Havet ger betraktaren en känsla av köld. . Horisonten ser ut att koka,
eftersom havet är varmare än luften. Vid horisonten Kullaberg.
Det sydsvenska Himalaya med topparna K2 och Anapurna…
Vi får lägga oss vid elementet och avvakta…
Säga vad man vill om Gopro, men rätt hanterad tar den finfina
bilder och video.
Även om den inte är lätthanterad i alla lägen, är det den kamera,
jag föredrar som onboardcam/actioncam.
Som dashcam använder jag en Mobius, som tar just så bra videos,
som jag kräver.
Det finns mycket begagnat på marknaden nu. Se på Blocket. Du får
en Gopro 4 Black för 3000 och därunder.
Jag undrar ju, varför utbudet har blivit större ? Kan det vara, för
att man kommit med nya versioner ?
Egentligen är det prestandamässigt ingen skillnad mellan
Gopro 3+ Black och en Gopro 4 Black. Men det skiljer i pris.
Man ser också annonser, då säljare säljer flera kameror i stöten.
Kan väl var de, som trodde det skulle gå att skära guld via flygfoto.
Men som överraskades av verkligheten.
Sen har det kommit andra kameror och den store konkurrenten
är Mobius med sina olika versioner.
Solen har under några år lyst på ägaren till Gopro, Nick Woodman.
Han har ju tjänat några dollars…han tog förra året ut 287.000.000 dollar
i lön… det är 2.3 miljarder kronor.
Men ser vi på lite nyckeltal i företaget, är det inte speciellt mycket
solsken. Jag har tagit uppgifterna från Bloomberg, som publicerat det.
Läs och begrunda…
En gång var det så, att Gopro revolutionerade marknaden för
kameror och den var en av de mest önskade julklapparna.
Varje kvartal steg vinsten i en brant kurva. Men nu är Gopro
en skugga av sitt forna jag.
Gopro redovisade sina räkenskaper för tredje kvartalet i år och
det visar ett underskott på 700 miljoner.
Totalt senaste året har det blivit ett underskott på två miljarder kronor.
Antalet sålda kameror har minskat kraftigt på grund av minskad efterfrågan
och produktionsflaskhalsar.
De dåliga nyheterna fick aktien att dyka i torsdags med 7 % och i fredags
föll den med 20 %.
Totalt under året har den fallit med 61 %, trots man lanserat en egen
drönare Karma. Men det resulterade bara i en tillfällig hausse.
Nedanstående Bloombergs slutsatser.
Planerar du att köpa en begagnad Gopro så ha is i magen och pruta.
Utbudet är större än efterfrågan, så det är köparens marknad.
Jag var bara nere och studsade bollen en gång
i torsdags vid Hovs Hallar…
Utlovat 3-5 m/sek Nord.
Vid framkomst var det 0.5 m/sek Nord. Glöm flygandet.
Satt i terapeutiskt syfte och stirrade stint på en slak streamer och…
…filosoferade. Konstaterade att idag sker intet på HH.
Det går på tomgång.
Men så är det.
Jag var nöjd i alla fall.
Nästa gång…då !
Tankade bilen billigt för 12:34 litern i Båstadtrakten
som en sorts kompensation för min bomkörning…
Silon i Falkenberg 42 km. Till vänster om vindkraftverken skymt av fästningen i Varberg 72 km.
En utblommad solbelyst tistel skapar färg för frustrerad flygare.
Åt sydväst i eftermiddagssol.
Vildnypons frukter.
Innehåller mycket C-vitamin och antioxidanter.
Det enda jag såg, som flög över Hovs Hallar i torsdags…
Är vi ute och flyger , händer mycket annat, som inte har direkt med
flygning att göra. Det händer saker i naturen, förbipasserande stannar
och frågar om vår hobby, vilket gör, att vår närvaro präglas av dynamik.
Det är inget statiskt eller stillastående tv- eller Ifåneliv, utan saker
sker i verkligheten.
I söndags i det härliga höstvädret hade vi många passerande,
som ville ha information om, hur man flyger dels skärm och hur man
kan flyga ett flygplan utan motor…
Jag tycker det är fantastisk roligt att få förklara undret ”flygning” för
passerande och försöka tala om, varför man så lätt blir fångad av
just begreppet ”Flygning”.
Så varje passerande betraktar jag, som varande en potentiell
modell- eller skärmflygare.
Ett fåtal bilder har jag över ”OffTopic” ämnen, som jag tänkte,
jag kunde redovisa.
Se vad som händer utanför hangflygvärlden vid Hovs Hallar !
Översta bilden visar förresten några sångsvanar sträckande förbi.
Sångsvanarna har ökat markant, medan knölsvanen har minskat.
En annan iakttagelse är, att grågässen kraftig ökat sin population
och tack och lov, att kanadagässen har minskat.
Denna motorseglaren, tror jag, hör hemma i Torekov. Om det är den jag sett under flera år,
kan jag säga att den är en pärla. Byggd i trä, både i skrov och stående rigg. Riggad med klyvare,
fock som båda kan rullas upp på förstagen och gaffelstor. Undrar hur detta skeppet klassificeras ?
Finns säkert någon som vet. Undrar hur hon seglar egentligen ? Stora utrymmen ombord och hon
borde vara en bra sjöbåt. Jag tycker om den i alla fulla fall. Fast kanske jag skulle föredragit att
ha den riggad som en galeas med stormast och mesanmast. Proportionerna kanske
hade varit lite vackrare då…?
Min depå med trogna Spiriten och min nya F3F-modell.
Sämre depåer och vyer har jag upplevt !
Duvhöken var engagerad i ett våldsamt slagsmål med kråkorna på hanget.
Jag har aldrig förr sett en duvhök här. Den havsörn vi observerat här under
flera år, har jag inte sett på 10 månader. Det var en ung havsörn, som ofta
kom flygande från Kattvikshållet och vidare mot Hallands Väderö. Vidare
har jag inte sett någon berguv de sista två åren. Vi hade en häckande berguv
nedanför kanten i en spricka/hålighet i berget under flera år.
Lars Agnas. Duktig pilot som utstrålar förtroende och lugn.
Mobius. Enkelt. Tre varv tejp, så sitter den där.
Kravatt på skärmen…
Högre än så här kommer inte solen mitt på dagen…konstiga färger , men det blir så med detta ljuset.
En Hallberg-Rassy med lösfotad stor, som vevas in i masten, då man revar .
Detta fartyget har legat på svaj i minst en vecka i väntan på frakt.
Om inte annat så är fartyget en bra vindriktningsvisare.
Hamnområdet i Halmstad som till höger domineras av RetLogs stora magasin.
RetLog ett dotterbolag till Biltema. Halmstad är huvudimporthamnen för feederbåtarna
från kontinenten med sina laster av containers fulla med kinesgods avsett för Biltema. De
stora byggnaderna till vänster är Swedish Malt, ett mycket solitt företag.
Ett bulkfartyg på väg att angöra Halmstad och då gående i ca 2-3 knop,
detta för att spara bränsle och spara kajhyra. Ni kan se att på styrbords
sida hänger lotslejdaren riggad och klar, så hon kan ta lots vid angörings-
bojen.
Eller rent av den bäste. Ja, jag vet, det kan vara farligt att våga
säga något absolut, då det gäller bedömningar, men Kristoffer,
även ibland kallad Hippie-Kristoffer, han står som nummer ett
på min topplista.
Jag har avundsjukt sett på, då han flyger under olika omständigheter
och varje gång, så leker han sig igenom flygningen.
Han flyger med en uttalad lätthet och en avslappnad stil.
Men ändå under absolut kontroll . Det är vad jag som betraktare
anser, man kan karakterisera hans flygning med. Hans totala
kontroll över sin skärm gör, att han kan ta ut allt av sitt redskap,
skärmen.
Just förhållandet mellan den lätta handens flygning som gör att
det ser så avslappnat ut då han flyger och hans tekniska skicklighet,
kombinerat med han övertygande skärmkontroll, gör att vi som ser
på blir fyllda av tyst beundran och lite avundsjuka.
En speciellt tillfälle jag minns, var på det låga hanget vid Hovs Hallar.
Det var vinter och vinden var mycket svag. Det borde inte gått att
flyga… egentligen.
Men Kristoffer han flög och gav oss en uppvisning, jag aldrig kommer
att glömma. Han kunde utnyttja varje cm lyft, det fanns att hämta på
kanten, även om det innebar, att han flög på ett sätt, som egentligen
inte skulle ge höjd.
Naturligtvis hade vi fel. Kristoffer flög som han ville och som alltid
med ett glatt humör.
Han avslutade sin flygning genom att landa med en fot på en stolpe,
som står vid stigen vid nedgången mot stranden på det låga.
Sen stod han där och balanserade ungefär som en kyrktupp i toppen
av en spira. Underförstått skickade han tanken till oss: Träna på
detta pojkar !
Om vi var imponerade….det är bara förnamnet.
Dessutom är Kristoffer hjälpsam och han meddelar kritik på ett
sådant sätt, att man aldrig känner sig nedklassad.
Han är en rolig och positiv människa.
Vi har många duktiga skärmflygare i Club Parapente Syd, men jag
tror inte, vi har någon annan, som flyger med sådan lätthet och till
synes så avspänt som Kristoffer gör !
Jag tog lite bilder på Kristoffer, för han är ett föredöme för andra
piloter. Bilderna är från i söndags på Platån på Hovs Hallar, så när
som på en bild, den där han landar på stolpen nere vid Segeltorp.
