Det händer inte så mycket på modellflygfronten just nu.
Vi har ett för modellflyg uselt väder. Mycket vind och vind från
“fel” håll.
Vi avvaktar tills jetströmmarna parkerar en högtrycksrygg
in över Skandinavien, vilket kan förbättra situationen.
Det är bara att hålla ut.
Men under tiden kan du trösta dig med ett litet bildspel,
från då vi kunde se våra modeller i skyn.
Luta dig tillbaka och låt minnena vakna upp !
Efterfrågan på bilder av OT-FriFlygande modeller tycks
vara omättligt…
För att i någon mån avhjälpa det kommer det här en ny
laddning.
Hoppas de är vad du förväntar…de är förpackade i ett
enkelt bildspel…så du slipper bläddra.
Vik denna datum 27/8 för ett besök HÄR !
En modellflygkompis har inskaffat en ny drönare av märket DJI.
Kostar med allt ca 30 K.
Jag var med honom, då han provflög och provade kameran.
Kameran är av fabrikatet Hasselblad, vilket torde garantera
hög kvalitet.
Jag kollade bilderna och de var mycket bra. Man kan inte
ha högre krav, om man inte ska ha bilderna till något speciellt
vetenskapligt syfte. Bilderna nästan i klass med min ombyggda
GoPro som jag har ett Zeiss-objektiv på ?
Så den drönaren kommer säkert att sprida bildglädje.
Jag har aldrig haft en drönare, men nu har jag en och
jag är imponerad av dess möjligheter. De tycks vara
utan gräns.
Hur många drönare med kamera finns det i Sverige ?
Lågt räknat påstår jag, det finns en halv miljon…
Myndigheterna, läs EU, har stiftat ett regelverk som stadgar,
vad som krävs för att flyga. OK, det får vi acceptera, men hur
ska myndigheterna kunna se till, att alla bestämmelserna
efterlevs ?
Nä, det stämmer, de kan inte kolla allt och då undrar jag,
vad de som skapar lagar, bestämmelser och förordningar
inom EU har tänkt på …
Här kommer några bilder, inte från drönarkameran,
utan på Frankie då han testflög.
Så även jag, eftersom yr.no lovade 3 m/sek sydost.
Alltså tog jag min lätta 3 m termikmodell med mig och hoppet
om fin termik och inte för mycket vind.
Vid ankomsten till mitt flygställe var det nästan stiltje, solsken
och sånglärkorna spridde sina intensiva drillar 80 m upp.
Klart jag som njutare blir på gott humör. Detta lovade gott,
vilket manifesterade sig genom, att jag fick en blåsa på 25 m höjd.
Min modell är mycket lätt, den väger just under 1000 gram,
lägg till spännvidden 305 och en bra profi,l så blir resultatet
en model,l som kan ta den trångaste blåsa.
Jag klättrade, utan att driva nästan någo, t så högt jag ville.
Just som jag kommit upp mig…hörde jag ett väldigt diskuterande
i skyn av grova röster…det var ca 200 tranor som flög termik.
Enligt Murphys Lag hade jag inte monterat min Mobius på modellen
och då jag var sugen att filma transkruven i luften, drog jag full klaff,
ställde modellen på nosen och landade så fort det gick.
På med kameran låst av gummiband och tejp på nosen och
inställd på video.
Men det sprack. Tranflocken hade kommit för högt och dragit
sig åt norr.
Men nästa gång.
Jag fick 75 minuter i skyn med modellen, landade och tog en paus.
Vid starten märkte jag direkt, att det var helt annan luft nu,
jämfört med då jag kom.
Temperaturen sjönk 3 grader på 5 minuter, enligt biltermometern och
vinden ökade till ca 5 m/sek väst.
Alla som bor vid kusten och är termikflygare, vet vad det är.
Det är den laminära relativt sett kalla sjöbrisen, som startar vid 12-13-tiden.
All termik var bortblåst.
