…Kalmar Radioflygklubb i mitten av 70-talet.
Jag fick mig tillställt lite bilder från Kalmar Radioflygklubbs
aktiviteter cirka 1974-1975 av Pär Lundqvist.
Tillåt mig säga; Tiden har gått…
Personligen kom jag i kontakt med föreningen i slutet
70-talet via Pär Lundqvist, som var bekant med den starke
mannen i Kalmar, Erik Olsson.
Erik hade ungefär samma uppfattning, om hur modellflyg
skulle bedrivas, som Pär hade. Det skulle vara minimalistiskt
med lätta och rätt flygande modeller.
Vidare skulle byggtekniken förändras och anpassas.
Vad jag tänker på, är exempelvis servofastsättning,
landställ och liknande, som fabrikanterna inte ägnat
speciellt mycket uppmärksamhet på.
Låt mig ta ett exempel: Att se en modell taxa p
marken och förflytta sig fram hoppande, därför att stället
helt saknar fjädring, det är något, som stör mitt öga.
Vi hade byggt varsin Junior 200, vilket var en utmärkt
nybörjarmodell och vi hade i enlighet med kalmarklubbens
intentioner beslutat tillämpa deras riktlinjer.
Huvudstället var i två delar och fästes med ett mässingsrör
i kroppen och en krok vid kroppssidan, så man fick en
väl fungerande torsionsverkan, vilket tog upp ojämnheterna
på marken. Om jag gjorde en dålig landning, trasade inte stället
sönder kroppen, utan det lossade genom sin enkla fastsättning.
Huvudstället, vilkas hjul var lätta trädito vilka hade pumpbara
däck, var en enhet, som möjliggjorde taxning på ojämn mark.
Nosstället var av 2 – 2.5 mm pianotråd utan det groteska
fjädrinsystemet, som fanns på dåtidens nosställ
Minns du hur det såg ut ?
3 mm pianotråd med en vriden fjäder mitt på…
Fungerade detta fjädersystem ? Nä, det gjorde det inte.
Det som hände, var att nosen vid en dålig landning började
ett vanvettigt galopperande på grund av “fjädern”.
Det system vi använde, var ett nosställ, som kunde fjädra
ca 3 cm upp och ned. Det som absorberade krafterna, var
en fjäder från en kulspetspenna.
Noshjulets fjädring tillsammans med huvudstället gjorde,
att jag kunde starta på en yta belagd med 8/18 makadam !
Modellen flöt fram på marken, som en smygande katt,
därför mitt ställ absorberade alla ojämnheter.
Motorn i min Junior var upphängd i ett fjädrande fäste,
vilket medförde att resonansljudet, vilket kunde låta
som om det kom från en flygande gitarr, försvann.
Vidare överfördes inte motorns vibrationer till mottagare
och servon.
Många fler idéer var implementerade, men det blir för
långt, att beskriva det här.
Erik Olsson besökte föreningen i Halmstad och torgförde
sina idéer, men tyvärr föll de på hälleberget.
Jag besökte Kalmarklubben ett par gånger och blev då
imponerad, av vad jag såg.
Man disponerade en byggnad, jag tror det varit ett gammal
gasverk som klubblokal. Om jag förstod det rätt, var
Erik Olsson anställd som ungdomsledare eller aktivitetsledare
av Röda Korset.
I lokalerna fanns allt vad en förening behövde. Det var
synnerligen välordnat, allt styrt och övervakat av Erik Olsson.
Han styrde verksamheten och samordnade med stark hand.
Ska man få en förening att gå framåt krävs en dynamisk
och drivande person vid rodret.
Föreningen var välorganiserad med olika aktiviteter och allt
hölls inom sina ramar av Erik Olsson.
Deras flygfält fanns vid en soptipp i Kalmar, där man hade
en grusbana med ett par mindre byggnader.
Problemet var, att i banans förlängning fanns infiltrations-
och fermenteringsdammar från Kalmars Reningsverk…
Inte roligt att trilla ner där.
Kalmarklubben vill jag säga hade sin storhetstid 1972 till
slutet av 80-talet.
Sedan blev det som det brukar bli, då det finns en stark man
i en förening, oenighet och opposition.
Så vitt jag förstår avgick Erik Olsson eller tvingades bort
från sin ledande ställning.
Resultatet blev, tror jag, att klubben så småningom imploderade.
Synd, men allt ändrar sig och tiderna med det.
Här kommer lite av bilderna, som visar hur modellflygvärlden
var ca 1975.
Erik Olsson bytte så småningom till släktnamnet Blomqvist.
Han avled 2018.
Flygfältet Soplanda. Är det en gammal glasskiosk ?
Vagabond…Minns du ? Kolla bilarna; Opel Kadett, Saab två-takt…
Är det en Bronco ? Närmsta bilen är i alla fall en Peugot
Kiosken. Kolla radioprylarna. Futaba årsmodell 1972-1973.
1974 kom Futaba med sin IC-förstärkare till servon vilket
möjliggjorde en oöverträffad upplösning i rörelserna.
Futaba sopade banan med de övriga märkenas hackande
servon.
TriPacer ?
En flygdag hos Kalmar Radioflygklubb på Soplanda.
Är inte detta en Cessna Cardinal från Graupner ?
Kolla nosstället med den idiotiska fjädern.
Erik Olsson. Men vad har han på huvudet ?
Den gröna lodenöverrocken var något jag alltid kommer
att förknippa med Erik Olsson.
Kolla fastsättning av servon. Hålls fast av en vinklad pianotråd,
som man kan justera. Servon ligger löst i skumgummi.
Sättet att montera servona skyddar de mot vibrationer och skador.
Erik instruerar unga piloter. Hans rutiga blazer var ett
välkänt epitet bland modellflygare. Modellen Junior 200.
Jaha, så kan en MFI se ut 1974…
Man byggde inte bara RC-modeller, utan man flög även linkontroll.
Erik Olsson vid sitt kontor/byggplats. På hyllan ovan till vänster
en PR-radio för att hålla kontakt med medlemmarna.
Erik håller på med sin SK-12:a. Som, om jag minns rätt, flögs med
en David Andersen 2.5 cc diesel. Erik var förtjust i dieslar då de
generade vridmoment även vid låga varv.
Undra vad denna allvarlige unge byggare flyger idag ?
Medlemmarna, vilka hade svårighet att bygga hemma, hade var
sitt bås i klubblokalen där de kunde utveckla sina projekt och få
hjälp och råd av de mer erfarna. Ett bra sätt att länka in ungdom
till vår hobby.
Inför provflygning. Det var vid denna tid vi hade utsvängda byxor
och korta jackor, som alltid vinden blåste in under, så man frös..
I bakgrunden en Rover 1971-1973 ?
De rostade lika snabbt, som tiden det tog att förbruka en full tank bensin.
Fast deras V-8 var en fin motor i aluminium. Jag hade en kompis som
monterade en trimmad version i sin Amazon 64:a…
…han retade gallfeber på andra bilar vid rödljusen.
Det finns mycket mer att skriva om ödet för Kalmar
Radioflygklubb och jag tar tacksamt emot inlägg
, som jag kan publicera.
Det bör finnas massor av bilder från kalmarklubben
och inte minst mycket smalfilm. Det är ju ett kulturarv
för modellflyget.
Kalmar Radioflygklubb är en viktig del av historien
om modellflygklubbar under radioflygets gyllene år
under slutet av 70- och början av 80-talet.
Kalmar Radioflygklubb under ledning av Erik Olsson
var ett av försöken att driva en föreningen för nästan
50 år sedan.