Kaffe är inte helt fel…innan flygningen.
Lars och Kristoffer diskuterar om start eller ej…
Kom igen säger Kristoffer…
Vinden börjar komma och…
…Kristoffer gör sig klar och drar upp
Nu kommer en sekvens med bilder hur man springstartar…
Full koncentration, ingen halvmesyr här !
Sen in i selen och förpuppa sig.
That´s how it´s done !
Kristoffer…full kontroll.
Ni ser vad det står på selen…
Här visar Kristoffer hur man landar och bli stående på en stolpe…
Skärm och skyn…allt i händerna på piloten Kristoffer.
Häromdagen blåste det ca 12-15 m/sek, då jag gick min vanliga runda
nere vid Lagans mynning.
Det var inte helt angenämt, för luften var bemängd med flygsand.
Flygsanden har en förmåga att snika sig in precis överallt. Därför
gick jag med min kamera innanför jackan.
De enda som utnyttjade vinden, var brädseglarna, eller heter det
kite-seglare ? Men de var antagligen nybörjare, då de verkade ha
gått på grund mer eller mindre….
Hur som helst gick jag min runda och det var , som jag tyckte sandstorm,
då jag gick från Lagaoset upp till Tönnersastranden ca 3.5 km.
Sedan då jag vände söderut, gick jag skyddad i skogen, där man nu avverkar
rejält för att förbättra livsbetingelserna för växter och djur.
Jag fick lite bilder med mig hem och de avslutas med lite mjukare foto
från skogen, där det fortfarande fanns gott om lingon och blåbär.
Häng med på en tur…
När vinden transporterat sanden i tillräcklig mängd, hamnar snäckskalen på små sandtorn…
Det minsta hinder orsakar ett vågmönster i lä.
Lite tunna risiga grenar påverkar mycket.
Ser ni sanden, som den yr ?
Sanden yrde upp till 1.5 m höjd.
Det gamla belätet har åter hamnat i strandkanten och står stoisk i sandflykten.
En alstock skapar med sin turbulens vackra mjuka former på sanden
Som en skulptur eller ?
Vinden blåser rent
Ser du ?
Detta fartyg har inget besvär av rykande sand.
Eftersom det ligger på svaj. är det en god vindriktningsvisare.
Den vresige gårdvaren vid Lagaoset.
Den större Näsvisen står som vanligt med
nosen i vädret…på sina stadiga framben.
Fysikens lagar…
Havet var brusande
…och kiteseglarna övade…
Kommunen eller Länsstyrelsen har satt upp bord med bänkar.
Man grävde ner fästen ordentligt i våras. Nu har sandflykten
gjort att benen står på små pelare av sand. Den andra sanden
är bortblåst.
Ljungen tar ny sats efter att lite regn kommit.
Vackert blommande bitvis…
Ser du konstruktionen ?
Blommorna är ca 5 mm stora eller små…
Lingonen smakade så mycket lingon nu !
Det är annat än den äpplesylten man till
största delen få, då man tror man får lingon hos ICA !
Ett styck lingon 26 Oktober.
Ett styck blåbär samma tidpunkt. Blåbären hade
en mycket rik blåbärssmak och det fanns gott om de.
Det var lovat NNO-NV vind i söndags på hovs Hallar.
Det är lockande för både skärm- och modellflygare, därför det förhållandet
borde lägga grunden för möjligheterna att flyga hang.
Under dagen skulle vinden vrida från NNO till NV, varför flygning uppe
på Platån borde vara bäst före kl 1200.
Alltnog, jag åkte tidigt och hade promenerat upp på Platån kl 0845 och
var ganska säker på att vara först..men det var jag inte, för två skärmar
syntes över hanget på den NO delen av Platån.
Jag förstår varför dessa piloterna var tidiga. De ville utnyttja den nordliga
vinden på Platån innan den vred åt väster.
Vinden var ca 4 m/sek med lite dragning åt Ost och jag startade
med min kameraförsedda Spirit. Jag hade även med min nya F3F modell
för att testa dess egenskaper.
Efter 40 minuter i luften landade jag och jag hade lagt märke till,
att vinden minskade under den tiden, jag var i luften.
Vädret på Platån var typiskt i dag. Det blåste vid kanten, men där vi startade
var det lugnt…
Vid hangkanten en mindre rotor. Topprotorn märktes inte i dag,
troligtvis för att havsvinden inte låg rakt på.
Ska du starta på Platån, antingen det gäller din modell eller skärm, ska
du göra det till VÄNSTER närmast ett stort dike. Där har du vind hela tiden
i stort sett. Alltså, här är det säkrast och lättast att få upp skärmen och få den
stabilt under kontroll.
Kanske en del upplever det som osäkert, då det är vindstilla i stort sett,
där man drar upp skärmen, men så fort du kommer över hangkanten
lyfter det. Ha is i magen…
Men, om du startar under tveksamma förhållanden på Platån, ha din Plan B
inpräntad i huvudet, så du kan agera utan tvekan, om du inte får anslutning
till lyftet och måste landa.
Efter hand då vi satt och väntade på vind, började andra skärmflygarna droppa in.
Att jag förväntade modellflygare skulle anlända…nä det gjorde jag ärligt talat inte.
Synd…
Slutligen var vi ett 10-tal skärmflygare på plats, som ägnade oss åt en vanlig
sysselsättning, vilket är känt som begreppet parawaiting.
Hur som helst, efter 1300 var det flygbart och det bara rasslade till , så var alla i luften.
Vinden ökade upp mot 6-7 m med dragning på NNV och senare mot NV, exakt som
yr.no hade förutspått. De flesta flög under eftermiddagen ner till Segeltorpshanget
för att utnyttja den nordvästliga vinden.
Det är ganska enkelt att bedöma vindens styrka på Hovs Hallar och Segeltorp.
När vågorna börjar lite försynt bryta, då kan du räkna med ca 5.5 m/sek.
Ja, dagen förflöt med flygning och social samvaro och den enda som skulle
kunna ha med ordet dramatik att göra, var att Håkans nödskärm föll ur sin
container, just då han var på väg att starta, vilket om det hade skett i luften,
hade kunnat orsaka en situation inte alltför avundsvärd för piloten.
Det andra var, att en pilot fick ett inslag i starten, precis då han kom
ut över kanten. Kunde blivit otrevligt, men skärmen slog ut snabbt igen.
Inslaget troligen orsakat av för mycket broms anlagd i starten.
Jag fick mig ett par ordentliga flygpass med mina modeller och kunde efter
landning kl 1530 ganska så slak efter mycket travande upp och nerför platån
köra hem mycket nöjd efter en härlig dag på Sveriges bästa hang.
Jag tog en massa bilder och jag har redigerat. Det blev så mycket, så jag får
göra tre inlägg, annars blir det overkill om jag skulle lägga allt på en post.
Det blir för maffigt då. Jag kommenterar inte bilderna direkt, för ni ser vad
det är…
Rubrikerna på denna post är på engelska av det rent personligt egoistiska
skälet, att det ska dra mer besökare via sökmotorerna…
Förresten fick jag en fråga, varför jag har så olika storlekar på mina bilder ?
Jo, det är för att det ska väcka ögat hos betraktaren och det inte ska bli
lika upplinjerat och formalistiskt som en militärparad i Nordkorea.
Kolla länken och se mänskliga robotar som är välprogrammerade.
Jag vill inte min blogg ska vara som man förväntar eller uppställd med linjal.
Det tycker jag ger lite karaktär till bloggen och visar, att det är en människa
bakom och inte en sterotyp robot.
Ok little dudes, slide into your harnesses , mount your chutes
cause the flight will commence within a blink of an eye !
Från vänster, Håkan, Lars och Kristoffer.
Vild natur…
Profiler på sitt sätt.
Ibland ramlar man under kanten…
När vinden kom, stack alla.
Piloten har inte ännu kommit in i selen ordentligt…
2 sekunder efter att inslaget i framkanten slagit ut vid starten.
Undrar om piloten märkte det själv ?
Kanske behövs en ATC på Platån ?
Håkan fixar med sin nödskärm.
Så här gör man…säger Kristoffer i typisk stil i selen.
Det kommer mycket mera bilder så håll kollen !
Är jag och Pär de sista av de första ?
För att travestera rubriken från Johannes Steinhoffs bok,
”Die Letzten von den Ersten”
Av de relativt många som flög hang på 70-talet, verkar det bara
finnas ett fåtal kvar, som är aktiva.
Jag frågar ju mig varför ? Modellflygare av idag är ett annat slags
människor än då vi började. Jag ska inte dra hela litanian, men
nu är det färdigbyggt, man flyger var som helst, man behöver
inget fält..vilket inte minst klubbarna märker av.
Det kanske är så, att sammanhållningen och önskan att vara med
i en större grupp inte är så stark längre, då en modell idag inte kräver
några förkunskaper vid byggandet i stort sett.
Uppfostrandet, danandet och delandet av kunskap som fanns i
klubbarna, vilket överfördes till nya medlemmar är i dag mycket
mindre, än låt oss säga för 20 år sedan.
Kanske vi hangflygare har varit för dåliga att marknadsföra iden
om hangflygets tjusning och lockelser.
Att vi inte kunnat förmedla lite av de känslor vi upplever, då vi står
på Platån på Hovs Hallar under goda omständigheter med en fint
flygande modell, som man där kan flyga över stora områden och högt,
om man vill.
