen Sverige

7. John Knudsen Sverige

Lagtävlingen vanns av Sverige.
Lagledare nu bortgångne Lars Strannegård,  Gråbo.

Länk till reportage i MFN 1979.

En jämförelse:

Kai-Henning Nielsen från Danmark  flög en omgång på
129 sekunder med 20 vändor.

Om vi översätter till 10 vändor ger det: 64.5 sekunder,
eller  1 minut och 4.5 sekunder.

Jämför det med piloten i översta videon som flyger
10 vändor på 25 sekunder.

Jämförelse hastighet: 1979 =   56 km/timman,
2014 = 144 km/timman.

Alltså 257 % snabbare 2014.

Respekt.

Kategorier
Flyghistoria

NM I F3F OCH F3B VID HANSTHOLM DANMARK

 

 

 

 

Ännu en pärla från 1973

 

 

Jag fann denna danska filmen som visar Nordiskt Mästerskap
i radiostyrt segelflyg klasserna F3F och F3B.

Det som har varit lite förvirrande var,  att det som avhölls
på Pellestova i Norge 1973, det var ett meeting.
Länk till Pellestova 1973 nedan.

Alltså inget NM även om det var mycket välbesökt av nordiska
piloter .

Däremot var det Nordiskt Mästerskap i Hanstholm
Danmark 1973.

Så jag bäddar in Hanstholmvideon här på min blogg
till allmän beskådan.

Vi som var med då känner igen flera av deltagarna.

I början av filmen syns Kurt Lennå från Halmstad ,
som flyger sin modifierade orange motorseglare, vilken
var den första modellen i Sverige, tror jag, som var
utrustad med en Eppler profil 174-182 eller 374.

Men nu, gotta er åt filmen och se hur det gick till !

Finns det någon,  som vet hur resultatlistan
blev ?
Jag är inte säker, men jag tror att
Kurt Lennå Sverige blev Nordisk Mästare…

Jag hittills sökt förgäves hos SMFF,
Modelflyvning Danmark, scrollat gamla MFN
och googlat noggrant. Allt utan resultat.

Kanske det finns uppgifter i ett nummer av
något nordiskt förbunds arkiv eller deras
medlemstidningar och arkiv från september-
november 1973 ?

Eller det kanske finns någon som deltog,
som har resultatet ?

 

All info uppskattas.

Jag har varit i kontakt med sekretariatet hos FAI
i Paris och enligt deras utsaga , så var tävlingen
inte sanktionerad,  vilket kan anses mycket märkligt
och därför har följaktligen  FAI
inte arkiverat
resultaten… heller :=(

1973 avhölls i Norge kort före NM i Danmark
på Pellestova det traditionella och internationella
rc-segelflygmeetinget.

Klicka här så kan du läsa om det och se en
garanterat unik film.

 

Dröm dig tillbaka !

 

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

DET VAR LÄNGESEN NORDISKT MÄSTERSKAP AVHÖLLS I YSTAD 1974…

 

 

 

 

…i F3B,  populärt kallat termikdelen av segelmästerskapet

 

 

 

 

Hang 2-002

 

Långt bak i forntiden, närmare bestämt 1974, avhölls NM i F3B
nere vid Ystad i anslutning till Kabusa Skjutfältet.

Ystad med sina närliggande kullar är väl närmast känt för
hangflygning, men
här fanns även utrymme för de olika momenten
i F3B-programmet.

Det som ingick i termikdelen var i princip Speed, sträcka och landning
på rätt tid och på märket.

Vi som var arrangörer,  var Södra Hallands Modellflyg Sällskap, samt
Kristianstad MFK och MFK Snobben från Nymölla, som hade en
kärntrupp av hängivna modellflygare, både radio- och friflygare.

Vi var ombedda att gemensamt  ordna NM,  vilket vi gjorde.

Platsen var omedelbart till höger om vägen, som går till Kåseberga från
Kabusa
gården. Här fanns bra gräsytor.

Jag minns,  att det var ohyggligt varmt under tävlingen. Det var ett utbrett
högtrycksläge
och luften var stabilt skiktad, så utsikten till termik var inte
direkt lysande. Men det är lika
för alla och ingen klagade.

