Dessa bilder är från 2014. Tiden går…men vad är alternativet ?
Ibland då jag kollar gamla bilder får jag tanken: Är vi de sista entusiasterna ?
Hoppas inte det, utan vi ser fram att möta nya hangflygare på Österlens kant mot Östersjön.
Här kommer lite bilder då vi flög på baksidan av hanget vid Hammar. Vinden låg den dagen 180 grader fel.
Men vi fick ändå en fin upplevelse och det är ju det som räknas.
Nedan ett litet bildspel.
…vi fortsätter att flyga trots de flesta av oss är pensionärer.
Det gör vi därför att flyga med våra modeller och speciellt då hang, det är det bästa vi vet.
Inte bara flygningen är viktig, utan den sociala samvaron, kamratskapet och naturupplevelserna är viktiga.
Därför återvänder vi till Hammar, Kåseberga eller Ravlunda.
Jag har tusentals bilder från de 20 åren och det kan väl passa nu under den dystra årstiden att försöka återuppliva lite minnen.
Här kommer ett enkelt bildspel.
…jag tog dessa bilderna 2005 nere i Ystad på vårt hangläger.
Jepp, vi har alla blivit äldre och vackrare…men vi flyger än !
Vi har varit i Ystad varje år…sen urminnes tider och flugit.
Inte bara flyg utan fastmer social samvaro och vänskap.
Vi ses där till våren igen !
Dessa tre enkla bilder är symbolen för vårt
hangflygande i maj under vår träff.
Modellen och naturen vid Löderup.
Allt skapar en för mig en positiv känsla.
Kom du också med nästa år och upplev.
Trevlig sommar förresten !
Här kommer en ny laddning bilder från Löderup.
Gubbagänget njuter av sin hobby och samvaron.
Håll tillgodo !
Alula
En lätt modell med bra egenskaper, döpt efter Alulafågeln.
Förberedelser på kanten vid Löderup
Rolf klar att starta sin fina Explorer.
Introduction…med broms ute.
Aerodynamiska bromsar…ett mycket bra hjälpmedel vid landningar.
Off she goes !
En typisk modern segelmodell av idag. Stabbe och fena,
långa och smala med högt Re-tal, vilket ger bra
verkningsgrad och lågt motstånd.
Dessa modeller är snabba på hang.
Fighting face av en gammal hangräv.
Jag säger än en gång: Tänk om kommit till SM i F3F med en sådan radio 1975…?
Elseglare…en gåva till modellflygaren.
Gör allt enkelt om man vill starta i dåligt lyft.
Modellen flyger mycket bra och är lätt.
Min “Introduction” väger 910 gram.
En modell som nästan alltid är flygbar: Blue Phoenix.
Blå Fenix en utomordentligt fin konstruktion,
som har fina egenskaper både på hang och i termik.
Jag har ett par stycken och på dessa har jag förstorat sidorodret
för att göra modellen mer agil. Vidare har jag tunnat vingprofilen
15 % för att få bättre penetrationsegenskaper.
Vindkoll. Även om vi har en vindmätare, (https://holfuy.com/en/weather/155)
just vid hangkanten.
Rolf-Erik förbereder sin gamla, 70-tals Foka.
Björn Lager rattar sin Blå Fenix.
Blå Fenix på final.
Håkan Oskarsson, svensk mästare F3F 1976
Som jag skrivit förut, så är vi hangflygare utlämnade
åt vädret då vi ska flyga i Ystadtrakten.
Prognosen på yr.no lovade fördelaktiga vindar,
men vi kan aldrig veta förrän i realtid.
Vinden var sned på huvudhanget vid Löderup, men
vi kunde utnyttja sidohangen då vinden var väst.
Vårt favoritplats är Löderup därför då slipper vi
trängs med skärmflygare och vi kan köra upp
till hanget.
Vi har varit just här i 21 år…
Här kommer lite bilder med kommentarer vid
första dagens flygningar.
Bilderna tagna med min Sonykamera.
som är innehavare, till den 1. Augusti, av B & B Österlens Gästhärbärge,
han är tätt förknippad med vår hangflygning söder om Ystad.
Vi har bott hos honom i 16 år och verkligen trivts bra, annars hade vi
ju inte återvänt varje år. Henrys B & B var en institution för oss.
En fast punkt i Ystadnärvaron.
Jag har förut skrivit om boendet, men eftersom han nu har sålt det,
kommer några bilder ytterligare, som belyser, hur det ser ut.