Att vi inte kunnat förmedla den spänning vi känner, då våra snabba
F3F-modeller skriker förbi i luften med 150 km/tim.
Att vi inte kunnat beskriva våra naturupplevelser, vilka kommer som
en bonus på hangflygandet.
Kanske vi som flyger får bättra oss. Jag försöker dra mitt strå till
stacken, genom att redovisa våra äventyr på min lilla blogg.
Det kan också vara så, att nya modellflygare i dag inte är beredda att
offra tid på resor till ett hang, utan de vill kanske bara komma ut med
en frigolitmodell och uppleva, att man kan styra något, som tar sig
fram i luften. Kanske man bara vill uppleva undret, som det är att flyga ?
Men i alla fall jag och Pär vi håller på fortfarande. Om du frågar varför,
får du svaret av oss. att hobbyn med hangflyg ger oss så mycket tillbaka.
Det är inte bara byggande och flygande, det är alla upplevelserna vi får,
då vi är ute.
Tänk efter, när vi flyger vid Tönnersa Strand, tror du att hela världen
står still runt oss?
Vi flyger vid havet, vår pilotplats är i ett naturvårdsområde med
intressant fauna och fågelliv. Allt du hör, ser och känner lukten av, påverkar
dig så din tankeverksamhet och viljan att göra saker stimuleras.
Det är ju det här med våra perceptioner, som styr, hur vi tycker världen är.
Kan vi inte flyga, då går vi en runda på stranden av Kattegatt och ser
vad som spolats iland. Där finner man de mest märkliga saker från alla
möjliga miljöer. Alltid spännande att flanera där. Jag går vid stranden nästan
var dag. Vill du inte promenera, sitt på hangkanten och se på havet.
Du anar inte, hur dina tankar börjar snurra…
I torsdags hade jag spanat väder och såg, att det kunde bli väst 3-6 m/sek
och det triggade mina hanghormoner, så jag förberedde en tripp dit.
Det är ju nästan två månader sen, jag var där och flög. Jag ringde den andra
medlemen i The Original Ridge Riders och sa, det är flygläge på Tönnersa
och vi bestämde, att vi ses på det vanliga stället.
Vilket vi inte gjorde, därför jag ståällde mig att flyga bara 250 m från
parkeringen, med tanke på att Pär har en knäskada. Normalt sett går vi
ca 500 m söderut, till den del av hanget, där förhållandena är bäst.
Du vet ju, att vi strävar efter att få så mycket lyft, som är möjligt.
Hanget är inte lika bra, där vi var, som på ordinarie plats, men visst
lyfte det.
Jag kom först, monterade och kollade. Vinden låg nästan rakt på och sanden
yrde i luften, så min JR-radio var välsandad. Blåser det mer än 6 m/sek, då
manifesterar sig begreppet flygsand.
Det är ingen större panik med sand på sändaren. Jag försöker blåsa bort ,
då jag står på hanget och hemkommen får den stå och torka, sen tar jag
en pensel med långa borst och borstar den ren.
Pär tog sig fram nere på stranden, för där var lättare att gå. Med sig
hade han sin Lunak, vilken hade stått i hangaren de sista 15 månaderna.
Min Spirit, still going strong, åkte ut och dagen till ära försedd med
375 gram bly som ballast i tyngdpunkten. Visst, den pinnade på riktigt bra,
för att vara en termikkärra med relativ tjock profil.
Spirit Elite, en modell jag starkt rekommenderar till alla ! Leta på nätet
så hittar ni, var den går att köpa. Den kan vara svårfunnen men använd
Tant Google, hon brukar fixa det.
Pär startade sin Lunak, som är en kompaktare modell än min med mindre
vingyta. Klaffen funkade inte perfekt för Pär, men vi har väl flugit utan
klaff förr om åren…
Just innan Pär kom, landade jag på grund av lathet uppe på kanten.
Inget för nybörjaren men för oss åldringar spar det de gamla benen..
43 års erfarenhet av Tönnersa Strandhanget hjälpte också till…tror jag.
Min landning gick bra på toppen , där jag bromsade ner modellen hjälpt
av full klaff.
Ska man landa just bakom kanten, ska du vara beredd på rotorturbulens.
Plötsligt under din final kan din modell snabbt rasa ner eller kastas till
inverterat läge, så man får vara med på spakarna och…du ska ha en plan B,
om det går åt pipan. Med det menar jag, om du drabbas av kraftig turbulens
vid baslinjen och måste avbryta. Då måste du ha en plan B hur och var du
ska sätta modellen.
Därför rekommenderar jag gästande piloter, att stå uppe på kanten,
flyg en l å n g final över stranden och landa lätt som en fjäder
utan att riskera din modell i den släta sanden.
Men kolla så det inte finns stockar liggande, för ni vet hur det är, finns det
en stock på stranden och du ska landa, gissa vad du flyger på ??
Både jag och Pär landade på stranden senare. Det är ganska lätt,
då du är hjälpt av skuggan av din modell att avgöra höjden, så du kan
bedöma ner dig korrekt.
Det är lätt att bedöma fel. 1973 landade jag i havet med en Graupner Cirrus.
Trots det var december, sprang jag ut som jag stod och gick och hämtade
den i vattnet. Vi vet ju, att saltvatten är elektroniks värsta fiende.
Jag fick tag i den efter ca 30 sekunder, men redan på den korta tiden hade
mottagaren hunnit lägga av. Det första man ska göra absolut så fort du kan,
om du hamnar i vatten, salt eller sött, det är att bryta strömmen till mottagaren.
Då jag kom hem såg kretskortet på mottagaren ut som en vällagrad ädelost
med mögel…Jag körde dagen efter upp till Rune Svenningsson i Gislaved,
som lagade den för mig, medan jag väntade.
Lyftet var helt ok och vi kunde flyga med släppta tyglar. Hur man flyger
med tyglarna lösa på en segelmodell ? Jo, det betyder, du kan flyga med
ganska mycket nedtrim. Alltså man behöver inte gneta, utan man kan
släppa loss modellen!
Vinden vred under tiden vi flög mot VSV, så vi hade ganska kraftig
motvind på ena benet, då vi flög söderut. På andra hållet gick det
följdriktigt mycket snabbare. Den gamla sanningen att du ska flyga nära
kanten där du har motvind och i medvinden ligga lite högre besannades
i dag på ett utmärkt sätt.
Efter ett par timmar sa vi tack och adjö till Tönnersa för denna gången,
där vi såg, att Länsstyrelsen i Halland håller på att avverka i strandskogen
ordentligt. Detta tycker vi v var på tiden, så biotopen i någon mån kan
återställas. Myndigheten ska också återställa mer sanddyner, för att
underlätta häckningen för fältpiplärkorna.
Ska bli spännande att se, om några häckande fältpiplärkor kan ses till
sommaren.
När jag körde hem efter flygningen, kändes det som ett kärt återseende
efter att jag besökt Tönnersa-hanget för första gången på 7 veckor.
När man har flugit så mycket på denna platsen, som jag gjort under åren,
är det inte utan, att man när en viss relation till platsen.
Jag hade med min GoPro, som jag videofilmade med. Dessutom min
Mobius , vilken som vanligt, satt på nosen på min Spirit.
Bilderna här på bloggen har jag klippt från videon, därav den inte
helt perfekta kvaliteten, men förvånansvärt bra.
Ombordkamerans film kan ni, som jag har gett inloggningsbehörighet,
se på mitt konto med videofilmer.
Men här kommer lite bilder och jag tog ett par bilder med
min antika gamla telefon oxå. Ni förstår säkert vilka telefonbilderna är
med sina konstiga färger.
Förresten, vill du bli medlem i The Original Ridge Riders (TORR)
kan du ansöka hos styrelsen.
Enda kravet är 40 års erfarenhet av hangflygning.
Du blir vid medlemskap automatiskt befordrad till licensierad hanggeneral
av första graden med rätt att bära The Original Ridge Riders keps.
Har du inte den erfarenhet som krävs, kan du ansöka och bli medlem som subaltern.
Jag kommenterar inte alla bilderna …för du ser ju att…
Kravla ombord och häng med !
Ensam på täppan och start vid ett 15 km långt hang….
Du förstår, det inspirerar att flyga här…eller ?
Spiriten i luften. Modell mycket närmare kameran än vad det tycks på bilden.
Piloten får dra in magen och hålla andan, då modellen svischar förbi.
I dag bar hanget upp till 50-60 meter, trots vi flög, där det är lågt.
Ser lite konstig ut i nosen..kan vara något kameraliknande…
Fördelen med att flyga här, är att man kan se ner på sin modell.
Tror ni, jag skulle vilja byta detta mot att ligga i dvala framför en tv…
Se på kroppsspråket på piloten då han topplandar…
Alla har ju sin stil…
Men ner kom Spiriten i ett stycke !
Här kommer andra hälften av The Original Ridge Riders.
…och klättrar uppför kanten…
..där han får hantlangarhjälp av den resterande medlemmen
i hangflygarsällskapet The Original Ridge Riders.
Pär har dragit igång sin Taranis Singel Stick, Lundqvist Edition 2016.
Nu ska vi se, om det funkar….,
Då kör vi, säger Pär…startar sin scratchbyggda Lunak i balsa, siden och plywood…
Där flyger den…
…with a gentle push…
Pär har också ett utpräglat kroppsspråk…känt sen 1970 då han flög sin modell på hang.
Då såg det ut, som om han drog modellen genom luften med hjälp av sändarens antenn….
Men det var ju då det. Nu är antennen för kort för sådana övningar…
Lunak cruising
Solen stod lågt och det gjorde det svårare att flyga.
En ung pojk som jag tror bor i Veinge i södra Halland.
Här ser du, hur Pär håller sin Taranis med vänsterhanden på undersidan, med handleden
håller han radion i spänn och med vänster långfinger manövrerar han klaff och trottel.
Höger hand vilar på kanten av sändaren så han får ett stabilt tag i sin single-stickspak.
Det lyser genom sidenet…
Du ser, solen står lågt. Keps rekommenderas och solglasögon.
I horisonten kan du kanske skymta Hovs Hallar i diset.
Denna profilen tar man inte fel på.
Följande bilder visar hur du ska landa på stranden.
Bilderna tagna med min antika telefon.
Men det blev ju bilder det också…
Fast färgerna är konstiga. Jag lät det bli konstiga färger, för det väcker betraktaren…
Ni ser landningen med min Spirit ?
Ännu en gång, Spirit Elite ett utomordentligt välflygande plan,
som flyger bra både i termik och på hang. Rekommenderas
både för nybörjare och för erfarna.
Landade åt söder eftersom vinden var VSV.
A Lunak is ruling the sky !
Vi som är hangflygare bosatta vid västkusten, har de sista 6 veckorna
upplevt en infernaliskt envis ostlig vind.
Allt beroende först och främst på en nordligt gående jetström, som lät
ett verkligen blockerande högtrycka ligga pall över Skandinavien.
Detta högtrycket var som stålman och som repellerade alla lågtrycken,
som kom och stack upp. Lågtrycken hade inte en chans utan stack för det
mesta söderut och levererade sitt regn över Centraleuropa.
Nu tycks högtrycket vackla och ett omslag verkar vara på gång. Vindarna går
mot väst och sydväst, vilket kan tyda på lite mer typiskt höstväder, med mer
chans för nederbörd, vilket vi behöver i Sverige i stora mängder.
Men nu, då vi är i gränsskiktet mellan två trycksystem, kan det bli mellandagar.
I tisdags var det en mellandag, då yr.no lovat NNO 2-4 m/sek på Hovs Hallar.
Jag var sen 6 veckor beredd med en modell om utifall….
Klockan 11 rapporterade vår väderstation vid Hovs Hallar NNO 4 m/sek.
Klockan 1230 stod jag på Platån med monterad flygberedd modell på marken
framför mig.
Men ingen vind på Platån….Deprimerande. Så det var bara att sätta sig på den
vanliga tuvan, som efter mycken användning nu har fått en perfekt sittform…
Klockan 1310 började det blåsa ca 2 m/sek rakt på. Jag såg, hur de torra
björklöven i träden vid kanten började röra på sig. Men där jag satt på toppen,
där var det lugnt.
Det var, vad jag trodde, men då jag reste på mig och gick två meter, så började det att
blåsa i nacken på mig….Det var alltså topprotorn, som snurrade på. Det märkliga
med topprotorn i dag, var att den var så skarpt avgränsad.
Det räckte, jag flyttade mig 1.5 m så märktes ingen rotor. Tillbaka 1.5 m så kom den
tillbaka. Jag har aldrig observerat detta förr. Det visar, att en rotor uppstår även vid
mycket svag vind.
Beviset att en topprotor finns, fick jag belagt, då jag senare flög igenom rotorn med
min modell. Den dansade runt som i en mazurka, då jag passerade igenom.
Nåväl, till slut kunde jag inte hålla mig. Jag beslöt att starta, trots att jag på toppen
inte kände någon vind alls, men jag grundade mitt beslut på, att jag kunde se,
hur det drog i löven just vid kanten. I vissheten om att det det blåste laminär havsvind,
kastade jag ut hårt. Precis vid kanten kastades modellen nästan på rygg.
Jag var lågt efter mitt nästan inverterade läge och riskerade att åka nedanför kanten ,
med en besvärlig landning nere på klapperstensstranden, som följd om jag försökte
flyga vidare. Alltså fegade jag och vinglade tillbaka in över kanten och landade helt ok.
Nästa försök skedde en halv timma senare, samtidigt som två optimistiska
skärmflygare anlände.
Då väntade jag, tills det även blåste på toppen och jag hade också traverserat bort
från rotorn. Då gick det bra och jag hade så mycket överskottsfart vid kanten, att
jag kunde hissa och kom upp i ett magnifikt lyft.
Lyftet var precis så bra, som jag trodde. Att flyga på Hovs Hallar i en gradientvind,
som är laminär efter 7 veckors hangkarantän, det är en näradöden upplevelse !
Jag njöt, som bara en sann modellflygare kan.
Skärmflygarna avvaktade, för vi såg, att vinden var på väg att ta sig. Skärmflygarna
hade kört från Nybro, respektive Kristianstad för att få hänga under trasan på
Hovs Hallar. Det är människor, som är riktiga flygare, som kör så långt under
aningen osäkra förhållande.
En av flygarna, Berndt Knothe startade på Platån efter visst besvär.
Men så fort han kom ut utanför kanten, var det, som om en hiss lyfte honom.
Han fick en mycket fin resa på det höga hanget. Hans kamrat, som jag glömt namnet på,
gick ner till Segeltorpshanget och jag hoppas, han fick flyga där.
Jag fick info från Berndt, att han hade startat nedanför parkeringen vid värdshuset
och sedan lyckats ta sig upp på Platåns höga hang. Det gläder mig, att han slutligen
fick en tur på detta fina hang och ett fint minne med sig hem till Nybro från sin flygning.
Vinden hade vridit från NNO till NNV under loppet av eftermiddagen och låg på
ca 5 m/sek stabilt.
Klockan 1710 i skenet av den nedåtgående och lågt stående solen, landade jag
bakom fortet och 150 m över Platån gled Berndt i sin skärm och jag lovar han njöt av
flygningen och utsikten.
3.5 timma fick jag i luften och massor av frisk luft , plus motionen då man går
upp och ner från Platån 2 gånger.
Hoppas det blir vind snart på detta fina flygställe !
Jag tog bilder med min GoPro och med min Mobius. Jag presenterar lite
bilder här.
Förresten en väderiakttagelse då jag åkte hem. Över Våxtorpstrakten fanns ett gigantiskt
CB-moln, med en undersida som roterade och från molnets undersida i ena kanten
utgick en stor tratt, som roterade. Tratten nådde aldrig marken, men jag har aldrig
upplevt ett sådant moln. Jag har sett många tromber, men detta kunde blivit något
mer likt en twister i Oklahoma USA.
Tyvärr var det för mörkt för att fotografera och jag befann mig på resa på E6. Synd,
för det var ett imponerande och i kvällsljuset lite hotfullt moln, som uppenbarade sig.
Är det en ny sorts jättelik färgrik svamp som växer på Hovs Hallars Platå ?
En pilot från Nybro med sin färgrika skärm balanserar i den turbulenta vinden.
Berndts kompis från Nybro, Alexander? buckles up.
Berndt flankerad av sin snygga skärm.
Mycket snöre, remmar , kameror och annat att ha koll på.
På hjälmen den nya mikrodopplerradarn för skärmflygare…
Berndt drar upp sin skärm.
Tycker ni inte det är märkligt, det går att flyg med en tygtrasa ?
Det kan vara kämpigt att få upp skärmen i turbulensen vid kanten.
Ser ni att skärmen rör sig som ett sorts levande väsen ?
Nu är den uppe och nu gäller det att sätta fart framåt…
..så man kommer upp och ut i lyftet…
…men det sket sig denna gången.
Men nu gick det bra och ögonblicket efter, flög han som i en hiss upp.
..sen var det bara att njuta av flygningen i den nedåtgående solen.
Berndt i sin puppa på Platån
Som sagt tidigare, alla blir slanka på Platån sen eftermiddag.
Den gamle är bara glad efter en dags fin flygning.
Modellpiloten och skärmflygaren.
Dags ge sig hem nu…till andra uppgifter.
…och överlåta HH till en paraglider.
Kan ni se min modell ? Bilden är ju tagen med en GoPro.
När klockan är 1715 ser det ut så här på HH.
Drömmer han om skärmflyg….
Fast nu är han ganska nöjd med att ha flugit sin modell !
Så ser en skärm ut, då man flyger supersonic…
En sista bild i kvällsljuset med Hallands Väderö längst till höger.
Vädret samma här som hos dig…Småregnar då och då. Inget riktigt
regn som man minns från förr, då det kom rejält, utan nu skvätter det
bara.
Regnet gjorde, att jag slog flygandet ur hågen i dag i alla fall. Jag är ingen
utpräglad självplågare, då det gäller modellflyg, även om jag flyger utomhus
hela året. Inomhusflyg har aldrig lockat mig.
Men det lilla regnandet hindrade mig inte att gå en led i utkanten av Halmstad
längs Fylleån. Namnet syntes märkligt, men det syftar på det faktum, att ån vid
rejält regn snabbt förfylls.
Så utrustad med kameror gick jag längs leden med lite avvikelser.
Där jag efter en stund hörde ett energiskt, snabbt klafsande i den blöta
marken, vilket fort kom närmare och jag möttes av en man, vilken kom
springande med en blick riktad i fjärran , som helt enkelt såg för dj-lig ut !
Jag tror, han hade gjort en buklandning på den hala stigen, för hela
denna springande och framklafsande organism var fullständigt nersmord.
Jaja, alla har vi våra olika intressen.