En av mina föreningskamrater, Bertil Dahlqvist filmade hela tillställningen
med en 8 mm
kamera, så det skulle bli bevarat för eftervärlden.
1974 fanns inga digitalkameror eller Gopro..

Denna film var ju vi jättesugna att få se efteråt, men Bertil sa till vår bottendjupa
besvikelse, att  den hade förkommit. :=(

Det grämde oss djupt, för det var så vid denna tiden, att dokumentation
av modellflygande
inte var direkt allmänt förekommande.

Så i 41 år gick vi varje dag och suktade efter den omtalade filmen från NM…

Men för en tid sedan fick Pär helt överraskande ett antal rullar film av
Bertils son och tiden resettades för oss som väntat i 41 år  omedelbart till 1974.

Egentligen är det makalöst , så mycket detaljer man kan komma
ihåg från en tävling som avlöpte
1974. Hjärnan är fantastisk, men
vad jag åt till lunch för 3 dagar sen, det är fullständigt
bortsopat
i min hjärnas katakomber…

Filmerna hade legat i 41 år, vilket naturligtvis sätter sina spår.
Men Bertils son scannade
filmerna,  så vi fick de digitalt lagrade, vilket gör
editeringen oändligt mycket enklare. Trodde jag och Pär…

Problemet var,  att filmerna var ankomna av tidens tand. Pär la ner en
vecka på att
rätta till det värsta och därefter la jag 5 dagar på filmerna.
Sen gällde det, att köra
råmaterialet genom Moviemaker och göra
något av det.

Allt sådant tar tid. Men slutligen fick jag till 5 olika filmer, som jag ska lägga
på min blogg.

Det är absolut inga mästerverk,  som skulle få pris i Cannes, men det är ett
tidsdokument
om min och andras hobby för 41 år sen.

Denna första film jag lägger upp är från NM i F3B i Ystad 1974.

Vi som var med då, vi  känner igen flera av flygarna. Mest fotograferade
Bertil Håkan Svennesson, för Håkan var mycket skicklig.   Hoppas ni
uppskattar videon, 
för det har kostat blod svett och tårar framför datorn!

Avslutningsvis kommer en snutt med video,  visande Pär Lundqvist
flygande sin SB 9 vid Segeltorpshanget söder Hovs Hallar.
En modell som är vacker och välflygande och välflugen.

Pär sålde modellen till en tandläkare i Göteborgstrakten i mitten/slutat av
70-talet, men har nu ångrat sig och vill köpa tillbaka den.

Problemet är att han blivit av med namnet,  på den som köpte den.
Alla tips om en SB 9 som hänger i ett tag mottages tacksamt,
enligt Pär.

Jag har 4 videos till,  som jag ska presentera så häng med !

Stillbilderna jag lagt in på sidan är klippta ur videon, så hav fördragsamhet
med kvaliteten!
Ni vet ju,  hur stor en bildruta är på en 8mm film…

 

Hang 2-005

Håkan landar sin modell.

Hang 2-012

Håkan Svennesson Kristianstad förbereder för start.

Hang 2-018

Off she goes !

Hang 2-024

Personen med flaggan Mats Strömberg och mannen i shorts vinnaren Knut Lundh

 

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria Old Timer flyg

FREE FLYING OLDTIMER MODELS

 

 

 

 

 

 

Glimpses

 

from a day

 

 flying OT- models

 

SONY DSC

 

Jag skriver inte så mycket, eftersom bilderna förhoppningsvis
förmedlar så mycket mer än ord.

Har du tänkt på,  vad begreppet “Friflygande ” modeller innebär ?

Som jag ser det,  är detta essensen av modellflyg. Man bygger en modell,
som efter starten ska klara sig själv under flygningen,  vilket är ett resultat
av många trimflygningar och ett grannlaga utfört arbete vid byggandet.  

Du kan inte påverka din modell efter start eller urkoppling.
Det är något definitivt över begreppet “Friflyg”. Sista fysiska kontakten
med din modell är då du släpper den,  eller då startlinans ring glider av
din startkrok på modellen.

Flyger du radiostyrda modeller,  har du möjlighet att påverka trimmen
på din modell,  då du är i luften.

