Kategorier
Okategoriserade

FALCO TINNUNCULUS, TORNFALK…

 

 

 

…blev enda resultatet av söndagen…inget modellflyg.

 

 

 

 

 

 

 

DSC00361

Vi är inne i en period,  då sydvästliga milda vindar pumpas in över
Skandinavien.

I denna veckan kommer ett lågtryck inglidande över oss, som
ytterligare spär
på den sydvästliga vinden.

Så modellflygväder, det kan vi nog inte förvänta.
I dag var vinden 10-15 m/sek sydväst,  så jag slog flygandet ur hågen.

Men det blev i alla fall några bilder på en tornfalk, som är en mycket
vacker fågel.

Bilderna tagna på 60-200 m avstånd och då blir det som det blir…

DSC00308

Tornfalkhannen  landade på kraftledningsstolpen…

DSC00330…flög sen ner   och satte sig på cementröret…

DSC00348

…varifrån han flög ner på marken just framför sig och knep ett byte…

DSC00389

…som han återvände med till röret…

DSC00391

…där det förtärdes…

DSC00393Kolla de stora ögonen…

Som sagt, så är bilderna tagna på långt avstånd.
Denna brunnen låg ca 75 m från min kamera.
300 mm objektiv och 1/2500 dels sekund exp.

Det är som det är !

Kategorier
Modellflyg teknik

3 D PRINTER…

 

 

 

…är det nästa stora utvecklingssteg

inom modellbygge ?

 

Vi har ju alla läst,  om vilka möjligheter det finns, att utnyttja 3 D printrar
för byggen av modeller och annat tillhörigt modellhobbyn.

Denna 3 D-printer tillhör Stefan Blomgren i Carlskrona,  som han använder
att tillverka en Spitfire med.

Jag vet inte exakt,  vad själva printern med tillbehör det kan kosta, men jag
gissar 5000 kronor ?
Enligt Stefan var problemet att lära sig att hantera mjukvaran.

I princip finns det ingenting, som du inte kan tillverka.
Tekniken av idag gör det mesta möjligt.
Ok, tekniken gör saker
möjliga,  som vi bara kunde drömma om tidigare.
men vad kommer
det att innebära i ett längre perspektiv ?

Att börja använda dessa printrar,  som hanterar de flesta material lätt som
en plätt, 
kommer att i grunden förändra vår hobby.

Precis som el och Lipo har totalt förändrat modellflyget och dess
möjligheter
och förutsättningar,  kommer 3 D-printrar att förändra
strukturen på distribution
och tillverkning av modeller.

I takt med att billiga printrar tas fram med vettig mjukvara,
kommer detta att
påverka försäljningen av modeller och byggsatser.

Hela konceptet med att sälja en byggsats eller färdigbyggd modell,
det kan vara på väg ut.

Utvecklingen går mycket fortare,  än vad vi kan förutse. Ju mer vi lär
oss, desto fortare
kan utvecklingen styras och förändras.

Det kommer att bli stora förändringar i sättet,  att tillverka en modell
i framtiden.

Kanske vi i framtiden skickar en cad/cam-fil till en innehavare av en
3 D-printer
och ber honom att ta fram en modell i enlighet med bifogad fil…

På gott och ont. Hade jag varit försäljare av modeller,då  skulle jag varit
bekymrad
inför framtiden…

Här nedan en bild av Stefans utrustning och delar till hans Spitfire
som är printade med högsta precision:

 

20160126_190540

Stefan har lovat fler bilder på sin Spitfire.

Kategorier
Old Timer flyg

HÄNG MED MIG BAKÅT TIDEN…

 

 

 

…och  återupplev

sommaren och   friflygande oldtimermodeller.

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

 

 

Som utlovat kommer en laddning med friflygbilder från mitt arkiv.

Kanske ni sett nån bild förut, men det får gå i alla fall.

Huvudsaken man kan återuppleva flygminnena…

Bilden ovan,  på Kurt  med sin Wakefield,  är jag nästan nöjd med,
men  jag borde
suttit på på huk,  då jag tog bilden, så modellen hade hamnat
över horisonten och 
tyngdpunkten i bilden hade flyttats lite uppåt,
vilket hade fått betraktaren att koncentrera sig på modellen och Kurts hand.

Flyg med !

 

 

DCIM104GOPRO

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

DCIM104GOPRO

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

Det kommer mera !

Kategorier
Okategoriserade

EN RUNDTUR…

 

 

 

…en vacker vinterdag…..

kan innebära att man tar bilder…

 

 

 

 

_DSC0064

 

…för hittills har ju vintern i södra Sverige,  med förlov sagt, varit mild.

I torsdags hade  vi lite kyla och 10 – 20   cm snö. Naturligtvis var jag upplagd för lite
flygning oxå, men framför allt ville jag ta lite bilder,  som kunde illustrera en del
av den normalt snåla  halländska vintern.

Yr.no har lovat från söndagsförmiddag ett varmluftsinbrott från sydväst,
vilket gör,  att vi inom 2-3 dagar
kan vinka adjö till snön, då det ska bli 3-6 grader varmt.

Man har  också förutsett,  att februari kan bli kall med arktikluft,  som ramlar ner på oss.
Den som lever får väl se…för det tycks,  som om kylan kommer tillbaka om en vecka.

Jag visste precis, vart jag ville åka för att få de bilder,  som jag tyckte passade
och där hade jag också möjlighet att provflyga,  min numera med skevroder
utrustade Sparky.

Ljuset var starkt som vid Arktis och skyn var blå, men…vi hade konvektionsdimma,
som dock
lättade fram emot 12-tiden och då man nådde högre terräng.
Men de första
bilderna var påverkade av dimman.

Dimman hade det bildmässiga med sig,  att växtlighet blev glaserad av rimfrost,
vilket ibland kan vara vackert och ge en speciell känsla av vinter. Vidare blir kontrastern
och konturerna mjukare.

Under min färd, som var på 60 km,  såg jag mycket få djur. Det enda klövvilt jag
observerade var  en liten get, ett smaldjur, som alltså var fött 2015 i slutet av Maj.

Min modell Sparky provflögs på Torvsjöns is och den flög ok,  som jag förväntade mig.

Nu är min Sparky  lättare att hantera i trängda situationer,  då jag behöver svänga
eller snabbt  korrigera tack vare skevroder. Originalt har Sparky ett ytmässigt litet
sidoroder att svänga med och ibland,  kan man vara tvungen att göra kraftiga
korrigeringar, då modellen är lätt. Eftersom sidorodret är litet, måste man tillgripa
stora utslag för att få verkan.

Vad händer då man använder stora utslag ? Jo, om de blir för stora, kommer sidorodret,
precis som
en vinge,  att bli överstegrat, då det vid för stor anfallsvinkel, kommer att förlora
den laminära strömningen.  Strömningen över rodret avlöses 
och den omvandlas till
turbulens  varvid den roderverkan du vill ha försvinner.

Så tänk på det, att ett roder i sig överstegras med för stora utslag.

Så den gamla sanningen är,  att det är bättre med stora roder relativt sett, än att
använda smala nästan ständigt överstegrade roder. Är kordan för liten på ett roder
bromsar det på grund av lyftkraftsmotståndet.

Som aktiv flygare spanar jag ständigt efter andra konstruktioner, som kan
passa mina syften. Jag vill ha högvingat, låg vingbelastning  och ca 150-180
cm spännvidd,  för att exempelvis kunna ha en kamera fäst på kroppen
och kunna fotografera stabilt och säkert.

En modell som jag tycker fylla mina krav är denna :

Fullskärmsinfångning 2016-01-22 153008 Fullskärmsinfångning 2016-01-22 153029

 

Priset ca 1400 kr och firman som säljer Rainbow är Staufenbiel i Tyskland.
Det finns även en version som är 200 cm i spännvidd.

Under min tripp blev det som sagt lite bilder.

Här är resultatet:

 

IMG_0075

När jag växte upp just här vid Kaptensgatan, vill jag  alltid minnas, att Nissan
varje vinter var isbelagd .
Önsketänkande…troligtvis, men varje gång Nissan
var frusen,  åkte vi skridskor på den
uppe vid Laxön/Örjans Vall eller uppströms
Österbro nedanför Norre Katts Park.

IMG_0068

Den nordostliga vinden har pulverlackat en tall med iskristaller.

IMG_0060

Från pirarmen Halmstad.

IMG_0041

Vid sista stormen, Gorm hette han, flög strandväxtligheten upp och
draperade en buske.
Barken på busken smakar bra för kaniner och harar.

DSC09976

Inte kunde jag köra förbi strömstararna i Simlångsdalen…

DSC09940

Det enda klövviltet jag såg. Stod 150 m ut på åker och kollade om det fanns något att äta.
Djuret är en get,  som är född 2015 i slutet av maj. Det är ett litet djur och kallas på grund  av
sin egenskaper för “Smaldjur”.
Vad som dock är märkligt med detta rådjur, i slutet av Januari,
det är att pälsen är
brun . Rådjuren byter ju päls  på  vintern till en gråaktig färg.

DSC00087

Märkliga avtryck på räcket vid bron i Simlångsdalen…
Är det Dolly Parton som lagt sina behag på räcket…
eller en fotografs armbågar som ville föreviga strömstarar ?

DSC00065

En strömstare badar tårna…

DSC00032

Om jag tycker om strömstarar…?

_DSC0148

Halländsk skogsbygd vintertid

_DSC0155

Ena sidan av en väg…utan ett enda viltspår…

_DSC0160

…medan andra sidan var fylld av spår.

_DSC0187

Här provflög jag min modell.

_DSC0195

 

_DSC0205-001

Rimfrosten klirrar i motljuset.

_DSC0218

Ja, så här mycket snö finns det….10-20 cm.

_DSC0140

Här har dimman som synes börjat lätta, men solen fortfarande dämpad genom dimfiltret.

_DSC0138

Varför har jag med ett gammalt hus ? Jo, detta hus i Mästocka 25 km från Halmstad
uppe i tassemarken, hyste under många år en märklig förrättning som hette och håll i er:

                                     “Mästocka Cykel Och Radio “.

Men jag tror det rätta namnet var “Mästocka cykel, radio och sportartiklar”.
Det enda som avslöjar husets tidigare öden är skylten med ” Luxor Radio” på
väggen.
Företaget ägdes av en man,  som ute i bygden sålde cyklar, radioapparater och
sedermera
all sorts elektronik.  Ägarens namn är Harry Nilsson. Jag blev bekant
med honom då jag bodde
10 km öster om staden och skulle köpa  en
videobandspelare 1989. Det var just då,  som satellit-tv
blev aktuellt. Eftersom
jag hade köpt en satellitmottagare redan 1985,  tyckte Harry jag var
specialist
och jag hjälpte honom just med sat-mottagare och antenner.

Sista gången jag var hos honom i affären, som var en makalös inrättning med en
blandning av cykellyktor, fälgar
och transistorapparater från tidigt 60-tal,
skulle jag ha en videobandspelare igen.
Jag frågade,  hur många han sålde vid jultid
och jag lovar, det var många.   Han sålde mycket
och var enastående billig.
Hans  kundkrets sträckte sig långt bort  från Mästocka.

“Kör till Harry i Mästocka”, var ett vanligt råd elektronikspekulanter fick.
Harry stöttade sin hembygd med frikostiga gåvor och han var en hängiven
hembygdsforskare.
De fruktansvärda köpladorna  i städernas utkanter ger ju inte en affär som
“Mästocka Cykel och Radio” i dag någon chans.

Synd.

_DSC0126

Dimman lättar över Mästockaheden.

_DSC0093-001

Mästockaheden. Värt ett besök i sommartid.

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

ETT GYTTER AV GETTER I EN GETTERBUG..

 

 

 

 

…vi var en brokig samling

på Hovs Hallar  den 17. Januari.

 

 

 

 

_DSC9311

 

Först lite info om rubriken på denna posten:

Som ni ser,  utnyttjar jag i min rubrik ett begrepp inom grammatiken, syntaxen,
som heter allitterationDe tre substantiven Getter, gytter och getterbug
börjar med samma ljud

Det tredje substantivet i rubriken,  “Getterbug” är vad man kallar en homonym.
Eller på svenska ungefär likljudande ord.

Det fanns en dans på 20-50-talet som hette “Jitterbug”,  vilken utmärkte sig
av stor rörlighet genom sin
obundna form.

Jitterbug heter egentligen “LindyHop”. Så min rubrik var ett försök,  att få till
ett sammanhang
mellan GETTER -GYTTER. JITTERbug.

Att försöka översätta ordet “jitterbug” till svenska är svårt. “Jitter” betyder,
att man är nervös,
eller bekymrad och ängslig. Bug i detta sammanhang får
anses betyda insekt.

Jag antar,  med mina begränsade kunskaper,  att ordet beskriver en sorts
insekt,  som rör sig på ett icke planmässigt sätt, 
alltså lite slumpmässigt nervöst,
vilket skulle kunna vara en beskrivning av dansen Jitterbug.

Deomdetta.

