Jag var just inne och kollade yr.no utsikten för Hovs Hallar.
Det ska bli ca 5-6 m/sek rakt på det låga.
Ska jag döma efter min erfarenhet, kan det via sjöbrisen dra
över mot norr och kanske öka upp mot 7 m.
Så packa skärmen och ladda modellerna så syns vi vid 10-tiden
för en fin flygdag i solskenet !
VIll ni veta mera så fråga Kenta, för han var och flög skärm på Hovs Hallar 1. Maj.
Han hade startat på det låga hanget vid Segeltorp och sedan glidit upp på
Platåhanget för att i den den goda vinden flyga åt Kattvikshållet, då han märkte att
lyftet lade av kanske beroende på ett vindskifte.
Alltså var det till att landa på stranden bland småstenen till höger om
Platån på Hovs Hallar.
Att landa där är inga problem, problemet är att komma tillbaka dit, varifrån
man startade. Flyger du skärm har du med dig en ryggsäck, där all din
utrustning får plats, så man kan bära med sig allt på ryggen.
Kenta packade ihop allt och hängde sin fina hjälm, värd ett par tusen
med kommunikation och annat i, på säcken utsida, axlade lasten och gav sig
iväg uppför Hovs Hallars branta vägg.
Efter en hårresande och svettig klättring uppför kanten och ett irrande
bland de många stigarna, hade Kenta kommit åter till parkeringen med sin
skärmsäck. Vi såg ju han varit ute för äventyr för han var svettig och blodig
om fingrarna…
Fast….när han kom ner till Segeltorp och skulle starta igen, märkte
han till sin oförställda fasa, att han hade tappat sin flyghjälm under
promenaden genom den svåra terrängen tillbaka…En hjälm är inte billig !
Det gjorde, att han inte kunde flyga med sin skärm just nu, vilket säkerligen sved.
Som ytterligare lök på laxen kom han på, att han blivit av med sin overall som
bonus !
Jaja, en olycka kommer sällan ensam.
Jag hade kommit till Hovs Hallar kl 1300 och nu var klockan 1500, så jag sa till
Kenta, att jag hjälper dig leta efter hjälmen. Han hade redan varit uppe en vända
på Platån och då hittat sin overall med telefonen i, som en annan strövande
turist hittat vid stigen och burit med sig. Men hans hjälm förblev försvunnen.
Nåväl, vi gick upp på det höga och slog in på stigen, som går från HH till Kattvik.
Tyvärr, hade jag lågskor med lädersula, som inte var det rätta på den knöliga
stigen. Lätt att vricka sig om man halkar på rötterna på marken.
Det finns ett otal stigar vid kanten och det gäller att välja rätt. Vi kämpade oss
fram till stranden, där han landat och jag fick efter lite spaning syn på något,
som blänkte. Kanske, det var visiret på hjälmen ?
Två turister gick förbi där nere och vi bad de kolla, det som blänkte.
Men , men det var en flaska…
Vi försökte hitta platsen, där Kenta hade gått av stigen för att komma upp på
huvudstigen, som leder till Platån. Inte enkelt. Det var mycket jobbigt, att
ta sig fram på de små övervuxna stigarna med stor nivåskillnad.
Till slut, efter att vi hade funnit var Kenta kom upp från stranden, kunde vi
rekonstruera, var han gått förhoppningsvis.
Vi kom till en brant yta, som inte var beväxt och här kände han igen sig.
Jobbigt att klättra upp, men det lönade sig. Ett glatt utrop tillkännagav
att han hittat sin hjälm !
Den låg, där den borde legat, vilket betyder, att den rivits av sin upphängning i
säcken av buskarnas grenar, utan att han märkt det.
Nu var i alla fall jag trött ! Så det gällde att finna enklaste stigen tillbaka till
Hovs Hallar, vilket inte är enkelt på grund av mångfalden av spontana stigar.
Det tog sin tid, men fram kom vi. Jag märkte, att går man på en usel stig, så är
det besvärligt att gå med solen i ögonen, som vi hade, då man inte ser, hur man
sätter fötterna. Så jag körde näsan marken en gång, då jag trampade fel.
Kenta var nöjd, att hjälmen var räddad och jag hade fått nog med motion för
denna dagen i alla fulla fall !
Sedan återfärd till Halmstad och jag lovar…det var en stelbent människa, som
stultade in från garaget efter hemkomsten.
Jo jag somnade på kvällen på ca 10 sekunder !
Där ser du , det oväntade händer mig för det mesta , när jag hangflyger !
Här kommer lite snapshots, under jakten på den försvunna hjälmen !
PS
Jag har personligen lärt mig, att om jag flyger bort en modell och efter
idogt letande hittar den, så märker jag ut fyndplatsen och den väg jag
gått i terrängen från en stig eller väg.
Varför ? Jo, för skulle jag ha glömt någon del av modellen, så kan jag
omedelbart hitta fyndplatsen, utan att behöva irra omkring som en
blind höna…
Jag har alltid med mig, vis av erfarenheten, en rulle gul tape från Biltema,
så jag kan märka upp.
Vi har knegat oss upp på Platån från Segeltorpshanget…
…än så länge fulla av energi…
..då det här är enkelt att ta sig fram…
…men här snubblade jag…
…om inte annat, här är vackert.
I Laholmsbukten vid Halmstad Angöringsboj låg två fartyg på svaj i väntan på att anlöpa.
Här håller får naturen öppen.
Vi frågade fåret, om hon sett någon hjälm, men hon skakade på huvudet.
På väg till platsen där Kennerth kom upp från stranden.
Kennerth tar en kortare paus.
Här kände Kenta igen sig och begav sig uppför den svåra kanten…
…där han omedelbart hittade sin hjälm !
…och då blir man ju glad eller …
..så här lägger han upp filmstjärneleendet mot fotograf med hjälmen i handen.
Ett styck skärmflygarhjälm.
Sen var det att ta oss till Platån, på det minst krävande sättet.
Då vi kom upp på Platån kändes det ganska skönt, dels för vi hittat hjälmen och dels för här var lättare att gå.
Man ser hur ljuset blir mjukare vid 1830-tiden.
Klart man är sliten efter att ha gått mer än 10 km på smala stigar och ständigt upp och ner,
då höjdskillnaderna vara stora. Allt mätt med en app i Iphånen.
Här åker både hjälm och pilot tillbaka till Malmö
efter äventyret på Hovs Hallar den 1. Maj 2016 !
Det var ju för alla, som utnyttjar Hovs Hallars natur, en enastående fin
dag söndagen den 1. Maj för flyg.
Både för skärmflygare och modellflygare var förhållandena med väder och vind
fördelaktiga. Behaglig temperatur och vinden var N – NNV, vilket är helt ok.
Styrkan låg hela dagen, jag anlände kl 1300 och lämnade HH kl 1800,
på 5 – 7 m/sek.
Själv hade jag med mig en ny hangmodell, som jag var sugen att få testa.
På vägen till HH såg jag en skärm, som flög nere vid Segeltorpshanget och
det visade sig vara Kristina från Helsingborg.
För att kunna provflyga i lugn och ro, gick jag upp till Platån med modell
och utrustning. Naturligtvis hade vinden då vridit mot NV och jag vill inte
chansa att kasta ut i sned vind och omedelbart hamna i en kraftig kantrotor.
Så, det var bara att gå ner till parkeringen och fortsätta promenaden ner till
det låga hanget, där Kristina njöt i selen…i sin nya skärm.
Förutom Kristina var där två motorparagliderpiloter, långt ord, som ville
pröva hangflygning.
Nåväl, jag skulle prova min modell och det gjorde jag. Den flög perfekt.
Snabb och vändbar och utan konstigheter. Märkte dock att den kräver fart
hela tiden, då den annars blir aningen “klippvillig”. Men det är ett resultat
av en högpresterande profil.
Efter 40 minuter i luften beslöt jag att landa, som inte var enkelt. Modellen har
högt glidtal, mina klaffar gick ner för kort sträcka, som gjorde jag hade svårt
att få bort höjd och hastighet.
Det blev att gå i riktning värdshuset, så jag kunde landa på grusvägen/
stigen efter två försök. Allt var ok, men det blir till att programmera om
modellen, då jag kommit hem.
När jag och även Kristina landat, kom en svettig och något blodig Kenta
farande i sin bil.
Han hade landat nere på stranden NO om Platån, då lyftet var borta.
Det kommer en post om detta äventyret på bloggen, så stay tuned !
Här kommer ögonblicken, vi minns av hangflyg 1. Maj.
Bilderna på Kristina är tagna med min GoPro varför kvaliteten inte är
100 %, fast det duger eller ?