Att bo hos Henry var en alldeles speciell upplevelse. Det var som
att kliva ner till tidigt 60-tal miljömässigt. Henry löste de flesta problem,
om man bokade sent eller ville boka om. Han var den perfekta värden
för denna typ av boende.
Hoppas Henry får ett bra liv som pensionär och kan utöva sin hobby, cykling
i Portugal och Holland och handeln med exklusiva skor.
Vi är många flygare som önskar dig lycka till !
Här lite bilder jag tog under vår hangträff i Maj 2022.
Henry idkar trädgårdsskötsel…
Gaveln B & B i Glemmingebro 
Kennet från Västergötland laddar in under frukosten.
Några flygares bilar på parkeringen.
Kvällsljus i Glemmingebro
Henry Johansson…en ung grabb med framtiden för sig.
Tur Henry har sjumilastövlarna på sig…
Entrén till Henrys etablissemang.
I 15 eller 16 år bodde vi modellflygare här.
le petit hôtelier de glemmingebro dans sa cuisine.
“Nu slår jag igen”, säger Henry.
Det vi gäster hoppades inte skulle ske…
…då vi var i Skåne för att flyga hang vid Löderup.
I 20 år har vi, medlemmar i olika modellflygklubbar,
träffats under några dagar i början av maj, nere vid Ystad,
för att flyga och ha trevlig social samvaro.
Under åren har vi bott på Österlens Gästhärbärge med sin
värd Henry.
Därifrån är det kort väg till Löderup, Kåseberga och Hammar,
där vi utövar vår hobby.
Vårt “hushang” är vid Löderup, vilket är lättillgängligt och
där vi inte interfererar med skärmflygare.
Problemet med att flyga i början av maj är vädret. Vi kan
aldrig säkert förutsäga vädret, utan vi har att anpassa oss.
Med de hang vi har tillgängliga har vi täckt upp de flesta
riktningarna. Blir det ostliga vindar kör vi till Ravlunda/Kivik.
De bilder jag visar här, är ett bevis på vädrets ombytlighet.
Ena dagen solsken och god sikt, nästa dag dimma med sikt 50 m…
Men flög, det gjorde vi. Så här kommer lite bilder från Skåne
med natur och modeller. Något att pigga upp oss med i det
gråa väder vi har just nu.
Vädret är just nu låst med envisa ostliga vindar och ganska
varmt.
Jag hade föredragit nord- till nordväst, klar luft så jag kunde
flugit hang på Hovs Hallar.
Men det kommer. Enligt långtidsprognosen för Skandinavien
kommer ett omslag om ca 10 dagar förhoppningsvis.
Men här lite minnen från maj 2019 då vi njöt av vår
hobby i Ystad !
Alla bilder i luften tagna med Mobius. Bilderna på marken
tagna med min Sony.
Platsen där vi flyger: Löderup. Inga dåliga hang !
Rolf-Erik startar Roffes Grafaz Maxi.
Vingar över Östersjön.
Lagom lyft nu. Ca 3 m/sekund och god sikt.
Du ser det finns vågformer både i havet och på kanten. Kantvågorna är kreaturens stigar.
Här gäller det att hänga med…
Kent tar sitt pick och pack…
Vi ska njuta av modellflyglivet !
Vår depå. Som du ser kan vi köra ända upp.
De tre musketörerna…
Kråkbroms aktiverad.
Tucano, en ganska snabb modell. Tucano är en långnäbbad sydamerikansk djungelfågel.
Landning
Jo, det gick bra.
En rote segelmodeller på hanget.
Här ser du dagens annalkande dimma…
…men det avhöll inte Rolf-Erik eller…
…Kent från att montera och flyga.
Kent satsar in i dimman…
Ibland var lyftet knapert, men det gick.
Kalle kollar sin programmering…tror jag ?
Det skånska staketet försvinner sakta in i dimman.
De något spöklika träden på hangkanten…
…får en speciell karaktär nu.
Solen kämpar på för att lysa igenom och lyfta dimman som rullar in från havet.
…förfaller man lätt till att se bakåt vägen för att minnas
lite ljusare stunder.
Till exempel fann jag i mina arkiv en filmsnutt från vårt
flygande vid Löderup, Ystad som kanske kan ge lite tröst…
Ålleberg Modell Flygklubb har åkt dit i ett 20-tal år för att
flyga och umgås.