Jag stannade till vid kvarnen Fyllinge och tog lite bilder. Det som slog mig,
var att vattenföringen var minimal. Den har troligtvis varit dålig hela året,
till förfång för vandrande lax och öring.
Därför blir jag aningen förvånad, att kvarnens turbin, som drivs med vatten infångat
i ån, numera driver en generator, som producerar ström för nätet. Jag antar, att
kvarnägaren av naturvårdsverk/Länsstyrelse har vissa regler att följa, då det gäller
vattenförbrukningen vid lågvatten, för att inte hindra vandringsfisken i ån.
Att moralisera vid tangentbordet om detta är rätt eller fel, är utan mening,
men hade jag gjort personligen gjort likadant, om jag varit kvarnägaren ?
Självklart.
Ingen i detta landet tackar nej till pengar, som bokstavligt rinner in utan vare sig
svett eller möda.
Längs Fylleån finns ett rikt fågelliv och en rik fauna. Jag kan föreställa mig fågelsången
där under Maj/början av Juni. Jag ska gå dit då. Har du en bra extern mikrofon till
din kamera, kan du spela in fågellätena med bra kvalitet. Till och med en GoPro med
originalmikrofon duger att spela in med.
Min promenad sträckte sig till början av området med de fula köpladorna vid
Eurostop, sen vände jag, för jag skulle iväg och rida.
Denna vandringsled kan jag rekommendera efter denna första promenad,
eftersom den är lättillgänglig och relativt bekväm samt med stort upplevelsevärde.
Kör till kyrkan i Snöstorp, ta vänster på Mestockavägen och stanna vid parkeringen
nere vid Fylleån. Det är välordnat och det finns bänkar utplacerade längs leden.
Ska ni gå där , gör det i slutet av Maj, det är ju då, naturen har tagit sats.
Som vanligt blev det en mängd bilder, där mitt syfte var att fånga, dels höstens färger,
dels försöka fånga lite av den lite dävna fuktiga naturen, som i dag skapade en stilla
bild av landskapet, endast interfolierat av sakta strömmande vatten.
Mount your horses and ride along !
Här vid bron börjar vandringsleden.
Jag tror…det är en ek, som gett upp andan, men som blivit nyttig för fåglar i stället.
Toppen av trädet är välhackad.
Hans hals och huvud låg i löven…och jag tyckte han rörde på sig, då jag gick förbi…
Överallt växte Jättebalsaminen tagande över biotopen utan pardon.
Vakten vid laxtrappan med näsan i vädret…
Nästan det enda som rör sig…
Spillvatten från kvarndammen…
Egentligen ogillar jag bilder på rinnande vatten tagna med lång exponeringstid…
…det är ett billigt publikknep…men denna enda gången må det vara hänt !
Mellan namnet ”Snöstorp” och ”Stenalyckan” ser du ett ”P”. Där startade jag i anslutning till Mestockavägen.
Ser du färgen !
Här växer en naturskog. När träden blir för gamla, gör de
som vi människor, de ramlar omkull och blir liggande.
Jättebalsaminen växer och frodas….den ser aggressiv ut !
Som ett rödhuvat gapande monster med stort svart öga och taggiga drakvingar…
…en växt som i de flesta av Europas länder betraktas som invasiv.
Den borde även i Sverige bekämpas energiskt, då den av Naturvårdsverket
betecknas som invasiv och icke önskvärd i den svenska faunan. Den konkurrerar
ut all annan växtlighet, därmed minskande den botaniska mångfalden.
Tänk att gå här i Maj !
Laxtrappan.
Avslutet på kvarndammen där jag 1960 brukade sitta med Rolleicorden och försöka fotografera
de hoppande laxarna. De hoppade nerifrån vattnet vid kanten upp i dammens vatten.
Diverse löv där klorofyllen reser på semester.
Undrar hur färgerna varit om vi haft rejäl frost…
Mera höstfärger på ett par bilder…
En Havtornbuske.
Vildnypon
Detta är bara en vanlig skogsväg om hösten i duggregn.
Men ser du tonen i bilden ? Allt verkar dra sig mot gulockra…
Å ena sidan en mosse…grå sky..duggregn…höst…
…å andra sidan sprakande färger.
Det enda som fattas, är en stillastående älg…sen hade bilden varit ett fulländat pekoral.
Ungefär som tavlan ”Fiskargubbe med sydväst” vilken hänger i många svenska hem.
Är man besutten markägare, tippar man sitt trädgårdsavfall i just Fylleån…
Otur att en person med kamera skulle vara där just då, tidigt på morgonen..
Det hade han inte räknat med ! Hoppas han tänker sig för nästa höst.
..till välkända marker. Det blev till Lagans mynning i Laholmsbukten.
Där jag varit många gånger, för jag genomför min motionsrunda där
nästan varje dag. Jag kan min runda nu och märker minsta förändring
i naturen längs min väg.
Även om jag har usel syn just nu. Skulle blivit opererad i första ögat i veckan,
men kirurgen sjuk..Är lovad att jag ska var klar med båda ögonen innan
1. December. Ska bli härligt.
Synen är viktig, om man är en observerande flanör eller för att inte tala om,
då man flyger en modell. Speciellt som då jag flyger högt och långt ifrån mig.
Men som sagt, snart kommer jag att se som i fornstora dar.
Synd man inte kan se ut som i fornstora dagar oxå…
Där Lagan mynnar i Laholmsbukten, platsen kallas Lagaoset, där sker
ständiga förändringar i landskapet på grund av Lagans och havsströmmens
påverkan.
Mynningen ser aldrig likadan ut vecka efter vecka.
Jag undrar hur många tusen ton sand, som Lagan och strömmarna i havet
flyttar under en vecka ?
Vi har i regel en nordgående ström, som viker in vid Hovs Hallar, följer
Laholmsbukten och svänger ut riktning Tylön. Den medför näringsrikt vatten
söderifrån och transporterar sanden som Lagan för med sig och avlagrar
längs stranden, som sedan av vindarna förs upp i dynlandskapet.
Å andra sidan, vid nordlig vind, har vi en sydgående ström, som kan sätta
med 2-3 knop närmast stranden, vilket badande ovana vid förhållandena
ibland med skräck fått erfara.
Då jag var där häromdagen, var det helt förändrat mot för en vecka sen.
Vi har haft ostlig = frånlandsvind vid Laholmsbukten i mer än en månad nu,
allt på grund av ett högtryck över Skandinavien. Högtrycket försvagades,
men har nu börjat växa till sig igen. Den mest trovärdiga vädertjänsten och
den mest ansedda i världen är yr.no har förutsagt ostliga vindar minst en
vecka till.
Ostvindar är de sämsta, då det gäller hangflyg. Vi har inga bra hang på
den vinden.
Då ska man bo i trakten av Ravlunda/Kivik.
Ostlig vind medför också för vanligt elflyg turbulens till skillnad från den
laminära gradientvinden. Gradientvinden är förenklat uttryckt, den vind,
som inte påverkas av dess friktion mot jordytan.
Nåväl, jag flanerade runt och det som slog mig var stillhet. Det hände
inte mycket, det hördes inte mycket.
Har naturen redan slagit igen inför vintern ?
Lite liv observerade jag och jag tog lite bilder under min promenad.
Tiden går fort, då man är upptagen med något, man gillar. Men efter 2.5 timma
avbröt jag, då jag hade andra uppgifter att utföra.
Alla bilderna tog jag med min Sony, som hade ett 300 mm zoomobjektiv,
vilket ju har sina begränsningar, då det gäller näraliggande objekt.
Om min dåliga syn inte hade påverkat fotograferandet, kanske att resultatet
kunde varit bättre och om inte om funnits…
Denna gamla tallen är nu död. Frid över dess minne och för en hjältemodig kamp
mot envetna vindar, som till slut pinade livet ur den. Jag har följt den i minst 20 år
och sett den blivit svagare och svagare, tills den förra året förlorade alla sina barr.
Nu stod den här under de fallande björklöven.
80 Cormoraner…de äter var och en ca 0.5 kg fisk om dagen. Vid Lagaoset finns ca 450-600 stycken.
Det blir ca 1800 kg fisk på en vecka, däri inräknat smolt man släpper ut.
Ja, jag kallar det Cormoraner, för det kallas fåglarna i Europa. Ett namn som
passar deras utseende och beteende bättre än det mesiga ” Storskarv.”
En tanker på svaj i Laholmsbukten i väntan på att anlöpa ..
Fartyget på bilden.
Här kan ni se alla fartyg som har AIS installerad vilket 99% har idag.
Tur vi har Cormoranerna som vaktar…
Denna Tjurbocken har legat och blängt här i ett par år…
att han aldrig tröttnar ?
Jovisst, det blommar än. Använd Den digitala Floran för att artbestämma.
Här brukar finnas en kraftig bäck. men som på så många ställen i
Sverige är den uttorkad på grund av exceptionell torka.
Denna individen gör inte ens så många knop som vattnet i Lagan,
utan han, ja ni ser ju att det är en hanne, försöker väl bara hålla
sina få tankar samlade och under kontroll i sin träskalle…
Lagans vatten och havsströmmen bygger och raserar.
Jag tycker att en kråka har en lika hotfull silhuett som Cormoranen har.
När jag ser en Cormoran flyga just över vattenytan…
…associerar jag av någon anledning till ett japanskt torpedplan
i Stilla havet under dess anflygning mot ett fartyg…
Den gamle gårdvaren vid Lagaoset. Om möjligt
ännu vresigare efter att ha flyttats runt mot sin vilja…
Kråkorna är predatorer med en inbyggd försiktighet.
