Jag tycker dessa bilderna är suggestiva.
Vita dramatiska…men ändå lugna spår mot en skarpt
blå himmel.
Att släppa ir-facklor har blivit vanligt på flyguppvisningar
av idag, då de skapar en överraskningseffekt och spektakulära
bilder.
Det bästa jag i denna genre, var en amerikansk C-17
transportkärra som fyllde skyn med facklor.
Här kommer några bilder från Malmen.
Säkert har du märkt, speciellt om du flyger en högvärdig
segelmodell, att ”Den vill inte komma ner”, då den ska landa,
om marken är jämn och fin.
Den bara ”flyter” på…
Då du landar en fullskala kärra, är detta fenomen än mera
uttalat.
Hur kommer det sig, att planet tycks få bättre glidtal nära
marken ?
Det beror på något, som heter ”Groundeffekt” eller ”Markeffekt”.
Jag såg ett tv-program på nån Discoverykanal där ”Experter
som sades vara ”Ingenjörer” talade i nattmössan om markeffekt.
Det var de vanliga sagoberättelserna om, att ”Luften komprimeras
under vingarna, vilket gör, att det glider bättre”…
Markeffekten beror enkelt uttryckt på, att lyftkraftsmotståndet
minskar, då planet flyger nära marken.
Varför minskar motståndet ? Det beror på, att cirkulationen
runt vingen hindras till viss del nära marken, då det fattas
fysisk plats för luften att cirkulera på undersidan av vingarna.
Det inducerade (Lyftkraftsmotståndet) motståndet minskar,
då spetsvirvlarna i vingspetsen minskar,eftersom de inte
kan bre ut sig, eftersom det inte finns plats för dem.
Som du vet, kostar all alstring av lyftkraft energi och det
kallas inducerat motstånd och det manifesteras som exempelvis
spetsvirvlar vid vingarna.
Om nu det inducerade motståndet minskar, behöver du inte
betala så mycket för lyftkraften och lönen blir en effektivare
vinge och bättre glidtal.
Så en sammanfattning om du flyger nära mark:
Du får mer vertikalt lyft vilket motverkar tyngdkraften.
Du får mindre spetsvirvlar på vingarna, vilket minskar motståndet.
Du får mindre bakåtriktat lyft, vilket minskar motståndet.
Så glöm allt prat om att ”Luften komprimeras under vingarna nära marken” !
Fenomenet demonstreras här av Bruno Vassel i Utah, då han landar sin
segelkärra och den bara flyter på…
Kolla hans segelflygfilmer på Youtube. Det är en upplevelse.
Nu ramlar det på dig mera bilder från olika meetings,
innan kineserna släppte lös något som heter Covid…
Visst blir du sugen och inspirerad…
Ovan Old Nog 1946
P o2
Peres (1946)
Planeur R Descha (1945)
Super Sinbad (1943)
Twin Boom (1943)
Viking (1985)
Jag publicerar dessa ritningar, då jag tycker de är vackra !
Tycker du inte det ?
Modellen överst: Bird of time (1979)
PO 15 (1945)
Fillons Champion (1946)
G-5 (1946)
Electron III (1945)
…på friflygande Old Timer Modeller.
Han är en mycket kunnig modellflygare , som kan hantera
digitala ritprogram.
Jag fick ett tiotal ritningar av honom och jag tycker de
är konstverk i och för sig, så jag kommer att publicera de
här på bloggen, så andra får glädje av dem.
Den översta modellen : Aile Volante G. Sablier (1938)
Här kommer de första:
Albatross (1946)
AP6 (1937 – 1939)
Asso (1939)
Det kommer mera.
Vilket inte är det enklaste projektet… Fernando hade sett
vad jag skrev om modellen på min blogg, vilket väckte hans
intresse.
Såvitt jag förstår, har han lite kunskap om modellbygge, men
han har tydligen stor erfarenhet att rita och konstruera digitalt.
Därför skickade han mig två ritningar som förslag på en Mara.
Han har fått något att bita i ! Den är inte lättbyggd.