I söndags var det   vinterns mest perfekta väder hittills,  som
en hangberoende flygare kunde
önska sig det på Hovs Hallar.
Ett sådant väder man upplever 5 gånger på ett
år kanske.

Den norska vädersidan, yr.no,  hade lovat 3 m/sek nord och solsken.

Jag kuskade ner i god tid med min Spirit,  för att i alla fall hålla
modellflygarnas
fana högt och fladdrande i vinden.

Framkommen till Hovs Hallar stod jag på Platån kl 1015 med min Spirit liggande
monterad och klar för start.

Jag vill bara tala om,  att det var inte enkelt att ta sig uppför den hala backen
med modell, flygväska
och kameraväskan. Två gånger drösade jag omkull ,då
jag halkade, men inget eller ingen blev skadat
eller skadad.
Nästa gång tar jag med broddarna till mina skor, ty mina skor hade plana sulor
och var hala som skidor!
En billig försäkring.

Vinden var 2 m/sek,  så jag beslöt att avvakta lite grann, då jag hade en känsla
av,  att vinden nog skulle ta sig.

Jovisst, innerst inne visste jag vinden räckte som det var med 2 m/sek. Men med ökad
erfarenhet vet jag,  att varför ska man chansa, för att få starta 30 minuter tidigare ?

Därmed riskera ett totalhaveri eller en skadad modell…..nä bättre att vänta !

I stället tog jag under min väntan och kollade de vilda frigående getterna,  som
håller slyet  i någon så när tukt och förmaning. Jag hade hört en lång stund,
vad jag tyckte lät som smådiskuterande människor människor 
bakom kullen,
men så kände jag den  omisskännliga  doften av …get och
“pratet”  visade sig
vara getternas samtal sinsemellan.

De är inte speciellt skygga till en viss gräns, så det gick  bra att plåta.
Getterna sattes ut för
några år sen och det visade sig när vintern närmade sig,
de var i stort omöjliga att fånga in, varför man
tog i mitt tycke ett bra beslut,
vilket var,  att de skulle gå fritt året runt.

Detta tycks fungera bra och deras flock har växt och de är ett naturligt inslag
nu i Hovs
Hallar biotop och utför ett viktigt ekologiskt arbete genom  att hålla
väck en del av slyet.

Vid ungefär 1050 kom vinden klockrent rakt på kanten. Det var som att trycka
på en knapp. Tidigare var vinden NNO, nu blev den direkt nordlig, vilket är
det optimala vid Platån. Styrkan var ca 4 m/sek med tendens ökande.
Min vindindikator gick från att ha hängt rakt ner till att peka rakt upp i kantrotorn
på 2 sekunder.

Så jag tryckte igång min kamera slog på strömmen i modellen och startade
ut över kanten. Först sjönk modellen oroväckande,  men 15 m utanför
kanten blev det hiss rakt upp. Skulle man åka nedanför kanten,  är det i stort
sett kört,  i alla fall vintertid om det har snöat.  Du har inte fotfäste att springa
fram till kanten och “fånga” din modell igen. Åker den nedanför kanten,
är det bara att : “Just wave goodbye “!

Sommartid har du  chansen att hinna fram till kanten och försöka landa
modellen på en av 
de tillgängliga avsatserna på under kanten. Missar man det,
är sista alternativet att landa på stranden. En svår operation, då det är mycket
svårt att bedöma höjden,  om man står 80 m över modellen…

Är man mycket erfaren flygare,  så försöker man flyga nära klippkanten,
för att, kanske gneta
sig upp,  så man kan komma in över hanget för  att landa.
Jag och Pär har lyckats med detta flera gånger med lite tur.

Men en start i svag vind är ju alltid en utmaning på Platån. Kasta aldrig rakt ut,
utan starta i någon av
ändarna på det absolut högsta och flyg parallellt med
hanget så du kan känna på lyftet, för då har du 
valfriheten att kunna styra in och landa.

Det viktigaste i ett trängt läge är: Håll farten uppe !
Ingen fart – ingen lyftkraft !

Det är en utmaning…men vad är utmaningar till för  ???

Det var i alla fall i söndags  ett makalöst fint lyft,  som var helt turbulensfritt en
bit ut och över kanten
och att modellflyga i detta,  är en avkopplande njutning.

Efter hand ökade vinden till 5-6 m/sek och jag tänkte,  det är märkligt,
att det
inte dyker upp några skärmflygare….för bättre kan det inte vara,
än vad det var
just då.

Hur högt jag kom ?  Min höjdmätare i modellen sa;  att jag var 170 m över hangkanten.
Vilket betyder 250 m över havsytans medelnivå.

Nåväl, det vackra vädret hade lockat ut flanörerna,  som då de passerade mig,
frågade intresserat om
hur det här med modellhangflyg fungerar,  om  vilket jag mer
än gärna berättar om.

Folk är intresserade och lyssnar,  då man försöker värva de till hangflygningens förtrollande
värld av olika upplevelser väntade och oväntade.

Det var förvånansvärt tomt på fåglar. De enda jag såg,   var björktrastar, korpar och
nere på havet ejdrar.

Min acke i modellen är en LiPo till mottagaren med två celler med kapaciteten
3.2 Ah. Kanske overkill, men i stället för bly lägger jag i batterikapacitet.
Har man 6 digitala servo i modellen,  så drar de mycket ström.

Hemkommen laddade jag acken och fick i 1595 mA…. efter 3.0 timmars flygande.

Kan tyckas mycket och jag var lite förvånad att det gått så mycket, för jag är
inte en pilot som “vevar” med spakarna i onödan. Sommartid brukar det går
ca 250-300 mA för varje flugen timma.

Batterierna i kameran, GoPro, höll inte länge i den 8-gradiga kylan.
Jag bytte batteri
3 gånger.

När klockan var 1500,  gjorde jag en smyglandning  i höjd med fortet, vilket utgjorde
slutpunkten för dagens härliga flygupplevelse med min Spirit på Hovs Hallars Platå.

En dag jag inte ångrar, men kanske skärmflygarna ångrar,  då de inte dök upp.
De kunde ringt mig , så hade de fått väderbriefing i realtid. Jag har alltid min
vindmätare med mig. Är det flygbart på HH, då är jag där och flyger.

Här kommer ett fåtal av de bilderna,  jag tog. Alltid svårt att flyga med
vänsterhanden
och sen sköta en systemkamera med högerhanden,
om man ska plåta sin modell i luften. Prova och flyg med vänsterhanden, så
får du erfara att det är knepigt.

När jag landade efter senaste flygningen,  hade vågorna just börjat bryta på havet,
vilket är en säker indikation att vinden ligger på ca 6-7 m/sek

Men det blir,  som det blir. Här kommer ögonblicken:

_DSC9302

Platån Hovs Hallar den 17. Januari 2016, vinterlikt.

_DSC9305

Vinter eller sommar…här har jag alltid min depå, därför just till höger finns en tuva ,
jag kan sitta på, då jag flyger.
Här har vi tursamt nog förbjudit alla ordningsmän…

_DSC9317

Ni ser havet börja frysa på. Min väska, ett litet stativ för min GoPro och modellen…
jag brukar alltid ställa en av mina GoProkameror på ett stativ högt och fritt
så den tar 4 bilder i sekunden på min flygning.

_DSC9405Min högteknologiska vindindikator vid kanten…

_DSC9423

Solen kommer inte högt i skyn,  även om klockan är 1200…

DSC09595

En bild på Halmstad 23 km avstånd,
tagen från min modell eller…

DSC09620

Min Spirit Elite fotograferad och flugen av mig…

DSC09627

…undrar hur många mil modellen har flugit  under 2015 ??

DSC09630

Om ni ser noga på stabben, ser ni att ett gångjärn till
mitt höjdroder på höger sida, har snäppt ut…

DSC09643

…men modellen flyger ju utan problem. Felet är fixat nu i hemmets värme.

DSC09651

En mycket välflygande modell, som jag varmt rekommenderar för alla !

DSC09665

Lite klaff ansatt för att gneta upp mig…

DCIM192GOPRO

Här har jag fått främmande…

DCIM192GOPRO

…som ville veta lite om modellflygande…

DCIM192GOPRO

Modellflygare och getter i någon sorts symbios…jag menar getterna håller
växtligheten tuktad, så vi modellflygare lättare kan landa våra modeller…

DCIM192GOPRO

Det ser kallt ut, men där vi står finns en topprotor, vilket innebär, 
det blåste svagt i nackarna på oss, då vi stod vända mot havet,
så vi upplevde inte det som kyligt..

DSC09777

Dessa var nyförlovade och kunde inte vara ifrån varandra…

DSC09782

Ser inte denna bocken lycklig ut…kolla pupillerna i hans ögon…

DSC09810

Getter…trevliga djur, speciellt om man är en killing..

_DSC9335

Undrar vilken ras det är på getterna ?

_DSC9352

De är väl anpassade för kylan. Mycket underull och långa luftfyllda täckhår.
Även benen välklädda. Behöver inga mamelucker…

_DSC9387

Mycket horn…

_DSC9335

Fästefolket…

DSC09813

Undrar om det känns,  om man får sig en smäll i ändan av dessa hornen…

DSC09838

Ännu en bild på det nyförälskade paret,  som bara gosade med varandra i solskenet…

DSC09844

Det syns nästan,  att damen är drabbad av förälskelse…

DSC09864

Kyla en vecka till, så har havet närmast kusten frusit.

DSC09869

Getflocken på väg ner kanske för att dricka.

DSC09872Blicken från närmaste geten säger mig,  att han tänker…Vi har koll på dig…

DSC09876

Hej då…

DSC09900

…därför nu ska…

DSC09909

…vi dra vidare,  men vi ses gång du kommer och flyger !

DCIM191GOPRO

5 m/sek, bilden tagen från höjden längst i öster med 350 mm zoom..

Fullskärmsinfångning 2016-01-18 134353

En hangflygare som är lika intresserad nu, 
som då han flög hang första  gången i mars 1973 !

DCIM191GOPRO

Självporträtt…

DCIM191GOPRO

Solen väldigt stark, varför min sändare fick skugga mig.
Har ni sett,  så smala alla hangflygare blir på Hovs Hallar …
om man ska döma efter skuggan ?

DCIM191GOPRO

Riktning Halmstad tagen med Sony 350 zoom från fortet.

DCIM192GOPRO Modellflygare,  flanörer och en flock getter på Sveriges bästa hang, Platån hovs Hallar 80 m asl.
Här sitter jag i en gran då jag tar bilden…njaaa…nåt ditåt var det i alla fall…tror jag.

…slutligen:

Jag  har under 6 år skamlöst gjort ohejdad  reklam för segelflyg med radiostyrda
modeller och då speciellt hangflygmodeller, för att i någon mån försöka få med
fler,  som är intresserade av hangflygning.

Men det är svårt. Jag har försökt fundera ut varför, men jag har inget heltäckande
svar att komma med. Kanske modellflygare i dag ska ha allt lätt serverat. Alltså
köpa en färdigbyggd elkärra,  in i bilen med den och ut till fältet och flyg. Att flyga
hang fordrar lite mera.

Man måste ha en lämplig segelmodell, som kan flyga både hang och termik.
Första valet för en nybörjare blir då följdriktigt en elseglare på

ca 250 cm spv med en hyfsad elmotor.

En modell försedd med elmotor,  ger piloten stora valmöjligheter, då det gäller
flygning. Man kan använda sin elseglare som sin
nybörjarkärra att lära sig
flyga på, man kan använda en elseglare att provflyga hang
och skulle hanget
inte bära,  har man elmotorn som räddningsplanka, så man kan ta

sig in över kanten igen.
Så modellen är inte bekymret. Du kan köpa en fin elseglare
med motor och
servo för 2400 kr. Kolla Staufenbiels webbsida, de har bra sortiment.

Att flyga hang innebär,  att man måste ha kunskaper om väder.
Den informationen
hämtar jag långsiktigt hos yr.no för platsen som är aktuell
och på kort sikt för väder i
realtid eller på kort sikt, då kollar jag skärmflygarnas
väderstationer. Hur man gör
det,  kan ni läsa i tidigare inlägg av mig.

Man blir efter ett par år rätt bra på att bedöma väder och vind,  på de platser där
vi flyger hang. Varje plats har sin egenheter,  som upp
träder under olika betingelser.

För de flesta piloter som börja flyga hang,  är inte tekniken i luften det svåra, alltså att
hålla sig uppe och flyga, utan det är landningen.

Man har att ta hänsyn till,  hur terrängen ser ut, så man vet,  hur man ska planera sin
landning för att minimera risken för haveri.
På Hovs Hallar har  det varit igenväxt,
men markägarna håller på att gallra, så det
kommer att bli  enklare i framtiden.

Ett annat fysiskt problem nybörjaren möter vid landningen,  är turbulensen.

Ser vi på Hovs Hallars Platå, som är det 80 m höga hanget, finns det ett antal för
nybörjaren irriterande orosmoment och det är ROTORER.

Då den laminära (jämna) vinden från havet träffar ett hinder, det vill säga hangkanten,
kommer det att bildas en medsols roterande rotor just vid hangkanten.
Alltså en roterande rulle som snurrar vid hangkanten upp till ca 5-10 m höjd, allt
beroende på vindhastigheten och vinkeln på vinden mot kanten.