Här kommer en räcka bilder på hur man startar vid Segeltorphanget med en paraglider
Piloten är Kristina
Kristina, en go och glad pilot med högtflygande planer !
Här börjar hon dra upp sin skärm…
Här har hon just vänt sig rätt mot hanget…
…och går framåt…
…tills hon märker det börjar lyfta…
…då hon knör in sig i selen…
…med en fot på speeden…
…klart hon är glad…
…eller…
Jag tror piloten just nu är …förväntansfull.
…kan detta gå bra ?
…självklart, säger Kristina..
…och hon försvinner…
..söderut vid Segeltorp…
…för att uppleva !
Livet handlar om det !
Som varande konstant flygsugna, skulle vi ut och flyga på ett litet inlandshang i går.
Väderläget var mycket labilt med upptornande Cumulusmoln och risk för åska.
Men söder om Halmstad sken solen och det var termik, så det dånade, om man
skulle döma efter molnen.
Vi åkte till Haga, då vinden var ostlig och då där finns ett hang just mot ost
i ena kanten av den stora Litorinavallen.
Vi kom fram och började plocka ur, men över oss hade vi ett väldigt Nimbusmoln,
som det regnade och haglade från. Således blev det att vänta. Nederbörden
ackompanjerades av rejäla åskknallar, vilket gjorde, att vi hukade i bilarna.
Tyvärr blev förhållanden sämre och sämre, varför vi avbröt. Då jag körde hem,
mötte jag nederbörden och temperaturen sjönk från 8 till 2 grader, på grund av
de kalla nedsvepen från åskmolnet.
Ok, vi fick inte flyga, men vi fick en fin naturupplevelse, vilket man aldrig får
framför en tv eller dator. Detta är The Real Stuff !
Men nästa gång…då flyger vi !
Så här såg det ut:
Pär spanar på min mobius och ser snäll ut nere i sin modellplansfabrik.
I bakgrunden vingarna till den nya scratchbyggda ASW:n.
Sen dök Sten Persson upp, då han och Pär skulle göra
ett nytt nummer av Sveriges bästa modellflygtidning “Oldtimer”
Klart man är glad då .
“Så här stor var laxen jag tog i Lagan”….
“mellan ögonen” säger Pär…
Ser inte hoppfullt ut eller …?
Detta var ett kraftfullt Nimbusmoln med mycket inneboende blixt och dunder
…så det var till att packa ihop…
Vår hangkant, som är fullt tillräcklig.
Man ligger och glider på kanten och tar de blåsor, som poppar upp vid hindret.
Kallas orografisk utlösning….
På vindkraftverket till höger stod ett par modiga personer
och utförde underhåll i åskvädret. Hoppas de var jordade…
annars kanske de är det nu ?
Ja, så kan det gå, för naturen bestämmer.
Vi hade inget annat alternativ, än att flytta på oss lite norrut
eftersom det blåste nord till nordväst på Hovs Hallar.
Jag har redan beskrivit, hur det förlöpte på HH, därför kommer jag
bara att presentera bilder utan yvigare kommentarer.
Bilderna är tagna av mig, Rolf och Dick.
Här kommer de:
Utsikt mot Kullaberg över Skälderviken.
Ålleberg Modell Flygklubb på parkeringen Hovs Hallar.
Vandring upp emot Platån.
Rolf-Erik från Herrljunga med en av sina fina seglare.
En gammal hangpilot
Någon har landat i ett träd…inga skador.
På väg till parkeringen från Segeltorpshanget.
Ett glatt gäng av goa gubbs !
Ingen sommarvärme direkt…
…så därför passar lunchen bra på Värdshuset Hovs Hallar.
Karl-Henrik Thorsell på gång.
Åke Junander startar sin Blue Phoenix.
Rolf-Erik förbereder sin modell…
…inför flygning…
…här kastar Rolf-Erik ut…
…allt ser nu ok ut…
…men modell drar till höger…
…kan tänka Rolf-Erik har spaken till vänster så långt det går…
…vilket nästan syns på kroppsspråket…
…för modellen svängde in över kanten, utan kontroll och landade lyckligtvis hel.
Felfunktionen var något med programmeringen sa Rolf-Erik.
Rolf-Erik med sin modell inför ännu en ödesdiger start…
Kalle startar Rolf-Eriks kärra.
Rolf-Erik Blomdahl.
Vid nästa flygning landade hans modell i kanten och det krävdes mycket möda att få ner den.
Den fick lite mindre skador och han har nog lagat den redan. Här en bil på Rolf-Erik längst ner
vid havet på väg till parkeringen.
Kolla höjdrodret…
Ser nästan ut som en Cub, PA-18…?
Patenterat vind och regnskydd för sändaren….en diskbalja.
Kalle förbereder
Dessa enkla elseglare flyger förvånansvärt bra.
Lätta att ha med sig och alltid flygbara.
Koncentration
Pilotplatsen vid fortet.
Tänk om du haft en sådan modell på F3B-SM 1972 ?
Modellsegelflyg är en estetisk upplevelse på ett hang.
Här syns funktionen av diskbaljan…
Rolf-Erik in spendid isolation på fortets tak.
Landning 1.
Landning 2.
Rolf Maier ordförande för ÅMFK.
Här startar han en lätt modell.
Åke Junander, the lonely rider från Skånes prärier, startar sin Blue Phoenix på Hovs Hallar.
Rolf kör MC-24.
Ögon mot skyn.
En lyckad landning. Det är inte enkelt att landa här.
…jo, det gick…men kolla höjdrodret…Rolf på väg
att hämta en modell nedanför .
Konferens
Rolf har hittat sin modell…
…vilket synes här.
The magic touch…
Vid Segeltorp, HH.
Flyg åt det hållet jag pekar !
Höjd på hanget ca 30 meter.
Lyftet är bra och turbulensfritt, eftersom det ligger vid havet.
Start. Modellen från Kina. Pris 1500 kr och kanske servon ingår ?
På denna gröna öppna ytan…
…där landar…
…vi våra…
…modeller.
Ordföranden startar.
Ja, nu gäller et bara att packa in modeller och annat innan hemfärden.
Jag kollade väderutsikterna för Hovs Hallar i går kväll och fann,
att det fanns goda möjligheter för hangflyg på HH i dag lördag.
Man lovade, enligt yr.no, att dagens skulle börja med NNO ca 2 m/sek
för att så småningom dra över på N och vid 15-tiden gå till NV.
Klockan 1000 stod jag på Platån med min modell monterad och kollad
liggande på marken vid den grästuvan, på vilken jag brukar sitta och flyga.
Väderläget var något märkligt, som ni kommer att se på bilderna längre ned.
Vid Hovs Hallar var det blå himmel och solsken, temperatur ca 12 grader.
Men söderut, i riktning Danmark fanns höga Cumulus i långa gator.
Redan kl 1000 hade dessa övergått till Cu Congestus, vilket tydde på,
att den nordliga vinden dragit ner kall arktik/polarluft, som vid
kollisionen med den varma luften skjutit varmluften i höjden,
då den kalla luftmassan glider in under varmluften.
Det blir labilt skiktat således och adiabatiskt.
Ungefär som då vi får ett kalluftinflöde i slutet av sommaren, vilket orsakar
kraftiga åskväder.
I riktning norr mot Halmstad fanns 2 stora Cumulus med dragning på Nimbus,
som betyder höga moln med risk för nederbörd. Det märkliga var, att molnen
låg i princip stilla.
Jag såg, att det kom nederbörd ur molnen, men om den föll över land eller
hav, kunde jag inte avgöra.
Enligt yr.no kunde vi väntat åska och det bekräftades av de höga molnen.
Då jag kl 1530 var tillbaka i Halmstad, regnade det bitvis. Men hur mycket
man fått i form av nederbörd, har jag ingen aning om.
Nåväl, detta var en liten redogörelse för väderläget. Vi kan säga, jag var
klämd mellan två Cu-fronter med nederbörd, men inget regn på HH.
Eftersom jag kommit för att flyga, kunde jag trots vinden bara var ca 1 m/sek
inte hålla mig, utan jag gick med modellen så långt åt öster på Platån det gick,
kollade om löven rörde sig i växtligheten på kanten, vilket sa, att det troligen
skulle fungera med min lätta Spirit.
Jag kastade iväg så hårt, jag mäktade med, gick över kanten och ut i en
mycket stark kantrotor. Med nöd och näppe kunde jag kontrollera min
modell i rotorn, vilket jag fick betala med förlorad höjd och jag fick rädda
mig in över kanten och göra en oplanerad landning i en lågt krypande enebuske.
Det var så, att turbulensen berövade mig på min modells rörelseenergi och
höjd, det var därför, jag var tvungen att landa lite oplanerat.
