…så det kommer nog ett par poster till.
Om du orkar…
Skulle det vara så att någon vill ha en fullsize bild
av något så maila eller sms:a mig så kommer den.
flyhigh@bahnhof.se
Nu kör vi på med bilder igen. Du ser vad det
föreställer, så du slipper mina kommentarer.
Här kommer några ögonblick från lördagen.
Det var ett makalöst fint väder med kraftig instrålning,
som resulterade i 5-6/8 Cu med hög molnbas.
Avslappnad och förnöjsam miljö.
Vad kan man som modellsegelflygare mer begära ?
Det kommer ytterligare minst en post till från tillställningen.
Bogsermodellen som tillsammans med sin pilot
gjorde ett utomordentligt proffsigt jobb.
Lite landningar…
Kolla V-formen på vingarna. Nästan som en ETA fullskala.
IGG-Meetinget Ålleberg…en upplevelse.
Start i släpet.
…ännu en start.
Line-up inför start.
Ragnar förbereder
En An-2 kom hostande förbi…
Antonov-2 en artefakt från 40-talet, som fyller sin uppgift fortfarande.
Byggs fortfarande om och utrustas med turbopropmotorer för
bättre prestanda och bränsleekonomi. Har ursprungligen en radialmotor,
som var en sovjetisk kopia på DC-3:ans motor Pratt & Whitney R-1830-90C,
vilka i Antonov-2 kallades https://en.wikipedia.org/wiki/Shvetsov_ASh-62.
Osthanget på Ålleberg. Kräver mycket fysiskt arbete att bibehålla öppet.
Man hade ursprungligen en träränna i mitten, där man släpade upp
utelandade flygplan, som drogs upp med en vinsch.
Så såg det ut då man vinschade upp en Baby.
…då jag besökte IGG:s Meeting på Ålleberg.
Ålleberg som har en både djup och bred fauna
med växter.
Om du googlar botanik, Ålleberg kan du hämta
oändligt med information.
Jag kan bidraga med lite bilder.
Inget konstigt, bara korta ögonblick från mitt lördagsbesök,
men det visar naturens mångfald och rikedom.
Vassego !
Här lite ögonblick från lördagen…
Här är fler bilder, för jag vet mina besökare vill ha det så.
Ja du vet, en bild säger mer än 999 ord…
Ni vet antagligen mer om detta än jag, men jag lägger
mer eller mindre vederhäftiga kommentarer för att
variera sidan och ge den lite liv…
Häng med !
Bilderna tagna med min Sony systemkamera och med
min lilla Mobius actioncam.
Bennys fina…heter den ”Symphony” ?
Utomordentligt härlig motorljud.
En motorseglare med motorn i stabben…
Hur gjorde vi innan elen ?
Vilket är fullskala ?
Även storseglare kan ha elmotor för att komma upp till termiken enkelt.
”Kolla jag flyger upp och ner ”…
En modern utformning av winglets.
När jag tog segelcert i Skövde Flygklubb 1969 talade vi alltid om:
”Mycket slit och lite släp”…Här var det inte brist på släp !
Mycket krut i motorn.
Då man studerar exempelvis denna modell, ser man i detaljerna
varför den kostar en rejäl hög pengar.
”Gå upp och pröva dina vingar”, som den gamle idolen
Lasse Dahlqvist sjöng i filmen ”Örnungar” 1944.
Ett fulländat pekoral som film, men för oss
flygintresserade ett intressant dokument från denna tiden.
Rejäla doningar vid roderhornen. Är det M4 Unbrako och låsmutter…
”Hur mycket är klockan” ??
”Nemere” en högvärdig ungersk konstruktion som byggdes
inför Olympiaden 1940 i Helsinfors. På samma sätt som Olympia
”Meise” i Tyskland. Det blev av kända orsaker ingen olympiad,
men konstruktionen lever vidare. En mycket tidstypisk och vacker modell.
Läs här om den: https://en.wikipedia.org/wiki/Rotter_Nemere
Ett tidstypisk sidoroder. Inte så högt men mycket korda.
Mekaniken för ett infällbart ställ. Inte så enkelt.
Modernt flygplan vars vingar har ett stort sidoförhållande.
Vingen avslutas med winglets som dels ökar spännvidden och dels minskar
vortexen i vingspetsen. Stort sidoförhållande på vingarna för att få ett
högt Re-tal vilket ökar vingens effektivitet och minskar risken för en
separationsbubbla som stör den laminära strömningen. Jämför vilket
som skär mest tårta: En lång smal kniv eller en kort bred …
Här är en annan variant på winglets. Ser man på nya fullskalakärror i dag,
finner vi, att konstruktörerna har sneglat på modellflygarnas koncept.