Uppe på toppen av hanget finns topprotorn, som är större än kantrotorn i diameter.
Den manifesteras,  genom att man får vinden i nacken  eller från “fel” håll, då man

står på toppen. Topprotorn roterar också medsols och når upp till ca 20 m höjd.

Ca 50-100 m bakom hangkanten åt lä hittar vi en lärotor, som till volym är den största.
Vi talar hela tiden om förhållandena vid Platån på Hovs Hallar och där kan lärotorn
var 50 m i diameter.

Det är alltså ett gott tips,  att ha mycket höjd, om man ska gå bakom, gå framåt och landa.
Mer än en har landat i träden,  då höjden inte räckt till.

Men allt detta med rotorer är inte så farligt,  om man är medveten och vet hur man ska minimera
riskerna. Så fort du får lite rutin,  minskar riskerna och du kan anpassa din flygning,  så
du inte utsätts för farorna i en rotor.

Som sagt,  jag har försökt beskriva hangflyget,  som jag uppfattar det,  så som varande en
intressant och
spännande del av modellflyget. Ett sätt att förhålla sig,  som ger både  en
flygupplevelse
och också fina naturupplevelser.

Varför inte pröva på ? Risken finns,  att du fastnar för det !

Vill du ha hjälp,  ställer jag upp i mån av tid och möjlighet.

Hoppas vi ses på ett hang !

Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

HOVS HALLAR – HANGFLYG

 

 

 

Hangflygning vid Hovs Hallar

kan det bli i dag söndag …

 

 

 

Prognosen uppdaterad 0900 söndagmorgon

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2016-01-17 085453

 

…därför prognosen ser positiv ut och håller den sig,  är i alla
fall jag där runt klockan 10 för att få mig en sväng i luften.

3 m/sek nord, solsken…kan inte bli bättre vid denna
tiden på året ! Angiven vindhastighet kan man addera till
4-5 m/sek 80 m över havets nivå erfarenhetsmässigt.

Bara man har med sig en lätt modell som klarar  att flyta vid
svag vind på hanget.

Och det har man ju…

Vi ses !

Kategorier
Dagens snespark

STRÖVAR

 

 

 

 

 

…gör jag ofta…

 

 

 

 

 

 

_DSC9125

 

 

eller kanske jag vill hellre kalla det att flanera.

Eftersom jag hade sett,  att Tekniska Kontoret i Halmstad hade städat
bort soporna efter “EU-migranter” nere vid Handikappbadet,  ville jag
se,  innan jag åkte och flög, om det fortfarande var lika rent och fint,
som det var i fredags,  då jag fotograferade vid Oceanhamnen.

Det var som jag förväntade mig. Nedskräpat 2 dagar efter att vi som betalar
skatt i Halmstads kommun ännu en av många gånger  finansierat städningen
av migranternas läger.

Jag tycker ni  som skänker tiggarna pengar,  ska betänka ovan beskrivna
faktum en aning,
då ni hör “hejhej” utanför affärerna.

Ni betalar två gånger. Antingen ni vill eller inte.

Sverige 2016. Varför ska vi acceptera detta ?

Eftersom det var nordlig vind,  åkte jag till Hovs Hallar och flög i lite mer än en timma.
Det var nordlig vind ca 5-6 m/sek med en liten dragning åt ost.

Lyftet mycket starkt, så inga problem att flyga. Jag hade lastat med 450 gr bly i
tyngdpunkten,  så modellen skulle penetrera bättre.

Det var kallt. Avgjort är det behagligare att flyga,  då det är 25  grader varmt.
Inga flygbilder utan bara någon bild på horisonten,   som idag var knivskarp
i den nordliga vinden, vilket i någon mån eliminerar luftföroreningar
och dis,  som kan förvränga bilden.

En iakttagelse jag gjorde på hanget. Jag såg under tiden jag var där inte en
enda fågel
i luften. Märkligt.

Men som sagt, jag fick flyga en sväng,  så jag är nöjd…i alla fall något sånär.

Här kommer diverse bilder. Hoppas de väcker känslor…

Förresten, bilden av horisonten som är vinjetterad,  den kan eventuella
ordningsmän försöka avgöra, 
om den är tagen av mig stående på kanten,
eller om min GoPro tagit den från min modell…?

_DSC9098

Denna platsen var för…

_DSC9099

…3 dagar sen fullständigt …

_DSC9108

…renstädad genom Teknik och Fritidsförvaltningens försorg…

_DSC9111

men nu…efter nya migrantbesök ser det ut som ovan.

_DSC9118

Ser du den vassa horisonten ?

_DSC9135

I horisonten till höger ser du silon i Falkenberg.

_DSC9139

_DSC9177

Den alltmer allmänt,  i Halland och Skåne,   förekommande gladan.

_DSC9179

_DSC9199

_DSC9203

…som flög termik i solskenet den 13. Januari vid Grevie,
då jag var på väg till Rolf i Hjärnarp..

Kategorier
Flygkameror - Teknik

ACTIONCAM

 

 

 

 

 

Lite mera information om specifikationer.

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2016-01-07 143706

 

 

 

 

Som beskrivet tidigare, är jag lite intresserad av en actioncam jag fann hos ChinaVasion.

Nu har jag samlat lite mer fakta.

 

Jag har sammanställt specifikationer som jämför den billigare kameran med
en GoPro 4 Black Edition.

Detta är vad jag fann:

 

 

                   Kineskamera                                                       GoPro 4

 

 

Fullskärmsinfångning 2016-01-09 072009

Fullskärmsinfångning 2016-01-07 143822

 

Vad som återstår är ju att köpa en och jämföra. Jag menar,  varför köpa en GoPro
för 4499 kr,  om den billiga kameran för 850 spänn med frakt presterar lika bra ?

Här finns de som säljer.

Får se om jag beställer…

Kategorier
Naturbilder

STRÖVTÅG

 

 

 

 

Bara några ögonblick med min kamera.

 

 

 

 

 

DSC09313

 

På tidig söndagmorgon for jag ut med min Sparky i
bilen och min kamera i sin väska.

Trots snålblåst, ostsydost och minus 3 grader,
tänkte jag få en flygtur och
kanske lite bilder.

Jag har körde en sväng nedom hamnen i Halmstad
och efter att ha retat
upp mig på nedskräpningen
av handikappbadet fortsatte jag till Oceanhamnen.

Där jag ställde bilen, tog jag några bilder på Kullaberg,
som svävade i skyn, tack
vare ett fenomen,
som heter “Fata Morgana.

Vid min promenad längs våtmarken såg jag en
märklig fågel. Den satt i en buske
och flaxade energiskt.
Tyckte först att det såg ut som en något sliten storskarv,

men så,  då jag kom närmare, för den var inte skygg,
såg jag att det var den större skynkviftaren,
på latin: Panno Plaudensis.

Efter fotografering blev det,  trots tidsnöd, en tripp
till Lagaoset, för jag var infernaliskt
sugen på en
lång promenad.

Mycket folk där trots väder och efter att ha talat
vitt och brett om radiostyrt modellflyg
med
andra människor vid parkeringen , kände jag mig
tvingad, att visa upp min Sparky i luften.

Så ner till stranden, som var jämnslipad av vinden
och upp. Om det blåste ?

Det var bara förnamnet, så turen blev inte lång.
Modellen in i bilen och det jag skulle
göra,
promenera och ta lite bilder började.

Vid bäckens utlopp i Lagan hade det myckna regnandet
sköljt fram annan
botten och en gammal kajskoning.
Ett passerande par frågade, om detta var det i
lokaltidningen
omskrivna båtvraket…..

När jag gick runt,  för att få bra bilder, gick jag på
bäckens frusna strand vid dess mynning.

Det skulle jag inte gjort, för ytan brast och jag
åkte ner till halva låren i mjuk blöt sand…

Till paret som såg på,  sa jag: Det är tillåtet att
skratta åt mig och fotografera !
Jag blev i alla fall fotograferad,  då jag klafsade i
den blöta sanden….

Ni vet, att jag brukar säga,  att  då det gäller mig,
händer alltid det oväntade.
Så och i dag.

Men det brydde jag mig inte om, för sanden
borstades bort från byxbenen, skorna tömdes

vatten och promenaden fortsatte med slafsande byxben.
Blöta strumpor och dito byxben
är inget kylproblem
vid minus 3-4 grader.
Det blir ett härligt våtvarmt omslag.

Efter en rejäl runda,  där jag såg två snösparvar,
vilket var min första observation denna vintern,
åter till bilen på med full värme och hemåt.

Förresten är det fantastiskt,  hur fort en modern
bil blir varm…I min ungdom tog det  en,  som det
verkade,  evighet, innan Amazonen blev varm…
för att inte tala om min VW 58-års modell.
Den blev aldrig varm.

Men det beror väl på tunnare väggar i motorn
och effektivare distribution av kylvätskan genom
systemet.

Vid körningen på vägen  förbi Nyårsåsen och
till Nissastigen förbi Vapnö Gods, fick jag 
efter
tips av proffsornitologer några dåliga bilder på
en fjällvråk.

Sen var  det att  ladda tvättmaskinen med sandiga
kläder, lägga mina nya loafers på elementet och
hoppas de går på mig efter torkningen.

Några ögonblicksbilder från mitt flanerande.

Som jag mestadels får ta i dåligt ljus, eller med
lågt stående sol…

Är det bara för jag är för morgonpigg ?

Jag har inga bilder på min modell i luften…
jag var fullt upptagen att flyga.

 

 

 

DSC09310

Bilden jag mötte en tidig söndagsförmiddag.
Strandväxternas blomklasar är glaserade av frosten,
de  lyser i solskenet. Enstaka snöflingor i luften.
Svårt att plåta motljus.

_DSC8673

Länsstyrelsen har hyvlat bort vegetation för att återställa miljön,
vilket kommer att gynna fältpiplärkans häckningsmöjligheter.

_DSC8679

Nu har detta odjuret, Åkryparen, på latin Aqua Terestalis,
legat och smugit på räddningskransen i minst 8 månader…

det borde snart hända nåt, annars blir han ansedd för att vara löjlig.

_DSC8713

Ostlig vind med dragning på syd, gör att strandkanten
målas med blöta och mjuka  penseldrag av silver..

DSC09308

En enhornad plattkäft spanar på mig, då jag passerar.
På latin heter den och håll i er för det är långt:

Unicornis flat perforabis maximillan civus

DSC09322

Bäcken har ätit sig in i den stenbemängda brinken.

DSC09325

Här är resterna av den gamla skoningen, vilket jag aldrig sett förr.
Jag har spankulerat här i 40 år.
Rakt fram till höger om stolparna åkte jag ner i sanden…

_DSC8782

Resterna av skummet har ritat en kontur av en fågel (-unge)

_DSC8786

Här är ett  bildbevis hur långt havet har eroderat kanten. Ca 10-12 meter.

DSC05704

En plåtmaskin som bara flyger förbi allt…

DSC05749

Vind och sand skapar vackra former.

DSC09289

Kullaberg svävar över horisonten

DSC09165

Den märkliga fågeln vid Oceanhamnen i Halmstad.

DSC09175

Den var verkligen illusorisk.
Större skynkviftaren, på latin: Panno Plaudensis.

DSC09191

Ljudet dess vingar åstadkom i den kraftiga vinden var ett vanvettigt flattrande.

DSC09237

Men då jag skulle ta en närbild,  avslöjades hela historien,
fågeln var ett resultat av vårt samhälles sätt att göra sig av med plastskräp.

DSC09253

En fjällvråk kom förbi mig på långt håll…

DSC09265

…och ställde sig att ryttla över fältet…

DSC09272

…innan den vek bort för att…

DSC09280

…sätta sig i ett träd 175 m bort.

DSC09295

Det var inte snö i luften i dag, det var plast.

DSC09338

En ormvråk satt och burrade, så han liknade nästan en tamhöna…

_DSC9053

Delar av Halmstad mot hamnen

 

Kategorier
Old Timer flyg

FRIFLYGANDE OLDTIMERMODELLER KOMMER DET EN BUKETT AV HÄR…

 

 

 

…så det muntrar upp  sinnena på OT-friflygarna

och alla andra sanna modellflygare.

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

Säsongen är mörk och dyster för tillfället, men vi vet,  det går mot ljusare tider !

Just nu lyser flitens lampa i OT piloternas verkstäder,  där det är lika mycket
aktivitet som i Tomtens Julverkstad i Disneys film på Julafton.

Det är ju nu,  som kommande säsongs modeller byggs, gamla ses över, så de
kan deltaga i de mycket populära och välbesökta OT-Tävlingarna,
som arrangeras
av SMOS.

Åk du dit och se på du med, eller ännu hellre, leta upp din gamla
modell från 70-talet och delta i RC-klassen.

Bestämmelser hittar du på SMOS hemsida.

För vi alla ska kunna drömma tillbaka,  kommer jag med en laddning
bilder,  som kan väcka  minnen från årets tävlingar.