Markku berättade, att det lång tid för honom att få modellen
i luften och få den att bete sig, som han ville. Det handlade om
flera år.
På mig imponerade modellen framför allt med sina linjer
och estetiska framtoning. Vidare det ypperliga sätt som modellen
var byggd med intarsia, olika fiberriktningar osv.
Men det som imponerade mest på mig, det var det fantastiska
glidtalet.
Det måste legat många funderingar bakom Markkus val av profil
på vingen, eftersom modellen har en layout som en halvcirkel…
kommer strömningen av vingen att variera längs spännvidden.
Hoppas Fernando lyckas med sitt projekt.
Jag kastade fram tanken till honom, att hans ”Projekt Mara”
kanske varit utmärkt, med tanke på hans CAD/CAM kunskaper,
att genomföra med hjälp av en 3D-printer ?
Skulle lösa många problem med det svåra bygget.
OK, här kommer Fernandos ritning på ”Mara”.
Här är Fernandos ritningar:
Här är beviset att Stålmannen existerar…i alla fall i sinnevärlden.
Om du vill förströ dig i 5 minuter…
För mer än än 110 år sedan flög bröderna Wright med
sina egenhändigt konstruerade och byggda plan.
Den officiella sanningen tycks vara, de var de första,
som startade med en motordriven farkost från marken
och lyckades utföra en flygning…
Jag är personligen inte helt övertygad om detta,
utan jag vill framhålla Gustave Whiteheads,
(Weisskopfs) flygningar.
Googla hans namn och läs.
Men det är så med ”Gamla sanningar”…de får inte
officiellt ifrågasättas.
Hur som helst, så är denna film intressant, då den visar
problemen för de tidiga aviatörerna.
Man hade flygplan med dålig kontroll och man hade
motorer med dåligt kraft/viktförhållande.
Här startar en av bröderna Wright med hjälp av en vikt,
som drar iväg planet längs en träskena.
Det är just precis, han klarar att lyfta med en passagerare
till höger om sig.
Flygningen är på gränsen till vikning första minuten.
Jag skulle velat se strömningen runt vingen under första
delen av flygningen !
Men överstegrat eller ej, detta var den första demon
med en militär som passagerare i USA och det fick
en avgörande betydelse, då kongressen skulle allokera
pengar och andra resurser , för skapandet av flygförband
i det amerikanska försvaret.
Filmen inbäddad från YouTube.
Den sista dagen för året 2021 har just inträtt. Med plus 4.5 C
och dimma.
Inte så där upplyftande. Jag menar, det lockar inte mig ut
för att modellflyga…
Jag har flera nya modeller på hyllan, som väntar på intrimning,
men nu…nej.
Vi får avvakta, tills vi får lite behagligare väderomständigheter.
Jag har alltid hävdat, att det ska vara lustfyllt att modellflyga.
Man får inte känna det som ett tvång. Då försvinner all glädje.
Vi hade en köldperiod, som gjorde att isarna en bit in från
kusten lade sig och det väckte hoppet att återuppliva isflygandet,
som vi utövade mycket för 30 år sen…
Just nu försvinner isen lika snabbt som en löning på fredagkvällen.
Vad jag är speciellt sugen på är att testa är min nyinköpta
DJI Minidrönare.
Det jag sett och läst om den är bara positivt. Får se om jag
kan lära mig flyga den ?
Dåligt flygväder, galopperande Covidsmittspridning…inte kul.
Och alla dessa nyutnämda ”experter” som självsäkert uttalar sig
i massmedia om pandemin…jag tror inte på någon av dessa evangelister !
Men låt oss uppleva lite positivt från timade flygningar på
Hovs Hallar.
Som du kommer att se, flyger vi skärm, hänglidare och modell
på hanget.
Det är livligt frekventerat av alla tre kategorierna,
när vinden är lämplig.
Det vill säga den ska ligga mellan NNO till VNV.
Nedanstående var en fin dag så häng med !