Alltså rejäla winglets, mycket stort sidoförhållande både på vingar, fena
och stabbe. Generellt sett har stabben blivit mindre och mindre. För stora
stabbar genererar skadligt motstånd och behövs inte på moderna profiler.
För 70 år sedan såg en vinge sådan ut. Skevroder ända
ut i vingspetsen. Hur mycket virvlar skapas där, tror du?
Hur många haverier har spetsvortexen orsakat, då den krupit
in på vingen och fixat en avlösning ?
Jag undrar…varför heter det segelplan ?
Det borde heta glidflygplan eller ?
En akrobatisk model. Det finns en högvingad akrobatisk motorkärra
som heter ”Citabria”. Läs det baklänges…
Det kan inte bli bättre, än som det var i helgen…
Marigt att klä dubbelvälvda ytor med 0.4 mm ply !
Det är 75 år mellan konstruktionerna
”Pinnen” som sitter på fenan är sensorerna för en totalkompenserad variometer.
Det vill säga variometern visar rätt värde och eliminerar spaktermik.
Ragnar, en gutt fra Norge beundrar hantverket på ”Nemere”.
Ragnar med en av sina fina modeller.
Himmeln över Ålleberg…Kan det se bättre ut om man är segelflygare ?
…gynnad av perfekt väder.
Dagarna började med nästan molnfri himmel, men vid
12-tiden var det 5-6/8 Cu. Alltså bättre kan det inte vara
för radiostyrt modellsegelflyg.
Som utomstående, jag har ingen ”riktig” storseglare, min
största modell är 450 cm i spv, tycker jag det fanns många
modeller på meetinget.
Ålleberg får man ju säga, är ett centrum för segelflyg i Sverige
med tradition sedan de första åren på 40-talet.
Dessutom är Ålleberg en plats, som inte har direkta
problem med sjöbris.
Från Halmstad till Ålleberg är det ganska exakt 20 mil.
Modellerna bogserades upp med kraftfulla bogserkärror av
rutinerade piloter. Det tar max 1-1.5 minut upp till urkopplingshöjd.
En del modeller hade elmotor i nosen.
Modellerna var vackra och fina. Men inte billiga…De ligger i intervallet
20- 120000 kr…
En icke föraktfull del av summan utgörs av elektronik och telemetri.
Dessa stora modeller, upp till 8 m spv, flyger majestätiskt. De flyger
som ett fullskalaplan i stort sett.
Det krävs en rejäl bil för att kunna transportera modellerna, eller som
Benny Kjellgren gör, han har ett speciellt släp.
Jag tog massor av bilder och jag har editerat ca 300 styck, vilka
jag kommer att publicera efterhand på min blogg och sociala
media.
Vidare tog jag massor av starter och landningar på video.
Dessa kommer till Youtube så småningom.
Här kommer lite bilder med eller utan kommentarer.
Buckle up !
Om du vill se vad jag skrivit om tidigare års
IGG-Meeting på Ålleberg, så kan skriva ”IGG” i sökrutan
upp till höger på min bloggs första sida och du kommer att
finna massor av bilder.
Det blir 4 poster till om IGG 2022 på Ålleberg så håll ut !
”Up she flies”…
Flite-Line, Cu börjar blomma kl 1000.
…så här ska skyn se ut…
…Ållebergssväder !
En riktig pilot eller…
Detta kallar jag bogserkärra…
Briefing och närmast Benny Kjellgrens modell.
PA-18. Observera att det uppfällda skevrodret
går ”ner” i framkanten och skapar luftmotstånd för att
eliminera skevroderbromsen från det andra nedfällda
skevrodret. Listigt.
Klart att bogsera. Observera fästpunkten för bogserlinan
i höjd med bakkanten på vingen.
Snygga linjer…
Kl 0930 inte mycket Cu i skyn .Lördag förmiddag.
Piloterna utomordentligt välgjorda…
..eller hur ?
Fast låsningen av vingarna med en vantskruv i grövre klassen…?
Vad händer vid en groundloop med vinginfästningen ?
Jo vantskruven håller säkert, men det andra ?
Stort sidoförhållande på vingen
Täta roderspalter hindrar läckage av luft från undersidan
till ovansidan, vilket stör den laminära strömningen.
Bogsermodellen trepunktar.
Släpet
Här drar en Cub
Fokusering
Siesta…
En vacker modell.
Bara lite bilder. Men bättre en bild för mycket än två för lite…
Ett ögonblick kommer ju aldrig tillbaka i sinnevärlden.
Inga kommentarer för jag vet, att du kan mycket mer om
friflyg, än vad jag gör…
Om du orkar…mera bilder från Falkenberg !
Vill du ha någon bild i full size, maila mig.
Här kommer fjärde delen av 5…eller 6…
Hoppas bilderna duger ? Bilderna tagna och
editerade som jag uppfattar det.
Här kommer del 3 av troligtvis 5 med bilder från Cruisingen
runt Falkenberg.
Roligt att se på. Vackra bilar och fula bilar, men alla
besjälade av sitt stora intresse för stora USA-bilar
i någon form.
Dessutom träffar man udda och intressanta människor,
som förverkligat, det vi inte själva vågat…
Här kommer bilderna i form av ett bildspel.
Häng med !
Orkar du med bilder ?
Här får du en rejäl bunt och det kommer mera !
Detta är del 2 av 5.
Jag besökte som vanligt ”Wheels & Wings och dess cruising på lördagen.
Bilderna tog i centrum av Falkenberg på lördagen mellan kl 15-20.
Sammanlagt har jag editerat 500 bilder och jag kan nog lova, att
de bilar som deltog i cruisingen finns med.
Bilderna kommer i tidsföljd utan inbördes sortering.
Eftersom det är så mycket bilder, gör jag bildspel av materialet,
för att det ska bli hanterbart.
Om någon önskar en fullsizebild så maila mig.
Sammanlagt kommer jag att lägga upp ca 300 bilder.
Så stay tuned här kommer första batchen !
Ett av mina starka barndomsminnen då jag tillbringade
sommarloven på landet hos morföräldrarna, är svalornas
flygande ut och in ur ladan, där de hade byggt sina bon
av lera och spott högt upp på innergaveln av ladan.
Jag minns deras kvittrande, då de satt balanserande på den
svängande telefontråden och jag kunde inte förstå, att de kunde
hålla sig kvar.
Kort sagt var svalorna för mig en symbol för sommar på
landet.
Du minns, den tiden för 60 år sedan då vi kommer ihåg,
att himmeln alltid var blå, solen ständigt sken och skyn
var dekorerad med vita ulliga sommarmoln.
Vi har ladusvala och hussvala i Sverige. Skillnaden är framför
allt stjärtens utseende. Ladusvalan har en lång spretande stjärt
medan hussvalans är mera tvärt avhuggen.
Ytterligare en art blir ofta kallad svala och det är tornseglaren.
Den är emellertid inte en art av svalor. Den tillhör familjen
”Seglare” och är den enda representanten i norra Europa
av sin art.
Svalornas sätt att flyga är att ständigt vara i rörelse, då de
utför avancerad akrobatik i luften. Efter en akrobatiksejour
sätter de sig ofta och vilar helst högt och fritt.
Att fotografera svalor i luften är inte enkelt. De rör sig
så oförutsägbart. Som ett jaktplan under kurvstrid med tvära
riktningsförändringar. Detta gör det svårt att fokusera kameran.
Jag var ute i kvällningen vid hamnområdet Halmstad, där jag
vet hussvalor håller till.
Så jag ställde in kameran på 1/8000 sek för att kunna fånga
en svala i rörelse. Enkelt ? Nej svårt, men varför ska allt vara
enkelt ?
Jag ägnade mig åt svalfoto i 30 minuter och tog 400 bilder.
Någon måste ju bli bra, tänkte jag.
Om de blev bra, det får ju du avgöra. Jag vill med mina bilder
förmedla en känsla av vad jag upplevde !
Håll tillgodo !
…kanske denna video spräcker dina illusioner ?
Bob Hoover kan flyga sin Shrike Commander !
Här några videosnuttar upptagna med min lilla
”Mobius” actioncam.
Trots kamerans lilla fysiska format klarar den av
bra kvalitet på videon…tycker jag.
Ljudet har jag inte editerat. Orkade inte…
Uppe vid väg 25 efter Simlångsdalen, skylt ”Klerekull”,
där kör du in och du kommer att få en fin upplevelse.
Jag brukar vara där för att kolla tranorna och häckande
storspovar.
Storspovar varken hörde eller såg jag, men tranornas
grova rop hördes lång väg och ute på vallarna gick
de med sina årsungar och försåg sig med mat.
Jag tog lite bilder på långt håll, cirka 200 m, så det
blev som det blev.
En rådjursbock dök upp och hamnade oxå på bild.
Här brukar vara ett rikt fågelliv, men denna sommaren
har det varit dåligt förutom tranorna. Jag har sett 2
storspovar och det var 5 veckor sen.
Som sagt, åk dit och imponeras av vyerna, som du inte
kunde föreställa dig att det fanns i skogslandskapet.
Hoppa mina hastiga bilder ger dig en känsla av just
denna speciella natur !
Jag vet inte om vi bevittnade ett fysiskt mirakel
i Skånes Fagerhult, då Per skulle flyga sin ”Hector”.
Att man måste motverka gravitationen för att få
en modell att flyga är förståeligt, men att piloten
tycktes kunna upphäva gravitationen, det är ett
mysterium…
Hector är en friflygande modell konstruerad för
ca 75 år sedan, vilken Pär har radiofierat med en
FRSky.
Modellen kan dras upp på vanligt sätt med lina
eller skjutas upp med gummirep.
Det senare förfaringssättet var det som Per
skulle använda.
Under förberedelserna inför starten hände
det otroliga…Per tycktes kunna balansera
på knogarna i en ställning som motsäger
de fysiska lagarna !
Hur det såg ut ? Ja, kolla du bilden och förundras.
Det var mycket turbulent bakom bergknallen,
då han flög, varför förhållandena för just denna
typ av modell inte var optimala.
Men att flyga den på ett litet hang och sedan därifrån
ta en termikblåsa, det borde den vara idealisk för.
Alltså en modell som tar minsta lyft och som man
måste riktigt finflyga. Alltså inget våldsamt utan
försiktiga mjuka roderrörelser för att inte orsaka
onödigt motstånd.
Jag tog lite bilder med min lilla Mobiuskamera.
Håll tillgodo !
Per Lundqvist, en ung pojke från Veinge, som nyss
…passerat tonåren med sin ”Hector”. 
Taranis Single Stick M/Per.
Bygeln som håller sändaren vid handen.
Det magiska ögonblicket då Per balanserar på knogarna,
med kroppen i vinkel…Kan ni förstå, att vi blev förundrade ?
Det borde ju vara omöjligt eller ?
Pers patenterade vingfastsättning. Förstår du hur det funkar ?
Per och en duktig modellflygerska; Andrea.”””
Marsch till startplatsen
Allt klart…?
På gummirepet.
Hector i lufthavet.
Baslinje
Finalen
Piloten koncentrerad på sin modell…
…snart nog…
”Hector” på Terra Firma.
Hans Karlsson, Linköping, hade med sina flermotoriga
skalamodeller till ”Stibner Memorial”.
Alla utsökt byggda, fast det viktigaste, enligt min mening,
var att de flög så imponerande väl !
Intryck på mig gjorde hans TigerCat, som jag tycker
var strået vassare än de andra modellerna, vad gäller
flygegenskaperna.
För en okunnig är det märkligt, att man kan packa in
så mycket kraft i det begränsade utrymmet i motornacellerna
och dessutom installera en kuggväxel !
Betänk att det är en bit gummisnodd, som ger modellen
kraften att flyga. En teknik som är hundratals år gammal.
Det var för mig en imponerande upplevelse, som satte
avtryck i min hjärna i dess ”Upplevelseavdelning”.
Att se hans modeller fler gånger ser jag fram emot med förväntan.
Jag har publicerat en liten video, där bland annat
Hans flyger sina tvåmotoriga modeller i ett tidigare
inlägg på bloggen.
Här kommer en bunt bilder, som kanske ger en
föreställning om Hans fina modeller.
Buckle up !
Ingressbild: TwinMustang Foto och (C) Pär Lundqvist
En Chipmunk, dock inte tävlande, men jag tyckte den var så snygg !
…för en statisk bedömning av domarna.
Två delar ingår i tävlingen, dels den statiska bedömningen
av modellen, vilket innebär man jämför dess avbildning
med originalplanet och dels ett flygmoment.
Det är inte helt enkelt att fotografera modellerna, då
de står tätt och ljuset inte är bra.
Men det blev som det blev och jag satte ihop ett litet
bildspel av de hela.
Här kommer det.
OldTimer friflyg med skalamodeller är inte den mest spridda
hobbyn i sagolandet Sverige…men det finns en kärna av
entusiaster, som hängivet håller intresset för ovanstående
vid liv.
Problemet är att medelåldern är hög och därav följer att
Karon regelbundet ror entusiaster över gränsfloden Styx.
Det är inget vi kan påverka, för livet är sådant.
Problem två är bristen på rekrytering av nya medlemmar
till just denna delen av vår hobby. Det mesta möjliga är
försökt, men mot tv, Ifånar och datorer tycks vi slåss förgäves.
Människor kanske föredrar att leva i en virtuell värld idag…
Jag försöker dra mitt strå till stacken för att sprida info
om OT-Friflyg genom min blogg här och andra sociala
media.
Som sagt, vi var inte många i Skånes Fagerhult, men vi
som var där flög och umgicks och hade roligt.
Det är ju detta, som är meningen med hobbyn, att nå sina mål
med sin modell och ha goda upplevelser, som inspirerar till
nya utmaningar.
Jag har inte så många nya modellbilder att redovisa, men
det jag har kommer här på bloggen.
Kanhända jag publicerar dubbletter, men det får du
stå ut med…
Lite ögonblick bara utan kommentarer, för ni är så kunniga,
så ni vet vad det är !
Förresten vinjettbilden längst upp tycker jag symboliserar
en hängiven modellflygare.
Hans blick och fokuseringen på starten och modellen.