Friflyg är en helt annan filosofi. Du måste ha en modell som kan flyga,
dessutom ska den tävlingsmässigt kunna prestera!

Dessa två krav kan vara i konflikt. Därför måste friflygaren väga samman
alla egenskaperna, vilka skapar en högpresterande friflygande modell.

Det är det som ligger till grund för din modells prestationsförmåga.

Därför kommer jag att presentera ett sjok bilder en gång i veckan på
just klassen OldTimer, friflygande modeller.

Om någon har önskemål,  om vad jag ska redovisa  maila mig,
så ska jag försöka ordna det.

Jag har 10000 bilder på friflygande modeller i OldTimerklassen i mitt arkiv..

                                                                                       (aug 15, 2010 01-15 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)103576Sten Persson släpper, tror jag, Pär Lundqvists kärra.

(aug 15, 2010 10-22 AM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)103270

En av vår danska vänner har släppt en modell.
Till vänster Ronald Borg, om jag inte har fel.

(aug 15, 2010 11-03 AM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

Visst, det är lite  balett över medhjälparens rörelser vid starten
av en segelmodell på lina. Det är, som om Inge Sundstedt,
då han   släpper modellen,  med sitt kroppsspråk kungör:
“Kolla, jag kan också flyga” !

Estetik är en av de bärande egenskaperna hos friflyget.

(aug 15, 2010 11-06 AM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)103351

Hvornaer flyver en OldTimermodel best ?

Hvergang !

(aug 15, 2010 12-02 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)103458

Bo-Eskil, vår ordförande i SMOS, hämtar luft inför släppet av Cikadan.

(aug 15, 2010 12-16 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)103490

En norrman med V-stabbe på linan.
Ja, alltså varken  linan eller norrmannen är utrustade med V-stabbe….
utan modellen…

(aug 15, 2010 12-40 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)103528

Hasse från Halmstad släpper Kurt Sandbergs SM-Vinnare 1948

(jul 02, 2010 02-26 PM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)103101

Livlig flyg- och linaktivitet.

(jul 02, 2010 02-28 PM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)

En svensk Curt flyger följdriktigt med sin Viking.
Curt  har alltid mycket välbyggda och vältrimmade modeller med sig.

(jul 02, 2010 11-45 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)

En,  för mig i alla fall,  estetiskt tilltalande modell.
Pilformade vingar för att öka längdstabilitet och flytta
tyngdpunkten, utan att lasta för mycket bly i nosen.
Dessutom ger pilformade vingar en illusion av rörelse framåt.

(jul 02, 2010 11-59 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)

En bild som minner om sommaren med modell,  grönska och den röda stugan.

Färgerna, gult, blått, rött och vitt, kan det bli mera symboliskt nordiskt ?

(jul 02, 2010 12-00 PM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)102954

Här går modellen upp på linan.

(jul 02, 2010 12-26 PM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)

Tomas släpper en modell.

(jul 02, 2010 12-30 PM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)

Steady as a rock…

SONY DSC

Startar Bo-Eskils modell, eller är det Marttis  Wakefield ?

SONY DSC

Hur som helst…det blev ingen max…men modellen visade,  den kunde stå på nosen…

SONY DSC

De främsta i Wakefield.

Från vänster italienaren Mario Gialanella med sin Ellilä,
Karl-Erik Widell Danmark, Sune Stark 93 år världsmästare
i Wakefield 1951 och Åke Gustavsson från Sverige.

SONY DSC

PimPim mopsdam hade inte med sig någon modell denna gången…

SONY DSC

Briefing med,   för OT-intresserade,   idel kända profiler.

SONY DSC

Snart landning i grönskan

Ett stillastående ögonblick från Rinkaby…

SONY DSC

Friflygaren

SONY DSC

Ett glatt danskt gäng med unga pojkar.

SONY DSC

“Nu, ska du sagtens kun bare flyve”!

SONY DSC

En av grabbarna från Alingsås, Martin Larsson aktiv både inom
modernt friflyg och inom Old Timer flyg, släpper, Freddes modell
med en gest som säger mig: “Skyn tillhör dig nu” !

SONY DSC

En dansk “Cumulus”

SONY DSC

                                                                                Bilden som visar,  vad det handlar om i flera avseenden.

