…modellflygkamrater från Finland som lämnat oss.
Jag minns tillbaka…
Fint väder, vackra välflygande modeller mot en blå himmel
och hängivna utövare av vår modellflyghobby.
Häng med mig på en återblick och kanske återuppliva ögonblicken…
..för flera av modellerna kommer du aldrig mera få se flyga…
Här några ögonblick från min kamera.
Ingen speciell ordning, bara slumpmässiga bilder som
för mig symboliserar fint väder och själens frihet.
…jag tog dessa bilderna 2005 nere i Ystad på vårt hangläger.
Jepp, vi har alla blivit äldre och vackrare…men vi flyger än !
Vi har varit i Ystad varje år…sen urminnes tider och flugit.
Inte bara flyg utan fastmer social samvaro och vänskap.
Vi ses där till våren igen !
”Hoppsan…” det fungerar inte.
Har utfört alla åtgärder Oracle föreslår, dessutom
ominstallerat Java, och tillägget AIO SE.
Har också testat med tre olika browsers. Lika dystra
resultat.
Allt kom efter att servern på webbhotellet uppdaterat
och jag blev tvungen att byta mitt WP-tema.
Har någon en god idé ?
…due to the fact my webhost has updated his server,
which turned out not beeing compatible with my theme.
My theme was Atuahalpa, which no more is updated by the constructor.
So, I had to install a new theme. I am now using
Twenty Twenty, which is supported by WP.
I have 2600 posts with 20000 pics on the blog and
in order getting it into working order, I have to
edit very single post…Yes you are right…I aint gonna do it !
I have edited the latest 20 posts and then I called it a day !
Have patience with me dear guest…
mats
Jag har haft två stycken, som jag slitit ut med flitigt flygande.
Modellen flyger mycket bra efter lite modifiering.
Tyvärr har tillverkaren, Thunder Tigre, lagt ner produktionen av okänd
anledning.
Ute på nätet ser man, att modellflygare ofta eftersöker
denna ytterst välflygande modell..
Om någon vet, var jag kan få mina händer på en ”Sparky”
så skicka gärna ett mail till mig: flyhigh@bahnhof.se
Kanske någon har en ”Sparky” liggande i sina gömmor ?
Att få tag i ännu en skulle öka min modellflygglädje !
Att var ute i naturen ger mig många intryck.
Även det minsta ögonblick stimulerar min fantasi
och väcker minnen.
Jag brukar säga att en bild är inte speciellt intressant
samma dag man tar den…men efter ett halvår, då kan den
ta mig tillbaka i tid till olika upplevelser.
Här är några av mina stunder.
Häng med !
Hade du varit, eller om du är medlem i SMOS, kan du njuta
av hela denna utmärkta publikationen.
”Oldtimer” är en högkvalitativ tidskrift för oss, som vigt vårt
liv åt flyg och särskilt då friflygande modeller av gammal
konstruktion.
Vill du veta mer om SMOS , kan du klicka HÄR.
”Oldtimer” är en av få modellflygtidningar, som regelbundet
kommer ut i Sverige.
Det är alltid en högtidsstund, då jag hör fraset i brevlådan,
ty då vet jag att ”Oldtimer” ramlat in i sitt plastade omslag.
Tidningen redigeras initierat och kunnigt av Sten Persson
och Pär Lundqvist och det dessa gör är en kulturell gärning
av mått !
Här några klipp från senaste utgåvan.
För här kommer ett litet bildspel med bilder
från perioden 2010 – 2020.
Bara några ögonblick och människor att minnas.
Tiden går…
Häng med !
I slutet av kriget beslöt myndigheterna, att Sverige på grundval
av krigserfarenheten, skulle konstruera och bygga en lastseglare,
vilken kunde transportera trupp och material.
En lastseglare är ett motorlöst glidflygplan som kunde lösa
logistiska problem, innan helikoptern fanns.
Uppdraget gick till AB Flygindustri i Halmstad som var en väl
fungerande och effektiv produktionskälla för segelplan.
Man hade utrustningen och framför allt skicklig personal.
Lastseglaren döptes till Fi-3, vilket betyder ”FlygIndustri Projekt 3.”
Planet hade två piloter och kunde ta 10 utrustade soldater.