Flyger du på Hovs Hallar händer alltid något oväntat,
som du kan se på bilderna.
Alla bilderna klippta ur video tagen med min lilla Mobius.
Därav kvaliteten.
En modell från 1973 ! Jo den flyger bra…fastän lite tung.
Startklar
Två JAS-39 passerade i höjd med hanget med 800 km/timmen…
Alla flög idag.
Det passerade två brandbekämpningsplan. Tillverkade i Sydafrika
för utprovning i Sverige. Ser ut som modifierade Piper Pawnee…
Utrustad med gasturbinpower. Undrar vad som är fäst vid vingspetsarna ?
En rote korpar strök hotfullt förbi.
I förgrunden en modern bogserbåt och i bakgrunden en feederbåt
på väg med containers till Biltema i Halmstad.
Hängglidare…härligt.
The sky is yours…
Nu ska jag sprida lite OT-glädje ur mitt stora bildarkiv.
Alla bilderna är från den tid då Covid inte påverkad oss.
Det var ju lite lättare att leva då. Jag tycker denna pandemin
är mycket deprimerande. Hoppas de som orsakat detta virus
inte får några julklappar !
Här kommer ett bildspel, så håll tillgodo !
Det gör vi, för att kunna utnyttja de hang, som finns längs kusten.
Hangen består av kanten från de rullstensåsar, vilka är reminiscenser
av de isälvar, som flöt fram under inlandsisen transporterande sten
och grus, som lagrades vid mynningen.
Det är dessa avlagringar, som skapat de branta kanterna som vi
modellflygare utnyttjar.
Jag har personligen varit och flugit med mina modeller där
sedan 1974…
De senaste 20 åren har ett gäng från Ållebergs Modellflygklubb
besökt trakten för att flyga.
Österlen har en vacker natur, som är säregen med sina böljande
kullar och kontrasten mellan hav och land.
Då vi besöker Österlen, bor vi på Österlens Gästhärbärge,
vilket drivs av värden Henry.
Vi kan varmt rekommendera detta boendet. Bor du där, blir du
förflyttad till sent 50-tal eller tidigt 60-tal.
Härligt.
Här är en fotohistoria, som jag hoppas ska ge dig en känsla,
av hur det är, att vara modellflygare i trakten av Ystad.
Häng med !
Jag beklagar, att vädret inte inspirerar till modellflyg just nu…
Slask och 2 grader varmt…Men yr.no lovar, att vi kan förvänta
en kallare vädertyp innan jul, vilket skulle kunna ge oss
möjlighet att ge oss ut med en hangmodell. Jag har två nya
modeller, jag vill testa.
Men nu har jag grävt i arkivet efter material och här är
en liten redogörelse, hur det kan vara då vädret är tillåtande.
Vinter på Platån HH och vår på Segeltopshanget.
Håll tillgodo med att tillbringa 5 minuter av ditt liv tillsammans
med mig…
”Brrrrr…”
Spirit Elite, alltid flygbar.
Två av mina supportrar…
Kritiska blickar på mitt flygande…
Platån Hovs Hallar
Vi modellflygare är synnerligen väderberoende.
Flyger vi segel, vill vi helst ha sol och lite vind.
Antingen det gäller hang- eller termikflyg .
Just nu är det inte modellflygväder. Blåst och kallt.
Vi, som är lite äldre, blir som gamla huskatter tycks det.
Att gå hemma i värmen…det är livet just nu.
Så vad vi kan göra är att leva på gamla intryck och
upplevelser från sommarens flygningar.
Därför käre besökare, följ med mig bakåt modellflygstigen.
När Pär flög sin Lunak på Hovs Hallar.
Läst här om Lunak.
Jump in and buckle up !
Pär startar sin Lunak i synnerligen svag vind på
Hovs Hallar med hjälp av en stump gummirep.
Här har gummirepet just lossnat från modellen.
Orkar du ?
För nu blir det fler bilder på friflygande modeller från förr i tiden…
Sådant tycks livet just nu vara för oss, som är modellflygare,
med tonvikt på ”Flygare”.