Nå, jag var nöjd med den tid jag fått i luften, men jag var ändå sugen på att
flyga. Eftersom det var västlig vind, körde jag till Tönnersa Strand, där hanget
bär vid västlig vind.
Jag möttes av OSTLIG vind vid hangkanten. Alltså tvärtemot vad jag trodde.
Det var bara att avbryta och åka hem.
På hemvägen gick det ett äkta par på åkern och spankulerade med avmätta
steg. Det var herr och fru trana på väg norrut troligtvis.
Några bilder blev det, men de stod 150 m från kameran, så med min kameras
begränsningar blev det vad det blev.
I morgon förmiddag ska jag åka till en klassisk rastplats för tranor och få
bättre pics.
Här är lite bilder från dagens äventyr.
Grågåsen tycker jag ser lite förnärmad ut …
De har flyttat långt. Ända ifrån Afrika.
Två laxfiskare i dimman vid Lagaoset…nä, de hade inte fått något.
Tranan är en vacker och högljudd fågel.
rätlinjerat…
Jag minns vad min morfar sa, då han plöjde bakom hästen:
Första tiltan är viktig, sen sköter hästen det.
Flying Site
Vi är i dag vana vid, att modellerna ska vara byggda av
kolfiber, kevlar och andra sofistikerade material.
Vi ska laserskära balsan, 3D-printa andra detaljer och
helst låta kineserna bygga modellerna för oss.
Enkelt eller ?
Men så finns det hängivna modellflygare, som gör tvärtom.
De bygger sin modeller på konventionellt sätt med väl
beprövat material och metoder.
Alltså inget färdigbyggt. Att bygga enligt detta sättet,
trots det saknar de moderna materialen är också
synnerligen HI-Tech.
Det kräver nämligen, att man kan omsätta sina idéer
om en modell till verkligheten, vilket kräver hantverksskicklighet
och kunskap. Troligtvis mera, för att kunna bygga en sådan modell
då den kräver mer personlig färdighet och erfarenhet, än att
montera en modell som är ARF, som de kallas.
Pär Lundqvist ska ha respekt för sitt sätt att bedriva modellflyg,
som står i bjärt kontrast till trenden i dag med färdigbyggt.
Han är en experimenterande modellflygare, som prövar och testar
sin idéer, för han ska få just de egenskaper, han vill ha på sina modeller.
Att klä med siden…hur många kan det i dag ?
Här är en friflygande modell som Pär modifierat med RC
bestående av sido- och höjdroder.
Visst, det går att finna modeller, som flyger effektivare
ifrån Kina, men det vore inte lika roligt !
Det ska ju vara roligt och belönande att flyga sin egenhändigt
byggda modell. Då känner modellflygaren han åstadkommit något !
Häng med upp på Tjärbyhanget och Hovs Hallar!
I dag fredag såg vädret ut att bli lovande, så då klockan
var 1300 var jag ute med min modell, vilket var en “Inside”,
vid den plats söder om Halmstad, där jag brukar flyga termik.
Jag möttes av sydostlig vind ca 3 knop och solsken.
Skyn var blå utan ett moln.
Detta indikerar, att det var torrtermik, som innebär, att
ett inversionsskikt blockerar den uppåtstigande luften.
I och med att den stigande luften inte kommer högre,
så når den inte kondensations-nivån, där den skulle
bilda Cu-moln.
Termiken var stark och turbulent, vilket ofta är fallet
under tidig vår.
Efter start steg jag till 50 m, där jag stängde elmotorn
och fick en stark termikblåsa.
Jag kunde stiga så högt jag ville utan problem.
Under flygningen får jag kontinuerligt telemetri från
min modell ner till mig med GPS-info, höjdangivelse
och hur mycket jag stiger eller sjunker via en variometer.
Detta med telemetri är ett avgörande hjälpmedel för piloten.
Under dagen såg jag inga flyttfåglar. Den enda fågeln
som besökte mig var en glada som låg och kurvade i
samma termikblåsa som jag.
