Efter svartmålningen av min förening, ÅMFK på SMF, kanske det är på sin plats med ett vykort från Falköping, som beskriver en vanlig flygdag uppe på Ålleberg.
Ålleberg, som väl alla flygintresserade känner som segelflygets centralpunkt i Sverige, vad gäller utveckling, utbildning och flygsäkerhet.
Två hang finns. Ett väst- och ett osthang.
I dag var det perfekt vind på västhanget, som inte bara lockade ett gäng modellflygare, som uppnått pensionsåldern, utan även skärmflygare, som fick luftat trasan.
När förhållandena är perfekta på Ålleberg med lagom vind, skapar det förutsättningar för fint termikflyg. Man tar blåsorna, då de släpper framför hanget och kurvar med uppåt.
Alltså en helt lyckad dag för ÅMFK uppe på berget !
Här är lite bilder jag fick från klubben, som visar en dag med Ållebergs Modellflygklubb.
Fotografen är för mig okänd, men jag har inhämtat rätt att publicera bilderna.
Depån mot hangarväggen. Soligt och varmt.
Knuts Ka-8. En segelkärra byggd av Schleicher i Tyskland ca 1963.
Det tillverkades 1100 exemplar.
Jag har flugit en sådan fullsize mycket. De finns fortfarande
i flygandeskick i relativt stort antal i Europa.
Jag vet inte vilken byggsats detta är,
men Staufenbiel har en i 3 m storlek till hyfsat pris.
Men denna dagen skulle vara den första med start vid Haga.
Det känns som säsongen startat, då vädret lovar termik och fina förhållanden för segelflygning.
Vädret var sagt bli sydostlig vind upp till 5 m/sek och i stort sett molnfri himmel, eftersom ett högtryck växt in över Sverige.
Alltså beslöt jag att ta med en av mina termikmodeller och det blev min Hyperava och eftersom jag klätt om vingen, var jag ivrig att testflyga modellen, så jag fick koll på, om den flyger lika bra som förut.
Jag har alla tillbehören för flygning med termikmodell i en aluminiumlåda, så slipper jag springa och leta, för jag vet allt som behövs finns med.
Nedkommen till Haga var väderläget perfekt. Det var vindstilla och inte ett moln i skyn.
Jag monterade, kollade, tog ut min stol och startade.
Avan flög lika bra som före jag klätt om vingen, så jag behövde inte bekymra mig.
På Avan hade jag monterat en Gopro, som videofilmade. Kameran hade jag ställt in för maximal upplösning.
På 50 m höjd stannade jag motorn, eftersom jag flög in i en blåsa.
Du ska veta, att klockan var bara 0915, då jag startade.
Blåsan tog jag på 50 m och sen klättrade jag upp, så långt som behövdes. Under stiget kom 3 glador och piggybackade på min Ava.
Detta är ett mycket vanligt beteende av glador, i alla fall när man segelflyger vid Haga. Avan stiger lätt ifrån gladorna i blåsan. Ormvråkar och tornfalkar är bättre termikflygare. ..eller så anstränger sig inte gladorna…
Efter 50 minuter landning och omställning av kameran till stillbilder. Ja, jag vet jag kan göra det med min iphåne, men varför krångla och riskera en modell ?
Samtidigt bytte jag batteri i kameran.
Ånyo en blåsa och hiss upp till lagom höjd, där jag kände, att man kunde flyga säkert. Det väder vi hade i torsdags med stark sol och blå himmel, gjorde att modellen inte syntes speciellt bra. Hade det funnits moln som bakgrund, hade modellen varit lättare att se.
Men att sitta i sin stol med Avan på betryggande höjd, tagande 4 bilder i sekunden med ombordkameran, livet kunde varit sämre !
Hur som helst, när klockan var 1245 landade jag Avan och kände mig mycket tillfreds med dagens flygningar.
Jag missar inte gärna chansen !
För den kanske aldrig återkommer…vem kan veta ?
Trakten runt Haga är välfotograferad av mig och jag har publicerat många bilder, så denna flygningen får illustrera då jag flyger rote med ormvråkar och glador.
Alla bilder tagna med en Gopro. De flesta klippta ur en video, men jag tycker kvaliteten är acceptabel.
Förstår ni, när ni ser bilderna, att jag blir fångad av min hobby ?
Häng med !
Platsen där jag flyger är en plats med gravhögar enligt skylt. Här är utmärkt att termikflyga.
Min depå.
Biltemas campingstol är perfekt då man segelflyger.
Bra att kunna lägga modellen på armstöden för mekning.
Här kan ni få musik associerad till ämnet. Klicka på pilen och ni blir flyttade 70 år tillbaka !
Denna melodi, skrevs av Lasse Dahlqvist, som också
spelade en av huvudrollerna mot Alice Babs.
Melodin blev mycket populär, då den beskrev något positivt. Betänk att filmen spelades in under kriget.
Filmen är ett pekoral, men, filmen handlar om segelflygning
på Ålleberg och Skarpnäck och är ett viktigt kulturhistoriskt
dokument om segelflygning i Sverige på 40-talet.
70 år gammal film som innehåller värderingar präglade
av kriget och den tiden.
Jag har filmen på dvd, om nån är intresserad.
Här är en bild som visar hur man såg ut och var 15 år…han till höger i hatten…
Start
Min stolta HyperAva i sin rätta miljö !
Kör jag så det ryker…eller raketmotor ?
Här kan ni se kameran på vänster sida av nosen fotograferande snett framåt/nedåt.
Men det finns inget härligare, när man är ute och flyger, än att höra just sånglärkans drillar.
En spelande sånglärka är bekräftelsen på vår.
Naturen har en enastående kraft och uthållighet. Redan nu spirar det i vallarna.
Dags för landning. Avan finalglider över klorofyllgrön växtlighet.
Med tanke på att man i utlandet, till exempel Tyskland Wasserkuppe,
kräver att man är försäkrad då man flyger där, läste jag igenom
villkoren för förbundetsförsäkring.
Summan av kardemumman är, att försäkringen gäller på klubbfältet
och de platser, somföreningen har godkänt samt vid tävlingar och
meetings utanför Sverige under förutsättning du flyger som representant
för SMFF…
Inget annat.
Nedanstående tål att tänka på. Kontakt med det egna försäkringsbolaget angående ansvarighetsförsäkringens giltighet i hemförsäkringen skadar det inte att kolla upp.
SMFF:s omtalade försäkringsskydd…inte mycket att hänga i granen.
Undrar hur många av SMFF:s medlemmar som läst igenom villkoren ?
Här är ett utdrag:
Röd text är mina kommentarer
Ansvarsförsäkring
SMFF:s ansvarsförsäkring täcker den skada ditt modellflygplan kan åsamka
person och materiel. Några exempel är att ditt flygplan störtar i en bil eller då det kolliderar med
ett annat flygande föremål. Även personskador täcks. Försäkringen gäller även då icke-medlemmar
tillfälligt deltar i verksamheten, till exempel under skol- eller “prova på”-flygning.
Försäkringen gäller på de platser som varje enskild klubbstyrelse beslutat
vara klubbens officiella flygfält.
(Jaha och om jag flyger på en åker på bygden och far igenom taket på grannens
hönshus och slår ihjäl hans avelstupp, då gäller inte försäkringen.)
Det kan gärna vara flera fält, men klubben måste formellt besluta om detta.
Försäkringen gäller således inte vid flygning på icke anvisad plats.