Vårt “hushang” är vid Löderup eftersom det är lätt åtkomligt
och vi slipper skärmflygare.
Filmen visar då Kent flyger sin modell i sned vind. Filmen
visar hur mycket potential det finns i en modern F3J-modell.
Så håll tillgodo med ett par minuters vårflygning från Löderup.
Inget komplicerat utan bara lite ombordfilmning med min Mobius.
…Å nu blir det bilder igen !
Mina kommentarer är den okunnige lekmannens…
Du får ursäkta mina misstag
Åke justerar
Ånyo visar bilden koncentrationen som krävs, om man ska kunna prestera.
Klicka här så får du veta mer om Åke
“Flyg nu lika bra som du brukar”, tror jag Åke tänker just nu.
Bilden, tycker jag, visar den samlade koncentrationen hos Åke och hans son.
Jovisst flyger modellen bra.
Undrar hur mycket Åke under ett långt modellflygarliv
stått i spänning betraktande sin modell i skyn ?
En av Åkes söner har hämtat modellen.
Bilden tog jag med, då den hos mig skapade associationer till filmen
“Äppelkriget”, där Gösta Ekman förekom med en liknande hatt…
Ingvar Nilsson visar det solitära i vår hobby…
En beskrivning på energin och dess omvandlingar.
Jag tror…Richard Borglunds modell.
En samlad Göran Larsson, som jag döpte till något helt annat först…
Göran har, enligt min mening, ordning på sina modeller i alla avseenden.
En vacker modell…
…Anders Sellmans Lanzo – Duplex.
Anders Sellman tar det långa benet före det korta…
Hämtningstös – Hämningslös…jag tyckte det rimmade bra…
Esko släpper sin “Oja 1”.
Kurt Strömdahl på språng. En av de, som jag tycker, bästa byggarna.
Matti i teten före Ingemar Knif.
En av våra norska modellflygvänner.
Jag får associationer till något djur…men vilket ?
Lars…hämtar sin modell.
…för här kommer en ny laddning till påseende.
Jag har funderat lite på platser att utöva friflyg på.
Det jag kommit på, är att det är tur för vår hobby,
att vi överhuvudtaget kan finna en plats att flyga på.
Att flyga friflyg ställer krav på terrängens karaktär
och att det finns fria ytor.
Som tidigare skrivits är det en gåva från skyn…
att Bo-Eskil lyckats utverka tillstånd för vår tävling
på Bollerup Lantbruksgymnasiums marker.
Alla OT-piloter och OT-intresserade skickar en
tacksamhetens tanke till ordföranden i SMOS.
Som vanligt kommenterar jag sparsamt, för jag
hoppas, du ser budskapet med mina bilder.
Säkert kommer det med dubbletter, men bättre fem
för mycket än en för lite.
Om någon vill ha bild i full storlek, så kan
du maila mig. Adressen finner du på min blogg
under rubriken: “Welcome to my blog”.
Nu flyger vi igen !
Andrea hämtar sin “Hector”.
En vacker modell. Jag tycker det vackra sitter i förhållandet mellan vinge och stabbe.
För det mesta har modeller som representerar tiden stabbar med lågt Re-Tal.
Denna modells konstruktör har tänkt till, vilket gett bättre flygegenskaper.
Utan spaning ingen aning…
Martin och Fredde.
Lars reder ut det…
Matti en duktig modellflygare med mycket erfarenhet och kunnighet.
Herr Knif provkastar…
“Bernfest” ett säkert kort.
Det gäller att passa på då det är “Bra Luft” !
Ingvar håller upp skyn…
Som lovat kommer här bilder.
Med mer eller mindre relevanta kommentarer av mig…
Det kan tyckas komma dubletter, men flygandet pågår
i mer än en omgång, därav de skenbara dubbelvisningarna.
Hoppas du uppskattar mina motiv…
Rubberpower
Jag ville visa kurvrodret som är aktiverat
Karl-Erik Widell i klövern
Till vänster Eski och med vinschen Matti
Fusar modellen genom att öka anfallsvinkeln kraftigt på vingen ?
Det ser ut så för mina ögon…
Frede Juhl, en nestor från vårt grannland Danmark.
En egenskap för en duktig modellflygare är noggrannhet.
Provkast
Kvinnan i teamet beredd
Släpp !
Upp på linan…
Koppling där det förhoppningsvis finns bra luft
Karl-Eriks lite pennliknande modell.