Frede Juhl från vårt grannland Danmark.

SONY DSC

Åke Gustavsson släpper Per Nilssons modell.

SONY DSC

Ännu en bild på det “Danske hold”.

SONY DSC

Du förstår nog, att detta med friflyg är roligt !

SONY DSC

Sista sekunden justering.

SONY DSCUp she goes !

SONY DSC

En Wakefieldmodell har just lättat från startbordet

SONY DSC

Att en modell, som denna Wakefield, kan prestera så mycket med
det förhållandet,  som finns mellan kropp och vinge ?

SONY DSC

En bild på en klassisk modellklass: Wakefield.

Detta är modellflyg,  när det är som bäst ! Jag tycker bilden förmedlar
mycket till betraktaren. Vacker och välbyggd modell
som presterar
på topp. Konstruerad för 70 år sen…

SONY DSC
                                        Veteranplan-Novispilot

DSC03313

Matti Pyykkö , en skicklig byggare och pilot
från vårt broderland Finland.

DSC03397

Nytt för i år är RC-klassen segel. Många Blue Phoenixar och andra modeller
deltog.
Kommer att bli populärt och underlättar rekrytering
av nya
OT-flygare. Vid Ålleberg Modellflygklubbs Höstmarknad fick jag
indikationer
på,  att flera rc-flygare ville ställa upp
nästa år.
Det får vi , som medlemmar
i SMOS tänka på ,
så vi informerar i rätt forum och tid inför tävlingen.

DSC03419

Nöjda och glada piloter.
Klart man är belåten,  om man är förunnad att flyga Blue Phoenix !

DSC03425

Innan start

DSC03442

En Blue Phoenix i sitt rätta element…eller som vi säger på latin…Mobilis in mobili !
Detta latinsk uttryck kom jag ihåg från den gången,  då jag som 10-åring läste
Jules Vernes bok “En världsomsegling under havet “. Den galne kapten Nemo hade
ju som måtto för sin farkost “Nautilus”
just ovanstående uttryck, som betyder:
“Rörlig i (eller med)  det rörliga elementet”.

DSC03512

Vet ni hur många Blue Phoenix,  som byggts ? Jag vet inte, men det är
antagligen den mest byggda och flugna
2-metersseglaren i världen.
Modellen Blue Phoenix och den friflygande Cikadan är  konstruerade av
Leif Eriksson Sverige. Båda modellerna tillhör de främsta inom sina klasser
på grund av att konstruktören lyckats förena positiva grundegenskaper i sin
konstruktion.
Bra jobbat Leif ! När kommer du med nästa modell ?
Kamske en uppdaterad Blue Phoenix som kan döpas till ett lämpligare
“The New Phoenix”….

DSC03554

Jag hävdar,  att en Blue Phoenix med en enkel elmotor är det absolut
bästa konceptet för en nybörjare. Byggsatsen är bra och den blivande
piloten lär sig under byggandet, 
hur en klassisk modell är uppbyggd ,
vilket ger kunskap,  så
man kan laga efter haverier, då man förstår
konstruktionen och hur allt hänger ihop.I min klubb Ålleberg
ModellFlygKlubb, används Blue Phoenix
som en instigsmodel  för
nybörjare med mycket gott resultat.

DSC03604

En intensiv Tomas håller koll på sin rc-modell.

DSC03643

Matti med sin “Salmiak”

Salmiak ja, det vet jag,  vad det är. För då jag hör ordet,  väcks minnen då jag
i 12-årsåldern hjälpte en släkting,  som  var plåtslagarmästare ,
att löda
stuprör och hängrännor. Mitt första uppdrag var att “Hämta salmiaken

och gör ren båda lödkolvarna”..Lödkolvarna var stora bensindrivna monster, som
liknade någon sorts massförstörelsevapen… själva lödspetsen vägde
säkert ett halvt kg.
Salmiaken var en stor vit klump med spår efter lödspetsar som gjorts rena.

Ja det var en liten utvikning från modellflyg, men så hängde det ihop för mig.

DSC03665

Mot skyarna !

SONY DSC

Gunnar Wivardsson lägger in varv i den lååånga kroppen på sin modell.

Käre besökare !