Jag var 125 m från denna och kråkan lyfte, så fort jag tog
upp min kamera…
Strandade maneter har inbyggda lysdioder eller…
De ändrar utseende hela tiden i vågskalpet.
Speciellt om du fotograferar med blixt. Vilket jag
inte kunde då jag stod 3 m från den då jag plåtade.
Detta belätet sa, han hade besvär med en förväxt visdomstand
och han var på synnerligen dåligt humör…
Här blommar det glatt i sol
Marviol
Saltarven börjar bli lite ankommen nu
…och klorofyllen backar tillbaka.
ser ut som en lysande juvel…
12 km Västhang att flyga på om vinden är västlig.
Men nu…helt tomt.
Här nedan tre bilder från SMHI om strömmar. Läs här om du är intresserad.
Ovanstående mycket typiskt i Öresund.
…som jag hoppas ger en bild av verksamheten vid tävlingen.
Som jag tidigare skrivit, var det blåsigt och kallt, vilket naturligtvis
påverkade antalet deltagare.
Ni ska veta, att det var inte heller lätt att fotografera modellerna, som
i vinden försvann ”in a jiffy”.
Men icke desto mindre, så genomfördes tävlingen med glatt humör
och med social samvaro, vilket gjorde, att vi kunde åka hem inspirerade,
väl genomblåsta och med tanke på dagens aktiviteter var vi garanterade
god nattsömn.
Lite bilder som inte kräver så mycket förklaringar. Och som vanligt vill
vill jag framhålla, att jag är dålig på namn på modeller och klasser, men
ni har i varje fall prislistan att tillgå.
Vi ses vid Stibners Memorial till våren !
Det gäller att ha ordning på startlinorna…
Lasse med sin Skylady
Andrea ska släppa Lasses modell.
Sådär !!
Linan trasslade in sig vid kopplingen
Freddys Carioca
Ingvar ser klurig ut…innan start med sin modell i klass P 30
Mylar eller…?
Dags veva in gummipower…
…nu gäller det Ingvar !
…rakt och fint…
…nu vertikalt tills den stallar…
…tar fart och gör en looping…
…och sen blir det…
…att sikta på marken…
Stig släpper…
Freddys Carioca
Är detta Martins modell ? Någon som ge mig info ?
Lars-Erik jobbar med sin Webra 1.5 cc…
Björn Källman
Lars Karlsson Västervik med eldriven modell i klass F1S
Allt är lätt…med elektricitet…
fusening påbörjad
Lars modell fusar perfekt.
Perfekt fuesening med modellen i kontrollerat läge hela tiden.
Stig Sjöstedts Odenman Kondor.
Ingvars synnerligen välfyllda bil.
Lars- Erik Fridström Anderstorp
Ordföranden för SMOS, Bo-Eskil sitter och njuter i solen…
Just kopplat.
Kom igen nu, säger Freddy…
Tre samtalande gentlemän.
Från vänster Bo-Eskil ordförande i SMOS , Nils-Åke Linusson 87 år ung från Lidköping
som jag såg hade varit med på ”Ålleberg Open 2004 ” i rc-segel. ..och längst till höger
Stig Sjöstedt Lidköping.
Pickaboo, säger Lasse Karlsson.
Ännu en kopplingsovillig modell, beroende på hård vind…
Cariocan ville inte koppla…
Eftersom det var friska vindar och termik, for modellerna iväg långt
från startplatsen.
Andreas modell hade försvunnit mot lä en bra bit och jag, som den gentleman jag är
sa jag, att jag kan ta bilen och åka och leta.
Så en koll på kartan och iväg i västlig riktning. I området fanns andra som letade
efter sina modeller också. Jag parkerade en bit närmare startplatsen och gav mig ut
i naturen. Marken var antingen vall eller stubbåker efter skörd. Det borde vara
lätt att finna modellen, men man ska aldrig vara säker. En modell har en mkalös
förmåga att försvinna i naturen.
Inget plan syntes, men jag var efter en längre promenad tvungen att ta mig över
en stor bäck, där det fanns en bro, som knakade betänkligt, då jag försiktigt tog mig över.
På andra sidan bäcken, vilken var ledsagad av alar som skymde sikten, fanns en
åkersnibb som gick in i ett hak.
Jag skulle kunna tro, att modellen kunde finnas i närheten, eftersom Andrea
angivit denna riktningen. Det kändes , som om att detta kunde vara platsen.
Marken var en stubbåker och jag såg ingen modell. Förrän jag var 3 m från
åkerns spets.
Där låg hennes modell och den var nästan helt maskad i stubben, bara ren
tur att jag fann den.
Så jag plockade upp modellen och begav mig mot stora vägen.
Andrea hade själv givit sig iväg för att leta och befann sig på andra sidan bäcken,
som rann i en djup ravin och jag ropade på henne att jag funnit modellen.
Glad i hågen höll jag upp den och visade henne, lite triumferande,
den återfunna dyrgripen. Nu var det så, att jag kunde inte ta mig över och
överlämna modellen för bäcken var hindret. Alltså fick jag gå en längre runda
ochta mig runt bäcken för att sen kunna ta mig ut till vägen.
Allt gick enligt planerna och framkommen gick jag över diket upp på vägen….då..
en kraftig vindby tog tag i modellen och helt abrupt blåste ena vinghalvan av planet.
Planet var ju mycket lätt och denna vindbyn klarade inte konstruktionen.
Så, det var ju en någon moloken upphittare, som mötte Andrea och fick berätta
sorgligheten med vingen. Men hon sa, att det är lättlagat.
Vilket jag hoppades. Tillbaka till startplatsen åkte Andrea upp till Bygdegården
och lagade vingen och klädde om vid brottet på 0-tid.
Den blev som ny, vilket gjorde det möjligt för henne att fortsätta tävlingen med sin dyrgrip.
Ja, där ser ni ännu ett exempel, på vad som händer, då jag är ute och modellflyger…
Timern på modellen.
Förberedelser för en start
Mycket ska stämma innan man startar…
…men till slut svingar sig Andreas ”Robin” som flyger i klass P30 uppåt.
Det blåste så mycket…
…att Robin vid landningen…
..på grund av sin ringa vikt, hjulade sig fram på marken i vinden.
Här ser ni vingen som bröts av vid en hastig vindby,
då jag var på gång att överlämna Andrea hennes Robin…..
Andre just tillbaka efter en snabb vingreparation i Bygdegården.
Ni ser…Andreas Robin som ny…
Fågel Fenix, Andreas Robin har rest sig om inte ur askan så från byggbrädan…
En trimstart…
…och som förut hjulade modellen i den starka vinden efter landningen…
Men Robin flög som aldrig förr, trots mitt debacle med vingen !
Så här flög modellen.
Här kommer en bunta bilder i något så när tidsordning.
Ni ser ju alla, vad det är så därför sparsamma kommentarer.
Se det som en dagboksanteckning från tävlingen för friflygande
OldTimermodeller i Gendalen.
Håhå jaja, säger Freddy från Alingsås
På bordet Stig Sjöstedts Odenman Kondor…tror jag.
Varför fanns det inte små elektriska skruvdragare då köpte en Lill-Klas 1957 ?
OldTimerflygare är fullständig enmanciperade.
Vi har många kvinnor i vårt FI. (Flygande initiativ)
Här fördelas arbetet inom familjen.
Modellflyg…en hobby för alla !
Freddy väntar på släppet…av termikblåsan.
Och naturligtvis släppet av Stig Sjöstedts Aurikel.
Så här högt orkar jag lyfta modellen…
”Nu orkar jag inte längre”, säger Freddy och släpper iväg….Aurikel
Det som räknas…Stigs Aurikel iväg på linan.
Stigs flottilj av segelkärror, Odenman Kondor och Aurikel, visar oblygt sin undersida.
Jag gilla att kolla detaljer av mekaniken.
Men metallskruven längst bak ?
Kurvrodermekaniken som går in efter urkoppling.
Freddys Carioca.
Carioca kommer från ett språk som heter Tupi-språket i Brasilien.
Vilket talades av ett folk som bodde vid Cariocafloden. Betyder nu allt
som kan relateras till Rio De Janeiro. Är också namnet på en dans. Förutom
att Volvo döpte PV 36 år 1935 till ” Volvo Carioca”.
såedemede.
Kurvrodermekanik
Vid fusening fälls stabben upp, resulterande i ett platt sjunkmönster på modellen
Elen har gjort sitt intåg inom friflyget.
Denna modellen flyger i den moderna klassen F1S.
Lars Karlsson med modell.
Friflygare betyder en full bil.
Ordning och reda på allt. Vingarna fastspända i en gigg så de håller formen.
Biltemas kikare med pejlkompass inbyggd.
Martin mäter…
Stig Sjöstedt Lidköping justerar
Så där, uppvevat och klart.
Borrmaskin med varvräknare…
Björn Källman
Ingvar Nilsson monterar.
Timerinställning.
Andreas modell, som jag i senare post ska berätta, vad jag gjorde med…
Stig Sjöstedts Odenman Kondor.
Självklart är man glad om man får friflyga !
Freddy beredd släppa Odenman Kondor…för Stig.
Freddy storsläppen.
Det är allvarliga grejor detta pojkar…
säger Bo Eriksson hållande sin P 30.
Lars på väg ut med sin modell i klass F1S
En pilot från Anderstorp med en trilskande Webra 1.5 cc.
Tyko håller koll på Ingvars uppdragning.