Tråkigheterna påspädda och påeldade av domedagsprofeterna
i kvällspressen med dess katastrofrubriker om den nya
Corona-virusvarianten.
Nu dansar boulevardpressens journalister en rubrikernas
jitterbug , som vältrar sig i människor ängslan och rädsla .
Allt ovan gör, att för en flygare tycks inte livet just nu
vara en dans på ett blankt golv, enligt vad jag tycker.
Vi hade planerat att fara till Hovs Hallar idag för lite
hangflyg, eftersom yr.no lovat 2-5 m/sek nord.
Dessutom var det förutspått solsken och lite
högtrycksbetonat väder.
Såg fint ut och jag förberedde mig och mina
modeller.
För att raskt återföras till realiteterna då jag vaknade
på morgonen och fann, att mätaren på Hovs Hallar
visade 8 m/sek NO med byar på 12 m/sek…
Prata om tappade sugar…
Men det är ju inte första gången, detta inträffar
och jag vet av erfarenhet, att väderläget och
framförallt vinden är svår att förutse innan mitten
av januari vid kusten.
Att flyga hang på Hovs Hallar en fin vinterdag
med solsken och 3 m/sek Nord, det är en mycket
positiv upplevelse.
Resten av denna veckan ser inte hoppingivande ut,
vad gäller modellflygväder.
Vi åker ut och plockar svamp istället och räddar
hem de sista trattkantarellerna.
Om tre dagar får jag den tredje Covidsprutan.
Den årliga ”vanliga” influensasprutan har jag tagit
, så jag har gjort vad som är möjligt för att förbli frisk…
Vi får, vad gäller modellflyg och hälsa, göra som loppan:
Leva på hoppet !
Jag föredrar detta väderläget för flygning på HH…
Jag letade upp lite bilder om OT-Friflyg såsom det var före pandemin.
Hoppas läget går tillbaka, till i alla fall något som liknar det normala,
så vi kan flyga och umgås.
Tills dess får du hålla tillgodo med mina enkla bildspel…
Efter att ha kämpat med en hårddisk som inte ville svara
och som innehöll 450 GB bilder, hade jag nästan gett upp
hoppet.
Jag hade på möjliga och omöjliga sätt försökt komma åt
hårddisken för att kunna rädda mina med svett och möda
hopsamlade bilder.
4 olika återvinningsprogram försökte jag köra på disken,
men det sket sig varje gång.
Allt tycktes förgäves och jag hade kopplat ur den för vidare
transport till återvinningsstationen.
Men eftersom jag är envis, beslöt jag att göra ett sista försök.
Läget var:
USB- Hd 500 Gb som var nästan helt fylld med data.
Jag hade på alla sätt försökt återfå bilderna eller
komma åt datan på hårddisken och som en sista,
lite desperat kan det tyckas åtgärd, formaterade jag
, jo det gick och använde diskhanteringsverktyget
och partitionerade om disken till två partitioner.
Efter detta körde jag recovery med 4 olika program,
utan att de fann så mycket som en endaste byte…
nu var jag på väg, att om inte kasta in handduken,
så i alla fall hårddisken…
Men jag beslöt, att koppla in den igen och köra de fyra
recovery-program jag hade tillgång till i ett sista försök.
De två första fann inget.
Men…då jag använde det tredje, vilket heter Stellar Phoenix
Recovery Scan, då skedde något, som jag inte förväntat, då
jag tryckte på ”Enter” för att påbörja scanningen…
Programmet började hitta förlorade filer !
Varför det fungerade nu ? Jag har ingen aning, för jag
hade kört det flera gånger förut efter formatering och
ompartitionering utan resultat.
Jag trodde inte det var sant, att mina filer hittades.
Min hjärna fylldes av förväntningar och mitt sinne av
oföreställbar glädje, om det var så, att problemet löste sig
och mina bilder återuppstod.
Scanning och recovery av mina bilder tog mer än 55
(FEMTIOFEM) timmar…
Resultatet blev, att jag fick tillbaka, som jag bedömer
det, 98% av bilderna.
Som du förstår, är detta en hyfsad volym med material,
hur skulle jag fortsätta och kunna hantera allt detta ?
De återvunna filerna fanns i 9 mappar, där bilder låg
helt utan ordning för mig.
För att kunna hantera det, ordnade jag bilderna efter
storlek och kastade alla bilder, vilka var 500 Kb eller mindre.
Det var ju skärmdumpar och annat krafs.
Nästa åtgärd, för att få bilderna om möjligt samlade i
”fotosession”, ordnade jag bilderna efter tidpunkt.
Därifrån fick jag sedan sortera bilderna till mitt editerings-
program, som är det enklaste tänkbara, Picasa.
Programmet kan du ladda ner i länklistan till vänster på
min bloggs första sida.
Photoshop…det tar för mig evigheter att använda.
Vän av ordning och jag undrar naturligtvis, varför det
plötsligt fungerade med recoveryprogrammet ?
Jag har ingen aning, eller kan vi säga ”These things happen”…
Var säkra på att jag sparar mina bilder nu !
Dels säkerhetskopierar jag alla bilder i Picasa till en ny 2Tb
USB-hd, dels sparar jag bilderna till en annan likadan hd,
vilken jag normalt sett har urkopplad, då jag inte behöver
bilder därifrån.
Jag vet…ladda upp till en molntjänst. Kostar 250 spänn i månaden
med allt mitt material.
Sånuedesomdee…
Som du käre besökare säkert förstår, är fotografering
och behandling av bilder för bloggen ett av mina intressen.
Jag har hundratusentals bilder lagrade på mina hårddiskar
och jag vakar över dessa, med all den omsorg jag kan uppbåda.
För att säkra mina bilder har jag två (2) externa hd med vardera
2 TB lagringsutrymme. Detta för att fördela riskerna vid ett
haveri.
Jag kände mig ganska säker och bekväm med detta.
Men…Murphy slog till. En av de externa hårddiskarna gick
sönder rent fysiskt. Den slutade att fungera, då jag skulle
hantera bilder därifrån.
Förstår du, att jag blev svett…och fick en dålig magkänsla ?
Jo, jag googlade allt jag kunde för att rädda min hårddisk,
men efter en veckas jobb insåg jag, det klarade jag inte.
Det finns företag, som för 10 000 kr återvinner havererade
diskar, men nej tack, jag biter i sura äpplet.
Förlorade bilder kan man få tillbaka från en fungerande
hårddisk i ganska stor omfattning genom att använda
de olika recovery-programmen, som finns.
Eftersom jag bollat mina bilder mellan olika lagringsmedia,
tänkte jag, att jag kör recovery på dessa.
Det gjorde jag i en vecka, eftersom det tog i stort ett dygn
att göra en Deep-Scan på varje hd.
Jag lyckades få tillbaka ca 40% av mina naturbilder.
Men till min besvikelse fick jag inte hem de allra
bästa, som jag samlat i en speciell mapp.
Jag biter i det sura äpplet och inser, jag får ut med min
kamera igen. Jo, jag vet, jag kan aldrig ta om samma
bild. Men jag ska försöka ersätta, så gott jag kan..
I alla fall har jag ordnat upp de återvunna bilderna
och jag kunde ju hämta mina bilder, jag laddat upp
till min bloggserver där alla (18000) finns lagrade.
Jag överlever framtiden med bilderna, för jag har
skaffat nya externa hårddiskar.
Men man vet aldrig. Endast politiker och
kvällstidningsjournalister kan sia om framtiden.
För se vad som skedde för mig…en av mina
säkerhetshårddiskar kollapsade.
Tidsmässigt har jag lagt minst 40 timmar framför min dator
i arbetet att försöka återfå mina bilder.
Har du problem att få tiden att gå ? Köp dator !
En regel kommer jag att följa i framtiden…kasta
inga bilder innan du tänkt efter noga !
Behöver du inte bilden idag, så kan du behöva den om 5 år…