Planet fick en modern konstruktion, jämför med modernare plan
som Hercules eller Caribou.
Kroppen var av svetsade stålrör och byggdes i jiggar.
Vingen var konventionellt uppbyggd och var kanske planets akilleshäl.
1944-1945 lades produktionsfabriken i Halmstad ner och flyttades
till Malmö, där Kockums övertog projektet.
Det byggdes 4 lastseglare. Planet provflögs 1944, men under den
fortsatta flygutprovningen uppstod troligen ett brott på vingen,
vilket orsakade ett totalhaveri med förlust av plan och pilot.
Piloten lämnade planet men fick en felfunktion på sin
räddningsskärm och omkom.
Kanske skärmen var av den konstruktionen, där utlösningslinan
var fäst i planet ? Någon som vet varför skärmen inte fungerade ?
Man beslöt, att med hänsyn till detta en kort tid efter, att skrota
projektet. Dessutom hade möjligheterna kommit att köpa in
helikoptrar för vertikala förflyttningar.
Så vitt jag vet, finns inget av de skrotade lastseglarna kvar.
Jag hade den ofattbara turen att träffa Kurt Persson, som var montör
vid AB Flygindustri och som kunde hela historien, om vad som
producerades där och vad som skedde.
Dessutom fick jag kopiera hans fina fotoalbum, med kan jag lova
helt unika bilder. Jag är mycket tacksam för det.
Tidigare har jag publicerat hundratals bilder på min blogg om
AB Flygindustri. Skriv ”Flygindustri” i sökrutan upp till höger,
så finner du bilderna. Det är det värt, om du är intresserad av
svensk flyghistoria.
Copyrighten på alla bilder tillhör Kurt Persson Halmstad.
Här kommer några bilder och du ser att denna konstruktion
är avsevärt modernare, än de vilka användes av tyskar eller
allierade under kriget.
Fi-3 bakkropp med longeronger och spant och linor till höjd- och sidoroder.
Förarkabindel Fi-3.
Stålrörskonstruktionen till kroppen Fi-3.
Framåt mot cockpit.
Kropp Fi-3 och till höger Björn Andreassons första
motorplanskonstruktion, vilket var prototypen till BA-4.
Kroppen där man kan se den relativt tunna vingprofilen.
Närmast Kurt Persson monterande hjul till Fi-3.
De 4 lastseglarna som byggdes klart. En provflögs
och havererade, resten skrotades.
En kamrat, Frankie, har printat ut under ganska lång tid
och jag var hemma och kollade hans senaste alster.
Det som behövs är en printer, substrat och program till printern,
så den skriver ut, det som ska skrivas ut.
Frank har skrivit ut två segelmodeller de senaste dagarna och
resultat blev fint. Delarna blev lätta, lättare än vad du bygger med balsa.
Efterbehandling av ytor behövs egentligen inte, men man kan våtslipa
om man vill. Alla spryglar, förstärkningar och vinglås är inkorporerade
i vingen. Segelmodellen har en tredelad vinge, där delarna snäpper in i
varandra med hjälp av de printade låsen och ett kolfiberrör.
Det ska bli ytterst spännande att se, hur modellen flyger…
Programmet till denna 2-meters el-seglare kostade 40 dollar på
nätet. Vad substratet kostade vet jag inte, men det var inte dyrt.
Här kommer några bilder på modeller och hans utrustning.
2 m elseglare printad
Hur vingen är uppbyggd.
Här syns hålet för kolfiberröret och låsen för vingfastsättningen.
Cockpit med färdiga servohållare
Printer 1.
Printer 2.
Kroppen till en Sinbad. Vikt 69 gram…
…då vi inte drabbats av Covid och vi kunde samlas
utan rädsla för smitta.
Håll med om att livet var enklare innan pandemin.
Jag fann dessa bilder bland återfunna bilder på en
bortglömd hårddisk.
Så jag beslöt att publicera det. Jag gör det som ett
bildspel för att spara utrymme på min webserver.
Det är dyrt nog som det är att hålla liv i min blogg
med sina 20000 bilder…
Det kostar mig 2500 kr per år.
Men jag vill inte klaga, då jag får mycket tillbaka
från mina besökare.