Det kommer mycket mer bilder  om
OT-Friflyg, så häng på låset!

 

 

Kategorier
Flyghistoria Old Timer flyg

SVERIGES BÄSTA TIDNING FÖR MODELLFLYGARE…

 

 

 

…har frasande glidit ner i min brevlåda..

 

 

 

 

 

_DSC6175

…med sitt innehåll av fina artiklar och bilder.

Vill du läsa välskrivna artiklar om OT-flyg, då ska du bli medlem
i Sveriges modellflygares oldtimer sällskap
SMOS, som du hittar här:
www.smos.info

_DSC6186

Även fina bilder finns det i varje nummer av ett flertal fotografer.
Det kostar 300 kr om året att vara medlem och då kommer
tidningen
med jämna mellanrum i brevlådan. Så vänta inte utan häng med.

Kategorier
Flyghistoria

FÖR 45 ÅR SEDAN FLÖGS DET HANG PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

…och det var  troligtvis första gången ,

det flögs

med radiostyrda modeller där.

 

(okt 06, 2010 08-43 AM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

Pär Lundqvist med sin egenkonstruktion “Debutant” på Hovs Hallar 1970-1971.

 

 

Nu finns det på film  också. Ett modellflygdokument av viss diginitet.

Tre  20 minuters  rullar med 8 mm smalfilm har likt fågel Fenix dykt upp
om inte ur askan så ur någon garderob…

Ett välkommet och välkommet fynd för oss som tillbringat många timmar
flygande på Platån  Hovs Hallar.

De som var premiäraktörer  var Bertil Dahlqvist, Pär Lundqvist och Kurt Lennå.

Hovs Hallars platå,  som är enligt mångas åsikt,  Sveriges allsidigaste
hang.

Inte bara ger det mycket starkt lyft även vid mycket svag vind,
där är dessutom
utomordentligt vacker miljö.

Jag vill säga,  det finns inget som heter bomkörning, då man åker dit.

Kan jag inte flyga,  kan jag njuta naturen.

Nåväl, denna första gång det flögs här,  så hade Bertil Dahlqvist med
sin 8 mm
filmkamera och dokumenterade, ska vi säga den historiska
tilldragelsen.

Bertil var fotograf till professionen och kunde hantera sin kamera.

bertil dahlqvist 1979

Bertil Dahlqvist 1980 med sin segelmodell,
som vi kallade “Bananen” på grund av dess kroppsform.

Han fortsatte att filma hangflyg till  början  på 80-talet.
Vi visste Bertil hade gott om film och vi brukade tjata på honom, för vi
ville ju se filmerna…men de hade kommit bort.

Men under över alla under, Pär ringde mig häromdagen och sa,  att han
fått filmerna som dykt upp
i Bertils efterlämnade material.

Bertils son hade lämnat över film och bildmaterial till Pär.

Det var 3 x 60 m rullar vad gäller 8 mm film. Det blir ca 1 timma
film.

Ett mycket glädjande fynd och många av de  gamla hangrävarna
och genuint
flygintresserade,  vi väntar otåligt på att få se materialet .

Jag har kollat,  vad det kostar att överföra till digitala filer och de
firmorna
tar ca 35-45 kr för var minut.
Resultatet blir enligt lite googlande bra.

Men,  man kan göra det enklare, genom att filma av den uppspelande
filmen från
en vit yta.

Det är exakt,  vad jag ska göra. En bra och ren projektor, rengjord film
och filmen
som körs på kritvit kartong. Bilden ska var ca 40 cm i
fyrkant för bäst resultat, 
enligt de som gjort det.

Jag funderade vilket digital kamera jag skulle använda för filmandet
och kom på,  att kanske  min ombyggda
Gopro borde vara idealisk.

Annars kör jag med min Sony systemkamera.

Efter att jag justerat in alla delarna,  ska det bara vara att köra
igenom filmerna
för att få de på minneskortet.

Efter inspelning kör jag filmen i ett “Förbättrarprogram” om jag
behöver ändra
nivåer av ljus eller kontrast, eller om jag behöver
skärpa filmen.

Sen in med den till Moviemaker, som jag tycker är bra och räcker
för mig.
Jo,  jag vet
det finns andra program, men jag vill ha det enkelt,
så det funkar  och inte tar en evighet.