Platsen ska vara dokumenterad på ett papper innan den är godkänd.
(Åker jag till Wasserkuppe gäller icke försäkringen, för den
enskilde modellflygaren)
Högsta ersättningsbelopp är 20 000 000 kronor. Självrisken är 4000 kr.
Försäkringen gäller för alla medlemmar som genom klubbar anslutits
till Sveriges Modellflygförbund vid all flygning under förutsättning att
denna sker enligt de regler och bestämmelser som gäller inom Sveriges Modellflygförbund (SMFF)
Försäkringen gäller vidare för all övrig verksamhet som arrangeras
av klubbar och SMFF.
Försäkringen gäller även för elever/nybörjare under handledning av
klubbfunktionär samt ickemedlemmar som, efter föranmälan till SMFF,
vid enstaka tillfällen deltar i verksamheten.
Försäkringen gäller även under internationella tävlingar och träffar i hela världen (inklusive USA och Kanada) för den som representerar
SMFF eller ansluten klubb.
(Flyger du inte vid tävling eller meeting, är du således inte försäkrad)
(Om jag åker på en träff, hur manifesterar sig faktumet att jag
representeraren SMFF-ansluten klubb ? Ska tävlingen eller
meetinget vara sanktionerat avSMFF ?)
Försäkringen gäller inte för skador som inträffar när modelluftfarkosten
dirigeras från en platsutanför område som godkänts för start och landning
av SMFF eller ansluten klubbstyrelse.
De delar av SMFF:s försäkringsbrev från IF som rör ansvarsförsäkringen
hittar du i en separat flik.
SMFF:s olycksfallsförsäkring
SMFF:s olycksfallsförsäkring täcker den skada som drabbar medlemmarna
under utövande av modellflygning.
Ersättningar sker i relation till den uppkomna skadan efter försäkringsbolagets
normer. maxbeloppen är:
Medicinsk invaliditet
5 basbelopp
Ekonomisk invaliditet
10 basbelopp
Dödsfall
0,5 basbelopp
Läke-, rese- och tandbehandlingskostnader
skäliga kostnader
Rehabilitering
2 basbelopp
Merkostnader:
Personliga tillhörigheter
0,5 basbelopp
Extra kostnader under den akuta läkningstiden
3 basbelopp
Genom vårt medlemskap i Riksidrottsförbundet omfattas vi även
av RF:s grundförsäkring. Den försäkringen gäller de funktionärer och ledare i ideella föreningar
som inte är aktiva utövare.
Som ni kanske läste i min förra post, körde jag ånyo ner till Tönnersa Strand i dag för att försöka flyga DS och det men en enkel Zagimodell.
Den visade sig för lätt och inget bly hade jag med. Den behöll inte hastigheten, utan den flög mer som ett flarn för vinden.
Eftersom jag var flygsugen, gjorde jag en omgruppering till Tjärby Kyrka för att få mig en sväng på hanget där.
Det var lite vårkänsla i luften och jag hörde försynta drillar av sånglärka.
Vinden låg lite snett från VSV och styrkan var ca 4 m/sek.
Inte perfekt, men hur ofta är det perfekt ?
Så jag monterade min Spirit och kastade ut, så hårt jag vågade för att få lite höjd.
Som vanligt vid sned vind var det turbulent närmast kanten, men det tog sig, ju högre upp jag kom.
På ca 40 m höjd var det problemlöst att flyga. Det kan vara spännande att flyga på ett litet hang under lite svårare omständigheter. Alla hang har sin tjusning och kräver speciellt av piloten.
Jag märkte, att termikblåsorna kom vältrande från väster och jag lyckades kurva upp mig ordentligt. Med sådant väder som idag, kom man upp fort, men man kom lika fort ner.
Under turbulenta omständigheter gäller det, att styra med alla roder.
Med det menar jag, att sidorodret inte ska sitta som död last, utan man måste använda det i turbulensen.
Styr du bara med skevroder, är det stor möjlighet du snaprollar in i en spin och är du på låg höjd, så är det kanske kört.
Så lär dig använda ditt sidoroder. Går din modell i spin på låg höjd, tänk inte tanken att gå ur spinnen med motsatt skevroder.
Därför, då blir det sju resor värre. Ligger du i höger spinvarv och försöker häva spinnen med vänster skev, vad händer ?
Höger skevroder går ner och vänster upp. Det betyder att anfallsvinkeln på höger vinge ökar med det nedfällda skevrodret och vingen blir än mer överstegrad.
Vad du ska göra:
Neutralt höjdroder, motsatt sidoroder, följ med i spinnen med lite höger skev och då planet blir stabilt neutralisera skevroderna igen.
Efter lite mer än en timma i luften landade jag, packade och åkte hem.
Det gäller att passa på. Ögonblicken kommer aldrig tillbaka !
Jag hade inga flitecams med mig, så det blir bara statiska bilder…
En favoritflygplats än så länge. Perfekt då man vill var ensam och flyga.
Min Spirit som är en favoritmodell, med osedvanligt goda egenskaper.
Det kändes som våren är och tassar i förstugan.
Har inte naturen fått en anstrykning av klorofyll ?
Här ser ni att vinden låg i stort rakt på.
Vindkraftverken, teknikmonoliter som förstört det kustnära Sydhalländska landskapets miljö, kan i alla fall visa vindriktningen.
Det är lite paradoxalt för en gammal hangflygare att flyga i lä, i stället för som vi brukar, i lovart av ett hinder.
När man ser på video från ds-flygningar från exempelvis Mount Mammouth i Ca, kan man få intrycket, att det behövs 1000 m höga berg…
Inget kan var mer fel.
Det behövs kanske 3 m höjdskillnad vid ett hinder, för vi ska kunna flyga våra modeller dynamiskt.
Jag vill förklara lite, hur det fungerar. Det finns många mer eller mindre komplicerade och vetenskapliga förklaringar på dynamiskt segelflyg.
Men jag tror denna förklaring gör det lätt att förstå, hur det fungerar:
Förutsättning för att man ska kunna flyga dynamiskt är, att det finns en kant, som är så hög, att det bildas lä med i stort stilla vind.
Det enda som behövs på en plan yta, är en kant eller höjdskillnad.
Alltså, om vi har ett fält och det finns en sluttning,
då är detta nog, för att man kan flyga dynamiskt.
Ett fält, en sluttning och vind, det är vad du behöver.
Du kan också ha ett större hinder på fältet. Exempelvis en tät trädridå kan räcka, för att skapa förhållandet mellan laminär vind/ lä.
Så vi säger, vi har en åker med en sluttning. Då är problem nummer ett att komma upp och kunna öka farten. Med dagens fina elseglare möter detta inget problem.
Så starta och klättra upp i lovart av sluttningen, så ni får så mycket höjd, att ni kan omsätta höjden i hastighet.
Sedan dyker man från den laminära vinden ner i den statiska luften, där det alltså är lä.
Man tar upp och stiger upp i den laminära luften ovanför sluttningen och gör en tight sväng åter ner i den stilla luften.
Låter det enkelt ? Allt är enkel när man kan…
Rent fysiskt sker följande:
Du flyger ner i stillastående luft med bra fart.
Svänger upp i vinden som blåser ovanför sluttningen på den plana marken. Det som händer då, är att du får ett energitillskott av vinden, som ökar din hastighet.
Tänk dig att det fungerar som ett bollspel.