Kolla kurvrodret…åt höger.
“OJA” betyder ju “Dike” men jag är övertygad det har en överförd betydelse.
Det kommer fler bilder av modellen.
…visst är modellflyg vackert …
…för att kunna göra upp om titlarna inom mästerskapen
för OT-Friflyg.
Att tävlingen hölls vid Bollerup, som Bo-Eskil hade ordnat,
berodde på att ett dåligt beslut fattats i riksdagen, att
de militära övningsfälten inte får användas av civilpersoner…
Ett märkligt och ihåligt beslut, som inte ens Fortifikationsverket
kan hantera.
Vi får se vad som händer, för Rinkaby är det absolut bästa
stället för ett friflygmästerskap.
Jag åkte ner till Bollerup på fredagen, därför det var den
enda av de tre tävlingsdagarna, vilken jag kunde vara där.
Som pensionär är som alla vet, de flesta dagarna inbokade…
Väderläget fredag var ca 23 C, vind VSV 4-7 m/sek och 2/8 Cu.
Vinden lite för stark, men det var gott om lättflugen termik.
Platsen var bra, där man tagit skörden och där man nu hade
en klövervall. Alltså skonsamt att landa i. Dessutom var det
stora ytor, då modellerna drev iväg i vinden.
Jag gick runt och fotograferade i 5 timmar med min enkla
utrustning.
Personligen strävar jag inte efter teknisk perfektion,
för det klarar jag inte. Jag har inte tid att klabba med alla
inställningar.
I stället vill jag fånga ögonblicket mer eller mindre, för att få
en bild som kan skapa en känsla hos betraktaren.
Med betraktare avser jag en person med viss kunskap om friflyg.
Jag kommer att publicera 150-200 bilder i 4-5 poster.
Bilderna kommer i hyfsad tidsföljd i regel utan kommentar,
för jag vill inte avslöja min okunskap, väl vetande att mina
besökare besitter oändliga kunskaper om OT-Friflyg.
Under dagen såg jag inte en enda haveri…och alla piloter var
nöjda… och glada. Resultatlistor finner du så småningom här.
Här kommer bilder, för jag vet bilder…det vill mina gäster på
bloggen ha.
Jag gjorde så gott jag kunde som fotograf…
…och det kommer säkert att dyka upp dubletter…but who cares ?
Briefing fredagsmorgonen Bollerup
De som gjorde det…
Fliteline Bollerup
Så här såg marken ut.
Fredde och Martin…
Martin pillemarisk ?
Fredde…en ung pojk, som alltid sprider glädje ! 
En liten skalmodell…är inte stor…
…men den flyger !
Per Q:s kärra får inställt motorns komp och bränslenål.
“Vänta tills ni får se den flyga ” !
Ett strävsamt par på väg ut…i rödklövern…
Lars med fru.
Lars kärra på linan.
Jo, det var en klövervall.
Att flyga…bild 1.
bild 2
bild 3
bild 4
bild 5
bild 6
bild 7…en fena 
Flyg !!
matti suomalaiset ilmailijat
Eskos modell
Esko en modellflygare från broderlandet Finland som behärskar att bygga och flyga.
Jag blev betagen av modellen…
…eftersom jag ibland är estet…
Lars-Erik ger sin Slicker 50 en uppiggande spruta intravenöst inför starten…
Off she goes…
Ett ganska osannolikt utseende på en flygapparat.
Men det är erfarenheten, som säger, att ett plan i denna klassen
ska se ut ungefär så här för att flyga bra. 
Planet har passerat färgvallen. 
Landskapsfågeln…gladan.
Andrea håller sin “Hector” i strama tyglar… 
Aktivt luftrum… 
S-31 Supermarine Spitfire. Reginald Mitchells mästerverk. 
Bilden säger mig mycket. 
Per Q kollar sin motor…övervakad av frun…
Vi hade planerat att flyga hang i trakten av Ystad 31/8 – 3/9 .
Men vädret rår vi inte på. Vi vill ha sydvästlig vind för att
kunna flyga.
Det kommer inte att ske enligt flera prognoser. Vi får hård
sydlig vind med enstaka regnskurar.
Alltså ställer vi in denna träff och siktar på en ny datum
lite längre fram, då vi har ett stabilare tryckläge.
Vårt boende hos Henry är avbokat för samtliga hangflygare.
Ny information lägger jag ut här.
3 prognoser sammanfattade måndag kl 2130:
Fredag: NV 6-8 m/sek
Lördag: S 8-10 m/sek
Söndag: SV 8 m/sek regn
Måndag: Växlande vind 2-4 m/sek
Tisdag: Växlande vind 3-6 m/sek regn
Kom ihåg att väder kan ändra sig !
3 prognoser sammanfattade tisdag kl 1500:
Fredag: 5-8 m/sek V
Lördag 3-5 m/sek NV
Söndag 2-5 m/sek växlande
Måndag 1-5 m/sek OSO
Tisdag 5 m/sek O
The Cock Of Colditz är ett glidflygplan, som byggdes av engelska
krigsfångar, vilka satt inspärrade på slottet Colditz i östra Tyskland
under Andra Världskriget.
Denna historia är, vill jag säga, representativ för andan
hos britter insatta i fångläger under Andra Världskriget.
Det visar vilken fantasi och kreativitet som visades, under de
förhållanden som rådde. Att ge sig på ett projekt att i ett
krigsfångeläger i hemlighet bygga ett glidflygplan, det kan ju
vid första tanken förefalla vanvettigt.
Men det genomfördes.
Problemen tycktes vara utan gräns. Var får man material ifrån,
var ska man bygga och kunna hålla det hemligt och kommer
det att kunna flyga ?
Här är lite av historien.
Colditz är ett slott med anor från 1100-talet och är beläget nära staden
Leipzig i Sachsen i östra Tyskland.
Under kriget användes slottet som ett krigsfångeläger, då det ansågs
rymningssäkert på grund av sin höga belägenhet, vilket tyskarna
trodde att det gjorde slottet lättövervakat.
De krigsfångar som var placerade där, var de, som ansågs mest
rymningsbenägna. En känd rymmare som satt, där var piloten
Douglas Bader.
Vistelsen på Colditz var materiellt sett inte speciellt svår. Fångarna fick
sig tillskickade Röda Korspaket, vilket förgyllde deras materiella tillvaro
i någon mån.
Innehållet i paketen användes bland annat till att muta och köpa
tjänster av de tyska vakterna. Vaktmanskapet som tjänstgjorde
på Colditz var äldre män i stort odugliga till aktiv fronttjänst,
vilket naturligtvis påverkade deras motivation. Troligtvis tänkte
de, att det gäller att göra det bästa av situationen och göra
bytesaffärer med fångarna för att förbättra sin egen livssituation.
Det som var svårt för fångarna var ju den psykiska ledan.
Att vara skild från familjen under åratal. Att leva i ovissheten
och att inte ha något mål för sin verksamhet under vistelsen där.
Brittiska krigsfångar har ju alltid visat uppfinningsrikedom och
hängivenhet, då det gäller att genomföra ett rymningsprojekt.
Vi lite mer erfarna…kan erinra oss boken “Trähästen” , som
beskriver ett gäng krigsfångars flykt från ett Stalag Luft-läger
i Nazityskland.
Men här på Colditz genomförde de engelska krigsfångarna, vad som
kunde blivit det kanske mest fantasirika flyktprojektet.
Fångarna hade med tiden förstått, att den tyska vaktpersonalen var
helt koncentrerade på att upptäcka tunnelgrävande, vilket medförde,
att bevakningen av vinden på slottet var slapp.
En krigsfånge, Bill Goldfinch, såg en dag genom tillfälligheternas
spel, hur snöflingor flög uppåt framför slottets murar. Det sådde
en ide hos honom, att kanske dessa uppvindar, kunde hjälpa till
att få ett glidflygplan att flyga.
Man kan säga, att de monumentala murarna skapade förutsättningar
för hangeffekt.
Kunde man starta från slottets högt belägna tak, skulle man
kanske, genom att dra nytta av hangvindarna, kunna flyga till andra
sidan av floden Zwickauer Mulde , varifrån man kunde fortsätta sin flykt
efter en, förhoppningsvis något så när kontrollerad landning.
Goldfinch presenterade sin ide för den flyktansvarige officeren,
Dick Howe , som godkände förslaget.
I fängelsets bibliotek hade man funnit en bok, som beskrev,
hur man konstruerade och beräknade ett flygplans preferenser.
Denna bok hade man god nytta av. Det ironiska för tyskarna var,
att boken var skriven av en engelsk författare…
De som var delaktiga i projektet, var välutbildade officerare,
ofta med ingenjörsteknisk utbildning, vilket naturligtvis
underlättade förståelsen för bygget och möjligheterna att
improvisera.
Flygplanet började byggas i deras förläggningsutrymme, men då
delarna blev större och större, var man tvungen att finna en
annan plats för projektet.
Det blev på den obevakade vinden. Man byggde en falsk vägg,
bakom vilken man kunde fortsätta bygga på projektet.
Betänk att bygga en stor vägg mitt framför näsorna på
vaktpersonalen…
Totalt var 16 man intensivt engagerade i byggandet.
För att få tag i material för bygget gällde det att improvisera
och vara uppfinningsrik. De använde sängvirke, verktygen
tillverkades av det som fanns tillhanda. Sågar tillverkades av en
fjäder till en vevgrammofon med handtag av virke från sängbräder.
Wires till roderna utgjordes av elkablar, som man stal, där man
kunde.
Klädselmaterialet till planet var av sänglakan. För att få det
lufttätt, impregnerades det med hjälp av gröt vars stärkelse
behövdes.
Vissa konstruktionsdelar, vilka krävde stor hållfasthet,
som vingbalkar, vingfastsättning och annat krävde riktigt lim
och genom mutor, förmådde man vakterna att köpa kaseinlim
och verktyg.
När planet, som kallades “The Colditz Cock” var färdigt, bestod
det av 6000 delar, som alla var handgjorda.
Hur skulle flykten gå till bokstavligt och bildligt ?
Planet skulle flyttas ut på taket i delar och monteras ihop där.
På taket skulle en startramp eller startskena monteras av
färdigbyggda trädelar.
Planet skulle placeras på sin ramp och skjutas iväg med en katapult.
För att få den nödvändiga hastigheten vid starten, hade man
en betongklump, som skulle släppas nerför väggen och som
via ett rep, skulle katapultera iväg planet.
Planet skulle sedan förhoppningsvis glida över slottet, över
floden och landa på ett öppet terrängstycke varifrån man sedan
kunde fortsätta sin flykt.
Ombord på planet skulle två personer sitta. Om man frågar
sig, varför allt detta arbetet för att två man ska kunna fly,
ansåg fångarna det var viktigt, att få ut information till de
allierade om lägret, om nazisterna skulle avrätta fångarna
i krigets slutskede, vilket skett på andra platser.
Man ville säkra tillgången till vittnen, för eventuella rättsliga
processer mot de ansvariga tyska cheferna efter att regimen
krossats.
Nu kom inte planet i väg, eftersom de amerikanska trupperna
befriade fångarna på Colditz den 16 April 1945.
En amerikansk fotograf tog den enda existerande bilden av
originalflygplanet på vinden på Colditz.
Efter amerikanarna kom ryssarna, då det tillhörde deras
ockupationszon och The Colditz Cock försvann från världen.
Vad ryssarna gjorde med planet ? Det vet bara KGB…eller NKVD.
I början av 2000-talet byggde Channel 4 i England en kopia av planet.
Kopian byggdes med samma material som originalet efter
originalritningarna och provflögs med gott resultat.
Se video nedan.
Som kronan på verket togs ett annat replika plan till Colditz,
sattes på taket och startades med hjälp av en katapult.
Ingen riktig pilot i planet utan en docka. Planet styrdes via
radiostyrning och flög som förväntat.
Replikan nådde fältet som avsetts, där det kraschade. Planet hade
bättre glidtal, än vad man förväntat, så landningen var hård på
grund av överskottshöjd och hög hastighet, om jag personligen
ska ha en åsikt.
Den ena replikan, finns på ett museum i Norfolk/Suffolk i
England. Såvitt jag förstått, så har man byggt två replikaplan.
Ett står på museum och ett smälldes.
Jag tycker, detta är en fantastisk historia och den visar,
att engelska krigsfångar är av det rätta virket. Detta projekt
hjälpte säkert till att hålla fångarna fokuserade och att de
kände, de hade ett mål med sina liv på Colditz.
Som jag tror en engelsman skulle säga:
We were in high spirits !
Här kommer lite bilder från Wikipedia och en video från YouTube,
som jag klippt stillbilder ur.
Namnet på planet “The Cock Of Colditz” (Tuppen på Colditz),
tror jag har att göra med, att planet byggdes under takåsarna högt upp.
En tupp vill ju alltid vara “Högsta hönset”…
I England är det vanligt, man har en tupp som vindriktningsvisare
(Windvane) på takåsarna.