Måste jag  kolla, hur alla finesserna, som finns  i proffsprogrammen
fungerar egentligen…under mitt editerande,  blir jag aldrig färdig.

När allt är klippt och klart,  kommer filmen i en kortare version upp
på Vimeo.

Du kommer att få uppleva en genuin nostalgitripp till hangflyg på
Hovs hallar på  Platån och Segeltorp, Svenska Mästerskap och
Nordiska Mästerskap i F3F 
i Ystad och andra träffar.

Framför allt se på deltagarna att tiden faktiskt ha runnit iväg…
…men tusan vad roligt vi hade !

Alltså ett dokument över radiostyrt modellsegelflyg 1970-1980.

Det var då den stora utvecklingen skedde med snabba profiler och nya
tekniska innovationer,  som applicerades på vår modeller,
vilket gjorde de
snabba och agila.

Jag lovar dig käre besökare, vi kunde flyga och ta ut vad som fanns
ur våra modeller och lite till !

Ge er till tåls !

Skulle någon ha erfarenhet av metoden jag beskrev av  att filma av duken,
tar jag
gärna emot tips !

Kategorier
AB Flygindustri Halmstad Flyghistoria

FLYGINDUSTRIS LOKALER I HALMSTAD…

 

 

 

 

…hur se de ut i dag ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har beskrivit i ett antal inlägg Flygindustris AB verksamhet i Halmstad
under krigsåren,  i samband med att jag hade lyckan att få träffa
Kurt Persson, som varit montör på Flygindustri AB.

Verksamheten upphörde i Halmstad årsskiftet 1944-1945, för att då flytta
verksamheten till Malmö och byta namn till Kockum Flygindustri.

Intressant  vore att få reda på,  vad lokalerna idag ser ut som.

För, jo, de ligger kvar på samma plats fortfarande efter 76 år.

Lokalerna övertogs,  om jag förstått det rätt,  1947 av Widengrens konfektion
och man var verksam till 1966.

Efter konfektionen flyttat till Polen och konkurser flyttade Byggskolan dit.
Byggskolan utbildade byggnadsarbetare för att kunna möta branschens krav

Läs framför allt HFAB:s krav på utbildad personal för nybyggnationer,
under det som kallades “Miljonprogrammet”.

Då jag besökte platsen häromdagen,  var det inrymt konstgallerier och
verkstäder för konstnärer.

I östra delen av området var en ny tillbyggnad från 50-talet, som nu härbärgerar en loppmarknad.

Eftersom jag inte varit vid lokalerna sen 1956…ville jag se om jag kunde ta lite bilder och dokumentera platsen, som under slutet av 30-talet och till mitten av 40-talet stod för en stor del av segelplansproduktionen i Sverige .

Jag kunde bitvis fotografera miljöerna  inomhus och fick sakkunnig guidning av Anders Nilsson.

Fortfarande kunde man se,  att lokalerna hade hyst en tillverkningsindustri genom takstrukturer och fönsterplaceringar.

Bilderna omfattar dels inomhusbilder och lite lite flygbilder från området, som någon mån beskriver spåren efter den industriepok,  då västkusten i Sverige blev det som i Californien USA var Lockheed och McDonald –Douglas. Fast kanske i mindre…skala.

Vill ni läsa om industrihistorien Flygindustri AB Halmstad, så sök på det begreppet i sökrutan till vänster på första sidan på bloggen.

Häng med mig på en nostalgisk resa !

..och det blir mycket bilder…som vanligt.

 

 

 

IMG_1271

Gallerierna i före detta Flygindustris Ab:s lokaler 2015.

IMG_1272

Tillbyggnad.

IMG_1276

Jag tror nog, att Kurt Persson känner igen sin gamla arbetsplats.

IMG_1278

På väggen växer en klängväxt av penslar…undrar hur det ser ut då penslarna blommar ?

IMG_1282

Sydvästra gaveln.

IMG_1286

Jag tro, r jag har en av Kurts bilder av personal, som sitter under fönsterna
och tar igen sig mellan kropparna
….alltså flygplanskropparna.