Om du sparkar en boll till din medspelare och han inte gör nåt, utan bollen rullar fram till honom och stannar, då blir det inget hastighetstillskott så bollen åker tillbaka mot dig.
Men, om medspelaren sparkar till bollen, då far den tillbaka med ökad fart !
Precis så fungerar dynamisk segelflygning. Byt ut bollen mot modellen och byt den sparkande medspelaren mot den mötande vinden, så förstår du, hur det funkar.
Varje gång du går upp i den dynamiska vinden får du ett hastighets- tillskott och det kommer att gå fortare och fortare.
Det finns nästan hur många ställen som helst att flyga dynamiskt på i Sverige. Som jag skrev, det kräver inga 1000 m höga ryggar.
Nere vid Hovs Hallars låga hang vid Segeltorp, där hanget är ca 30 m högt går det utmärkt att ds:a vid sydostlig vind. Alltså när vinden blåser ut mot havet.
Dessa hang kräver ju en elseglare eller ett dubbelt gummirep, så man kan skjuta modellen till hyfsad höjd.
Jag fick ju inspiration av en dansk pilot på Youtube, som flög vid ett lågt kusthang. Så jag testade med min Spirit. Efter initiala svårigheter, då modellen var för lätt, fick jag ballasta med 600 gram, så den behöll hastighetsmomentet och sen gick det bra.
I dag var jag ute igen, men vinden var bara 4 m/sek. Jag testade att flyga med en frigolitvinge, men den visade sig vara för lätt.
En idealisk modell för testning av DS-platser borde ha 250 cm spv, hyfsat snabb profil och elmotor. Då har du valfrihet att prova och kan lätt ta dig upp.
Att flyga dynamiskt med en segelmodell är otroligt, för det känns “konstigt” att flyg i lä.
Då jag flög dynamiskt nere vid Hammar på Sinushanget var det ca 12 m/sek rakt på sist jag var där. Modellen var en Arrow. När man går från läluften upp i dynamisk vind passerar du gränsskiktet och det hörs som en liten “duns”.
Man ska inte “sträcka ut” det du flyger i dynamiskt luft, utan göra som vid en sväng på en F3F- tävling, dra ordentligt i svängen. Då skapas fartökning.
Som sagt stick ut och prova med en elseglare. Det är roligt.
Vi medlemmar i Ållebergs Modellflygklubb ska ner och flyga dynamiskt vid Ystad i April, om vindar och väder är med oss.
Här är två skisser jag hastigt petat ihop:
Denna skiss visar det klassiska läget med ett dubbelsidigt hang.
Denna skissen visar hur enkelt det kan vara. En plan yta med en sluttning !
…så jag begav mig till stranden i dag tisdag för att testa. Vinden var kraftig, ca 12-14 m/sek med lite dragning mot nord.
Inte helt perfekt, men pröva kostar bara lite energi.
Modellen var svår att välja, men jag tog med min Spirit och två ballastvikter bly, sammalagt 600 gram.
Först testade jag utan bly, men det fungerade inte i den hårda vinden. Man måste ha ett dynamiskt moment i modellen hela tiden man flyger. Annars kommer man inte runt.
Med 600 gram var det lättare. Det var inte lättfluget, men det gick.
Helt otroligt på detta låga hang. Men området bakom kanten innehöll helt stilla luft i den avsikten var förhållandena bra.
Denna kort flygning lärde jag mig enormt mycket på. Jag lärde mig hur denna platsen fungerade för DS i alla fall.
Det är ingen idealisk plats, men det går.
Modellen bör vara en modell som är vändbar och som kan flygas med hög vingbelastning.
Eftersom jag var ensam och flög hade jag ingen fotomöjlighet.
Men nästa gång ska jag ladda upp med kameror.
Här är videon som inspirerade mig att fara ut klockan 0800 och flyga vid Tönnersa:
Färgerna i naturen på mina bilder hör hösten till.
Men vi är i början av mars. Naturen håller på att ladda upp för våren och därmed ändrar sig färgskalan.
Förvänta lite mer grönt och violett närmaste månaden.
Modellflygväder…det har det ju inte varit direkt, men att jag promenerar vid ett av mina favoritställen, det är inget dåligt substitut.
One gets enlighted !
Alla vet vad detta betyder och det beskriver bra, vad man som flanör upplever.
Läs Bo Bergmans böcker. Han var en sekelskiftesflanör
och en våra mest kända arbetarförfattare.
Kanske inte så många unga känner till en av våra största
litterära föregångsmän i dag ?
Att flanera är ett sätt att promenera. Lite mera mållöst, utan något direkt mål eller syfte. Iakttagande bara.
Passar mig perfekt.
Därför då har man tid, att låta naturen påverka alla ens sinnen.
Har du tänkt på, hur många olika dofter det finns vid en strand ?
Tallskogen med sin barrlukt , passagen genom kärret med sin tyngre lite dävna mosslukt, doften av strandrågen
dåman passerar genom dynerna och lukten av hav, när man kommer ner till stranden.
Förresten strandrågen luktar annorlunda på sommaren.
På sommaren med värme blommar doften ut ordentligt och ingen kan ta miste på, vad det kommer från.
På vinterhalvåret luktar det mera på nåt sätt… grönt.
Även lukten av hav varierar. Ibland tar tånglukten överhanden och ibland fylls luktorganen av den doften, som bär med sig karaktären av en sydsvensk å.
Ljuden är mångfacetterade. I tallskogen hörs susen i
grenverket,i dynerna hör man rasslet i strandrågen,
som vinden ständigtkammar.
Havets puls som oförtröttligt präglar en strand.
Antingen mjuka småkluckande vågor eller aggressiva frasandevågor som energiskt utlöser sin energi, då stranden grundar upp.
Havet är aldrig helt tyst.
Jag var ute och flanerade och var ledsagad av min Sonykamera.
Lite smuts på sensorn, men det påverkar inte slut- resultatet.
Häng med mig under min dag vid stranden !
Dimman låg tät på väg till stranden.
Resan in i det okända…
Dimman gör bilderna mjuka och ger dem en air av 1700-tals landskapsstilleben och romantik.
Vinden saknades, men havet andades sakta, nästan försiktigt.
Strandträden är plågade av vinden…men de är inte knäckta,
de hämtar bara andan och anpassar sig.
Det visste jag inte, att clementiner odlas vid Tönnersa Strand ?
En sorts kräldjur i sanden stannar yrvaket upp
inför åsynen av en strandad al,
som ganska uppfordrande pekar finger….
Den här knarriga individen kom hastigt,på styva ben springande,
för något brådskande ärende, han hade att ombesörja.
En strandad al från Lagans stränder sträcker upp fingrarna
för att påkalla uppmärksamhet.
En annan al strävar framåtlutad i motvinden…
Lagan har gått ända upp till dynkanten. Det strömmande vattnet i ån
har avsatt sina vågformade autografer i sanden.
Denna något ilskna individ låg i strandkanten och tjurade för sig själv.
Men en rejäl nos har han i alla fall.
Eftersom området är naturreservat får växtligheten sköta sig själv i stort sett…
…vilket tar sig uttryck i att träd fällda av vinden får ligga där de ligger.
Har du aldrig varit här så åk dit. Det är vackert och mycket att uppleva !
Jag önskar jag kunde……förnya mitt segelcertifikat .
Bilden i ingressen är blogginnehavaren, då han kliver
i Skövde Flygklubbs Ka6Cr med registreringen SE-TFD
på fältet vid Hasslum.