Är stabben klädd med …
…mylar, Ingvar ? En modell i den moderna klassen P 30
Modell 1.
Modell II
Nu har stora injektionssprutan kommit fram så nu…
Ingvar Nilssons hitech vevapparat.
Lars Larssons ”Skylady”.
…som ni själva kan konstatera.
Det kommer mera från Gendalen.
Att anordna en modellflygtävling i Oktober månad kan vara det
omöjligas konst. Beroende på att vädret är så ombytligt under hösten.
Ena dagen fint högtrycksbetonat höstväder med svaga vindar, solsken
och kyligt…eller…bara blåsigt och kyligt.
Vi var lovade 5-6 m/sek sydostlig vind och 6-8 graders temperatur.
Det blev det också, förutom att vinden låg närmare 8 m/sek än 6 och
i byarna upp mot 10 m/sek. Friflyväder för OldTimer modeller ?
Jovisst. Inte hindrar lite vind riktiga modellflygare.
Vi som är intresserade av flygning med friflygande OldTimer modeller
samlades vid Bygdegården i Gendalen och på fälten nedanför
för vår Hösttävling. Flygytorna framförhandlade av Lasse Larsson,
vilket han ska ha en eloge för. Platser för friflyg är inte lätta att hitta
i dagens Sverige.
För egen del trodde jag, att jag aldrig skulle komma fram till rätt plats.
Jag litade på min navigator, men bitvis vacklade jag i min tro på
teknikens förmåga, då jag tycktes köra i konstiga cirklar…
Jag trodde att navigatorn inte visade rätt….men det gjorde
den.
Jag kom fram och sträckan mellan mitt hem och bygdegården
stämde ungefär. med den beräknade sträckan.
Då jag körde hem, fick jag tips om en annan väg, vilken var enklare.
Tävlingen startade kl 1100 och avslutades vid 16-tiden. Då hade vi samtliga
fått mycket frisk luft och motion efter att ha hämtat och letat modellerna.
Vinden var ju ca 7 m/sek och om maxtiden är 90 sekunder, förstår ni att
att modellen kunde driva iväg 6-800 meter.
Alla modeller kom tillbaka till sina respektive piloter.
Denna första posten visar lite miljöbilder och den officiella prislistan
för SMOS Hösttävling, vilken administrerades av MFK Sländan och
Martin Larsson.
Det kommer, så fort jag har tid att administrera det, ett par poster till om tävlingen.
Hur många vi var, som tävlade ? Det kan ni se på bilderna, därför prislistan
är inte rättvisande då det gäller antalet deltagare.
Det är så, att en modellflygtävling är inte bara en tävling, utan det är ett
tillfälle att träffa likasinnade och utbyta information och ideer. Helt enkelt
en social samvaro under gemytlig former.
Som vanligt har jag säkert tagit fel på deltagare, klasser och modeller…
Så här såg det ut på platsen så häng med !
Ingvar Nilsson demonstrerar en Yagi-antenn för pejlning
av modeller försedda med en beaconsändare.
Parkering vid tävlingsplatsen.
Ungdomarna pockar upp utrustningen.
Ingvar drar sin historier för bland andra Lasse larsson i röd jacka.
Freddy Dahlstrand från Alingsås.
Samling för briefing och annan information.
Martin informerar de tävlande.
Sekretariatet och längst till höger Andrea, som reste till tävlingen
med sin stora flygplanlåda med modellerna. Starkt gjort att lita
på de allmänna kommunikationsmedel !
Mitt bidrag till tävlingen, ett Biltemametspö
med 4 m videoband för vindindikering.
Naturligtvis hade OldTimerflygarna med sig sin egen kokgrupp som skötte utspisningen !
Friflygkorvar…utan skinn för att spara vikt…
Det vilar lite höst över bilderna…
Det är förvånandsvärt så mycket utrustning som behövs för att få friflygande modeller i luften.
En pilot och hans modell samlar psykisk energi inför starten.
Segelmodel över Gendalen. Gendalen som ligger jämte Sollebrunn i Västerötland.
Piloten samlar sig…
Freddy beredd att släppa Stigs Odenman Kondor.
Höstbild.
Ser nästan ut som ett motiv från en holländsk målning från 1600-talet…
Marken maskerad av mycket kraftledningar.
Dock klarade vi oss från närkontakt med 10 kV ledningarna.
Officiell resultatlista SMOS Hösttävling för friflygande OT-Modeller
15. Oktober i Gendalen. Korrigerad version.
Just då vi började tävlingen.
Det kommer mycket mera från tävlingen, så häng på låset !
Vi ser ut att få bra väder på lördag, för de två tävlingarna som avhålls
i Gendalen/Sollebrunn på lördag. Dels SMOS tävling för friflygande
OT-modeller och dels MFK sländans Höstmax.
Växlande molnighet = termik och max 5 m/sek vind. Fast jag tro vi kan
få upp till 7 m/sek under dagen.
Det får vi stå ut med. Således ser allt ut att bli en fin modellflyghelg
för oss entusiaster ! Väl mött i Gendalen, där vi OT-intresserade
samlas för briefing vid Gendalens Bygdegård klockan 1000 på lördagen !
Med tilltagande ålder, upplever jag, att nutiden tycks rusa förbi mig ,
i ett alltmer ökande tempo hela tiden.
Jag har märkt, andra i min ålder säger likadant och vi vet varför.
Vi får ett annat perspektiv på begreppet tid, då vi åldras. Vi ser mest
bakåt av naturliga skäl…
Vi har, tycks det, framtiden bakom oss…innan nuet har hunnit passera…
Tänk efter , hur långa tyckte vi inte, att sommarloven var, då vi var 12 år ?
Sommarlovet varade en evighet. Hur lång tid varar sommaren för oss nu,
då vi är äldre ? En blinkning tycks det !
Men allt handlar egentligen om, hur du förbrukar din tid. Det gäller
att fylla den med positiva erfarenheter och upplevelser. Det är det,
som ger oss livskvalitet. Jag kan inte sitta av mitt liv framför en tv,
eller planlöst surfa på internet, för att inte tala om att maniskt
fippla på en ifåne, väntande på något som aldrig kommer att ske.
I den ålder jag är i, kan allt ta slut på bråkdelen av en sekund. Jag har
en närstående, som drabbades av en blödning i hjärnan och är bunden
till en rullstol och behöver assistans 24 timmar om dygnet .
Så ditt liv kan förändras på en sekund från ett liv med möjligheterna
att vara fysiskt aktiv till ett passivt liv, där du är helt beroende av
andra människor för att få ditt livs basala behov tillfredsställda .
Därför vågar jag inte att chansa, utan jag försöker, så gott jag kan,
utnyttja den tid jag har kvar av mitt aktiva liv, till det som ger
mig mest utbyte.
Att inte göra något, det är min återstående tid för dyrbar ägna att sig åt !
Jag vill leva i den riktiga världen, inte i en låtsasvärld, där man hela tiden
måste tänka, ”om jag …” eller ”man skulle”.
Leva i en värld som ger mig upplevelser och erfarenheter, det innebär
för egen personlig del, att jag bland andra sysselsättningar får flyga med
mina modeller.
I och med att jag är 100 % segelflygare, kommer jag med nödvändighet ut
i naturen för att kunna utöva min hobby. Det tar mig till vackra och
intressanta platser.
Exempelvis Hovs Hallar. Där jag aldrig någonsin tröttnar på utsikten
från Platån. Jag ser alltid något nytt, varje gång jag är där.
Kan jag inte flyga, kan jag sitta med kikaren och iakttaga.
Det ger mig så mycket, för alla mina sinnen påverkas och då minns jag
även efter en lång tid ögonblicken, ljuden och dofterna..
Men för det mesta lyckas jag flyga med mina modeller, även om
förhållandena är marginella. Efter 44 års modellflygande på
Hovs Hallar, påstår jag, att jag känner platsen och kan avgöra,
om det är flygbart eller inte.
2016 innebar många fina flygningar på HH. För den delen på flera andra
ställen också, för sällan har jag flugit så mycket, som jag gjort senaste året.
Jag tröttnar aldrig på att flyga !
För min personliga del har det oväntade, nästan blivit det väntade…
Det tycks alltid hända mig något, jag inte kunnat förutse, då jag är
ute för att flyga med mina modeller..
Det är det oväntade, som ger krydda i min tillvaro.
Det jag inte hade kunnat förutse, men som ändå hände.
Här kommer lite bilder på mig och Pär, då vi varit ute med våra modeller.
Vi flyger våra modeller, vi sitter inte på en bänk och pratar om det !
Det är därför, vi är så ungdomliga och öppna i våra sinnen !
Det är med dina sinnen som med din ytterdörr…låser du din dörr släpper
du inte in någon eller något…du kommer att få vänta förgäves på besök.
Är dörren till dina sinnen stängd, då har du heller inget att minnas…
Buckle up and join our ride !
Den kommersiella flygtrafiken ritar sina mönster,
som skriften från en spretig stålpenna på ett foliopapper 1922.
Varmfronten kommer lite hotfullt glidande in.
En i sinnet ung pilot…förväntansfull…
Pär Lundqvist i olika startpositioner…
Avslappnad start med en Lunak.
En pojk på väg med bestämda steg…
…mot pilotplatsen.
..ni ser, inte mycket vind…
…men det räcker för att flyga en Spirit…
…för den kräver inte mycket lyft, då den är lätt och välflygande.
Landning med halv klaff framför fötterna på kanten.
de va de !