Så jag fick sätta mig på min tuva och filosofera för att invänta något
starkare vindar.. Träffade glada och trötta vandrare som gick Skåneleden.
Det kom två unga kvinnor och de såg verkligen medtagna ut. Men det är
friskt och sunt att vara ute i naturen.
Efter 15 minuter märkte jag på havet, att det mörknade en aning, vilket
kunde vara ett tecken, på ökande vind. Dessutom rörde det sig i löven
på en nästan utslagen björk, som står just vid kanten, där det vertikala
hanget övergår till 45 graders lutning.
Med den erfarenheten jag har av HH, tog jag beslutet att pröva igen,
för det borde gå att hålla en lätt Spirit i luften nu.
Så jag gick upp på det högsta mot NO, kollade av roder, fulla rörelser och rätt håll.
Dessutom, genom en ödets försyn kollade jag vingfastsättningen, som består av
två 5 mm polyamidbultar.
Tur jag gjorde det, för en av skruvarna hade tappat huvudet…..troligtvis då
jag oplanerat landade i enebusken. Så åter till min depå, upp med väskan
där jag har mina reservbultar. Bara för att finna att inga M5 fanns kvar….
Bittert. Vad gör man ? Ja, jag hade bara att bära mitt pick och pack upp emot
ett hus som ligger vid skogen, där jag nödtorftigt gömde mina grejor,
ty jag var tvungen att gå ner till bilen och hämta en skruv…
Inget att be för, för vill jag flyga, var detta enda optionen.
Ner, där jag fyllde min vattenflaska, rotade fram ett par M5 skruv och
begick den mödosamma vandringen från parkeringen upp på Platån igen.
(Tur jag har hyfsat flås tack vare flitig cykling).
Åter uppkommen hämtade jag grejorna och bar fram de till min depåplats,
där jag skiftade ut den huvudlöse skruven, till en som var hel.
Nu var det klart för start.
Jag kastar ut min modell, så hårt jag förmår nästan parallellt med hangkanten,
för att jag skulle få handlingsfrihet att manövrera, om utifall jag skulle behöva
avbryta på grund av kraftig turbulens.
Jag gick en bit innanför hangkanten, där den övergår från att var helt
vertikal till sista 20 meternas 45-gradiga lutning. Jag fick nästan omedelbart
30 m höjd i turbulensfri luft, vilken jag hade kvar då jag svängde höger och
tillbaka. Efter svängen, hade jag god fart och jag gick ut från hanget.
Fick omedelbart en rejäl smäll av kantrotorn, som jag dock tack vare min
högre fart kunde bemästra.
Flyger jag denna min Spirit, behöver jag aldrig tänka på att fippla med
trimrarna efter start, för jag vet, att med alla trimrar neutralt, så flyger
modellen perfekt. Det gör allt lättare vid kärva startförhållanden.
Sen var det bara att glida. Vinden var ca 2 m/sek rakt på 85 m hang.
Laminär vind som kommer från havet, gör att lyftet en bit ut från hanget
och en bit upp är absolut kyttfritt. En njutning att bara glida!
Naturligtvis satte jag mig ner på min tuva och bara njöt av flygningen,
naturen och modellen.
Jag tänkte, att sitta här och flyga under dessa avkopplande förhållanden,
det är ungefär samma känsla jag får, när jag flyger skärm i perfekt vind vid
Hammars Backar.
Bättre kan jag inte ha det. Regnet ramlade ner i Halmstadtrakten från de
i stort sett stillastående molnen. Molnen söderut såg inte ut att ge regn,
men de var höga och då kan, vad som helst hända.
I bilen hade jag med en snabb F3F-modell, men jag brydde mig inte om att
hämta den. Jag var så nöjd, med det jag flög med. Ok, det är
adrenalinframkallande att flyga en snabb modell på HH, men det som är
viktigt för mig, flygupplevelsen, den är för mig lika intensiv med en väl
influgen Spirit Elite.
Flyger jag min Spirit, så vet jag, den modellen gör exakt, det säger till den.
Jag känner dess gränser och vet, vad den kan. I och med jag känner min
modell, som jag gör, kan jag flyga totalt avslappnad.
Själv upplever jag miraklet med flygning lika intensivt nu med min Spirit bara
glidande i den svaga vinden, som då jag utförde min första EK-start 1968,
då jag tog mitt flygcert.
En del kanske tycker, det här med flygning, det är inget konstigt…Tänk efter,
så ändrar du uppfattning, om vad som gör det möjligt för oss att sitta på en grästuva
och styra en maskin, som till synes utan motor glider förbi.
Efter en timma i luften landade jag för att hänga på en GoPro i nosen, så jag
kunde dokumentera min flygning.
Visserligen har jag dokumenterat mina flygningar förut, men dagens väder
var så exceptionell bra, så en video hade säkert gjort sig i den absolut
turbulensfria luften.
Det var bara det, att batteriet i kameran var slut av någon okänd anledning.
Jag vet, vad den okända anledningen var, det var operatören som hade glömt
stänga av den, då han åkte hemifrån…..
Man lär sig förhoppningsvis. Jo, jag hade extrabatterier i bilen, men jag orkade
inte gå ner en gång till parkeringen. Kalla det lathet.
Efter hand drog vinden mot NV och efter min start märkte jag, hur mycket
sämre lyftet blev på Platån jämfört med förra starten. Trots vinden nu
var 5 m/sek, hade jag bättre lyft med 2 m/sek, då vinden låg vinkelrätt
mot kanten.
Inga skärmar syntes nere vid Segeltorp. Kanske man inte fick rätt indikation
av vindmätaren i Norrehamn ?
Vinden kan variera 40 grader mellan Norrehamn och Hovs Hallar, beroende
på sjöbris.
Jag stod nu vid Fortet och flög för att kunna gå ner över Segeltorp,
där lyftet på det låga hanget var bra.
Efter ett antal flygpass beslöt jag kl 1445 att avbryta, svänga in,
dra aerodynamisk broms och landa lätt som en fjäder på gräset.
Detta var min dag på HH och jag har inga bilder på min modell i luften bara
lite runtomkringbilder, som jag vill ska beskriva miljön, jag flyger i !
Vill du uppleva din modell och naturen, då ska du värva dig i Hangflygvapnet !
Att flyga hang, det är mera än bara flygning !
Här lite bilder sen lördagsflygningen:
Depå med Spirit och kameror
Riktning söder med Cu Congestus 
Tuvan som är mitt mekbord…
Hallands Väderö.
Observera iskristallerna vid CU-molnen.
Regnet ? över Halmstad. Molnet låg nästan stilla.
Till höger nederbörd i centrum ett nybildat Cu-moln som växer till på höjden
Upptornande Cumulus över Bjärehalvön ungefär.
Silon i Falkenberg. Bilden tagen på ca 50 km avstånd från Hovs Hallar.
Halmstad på 25 km avstånd
Nu kommer snart skäggmesar och andra fåglar till dukat bord.
Kanske en knölsvan är lika svårstartad som en hangkärra i dålig vind…?
Att åka iväg och flyga hang på en förutbestämd tidpunkt, det har sina problem.
Den för verksamheten viktigaste parametern är vädret och vindriktningen.
För att flyga hang vid Ystad, Kåseberga ska det blåsa sydväst. Vid våra
föregående träffar har vi haft sagolik tur med vinden och vi har kunnat
flyga varje dag.
Men någon gång ska man ha otur, vilket vi hade i år. Vi visste, att det skulle
bli kärvt, med utlovade västliga och nordvästliga vindar, men att det
var så tjurigt, som det blev, det trodde vi inte.
Hur som helst, på nedresan bestämde vi oss för att träffas vi parkeringen
Hovs Hallar . Jag gav en liten orientering, om hur man flyger hang här
och vi gick en runda och besåg dels hanget på Platån och Segeltorpshanget.
Jag vill säga, att gästerna som aldrig varit här blev imponerade.
Vinden var västlig, så ingen flygning var tyvärr möjlig. För att utnyttja den
vinden som rådde vid Ystad, fortsatte vi söderut.
Resan gick på vindlande vägar genom Skåne till Glemmingebro,
som ligger ett par km från Hammars Backar/Kåseberga.
Karavanen körde inte E6, utan vi tog vägen, vilken är vackrare och kortare,
förbi Klippan, Ljungbyhed, Hörby, Tomelilla till målet Glemmingebro.
Under flera år har vi bott hos Henry på Österlens Gästhärbärge, där
vi åtnjutit hans möjligheter att bo och äta till största belåtenhet.
Efter urlastning av bilarna, så när som på flygande material, drog vi
till den plats, där vi kunde flyga i den rådande västliga vinden, vilket
var snedkanten mot Kåseberga vid Löderup.