Kolla skjortan på piloten. Så var det 1970…
När jag ser på Bruna Vassels filmer, spelas mina
erfarenheter av mitt EGET fullskalasegelflygande
upp i min hjärna.
Det strömmar tillbaka bilder av flygningar, människor,
spännande ögonblick, ljud och även lukter.
Kommer du ihåg hur det luktade i hangaren,
då man drog upp dörrarna en tidig solig sommarmorgon ?
Kan du erinra dig, hur det knäppte i den korrugerade plåten i hangarväggarna, då solen värmde upp ?
Kommer du ihåg, hur otåliga vi var, innan vi fått ut
kärrorna till fältet och ringt in en bogserpilot ?
Minns hur vi tankade och kollade bogserkärran,
för att bogserpiloten skulle kunna börja bogsera så
fort som möjligt ?
Vet du, att varje flygplan har sin egna säregna lukt,
som känns, då man sitter under stängd huv? Minns hur
de första plastkärrorna luktade av släppmedel efter
gjutningen.
När jag ser Bruno Vassels filmer, då får jag nästan
ont i magen av en intensiv längtan.
För det är så, vilket jag efter många samtal med
gamla piloter har fått bekräftat, att en gång segelflygare,
alltid segelflygare.
Alla säger ungefär samma sak, det är känslan och
förväntningarna vi saknar.
Känslan och förväntningarna som börjar, då man
ser ut genom sitt fönster och dagens första Cumulus
dyker upp i skyn.
Fantasin som spelar i hjärnan på väg ut till fältet,
om vad och hur jag ska flyga.
Förväntningarna om att känna lyftet i sitsen, då jag hänger
i släpet och förväntningen, när jag kurvar efter urkoppling,
då jag hoppas variometern står på +3 m/sek hela varvet.
Fantasin om en flygning i svag vind och med stark och utbredd termik.
Förväntningen om att få flyga på 2500 m, då molnbasen är så hög för att kunna njuta av det svenska landskapet.
Förväntningarna om att kunna njuta av din egen flygskicklighet.
Förväntningarna att vara med i snacket vid kaffet efter flygningarna.
Det är lite av de känslor jag genomströmmas av,
då jag tänker på segelflygning.
Det är svårt att förklara för en icke segelflygare, men att just flyga utan motor, det är något speciellt.
Dessutom så skapade denna hobby, som är så beroende av
andras hjälp,en mycket bra kamratskap och man får chansen
att träffa intressanta och hängivna människor.
Som segelflygare kommer jag nära elementen och du känner hur den fysiska omgivningen, påverkar ditt flygplan och dig själv.
Min första start överhuvudtaget i en segelkärra, det var en mycket stark känslomässig upplevelse.
När vi lättade i Bergfalken, slog mig tanken då vi var på 25 m höjd: “Herre Gud, nu flyger vi” !
Min lärare, Nisse Blom i Skövde Flygklubb, som var
en mycket stark personlighet, var den somlärde mig flyga
på sitt sätt.
När jag fick flyga i den första termikblåsan under skolningen, kändes det som något makalöst, nästan en sinnlig, existentiell upplevelse.
Jag tänkte då , detta att flyga och kunna stiga utan motor,
att det är obeskrivligt!
Tänk, att jag kan få lov att vara del av det. Det såg jag som ett
stort privilegium.
Att få chansen att få flyga termik under bra förhållande
är en erfarenhet, som skapar bestående avtryck i hjärnan
på piloten.
När jag hör variometern pipa och indikera stig, samt ser
variometerns mätaren stå på +4 m/sek,det skapar adrenalin
och glädje hos en sann flygare.
Då termiken är stark, känner jag det i sitsen och då höjdmätaren snurrar som sekundvisaren på en klocka, den stunden upplever jag intensivt, som just då inte kunde ersättas av något annat.
Eller då vi flög torrtermik i tidig vår och vi stötte i inversionstaket,
vilket kändes som ständig småturbulens under vingarna.
Hur man än gnetade, kom vi inte högre än hit.
Jag tänkte ofta då jag flög, att vilken tur jag är segelflygare, som får lov att uppleva detta magiska. Att få flyga !
En Phoebus C. En av de första helkompositkärrorna. Flygplanet då ägt av Egon Andreasson Eslöv. Bilden tagen på
Skövde Flygklubbs fält vid Hasslum sommaren 1969. I bakgrunden
bogserkärran, en Pa-18 med registreringen SE-CEH. En Phoebus
var ett plan, som vi bara kunde stå och drömma om vid den tiden.
Min trogna Marieholms 26 med sitt nya vindroder. Samma känsla av en sorts frihet, som då jag flög fick jag,
när jag seglade min segelbåt för första gången, sen jag byggt
om den för singlehandsegling och jag ställde in mitt vindroder
för första gången och jag märkte, hur fint allt fungerade. En känsla av frihet och samarbete med väder och vind.
Mitt segelflygande var mycket intensivt de kommande åren.
Det jag upplevde, kommer jag aldrig att glömma och jag
drömmer ofta tillbaka.
Denna längtan blev förra året för stark och då jag samtidigt fick reda på, att man kunde gå en “pensionärskurs”
på Ålleberg och förnya ett sedan länge avsomnat cert,
då bestämde jag mig för att slå till.
Kostnaden för att förnya certet under en intensivkurs
var ca 15000 kr.
Det har blivit dyrare, naturligtvis, att flyga i dag.
Flygplanen kostar inte inte 40000 kr, utan de kan
kosta en miljon. Försäkringar och underhåll är dyrare i dag.
Men jag var beredd att betala.
Man kan inte sitta hemma och vänta på, att något
ska hända, för var förvissad om,det gör det aldrig,
om man är passiv.
Innan jag skulle gå kursen, tog jag en läkarkoll,
så jag skulle veta, om jag klarade kraven för cert.
Men där brast illusionen om termikflyg med eget cert !
Jag drabbades av en stroke för nästan 7 år sen och
rent subjektivt och enligt min strokeläkare, är jag
återställd .
Men, men jag är satt på medicin och det faktum,
stroke och medicinsk behandling, gör att jag aldrig
kan klara kraven för certifikat.
Vad gör jag ?
Jag kan inte påverka nåt. Utan jag har att inse mitt
öde ochvara tacksam för, det jag redan har fått uppleva .
Minnena försvinner aldrig, från det man upplevt,
som varande segelflygare.
Att vara modellflygare och flyga med mina fina
välflygande modeller, det är ingen dålig ersättning.
Eller att kunna ägna mig åt paragliding.
Men det kan aldrig ersätta verklighetens upplevelser, då man själv sitter i ett plan och flyger. Antingen det är en
segel- eller motorkärra.
Nu återstår att erinra mig mina minnen sittande
i selen under min paraglider under magiska ögonblick
i termiken i Spanien eller på hanget vid Hammar-Kåseberga
flygande rote med tornfalkarna.
Men var säkra på att jag ska ta en tur i en Bergfalke på Ålleberg under Veteranflygdagarna till sommaren !
Så fram tills dess får jag och du njuta av Bruno Vassels filmer från hans flygningar ovanför Utah.
Han har lagt upp många fina videos på YouTube.
Om en gammal segelflygare ser dessa filmer, är jag
säker på, de väcker en ström av minnen och en stark
önskan att uppleva fullskalaflyg med en högvärdig
segelkärra igen !
Jag önskar jag var i denna pilots ställe !