Man också tänka sig, att man ser tuppen, som den som bestämmer
och övervakar det, som sker på platsen.
Begreppet “Cocky” betyder ungefär att någon agerar “karskt” eller
självsäkert.
Kanske lite brittisk ironi och humor…
Den enda existerande bilden av originalplanet,
som togs av en amerikansk krigsfotograf.
Bild från Wikipedia.
Det finns en modell att köpa…
Bild Youtube.
Replikan finns på ett engelskt museum i Norfolk.
Bild Wikipedia
Replikan i luften, den är radiostyrd.
Bild klippt ur YouTubevideo.
Hade man flugit iväg med planet under kriget,
hade det varit en enastående prestation.
Bild klippt ur YouTubevideo.
Här nedan 4 videofilmer som belyser projektet.
Denna journalfilmen har ju allt som kännetecknar en tidig
30-tals newsreel.
En entusiastisk speaker som har stor respekt för de, vilka
utövar aviatikens konst. Allt framställt med darrande och
högtidlig stämma.
Du som inte är segelflygare, lyssna till speakerns utsaga:
“Gliding makes you airminded” !
Japp, då vet vi alltså, vad som krävs…
Betänk, filmen är 87 år gammal.
Den första långfilmen med delvis ljud var “Jazzsångaren”
med Al Jolson vilken hade premiär 1927.
Denna nyhetsrullen kom alltså 1930 bara tre år senare.
Du ser själv, vad filmen innehåller och jag tycker,
det speglar tidens intresse och entusiasm för ny teknik,
däribland flyg, på ett typiskt sätt.
Kom ihåg att begreppet flyg, svävade högt på agendan
under sent 20-tal och tidigt 30-tal. “Flyg” låg i tiden
och den optimism som den tekniska utvecklingen
skapade, gjorde att tron på flygets och flygandets
framtid var stark.
Man anger på ingressbilden stolt “In Sound”, vilket skulle
göra rullen än mer lockande.
Du kan ju lägga märke till, hur filmen är klippt,
vilket påverkar tempot i filmen. Inte som dagens
hysteriska klippningar med korta flashade sekvenser,
som gör betraktaren förvirrad och irriterad.
Man kan aldrig göra en i grunden dålig produkt bättre
genom att klippa i små sekvenser och ständigt byta
scenario.
Skräp är skräp även med all världens effekter.
Denna film är inspelad rakt upp och ner, vilket gör,
att objektets verksamhet blir lättuppfattad och underlättar
budskapet till publiken.
Tur att någon har bevarat dessa tidsdokumenten och gjort
de tillgängliga för alla med en dator.
Stillbilderna skärmdumpade ur filmen.
Den vackra kvinnan som flyger sin
glidplanssjöflygbåt……långt ord, hade om
hon levt idag varit ca 107 år gammal.
En modellflygare med en segelflygmodell i skala
av ett plan “som överste Charles Lindberg just flugit”.
“Var redo” en amerikansk scout lär sig grunderna.
Läraren med andäktigt lyssnande elever.
Precis som i ett klassrum i en svensk grundskola av idag…
En tidstypisk kärra. Ofta benämnt glidflygplan, då det hade så uselt glidtal.
Segelkärror med något bättre glidtal kallades övningssegelplan. Kolla sidorodret..
och fenan inklämd i spjälstaketet. Jag undrar, var konstruktören hade kommit fram till,
att lateralcentrum fanns ? Triangeln ovanför vingen är ett spänntorn, som användes, då man
riggade planet med pianotråd/wire, så det skulle hålla ihop. Spänntornets uppgift var
också att öka vinkeln mellan exempelvis vingen och fästpunkten på kroppen för att
klara högre belastning på den del, som skulle stagas.
En kvinnlig pilot med mycket charm , eller vad säger du…
Hon har en fantastiska apparat…biplanad och fukttålig.
Visst kunde flickan flyga… bland säkert mycket annat….
Damens flygplan, en “Peel Z-1 Flying Boat” är en intressant företeelse.
Du kan läsa om historien om flygbåten här.
Brittiska Pathe rymmer en enorm filmskatt och många
av dess filmer finns upplagda på Youtube.
Denna snutten jag fann är ganska tidstypisk. Den har allt,
som präglar en nyhetsfilm från denna tid.