Då klockan var 1500 landade jag för sista gången i dag.
Jag var mycket nöjd med mitt flygande och min modell
flyger extremt bra.
Här är ett litet bildspel över dagens flygningar.
Alla bilder tagna med en Mobius Actioncam.
Betänk att kameran är mindre än en tändsticksask.
I morgon lägger jag upp en video. Dels tagen från
marken och dels tagen från modellen, så häng på.
Liten videosnutt med min “Inside” som är det riktiga namnet på modellen…
Vädret för modellflygare har varit bedrövligt i södra Sverige.
Vi har haft ett fåtal dagar med sol, men vi har nästan inte
haft några dagar med rätt vind.
Som jag upplevt det,, har det varit blåsigt och regnigt.
Lågtrycken och varmfronterna har kommit på löpande band
från Atlanten.
Men så i dag måndag lovade yr.no 4 m/sek nord tidigt på morgonen
vridande till nordväst och avtagande. Det lät för bra för att vara sant,
eftersom man nu efter tre månader är luttrad.
Dock jag kollade min “Inside” som är en 3-m RES-modell, så
den var flygklar.
Skulle jag få flyga, gällde det att vara flygklar på kanten vid 9-tiden.
Det var jag också. Vinden var ca 3 m/sek rakt på. Perfekt.
Jag har ju en elmotor på modellen, som kom väl till pass, då jag
startade. Det var mycket turbulent och motorn drog mig igenom
ut i den laminära havsvinden.
Sen var det bara att glida i det stadig och kyttfria lyftet.
Eftersom jag inte fått nån flygning på hanget på 3 månder,
var jag sugen…
Jag experimenterade lite med kameror på modellen, då jag
ville se, hur den uppförde sig.
Modellen flyger mycket bra och är väldigt responsiv och
följsam i luften.
Jag klarade 1.5 timma i luften, sen var jag genomblåst och
avbröt och landade för sista gången den dagen.
Det var minus 1 grad ……
Utomordentligt nöjd packade jag ihop och for hem
kl 1100.
Hemma återstod en liten justering på ena klaffen.
Tejpen som höll klaffen var på väg att lossna i ena änden,
men det är fixat nu och jag är beredd för nya flygningar.
På parkeringen stod två skärmflygare och kollade
vindmätaren och fick sorgsamt konstatera, att det
var inte deras dag. Vinden hade lagt av.
Tur jag var ute i god tid…
Start Platån
Turbulent
Fint lyft i laminär havsvind
Landningen var knepig i turbulens och topprotor.
Ner kommer man alltid
“Inside” F5J
Lite is…perfekt att stå på öronen på, då man har uppsikt på modellen i skyn…
samtidigt som man promenerar på isen…
Piloten
Sista landningen för dagen !
…det är en estetisk upplevelse. Betänk, att efter piloten
släppt modellen, då hänger det på förarbetet och trimningen,
hur modellen ska bete sig i luften.
Den får klara sig själv med dess egna egenskaper.
Att använda en drönare vid dokumentation av friflyg ger
en ny dimension åt upplevelsen.
Denna film fanns på YouTube och jag vill delge den till
mina bildtörstande gäster på bloggen.
Häng med !
Som jetströmmarna ligger nu på norra halvklotet,
kommer lågtrycken på löpande band över oss.
Naturligtvis medförande kraftiga vindar och nederbörd.
Inte så där roligt, om man är en flygsugen modellpilot.
Jag vet, vädret kan jag inte påverka, men jag får gnälla.
Det vore roligt, om vi kunde få ett läge med arktikluft
med nordliga vindar i ett högtrycksläge, som kunde ge
oss lugna hangvindar på Hovs Hallar…som förr i tiden.
Kan jag inte flyga, får jag gräva i mitt lager av bilder,
på sådant som redan timat.
Så här kommer lite bilder, från den tid vi träffades
och flög.
Hoppas det ger dig en känsla, av hur det kan vara…
…som den lokala tidningen HP utlovat.
Vi kunde förvänta oss att Apokalypsens fyra ryttare
skulle spränga fram över ett dramatiskt himlavalv,
om vi skulle tro på journalistens utsagor i HP…
Allt för att sälja ett lösnummer…
Jag åkte till Lagans mynning för att se, om stormen förändrat
naturen på ett avgörande sätt.
Mycket lite var förändrat, konstigt nog. Men trots det,
kunde man som flanör erfara, att det skett en viss
förändring.
Dynkanten var förändrad. Vågorna hade ätit sig längre in
och havet hade spolat upp mera sand på stranden.
Ånyo kan sandflyktens Pater Nosterverk köra igång.
Detta är en sorts evighetsmaskin, som har vevat på
så länge vi haft en sandstrand, sen får tidningen prata
hur mycket de vill om “Höjda havsvattennivåer”.
Det fungerar så här: Havets vågor äter i dynkanten,
så sanden faller ner. Ny sand förs upp av vågorna
och lagras på stranden.
Sanden transporteras med vindens hjälp upp över
dynkanten och deponeras just bakom kanten på
grund av turbulensen.
Alltså dynkanten byggs upp igen. Hur vet jag det ?
Jo det har jag lärt mig efter 50 års observationer.
Det var 5 grader kallt måndag morgon kl 0700.
Vid stranden var det 0900 minus 2.5 C.
Jag gick min runda och fotograferade, det jag tyckte
var värt att dokumentera.
Du kan se i mitt lilla bildspel, hur jag upplevde
några timmar vid Lagaoset.
Häng med !
…sker det något positivt, då man är ute och strövar.
Då jag gick en promenad vid stranden, Tönnersa,
såg jag, att vind och vågor påverkat dynkanten ,
så att det skulle vara möjligt att flyga där med en
modell.
Höjden på kanten är mellan 6 – 3 meter och
vindriktningen ska var sydväst, om hanget ska
bära.
Blir spännande att testflyga. En annan fördel
med hanget är, att det ligger bara 200 m från
bilparkeringen. För oss pensionärer är det utmärkt.
Jag menar, vi som knarr i knäna…
Det var inte önskeväder, då vi vi var där.
Vinden från nordväst 12-20 m/sek…
Men vi traskade på i vind och duggregn.
Lite bilder, som i alla fall inspirerade min fantasi…
Häng med om du orkar…
Finns det inte krokodiler vid Lagaoset ?
Jo det gör det kolla själv bilden…
Denna gamla hannen har varit i kamp om reviret
och fått stjärten avbiten, men han reder sig trots det.
Tjänare !
Ett alträds kvistar har ställt sig i givakt.
Här är hangkanten för sydvästlig vind.
Vind och vågor; Ett Pater Nosterverk in finitum.
Alkottarna dinglar och pinglar för en snäcka…
Nordlig vind innebär ofta en stilla Laholmsbukt.
I fjärran anar du Hovs Hallar i diset.
Nu fick jag greppet !
Miljön skapar märkvärdiga former hos en tall vid havet.
Vet du att denna ek lagrar lika mycket koldioxid, som en bil släpper ut
under sin livstid ? Därför borde varje bilägare varje år plantera en ek !
Vädret håller emot min lust att flyga, så jag
går till mitt bildarkiv och försöker sprida
lite glädje och väcka minnen !
Håll tillgodo.
Jag tycker dessa bilderna är suggestiva.
Vita dramatiska…men ändå lugna spår mot en skarpt
blå himmel.
Att släppa ir-facklor har blivit vanligt på flyguppvisningar
av idag, då de skapar en överraskningseffekt och spektakulära
bilder.
Det bästa jag i denna genre, var en amerikansk C-17
transportkärra som fyllde skyn med facklor.
Här kommer några bilder från Malmen.
Säkert har du märkt, speciellt om du flyger en högvärdig
segelmodell, att “Den vill inte komma ner”, då den ska landa,
om marken är jämn och fin.