Här kommer ett litet enkelt bildspel. Glöm inte att
kolla så din webläsare står i HD läge.
Häng med !
Vi har nu haft, i stort sett, ostlig vind i 10 dagar,
vilket naturligtvis påverkar vår natur.
Längs västkusten innebär det, att tång och alger,
som ligger vid strandkanten ackumuleras och växer
till större depåer, där fåglar finner mycket mat.
Vår Laholmsbukt ligger som ett parkettgolv vid ostlig
vind, vilket skapar betingelser för att observera sjö-
och vadarfåglar.
Jag åkte ner till Skummeslöv igen, eftersom det var
gott om småvadare där i strandkanten, där de letade
mat inför flytten.
För ett par dagar sedan var jag där och vi såg då
en ägretthäger. Tyvärr bommade jag den med kameran.
Ägretthägrar fanns även uppe vid Ringhals.
I dag var det gott om strandpipare, som springer på
sina oroliga spindelben i letandet efter godbitar i
vattenbrynet.
Många unga kärrsnäppor dök upp och de var ganska
lättplåtade.
Jag kunde komma ca 50 m från fåglarna.
Så här kommer några fågelögonblick från min expedition
till stranden Skummeslöv.
Strandpipare
Ung kärrsnäppa
Kärrsnäppan lutar sig mot sidvinden…
De senare åren har jag besökt Storsegelträffarna
på Ålleberg och imponerats.
Stora modeller flyger i regel bra och skalalikt.
Synd de är så dyra…
Jag har samlat på mig en väldig mängd bilder
och i stället för att ha de liggande på hårddiskar
kan jag ju lika gärna publicera det här.
Det följer inga kommentarer, utan du får själv
låta fantasin flöda runt bilderna.
Luta dig bakåt och njut…
Jag satt och bläddrade på en gammal hårddisk,
som jag kört en recovery på och fann lite bilder.
Tycker de är synd att radera, då de för oss som flög
innehållere mycket minnen om episoder och händelser,
som vi vi erfor under våra flygningar.
Hovs Hallar är ett av mina favoritflygställen.
Kan jag inte flyga, får jag en naturupplevelse.
Här kommer några bilder på mig och Pär L.
Tönnersa Strand efter en storm
Pär startar sin ”Banana” vid Tönnersa Strand.
Andra Världskriget var slut, gränserna öppnades och
frihetens vindar blåste.
Så var läget sommaren 1945, vilket måste ha inneburit
en kraftig vitalisering för segelflyget i Sverige.
Under 30- och 40-talet var flygintresset mycket stort
i vårt land. Vid denna tiden såg människor upp mot skyn,
om ett flygplan passerade. Det var ju en ovanlighet, som
bröt vardagens förmenta tristess.
Vem ser upp mot skyn idag ? Nä, inte många, då människor
i dag har fullt jobb med att fippla med sina Ifånar…
1945 var engagemanget stort för olika hobbyverksamheter.
Man var tvungen att var fysisk aktiv för att kunna deltaga.
I dag handlar allt om Ifåne, dator och tv. Man lever i en
virtuell värld, där allt ska vara omedelbart gripbart…
Men 1945 var det annat. Då gällde verkligheten.
Segelflyget dog inte ut under kriget i Sverige. Tvärtom
det var mycket aktivitet och vi byggde många nya plan
både ute i klubbar och i industriell skala.
Så plan fanns det.
1945 avhölls SM på Ålleberg, som då var en ny institution
administrerad av KSAK och finansierad av staten för att
fånga upp flygintresset och som spinoff-effekt få piloter
till flygvapnet, som då behövde mycket personal.
Under denna period utgavs nästan ett oändligt antal
flygtidningar, med mer eller mindre långvarig utgivning.
De flesta var av typen ”Hon dansade en sommar ”…
Bilderna har jag tagit ur tidskrifter som sedan mer än
75 år varit avsomnade och därmed är upphovsrätten
enligt svensk lagstiftning upphävd.
Hoppas bilderna ger en bild av material, entusiasm
under detta SM och ”Örebrotävlingen” 1945 !
Du kan kolla detta, om du vill se på modernt segelflyg:
Bilderna tycks aldrig ta slut eller ?
…bara ett enkelt bildspel…som är uppdaterat 12.9 2022