LITE HANG- OCH LITE TERMIKFLYG

Jag är modellflygare…

därför tar jag…

…de chanser som ges att komma ut och utöva min hobby.

På Hovs Hallar har jag nyligen fått några fina
flygningar på hanget.

Den senaste tiden har jag inte uppdaterat bloggen så ofta
av olika skäl. Vi får se, om jag kan bättra mig.
Jag vet, att en blogg eller hemsida som inte uppdateras
är en fullständigt död anka.

Min blogg vill jag hålla levande för dig som är besökare…
så gott det går.

Alltnog, vi har haft en högtrycksrygg med solsken och
passerande kallfronter.
Detta ger möjligheter för sjöbris och därmed startar
hangmotorn vid kusten.

Vinden har mestadels legat på nord eller med en aning
dragning åt nordost. Vindhastigheten har varit låg.
I genomsnitt mellan 1-3 m/sek, vilken är mer än tillräckligt
för exempelvis min ärrade Spirit.

Då det är svagt lyft riktning nord, ska man se upp med
topprotor och kantrotor. Det gäller att starta i rätt ögonblick
och dra iväg modellen med all kraft du har.

Detta, då det är en fördel att ladda in rörelseenergi i
modellen, för att ha lite valfrihet att manövrera vid kanten,
om det krisar.

Att åka nedanför kanten, 70 m lodrätt, är inget önskeläge,
hur duktig och van du än är som modellflygare på hang.

Jag kom upp i lyftet efter lite akrobatik över kanten och
väl i den laminära havsvinden var det en barnlek att flyga.

Ok, nu är jag på 100 m höjd, vad gör jag sen då ?

Jag flyger min utomordentligt vältrimmade Spirit och
njuter av dess rörelser. Ibland njuter jag åt min egen
flygning oxå…

Jag menar, då jag verkligen försöker flyga rent och
effektivt genom att använda samtliga roder på rätt sätt.

Det är inte nödvändigt att flyga som en galning på
ett hang.

Man kan bara njuta av flyg och natur.

Genom högtrycksryggen och att kallfronter passerat,
fick vi en labil skiktning i luftmassan, som möjliggjorde
termikflygning.

Sjöbrisen indikerar på sitt sätt termikförekomst inne
över land, då Cu-moln bildas. Den stigande luften,
som bildar molnen ska ju ersättas och då sugs luft från
havet in och sjöbrisen drar igång.

Jag har varit ute och flugit termik under just dess
förhållandena de sista dagarna. Vindstyrkan har varit låg,
varför jag kunde kurva utan att driva iväg en kilometer.

Ofta har jag startat vid 9-10-tiden och då har termiken
varit svag.
Termiken må vara svag, men min HyperAva tar minsta
blåsa genom modellens utomordentliga egenskaper.

Blåsorna tidigt på dagen, där jag flyger, är svaga och
glesa, så det gäller att utnyttja modellens förmåga.

Efter hand som instrålningen ökar, blir termiken bättre
och mer utbredd. Vid 12-tiden är det gott om vidsträckta
områden, där det lyfter. Problemet är inte att komma
upp, utan att komma ner.

Lite hjälp med flygandet har jag av migrerande ormvråkar,
vilka nu beger sig till Sydeuropa och Afrika för en behaglig
vinter.

Vi kan förvänta en ökning de närmaste 14 dagarna av
flyttfåglarna.

På förmiddagen flyger jag torrtermik, men vid 13-tiden
börjar det blomma av Cu-moln. I torsdags var det sådant
väder.
Vinden var i torsdags O-SO ca 1-3 m/sek.

Ett problem hade vi med konvektionsdimma. Som du vet,
sätter dimma ner sikten och gör modellen svårare att se.

Så det blev till att hålla modellen nära sig.

I torsdags startade jag 0930, mellanlandade för att byta
kamerabatteri efter lite mer än en timma, för att definitivt
landa kl 1300.

Så mer än 3 timmar i luften.

Under mina flygningar förbrukade min gamla Mega-motor
och mottagare med servo och telemetri 2070 mA,
vilket var, vad jag fick i, då jag laddade efter hemkomsten.

Vi är ju bara i början av September, varför jag hoppas på flera
möjligheter till termikflyg.

Vi modellflygare är som loppan…vi lever på hoppet…

Här kommer diverse bilder…som är tagna med min Mobius,
där jag klippt stillbilder ur videomaterial.