IMG_1290

                                                                      Undrar om den stora skorstenen satt originalt på byggnaden Kurt ?

IMG_1291

Valvet i förgrunden är troligtvis byggt senare, men strävan i bakgrunden kan nog de som var med
vid denna tiden identifiera platsen på.

IMG_1292

Takbalkarna borde var lätt igenkännbara. Från del av en hangar ?

IMG_1293

Som sagt, besök gärna galleriet. Här finns båda sorters konst…

IMG_1294

 

IMG_1295

Undra hur många flygplan som byggts på detta slitna golv ?

IMG_1296

Man har monterat akustikskydd i taken,
för att miljön skulle vara dräglig
i slamret från väverimaskinerna…

IMG_1297

 

IMG_1300

Gallerierna lever under rivningshotets damoklessvärd..vilket inte konsten behöver i Halmstad.

Snarare en Alexander den Store som löser den Gordiska Knuten med ett svärdshugg !

IMG_1301
Stämmer just precis: Hangar nummer II.
IMG_1303

Är detta  karriärstegen  för konstnärer ?

IMG_1306

Även om kommunen äger fastigheten, behöver det ju inte med automatik
betyda, att man inte underhåller byggnaderna.

IMG_1309

Loppornas marknad ?
Eller beskrivning av att en explosion inträffat här, eftersom det tydligen  knallat i City ?

IMG_1310

Loppmarknader, en mycket vanligt fenomen i det postindustriella samhället.
Som en bekräftelse på att det just är postindustriellt..

Symptomatiskt…vem vet…

IMG_1311

Här kan du köpa världens smalaste husvagn…

IMG_1312

Husvagn byggd för trängseltrafik…

IMG_1313

Flygindustri AB:s före detta portar mot fältet.

Har jag faktafel, får ni gärna knäppa mig på näsan, så ska
jag, om ni kan vidimera era påståenden,  genast korrigera
mina falskeliga uppgifter.

Jag är under uppbyggnad av ännu en blogg,

så häng på låset !

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria Teknik, allmän

JAG FICK ETT MAIL…

 

 

 

 

…från en modellflygare i Trelleborg…

 

 

 

2014-03-23_23

Robot 03 startar med hjälp av en krutmotor i stjärten.

 

…som heter Leif. Han hade läst om den bärgade måldrönaren,
som togs in till Torekov
och talade om att han på 70-talet
hade erfarenhet
av Robot 03, Humlan.

Bilderna visar dels tvåtaktsmotorn på 03 och en bild på
en segelmodell han byggt, en Debutant som Pär Lundqvist
konstruerade.

Roligt med nostalgi, det väcker minnen.

Här är Leifs mail och hans bilder.

Det är alltid roligt att få positiv feedback från besökare !

 

                                                                                            2014-03-23_16En 4-cylindrig tvåtaktsmotor. Man kan se att cylindrarna ligger förskjutna
för att få dynamisk balans
och också det faktum att tvåtaktsmotorer med
flera cylindrar, kräver isolerade vevhus för varje  cylinder.

2015-04-30_36-2

En modell konstruerat tidigt…70-tal av Pär Lundqvist.
Snyggaste huvmålningen jag sett på en Debutant.

Om du vill bygga ett välflygande plan så maila Pär,
han har säkert ritningar kvar.
 lundqvist@veinge.se

mail från Leif trelleborg

 

Eftersom ovanstående mailbild är just en bild,  så lägger jag länkarna

här  och här

 

Kategorier
Flyghistoria

ATT SÄTTA PUNKT I LIVET…

 

…för sitt eget modellflygande

…är ett beslut, som alla genuina

modellflygare finner svårt !

 

 

 

_DSC3016

 

 

Det finns något, vilket  ingen kan springa ifrån och det är tidens gång.
Jag vill säga,  att ett faktum som gäller alla,  är att vi har ett ändligt
liv.
Det måste ju vara  demokratiskt, eftersom alla har samma villkor.

Är man modellflygare,  kommer ju en dag, då man märker att kroppen
inte längre klarar,  att hantera modellerna, man med möda byggt och
vårdat.

Att behöva sluta med det man helst vill syssla med,  är ett avgörande
beslut i livet. Men alla modellflygare måste ta det.