Ibland under sommartid kommer sjöbrisen vid 12-13-tiden och
då kommer hård vind plötsligt, vilket du kan se på havet.
Pär har just landat i en Odonbuske på Platån.
Min numera utrangerade Spirit Elite.
Närkontakt av II:a graden.
Min Banana på Tönnershanget vid havet. En snabb modell som Pär nu flyger.
Aningen spröd, tål inga dåliga landningar. Jag hade önskat, den skulle funnits
i en 2.5 m version också.
Bild över fortet med Goprokameran.
Google-Earth bild på samma klippor….
min avsikt med bilderna kan ni säkert dra själva.
Pär flyger så det ryker…eller är Bananan ångdriven…
En jaktlabrador ? beundrar Pärs Lunak…
”Nu är Lunakarna mogna”, säger Pär och plockar en.
En besökande hangpilots modell på Platån HH.
Ut i naturen hangburen !
Förresten, när är en modell stor nog att kallas ”storseglare” ?
jag vet inte, för allt är ju relativt eller… Har jag en 5 m modell och du
kommer med en modell med 10 m spännvidd, är min då en storseglare ?
Eller blir min en ”Lillseglare” i jämförelsen…spelar ingen roll, för
huvudsaken modellerna flyger bra.
Allvarligt talat, så vet jag inte, då en segelmodell går från ”Seglare” till
”Storseglare”. Fast jag vet, vad en storseglare på havet är.
Robin Knox-Johnston är en storseglare, som varande den förste att
singlehanded runda alla kapen. Ja, han heter nu egentligen Sir Robin ,
eftersom han fick titeln sig förlänad av ER II.
Stora segelmodeller tycker jag utstrålar en inbyggd ”mäktighet” genom
sitt sätt att röra sig i luften. En stor modell har ett mera skalalikt rörelsesätt,
om du jämför med en liten modell. Det är fysikens lagar…
En modell med 1.5 m spännvidd beter sig med nödvändighet nervösare
och livligare i luften, med tanke på hur turbulensen påverkar modellen.
En storseglare skrider mera fram i lufthavet.
Jag ser inte ner på små modeller, men de kräver sin man, för att kunna
flygas skalenligt.
På Ålleberg brukar man ha ett IGG-möte varje år, i regel kombinerat med
motorbyggarnas träff.
Det är alltid en högtidsstund att få komma dit och gå omkring och suga åt
sig alla intrycken och sukta och drömma efter modeller man ser…
En riktigt stor storseglare är dyr. Jag talade med en en pilot, vad en
storseglare med 8 m spännvidd kostade inklusive allt, radio, telemetri,
servo och annat…. ca 100000 kr…
Gränsen uppåt kan man inte definiera, för det finns ingen gräns.
Fast att flyga en segelmodell för 100000 kr kräver en del. Jag tänker på
en sådan sak som radion. Den måste vara 100% pålitlig. Jag skrev radion,
men borde kanske skrivit de elektroniska kommunikationssystemen,
eftersom allt idag är integrerat till en enhet.
De som flyger stora och dyra modeller verkar vara mera känsliga för trender
inom rc än vad söndagsflygarna är. De är villigare att byta rc-anläggning.
Ja, bara en lite reflexion från min sida…
Detta har jag sett, då jag besöker meetings i Tyskland varje år och
märker trenderna. Trenden har varit tilltagande sen 2.4 gHz kom på
marknaden.
Förr i tiden körde de flesta tyskar med Graupner MC-24 Gold Edition då
frekvensen var 35 mHz. Man körde med samma invanda grejor år efter år.
Det var stabilt och fungerade. Själv flög jag Futaba på 35 mHz i nästan 30 år
utan ett enda problem. Sändaren , Guld-Futaban, var den sändare, som
hade den absolut bästa spakmekanik, jag upplevt.
På 2.4 gHz har man använt mycket Futaba, Multiplex och de nya Graupner
för 2.4 gHz.
Stabilt är det minsta man kan säga om 2.4 gHz. Med det menar jag, att
sättet att överföra info mellan enheterna i rc-systemet ändras titt och tätt.
Det medför att delarna från de ”gamla” systemen inte är kompatibla med
de nya. I dag måste man ha samma fabrikat på alla delarna, annars funkar
det inte. Bra för fabrikanten, för han kommer att tvinga konsumenten att
hålla sig till hans fabrikat, men dyrt för konsumenten. Det kostar pengar
att uppdatera sig i dag, om du ska köpa 10-15 rx..
På så sätt var det lättare förr.
Sista året var den starkaste trenden, att många piloter i Tarp,
hade gått över till och använde Yeti rc-anläggningar med tillbehör..
Jag undrar varför och vad blir det nästa år?
Taranis ? Eller bara för att Taranis kan lika mycket, eller mer än de ”fina”
märkena till 1/5 av priset, så kan det ju helt enkelt, inte var nåt att ha eller ?
Tänk om vi haft kvar 35 mHz fast med 2.4 ghz möjligheter ? Det tror jag,
hade varit smaskens. 35 mHz har för modellflygare definitivt bättre
vågutbredning.
Nåväl, var och en styr, med det han själv vill. Jag har aldrig haft
någon storseglare, utan det största jag har nu , är ett par 4 m lättseglare.
Fast jag flyger lika gärna med min trogna Blue Phoenix. Den sviker mig
aldrig och har utomordentliga kvaliteter i en sällsynt lyckad kombination.
För mig spelar det ingen roll, vad jag flyger, eller hur det ser ut,
bara det flyger bra !
Det är funktionen, som är viktigast för mig. Sen må det vara stort
eller smått.
Jo, en storseglare har ytterligare en fördel …den syns bra i skyn !
Sista året har jag haft problem med min syn, svårt att fokusera,
ljuskänslig osv och det visade sig, att jag har grå starr.
Ska opereras på inom en vecka från nu. Sen kan jag flyga Blue Phoenix
på 800 m höjd utan problem…!
Lite bilder på fina segelmodeller från Ålleberg, och IGG-meetinget
där samt från Tarp i Tyskland.
Hoppa in i baksits, knäpp fastbindningsremmarna, ta på kepsen
och häng med !
Duo Discus från Schempp-Hirth,
En ASK -21 från Schleicher.
IGG Ålleberg
Bogsering förbereds.
Turnaroundtiden för bogserkärrorna var mycket kort.
Wilga, polsk stol-kärra, perfekt för bogsering.
Jamen, storseglare är ståtliga !
ASK-21 in för en perfekt sättning.
Duo Discus
När jag såg bokstäverna på fenan, ”zu”, startade det omedelbart
den avdelningen i min hjärna, som har hand om de prepositioner, vilka
på tyska styr dativ. Jo jag kommer ihåg alla, trots jag lärde det för 60 år sen.
Två bokstäver hämtar, nästan utan att jag kan värja mig, fram hela listan med
prepositioner. Precis som en betingad reflex. Jag kände mig som en av Pavlovs
hundar efteråt, då min hjärna tyst hade rabblat upp propositionerna.
Jo, man kunde lära ut redan 1955.
Hangaren som IGG disponerar under sin träff.
Till vänster hangaren där motorbyggarna håller till.
Mekaniken för en infällbar elmotor på en segelmodell.
Start.
Tänk vad elen gjort det mesta enkelt .
Take-off
Motorn på väg in i kroppen.
För att vi ska komma ner på marken igen…en friflygande OT-modell,
där kroppen är utskuren ur ett solitt stycke lind ! Mästerverket utfört
av Markku Tähkäpää, en virtuos modellbyggare !
En av de i Tarp som bygger, så det blir som ett konstverk !
En Reiher III…byggd i balsa, plywood och furu.
Klädd med siden.
…som här bogseras upp..
..och den flög mycket bra, det jag kunde bedöma från marken..
En Fox lägger sin rökspår.
Utsikten mot Falköping/ Mösseberg från Västhanget.
Den här bilden blir svår att upprepa, ty platsen jag fotograferade från,
startbryggan, den är riven och uppeldad…
En av mina Blå Fenixar…i färdigställning
en dag på Platån, då det var 0.5 m/sek vind.
Men det gick att flyga i alla fall, bara man tog motorn
till hjälp i starten, så jag kom upp 10 m över kanten.
Blue Phoenix svävar över fä och hav…
HippieKristoffer flyger glad i hågen…en mycket duktig skärmflygare,
som flyger sin skärm, som vore det en lek.Men det ligger mycket erfarenhet
och kunskap bakom hans avslappnade sätt att behärska sin skärm.
En vacker Spallinger S-18 II i termiken över Ålleberg.
…eller ska vi säga ett typiskt segelplan från mitten av 30-talet…
Hur som helst så är planet vackert !
Jag tror denna Bergfalke II var till salu.
Ångrar jag inte köpte den :=(
Som ett pilvingat jaktflygplan…hussvalan.
Med reservation för att OLDTIMERS nästa nummer kommer
att nå medlemmarna senare än anmälningsdatum, så publicerar
vi inbjudan från MFK Sländan till denna tävling, som kombineras
med den årliga HÖSTMAXEN.
Tid och plats: Samling kl 1000 vid bygdegården Gendalen.
Startavgift: 100 kr plus 20 kr per extraklass.
Klasser: Utöver moderna friflygklasser samtliga OT-klasser.
Kontakt: Lars Larsson 0709-400482. Martin Larsson 0709-347573.
E-Post: ffservice@swipnet.se
Anmälan senast: 2016-10-09
Bygdegården Gendalen där samling sker.