Den bara “flyter” på…
Då du landar en fullskala kärra, är detta fenomen än mera
uttalat.
Hur kommer det sig, att planet tycks få bättre glidtal nära
marken ?
Det beror på något, som heter “Groundeffekt” eller “Markeffekt”.
Jag såg ett tv-program på nån Discoverykanal där “Experter
som sades vara “Ingenjörer” talade i nattmössan om markeffekt.
Det var de vanliga sagoberättelserna om, att “Luften komprimeras
under vingarna, vilket gör, att det glider bättre”…
Markeffekten beror enkelt uttryckt på, att lyftkraftsmotståndet
minskar, då planet flyger nära marken.
Varför minskar motståndet ? Det beror på, att cirkulationen
runt vingen hindras till viss del nära marken, då det fattas
fysisk plats för luften att cirkulera på undersidan av vingarna.
Det inducerade (Lyftkraftsmotståndet) motståndet minskar,
då spetsvirvlarna i vingspetsen minskar,eftersom de inte
kan bre ut sig, eftersom det inte finns plats för dem.
Som du vet, kostar all alstring av lyftkraft energi och det
kallas inducerat motstånd och det manifesteras som exempelvis
spetsvirvlar vid vingarna.
Om nu det inducerade motståndet minskar, behöver du inte
betala så mycket för lyftkraften och lönen blir en effektivare
vinge och bättre glidtal.
Så en sammanfattning om du flyger nära mark:
Du får mer vertikalt lyft vilket motverkar tyngdkraften.
Du får mindre spetsvirvlar på vingarna, vilket minskar motståndet.
Du får mindre bakåtriktat lyft, vilket minskar motståndet.
Så glöm allt prat om att “Luften komprimeras under vingarna nära marken” !
Fenomenet demonstreras här av Bruno Vassel i Utah, då han landar sin
segelkärra och den bara flyter på…
Kolla hans segelflygfilmer på Youtube. Det är en upplevelse.
Nu ramlar det på dig mera bilder från olika meetings,
innan kineserna släppte lös något som heter Covid…
Visst blir du sugen och inspirerad…
Ovan Old Nog 1946
P o2
Peres (1946)
Planeur R Descha (1945)
Super Sinbad (1943)
Twin Boom (1943)
Viking (1985)
Jag publicerar dessa ritningar, då jag tycker de är vackra !
Tycker du inte det ?
Modellen överst: Bird of time (1979)
PO 15 (1945)
Fillons Champion (1946)
G-5 (1946)
Electron III (1945)
Vilket inte är det enklaste projektet… Fernando hade sett
vad jag skrev om modellen på min blogg, vilket väckte hans
intresse.
Såvitt jag förstår, har han lite kunskap om modellbygge, men
han har tydligen stor erfarenhet att rita och konstruera digitalt.
Därför skickade han mig två ritningar som förslag på en Mara.
Han har fått något att bita i ! Den är inte lättbyggd.
Markku berättade, att det lång tid för honom att få modellen
i luften och få den att bete sig, som han ville. Det handlade om
flera år.
På mig imponerade modellen framför allt med sina linjer
och estetiska framtoning. Vidare det ypperliga sätt som modellen
var byggd med intarsia, olika fiberriktningar osv.
Men det som imponerade mest på mig, det var det fantastiska
glidtalet.
Det måste legat många funderingar bakom Markkus val av profil
på vingen, eftersom modellen har en layout som en halvcirkel…
kommer strömningen av vingen att variera längs spännvidden.
Hoppas Fernando lyckas med sitt projekt.
Jag kastade fram tanken till honom, att hans “Projekt Mara”
kanske varit utmärkt, med tanke på hans CAD/CAM kunskaper,
att genomföra med hjälp av en 3D-printer ?
Skulle lösa många problem med det svåra bygget.
OK, här kommer Fernandos ritning på “Mara”.
Här är Fernandos ritningar:
