…eller varför får man tandvärk bara på en fredagskväll…
På bilden okänd stackare med tandvärk…
Har ni tänkt på, att tvekampen mot en värkande tand är som ett fältslag med motanfall,
tillbakaryckningar och insättande av olika vapen ?
Jag hade haft lite ilningar i en kindtand, som var försedd med en porslinskrona, under
tio dagars tid.
Inga problem tänkte jag, jag ringer min tandläkare på måndag, så får han fixa den.
Men kl 1630 förr fredag eftermiddagen efter vår middag slog blixten ner.
En tandvärk knöt sitt ovillkorliga, knakande järnband om min högra käkhalva. Det gjorde
kvalificerat ont, både i över- som i underkäken.
Jag har lyckligtvis bara haft tandvärk en gång i mitt liv och det var 25 år sen,
så det är kanske läge att betala den upplupna traumaräkningen för tänderna nu…
Om jag ska försöka bedöma smärtan på en 10-gradig skala var det 9.5, för 10 kan
man aldrig få, det är reserverat för världsmästaren i tandvärk.
Det fanns ingen pardon denna fredagskväll Vad gör jag för att lindra spänningen av
järnbandet ? Tja en fredag..optionerna är inte många, utan man får taga vad man haver.
Jag hade Treo och starkare värkpiller, som jag använder för min förstörda rygg.
Kapitulera och låtsas jag ligger på en badstrand och läser en bra bok….nä,
det vore en omöjlighet.
Naturligtvis tog jag två Treo och satte mig en fåtölj i en yogaliknande ställning i hoppet
att smärtan skulle sjunka ner till en nivå, som jag kunde stå ut med. Bara jag
hörde ljudet av klicket i mina fjärrstyrda strömbrytare, var det som att få en 8 tums spik
nerkörd i en av rotkanalerna.
Om man inte blir hjälpt, vad gör man ? Ingen jourtandläkare förrän på lördag.
Åka till akuten lasarettet ? Då sitter det säkert 50 man i kö före mig, så det är bara att
glömma.
Treo hjälpte inte det minsta , mer än att det började att susa i päran. Alltså tog jag
till mitt tyngsta artilleriet som var tillgängligt och intog dubbel dos ,vilket är halva
maxdosen för en dag.
Gode Gud tänkte jag, dämpa min värk och jag lovar bli en snäll människa !!.
Efter 40 minuter märkte jag, att jag somnat till i min goa fåtölj. Klockan hade blivit 1930.
Kan jag somna i en fåtölj, kan jag somna i min säng, men lägga sig 1930….inga problem,
fråga mig. Jag lyckades inta en kroppställning värdig en kinesisk gymnast där
smärtan inte kändes som något terminalt läge…
Sov till morgonen och 0800 satt jag hos tandläkaren i stolen med härligt pulserande värk.
Röntgades fram och baklänges och för en gångs skull önskade jag, det fanns ett fel att finna…
men ack nej, det syntes inget på bilderna och det kändes inget, då den gode tandläkaren
knackade på mina tänder.
Det är ju så, att man kan ju inte på måfå börja borra i käften bland kronorna, utan man
måste ha ett hyfsat begrepp, om var den onde sitter i gapet på mig.
Eter ytterligare 3 dagas pulserande värk, som höll på att driva mig till ättestupan, visste jag
vem i käken uschlingen var. Jag kom på det, då jag promenerade vid Lagaoset då
jag andades in kraftigt efter en klättring i dynerna. Ja du vet latent tandvärk och
iskall luft rakt på en värkande tand…..resultatet är omedelbart och tveklöst.
Djävulsk värk och återigen kändes det, som ett spännband satt runt käken på mig.
Nytt telefonsamtal till tandläkaren, som tursamt nog hade en tid ledig på eftermiddagen.
Jag sa till min tandläkare, att jag kan komma klockan 0300 på natten om det är så.
Ny röntgen, men inget, noll, nada.
Beslutet blev att borra upp kronan för att komma åt att rensa rötterna, eller som det
heter en rotbehandling. Nu är det så, att att en porslinskrona får stadga
av rostfritt längst in, så det skulle han också ta sig igenom. Det var inga problem,
även om det gnistrade runt borret, som om jag satt med ett tomtebloss i gapet…
Ja sen blev det det vanliga köret med nålar och filar i rotkanalerna och avslutades med
med en rejäl borrning ner i rotkanalen för att att den skulle bli glatt och fint, som
tandläkaren sa. Eftersom jag var bedövad, kände jag inte ett skvatt och jag var i sjunde
himlen nu utan smärta.
Jag fick en ny tid den 20 december och…..en liten diskret påminnelse av min tanddoktor att:
”Det kan bli lite värk, då bedövningen släpper”…Jag tänkte inte så mycket på det utan tog mig hem.
Klockan 1630 släppte bedövningen och smärtans dammluckor öppnades på fullständigt
vid gavel igen. Det gjorde lika ont som under första dagen med 9.5 smärtnivån.
Nu låg den på 9.75.
Men jag visste, den skulle avta inom 3-4 timmar, då tandläkaren lagt jod och kalk i
rotspetsarna för att sjå ihjäl , vad som kan finnas levande där , men som inte ska vara där.
Men inte tänkte jag sitta och lida i 4 timmar, vis som jag blivit av en synnerligen smärtfylld
genomliden värkattack.
Nä, jag tog ett par starka värktabletter vilket är 1/3 dagsdos, satte mig ner i fåtöljen och
kontemplerade inväntande smärtornas förlösning.
Som smög på mig omärklig, ty jag somnade den bedövades sömn. Visst jag stapplade
i säng kl 2000, somnade omedelbart och vaknade 0800 nästa dag utan någon värk nästan.
Så hans behandling av denna stygga tand hade lyckats och jag kunde åter leva ett normalt liv.
Jag tycker synd om alla , som är drabbade av tandvärk.. För man kan ju inte åtgärda
något själv i stort sett.
Inte tar man fram en polygriptång och drar ut själv…men jag tror det finns människor av
rätta virket som gör det själv, då man nått en lämplig desperationsnivå… !
Och du, gå till tandläkaren i god tid. För som det heter i visan:
”Det blir alltid värre fram mot natten”…
Nu har ju inte sista veckan bara varit bedrövlighet och onda tänder.
Nej, jag var inne och opererade in en ny lins i mitt högra öga.
Som jag skrev , upplever jag förbättringen som helt makalös. Det är nu 5 dagar
sen och jag ser med den fixade linsen oerhört bra och skarpt. Nu vänta jag
på vänstra ögats renovering den 29 dennes.
Sen säger jag bara: ”look on the bright side of life and keep a smile on your face” !