“Det är bara att lägga av”, säger de som inte blivit ställda för valet.

Men det är det inte. Jag har träffat flera äldre modellflygare, som säger
att en stor del av deras liv fattas nu, då de inte kan flyga sina modeller.

Nere i Tarp träffade jag en 80  år gammal man, som varit varit modell-
flygare och byggare i 72 år.

Skälet till att jag började prata med honom, där han satt i sin stol,
var att han
hade riktigt gamla modeller på marken uppställda och
att de var de sista,  han hade till salu.

Mannen berättade en ganska sorglig historia för mig,  att hans
hälsa
inte tillåter, att han kan utöva sin hobby.
Han hade börjat radioflyga 1954.

Han berättade,  att han fått ersätta sitt tidigare flygande med att
ständigt renovera och underhålla sina modeller,  som aldrig flögs .

Det blev en lindring för själen, då han gick ner i källaren och pysslade
med sin kära plan, som han aldrig skulle få se flyga styrda av han själv.
Då kunde ju tankarna flyga tillbaka till den tid,
när han stod på fältet och flög.

Jag försökte säga,  att han kunde ju börja med modellbåtar, men
svaret blev:

“Ich bin in meinem Herzen ein Flieger” !

Jag översätter inte, för ni förstår.

Här satt han på sin stol,  med sina modeller från 60- och 70-talet
utlagda framför sig,  som en slutredovisning av det som varit 
en stor del av hans liv.

Nu skulle det sista väck.

Han begärde inte mycket för sina modeller,  som var ytterligt
välbyggda, men vem köper en Kestrel från 1971 för 40 Euro,
när man i dag köper en super duper modell, färdigbyggd med allt i
för 1000 Euro….därav följde,  att hans kommers gick dåligt.

Jag hoppas,  han fick sålt sina modeller och att någon åtar sig
att använda modellerna och håller de i det skick, som byggaren önskade.

Denna erfarne modellflygaren var verkligen ledsen och
jag tycker hans ansikte,  säger det ganska väl.

Ärligt, det var en sorglig stund !

Tänk på det unga modellflygare …ni hamnar också
i samma läge. För tiden står aldrig stilla.

Detta var,  vad jag såg.

_DSC3014

Vad tror ni tankarna under Elbsegler-mössan handlar om ?

_DSC2892Planet som drog mitt intresse till sig…

_DSC2894

Namnet har jag glömt, men det går att googla. Tillverkades av OK i Japan
och introducerades
av Valter Johansson i Sverige 1973-1974 samtidigt
som Futaba skrällde med
sin nya servoförstärkare, som  sopade
banan med de andra märkena.
Här kan hitta vad ni söker:
Ok Model company

_DSC2898

Byggt i tunn plast som var omöjligt  att laga… nästan.

_DSC3021

 

 

_DSC2900

Mycket nostalgivibbar här, när man kollar detaljer.

Modellen aldrig flugen

_DSC2901

En av modellerna i serien heter “Skywagon”.
Som väl skulle föreställa en Cessna Skywagon.

_DSC2905

Längst fram,  är det en OS .35 eller .30.

En motor från OS som hade en mycket hög skakfaktor.
Minns de gula propparna Valter sålde…som om man varvade upp
mot 15000 varv med Rossi .61:an tänjde ut sig som deg av
centrifugalkraften, innan de flög i bitar…

_DSC2906

Plattan servona sitter i,  ser ut som det är taget från botten av en  gammal skrivbordslåda…

_DSC3015

Segelkärran 40 år gammal delvis modifierad för eldrift.

_DSC3022

Jag hoppas,  han fick sålt sina prylar.

Tänk på då ju själv sitter så….

Kategorier
Flyghistoria

FRIFLYGARNA PROFILERAR SIG…

 

 

 

…i tidskriften “Ny Teknik”.

 

 

ny teknik

Ovan citerar jag från framsidan av “Ny Teknik, där artikeln finns.

Vid SM i Oldtimerfriflyg i Bollerup mötte jag  en journalist från tidningen
“Ny Teknik”, vilket var aningen överraskande.

Jag menar “ny teknik” och så modeller konstruerade för 50-80 år sen.

Läs hans reportage här.