Du ska veta, att på 20-talet fanns ingen tv, utan man
spelade in journalfilmer med nyheter och kuriosa,
vilket visades på biograferna som förspel.
Denna filmen är full av fantastiska saker. På de platser
i filmen där du hör en speaker, lyssna på hans entusiasm.
Den första sekvensen med ett biplan som skjuts framåt
nerför kullen gör en klassiker. Flyger för sakta och viker
sig över vingen,
Kolla piloten som flyger planet med det kraftiga landstället…
Se hur han vevar med sitt höjdroder.
Eller piloten som sitter med huvudet upp genom ett hål
i en lucka. Undrar vad han skulle gjort vid en ground
loop eller då planet av annan orsak hamnade på rygg ?
Han hade nog aldrig mer behövt kamma sig.
Trots skinnhuvan…
Piloten som skulle göra en långflygning och bogserades
upp av en motorkärra…Han hade uppenbara problem att
behärska kärran.
På mig verkade det, som om höjdroderlinkaget hade
gett sig. Man kan se han pumpar med spaken men hans
höjdroder rör sig inte.
Men medge han flög ur cockpit i en snygg parabel,
för vidare snabb resa ner i marken utan vare sig vingar
eller räddningsskärm. Men varför var han inte fastspänd ?
Kanske han hade brått att komma iväg…
Kvaliteten är sådär, men begär inte för mycket av en
nästan 100 år gammal film.
Luta dig bakåt och kana med mig bak i tiden !
Till och med filmens textrutor/bilder är tidstypiska
med sin Jugend design och sitt vördsamma språk.
…som visar segelflyget, som det då, ca 1930-1935 utövades.
Det var i huvudsak hangflyg man ägnade sig åt, innan
man i slutet av 20-talet förstod, att man kunde segelflyga
dynamiskt i termik.
Wasserkuppe är värt ett besök, om du är i trakterna av Rhön.
Övernattar gör man i Gersfeld några km från Wasserkuppe.
Wasserkuppe, vattenkoppen närmast översatt till svenska, är ett
900 m högt berg, som har hangmöjligheter åt flera håll.
Låt mig säga, att om du är modellflygare och vill flyga hang
så finns det bättre platser. Wasserkuppes modellflygverksamhet
är genomreglerad och till exempel högsta tillåtna höjd över mark
är 50m…
Museet på Wasserkuppe är världens finaste segelflygmuseum och
har dessutom ett fint modellflygmuseum.
Jag har noga beskrivit våra besök där och du hittar mina inlägg:
Inget ljud på videon men du får får väl sjunga
“Gå upp och pröva dina vingar”,
som Lasse Dahlqvist gjorde i filmen “Örnungar ” ?
…som kan ge dig en aning om hur det var.
Eftersom vi modellflygare av outgrundlig anledning, vilket sägs
vara ett Riksdagsbeslut/Fortifikationsverksbeslut, som slår fast
att militära övningsområden inte får användas för vår verksamhet,
var vi tvungna att ha en annan plats, där vi kunde ha SM för
friflygande OT-modeller.
Platsen var möjlig att finna, tack vare Bo-Eskil, vår ordförandes arbete,
ordnade så vi kunde vara på markerna i närheten av häst- och jordbruks-
gymnasiet i Bollerup.
Platserna vi flög på var ok, men problemet är, att vi kan vara där först,
sen man tagit av åkrarna, vilket lägger vår tävling i september.
Som du vet, är vädret då mera osäkert, med ofta inrullande lågtrycksfronter
från väster med tillhörande regnområden.
Naturligtvis drabbade det oss.
Hur kan det lösas ? Tja inte vet jag, men eftersom det enligt anslagna
skyltar vid Rinkaby sägs, att Allemansrätten gäller på övningsfältet,
så kan vi väl vara där ?
Jag anser, vi ska köra en liten träff där och se, vad som sker. Personligen
tror jag inte vi blir bortmotade, om inte övningsverksamhet pågår.
Värt att testa. Fungerar det, kan vi avverka tävlingen i Juni där då.
Med tanke på att man hade scoutmeeting där i somras med flera
tusen deltagare, borde, anser jag, ett gäng äldre modellflygare få flyga
där under två korta dagar ?
Ja, detta bara en idé.
Här kommer lite fler bilder och som jag påpekat, var det svårt att fotografera
med tanke på det usla ljuset, som begränsade möjligheterna.
Här är en bild på kameran som tog de flesta bilderna !