Förresten…vet du om, du som innehaft segelcert, att dit C-diplom aldrig blir ogiltigt. Om man inte de sista åren ändrat bestämmelserna. Så en C-diplomat, tror jag, har ett giltigt tillstånd att flyga ensam under vissa betingelser.
Hans namn är Matti Pyykkö och
han är en elitflygare och byggare.
Jag tycker hans kommentar beskriver
essensen justav begreppet “flyga”.
Här är kommentaren, precis som jag fick den från Matti:
Hej Matts, igen. Hur kom det, jag började titta på förraårets bilder från Rinkaby.. Det stod texten: Nurmesniemi var en berömd desinger, och arcitekt.. Ju, det var han. Men på unga åldern flög han modeller ochså.
Markku bygde de tre sammanslags på gång. En står på väggen i Nurmesniemis hem-museet. De andra vet jag inte, men med det trdje flög Markku på såmras, på Rinkaby pansarfältet.
Om man har öga för skönhet och form, är Nurmesniemis S2 härlig. Men,den flyger ochså utomordentligt.
Att flyga fint, är en hemlighet, som naturen har kvar i fickan, att de ingejörerna har nånting,
att unrapå?
Det Matti skriver här, det låter nästan som ett versmått
från 1000-talet, vilket vikingarna använde,
då de beskrev sina härnadståg på runstenarna.
Lyssna på satsmelodin i det av mig kursiverade avsnittet !
En liten tillbakablick på vår resa till Wasserkuppe
är ju inte fel vid denna årstiden.
I slutet av sommaren 2014 åkte tre äldre modellflygare till Wasserkuppe för att flyga.
Det var Pär Lundqvist, Rolf Maier och undertecknad.
Det skulle bli mitt andra besök. Jag tänkte jag skulle visa lite hur det var att flyga där.
Som betraktaren kanske vet har jag redovisat bilder förut på våra flygaktiviteter där och här några till.
Rolf Maier träffade vi Gersfeld, då han hade besökt ett stort meeting i södra Tyskland redan.
Rolf är min ordförande i Ållebergs Modellflyg Klubb eftersom jag där är en stolt medlem sen 10 år.
Rolf som erhöll en utmärkelse för sitt arbete inom ÅMFK.
I motiveringen från Flygsportförbundet heter det : ”
”Rolf Maier, som ordförande, har engagerat sig på ett förtjänstfullt
sätt för den relativt nystartade klubben Ålleberg Modellflygklubb .
Rolf har varit med om att starta upp klubben och han har alltsedan
dess drivit klubben i en positiv riktning, vilket har gett klubben en
fantastisk utveckling.
Därför har styrelsen för Västra Götalands Flygsportförbund uppmärksamma Rolf Maier för hans mycket positiva insatser och hans stora engagemang att driva klubben framåt genom att tilldela honom Flygsportförbundets silvermedalj.”
Jag kände ett behov att ta med detta som en motvikt mot drevet och skvallret på en
annanmodellflygsida, som pågår just nu.
Wasserkuppe går det utmärkt att modellflyga på och då avser jag modellsegelflyg.
Men innan man flyger så måste man veta de lokal bestämmelserna. Läs i mina tidigare inlägg om Wasserkuppe få att få info.
Det absolut viktigaste är att kunna belägga att man innehar en gällande försäkring. Ta med medlemskortet i din klubb och se till du vet hur man kontaktar SMFF via mail eller telefon.
Här kommer lite bilder igen:
Wasserkuppe 900 m över havet.
Wasserkuppe ligger i förbundslandet Hessen i ett område som kallas “OstHessen”.
Bild från Google Earth
Avstånd Halmstad – Fulda = 900 km.
Om allt löper ok med bilresa räkna 10 timmars åtgång. Res via Öresundsbron och A 7 söderut genom Tyskland.
Har ni gott om tid, besök flygmuseet i Laatzen på mässområdet i Hannover och övernatta i Hannover.
Jag har skrivit om museet så sök “Laatzen” i min sökruta till vänster.
Pilotplats.
En av flera där det finns, klämmor, vindstrut och en officiell flygledare.En av tillfartsvägarna till Wasserkuppe.
Så här ser landskapet ut.
Alltid på språng…Roffe.
Pär Lundqvist startar sin fina Lunak.
Roffe koncentrerad.
Away she goes !
Det blåste kallt…därför det ligger ju på 900 m höjd.
Nu är det dags !
Roffes modell över Wasserkuppe.
Rolf Maier ordförande för Ållebergs ModellFlygKlubb.
Mycket aktivitet.
En stabil västgöte
Rolf och i bakgrunden den centrala delen av Wasserkuppe med hangarer och museum.
Att uppdatera sin GoProkamera är tydligen förknippat med svårigheter,
om jag ska döma efter mail jag fått av någon anledning…
GoPros officiella hemsida är inte speciellt lätthanterad.
Jag har tre GoPro 3+, av dessa är en ombyggd med ett proffsobjektiv av en firma i Tyskland. Det har jag beskrivit tidigare på bloggen.
Häromdagen fick jag mail, att det fanns ny Firmware att ladda ner.
Ok, tänkte jag, då kör vi på det. Men….
Jag ska gå igenom steg för steg, hur jag gjorde:
Det första man ska göra är att öppna batterifacket och notera serienumret, som finns på sidan i facket.
När du ska uppdatera din kamera så se till, att batteriet är fulladdat. Skulle batteriet stänga av kameran under uppdateringen, kan din Firmware bli korrupt och kanske göra det näst intill omöjligt att komma åt att uppdatera igen.
Alltså fullt laddat batteri.
Du ska ha en kortläsare, antingen fast i datorn eller till exempel en USB-kortläsare.
Det första jag gjorde, var att formatera det befintliga minneskortet i kameran. Formatering ska du gör med kamerans formaterings- program.
Alltså gå till “Papperskorgen”. Välj “Format”, “All” och “Yes”.
Nu är kortet formaterat.
Ta ut minneskortet och placera det i kortläsaren i din dator.
Öppna “Den här datorn”.
Öppna minneskortet som brukar betecknas “Flyttbar disk”.
Radera allt som finns på kortet. Observera, du ska inte formatera !
Låt kortet sitta i kortläsaren.
Nu går du till GoPros hemsida och klickar på support-uppdateringar, klicka på din kameratyp till vänster.
Nu finns det två alternativ:
Du kan ladda ner GoPros program, som heter “GoPro Studio”.
Jag har haft det på datorn och min erfarenhet är, att om något krånglar, så är det detta programmet.
En bit ner på sidan står det OTHER WAYS TO UPDATE.
Update your camera manually.
Klicka på det.
Nu kommer du att mötas av ett antal fönster och det är bara att göra EXAKT, vad som sägs där.
Vad kan krångla ? Ni ska veta, att då det gäller GoPro, då kan vad som helst hända.
Så här gjorde jag:
Jag fyllde i s/n på kameran, som finns i batterifacket och de andra uppgifterna GoPro kräver.
Sen klickar jag på alternativet, det finns tre, att jag vill först endast ladda nerFIRMWARE-filerna.
Så klicka på Download. Har du en Windowsdator kommer de att hamna i “Hämtade filer”. Alternativt kan de hamna på skrivbordet. Men att hitta de nerladdade filerna klarar du.
Nästa sak du ska göra, då du vet var filerna finns, det är att skapa en mapp, som du kan placera på skrivbordet eller på en hårddisk.
Mappen ska du döpa till exakt: UPDATE
Sedan högerklickar du på den mapp du laddat ner, högerklickar och väljer alternativet “Extract here”.
De filer som du packat upp, de ligger ju i samma mapp som den komprimerade nedladdade mappen.
Markera de uppackade filerna och dra de till den mapp du skapat, som heter “UPDATE”.
Kolla i mappen att filerna finns där.
Ok, nu har du fått hem uppdateringen och den ligger i en mapp i rätt format.
Nästa steg är att kopiera mappen till roten på ditt minneskort, som ju sitter i datorn i en kortläsare. Bara ta mappen UPDATE och dra till minneskortet.
Det tar ett par sekunder att kopiera över det.
Kolla på minneskortet om allt kom med, så det är ok.
So far so good !
Nu tar du kameran, kollar den är avstängd och sätter in minneskortet i slotten i kameran.
Tryck på powerknappen så kameran startar.
Efter 2-3 sekunder kommer det upp i kamerans display ordet Updating.
Då fungerar det. Kameran kommer att pipa och blinka i ett par minuter. Tryck inte på några knappar utan låt den sköta sig själv.
När det är klart, kan du stänga av och sen starta kamera igen.
Vid starten står det längst ner i fönstret vilken Firmwareversion du har. Nu är det version 03.00 som är den aktuella.
Ja nu har du sista firmwaren.
Men eftersom vi är tekniskt intresseradevill vi ha GoProappen i
telefonen, så vi kan hantera kameran frånden.
Med appen kan du se i telefonen, vad du fotograferar.
Det är ca 3 sekundersfördröjning på uppdatering av bilden mellan
kamera och telefon, mendet får du leva med.
Oftast har man glömt sitt lösenord till sin WIFI på kameran….
Det finns bara ett sätt att få reda på sitt lösenord. Det är att ladda ner uppdateringen för WiFi .
Så gör likadant som du gjorde, då du laddade ner Firmwaren.
Men välj alternativet “Only WiFi” då du ska välj uppdatering.
När du ska ladda ner uppdateringen blir du ombedd att fylla i uppgifterna på ditt kameranamn och önskat lösenord.
Som sagt förfar sedan exakt, som då du laddade ner Firmwareuppdateringen.
Det går fortare att ladda ner WiFi-uppdateringen eftersom det är små filer.
Så efter nedladdning, packa upp filerna, skapa en mapp UPDATE, kopiera filerna till den skapade mappen och kopiera filerna till roten på ditt minneskort i datorn.
Sen som vid förra fallet, se till kameran är avstängd, in med kortet och starta kameran.
Kameran startar och uppdaterar WiFi.
Nu kan du koppla ihop din telefon med kameran med hjälp av GoPro-appen du laddat ner till din telefon.
Glöm inte att gå in i kameran och markera alternativet “GoProApp” i WiFi alternativet.
När du blir ombedd att skriva in lösenordet för din WiFi-anslutning så har du det nu.
Och sen funkar det förhoppningsvis.
När du nu vet lösenordet, kan du ju lätt koppla in din “Fjärrkontroll” till kameran. Den är bekväm att använda. Som innan, glöm inte markera “WiFi” i WiFi-katalogen i kameran då du ska använda det jag kallar fjärrkontrollen.
Som sagt, det är ju inte direkt modellflygväder nu.
Regn och frisk vind. Måste medge att jag håller mig under tak.
Så det blir att visa min pausfågel i väntan på en stabilisering av vårt väder.
Jag hoppas på ett högtryck över norra Europa, som drar ner nordliga vindar, kanske hjälpta av ett lågtryck över Ryssland.
Att hangflyga på Hovs Hallar i klart fint väder i 3 m/sek Nord är en härlig upplevelse.
Jag märker, att ljuset blir bättre för varje vecka, även om det är molnigt.
Det gör det lättare att fotografera och få lite bättre bilder, om jag utnyttjar mitt zoomobjektiv maximalt.
Bilderna har jag tagit med ett 300 mm zoomobjektiv från Sony och kameran är också en Sony. Fotoavståndet var mellan 50-125 m, vilket betyder, jag fick tänja gränserna för bilderna.
Man ser, att bilderna är kraftigt uppdragna på grund av brus i bilden.
Men så är det.
Förresten, den enda bild som är något att ha, det är den där fågeln spänner upp sig lite.
De andra bilderna är utfyllnad. Därför bilderna har ingen högre kvalitet vare sig till innehåll eller form.
Jag såg 5 sånglärkor nere vid Trönninge Ängar för två dagar sen, då jag och några andra fågelskådare
var där.
Så håll ut !
Våren är på gång.
Denna bilden tog jag på ca 50 m avstånd…
Rovfåglar har ett strängt utseende.
Stjärten är ett viktigt instrument för fåglar att kontrollera flykten.
När fågeln är på alerten mot någon möjlig fara, får den en helt annan attityd mot omgivningen.
…och man kunde sitta i sin stol i skjortärmarna och flyga.
Jag ser ut genom fönstret, just inkommen efter en cykeltur i snöyra/regn och stark vind. Självplågeri..javisst.
Just därför, är det ett nöje att se bakåt på förra sommarens flygningar.
Personligen flög jag mycket förra året. Riktigt mycket.
Speciellt med min Avor var jag aktiv. Varför ? Jo Avan flyger så makalöst bra. Varje minut i luften med en Ava är en njutning för en gammal man…Modellen gör det, man ber den om.
Ett problem har jag kvar att lösa på mina Avor. Det är hur man ska låsa ytterdelen av vingarna med den centrala vingen.
Jag har som de flesta använt tape, därför det är enkelt och säkert.
Vidare har jag prövat skruva i M3 polyamidskruvar jämte varandra på respektive vingdel.
När man satt ihop yttervingarna med den centrala vingen, använde jag en O-ring, som jag trädde över skruvarna. Det höll ihop vingarna utan problem…men, jag lyckades skada min klädsel för mycket med de utstående skruvarna, så jag gick tillbaka till tape.
Det finns säkert andra lösningar, men jag vill inte ha något komplicerat, som adderar vikt till modellen.
Jag har just haft framme mina termikmodeller och kollat upp allt inför vårens och sommarens flygningar.
Ett problem, för de flesta tror jag, är att få helt glappfria linkage. På Avorna har man stora roderytor och det ställer krav på servo- och stötstångsinstallationer.
Som stötstänger har jag kolfiberrör och i ändarna kullinkar för servoarm och roderhorn.
Jag kör med högkvalitativa servo med metallåda.Inte bra nog.
Efter en tid blir det mittglapp.
Så jag ska köpa servo med kolfiberväxellåda, för att se om problemet med glapp försvinner.
Annars funkar allt på modellerna och jag väntar på första riktigt fina termikdagen med lite värme i luften också.
Vi ses i luften !
Så här kan det se ut, när jag flyger:
Här börjar molnen fläska till sig lite och anta congestusform. Jag minns termiken var stark. Ett varv i termiken gav 25 – 30 m höjdvinst.
Kan inte ha varit bättre dag. Knalltermik, sol, varmt och landning kl 1620 !
Det kom en kajflock och slog sig ner på ett hustak jämte mitt.
Kajor är ganska intressanta att studera. De är nästan som människor.
Jag tog lite bildergenom mina intealltför välputsade köksfönster,
som illustrerar diskussionen.
Be my guest !
Här sitter ledaren för The Wild Bunch i kajvärlden.
Men denna kajan, han var så att säga åsidosatt,
…han blev aldrig accepterad av kompisarna, för han var nog ingen riktig kaja egentligen!
“Du får inte sitta på min stege säger” han upp till vänster till damen till höger.
“Nä, hoppa ner nu med dig” !
“Jag vet inte om jag klarar det”…….
“men ok”, sa den lilla damen och vågade språnget…
Här är en riktig bråkstake, ser ni han har 4 ben ? Han står stadigt på
underlaget för han flög nästan aldrig. Han gick mest. Kanske
därför han har 4 ben…
Men till sist efter viss möda kom han i luften…
Att han kunde flyga, var en överraskning även för honom själv, så han flög ett extra varv.
“Vi också, vi också ” , sa två andra.
…och så var dansen igång…
“Nä, nu sticker vi och ser om vi hittar ett sovträd, för vi har ju inget eget…”
…och lugnet lägrade sig över taket på mitt grannhus.
Sen 2005 har jag besökt den stora flygdagen i Tarp, som ligger just söder om gränsen till Danmark på Jylland.
Det är en väldigt trevlig tillställning med ovanliga modeller.
Om den är välbesökt ? Jo, där är gott om folk. Man har ju samtidigt med flygdagen ett meeting.
Det finns en fin camping med strömvatten och alla bekvämligheter.
Vad det kostar ? Inte ett öre.
Jag har tidigare skrivit mycket om Tarp på bloggen, så vill ni veta mer, kan ni använda sökrutan på första sidan och skriva in “Tarp”, så får ni upp mycket att läsa och se.
I mitt stora arkiv med bilder från Tarp, 10000….har jag plockat ut några, som visar pulsjetkärror.
De är alltid imponerande att se, framför allt höra,
för det är det ju ljudet, man ska uppleva.
Eftersom modellerna är snabba, flyger piloterna gungor och då man kommer parallellt med banan med full fart, då är ljudupplevelsen minst sagt överväldigande.
En del pulsjetkärror jag sett flygas i Tyskland, där har piloterna haft en booster, eller ett extra slutsteg på sin sändare, som ger ut ca 1 watt i stället för 60-80 mW.
Att tänka på är, att om du ska fördubbla räckvidden,
så måste du fyrdubbla effektentill slutstegets anod.
I runda slängar, för det finns andra viktigare
saker som påverkar räckvidden. Exempelvis antennen,
stationsplatsen, spänning i din acke.
Bästa stationsplatsen, alltså där du är med sändaren, den ska vara högt, vått och fritt.
Det fick ja lära mig som sändareamatör. Men det är ju svårt att stå och flyga, ute i en sjö, på en hög kulle…
Pulsjetmodellerna är otvivelaktigt det mest uppskattade inslaget på flygdagen, när man ser publikens reaktioner.
Här kommer bilder med förklaringar och jag lovar, det är en upplevelse att se dessa modeller !
Detta är det snabbaste…Skyburner.
450-500 km/timman, men jag läste om och såg en bild på en pulsjet, som var troligtvis en Skyburner, den gjorde 600 km/timman…håll i hatten.
Startrampen för Heinkel 162 Salamander. Tarpklubben har två + två, sådana.
Detta är inte en läkare, som glömt sin väska och tillbehör, utan det är utrustningen för att starta en pulsjetmotor.
Fyra gummirep för att få iväg modellerna.
En av Tarpklubbens He-162.
Här ser ni inloppssidan av motorn. Man kan se flatterventilen, eller om ni så vill Reedventilen.
En Reedventil släpper igenom från ett håll,
under förutsättning det finnsett visst tryck och stänger helt
från andra hållet.
Kallas också “Flatterventil” och används nu påexempelvis
2-taktsmotorer och en del 4-taktsmotorer, beroende på
deras uppbyggnad. Reedventilen en genialisk uppfinning.
He-162 var ju original försedd med en Jumoturbin. Flygplanet flög utomordentligt bra och var producerat i plywood.
Tyvärr var limmet uselt, så planet hade en tendens att falla från skyn som ett smulat kex.
Dessa klubbens två första He-162 har glatt många åskådare !
Förberedelser för start.
Ordföranden för Tarp MFC, Jörg Keil, lägger sista handen på Salamandern.
Tankning och det behövs mycket bränsle. En flygning drar 2 liter…
En sak är klar, det är svårt att fotografera, något som flyger så här fort.
Tarps Salamandrar flyger ett synkroniserat program.
En storleksjämförelse.
Här finns inget glapp i linkagen. Alltså inga servo från Kina som koster 15 kr styck…
Klart grabben ska ha en pulsjet !
Skyburnern är aerodynamiskt mycket omsorgsfullt utformad.
Modellen byggd helt i komposit. Alltså kevlar/kolfiber.
Skyburnerns startbrygga.
Skulle varit grejor att få flyga en sådan här pil!
De tre pulsjetmodeller som flög sist jag var i Tarp.
Skyburnern ser aggressiv ut !
Kolla vingspetsarna..minimerat inducerat motstånd.
Samtidigt får man goda högfartsegenskaper.
En inte så ofta sedd målning. Men det i färger som fastlades av RLM.
RLM=ReichsLuftFartMinisterium.
Tarp MFC nya Salamander med motorns insug och Reedventilen.
Flygningarna med pulsjetmodellerna gör man mest på fredag- och lördagkvällen.
Ni ser solen står ganska lågt.
När jag pratade med en av Tarps piloter, betonade han just noggrannhet vid förberedelser.
Här har Skyburnern just startat
Det går fort…
…eftersom det var sent på kvällen, var det dåligt ljus, vilket hänvisade mig till använda normalobjektiv.
Ni ser de långa skuggorna.
En av Salamandrarna landar perfekt.
Kan inte bli bättre. Tänk på att man inte har motor, utan man måste helt bedömningslanda.
Mina bilder är ett resultat av min bilduppfattning och vad min kamera klarar av.
Det är så, att fåglar skapar avstånd mellan objekt och kamera,
varför ettbra teleobjektiv hade varit önskvärt
Har man som jag ett enkelt zoomobjektiv med dåligt ljusinsläpp, ja, då blir det problem, då jag drar upp bilden.
Den blir oskarp.
Vill du se knivskarpa bilder, finns det otaliga på nätet.
Men det är mina bilder, jag vill visa. För mig får de gärna vara oskarpa, bara de uttrycker något.
Det vill säga, om jag lyckas starta betraktarens tankar,
då han ser på bilderna.
Då har jag nått mitt syfte.
Skulle jag ha bra utrustning…det är 100000 kronor och uppåt.
Då köper jag hellre modellflygplan. Eller gör en lång resa.
Ja, så är det med mitt fotograferande.
Som ni märkt, är jag mästare på att tala om, att en fågel är av en viss art, när den inte är det.
Därför känns det tryggt att känna, attmina läsare håller ögonen på
mina falska utsagor och rättar mig.
Vad du än skriver, i vilket ämne som helst på en blogg, så finns det oavsett dina kunskaper, någon som kan mycket mer.
Jag har lärt mig det som sändareamatör. Pratade man med någon, speciellt på kortvågsbanden,fanns det i regel, många som lyssnade.
Slant tungan och man påstod något, som kanske var tveksamt,
hoppade det in en lyssnare och sa, “Så här är det egentligen
, inte som du påstår” !
Att man får en röd näsa, om man sticker ut den i blåsten, det får man vara beredd på.
Vågar man inte sticka ut näsan och misslyckas, då lyckas man aldrig heller.
Så en röd näsa, det klarar jag, för det går över.
Ok, nog om detta. I dag var jag vid Trönninge Ängar för att kolla eventuella fåglar i dammarna. Inget särskilt uppenbarade sig, mer än att jag blev vittne till en strid mellan två kniphannar om en hona.
Intressant med vilken frenesi spelet genomfördes och vilka fasta ritualer det fanns i fåglarnas beteende.
Hannarna slängde huvudet bakåt över ryggen, vilket ingår i deras ritual.
Jag körde också ut till hamnen för att fotografera en ….vråk.
Den fanns på sitt vanliga ställe framför Retlogmagasinet. Där stod den i ostvinden och ryttlade…slog och tog ett bytesdjur.
Några bilder tog jag. Så detta var min fågelskådning i dag måndag.
För övrigt anser jag detta väder, med 3 plusgrader och 8-12 m/sek ostlig vind, är nedbrytande.
Hoppas det blir bra modellflygväder snart, för jag ska göra en del
av ett fotouppdrag för en myndighet.
Det ser faktiskt bra ut i morgon förmiddag…
Häng med på mina bilder !
Den uppvaktade kniphonan
En av de spelande hanarna.
Kolla hans sträckta hals och de utspärrade fjädrarna.
Nu kör förföljandet igång.
Jag såg aldrig något fysiskt våld mellan hannarna. Det är väl som så mycket annat, ett teaterspel för att
imponerapå honan, så hon väljer rätt partner.
Eftersom knipan är en dykand, visar hanen detta här.
En dykand har stjärtspetsen i vattenytan. En simand har
den högre upp.
Jag döpte detta i min outgrundliga ignorans till en fjällvråk. Jag blev omedelbart tillrättavisad av besökare. Tack för du läser min blogg ! Jorden går inte under för mig för det. Även om jag kallar en rutig stork för gråsparv, så går livet vidare…
För mig är det väsentliga att visa, hur jag uppfattar naturen dokumenterat av min synnerligen enkla fotoutrustning.
Det som fick min hjärna att direkt tänka fjällvråk var,
att den ryttlade. Även i lugnt väder ryttlar den.
Du kan se den ofta stå framför Biltemas långa lager och
ryttla, innan den slår sitt byte.
Sen kollade jag i fågelboken, så gott jag kunde, men för
att inte ljuga för mycket, talade jag med två erfarna
ornitologer, varav den ena noga fotograferat fågeln och de sa: Fjällvråk.
Hur det nu är, så är det en vråk i alla fall.
Alltså, vad som säger, att detta är en ….vråk därför att…
På Mariestads Fågelklubbs hemsida fanns denna fågeln
på en bild märkt fjällvråk.
Jag vet att fjällvråken har tarser, befrädjade ben…men denna har ju inte mycket.
Fast de utmärks mer då fågeln flyger upp och sträcker benen antar jag.
Jag tycker denna fjällvråken har många likheter med det jag plåtade eller…?
Här är en annan bild av fågeln, jag fotograferade.
Kan man inte flyga sina modeller, kan man fotografera en fågel.
Dagen i dag, torsdag, hade jag avsatt för modellplansbygge hela dagen. Men jag smet iväg på eftermiddagen en liten sväng…
Ormvråken är tillsammans med en tornfalk och en annan
ormvråk ? stationär mellan Biltemas lager och Oceanhamnens yttre del.
De är pålitliga, för de verka alltid vilja ställa upp på foto…
Speciellt ovanstående vråk är oskygg och tillsammans med tornfalken, sitter de ofta på utkik på stolpar eller på taket till Biltemas lager.
Så som sagt, om inget annat, man kan ta ett par bilder.
Eftermiddagssolen lyser på fågeln. så den får lite guldfärg
Ok, han vill ta in på hotell. Att det är ett rullhotell spelar väl ingen roll…
Posten vid Biltema…man kan ana ett bröstband…
Skarpögd som få…men inte skygg direkt.
Takeoff
Man ser ett av hans vapen är mycket framträdande: Klorna
Nu vet ni alla, hur en ormvråk ser ut på undersidan av vingarna…
“Nu sticker jag till hotellet”, sa ormvråken och flaxade i väg.
Om inte bilder och text syns rätt på er skärm tryck CTRL + scrolla, tills det blir Ok.
Det såg ut, att kunna bli en bra dag för flygning, då det var hyfsad temp, solsken och mycket svag vind.
PÅ förmiddagen blåste det väst 3-5 m/sek, varför jag åkte till Tönnersa Strand för lite hangflyg.
Förutom min Spirit, hade jag med en liten segelkärra, som bara väger 340 gram med allt.
Jag menar, kan jag inte flyga med Spiriten, så klarar denna lätta modell att hålla sig uppe även med svag vind.
Det blåste inga 5 m/sek vid stranden utan mellan 1-2 m/sek Väst.
Jo, jag kunde hålla mig uppe, men efter en halvtimma i luften hade vinden minskat så mycket, att jag var tvungen att använda klaffen för att förbli flygande.
Det var marginellt och ute till sjöss syntes inget, som indikerade ökad vind.
Jag tog beslutet, att jag åker bort till Tjärbyhanget och flyger där med den lätta modellen.
Här blåste det rakt på ca 2 m/sek, vilket borde hålla min lilla modell i luften.
Så jag monterade, vilket var snabbt gjort, gick ut till kanten och startade. Det var turbulent, men hanget bar bra.
Efter jag trimmat modellen, som egentligen är en elseglare, men som inte för tillfället har en fungerande motor, då axeln blivit krökt, så gick jag ut över åkern för att kolla termiken. Till min glädje fanns det termik och den var stark, även om blåsorna var trånga. Men att kurva upp sig var enkelt.
Det kändes härligt och befriande att ånyo få lov att utnyttja termiken för att komma högre. Jag tolkar det som ett tecken på annalkande vår.
Efter en timma i luften var jag nöjd. Då var jag så slut i rygg och nacke, eftersom jag inte tagit med min stol, att jag var tvungen att landa.
Så modellen på marken hel och iordning, dags att dra hem för andra sysslor.
Här är lite bilder,Alla bilder tagna med en GoPro.
Vad flög du med i dag ?
Parkeringen vid Tönnersa Strand med Spiriten väntande.
Träden pinade men ej kuvade av vinden.
Platsen där jag står och flyger.
Jag tröttnar aldrig på utsikten härifrån !
Ja, så här ser det ut i själva verket…
The never ending slope…
Nytt flygställe: Tjärbyhanget !
Det var lite aning om vår i luften.
Hanget väntar på modellen
350 gram
Solen spretar mellan grenarna…
Japp, dags att hiva ut.
Vilket är för mycket sagt, för modellen räcker det,
man bara släpper ut i lyftet, eftersom den är så lätt.
NU…
… gäller det…
Modellen på en fingerspets…men det går uppåt.
Termik fanns det gott om över åkern.
Väl på lite höjd fanns ingen anledning att gneta, utan då kunde man flyga på med lösa tyglar…
Detta är livet !
Man behöver ingen modell för 20000 kr för att vara nöjd med sin upplevelse.
Det går bra med balsa, ca och klädsel för 200 kr också.
Nu svänger jag bakom och ska landa på vallen just vid hanget.
Turbulent som tusan…så man måste vara fokuserad,
på det man gör !
Hämtning av en hel modell efter en timmas flygning.
Det gör mig nöjd i alla fulla fall.
Karl-Henrik och Rolf-Erik gottar sig i solen.
