…i dag onsdag.
Enligt den ansedda vädersidan yr.no, kan vi inte förvänta nordliga
vindar den närmaste 10-dagarsperioden.
Så jag var tvungen, att utnyttja dagens utlovade nordliga vind.
Enligt väderutsikterna kunde vi förvänta nordlig vind till kl 1300
för att sen få en vridning till nordöst på Hovs Hallar.
Det stämde precis. Jag var startklar på Platån kl 1000 med min
Spirit och vinden var då knappt 2 m/sek nord. 2 m/sek rakt på
på Platån är fullt tillräckligt för att kunna flyga.
Efter en stunds rekande och kollande av vinden gick jag till höger
på Platån för att kasta ut. Man ska aldrig starta från mitten av det
höga partiet, utan antingen till vänster eller till höger.
Varför ? Jo för att undvika kantrotorn, som är mest utvecklad just
i mitten.
Jag kollade modellen och satsade utåt. Utkastet gick fint, men då
jag drog ner handen till sändaren för att greppa spaken, råkade
jag slå om klaffbrytaren så jag fick 45 grader klaff. Resultatet blev
en våldsam pitchup och jag kunde just precis reda ut situationen
och landade på kanten.
Hämtning av modellen och ny start. Den gick bättre, men kantrotorn
var trots den svaga vinden väldigt stark. Modellen kastades omkring
i luften som en galen kaja. Men det löste sig och väl uppkommen ett
10-tal meter var det som att flyga i tjock grädde.
Betänk, att vinden var endast 2 m/sek. Det var lätt att klättra 100 m
över kanten och gick jag längre ut från hanget, ökade lyftet.
Solen sken lite försynt, men jag har skrivit förut, att det är avgjort
behagligare, då det är 25 grader varmt ! Jag frös inte, för jag hade på
min fina skärmflygoverall, som stänger ute kyla och vind.
Jag landade parallellt med hanget på toppen för att hänga på en av
mina Mobiuskameror på vingens yttre del och låta den filma tvärs kroppen
mot den andra vingspetsen. Efter att ha fäst den enligt alla konstens
regler ovanpå vänstervingen, skulle jag flyga.
Det enda som återstod, var att starta kameran….gick inte !
Batteriet finito. Antagligen hade jag glömt den på. I bilen hade jag
en Mobius till, men jag hade inte energi att gå ner och hämta den.
Det är så, jag har tillräckligt med flygbilder redan.
Så det blev att flyga kameralös, vilket gick utmärkt.
Människor som passerade frågade nyfiket, hur det funkar och jag
gillar verkligen att sprida kunskap om min hobby ! Är man utåtriktad
och generös, får man alltid en trevlig respons ! Kanske jag kan
omvända någon att bli hangflygare…
Vinden började vrida mot NO ca 1230 snabbt och den ökade till
ca 6-7 m/sek, vilket fick mig att dra mig neråt mot betongfortet
för att kunna landa där på den plana gräsytan.
Då jag flög vid fortet, märkte jag att då vinden var NO, var lyftet
dåligt vid huvudkanten, men gick jag ut över havet 200 m,
var lyftet mycket bättre där. Det indikerar, att vinden på den
höjden var mera nordlig och det producerar mer lyft.
Men 1315 landade jag min Spirit framför fötterna lätt som en fjäder
och jag var mycket nöjd med dagens flygning.
Som sagt, det gäller att utnyttja möjligheterna, då omständigheterna
är gynnsamma ! Ögonblicket och chansen kommer aldrig tillbaka…
Den enda kamera jag hade med, var min GoPro, som satt på ett stativ
och tickade fram sina 4 bilder i sekunden. Min Mobius funkade ju inte
och därför är bilderna tagna helt slumpmässigt från markkameran.
Ni får stå ut med att horisonten blir förvriden, men det beror på att
GoPron har en vidvinkellins. Det går att räta till, men so what …
Men kolla bilderna och upplev delvis min hangflygdag på Hovs Hallar !
Jag har aldrig upplevt, under alla min år på Hovs Hallar, så lite småfåglar
som i år….för kallt ? Fel vindar under deras migration ? Jag vet inte…
Min sedvanliga depåplats uppe på Platån.
Den gamle på väg att starta upp till höger.
Jag drar alltid på, så mycket det går vid starten, men här blev det så,
vilket ni ser på vingarna, att jag av misstag fällde klaffen, som resulterade
i en snabb pitchup. Jag tror, det är bättre att ha sändaren i en låda på magen,
för då kan man enklare greppa om spakarna efter ett utkast. Själv har jag kört
med lådmodellen de sista 15 åren, men denna sändaren hänger i en sele.
Får väl ändra det…
Så det var ju bara att hämta modellen och försöka igen…
Kläm i så hårt det går, så jag får lite överskottsfart,
vilket ger mig lite valfrihet att manövrera, om det krävs.
En perfekt start !
På väg till min tuva, där jag sitter och flyger.
Ni ser själv att lyftet var ok.
Just där jag flyger nu, där var det extremt turbulent. Det är inte jag,
som skevat omkull utan det är kantrotorn, som slängt omkull modellen.
Det var precis, jag kunde kontrollera min Spirit i detta nuet. Tänk på det,
om ni flyger här !
Här är det inte fråga om turbulens,
utan en normal sväng.
Då vinden drog sig mot NO flög jag till höger,
eftersom hangkanten där står mot NO
och det skapar starkt lyft.
En Montessoriklass passerade och fick info
Hav – Hang – Vind – Modell – Horisont,
vad det handlar om.
Den gamle på sin tuva njutande
Spirit II. Mycket flugen. Kroppen är nyrenoverad med spackling och sprutning.
Vad som återstår, är att klä om vingarna och innan dess cellulosalacka balsan
för att öka styrkan och motståndskraften.