Om det var vind….13-16 m/sek….så det räckte till.
Att flyga i 15 m/sek är inte behagligt. Men eftersom vi kört långt,
skulle vi naturligtvis flyga !
Vilket vi gjorde, tills vi var genomblåsta.
Sedan hem till där vi bodde för mat, vila och social samvaro.
Nästa dag var det nordlig till nordvästlig vind. Vilket är sämsta tänkbara
ur hangsynpunkt. I synnerhet nordväst. Hade det varit nordligt med dragning
mot ost, kunde vi flugit på bakkanten på hanget, men inte ens det gick nu.
Alltså åkte vi in på sightseeing till staden Ystad. Vi besökte hobbyaffären
i Ystad, som ligger i utkanten av staden vid ett köpcentrum med Öb och Rusta
till granne. Trevlig personal och trevlig affär. Ägaren berättade, att stor del
av deras försäljning sker via nätet.
I övrigt var det vanlig social samvaro mellan modellflygare, vilket innebar, att
diskussionsämne inte saknades.
Tredje dagen var det utlovat samma väder, det vill säga nordvästlig vind, varför vi
beslöt att bryta vistelsen i Ystad och flytta karavanen till Hovs Hallar, eftersom
den vinden är idealisk för flygning på det låga vid Segeltorp.
Jag kom fram först och tog mitt pick och pack upp på Platån. Vinden var ca 3-4 m/sek
lite snett från väst, men jag slängde ut och det lyfte bra.
De andra dök upp senare och alla flög. Emellertid drog vinden mer mot väst,
varför vi gick ner till Segeltorpshanget, där vinden då låg rakt på.
Lyftet var där perfekt och alla kärrorna åkte i luften.
Efter en dags flygning här, kändes det, som om vi fått lite upprättelse för en bomdag
nere vid Ystad, men det är bara så, att vädret det rår vi inte på !
Så trots en bommad dag åkte vi hem belåtna och nöjda med denna lilla
hangflygexpedition och jag vet, att ingen ångrade sig !
Vi ses nästa år !
Bra väder förväntas…
Här kommer lite bilder tagna av mig och Rolf Maier. Jag delar upp bilderna
på 3 poster här på bloggen, så de kommer efter hand.
Rolf- Erik packar in sina modeller i Rolfs bil…
Japp, nu återstår bara två storseglare…
På parkeringen vid Hovs Hallar där en del av deltagarna samlades för
en liten guidning och för lunch på värdshuset.
Lite information och guidning av mats strömberg.
Uppe på Platån vid fortet med horisonten fri.
Roffe förmanar…
Synd det var västlig vind…
Rolf-Erik tar det långa benet före det korta…
Kalle Thorsell …han faller väl inte omkull ?
Ett glatt gäng västgötar
På väg ner till Segeltorpshanget.
“Dit ska vi”…
Framme vid Löderup, Ystad.
Tror ni det blåser ?
Ja, inte behövs det någon streamer i alla fall…
En tornfalk med sina vackra färger över Östersjön.
Löderupshanget. Något av ett hushang för oss medlemmar i Ålleberg Modell Flygklubb.
Min numera slitna “Spirit”.
Men flyger gör den !
Vi som trotsar den hårda vinden !
En del av karavanen
Den perfekta modellflygbilen.
Skrämde vi dig Kalle ?
Två av mina modeller färdiga för flyg.
Social samvaro.
Till vänster Rolf-Erik Blomdahl,
till höger med prinskorven, Åke Junander.
Österlens Gästhärbärge. Ett fd ålderdomshem.
Ligger något makabert granne med kyrkogården…
Rekommenderas.
Skånsk vy jämte där vi bodde.
Bor det modellflygare står det inga paraplyer vid dörren utan kroppar till storseglare.
Avkopplande miljö. Man känner sig fri här. Inga måsten !
Frukost
Värden på Österlens Gästhärbärge, Henry.
En stadig frukost klar man sig hela dagen på
Den spruckna monoliten i utkanten av Glemmingebro
Ett flyttblock från inlandsisen.
Just ankomna till Löderup.
Rolf-Erik knyter fast sig i stolpen,
så han inte blåser bort…
Mats har flugit och vid landningen i turbulensen slog modellen runt och fenan lossade…
Rolf-Erik monterar sin modell.
Inga billiga modeller detta…
Hobbyaffären i Ystad dit vi gärna återvänder.
Trevligt och vänligt bemötande !
Här är en länk till fler bilder.
Det kommer mera om vårt hangflygande !
där fanns ytterligare ett par, som försöker etablera sig. Men det blir svårt.
Det gamla paret, tror jag, har jag observerat så i år blir det 7. året i rad.
De kan ha varit där under längre tid, men det är, vad jag sett.
Kärrhöken är en glupsk rovfågel, konstant på spaning efter något som
kan gå ner i magen. Det är dessutom en stor fågel, som ser aggressiv ut
under sin flykt.
Kärrhöken häckar på samma plats som förr om åren och man kan se boet,
om man lägger lite möda på att promenera iväg längs yttre delen av pirarmen.
Jag såg också årets första hussvala pipa förbi.
Och en trädpiplärka.
Och lite annat.
Lite bilder blev det.
Avståndet var långt, mer än 300 meter och det duggregnade…
Kärrhöken flyger här ofta lågt under sitt jagande.
Grågässen kommer som målmedvetna bombplan stödda av sina kraftiga muskler för flygning.
Ser lite konstifikt ut eller ?
En skäggdopping kryssar fram i bassängen.
Landning på gång. Eller heter det vattning på gång, då man landar i havet ?
En trädpiplärka…
…vilket man kan se..
…den vita under sidan är skarpt skild från övergumpens färgade del..
…plus att man kan se, om man se noga efter, att näbben är röd och benen är “köttiga”..
Kärrhöken patrullerar som en dödens skugga bakom träden för eventuella bytesdjur.
Här fokuserade mitt autofokus på växtligheten i stället för på fågeln.
men det gör inget, för det visa att växtligheten håller på att ta sats nu !
Jag skrev i en tidigare post om hangflygning som involverade Pär Lundqvist
och hans modell “Odenmans VM 2:a” .
Ragnar Odenman konstruerade modellen, som var en friflygande modell
och flög med den i klass A 2 på VM 1952.
Eftersom modellen kom på andra plats i sin klass, kallades den allmänt för
“VM 2:an”.
Jag googlade runt lite på namnet på modellen, konstruktören och
byggaren.
Ragnar Odenman föddes 1927 i Arvika och dog 1983 i Rönninge. Han blev alltså
bara 56 år.
Sin storhetstid hade Ragnar under sent 40-tal och 50-tal.
Pär byggde Ragnars modell och försåg den med radio, så han kunde
styra med sida och höjd. Modellen flyger radiostyrd, som man kan förvänta.
Den penetrerar dåligt, eftersom den är en friflygande modell . Men i lugna
vindar utan för mycket turbulens flyger den bra.
Det är dessutom en vacker modell i luften.
Här är lite bilder jag fann på nätet.
Stig Sjöstedt med sin Odenman VM 2:a
Pär Lundqvists variant av Odenmans VM 2:a.
En ganska unik bild med Ragnar på sin mc och med sin modell
i handen. Bilden från omslaget till en fransk modellflygtidskrift,
vars namn som väl kan översättas till Modell skala flyg. Men vad
är det för en motorcykel ? Kan det vara en Husqvarna eller NV ?
…vilket man inte behöver vara raketforskare för att förstå. Skabb är
en sjukdom orsakad av ett kvalster.
Kvalstret orsakar en djävulsk klåda, som medför att djuren
förlorar sin päls och drabbas av utbredda infekterade sår i huden.
Sjukdomen är oftast dödlig och sprids som en präriebrand bland
och mellan arterna.
Därför ska man skjuta bort skabbdrabbade rävar, bränna och gräva ner
kropparna, för att man ska stoppa på smittospridningen.
Om räven inte dör av utbredda infekterade sår i huden, brukar de frysa
ihjäl på vintern då underullen och täckhåren klias bort.
Denna räven gjorde ett sorgligt intryck. Rörde sig illa, stannade var
10 m för att klia sig. Dessutom mager.
Även människan kan drabbas av skabb, vilket kräver behandling på
hudklinik av utbildad personal.
Bilderna tog jag på 300 m håll, därav den usla kvaliteten.
För övrigt lite diverse natur och segelflygbilder från veckan, som vad gäller
hangflyg har gett mig två eftermiddagar med flygning.
Här kommer lite bilder ur min vardag.
Gravand…om det nu är en and och inte en gås…
en gravad and…eller en gravgås… it´s your choice !
Fiskgjuse med byte i näbbet över Lagaoset…
…ganska allmänt förekommande enligt min helt ovetenskapliga skattning av populationen.
Strötranor hittar man lite här och var på höglandet upp emot smålandsgränsen.
Den stackars skabbräven…med svans som en råtta…
…sprang 10 m och satte sig sen och kliade pälsen…ni ser, hur
hela bakre delen av den stackars räven är påverkad av skabb.
..fortsatte mot skogsbrynet där…
…ett rådjur höll kollen…
…för rådjursgeten varseblev, att räven inte var helt ok. Räven smittar rådjuret,
om de kommer i kontakt. Eller om räven gått och strukit sig mot en buske och
rådjuret kommer i kontakt med busken, så smittas rådjuret. Som tidigare sagt,
fotoavstånd ca 300 m utan stöd…
Två trävarelser har bjudit upp till en yster dans i vårens tid…
Eller så säger han bara, “Hallå där, hur är läget”?
Eller så är han möjligtvis en dirigent för en symfoniorkester, som
gör sitt uppslag för att börja dirigera Våroffer av Igor Stravinskij …
Skogsmosse på halländska höglandet. Just på denna mossen går det utmärkt
att plocka hjortron. Jag och min gamla moder var där,då hon var 85, för hon
ville se om det fortfarande växte hjortron på mossen, som det gjorde 1930 …
vilket det gjorde ! Hon plockade en spann på 0-tid. Därför säger jag inte var
den finns :=)
Påskön är inte ensam med sina stenskulpturer.
En grop i ett flyttblock. Något rituellt…en så kallad skålgrop ?
Nä, snarare en sten som legat och roterat av inlandsisens rörelser och skapat gropen.
Här ser du skrapspår i stenen orsakad av inlandsisens
förflyttning och tryck mot underliggande mark och berg.
På Hovs Hallar, Segeltorp fladdrar ystert min hitech vindindikator…
Den säger vinden ligger rakt på. 3 m/sek….så det är bara att flyga !
Jag fick mig 1.5 timma i luften. Kolla havet…så ser det ut, när det
blåser upp till 4-5 m/sek. Blåser det mer än 5 m/sek, så bryter vågorna.
…jo det ligger en liten sjö, som i folkmun på orten
kallas “Bondens Sjö,” i östra utkanten av orten Veinge
i södra Halland.
Denna sjö tjänar som ansats för vinden, då den
kommer från ost och blåser sedan mot den kant,
som uppstod, då inlandsisen drog sig tillbaka och
efterlämnade åsar med morängrus.
Denna lilla kant, ca 15 m hög, kan vi modellflygare
utnyttja som ett hang, om man vill flyga och vem
vill inte det ?
Jag hade aldrig varit där, men Pär Lundqvist har
flugit där mycket.
Så jag hängde med för att flyga med en Blue Phoenix
med elmotor.
Pär hade en OT-modell, en S-2 segelmodell
nyradiofierad med en Fr-Sky Taranis dagen till ära.
Denna sändare kunde både prata och pipa.
Vidare kunde man styra sin modell med den…
Väderläget var torrtermik, solsken ca 16-17 grader
varmt med vind från öster med styrkan 4-5 m/sek.
I och med det var landvind, som ivrigt hade galopperat
över det halländska skogslandskapet för att gå i mål
vid kusten, var den naturligtvis mycket turbulent,
vilket trots sjöns plana yta ställde till besvär för
hangflygarna.
Inte bara var det turbulent på grund av landskapet,
det blev också turbulent med växlande vindar och
riktningar, då det bildades termikblåsor, i nära
anslutning hanget, vilket störde den lilla laminära
strömning det fanns. Men sådant är vi aktiva
modellflygare vana att leva och handskas med.
Flyger du på ett mindre inlandshang med en lätt
modell, som inte har speciellt god förmåga att
penetrera vinden, är det en konst i sig.
Men det är också en mycket bra flygträning
och en bra gymnastik för att hålla sina reflexer
vid liv.
Så denna typ av hangflyg är en utmaning.
Men, varför ska allt vara så lätt alltid ?
Det som är så spännande på ett litet inlandshang,
är möjligheten att ligga på hanget och invänta
termikblåsor, som släpper, vilka man försöker få
anslutning till för att kunna hänga med upp.
Det var Pärs premiärflygning med sin nya
Taranis och den funkade utan anmärkning.
Jag råkade säga, att han skulle behålla den
som den var, men jag fick omedelbart reda på,
att den ska byggas om till single-stick !
I början av vår flygsejour var det riktigt dåliga
förutsättningar, men hanget
och termiken bättrade sig efterhand, då solinstrålningen
ökade, vilket gjorde det möjligt att ta termik
från hanget och kurva upp sig, ledsagade av
skrattmåsar, ormvråkar och glador.
Min Blue Phoenix flög som vanligt fint, faktiskt
lite bättre än förut, då jag adderat 25 gram vikt i nosen,
för att bli av med aningen av en stalltendens.
Vädret gjorde, att det var en njutning att flyga.
Det är så att termiken
är bäst vad gäller nybildningar och frekvens
just nu i april/maj.
I Juni-Juli är termiken starkare och molnbasen i
regel högre än i April, men blåsorna släpper nu
i April med kortare intervall.
Efter 2 timmar i luften var vi av olika orsaker
tvingade att avbryta, då annat väntade.
Så bilen packades och nosen på den vändes hemåt,
efter att vi haft en fin flygeftermiddag, som gett
oss goda och berikande upplevelser med
våra modeller.
Vi tog lite bilder, då vi flög, inget sensationellt,
utan bara korta stunder av vår eftermiddag med
våra modeller.
Vi kräver inte mer av vår modellflygeftermiddag.
Vad flög du med i det fina vädret ?
“Bondens Sjö” öster Veinge med det lilla hanget. Vacker utsikt, vilket man som
icke stugsittare kan njuta av, då man ger sig ut i verkligheten med sin modell.
Pär monterar sin modell med den nya Taranisradion från Fr-Sky.
Sändare + mottagare kostar 2300 kr.
Radion må vara från 2016, men modellen är 50-tal…
egentligen en friflygande modell, men nu försedd med
sidoroder och höjdroder med tillhörande servo och mottagare.
Servojustering
Javisst, modellen klädd med siden. Vad annars ?
Inte lättfluget i turbulent luft…men med en keps från Wasserkuppe ordnar det sig eller…
Jag tror den har 16 kanaler…ser ut som alla andra, exempelvis JR.
Men 1/6 av priset.
Klart för take-off.
Så Pär kastar ut på hanget…pekande med hela handen,
vilket man hade att göra i det militära, som säger:
Dit ska du flyga !
Varvid modellen pitchar upp…vaffö gör den på dé vise ?
…det berodde på, att stötstången inte
var helt fixerad på hans höjdroder.
Min trogna Blue Phoenix i luften.
…och flygande rote med en svagt lysande måne.
En hangflygare.
…en annan gammal hangflygare, inte till sinnet,
men med mycket erfarenhet.
Tillsammans har ovanstående 2 reliker 90 års
erfarenhet av hangflygning med modeller.
Vindkraftverksparken vid Hishult.
Miljövänlig flygning.
Ni ser, att sidorodret har inte inte stora ytor…
En vacker modell…naturligtvis. Kolla formen på fena/sidoroder…
Ny start
Man behöver inte ta i vare sig för kungar eller
något fosterland, för att starta sin lätta modell.
Kanske man skulle ha pontoner eller…?
Konstruerad för 65 år sedan, av en svensk modellflygare,
som hette Odenman och slutade som 2:a på VM 1952.
Så modellen kallades följaktligen: Odenmans VM 2:a.
Tre bilder klippta ur video från en Mobius.
Hangkanten i all sin prakt…
Herr Lundqvist funderar…
Piloten… konstruerad och tillverkad för lite mer än 70 år sen…tror jag.
Där vi har bästa lyftet just i ögonblicket.
På väg att landa på kanten.
Hämtning
Han ser nöjd ut, tycker jag.
…efter första flygningen med den nya radioapparaten.
Den gamle gnetar vidare i en alldeles för varm rock i 17-18 graders vårvärme.
Jag lägger upp lite bilder från tidigare flygningar med ÅMFK, för att
ge en bild hur det ser ut.
Platserna är vid Löderup, Sinushangets baksida och vid stenarna Kåseberga.
En del bilder är från Ravlunda.
Under vår träff förekommer inga skjutningar vare sig vid Kabusa- eller Ravlunda
Skjutfältet.
Man kan säga, oavsett vindstyrka finns det alltid nån plats att flyga hang på.
Kan man inte det, utan allt är emot en, då tar man fram en liten elkärra och flyger
var som helst.
Så välkomna ner till oss, i enlighet med vad jag skrivit tidigare !
Här kommer bilderna med och utan kommentarer.
Flygning på norrsidan av Sinushanget.
Löderup
Så här ser moderna kärror ut i dag…
En av Rolfs lätta elseglare
Löderup riktning söderut.
En av Roffes snabbare modeller. Kamera på nosen.
Rolf Maier ordförande för en framgångsrik och utvecklande förening, Ållebergs Modellflyg Klubb.
Rolf- Erik från Herrljunga, mycket kunskap och rik på erfarenhet.
Utsikt mot Kåseberga och stenarna från Löderupshanget.
Åke Junander har hämtat sin modell på andra sidan taggtråden…
Segelflyg är vackert !
Där vi bor, när vi inte flyger
Hos Henry på Österlens Gästhärbärge i Glimmingebro.
Löderupshanget söderut.
…från någon okänds modell…
Vi har alltid med grillen…man blir hungrig om man är ute och flyger hela dagen.
Ravlunda
15 bilar, 2 man i varje minst = 30 modellflygare som åkte till ostlig vind i Ravlunda.
Min favorit…Arrow som den heter i Staufenbiels katalog,
men den heter egentligen Fredy och görs av Valenta.
En Lunak slängs iväg av Robert Hollsten i Ravlunda med kraft.
Den 18 – 21 April går traditionsenligt ÅMFK hangträff i trakten av Ystad.
Vi ser fram emot många deltagare och har indikationer, att vi kan räkna med
högt deltagarantal, både av nya flygare och gamla veteraner. Alla är hjärtligt
välkomna till en träff, som går i avkopplingens och gemytets anda.
Inget stressande eller tävlande utan en träff för att trivas och hjälpa
varandra.
Allt som ser ut som en segelkärra duger att ha med. Vi hjälper nybörjarna,
om det skulle vara problem med trimning, inflygning eller något tekniskt.
Det kommer att finnas mycket erfarenhet och kunskap på plats.
Har du en supersnabb F3F-modell, kom du oxå, för sådana modeller
flyger vi naturligt vis med dessutom.
Men som sagt, träffen är en kamratträff .
Hur finner ni oss ? Kolla i luften vid Sinushanget, mot Kåsebergahållet
från Hammar, vid stenarna Kåseberga eller vid Löderup just förbi
Kåseberga. Eller ring oss. Mitt nummer är 0706277120, eller ring någon
annan ni vet är där.
Men det är inget problem att hitta oss, om vinden ligger på rätt håll.
Skulle det vara ostligt, då drar vi till Ravlunda.
För att kolla vindriktning vid Ystad klicka här, för att kolla vindriktning i
Ravlunda klicka ni här, så får ni alla väderdata i realtid, tack vare
Club Parapente Syds eminenta väderstationer.
Blir det fin hangvind, kan vi förvänta många skärmflygare, men det har
aldrig varit problem med samordningen av flygverksamheten.
Har ni frågor kolla ÅMFK hemsida eller maila mig här !
Vi ses på hanget !
Här är väderutsikten daterad 10/4 från DMI.
Kan inte vara bättre. 15 grader, sydväst och sol för tiden vi ska vara där:
Måndag 18 – Torsdag 21 April !
Jag är en aktiv människa, som tycker om att vistas i naturen.
Att sitta inne och vänta på något som inte sker…det är inget
jag sysslar med.
Går jag ut med min kamera, ser jag alltid något, som kan vara värt
att dokumentera. Man behöver inte jaga naturupplevelser, därför
du får de, bara du går ut.
Se på bilden ovan. Vårens växtkraft bryter igenom asfalten.
Ibland blir man glad, imponerad eller ilsken, då man ser vissa
företeelser i naturen. Jag erkänner, jag har en svaghet för gäss.
Ett muskulöst djur med kraftig stämma. För mig lika roligt att
fotografera, som en rutig stork skulle vara…Vidare har jag en stark
personlig aversion, mot de som förstör vår natur eller gemensamma
miljö.
Häromdagen var jag ute en sväng med min trogna cykel, kameran
hängde över axeln och var beredd att dokumentera de objekt, jag
fann intressanta.
Här är valet av mina bilder från min cykeltur och från en biltur på landet.
Jag gillar grågäss.
En lärka hukar i snålblåsten.
Ejderhanne i bästa friarkostymen .
…och ormvråken flög termik, bara för att retas med modellflygaren/fotografen.
Tranor och gäss. bilden tagen på 300 m.
Tranor är graciösa djur. Helt anpassade till sin biotop.
Mycket duktiga termikflygare…naturligtvis, för de har inget annat alternativ,
då de flyttar. Deras kropp är inte byggd för att flaxa fram utan för att glida i termiken.
Detta är en vanlig fyrbent liten nasse med ett tamsvin till moder
och ett vildsvin /tamsvin till fader. Våra fyrbenta vänner är fina
markberedare och de rensar en yta snabbt från skadeinsekter…
…till skillnad från andra grisar med mänsklig anknytning…
…som en vecka efter sanering ånyo skräpat ner vid ett av handikappbaden…
…vilket kostade kommunen 50000 kr att städa för en vecka sen…
Klart det är lättast att kasta kläderna från insamlingscontainern här…
…för de bästa kläderna tar vi hem till Bulgarien och säljer i stället.
Nej, vi slänger aldrig något skräp, där vi står eller går…
Det är nån annan….
Ja. det är troligtvis promenerande pensionärer…
som slängt sin sittanordning här…
Jag undrar, hur våra folkvalda planerar, för att få ett slut på detta ?
Sanningen är, politikerna har inte den ringaste aning,
hur de ska lösa dels tiggarproblemet, dels deras
nedskräpning. Men var medveten om, i det fall du
är skattebetalare, att det är du, som får betala !
Japp, det är mycket, du får uppleva, om du strövar omkring…
För att få lite perspektiv på tillvaron och dess futtigheter…
två avslutande bilder av en del av vår bostad Vintergatan,
tagen med infraröd högupplösande kamera ombord på
Hubble-teleskopet.
James Webb Space Telescope. är efterföljaren till
The Hubble Space Telescope.
Detta är en förstoring av nedanstående bild.
Kan du säga var du bor ??
Jag var nere vid HH för att få mig några timmar i luften med mina modeller.
Det var NNV vind 5-7 m/sek, vilket fick mig att knega upp till Platån.
Montering och start vid fortet. Mycket turbulent vid kanten, vilket på
svenska betyder, att jag som mycket van hangflygare fick utnyttja min
hela erfarenhet och kunskap för att ta mig igenom upp genom turbulensen
till den laminära vinden.
Väl uppkommen i den laminära havsvinden var det som att flyga i varm grädde.
Problemlöst och med ett lyft som tycktes sakna gränser både uppåt och utåt
från hanget räknat.
Efter 40 minuter landade jag för att justera tyngdpunkten en aning och kom
då i samspråk med en odalman med gödsel på overallen och en hink pelletsfoder
i handen.
Det var en stor och frodig ung skåning, som hade drabbats, av ett som
jag tycker Mission Impossible.
Han skulle fånga in getterna, som sen 4 år strövar fritt i naturreservatet …
Problemen var som han beskrev det två. Han visste inte var getterna fanns
och han visste inte, hur han skulle få tag i djuren…
Jag har aldrig fångat getter, så där har jag ingen kunskap, men kanske jag
kunde leta upp djuren.
Min kamera sattes på modellen och så videofilmade jag hela området.
Därefter kollade jag det via telefonen. Men inte ett horn så långt man
kunde se. Tyvärr.
Kanske det är med getter som med människor i landet Sverige, att de
blev kränkta, då de blev videofilmade och sprang och gömde sig….
OK, de får göra en anmälan till GO (GetOmbudsmannen).
Just efter att getaherden försvunnit, tänkte jag tanken, att det är
konstigt, det inte finns några skärmflygare här ? Om det är fina
flygförhållanden, då brukar paraglidingpiloterna dyka upp…
Knappt hade jag tänkt tanken, förrän jag såg Lars Agnas komma flygande
från Segeltorpshanget upp mot Platån sittande i selen. Efter ytterligare en
stund kom “Anders den trevlige” glidande.
Namnet “Anders den trevlige” är inget ironiskt, utan han är trevlig i
verkligheten !
Jag startade min modell ännu en gång och lyftet var ännu bättre,
för vinden hade svängt upp på Nord. Det var ganska kyligt, trots
jag hade på min skärmflygoverall, så efter 45 minuters pass landade jag.
Packade ihop modellen och in med den i sin ryggsäck. Sen en promenad
ner för Platån in med modellgrejorna i bilen, för vidare promenad ner
till Segeltorpshanget.
Där Lars Agnas, Anders och Kenta var.
Så småningom startade grabbarna med sina skärmar och jag fick lite
bilder, vilka redovisas nedan.
När grabbarna kommit upp i luften, gick jag så småningom upp till
Platån igen med min modell, för jag var fortfarande flygsugen.
Du ska veta, att du får mycket motion, om du är hangflygare !
Uppkommen efter montering och start, märkte jag efter en stunds
flygande, att vinden vridit tillbaka till VNV; vilket gjorde min flygning
tråkig, då det var alltför snett.
Så det blev att plocka ihop igen. Just som jag skulle gå ner för andra
gången från Platån, kände jag det…Lukten av get. Getflocken var just
nedanför mig på mittplatån.
Hoppas getmannen hade fått tag i sina skyddslingar. De skulle bort,
då han inte ville förnya arrendet med markägarna. Konstigt att
markägarna ska ha betalt för djur, som håller landskapet öppet och
som går hårt åt bland annat vresrosorna.¨
Men så är det, det är pengar som styr, antingen man vill eller ej.
Jag fick flyga nästan 2 timmar och fick rejäl motion, varför det
var en nöjd flygare, som for mot hemstaden.
Här kommer lite bilder, som beskriver skärmflygarens aktiviteter
nära marken…
Kenta, numera från Malmö.
Lars, en pilot vars kunskaper och erfarenheter jag verkligen respekterar.
Anders från Helsingborg gör konster med skärmen…
Blå overall, blå skärm, men inte blåbär…
Anders har fått sin nya skärm med den nya innovationen,
inbyggd S-form, som sägs öka glidtalet från 1:10 till 1:21 enligt
tillverkaren redan nu den 1. April.
Just startat.
Så drar man upp en skärm, om man heter Lars Agnas.
Kontroll
Klart.
“That’s one small step for man….
…one giant leap for mankind,”….om man ska travestera något annat känt.
Kenta visar hur man startar…
..med sin nya skärm…
…upp ska du…
…även om det är mycket vind…
..så där ja..
…nu ska Kenta visar sitt fotarbete…eller dansar han schottis ?
Kolla, han flyger nu !
Detta ser väl bra ut…?
Ibland undrar jag, om inte Kenta var beskriven i Tom Wolfes bok “The Right Stuff” ?
Anders sitter och stretchar i selen.
Kenta svänger från Norrehamnshållet.
Ett styck skärm 30000 kr
Anders tar spänntag. En fot i stödet en fot på speedpedalen, tror jag i alla fall…
Två glada skärmflygare.
Anders visar hur man svänger en skärm…ni ser vänster arm nere, höger arm uppe.
Kolla bakkanten på skärmens vänstra sida. Åt det hållet ska det svänga.
En paraglider med pilot över Segeltorpshanget den 1. April 2016
Information som nått mig hade sagt, att Sjöfartsmuseet i Helsingör
var värt ett besök. Sjöfartsmuseet, som förut fanns på Kronborgs Slott,
hade flyttat till ny plats, där Helsingörs Skibsverft förut funnits.
En likaledes sjöfartsintresserad arbetskamrat, ville åka med och
pensionärsexpressen for i lugn takt iväg till parkeringshuset vid
Stadsteatern i Helsingborg. Sedan en promenad till färjan, där vi
som pensionärer åkte tur och retur för tror jag 42 kr…
Inte behövde vi trängas ombord. Det var inte som för 20 år sedan,
då bron inte var byggd. Tiderna förändrar verkligheten och människors
vanor.
Första uppgift var att rycka lite dansk valuta ur automaten och sen
sätta kurs mot varvsområdet. Du kan växla vid Forex jämte
järnvägsstationen eller dra pengar ur automaten runt hörnet.
De styrande har gjort väldigt fint nere vid hamnen. Det är ju
tacksamt, att göra något där med tanke på Kronborgs vackra silhuett.
Man kan säga, att de gamla varvshallarna finns kvar i ombyggt skick
och utgör tillsammans med sjöfartssamlingarna ett kulturellt centrum
för just sjöfart och dess olika undernäringar.
Vad vi omedelbart reagerade på, var arkitektens djärva ide, om hur
byggnaderna skulle kunna fungera tillsammans både praktiskt
och estetiskt.
Det hade allt blivit förträffligt. Sjöfartsmuseet var nerbyggt i marken…
och under vattenytan. Detta hade kostat mycket pengar, naturligtvis,
vilket de flesta kom från från Maersk redare, McKinney-Möller.
Museet var fyllt av innovativa lösningar av överraskande art.
Vidare hade arkitekten använd befintliga anläggningar, som fanns
på varvet för att skapa rymd och ljus.
Det tar ca 2 timmar att släntra igenom anläggningen, som är uppdelad
i avdelningar. Fartygsmodellerna är utsökta och speciellt den stora
modellen av Maersk containercarrier. Modellen är ca 6 m lång och
vad den kostat att tillverka…mycket pengar vill jag lova, med tanke
på det antalet mantimmar som krävts.
Vid museet finns en restaurang, som sörjer för den lekamliga spisen.
Vi klämde emellertid 2 danska pölser vid Havnekiosken.
Inträdet till museet kostar 100 kr. Men eftersom vi är pensionärer
fick vi rabatt först till 90 Dkr och eftersom vi åkte med Scandlines
fick vi, om vi visade biljetten, ytterligare rabatt så inträdet blev 72 Dkr,
det kan man inte klaga på.
Fanns det något att klaga på ? Där var varmt i underjorden…men det
kanske det ska vara.
Vidare var det inte helt självklart, hur man skulle ta sig runt bland
samlingarna. Vi efterlyste båda Ikea-modellen med streck i golvet…
Efter en promenad runt den gamla stadsdelen drogs sig de två
upptäcktsresande svenska pensionärerna tillbaka till fartyget
som skulle föra dem tillbaka till hemlandet…glöm inte passet
eller körkortet, annars kommer du inte igenom kontrollerna.
Helsingör har mycket gamla hus kvar sen 15-1800-talet i stadskärnan,
vilket gör staden vacker. Det berodde på, att man inte hade råd att riva
de kulturellt intressanta husen, utan man lät de stå kvar för att så småningom
kunna renoveras till det skick, de har idag.
Tänk om min hemstad Halmstad gjort likadant, då man rev vid Stora Torg
vid början av 70-talet. Då hade vi haft kvar den gamla vackra bebyggelsen
i stället för de groteskt fula betongbunkrarna man byggde.
Förutom Sjöfartsmuseet finns ännu ett eminent museum i Helsingör
och det är Danmarks Tekniske Museum
Det är väl värt ett besök. jag har flera poster med massor med bilder därifrån på
denna blogg.
Här kommer lite allmänna bilder från vår expedition “Helsingör”.
Kronborgs Slott. Låset till Öresund.
Så här ser det ut. Bättre karta på museets hemsida.
110 år gammal kran, 70 år gammal kranman…
Den djärva fronten på museet.
Besök du detta unika museum.
Ett av museifartygen.
En skonert eller en skonare ? Hmm..rår på fockmast
gaffelsegel på stormast och mesan.
Danska arkitekter har mycket mer fantasi än svenska dito.
Mitt resesällskap väntar på att föreställningen ska börja…
Om detta museum legat i Sverige….hur tror ni,
det hade gestaltat sig ? Denna bild ger i alla
fall mig en illusion av 4 master, försegel och ett
stort mesansegel…
Längst till vänster gamla varvets byggnader.
En av torrdockorna från varvet.
En fantastisk fisk man fångat i hamnbassängen.
En svensk pensionär i en näradöden upplevelse.
Med ånga går det alltid…
Tidens tand…trots fredligt namn…
En modern maskin. Ser inte ut som ett fartyg.
Tänk efter…hur många öl har det druckits under överfarterna här de sista 100 åren ?
Mitt resesällskap har funnits sitt hjärtas dam i Helsingör…
Han ville nästan inte åka därifrån…hon lovade att sms:a…
En vacker muralmålning i Helsingör skildrande en hamnscen från 1550-talet
För er som inte kan danska, här kan ni öva.
Gränden från 1500-talet och S-O från Sverige.
Om vi låter fantasin skena lite…om man tagit 10 bilder
från varje år gatan funnits, alltså sen 1500-talet,
på passerande människor…det hade varit något att
studera. Förändringar av människor, klädsel och
sysselsättning.
Att få lägga vantarna på en stor bunt flygtidningar från 30- och 40-talet
är en ynnest, som jag inte är förunnad alltför ofta…
Jag var på besök hos en firma, som inte har det minsta anknytning
till begreppet flyg, där jag på en bänk såg en stor bunt med just dessa
tidningar.
Som du vet, är jag flygintresserad, men jag har aldrig samlat tidskrifter,
bara böcker, där jag i mitt samlande varit mycket selektiv.
30-talet var flygets tid i Sverige och världen. Det var då utvecklingen av
passagerarflyg och flygplan gick snabbt. Det var möjligt för privatpersoner
att ta cert och att kunna äga ett eget plan, så också flygklubbarna
blomstrade både i Sverige och utomlands.
Flyg var mycket populärt ur alla synpunkter. Flyguppvisningar drog
väldiga åskådarmassor även i Sverige.
Tidskrifterna handlar om just denna pionjärtid från 1935 till 1945.
Vid denna tid fanns ett flertal tidskrifter som handlar om begreppet
flyg, vilka gavs ut i Sverige regelbundet. Man kan jämföra idag upplagorna
för flygtidskrifterna nu och då…
Jag lade fram ett försiktigt förslag att få köpa alla tidskrifterna och ägaren
svarade att han trodde de ingenting var värda. men han lovade tänka över
det och jag skulle återkomma. Jag tror faktiskt jag kommer att få köpa
det stora och tunga paketet. Hoppas det i alla fall.
Här är lite omslag, som jag hastigt plåtade av vid mitt besök.
Nån som kommer ihåg dessa tidningarna ?
Bilden ovan en Taylor. Cub Numera totalhavererad.
Priset…35 öre…1936
Ser ut som en märklig fastsättning av skärmpacken…?
Kolla rubrikerna till vänster…tänk om de skrivits i dag ?
Twitterstorm…
J 21. Ett ovanligt och inte speciellt utmärkande jaktplan som kom,
då jetflyget redan fanns. Byggdes om till J 21R och användes som
attackflygplan. Kommer du till Flygvapenmuseum vid Malmen,
kan du se, hur stort detta flygplan är. Problemen med planet bland
annat kylningen till motorn under taxning och tomgångskörning.
Mekarna kunde vara tvungna att spruta vatten in i kylarna till motorn
för att hålla temperaturen inom rimliga värden.
Undrar hur det gick för Anders Helgstrand och provflygningen ?
Det kommer mer om tidningarna…förhoppningsvis.
Här följer ett par bilder som schematiskt beskriver, vad som bestämmer vårt väder.
Begreppet jetström har alla hört, men inte lika många vet vad det är.
Jetströmmen är en vind, som blåser från väster mot öster på grund av jordens
rotation och Corlioseffekten på hög höjd. Cirka 20- 30000 fot.
En jetström uppstår i gränsområdet mellan varma och kalla luftmassor.
Som ni vet, går det fortare att flyga från USA-Sverige än andra hållet och
det beror på medvinden i jetströmmen. Vindhastigheten i jetströmmen
på norra halvklotet kan uppgå till 300 km/timman, vilket betyder att
kurshastigheten på en passagerarkärra, som normalt ligger runt 950 km/tim
kan uppgå till 1250 km/tim…
Jetströmmen kan ta en nordlig eller sydlig bana över norra Europa.
Hur det påverkar vårt väder syns tydligt på bilderna som jag kopierat från
yr.no:s hemsida.
Dessa bilder är schematiska, i verkligheten är inte banorna på jetströmmen
så strikta, som framgår av bilderna.
Lite mer info: På norra halvklotet roterar luftmassan motsols i ett lågtryck
och medsols i högtryck. På södra halvklotet är det tvärtom. Just i mitten,
vid ekvatorn, har vi den ekvatoriala strömningen.
Luftmassorna strävar efter att vara i jämvikt, vilket betyder att luften
strömmar från högt tryck till lågt tryck. Jämför strömningen runt en
vingspets, där högt tryck under vingen strömmar mot lågt tryck på
ovansidan vilket orsakar inducerat motstånd (Virvlar) runt vingspetsen.
Ok, nu kommer några förklarande bilder.
Lågtryck över Skandinavien ger kall arktikluft eftersom lufmassan roterar motsols och pumpar
ner kall luft. Högtrycket på Atlanten roterar medsols och hjälper till att pumpa ner arktikluft.
Här förs varm atlantluft in från sydväst över Skandinavien tack vare lågtrycket över Island.
Hjälp i luftmasseförflyttningen får man av högtrycket över Norden.
Jetströmmen just nu, slutet av Mars.
Lågtryckscentrum utanför England, högtryck på Atlanten och över Ryssland.
Här ser ni ett lågtryck över norra halvklotet, ni ser det
roterar motsols som ett resultat av Corlioseffekten.
Jag råkar ju ha ett väl laddat arkiv med bilder från OT-friflygtävlingar.
I stället för att det ska ligga där, vill jag gärna publicera mina alster,
i hoppet att de få fart på drömmar om flygning och skapa lite verklighetsflykt,
då vårt väder inte direkt inbjuder till modellflygaktivitet.
Personligen tar jag alla chanser att komma ut och flyga och det innebär,
att ibland blir det noll med flygningen, om jag ger mig iväg och det
råder tveksamma förhållanden.
Men det gör inget, för om det är så, att jag inte får flyga, får jag en annan
upplevelse att ta med hem.
För mig är att sitta overksam det värsta jag vet. Man ska betänka, att
livet är ju ganska kort…det gäller att utnyttja den tid man har.
För min del handlar det om att uppleva min modellflygverklighet,
så bra det kan låta sig göras.
Om det inte blir flygning, då har jag funnit, att om min kamera är
med, vilket den alltid är, finns det alltid några ögonblick från mina
promenader, jag vill ha med hem.
Min kunskaper som fotograf är usla. Med min tekniska kompetens kan
jag bara utnyttja min kamera till 10 %, men det är lika spännande var gång,
jag är kommen hem och har importerat bilderna till min dator.
Det kanske är 300 bilder…av dessa kanske 3 är bra. Då blir jag nöjd.
Kameratekniken i dag sätter ju inte upp något varnande bildsparande
finger. Har jag ett minneskort på 64 Gb, kan jag ta cirka 4500 bilder
i RAW-format.
Ja, så är det, om man inte får flyga. Fast i förra veckan fick jag en härlig
dag på Hovs Hallar, som jag beskrev i ett tidigare inlägg.
I dag Påskafton, hoppas jag vi får lite solinstrålning, så det blir betingelser
för termikflyg. Som sagt, blir det inte det, får jag kanske en fotosejour i
stället, mellan allt annat som ska göras denna helg.
Att man som åldring…skulle ha livet bakom sig, det betyder ju inte,
att man inte har en framtid. Den vill jag utnyttja så gott jag kan,
för jag vill inte sitta hemma väntande på att något ska ske. Det gör
det inte, om man inte håller dörren öppen !
För mig har verkligheten inneburit, att två av mina kamrater har gått
bort sista månaden. Båda i 60-65-års åldern.
Man blir lite mera klarvaken av sådana händelser.
Därför, dröm er bort till modellflygets härliga verklighet, kanske med
hjälp av mina bilder !
Bilder kommer utan inbördes ordning.
När jag var ute och cyklade i tisdags morse för att fotografera,
såg jag en fågel, jag tycker om och det är strandskatan.
Den har verkligen karaktär både till utseende och beteende.
Strandskatan är ju en av vårens budbärare här och jag har observerat
strandskatan sen 14 dagar tillbaka.
Strandskatan häckar på de mest märkliga platser och störs inte av
arbetsmaskiner eller trafik. Blir hon förorättad, säger hon till med stark röst.
Här lite bilder och det var aningen disigt, då jag plåtade.
Sothöna, eller som det heter på danska “Blishöne”,
som alla vet betyder “bläs höna”. För ni ser ju, hon
har en vit bläs ovan näbben.
Herr och fru storskrak glider fram
Knölsvanen flyger lågt under startmomentet doppande vingspetsen i vattnet. Jag undrar,
varför de flyger så lågt…det kan vara för att utnyttja markeffekten, som inte har det minsta
att göra med att “vingen komprimerar luften mot underlaget”. Det är bara nonsens.
Markeffekten innebär, att vingen är så nära marken, att det inducerade motståndet
minskar, då strömningen över vingspetsen förhindras. Alltså cirkulationen från högt tryck
till lågt tryck minskar på grund av närheten till underliggande mark eller vatten. Därmed
minskar motståndet och vingen flyger med avsevärt högre verkningsgrad.
Familjen strandskata. Strandskatorna är monogama,
det vill säga, de är gifta med samma partner hela livet.
Svart – Vitt – Rött
Vacker i flykten.
Huvudlös flygning…
Undrar om kråkan tänker: “Vad ska ni här och göra “?