Jag avstår från att kommentera för att inte avslöja min okunskap, men ni ser
vad det är !

 

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

SNABBASTE F3F FLYGNINGEN HITTILLS

 

 

 

 

Genomsnittshastighet ofattbara 150 km/tim !!

 

 

 

 

Filmen nedtill visar den snabbaste flygningen hittills med en F3F-modell.

10 x 100 m bana = 1000 m 24.1 sekund.

Slå det !

Här kommer en video till med vackra modeller och skickliga piloter.

 

 

Kategorier
Okategoriserade

LÅT MIG TILLÖNSKA SAMTLIGA BESÖKARE

 

 

 

 

En god Jul och ett Gott Nytt år 2016 !

 

 

 

 

 

_DSC8087

Jag hoppas av hela mitt hjärta,  du får uppleva en GOD jul och att 2016 blir
ett för dig  positivt och framgångsrikt år.

Av olika skäl ser jag  personligen med mycket förväntan framåt mot julen
och det nya året 2016
.

Det är samma förväntan,  som präglade ens sinne,  då man som barn otåligt väntade
julaftonen, med dess innerligt önskade   julklappar.

För mig innebär både  julen och ett nytt år ett hopp,   att förväntningarna
ska förverkligas.

Jag känner mig stolt och hedrad,  av att du  besöker  min blogg och jag hoppas,
du kommer tillbaka i framtiden,  så mina mål med min blogg i någon mån kan
uppfyllas.

Vi ses !

mats

Kategorier
Flyghistoria

2015 GAV MIG MÅNGA FINA UPPLEVELSER…

 

 

 

 

… hörande ihop med begreppet flyg och flygkultur.

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

När jag tänker tillbaka på 2015 och försöker rangordna de 4 händelserna,
som har
skapat flest känslor i samband med flyg och flygning, så är det inte lätt.

Det tycks,  som då jag summerar årets flygningar ständigt säger,  att detta är bästa
säsongen hittills.
Det är  ju härligt,  att allt går framåt och att den glädje jag
personligen känner då jag flyger mina modeller manifesteras mer och mer.

Alltså,  mitt intresse för att flyga blir bara starkare och starkare.

Det hänger antagligen ihop med,  att jag är en doer. Jag vill inte sitta på bänken
som en follower och se tåget köra förbi….
för då är det försent.

Det har hänt så mycket positivt i år,  att för mig är det svårt att välja,  det som
lämnat
störst känslomässiga avtryck .

Men efter lite funderande och övervägande är det dessa fyra tillfällen,
som manifesterar sig omedelbart och tydligast, vilka  har anknytning
till flyg.

För att jag ska minnas en speciell dag,  då jag flugit, behöver det inte innebära,
att det
var modellen eller flygningen,  som profilerade sig i minne. Det kan vara,
vad som helst, 
vilket inträffat,  då jag varit ute med mina modeller.
Är du ute och flyger i naturen,  händer
ofta något oväntat. Alltså,  något du inte
kan förutse. När det händer något oväntat,  upplever jag det som
något positivt,
något som stimulerar fantasin och länkar in tankarna på nya vindlande
vägar.

Så flygning är mer,  än att ställa in tyngdpunkten och ladda acken.
Det kan var förmånen, då man
sitter på tuvan på Hovs Hallar och väntar på vind,
att få se en kaskelottval blåsa
utanför kusten. Det såg jag 2005.
Eller se en berguv slå en korp vid hangkanten. Om du har tur,  kan du se en havsörn
majestätiskt flygande på hanget riktning Hallands Väderö för att proviantera.

Så,  då jag är ute för att flyga,  vill jag ha mitt sinne öppet för alla intryck, ty de
perceptioner du vederfares,  gör att du laddar upp ditt inre upplevelsebatteri med
positiv energi, som du kan tanka ur sedan.

När jag flyger vid Hovs Hallar, Tjärby eller Kullaberg,  träffar jag nästan alltid
engagerade människor,  som är nyfikna och intresserade av att få  veta,
hur det fungerar och hänger ihop…

Jag tänker på,  då jag i somras träffade ett amerikanskt par vid gravfältet öster
om Tjärby Kyrka.

Mannen skulle fylla 80 och på min fråga vad de gjorde just här, berättade han, att
han var intresserad av just 800-talets historia i Norden och speciellt vikingarnas
historia. Tänk,  åka till Skandinavien
för att besöka  platser som har en historia
länkade till vikingarna.
Jag tipsade honom  om de vikingabosättningar man funnit
upp emot Laholm längs Lagan.

Mannen var också en mycket aktiv privatpilot och hade under 40 år flugit som
kommersiell pilot i USA. Han berättade mycket om,  då han flög TWA och Super
Constellation. Han sa,  det var världens bästa 3-motoriga flygplan…

Han berättade och gav mig en länk,  som visade hans nyinköpta Piper Archer i
den privata hangaren i Arizona.

På Hovs HallarsPlatån,  kan man som modellflygare sommartid,   vara omgiven
av 10-15 personer,  som stannat till för att få lite info,  av han som sysslar med
sina flygplan. De flesta jag möter är vetgiriga och vänliga.
Jag älskar att berätta för folk,   hur jag  kan flyga på ett hang och 
om tekniken
vi använder.

Flera som jag talade med,  skickade jag bilder , som jag  tagit  från min modell
och det kom
alltid vänligt tack tillbaka.

I somras mötte jag ett äldre par,  som bodde i sin fina husbil nere på parkeringen
framför värdshuset på Hovs Hallar och vi talade en lång stund med varandra.
Mannen hade på början av 50-talet tagit
C-diplom för segel vilket föranledde mig
att överräcka honom min radio, efter 20 sekunders instruktion, så han fick provflyga
min Ava.

Som med de flesta gamla piloter satt takterna  kvar i förlängda märgen och
han höll,  med vill jag säga,   tindrande ögon och ett leende på läpparna,  min
Ava i luften utan större problem.

Han var så glad !

Jag råkade  uttrycka,  när vi stod där,  att jag var egentligen sugen på något
att äta på värdshuset och tänkte inte mer på det.
När jag var på väg till bilen på parkeringen ropade mannens hustru till mig från husbilen.

Jo, de  hade brassat mat och jag bjöds in. Förstår ni,  vad jag menar med oväntade
händelser, som kan inträffa,  då du modellflyger ?

Är jag utåtriktad och bjuder på mig själv, går det lättare att presentera modellflyg
för allmänheten i en positiv anda.  
Det går inte att gå runt och hänga med
huvudet,  undvika
folk och utstråla oginhet och negativism.
Vi ska vara lite av ambassadörer för vår  hobby och tala om det , vi helst sysslar med,
flygkultur !!

Enskilda händelser direkt länkade till flygning,  har jag  i mångfald. Jag noterar
alltid i mina flygdagböcker,  då jag varit ute med mina modeller,  var jag flög, med
vad jag flög, väder och
annat. Roligt att rulla tillbaka dit nu,  under det som ska vara vinter.

Under förra hösten hade jag skrivit några poster om flyg i Halmstad under
40 och 50-talet.

Jag fick ett mail från Björn Persson som jag sedermera ringde. Han berättade
att hans pappa,
Kurt Persson, nu 89 år gammal hade arbetat vid ett företag i
Halmstad, beläget nere vid Civila Flygfältet
som då hette AB Flygindustri och
som tillverkade segelplan och sedermera lastseglare för försvaret.

Jag blev inbjuden till Kurts och  hans familjs stuga i Haverdal och fick där
tillgång till en bildskatt.
Det var Kurts fotoalbum med bilder från hans arbete
vid Flygindustri dels i Halmstad och dels
i Malmö.

Kurt som jag skrev, är 89 år, men jag fick uppfattningen han är  knappt 70 !
En ungdomlig pojk
i allra högsta grad !  Kurt är troligtvis en av de få överlevande
från A-B Flygindustri i Halmstad och A-B Kockums Flygindustri på Bulltofta
i Malmö.

Kurts fotoalbum är  flygkulturell tillgång av oskattbart värde. Dessutom,  att jag fick
direktkontakt med
en,  som varit med om dels byggandet av flygplan dels
var  ett ögonvittne till,  då de två
B-24 Liberatorbombarna nödlandade
på Civila Flygfältet efter en raid över Tyskland.

De bilder som finns på olika ställen på nätet av planen,  stammar förmodligen
från Kurts kamera,
eftersom Kurt var en då närvarande fotograf.

Att jag fick tillgång till Kurts bildarkiv,  ser jag som en stor ynnest och jag
är mycket tacksam för det.
Hela historien har jag noga redovisat på min
blogg och ni finner det,  om ni söker på “Flygindustri Halmstad”.

Jag är ganska nöjd med,  vad jag åstadkom med hjälp av Kurts bilder,
som jag fotograferade av
och lade ner mycket editering på, för de skulle bli
så bra som möjligt och jag tror,  jag gjorde bilderna och Kurt rättvisa med mitt jobb.

Vanvettig episod nummer I från i år,  som jag aldrig kommer att  glömma,
var då jag flög på den nyss tillfrusna isen på  Skärsjön 12 km österut från Halmstad.
Jag hade hälsat på en gammal jaktkompis i trakten och hade som vanligt med min
Sparky utrustad
med en Goprokamera liggande i skuffen, om något skulle dyka upp
värt att dokumentera.

Nere på  Skärsjön låg isen,  till synes stabil, trots det bara varit kallt i 5 dagar.
Jag tog fram modellen,  gick försiktigt ut på isen ledsagad av dess knakande och
knirkande.
Satte ner modellen, på isen vilken var täckt med ca 2 cm nysnö,
slog på kameran 
i  videoläge och startade.
Det var nästan vindstilla, acken var fulladdad och likaså kameran.
Det såg ut att kunna bli en fin flygning. Att flyga på is har en fördel..
..det är lika högt överallt, så man kan våga utföra lite våghalsigare aerobatiska
rörelser.

Alltså kunde jag flyga mycket lågt,  med ena vingen så gott som släpande
spetsen i snön,  samtidigt som kameran gick. Jag tänkte att detta blir fint…
tills jag flög för lågt, vingen tog tag i snön,  som hade samlat sig och frusit
och så stod modellen på isen ca 75 m från land.
Ingen fara på taket tänkte jag, det är ju el och den står på hjulen,  så det är
bara att gasa på och starta.

Trodde jag….Hjulen satt stadigt fast i den frusna snön, som hade hopat sig,
så modellen kom
varken fram eller tillbaka. Jag försökte verkligen och använde
alla knep jag kände till, men förgäves. Modellen stod där den stod.

Nu är det så, att jag lämnar aldrig någon av mina modeller åt sitt öde,
om jag hamnar i en dålig situation.

Första åtgärden var att kolla att  min mobiltelefon var  lätt tillgänglig om
jag skulle behöva ringa ett nödsamtal, lämna
sändaren i bilen för att helt
enkelt gå ut och hämta modellen 75 m från land. Det var bara att glömma.
Gick inte
för isen var alldeles för tunn. Hade jag fortsatt hade jag gått igenom
och fått ett uppfriskande dopp.

Alltså, blev det till att fundera. Modellen med tillbehör och kamera 6-8000 kr.
Det egna livet värt……..

Jag hade tre alternativ,  varav det ena var uteslutet. Att lämna modellen åt
sitt öde…nä,  det var inget val för mig.

Alternativ två var att köra hem och hämta mitt långa kustfiskespö med ett
tungt drag och stå vid kanten
och försöka få modellen att nappa genom att
kasta förbi och få tag i den
övergivna Sparkyn, för att kunna bärga in den
till kanten och säkerheten. Detta hade varit en möjlig lösning, men hade krävt,
jag övergivit min modell på isen i en timma och det ville jag inte, för tänk om…

Det tredje alternativet var,  att om jag tog två långa granslanor,  som låg i
skogen, för man hade just gallrat,  om jag  använde dessa
slanor att fördela
vikten över isen med, kanske jag skulle kunna ta mig ut de 75 meterna och
tillbaka igen.

Så jag tog fram tre slanor, hämtade min morakniv i bilen och stoppade den
i bröstfickan på jackan, för jag skulle ha något,  som kunde fungera som
isdubb,  om jag trillade genom isen. Allt löst la jag i bilen, förutom mobiltelefon,
ett kortare snöre jag hade och kniven.

Alltså ut till modellen. Jag kröp sakta utåt,  under det att isen muntert…
knakade under mig, men jag bedömde,  att  isen skulle hålla…
Den var mellan 4-5 cm tjock…Det var jobbigt att krypa med muskler på
helspänn och jag trodde aldrig,  jag skulle komma ut till modellen.
Det tog 15 minuter att krypa ut med granslanorna till min Sparky.
Ute vid modellen var isen,  försiktigt uttryckt, förrädiskt tunn och jag
var stenhårt fokuserad att få isen att hålla och få tag i modellen och komma
in till fast mark snarast.

För att hålla vikten fördelad på granslanorna, som var ca 10-15 cm tjocka,
var jag tvungen,  att ha knäna på slanorna…ni kan förställa er,  hur det  kändes
då knäna gled från 
sida till sida på granslanorna..det gör gott på en åldrings leder….

Jag apterade linan i modellens högra huvudställs hjul, så jag kunde dra fram
den med linan i vänsterhanden så jag kunde koncentrera mig
på krypandet till
100 %. Efter en som jag tyckte evighet,  kom jag tillbaka
till stranden med modell
och kamera,  som fortfarande muntert blinkande talade om,  att den
videofilmade.

Då jag reste mig från isen och var stående vid stranden insåg jag,  att det jag gjort nu ,
skulle jag inte gjort. Inte ensam.

Men nu var det klart och jag kan erkänna,  att jag var ganska  slut fysiskt och
även mentalt
var det en ansträngning ! Kan ha varit eftertankens kranka blekhet,
som väl alltid är bäst att vara varse,   innan man gör något, som drar igång binjurarnas
adrenalinutsöndring….

Men modellen blev räddad. Hemkommen kollade jag videon och klippte
ur stillbilder, som ni kan se efter denna text.

Allt är dock inte kyla och snö och knakande isar. Sommartid sittande i min goa
BilTemastol
  med min Ava högt i skyn,  är en upplevelse,  som ger mig oerhört mycket.
Att sitta avkopplad i fint väder  med en variometer som muntert piper fram
sina toner indikerande stig och den kvinnliga tyska rösten som berättar
min höjd från min  modell,  som flyger perfekt i en termikblåsa, då säger jag till
mig själv,  att detta är meningen med livet,  att vara förunnad at tfå  sitta här och
flyga  utan pekpinnar och njuta ! Allt detta som ett resultat av tekniska innovationer
och modellflygares nyfikenhet och viljan  att anamma de tekniska landvinningarna.

Jag flyger inte bara termik då, utan jag lär mig mycket annat,  både vad gäller
väder och natur. Där jag flyger termik finns häckande glador och de är
mycket sällskapliga segelflygare,  som konstant kommer till modellen, om jag ligger
i en blåsa där de försöker  piggybacka på min Ava. Fast glador är jämfört med min Ava
eller ormvråkar inga vidare termikflygare.
Har jag kameran i,  brukar det bli fina bilder på fåglarna.
Är det så goda förhållanden,
som det kan vara ibland, så går tiden fantastiskt fort

Om jag är i luften 2 timmar,  kan jag uppleva det som 10 minuter, eftersom tiden
saknar  relevans i en  god flygupplevelse. Min erfarenhet är ,  man hamnar i  ett
kontemplativt tillstånd en sådan  dag,  då förutsättningar för termikflyg är gynnsamma.

Jag tycker aldrig någonsin,  det är tråkigt att flyga mina modeller. Varje gång jag åker för
att flyga är jag full av förväntan och otålighet. Känner man ingen glädje eller lust,
då är ens hela
koncept, modellflyg,  en död anka.  Därmed är det  mer meningsfullt
att virka grytlappar eller scrolla alla annonserna på Blocket från Ö till A.

Efter en heldag,  vid exempelvis något av mina termikflygställen,  är det spännande
att föra över mina kamerabilder till min dator,  som beskriver hur dagen avlöpte.
Roligt att ha…inte samma dag, men om 10 år.

En dag i mitten av Oktober hade jag kört till Lagaoset för att i vanlig ordning gå
en rejäl
runda, ta lite bilder då jag flanerar, som jag brukar. Men i bagaget på bilen
stod som vanligt min
Sparky laddad med Lipo och Gopro.
Det kan ju bli tillfälle till flygning.

Klockan var ca 1500 på eftermiddagen och solen var på väg ner från en molnfri
himmel. Det var ett mycket mjukt och varmt   fotograferingsljus. Så jag kunde
inte stå emot.

Upp till min bil  vilken stod parkerad jämte en besökande tysk familj med husbil,
som var
på semester, där   jag  hämtade min modell och radio.

Nu inträffade en vanvettig, låt oss kalla det oväntad händelsekedja, som ledde till
episod nummer II i samband med mitt modellflygande. Har du tänkt på förresten,
så enkelt allt blir med elmotor ? All flygning blir lättillgänglig.

Vinden var nästan noll.  Det var dock mycket vatten i Lagan, eftersom man släppte
vatten vid kraftstationen
i Laholm.

Mitt mål var att ta bilder på låg höjd för att dra fördel av den varma färgen
vid solnedgången. Så modellen placerades på  sanden,  vilken  var hård och perfekt
som startbana.

Den enda personen på stranden förutom jag,  var  en fritidsfiskare, som just hade
gett upp och  var fångstlös med aningen uppgivet kroppspråk  på väg till sin bil
på parkeringen.

Jag flög och fotograferade av,  det jag ville plåta och skulle avslutningsvis flyga
lågt över Lagan och fotografera in mot land,  då jag beräknat,  att den nedgående
solen skulle skapa varma fina färger på sanden. Alltså jag kom
från höger ca 25  m
ut från stranden, svängde lite vänster för att få samma
avstånd då jag flög över
Lagan och så drog jag ner hastigheten.

Sen gick det som det gick….jag flög för sakta,  modellen vaggade till i inledningen
till en
snaproll och jag gav motroder och drog på för att motverka snaprollen.
Då naturligtvis, snappade modellen åt andra hållet och åkte i sjön från 2 m höjd.
Hade jag inte givit motsatt sidoroder,  hade jag nog klarat det med enbart motorpådrag…

Jag upplevde en Déjá vu situation  med min Sparky. Först isäventyret på
Skärsjön och nu äventyret på Lagan med en
vattenlandning. Modellen
flöt på vingarna och for iväg med bra hastighet med Lagans 
strida ström mot havet.
Jag hade 5 sekunder på mig att ta ett beslut. Det gjorde jag.
Jag fick av mig alla kläderna,  fortare  än den snabbaste strippan vid HansaViertel i
Hamburg och sprang ut i Lagan. Det blev djupt nästan omedelbart.
Min första tanke då jag började simma  efter modellen som var ca 25-30  m från
stranden av Lagan mig var:

Det är ju inte kallt i vattnet ! Vi hade ju ungefär den 25 Oktober.
Min andra tanke var: F-n vad modellen flyter i väg fort med strömmen och jag
drabbades av aningen av ett tvivel, 
under en kort sekund, om jag skulle kunna
simma ifatt modellen.

Ok, har jag hoppat i så får jag fortsätta, så  jag crawlade på så mycket jag orkade
och kom efter ca 75 m simmning relativt stranden fram till modellen.
Då jag fick tag i Sparkyn,  drog jag  isär strömkabeln från LiPon,
för att inte
elektroniken skulle gå sönder onödigtvis mycket. Sen höll jag modellen
i handen
och simmade med  ett kombinerat crawl och hundsim mot stranden.
Låg mig säga 
att strömmen var stark. Jag fick kämpa på för att komma i land.
Strömmen i Lagan hade flyttat mig ca 75 m ut i Kattegatt under min bärgning,
vilket gjorde,  att jag kom iland på stranden 100 m längre bort mot Halmstadhållet.

Och jag vågar  påstå,  jag är en god simmare , men jag var utschasad.
Slutligen nådde jag äntligen
  stranden  och tog mig på något darrande ben upp ur
Lagans bruna vatten,
bara för att mötas av en förvånad blick från mormor och
morfar och två barnbarn från den tyska familjen
i husbilen…
Vad säger jag,  då jag endast iklädd en Sparky står på stranden inför
främmande
människor ?

Jo,  man får  ett  behov av att förklara sig, så inte de besökande tror,
man är en galning….

Så jag drog igång förklaringen, men blev avbruten och mormodern sa att jag skulle
ta det lugnt att klä på mig först och  sen 
komma upp till husbilen och därefter berätta.
Ok jag gickt tillbaka där jag slängt av kläderna,  tog på kläderna igen och fortfarande
frös jag inte.  Märkligt.

Tog min radio och min modell och bar till min bil, där jag tog av vingen och
lade modellen  upp och ner så vattnet skulle rinna ut.

Sen bjöd mormor och morfar från Dortmund på kaffe, smörgås….trevliga
människor, som berättade varför de så ofta besökte vårt land.

Dagen avslutades hemma, där jag spolade modellen med varmvatten för att
få bort eventuellt saltvatten, som kunde  ha påskyndat och fungerat som katalysator
för elektrolysen, då min acke var inkopplad vid badet,  vilken fördärvar kretskorten,
så de ser ut som Kvibille
ädelostar.
Modellen fick torka i två dagar i solen, fick en sprayning
med Biltemas
fuktutdrivare över elektroniken och sen var det dags att se, vad som eventuellt
gått sönder.

Sidorodeservot hade lagt av. Reglaget hade lagt av. Det andra servot ok,
mottagaren ok och det mest fantastiska,  min Gopro var hel ! Man kan se på
filmen,  att kameran fortsatte fotografera under vattenytan !

Badningen med modellen underströk ännu en gång, första gången var då min
Blue Phoenix på grund av radions felflunktion landade i hamnbassängen i
Oceanhamnen i Halmstad,  att det känsligaste är reglaget, så det har jag
lagt
i en förslutbar vattentät påse, om det otänkbara skulle hända igen.
Likaså mottagaren har jag lagt i en förhoppningsvis tät plastpåse, som sitter
mitt  i modellen. Det är för att vattnet, antingen modellen ligger rätt eller felvänd,
inte ska dränka mottagaren.

Att kameran klarade sig,  beror på att Lagans vatten är sött, så elektrolysen
uteblev till stor del. Kameran fick ligga efter avtorkning ovanför kylskåpet i 5 dagar.

Sen testade jag och den funkad ok. Det enda var,  att displayen syntes dåligt.
Får se om det bättrar sig. Annars blir det en Gopro 4 Black.  Men det ligger i framtiden…

Vad jag lärde mig ? Flyg inte lågt och sakta över vatten…risken finns att du
får ett oplanerat bad…

Jag kontaktade mitt försäkringsbolag och refererade för deras skadereglerare,
vad som hänt
frågande  om jag var berättigad till ersättning. Man var inte helt
säker,
men ska jag tolka deras svar,  så hade jag troligtvis fått ersättning,  om jag
låtit modellen flyta i väg och relativt snabbt sjunkit. Försäkringen ska täcka
oväntade och oförutsägbara…händelser enligt försäkringsbrevet.

Vis av erfarenheten har jag maxskydd på min hemförsäkring med lägsta självrisken.

Alltså,  ännu ett äventyr där jag fysiskt tog ut mig  fullt och helt.

Det var 11 grader i vattnet, jag kollade med SMHI.

I Augusti åkte jag och min ordförande i ÅMFK,  Roffe Maier,  till
MFC Tarp FlugTag  just söder om Flensburg.
Det var som vanligt en fin upplevelse och som gynnades av en lucka
med superfint väder torsdag, fredag, lördag och söndag. I övrigt var Augusti
usel med regn. Det kom mycket folk, 
på söndagen uppskattningsvis sammanlagt
4000 personer. Jag har aldrig
sett campingen så fullsatt med flygande
modellflygare…,  som den var 2015.

Vi fann ett B &B boende 10 minuter från klubbfältet med trevliga ägare.
Både jag och Roffe flög våra elseglare i den svaga men stadig termiken.
Eftersom jag redan redovisat vår resa till Tarp på
bloggen kan ni söka på
Tarp 2015,  så finner ni vad jag skrivit om Tarp..

Nästa år ska vi åka ett stort gäng förhoppningsvis och deltaga i det
gemytliga meetinget. Jag fick idag ett brev från Jörg Keil där han
tackade för vår medverkan och för de tvåhundra
bilderna jag skickat MFC Tarp.
Roligt vi blir uppskattade !

Som avslutning på min lilla redogörelse för 2015, vill jag nämna ytterligare
en positiv sak.

Jag kunde köpa tillbaka min för 7-8 år sen sålda hangmodell Gillette.

Det gjorde mig verkligen glad,  att jag lyckades få tag i den hos Kalle Thorsell
i Edsvära utanför Kvänum i  Västergötland.
Jag har  renoverat den  och lackerat kroppen. 
Vingarna är hyfsade bra, men jag har
köpt Oracover och de ska så småningom strippas, spacklas, lackas och
förstärkas med 25 grams glasfiberväv som lackas på med acetonförtunnad
epoxiplast på torsionsnäsan..för att sen kläs om.

Jag har gjort två flygningar med den. Båda i svag vind och flygningarna gick på nåder,
speciellt nere på Hovs Hallar, som jag beskrivit det i en post på bloggen.

Men vid första bästa tillfälle med bra västlig eller nord/nordväst vid HH ska jag testflyga igen.

Naturligtvis hände mycket annat 2015,  men detta var några ögonblicksbilder
från mitt flygliv 2015.

Lite bilder kommer och ni kanske har sett de förut, men de får gå ett varv igen, om det är så…

Av de modeller jag sett flyga under 2015,  står en fram över allt annat.
Det är Markku Tähkäpääs S-2
segelmodell med elliptiska vingar.

Ett mästarbygge som jag aldrig kan se mig mätt på !

Vi ses 2016 för då kommer mycket med flyg att hända, som redan är bokat !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC


        Jaha, kära modellbyggare…slå detta intarsia-arbetet… 

SONY DSC

                                                                                                                                  Markku och hans “Mara”.

SONY DSC

                                                                                                                   “Mara” hade mycket högt glidtal,  så vitt vi åskådare kunde bedöma.

SONY DSC

Markkus mästerverk.

SONY DSC

Matti släpper Markkus S-2.

(dec 29, 2014 12-27 PM)(1180x911)

Den olyckssalige piloten ute på tunn is…

 

(dec 29, 2014 12-27 PM)(1280x960)23914

Den större isgalningen, maior glacies stultus, med sina slanor.
Syns ibland på Skärsjön, Halland.

(dec 29, 2014 12-27 PM)(1280x960)23916

Lite mer än halvvägs…

SONY DSC

Som en scen ur en Wagneroperas final…effektfull dimma som kom på några minuter.

SONY DSC

Spåren som förskräcker eller…undrar vad en betraktare tänker,  då han ser spåren ?

2-DSC01701

Kurt Persson 89 år ung i  Haverdal, sensommaren 2015.

4-DSC01730

Kurt visar ett av sina fotoalbum.

5-DSC01737

Kurt som upplevde AB Flygindustri i Halmstad och Malmö.
Dessutom var vittne till och som fotografiskt dokumenterade
de två B-24 Liberatorbombarnas nödlandning på Civila Flygfältet.

19-_DSC4123

Bygge av Weihevinge AB Flygindustri.

40-IMG_1084

Del av arbetsstyrkan A-B Flygindustri Halmstad.

Kurt nummer 7 i översta raden från höger räknat.

44-IMG_0936

Så här roligt hade man i Halmstad Flygklubb under  mitten av 40-talet.
Kurt 4. framifrån.

54-_DSC4551

Flygklubbarna hade efter kriget fantastiska fordon som byggdes om till vinschning av segelplan.
Det viktigaste var en stor V-8 motor som det var tryck i, vilket gav bra höjd.

55-_DSC4555

Kurt Persson efter kriget..planet en Grunau Baby.

DCIM122GOPRO

Lagaoset och inledningsbilden på ett oplanerat höstdopp i Lagan/Laholmsbukten.

DCIM122GOPRO

Nu börjar det krisa…

DCIM122GOPRO

…och nu kom snaprollen…

DCIM122GOPRO

…med tillhörande vattenlandning på nosen.

 

 

DCIM122GOPRO

Här ligger min Sparky och har blivit transformerad till båt…

DCIM122GOPRO

Piloten river på ett ögonblick av sig kläderna…

DCIM122GOPRO

…för att ge sig ut på ett S A R uppdrag…

(mar 08, 2005 02-33 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

Min Gillette för 8 år sen vid provflygningen på Hovs Hallar med Rolf Holmer som kastare.

Digital StillCamera

De två modeller jag flög just denna dagen. En Gillette och en Arrow.

_DSC7467

Nyrenoverad kropp, fixade vingar efter återupplivandet av min Gillette.

_DSC7468

Synd byggsatsen inte tillverkas mer….

IMG_0006

After the resurrection…

 

 

Om 6 dagar är det Vintersolståndet, vilket innebär årets mörkaste dygn.

Sen vänder det och fortare än kvickt,  är det midsommar !

 

Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

EN INKLÄMD DAG MED NORDLIG VIND

 

 

 

Vädret har sista tiden inte bjudit på …

 

DCIM182GOPRO

…nordliga vindar, så det varit flygbart på Hovs Hallar för hangflygare av
vilken sort det än må vara..fast i dag söndag var det utlovat nordlig vind.

Jag åkte ner dit i uppehållsväder och växlande molnighet från Halmstad.
Bara för att  efter mödan  att ha släpat mig och mina grejor upp på platån,
monterat och gjort
klart,  mötas av först regn och sen en hagelskur.
Skuren drev förbi på 15 minuter, men både jag och min modell blev sura.
Dock icke mitt humör, då jag såg, det klarnade upp över Kattegatt.

Så det blev att vänta, torka av min Gillette från FVK, som var den modell, jag hade
med.

Till slut kom solen och vinden drog sakta igång från nord.
Men den var svag. Den låg på 2-3 m/sek,  vilket är ett gränsfall för att
kunna ta sig upp
i lyftet med en modell som Gillette.

Till slut beslöt jag mig för ett försök. Eftersom jag var på platåns topp,
finns det en
plats,  där det är bäst att kasta ut,  där det normalt inte
finns någon topprotor. 
Det är omedelbart till höger om den lilla
sänkan på toppen,  där vinden brukar vara  laminär.

Uppe på toppen där jag startade anloppet för utkastet,  märkte jag,
det fanns en topprotor ,
för det blåste i nacken…men jag visste,
att vinden längre fram mot kanten borde med viss säkerhet vara laminär.

Så jag satsade för allt jag var värd och fick iväg min Gillette bra.
Den gick rakt och jag förväntade mig lyft,  då jag gick ut över kanten.
Men det blev inget lyft…

Jag såg min höjd jag fått vid utkastet snabbt rinna bort, då jag gick
igenom kantrotorn och förstod omedelbart,  att risken är att modellen,
ve och fasa, riskerade att
försvinna ner under kanten och då skulle det
innebära morsning och goodbye till min modell.

Jag gjorde en snabb rush fram till kanten, det var ca 30 m och samtidigt försökte
jag
kontrollera min modell, som flög farligt nära stallgränsen. Inte enkelt !
Nåväl, framkommen till kanten, visste jag sen tidigare, att jag hade en
plan yta på hanget ca 30 meter
under den ordinarie hangkanten och
beslöt mig för att försöka sätta modellen
där.

Men först gällde det att komma dit. Det är svårt att kontrollera en modell,
om man
befinner sig över den. Dessutom i kraftig turbulens.  Jag fick i alla
fall Gilletten stabiliserad något sånär och styrde in den mot den plana
avsatsen.
Avsatsen består av  buskar och mindre stenar.
Inte speciellt modellplansvänligt, men det var mitt  enda alternativ !

Det finns en option till och det är att gå ut mot havet, accelerera och företa
en landning på stranden.
Jag vet ingen som lyckats, under de 43 år jag flugit
här med denna utmaning !

Min plan var att landa i buskarna,  för att minimera skadorna och rädda modellen.
Att landa modellen in i branten är nästan detsamma som att säga adjö till den.
Jag har en gång klättrat upp för den 60 m höga branten. Det gör jag aldrig om.
Jag kom in mot buskarna
lite vinglande, jag flög på stallgränsen igen och
då jag bedömde modellen var vid buskarna,
vilka var enebuskar, tryckte
jag ner den bestämt.

Modellen tog i buskarnas topp i normalt flygläge,  bromsades upp och modellen
gled sedan av grönskan och fortsatte
ner i stenpartiet, med låg hastighet..
Att trycka ner modellen är ett måste, för att få den dit man vill.
Det kan verka brutalt,  men hellre en landning med säker hastighet än en
vinglande färd i överstegrat läge,  som man inte vet hur det slutar med risk
för snaproll eller så dålig kontroll,  att man kan hamna i stort var som helst.

Det hade gått,  såvitt  jag kunde se,  så bra man kunde önska. Så det blev att
klättra ner för den synnerligen hala stigen
och hämta modellen. Alltid
spännande att inspektera en modell, som man trott var förlorad,
men
som genom tur och lite skicklighet blev räddad.

Jag kunde inte se några omedelbara skador på min Gillette och jag äntrade
kanten med lätt hjärta
och klättrade  tillbaka upp till min depå.

Gick igenom modellen en gång till och hittade en liten  skada i nosen,
som uppstod vid kontakten med stenarna.

Det fixade jag med Plastic Paddingspackel, våtslippapper och sprayburken
med vit färg, då jag kommit hem.

Nu undrade jag ju,  varför det blev så här, för det borde gått att flyga…

Svaret fick jag, när två skärmflygkompisar kom med sina grejor och
skulle flyga.
Det var Anna Hadders och Lars Agnas,  som spetsat på en
fin flygdag på HH.

Men de såg,  att det uppe på platån var dålig vind. Man balanserade lite för att få tiden
att gå i väntan på vind.
Vinden ökade, men där vi stod,  kändes inget.

Jag berättade,  att detta är ingen ovanlig situation. Vi kunde se det
blåste på havet och jag påstod
frankt,  att det finns lyft,  bara man
kommer utanför kanten och upp några meter.

Det blåste i björkarna vid hangkanten, men tyvärr hade jag missat att
ta med min vindindikator för kanten, vilket är ett 6 m långt metspö från
BilTema med en 4 m lång videobandsstreamer. Detta är det bästa verktyget,
om vi vill veta lyftet vid kanten. Genom att använda ett lätt videoband,
kan man se om vinden är turbulent eller laminär, vilket kan bestämma
om förutsättningar för en start eller ej föreligger.

Där vi stod på toppen, var det nästan inget tryck i vinden.
Allt berodde på kantrotorn och topprotorn, som muntra snurrade glatt på,
så vi
hade vind i nacken, då vi stod i riktning mot havet.
Det kan var frustrerande eftersom havet
indikerade 5 m/sekund nord…
Om vinden är 5 m/sek eller mer,  kan man lätt se,  genom att vågorna vid
denna vindhastighet börjar bryta. Det gjorde de nu.

Vi var överens,  att det finns lyft, det gäller att komma ut från hangkanten
och träffa på den laminära vinden. Ett klassiskt hangproblem, som jag
upplevt många
gånger här. Kommer man bara ut, så lyfter det.

Lars kunde slutligen inte hålla sig längre utan drog upp skärmen,   då rotorn tog
en paus eller flyttade sig och kände, det drog ok i linorna vilket indikerade att
startmöjlighet förelåg och Lars startade ut.
Lyftet var naturligtvis… mycket bra och strax efter startade Anna och
brast under flygglädjen ut i sång genom att solosjunga Sankta Lucia…
Det var  troligtvis första gången i historien, som det sjöngs Sankta Lucia
från selen till en paraglider på Hovs Hallar.

Roligt de fick flyga efter all deras möda och väntan.

Jag fick åka hem,  i alla fall rikare på erfarenhet och med föresatsen att
fästa antihalktejp
på kroppen på min Gillette,  så jag får ett rejält tag
med fingrarna utan att glida, då jag ska kasta iväg
min modell.

Jag var nöjd med dagen och i synnerhet,  att jag kunnat rädda min
modell ur ett omedelbart
hopplöst läge.

Ett mail från Lars talade om, att de som flög skärm hade fått ett fint luciaflyg !

Här kommer lite bilder och alla är tagna med min  GoProkamera,
som jag höll i handen.
Vidvinkellins, lite dåligt ljus och då blir det,
som det är.

En del bilder är klippta från en video.

 

 

 

DCIM182GOPRO

Platån 13. December kl 1000

DCIM182GOPRO

En del av sysselsättningen på ett hang för en skärmflygare…

DCIM182GOPRO

...parawaiting

DCIM182GOPRO

Eller gör man som Anna…balanserar…

DCIM182GOPRO

…och hoppas vinden ska ta sig.

DCIM182GOPRO

Lars är sugen…

DCIM182GOPRO

…och vi kunde se att vågorna började bryta , vilket betyder ca 5 m/sek i vind.

DCIM183GOPRO

Lars ringer till väderstationen och kollar vinden.
Framtill sitter hans vario/gps och höjdmätare.

DCIM183GOPRO

Anna Hadders, en frisk fläkt i skärmflygarskrået med mycket energi och flyglust !

DCIM183GOPRO

Lars kan inte bärga sig längre utan…

DCIM183GOPRO

…drar upp för att starta.

HH Lucia del 2.-004

När Anna såg att det bar ok, var hon inte sen att ta efter…

 

HH Lucia del 2.-006

…så hon tipptåade sig framåt tills det lyfte henne…

HH Lucia del 2.-007

…över björkarna och ut…

HH Lucia del 2.-009

…i fri luft.

DSC05627

Sen var det bara att njuta på !

DSC05631

 

DSC05638

 

DCIM182GOPRO

…medan en  frustrerad  modellflygare  vankade runt i väntan på vind…tur han
hade med sin skärmflygoverall,
som är ett utomordentligt plagg.

.

Kategorier
Hangflyg modell

OM JAG SLUTAT MODELLFLYGA…

 

 

 

 

 

…det kommer jag inte att göra,

förrän det är fysiskt omöjligt !

 

 

 

 

 

_DSC8161

 

 

 

 

Lördagen grydde med fint väder och västlig vind.

Ni kan se bilden ovan, tagen på morgonen den 12 .
December, att det är inte speciellt vinterlikt…

Flygsugen, som vanligt, packade jag de få saker som behövs
för att åka till ett lämpligt hang.

Västlig vind, efter storm och hårda vindar….det blir Tönnersa
Strand. Nu ännu högre än nånsin förr.

Modell med på resan var min Spirit, som verkligen börjar få
många timmar i luften nu. Spirit är en mycket lätt 2-m modell
från USA och det innebär,  den är lätt att skada.

Inte vid flygning, utan fastmer vid hantering. Alltså då den ska
ner i fodralet, då man ska igenom dörrar, gå i trappor, stoppa
in den i bilen eller gå från bil till pilotplats genom risig skog.
Likadant kan skador uppstå då jag monterar exempelvis vingar.
Håller man för hårt i D-boxen, som är av tunn lätt balsa, kan man
lätt knäcka den.

Jag har fått lite sådana skador så det lutar efter 2.5 års flygning
åt att jag ska klä om vingarna med nyinköpt Oracover från Lennart
på RC-Teknik.
Före omklädning ska småskador på vingen lagas och den ska få
3-4 strykningar med cellulosapolerlack för att trästrukturen
ska stärkas. Eventuellt lackar jag på 25 grams glasfiberväv på
torisonsnäsans balsaytor. “Lacket” då jag lägger på glasfiberväven
blir med aceton förtunnad epoxieplast.

Nåväl, vinden var 6 m/sek, då jag startade 0900 vid min vanliga plats.
Lyftet mycket bra och Spiriten flög,  så bra den kunde.

Efter 2 timmar i luften, endast avbrutet av en kort paus och landning
för en justering, landade jag klockan 1100 nöjd och glad.

Jag landade vis av erfarenheten på den platta stranden, för varför
ska man vara heroisk och klämma ner modellen vid kanten och riskera
skador ?

Men enligt lagens om allts dj……..het,  i enlighet med vad jag tidigare
skrev om transportskador, körde jag höjdrodret i en utstickande gren
då jag gick till bilen….
Hemma kollade jag servot till mitt höjdroder och naturligtvis var
växellådan kaputt.

Jag bytte servo till ett bättre, som förhoppningsvis med sin metall-
växellåda skulle tåla lite mer.

Bland mina servon har jag en låda med något jag vill kalla “Diverseservon”

Servon med felfunktioner eller annat. Eftersom jag sparar allt…satte jag
mig efter att jag gjort annat utomhus som krävs och gick igenom en
plastlåda med servon. Reservväxellådor och drev hade jag. Jag fick ihop
12 servon som nu funkar helt perfekt. Bra terapi….

Ånyo är det bevisat, det lönar sig att satsa på kvalitetsservon.
Vem vill riskera en modell med servon som kostar 150 kr styck mindre ?

Jag gör det inte mer. Således har jag bytt alla skevroderservo, där det
inte redan fanns bra servo, mot dessa. Att de väger 28 gram, det står
jag ut med.

Vid Tönnersa Strand håller länsstyrelsen på att återställa dynlandskapet
genom att bana av växtlighet, så bland annat fältpiplärkan kan återetablera
sig till sina häckningsplatser. Bra initiativ.

Lite bilder från min flyg- och naturlördag…inga ombordbilder,

00

En del av det m y c k e t långa Tönnersa Strandhanget.

_DSC8106

Just framkommen med det jag har med mig. Jag har en plaststol, som låg på stranden efter en storm
som jag kan sitta i. Den har märkligt nog fått ligga bakom min pilotplats i mer än ett år nu…

_DSC8112

De enda som flög förut jag var fiskmåsar och gråtrutar, som ofta glider på hanget på spaning efter ätbart.

_DSC8120

Vitmossan sprider sig mer och mer här. Varför ?
Det måste vara att betingelserna är gynnsammare.

_DSC8125Björk och tall växer ända fram till toppen på dynerna nu.
Har kommit de sista 6-8 åren i en ökande takt.

_DSC8150

En dynformation där jag brukar fuska i DS med min Alula.

_DSC8189

Grävaren som ett urtidsdjur betande med hjälp av en lång snabel .

_DSC8193

Här har grävaren dragit upp ett stort bestånd av vresros.

_DSC8206

Bäcken vid Lagaoset ändrar ständigt utseende.

_DSC8221

För 3 veckor sen var den uttorkad…

_DSC8236

Vårt gamla bekanta strandmonster höll som vanligt ställningarna.

DSC05586

Jag hittade en annan stirrande herre i sanden…

DSC05588

Han är lik en känd person, men jag kan inte placera honom…
…underbettad med aningen krokig näsa…

DSC05594

Vissa stranddjur är utrustade med kraftiga antenner för att kunna lokalisera eventuellt byte…

 

Kategorier
Hangflyg modell

LITEN PROVFLYGNING AV MIN GILLETTE

 

 

 

 

Det blåste västlig vind i dag…

 

 

 

 

 

IMG_0006

 

 

 

…vilket talade för,  att det var flygbart på Tönnersa. Eftersom jag
alltid är flygsugen och speciellt då jag ska testa något nygammalt
eller nytt, plockade jag ihop grejorna och åkte dit.

Jag hade förväntat mer vind, men märkte att vinden vid havet låg på
ca 4 m/sek.

Nåväl jag monterade min Gopro på stativ och ställde den,  så den
skulle ta bilder från marken på min modell.

På min Gillette hade jag avsett att ha en kamera just bakom vingen
på ett stativ 15 cm upp, men enligt Murphys Lag hade kameran hängt sig.

Jag hade inte med någon nål,  så jag kunde resetta den.

Så det blev att starta utan ombordkamera. Utkastet skedde med all
den kraft jag är mäktig, svängde höger då vinden kom lite snett från höger
och fick kontroll på modellen något så när.

För jag märkte nästan direkt efter start,  att det var något med V-stabbbens
roder. Allt fungerade vid prechecken,  men då jag flög, var det något
som krånglade.

Jag höll ut ett par vändor,  innan jag landade på stranden.

Ok,  komma ner på stranden var inga problem, men att komma upp
till min pilotplats, det var inte enkelt.

Fronten mot havet på dynerna var efter diverse hård vind väldigt brant.
Man kunde inte ta sig upp…..jag var tvungen att hacka ut fotsteg,
för att så småningom häva mig upp.

Vid koll av V-stabbens roders funktion visade det sig , att ett av roderna
rörde sig knackigt. Varför ? Ingen aning.

Men en sak märkte jag. Då jag körde skeven, sjönk spänningen till
mottagaren till 3.8 Volt…..trots jag har splitt nya Mh-celler 2300 mAh
och de var toppladdade. Jag får fixa en lösning på detta. Först satte jag i en
acke med 5 celler, men den spänningen blev för mycket för de små servona
i stabben, så jag gick ner på 4 celler.

Nu kommer jag att byta servona i stabben till något bättre, så jag kan
köra med 5 celler. Det borde ge full säkerhet.

Som sagt,  Gilletten har fått sitt lite rumphuggna luftdop vid Tönnersa Strand
och nu ska jag fixa det,  som behöver ändras inför nästa flygning.

Kameran som skulle plåta fast med,  då jag flög la snabbt av, då acken var urladdad.
Eftersom GoPro har WiFi,  är det lätt att glömma WiFi på, eftersom det har en
egen avstängningsknapp. Nåväl, man lär av misstagen.

Så det blir lite dåliga bilder bara. Men jag var ute och flög i alla fulla fall !!

GOPR4970-001Det blev bara den usla bilden av min Gillette, just då jag kastat ut..

IMG_0005

Ja, så här ser den ut, innan jag klätt om vingarna. Den duger.

IMG_0009

Som du ser står solen lågt vid 2400-tiden redan.
Längst ner i kanten min fasta kamera som behagade slå av sig tidigt.

IMG_0011

Havet gick ganska högt på stranden i dag.

IMG_0016

…och här ligger Gilletten efter en kort testflygning.

Men det kommer fler, bara vi får riktiga vindar !

Kategorier
Hangflyg modell

GILLETTENS RENOVERING

 

 

 

 

…går planenligt.

 

 

 

 

_DSC7467

 

 

 

Så fort jag fått upp min gamla Gillette på bänken,  började jag renoveringen,
för jag är så sugen att se den i luften igen.

Jag vet, att modellen inte är så vansinnigt snabb, men den har andra värden.
Den är ihopsatt,  en av de snyggaste modeller jag sett…ever !

Kroppen, vingarnas infästning och vingarnas form är mycket lyckade.

Synd inte FVK kunde tillverka nya. Jag sa till Brian,  att om ni ändrar
vingkonfigurationen, öka spännvidden med 40 cm och applicerar en
modern profil som exempelvis någon av Martin Hepperles nya snabba,
skulle det bli en eftertraktad modell.

Ok vad har jag gjort ? Jag har slipat ner kroppen, spacklat den och kört
på porfyllare. Gjort tre tunna grundlackningar med våtslip mellan varven
och sprutat vit akryllack  från sprayburk.
Akryllack köpte jag på AD-center.  Den är snabbtorkande och den innehåller
mycket pigment, så den täcker bra. Kostar en del, men hur mycket lägger man på ?

Huven är original svart, men jag våtslipade den, grundade och sprutade den
röd.

I kroppen på modellen finns ingenting…egentligen. Servona till V-stabben
sitter i stabbarna där bak, skevroderservona sitter i vingarna, vilket betyder
att det är gott om plats för mottagare och acke i kroppen.

Jag har köpt några nya 8-kanals DMSS rx, eftersom prisskillnaden mellan
6-8 kanaler är
försumbar. Fast,  jag hade bara behövt 4 kanaler egentligen.
Eftersom jag just bytt
radio,  önskar jag,  att sändningsstandarden behålls nu,
så man inte behöver
köpa en massa ny mottagare igen, om man byter upp
sig inom JR-familjen. En 8-kanals mottagare till JR Dmss, den kostar nästan
1000 kr med frakt…

Köper man då 8 stycken förstår vi,  att det blir pengar i sista änden.
Men jag är mycket medveten om,
att finns det något som blir  gammalt fort,
så är det elektronik!! Jag väntar på att mottagarna ska anlända,  så jag kan programmera.

Min acke blir två LiPo-celler och för att inte servona ska få spatt,  sätter jag
in en Ubec
mellan acke och rx/servo så spänningen ut blir 5.6 volt.

Har du ingen spänningsregulator,  kan du använda kiseldioder i serie, då
de sänker spänningen med ca 0.7 Volt var och en.
Kör man för hög spänning
till en del servo, ställer de sig i mittläge och
oscillerar fram och tillbaka. Speciellt
sker detta på billiga mikroservon.

Jag har beställt vit Oracover från Rc-Teknik för att klä om vingarna,
men i väntan på det har jag fixat till de gamla vingarna och de blev hyfsat
bra efter lite rengöring,  värmepistol och småreparationer.

Nu väntar jag som sagt på nya mottagare till Gilletten, så jag kan programmera
den. Jag kommer ju att ha V-stabbe med sidoroderfunktion, vilket jag
alltid ansett vara ett viktigt roder, vidare separerade skevroder med kraftig
differentiering så det blir 80 % upp och 20 % ner i akt och mening för
att undvika skevroderbroms och därav orsakad oren flygning.

Skevroderna ska också fungera som en primitiv halv kråkbroms vid landning.

Det behövs garanterat,  då man ska landa på Hovs Hallar, om man nu inte är certifierad
expert, 
vilket jag inte är,  för jag har  bara flugit där i 43 år och saknar således
erfarenhet och bedömningsförmåga.

Eftersom Gilletten är lätt och har relativt låg vingbelastning,  ska jag tillverka två
blyvikter,  som används för att kunna omvandla  överflödig  lyftkraft till hastighet.

Det blir en på 250 gram och en på 600 gram.

En annan sak som fattas är glasfiberröret som utgör vingfastsättningen.
Jag glömde ju den hos Kalle i brådskan, men har lovat skicka det, så
det dyker upp. (Vilket det just har gjort)

Ett litet bekymmer är,  hur jag ska säkra vingarna till kroppen. Vingarna
sitter trädda
på en glasfiberstång 6 mm diameter. I bakre dela av kordan
finns stift, som ska sitta i hål i kroppen.

Sen gäller det att säkra vingarna, så de inte far iväg. Jag gjorde det förut
med O-ringar, men det
var knepigt att få ringen över krokarna som är
skruvade i rotsprygeln. Kroppen är mycket slank, vilket gör,  man har lite
utrymme att placera fjädrar eller gummiband, som håller vingarna på plats.

Kanske jag löser det som så nu, att jag borrar ett 1.25 mm hål från
undersidan genom vingens
undre del och vidare genom röret i vingen
och vidare genom glasfiberstången och 2 mm i i vingens
övre halva.

Sen använder jag en pianotråd, som jag sticker in genom det borrade
hålet och som jag låser
i vingen med tejp eller ett enkelt fjäderlås.
Det borde bli enkelt och säkert.
Fast för provflygningarna kommer jag
att använda en liten dragfjäder,  som jag med viss
svårighet kan häkta
på krokarna på vingarna.

Vi får se hur det funkar, för jag vill det ska vara funktionellt och enkelt.

Det  kommer en rapport efter min provflygning. Som kommer att ske vid
Tönnersa Strand vid Laholmsbukten, där hanget efter
sista stormen aldrig
varit bättre. Äter havet mycket mer i dynerna,  kommer vi till
slut av få en
accelererande  minskning av höjden.

Så flyg mens tid är…

_DSC7461Lång och slank…

_DSC7462

_DSC7465

Ser lite roligare ut med röd huv…

_DSC7466

_DSC7468

Vingarna innan jag klätt om, men de är inte så pjåkiga.

_DSC7469

Stabbhalvorna med inbyggda servo. På servokablarna ett filter som galvaniskt
avskärmar mottagaren från servona,
för att undvika påverkan på mottagaren på
grund av långa kablar, som i olyckliga all kan fungera som antenner.

_DSC7470

Klart jag är medlem i ÅMFK….klubben som äger sitt eget fält.

Kategorier
Hangflyg modell

JAG KUNDE BARA INTE LÅTA BLI, FÖR JAG VAR SÅ SUGEN PÅ…

 

 

 

 

 

…att flyga lite hang i lördags.

 

 

 

DCIM108GOPRO

Vi har haft bedrövligt hangväder ganska lång tid nu.

Inga nordliga och nordvästliga vindar vilka ger möjligheter
att flyga på det enligt min synpunkt bäst lyftproducerande
hanget i Sverige, Hovs Hallar.

Lördagen började med skyn täckt av stratusmoln, som levererade
sitt regn utan pardon.
Men enligt det väderinstitut som har bäst prognoser, yr.no, var det
utlovat uppklarning under eftermiddagen och omslag till nordväst.

När jag i ösregnet kl 1230 kollade vinden på vår vindmätare på Hovs
Hallar, sa den,  att det blåste 7 m/sek nordväst.

Alltså ett omslag var på gång. Så jag chansade lite, in med modell i
bilen och iväg. På väg ner på E6 såg jag , att en uppklarning var på gång,
så hoppet steg om att få flyga.

Just innan infarten till Båstad slutade regnet, vilket var positivt.
Mindre positivt om man är bilist var,  att man i Båstad hade någon
form
av julmarknad längs genomfartsgatan,  vilket gjorde,  att
trafiken gick
lika fort,  som  implementerande av ett beslut i riksdagen.

Men till slut var jag igenom och vädret hade bättrat sig ytterligare,
vilket satte energi till livsandarna och lusten att flyga.

Körde ner på parkeringen vid HH och kollade vinden. Den var
nordväst med dragning
mot nord. Så jag valde att gå ner på det
låga hanget vid Segeltorp.

Upp på kanten där jag har pilotplats och monterade min modell,
som
var en Spirit, vilken hade fått 375 gram ballast, för att få ut
lite bättre hastighet
från det starka lyftet.

Naturligtvis hade jag vänt en av de 4  kontaktdonen till servona fel,
så det blev till att montera isär igen och göra om.
Jag bestämde för att spara nerverna, för då jag kommer hem,  ska
jag ändra kontaktsystemet för
skev/klaff, så det blir oförväxelbart.
Det spar tid.

Lyftet var mycket bra,  så jag kunde flyga med verkligt lösa tyglar.
Jag testade, eftersom jag har vario/höjdmätaretelemetri ombord,
hur högt
jag kunde komma,  om jag gnetade upp mig.

Det blev 127 m över startplatsen, så med tanke på startplatsens
höjd över havet
blev det realt ca 155 m. Det är inte dåligt på ett
25-30 m högt hang och det visar också,  hur viktigt det är med laminär
vind,  för att verkningsgraden på hanget ska vara hög.

På värdshuset bodde mycket människor för en weekend med
julbord och det kom en
stor flock med weekendfirare gående,
för vilka jag med glädje berättade om 
modellflyg och hur det
fungerade med hangflyg. Nästan alla frågade: “Var sitter motorn” ?
Jag pekade på solen och förklarade sammanhangen.
“Det visste vi inte” sa åskådarna.

Alltid roligt att kunna berätta om vår hobby för människor,
som är intresserade
och som ställer intressanta frågor. Jo, det var
mest pensionärer, alltså de som
är lite mer erfarna…

Eftersom jag inte hade med min overall,  blev det bara…
2 timmar flyg för 
klockan 1540 drog jag full klaff på modellen och
svängde in och helikopterlandade på gräset.
Har man stora klaffar, ska man tänka på,  att dra in klaffen ca 20 cm
över marken.
Landar du med nedfällda klaffar med en hangkärra kan servon eller
linkage skadas,  om klaffen tar i marken. Dessutom,  om du tar in
klaff så förlorar modellen lyftkraft och sätter sig snabbt. Precis som
när man vill ha ner en PA-18 fullsize vid en trepunktslandning lite snabbt.
Omkring 1615 är det för mörkt för att flyga, så landningen skedde i
rätt ögonblick.

Visserligen stod solen lågt då jag landade,  men den sken,
så jag kunde njuta av mitt flygande och naturen på Hovs Hallar
den 
28. November efter en bedrövlig inledning av  vädret på lördagen.

Så det gäller att ta chansen…den kommer aldrig tillbaka.

Detta var min lördagsflygning på Segeltorpshanget.

Vad flög du…

Kategorier
Flyghistoria Hangflyg modell

HANGFLYG MED RADIOSTYRDA MODELLER FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ HOVS HALLAR…

 

 

 

…var det som dokumenterades i denna videon.

 

 

 

 

 

Hang 1-039

Detta är troligtvis första hangstarten på Hovs Hallars platå 1970

 

 

 

Efter att en försvunnen 8 mm film dykt upp igen efter 44 år,
gjorde den det möjligt,  att kunna visa video,  då man för första
gången startade en segelkärra från Platån uppe på Hovs Hallar.

Jag vet inte,  om man flugit fullskalasegel där, men jag är ganska
säker,  att så inte varit fallet.

Året är 1970 och piloterna är Pär Lundqvist och Kurt Lennå.

Kurt var den förste,  som kastade ut en modell på hanget utan motor
och kunde hålla sig uppe utan problem.

Innan han startade utan motor,  testflög han med motorn igång på sin
egenkonstruerade motorseglare för att få lite information.
Hanget som användes,  var sydhanget alltså baksidan på Hovs Hallar.

Det är ett hang,  som inte används längre,  då vi nu helt flyger på Nord-
och nordvästliga vindar på Segeltorp och Platån.

Pär flög med en Graupner Cirrus,  som är en lätt modell med ca 3 m spv.

Vem som flög först på Platån vid nordlig vind är osäkert, men det var en
av de två tidigare
piloterna med absolut säkerhet.

Vi ska veta,  att hangflyg med modell var något relativt okänt i Sverige
1970.
Den allmänna uppfattningen var, att det krävdes höga hang och mycket vind,
för att göra flygning möjligt. Det kan ha varit en orsak,  att man inte vågade
starta och prova tidigare. Nu vet vi,  att det inte behövs höga hang och det
behövs inte hård vind.

En modell med 2 m spv med vikten 1000 g flyger på 1 m/sek på platån.

Efter hand som Pär och Kurt fick rutin  av hangflygandet så utforskades
fler möjliga och omöjliga platser,  där det fanns en kant,  som kunde fungera
som ett hang.

Jag började flyga  hang sommaren 1972 och har sen dess varit detta sätt att
modellflyga trogen, då det ger piloten så mycket av upplevelser.

Filmen är tagen av Bertil Dahlqvist och har , som ni kommer att märka,
blivit
påverkad av tidens tand.

Vi har försökt förbättra den med lämplig mjukvara,  för att få ett för betraktaren
så bra resultat som möjligt. Sen har jag kört den genom Moviemaker och editerad den.

I början av videon finns avsnitt,  då Kurt flyger sin motorseglare på F 14 Halmstad.

Jag tog med dessa stillbilder  och andra som är klippta från filmen och ni förstår
säkert,  att kvaliteten inte är hundra, men det är ett tidsdokument,  varför jag tog med det.

Andra stillbilder är från Hovs Hallar och jag kommenterar under bilderna,  vad det är.

Ja, det var alltså 44-45 år sen…ibland är minnet bra men kort…

Allt material är från 1970-1972.

Här kommer bilder och video på vår nostalgiresa så hoppa ombord !

Har någon,  av de som var med vid denna tiden,  något bildmaterial,
så publicerar jag det gärna till glädje för många här på bloggen.

Min adress hittar du under rubriken “Welcome” upp till vänster.

Hang 1-025Kurt monterar sin motorseglare. Kolla storleken på servona…

Hang 1-026

Kurt testar bromsarna…

Hang 1-027

…och sätter på huven på sin egenkonstruerade motorseglare.

Hang 1-028

Japp så såg planet ut , fast utan motor, som flög de första hangvändorna på Hovs Hallar 1970

Hang 1-029

Kurt kolla trottelarmen vid förgasaren.

Hang 1-030

snart dags…

Hang 1-031

Os .19 startad.

Hang 1-032

Kurt beredd starta på Halmstad Flygklubbs stråk på F 14 Halmstad.

Hang 1-033

..och Kurt tar den långa benet före det korta och startar.

Hang 1-034

Hang 1-035

Detta är troligtvis första starten på HH av Kurt Lennå.

Hang 1-036

Pär Lundqvist fick nöja sig med att bli två och röka pipa.

Hang 1-045

Jag tror, efter lite forskning, att detta är första gången det
flygs hang utan motor på Platån uppe på HH.
Piloten är Kurt Lennå.

Hang 1-037

Kan var första landningen efter hangflygning.

Hang 1-042

Kurts modell till vänster och Pärs Cirrus till höger.

Hang 1-043

Pärs Cirrus svävar…

Hang 1-050På gång att hämta modellen

Hang 1-053

Här kommer Pär med den och platsen är sydhanget på Platån.

Hang 1-056

Året efter hade Pär konstruerat en egen modell för segel, Debutant som flyger här.

Hang 1-049

Pärs Cirrus på Sydhanget.

Hang 1-057

På Sydhanget med Hallands Väderö bortom udden.

Hang 1-058

Pärs modell “Debutant”.

Hang 1-060

Pär på väg att landa sin Cirrus på Sydhanget HH.

Hang 1-066

Kurt har hämtat sin efter en lyckad landning.

Hang 1-073

Pär Lundqvist 1970 – 1971 djupt koncentrerad på sin modell.

Här är den utlovade videon:

 

Kategorier
Flyghistoria Hangflyg modell Modellflyg teknik

PELLESTOVA RC-SEGELMEETING I NORGE 1973…

 

 

 

 

…har varit en naturlig samlingspunkt

för segelflygare från Norden .

 

 

 

 

hang 3-058

 

 

 

I början av 70-talet arrangerade MFC Cirrus i Norge, under ledning av Ottar Stensböl
segelträffar i de norska fjällen vid Pellestova.

Detta var under hangflygets pionjärtid och allt var nytt och spännande med framsteg
hela tiden.

Jag var själv aldrig där, utan det närmaste jag kom var då vi tävlade i NM F3F vid Storefjell
i Hemsedal.

Men som sagt, under 70-talet var aktiviteten hög.

Bilderna klippta ur videon, därav kvaliteten.

 

 

hang 3-002En Graupner Cumulus startar.
Flög inget vidare, den var “gungig”. Det berodde på att
sidorodret var ett balansroder. Jag ändrade om till vanlig
konfiguration på rodret, det blev mycket bättre.

hang 3-011

Cumulus hade pilformade vingar för längdstabilitet och tyngdpunktsförflyttning.

hang 3-013

Ottar Stensböl 1973. Segelflygnestor i Norge och fortfarande aktiv
så vitt jag förstår….

hang 3-016

The man at the edge, Ottar.

hang 3-023

Kurt Lennå Sverige i tidsenlig frottemössa…

hang 3-026

Kurt var tumstyrare…

hang 3-027

Kurts lätta modell. Vridbara vingar i stället för skevroder.

hang 3-030

Ottar Stensböl, en man med auktoritet.

hang 3-031

Ottars vackra dotter….jag tror många av de gamla bockarna
på hanget beundrade henne i stället för modellerna…

hang 3-038

Ottar putsar sin modifierade hangcirrus.

hang 3-043

Jo vingarna höll i svängarna men…

hang 3-050

Nisse, ena hälften av brödraduon Nils-Henrik och
Gunnar Hoffman från Kristianstad.

hang 3-056

Kurt preparerar sin termikkärra för F3B uppgiften.
Försedd med vridbara vingar, vilket väl inte

var helt lyckat på en termikmodell.

hang 3-061

Tiden tas av Jan Levenstam.

hang 3-066

Kurt glad.

hang 3-070Pär Lundqvists Brequet 901 i väntan på start.

hang 3-079

Kurt Lennå startar Pärs Brequet.

hang 3-072

Pär till vänster med orange anorak. Mannen i mörk overall är Ottar Stensböl.

hang 3-073

Ett relativt stort plan att flyga hang med…

hang 3-077

Som tidigare påpekat är  bilderna klippta ur en 8 mm film.

Från Bertil Dahlqvists 8 mm filmer har det blivit en video med lite musik och förklaringar
från ett segelflygmeeting där 1973.

Ånyo säger jag, se det som ett tidsdokument över en pionjärtid,  som aldrig kommer tillbaka.

Vill ni veta mer om Pellestova så googla, det finns mycket info att hitta.

Här är videon från meetinget 1973: