Kategorier
Old Timer flyg

SMOS LINFLYG OCH MOTORTRÄFF I KUNGSBACKA

 

 

 

 

 

Fint väder, bra stämning och fina flygningar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det upplevde vi som tagit oss till Kungsbacka Modellflygklubbs fält
döpt till “Inlanda”.

Som vid alla tillställningar utomhus är modellflygmeetings beroende
av vädret.

Vi hade tur. Det var växlande molnighet, inget regn och ca 20 grader varmt.
Det kan man inte klaga på.

Jag tog massor (2500) pics av träffen och jag kommer att redovisa efter hand
jag editerat.

Först tänkte jag redovisat allmänt från träffen, men för att i någon mån
belysa vad som symboliserar
  själva grundidén med att vara just
modellflygare och byggare vill jag börja med ett annat inlägg.

Den som  personifierade detta på ett bra sätt,  var Hannes Illepe
från Kungsbacka.
Han hade förutom sin modell, en Weatherman också byggt sin motor.

Motorn var en kopia på en Mills 1.3 cc  diesel byggt efter originalspecifikation.
Hannes hade använt moderna maskiner som 3D-skrivare för att printa ut förlagan
för gjutformen till vevhuset. Vevhuset var av aluminium och var sandgjutet.

Det måste innebära en särskilt känsla att bära ut en modell med en hembyggd
motor, som i sin konstruktion är mer än 70 år gammal till den första tävlingen i
speed.

Jag tog lite bilder,  som inte tarvar så mycket kommentarer, utan
Hannes ger uttryck
för vad han upplever.

Hoppa ombord och flyg med !

Häng på låset, det kommer mycket mer bilder från Kungsbacka !

 

 

 

 

Stolt motorbyggare, Hannes.

Den svarta detaljen är  3D-printad, den blanka är det först gjutna vevhuset.

3D printing kommer att revolutionera vår hobby.

Så här ser en egentillverkad Mills 1.3 cc diesel ut, när Hannes är fabrikören.

Fördelen med en diesel är,  att man kan dra upp den ur fickan och starta med en flipp.

På väg ut till första starten.

Motorn inte rätt maxad…

Nytt försök…

Men nu kan Hannes utbrista “Fly baby, fly !”

Efter premiären och en 5. placering i Weatherman Vintage Speed.

 

Kategorier
Old Timer flyg

SVERIGES BÄSTA MODELLFLYGTIDSKRIFT …

 

 

 

 

…har just anlänt till glädje för oss modellflygare.

 

 

 

 

Omslagsflicka: Fru Lundqvist

 

 

 

Tidskriften OLDTIMER,  som ges ut av Svenska Modellflygares OldTimerSällskap
har  ramlat ner i brevlådan  med sitt läsvärda och för modellflygare väsentliga innehåll.

Som alltid välskriven och faktafylld.

Vill du läsa den ? Klart du vill !  Bliv medlem i SMOS !

Reportage om Motorbyggarträffen och SMOS Linflygträff i Kungsbacka den 10 Juni kommer.

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

OM DU UMGÅS MED EN MODELLDIESELMOTOR…

 

 

 

 

 

 

 

…tillhör du dem, som för med sig en doft av…

 

…den stora världen. Alltså förbränd fotogen och härsken ricinolja.


De är ju två av de tre (fyra) beståndsdelarna i
bränslet till en
modelldieselmotor.  Normalt kör man på eter,
ricinolja,
fotogen och med en eventuell tillsats av amylnitrat.

Då jag växte upp,  var det diesel som gällde till våra linkärror.

Vi som sysslade med modellflyg på läroverket i Halmstad, kunde
lätt urskiljas från andra elever,  då vi spred den härliga doften
av  fotogen och i kläderna intorkad ricinolja.

Min goda lärarinna i fysik och kemi vid läroverket, fru Hellner,
betraktade
alltid oss dieselmaskinister  med en anstrykning av
misstänksamhet,
ungefär som hon befarade, att vi plötsligt
skulle kunna flyga  i luften…på grund av dofterna vi spred.

Jag minns,  min moder frågade,  varför min skinnjacka luktade
så märkligt och mitt svar var ju,  att det är ett impregnerings-
medel för skinnet…

På den tiden var det enkelt att få tag i eter på alla apotek,
men idag är det svårare,  dock  inget jätteproblem.

Ljudet av en underkompad modelldiesel är oslagbart
då den jobbar.

Antagligen kommer bruket av modelldieslar att försvinna,
som ett resultat av minskad kunskap och den tekniska
utvecklingen av elflygeriet.

För jag tror, många tycker, att varför ska man klabba
med fotogen, eter och ricinolja,
då det räcker med två
hål i väggen och en strömbrytare ?

Men du,  som är gammal dieselanvändare, du förstår,
vad jag menar:

“Det är känslan att höra ljudet, att känna lukten och
uppleva
vridmomentet i en diesel, i stället för en “skrika”
med glödstift!”

Jag är fullständigt övertygad om , att dieslar för
modeller kommer att överleva
och ett fint tillfälle
att få se dieslar i aktion, det får du,
om du tar dig
till Kungsbacka på lördag den 10. Juni
där man har
ett meeting Kungsbackaklubbens fält.

Vi ses bland fotogen- och eterångorna på lördag !

Det blir fint väder på lördag enligt yr.no.

Videon nedan på mekanikerns händer visualiserar begreppet:

Oily Hands !

…och så lite dieselflyg…

Kategorier
Teknik, allmän

KONTRASTER

 

 

 

 

 

 

Två exempel på stort och litet.

 

,

Motorer har nog fascinerat de flesta av min generation,
då det under 
vår uppväxt var den tid,  då modellmotorerna
kunde bli var mans egendom.

Vi behövde inte vara högskoleingenjörer för att handskas med
dem, utan de 
  fungerade rakt ur kartongen.

Då det gäller stora, långslagiga och lågvarviga motorer,  minns
jag tändkulemotorerna 
på fiskebåtarna i hamnen i Halmstad.

Jag minns väsandet av blåslamporna,  som värmde tändkulan,
så den glödde, vilket i sin tur gjorde,  att motorn kunde startas.

Jag minns väsandet,   då man släppte på tryckluften,  som drog
igång motorn.

Ljudet på motorn när regulatorn sprutade in bränsle för
tomgångskörning minns alla som
har hört en tändkulemotor gå.
Motorn fick extra bränsle, gick ett par kraftiga varv och åkte
sen
i nerförsbacke  en stund tills nästa insprutning skedde.

Vi som stod vi kajen såg,  hur vibrationerna från motorn och dess
stora  svänghjul via båtskrovet
spred sig ringformigt i Nissans
svarta och platta vatten.

Då jag växte upp på en tvärgata i anslutning till kajen i Halmstad,
kommer jag ihåg, 
hur vi som bodde här kunde höra nästan alla
ljuden, som hörde till starten 
av en tvåtakts tändkulemotor typ
Skandia.
Det var så vid denna tiden,  att vår  miljö inte var belastad 
av
det vanvettiga trafikljudet vi har i dag, vi hade inte så mycket
fläktar som surrade
konstant, utan vi hade en tyst miljö.
Tyvärr kommer den aldrig tillbaka i det heliga 
framåtskridandets
namn…

Ett par intressanta notiser kan jag förmedla,  som de berättades
för mig av en 
skeppare på en av fiskebåtarna i Halmstad.

Under kriget rådde av förklarliga skäl brist på bränsle och smörjoljor.
Vad gäller smörjoljor,  gjorde man så,  att man tappad ur använd olja
på fat, 
så de tunga partiklarna sjönk till botten. Sedan hävde man
oljan och körde den genom diverse filter för återigen kunna använda
den.

Ett litet tillskott av ny smörjolja hade man,  som tillsattes den
filtrerade oljan.

Skepparen berättade,  att man kände på oljan mellan fingrarna.
Var det glatt 
och fingrarna gled lätt mot varandra, hade oljan
tillräckligt bra smörjande 
egenskaper. Men om det kändes strävt,
var det dags att kassera oljan eller 
skicka den på omdestillation.

Bränslet som användes normalt,  var mer eller mindre lättflytande
brännolja,  som eventuellt förvärmdes  
innan den sprutades in
i  cylindern.
Under kriget försökte man använda   i stort sett alla 
vätskor,
som kunde brinna under tryck.

Min sagesman berättade,  att de körde på trätjära utvunnet
ur tall- och granstubbar 
i Småland…

Det kan tyckas märkligt,  att man kunde köra på trätjära,
som ju är trögflytande,  
men genom att starta motorn på normalt
bränsle för att få upp temperaturen,  kunde man sedan slå över
till
trätjäran, som innan den sprutades in  värmdes till 70 grader,
då den var lättflytande.

Han sa,  att motorn gick bra på detta bränsle och det enda extra
arbetet,  var att trätjäran avsatte
avlagringar i bränslesystemet
och då speciellt i  den mekaniska insprutningen, på kolven och
fodret.
Detta krävde kontinuerlig rengöring och underhåll för att
säkerställa funktionen.

Att motorn fungerade på bränslet och smörjmedlet som
återanvänts, berodde ju på 
bland annat,  att motorerna var tillverkade
med mycket större toleranser än dagens  
supertäta motorer.

Undra hur man skulle lösa bränsleproblemet i dag med en Volvo
marinmotor ?

Kanske hade man kört på rapsolja.

Knappast på tjätjära från tallstubbar som har sina rötter nedgrävda
i  gruset på Smålands moränåsar…

Här kommer två videosnuttar på stort och smått inom förbränningsmotorvärlden:

En gigantisk stationär 4-takts dieselmotor.
Men roligast att iakttaga  är den synnerligen coola hunden.

Kategorier
Old Timer flyg

APROPÅ LINFLYGTRÄFFEN I KUNGSBACKA DEN 10. JUNI…

 

 

 

 

 

…så kommer här en artefakt från förr.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ingressbilden visar  stabila doningar. Kanske behövs,
om man flyger en 4-motorig
Boeing B-17  ?

Klippet är värt att se på, bara för att höra på speakern.

Här kommer en liten video till. Tyvärr utan ljud med med bild…?

Som sagt vi träffas i Kungsbacka den 10 juni för att linflyga,
kanske skaffa en OT-motor eller
bara träffa kompisar.

222

Kategorier
Naturbilder

OM JAG INTE FLÖG I LÖRDAGS…

 

 

 

 

 

 

…så företog jag mig i alla fall

premiärdoppet i havet för 2017.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ingen hangvind i lördags, i stort sett vindstilla och solsken.

Hann inte åka att flyga termik, men ett dopp i havet
kunde det ju bli.

Tänkte att temperaturen skulle ligga på 14 grader eller så.

Men till min överraskning var det ca 18 ! Alltså mycket varmare
än jag trodde.

De fåtalet som fanns vid stranden badade,  eller hade alla badat
och samtliga sa,  det var varmt  vattnet.

Naturligtvis hoppade jag i och företog premiären i Kattegatts vatten.

Vilket är en sanning med modifikation, då vattnet var brunt, humusfärgat,
vilket indikerade att det var vatten från Lagan.

Men hur som helst jag var i en god stund och njöt varje ögonblick.

Så kan jag inte flyga kan jag ju bada eller ?

 

En sorts farkost for studsande omkring på Laholmsbuktens loja dyning
under kraftigt motorvrål. Nyttan av detta ? Tillfredsställa egot …

Något lugnare tog del av familjen skrake under sin passage med sina telningar.

Ser du den bruna färgen på vattnet ? Vatten från Lagan, som är ovilligt att
blanda sig med saltvatten från Laholmsbukten.

Inte behövde vi trängas…

Vad är det man säger på Flashback…ingen bild ingen händelse…

Horisonten glömde jag räta…men du ser, havet är som en spegel.

Klockan 2015 lördag. Ser du det ljusa bandet i horisonten ?
Vi som är kustboende har fördelen att kunna se en fri horisont.
Halland de fria horisonternas landskap !

Kategorier
Old Timer flyg

NATURLIGTVIS LÄNGTAR JAG EFTER OT-SM TILL SOMMAREN…

 

 

 

 

 

 

 

…så jag än en gång får uppleva

de fantastiska friflygande modellerna !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att  vara friflygare i Sverige och i andra länder också förresten, det är inte lätt.
Som du vet,  kräver en friflygande modell ytor, då den lever sitt eget liv i luften.

Du vet aldrig,  hur en modell flyger med hänsyn taget till termik och vind.
Den kan hamna var som helst, speciellt om fusen inte funkar.

Att finna platser lämpliga för friflyg i Sverige, det  är med förlov sagt svårt.

Det senaste dråpslaget var,  då någon sorts korpral  inom Fortifikationsverket
 i sin allsmäktighet beslöt,  att Rinkabyfältet inte fick användas för modellflyg.

Jag vet att intensiva försök har pågått för att få häva förbudet. Men en korpral
är ju trots allt en korpral…med makt.

Fast Allemansrätten råder väl också på Rinkabyfältet…?

Därför får friflygarna improvisera. SM  för friflygande OT-modeller kommer
att avhållas vid Bollerup. Vi har varit där förut, tack vare vår ordförande
i SMOS, Bo-Eskils goda kontakter
med markägarna.

Fram till dess får vi nöja oss med bilder från förr, då vi kunde utöva hobbyn
på Rinkaby-fältet.

Bilderna visar Matti Pyykkö,  som släpper mästerbyggarens Markku Tähkäpääs
modell på Rinkabyfältet. Kommentarer behövs inte.

Håll tillgodo, dröm dig bort  och beundra finskt modellbyggande och flygande.

 

Kategorier
Segelflyg

OMBYTLIG VIND…

 

 

 

 

 

 

Hur vinden kan vända 180 grader på 30 sekunder.

 

 

 

 

 

 

 

Lördagens morgon började med fint väder, vilket innebar  23 graders värme
svag sydostlig vind.
Alltså iväg till min plats för termikflyg för en rejäl sväng med min ärriga Ava.

Jag monterade och startade min modell upp emot en sky som var beströdd
med nybildade Cumulusmoln, som sakta drev från sydost.
Vinden var ca 2-3 m/sek vilket gjorde det lätt att hålla modellen inom
rimligt avstånd. Termiken under nybildningarna var stark och turbulent,
så det for iväg upp snabb,t så variometern nästan fick hicka.

Eftersom jag är en morgonpigg människa, innebar det, att jag startade
omkring kl 0900.

Efter 45 minuter i termik landade jag för att byta acke i min GoPro.

Sen ny start, ny termikblåsa och uppkurvning till 300 m, där en flock
tranor låg och svängde. Jag flög rote med tranorna för att få lite fina bilder.

Just då det var klart, märkte jag att modellen stod och stångade mot västlig (!)
vind. Det var inte en svag pust utan vinden kom med 7-8 m/sek, som om man
tryckt på en knapp.

Detta var ett inte helt vanligt väderfenomen, då en liten kallfronts kalla luftmassa
ramlar ner mot marken och skjuter upp och bort den marknära varma luften.

Jag vet ju väl, hur sjöbrisen vänder vinden, men detta var något mera absolut.
Förutom att vinden blev stark, sjönk temperaturen från 23-24 grader till 16-17.

Efter vindskiftet kom markdimman vältrande. Inte så det hindrade flygning,
men inget jag önskar, då jag flyger.

Det värsta var ju, att jag lockat ut Pär Lundqvist med hans ombyggda ASW
utlovande fint termikväder.

När Pär monterat,  hade vi 10 m/sek och klokt nog beslöt Pär att stanna på
marken med sin modell.

Jag var nöjd med den 1.5 timma jag fått i luften och att jag fått ner min Ava
i helt skick.

Vid sista landningen visade det sig, att främre vingbulten var skadad i gängorna,
så den inte greppade riktigt, utan den hade glidit upp. Alltså satt vingen med en
enda plastbult. Inte konstigt att den flög lite som galopping ghost under final
och landning.

Jag bytte så klart bulten, så vingen satt säkert. Ibland har jag tur…

Alltnog, kan jag inte flyga, så kan jag gå en promenad med kameran i den täta
lövskogen och i snåren.

Det blev ju lite bilder. Tyvärr blev ju inte bilden på ärtsångaren bra, men det
handlade om långt avstånd och snabba ryck vid fototillfället.

I dungen fanns två näktergalar, som bankade iväg sina ibland hårda drillar.

På marken har örterna börjat komma.

Så dagen blev trots vindskifte lyckad, för sen eftermiddag åkte jag till stranden
och flög hang med min nylagade Gillette.

Om den flög ? You bet !

 

Nybildningarna blommar över det Sydhalländska  slättlandskapet.

Det kan inte bli mycket bättre…termik, vacker natur, en bra modell och min
bekväma flygstol från Biltema. (290 spänn)
Det är ju drömmen om ovanstående,  som har gjort,
att vintern med mörker och uselt väder gått att överleva

Pär monterar inför den flygning, som inte blev…

 Vingfastsättning M/Lundqvist: I Underkant på vingen två krokar som träs i två öglor i kroppen.
Vingen styrs med två stift. Överkanten av vingen en ögla som träs över en elliptisk skruv, som drar
fast och spänner öglan mot kroppen. Enkelt förklarat.

Det modifierade klaffsystemet på ASW:n.

Kontemplation

Näktergal…ganska oansenlig fågel med stark stämma.

Ärtsångare (tror jag)

En vresig invånare vid ekarna som vaktar fornminnet
vid Örelidgravfälter nära Tjärby Kyrka.

Det börjar spira. Detta är mycket små örter.

 

Kategorier
Teknik, allmän Termikflyg

DET ÄR JU KLART ATT ALLT SLITS…

 

 

 

 

 

…eller hur en modell kan se ut …

efter 700 timmar i termik.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är en mycket aktiv modellflygare, som tar till vara varje chans
för flygning.

Eftersom jag till 90% är segelflygare, vill jag ha N-NV vind för hangflyg
eller svag vind och solsken för mina termikmodeller.

Den modell jag flugit absolut mest, det är min gamla HyperAva från
Wladimir Models i Ukraina. Det är en modell, om rätt intrimmad,
som flyger sagolikt bra med absoluta topprestanda.

Jag inköpte den för 8 år sen hos Lennart/RC-Teknik och den är
still going stronger…efter 700 timmar i termik !

En modell man använder till den är avsedd för, det vill säga flygning,
kommer ju att slitas. Lite barskt vill jag säga,  att de som har de blankaste
modellerna, det är de med minsta flugna modellerna…

Min erfarenhet är, att mycket av skadorna uppstår, då man på
marken förflyttar modellen. Exempelvis man kör fena och sidoroder
i garagedörrstolpen, man kan skada modellen under transporten i
bilen.
De flesta skador jag fått är vid landningar ute i naturen. Vid oplanerade
landningar i okänd terräng är det lätt att hamna i en spretig buske med
vassa taggar, som perforerar klädseln. Vad gör jag då ? Små hål tejpar
jag med klar tejp, större hål klär jag om med en bit Oralight.

Jag klär inte om en hel vinge för ett enda hål. Om jag tejpar ett hål i
vingen, påverkar det på intet sätt flygegenskaperna.

Annat som slits på min Ava efter 700 timmar i  termiken är fastsättningen
av huven i kolfiberlaminat. Den åker ju av och på och efter ett par tusen
gånger, blir den sliten. Där har jag fått lägga på kolfiber, för att den

ska snäppa fast ordentligt. Dessutom har jag säkrat huven med en bit
persiennlina, så jag inte förlorar den, om den lossar.

Min motor, en gammal Mega har hängt med alla år. Jag bytte lager i den,
men det var troligtvis inte nödvändigt.

Vingfastsättningen med två M4 skruv slits också.
Skruvarna,
jag använder, Polyamidskruvar från Staufenbiel/Horizon,
byter jag med jämna
mellanrum.

Experter påstod,  att plastskruvar inte håller…Ja, de har hållit för mig i mer än 8 år
utan att gå sönder.

Baldakinen som håller stabben, har jag slågit  sönder, då jag stött emot min verkstadsdörr
och den har jag lappat ihop med kevlartråd och CA.

Sidoroder/höjdroderservo byter jag vid behov. Jag använder HK platta vingservo
med metallvxllåda. Lite tyngre, men de håller.

Bromsarna är fästa med speciell tejp med suverän vidhäftning, som jag fått tag i.
Dessutom har jag förspänt bromsarna med 0,3 mm pianotråd, så de hela
tiden strävar efter att hålla sig stängda. Servon för med sin arm upp bromsklaffarna,
vilket är ett mycket enkelt sätt att operera klaffen. Alltså servoarmen påverkar klaffens
insida direkt utan komplicerade linkage.

Alla de skador jag beskrivit, är inget, såvitt jag kan bedöma, vilket har negativt påverkat
de fina flygegenskaperna. Min HyperAva flyger precis så bra, som jag vill.

När mina vingar ser ut, som om det fått ett hagelskott och är fulltejpade, river jag av
klädseln, vilket är ett pillerijobb, då klädseln sitt riktigt hårt fast mot kolfibern
på spryglar och annat. Men med hjälp av ett blad till en mattkniv löser det sig med
hjälp av tålamod.

Då klädseln är väck,  passar jag på att räta ut bakkanten och reparera dellaminerade spryglar.

Sen efter omklädsel blir Avan som ny och redo för nästa 700 timmar i termiken.

Skulle min kära HyperAva gå till de sälla jaktmarkerna har jag en helt ny Ava Pro,
som bara är provflugen
och en annan fin 4-metersmodell som oxå är flygklar hängande
i min hangar.

Tja ovanstående lite av mina erfarenheter.

Ni ser, att D-boxen har varit i småsmulor och ny bit blivit inskarvad.
Klädseln säkrad med tejp mot D-boxen.

Här var det ett större hål i kläseln och då satte jag dit en ny bit Oralight.

Kolfiberbaldakinen som håller stabben har gått av. Lagades med kevlartråd och CA.

Biltemas tejp en räddare i nöden för modellflygaren.

Ibland kan bakkanten se ut som ett stormande hav.

Denna vingspets var i småsmulor, som ett krossat kexchoklad,
efter att modellen ramlade ner från en 15 hög gran

och naturligtvis landat på vingspetsen.

Bakkanten som är en bergochdalbana, rättar jag till,  då jag har av klädseln.

Vingfastsättningen med sina två M4 plastskruvar. Jag har satt på skydd i mitten
för enligt lagen
om allts dj-het slinter jag med skruvmejseln då jag spänner skruvarna
och då kör jag mejseln
genom klädseln…Nu blir det inga skador.

Undersidan vingen efter ett otal landningar på gräs och i stubbåkrar.
Det värsta att landa i ? Det är nyss slagna ärtåkrar. Ser ut som piggsvin
och går igenom vilken vinge som helst.

En skadad och tillfälligt stabiliserad bakkant.

Den reparerade D-boxen. D-box kevlar/kolfiber finns hos
Wladimir i längder du önskar. Även RC-Teknik kan fixa D-boxar.

Har du smällt en Ava,  kan du beställa i Ukraina precis den del,
eller den del av en del  du behöver.

Kategorier
Teknik, allmän

KNÄCKT KROPPEN…

 

 

 

 

 

…hur löser jag det ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, jag menar inte den egna fysiska kroppen, utan en glasfiberkropp
till en segelmodell.

Min Gillette hjulade på kanten nere vid Haväng vid Ravlunda och kroppen
knäcktes bakom vingen.

Brukar ju inte vara svårigheter att fixa till en bruten kropp, men i detta fall
var det svårt, då det var i stort sett omöjligt att komma åt insidan på
grund av modellens konstruktion.

Brotten var hyfsat snyggt, det vill säga inte alltför söndertrasat.

Detta faktum gjorde,  att jag hade goda förhoppningar att lösa problemet.

Alltså blev det till att fundera, ty kruxet var: Hur får jag in kolfiber på insidan ?

Jag funderade på att göra en plugg i frigolit, använda en ballong och pressa väven mot
kroppens insida, eller använda en modifierad cykelslang för samma ändamål.

Jag förkastade allt ovanstående,  för så här gjorde jag.

Först slipade jag insidan och tvättade med Biltemas aceton  för att få bort eventuellt
släppmedel,  så plasten skulle hugga ok.

Sen tog jag 10 mm breda kolfiberlister och klippte i ca 15 cm långa bitar.

Slipade listerna för att få bra yta och limmade listerna med CA på insidan
av den främre kroppshalvan. Det syns på bilden,  hur det blev.

Listerna sticker ut som en bunt tulpaner ur den främre kroppshalvan, vilket
gjorde,  att listerna kom att pressa mot insidan i den bakre kroppshalvan, då de skulle
sammanfogas
.Jag blandade till långsamthärdande, 24-timmars, epoxi och förtjockade

det en aning med microballonger. Sen penslade jag dels framdelen som redan var limmad
med plasten och jag blötte ner bakdelens insida med plasten. Dessutom la jag på epoxiplast
på kolfiberlisternas utsida, som skulle skjutas i  bakkroppen. Det garanterade, att listerna
förankrades bra.

Alltnog, jag förde ihop kroppsdelarna och fixerade positionen, så det blev rakt.
En koll in kroppen visade, att kolfiberlisterna var väl inlimmade.

Allt fick stå i ett dygn och jag körde en slipning vid brottet, för att därefter spackla med
epoxispackel . Ny väntan och ny slipning. När det såg bra ut, lade jag på
två bitar kolfiberväv runt kroppens utsida, som jag blött med plast.

Kolfiberväven penslades fast och sen kom det viktigaste och det är att linda plast
runt skarven. Jag hade inga plastband, utan jag använde Biltemas eltejp.

Man börjar linda i ena ändan och man lindar hårt. Det som sker då, är att överflödig
epoxiplast flyttas framåt och kryper ut, då man kommer till andra änden.

Epoxiplast som sådant ger ingen styrka, utan det är laminatet, som ger styrkan.

Efter ett dygns härdning,  av med tejpen och fram med våtslippappret.

Efter ett par slipningar och spacklingar var kroppen som ny. Man kan inte se
att den varit av efter målning med porfyllare, våtslipning och sen målning med
Biltemas hobbyfärg.

Japp, så här löste jag det och jag vet, det finns nog 1000 andra sätt att göra det,
men för mig var detta enkelt och det blev starkt.

Här kommer lite bilder hur jag gjorde:

 

 

 

Kolfiberlister inlimmade.

Limmade med Biltemas CA-lim + accelerator.

Delarna hopskjutna

…och fixerad i skarven med ett par droppa CA.

Efter 24 timmar slipning

Spackling med epoxispackel i skarv.

Slipning skarv och kropp före laminering med kolfiberväv.

Kolfiberväv lagd runt och lindat hårt med tejp för att fixera allt och få bort överflödig plast.

 

Resultatet efter avklädning av tejp.

Sedan ett antal spacklingar med epoxispackel och våtslipningar.

Det tycks ha…

…blivit till belåtenhet.

Efter sprutning med porfyllare och slipning…

…var det dags för ett par lager av Biltemas Hobbylack.
Så fin som nytt !

Kategorier
Naturbilder

ÄNTLIGEN…

 

 

 

 

 

…kravlade sig värmen över kanten till oss.

 

 

 

 

 

Denna våren, i likhet med förra, har varit osedvanligt kall
och framför allt torr.

Så kall att växtsäsongen är ca 20 dagar försenad. Vi har  haft torka
i 2 år nu med stora nederbördsunderskott.
Jag kan erinra mig, vad en professor sa i tv för några år sen:
Vi kan förvänta oss massiva regn i Sverige och vi måste fysiskt
förbereda oss på det.

Vi ser ännu en gång…lita inte på de som kallar sig experter,
för framtiden är något, som  bara kvällstidningsjournalister och
politiker kan förutsäga.

Nåväl, värme fick vi och jag tog mig till Slottsmöllan i Halmstad för att
förhoppningsvis kunna fotografera en forsärla.

Det lyckades inte, men jag hade glädjen att skymta den i alla fall på lite håll.

Annars kan ni se,  hur lite vatten det finns i Nissan, som ju avvattnar ända
uppe från Småländska Höglandet och ner genom den halländska skogsbygden.

Det är torrt.

Såg jag fåglar ? Nej inget speciellt förutom en kungsfiskare, som flög över ån
och försvann upp i ett snår där den satt ofotograferbar.

Kungsfiskare finns lättfotograferade nere vid Lagan i Laholm.. Den allestädes
närvarande lilla flitiga sädesärlan trippade runt i sitt sökande efter föda till
sina ungar bland stenarna.

Även om jag inte fick plåtat det jag skulle, blev det en fin naturupplevelse.

Det är vackert att gå från centrum motströms Nissan. Alltid träffar man på något
oväntat, som förgyller tillvaron.

Häng med på min lilla expedition.

Jag hoppas nu bara på fint termik- eller hangflygväder och helgen ser ok ut.

Ganska tomt…

En fläkt av vår.

  Dubbelärla

Kategorier
Linflyg

LINFLYG I KUNGSBACKA

 

 

 

 

 

…vi har aldrig några radioproblem…

…linflygare är alltid …bundna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag såg att det anordnas en linflygträff i Kungsbacka enligt nedanstående
inbjudan.

Har du inget för dig,  rekommenderar jag ett besök för att se i dag lite
annorlunda modellflyg.

Förutom duktiga flygare, fina gamla modeller brukar det alltid finnas
gott om motorer att se på och köpa.

Vi ses.

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

VINGAR

 

 

 

 

 

 

Denna lilla video visar,  varför jag är modellflygare

 

 

 

Jag har publicerat denna videosnutten tidigare, men den är
värd att se på igen.

Det ger dig en möjlighet att uppleva känslan att kunna flyga
sin modell under bra förhållande och förstå varför jag
aldrig tröttnar eller kan få nog av min hobby.

Hoppa ombord !

 

Kategorier
Hangflyg modell

SKÅNE HANGRESAN 2017 MED ÅMFK

 

 

 

 

 

Lite överblivna bilder som speglar aktiviteterna.

 

 

Trippen till Skåne är över  för mig och mina modellflygkompisar 
för denna gången .

För 15. gången träffades vi,  för att utöva det vi vill mest, vilket är att flyga
våra modeller på något av hangen vid Österlen.

Inte hade vi de bästa väderutsikterna inför avresan, men det stoppar inte
oss, ty vi är entusiaster och hängivna.

Vi kunde förvänta vind,  som i princip var 180 grader från fel håll…alltså
det hade varit bäst med sydväst, men vi kunde förvänta nordost.

Till all lycka finns det bra hang även för  vindar från öster och det är
vid Ravlunda/Haväng och Kivik vid marknadsplatsen.

Flyga fick vi vårt lystmäte av alla dagarna. Ska vi klaga…det kunde varit
20 grader i stället för 13.

Förutom att flyga njöt vi intrycken  av vacker natur och ett besök vid
Autoseum i Simrishamn satte lite guldkant på vår tillvaro.

En viktig sak då vi träffas,  är ju den sociala samvaron, som befäster vår
samhörighet och vårt intresse för modellflyg.

Samvaron underlättas ju av, att vi bor samtliga hos Henry
Österlens Gästhärbärge, vilket
är,  med förlov sagt,  en anakronism
av 1960-talet på ett mycket trivsamt sätt.

Så redan nu ser vi, som betraktar oss som hängivna ridgerunners,
framåt
mot 2018, då vi ånyo ska träffas för vår 16.  årliga resa till
Skånehangen.

Här fladdrar  lite av våra ögonblick från resan förbi. Flyg med  !

Österlens Gästhärbärge

Boendet ett ombyggt ålderdomshem.


Lite makabert kan ju tyckas, att man byggde ett äldreboende
med kyrkogården som närmaste granne…
Priset för övernattning inklusive en fin fin frukostbuffé 350 kr.

Några av hangflygarnas bilar.

Rolf Maier, ordförande i Ållebergs ModellFlygKlubb har tagit bästa WIFI-platsen.

Det fina museet i Simrishamn. Kolla länken i min brödtext.

SMOS

Bilarna i mycket fint skick.

Modellflygavdelningen.

Förr i tiden…

 

Instruktiva montrar som beskriver modellflyg under pionjärtiden.

Sigurd Isacssons produkter.

Röd flagg….stopp och belägg ! Vi hade gärna sett vi kunde flugit på skjutfältet, som vi brukar.
Men ibland har vi otur och fältet är avlyst för övningar

Stopp och belägg även för Karsten…
Han gjorde den något överraskande upptäckten,
att han glöm vingskruvarna
hemma i lådan…
Så det blev till att improvisera och använda gummiband i stället.

Grabbarna börjar anlända till marknadsplatsen i Kivik.

Skärmflygaren som fattade tre felaktiga beslut denna dagen enligt
klippet från Ystad Allehanda:
Flög i hård vind. Landade på något olämplig plats. Tog fram en motorsåg.
Hoppas han fick till en uppgörelse med markägaren. Om det kom något gott ur detta ?

Tja lokalblaskan fick något  att frossa i. En icke nyhet som lokalt blir en riktig newsflash.

En vy av hanget vid Kivik. Till höger syns hamnen och byn Kivik.

Några av våra bilar där vi flög.

Utsikt åt norr mot Ravlunda / Haväng.

Så här ser hanget ut vid Marknadsplatsen. Inte pjåkigt.
Dessutom goda landningsytor.

Hangets höjd ungefär 20-30 meter, vilket genererar plenty av power för hangflygaren.

En bäck har som kommer från grusåsen har skurit en Wadi-liknande skåra i  den Österlenska myllan.
Eller varför inte en mini Great Canyon ?

Jag tröttnar aldrig på en vacker segelmodell.

En bra allroundmodell både för termik- och hangflyg

Vy mot norr med Haväng och Ravlunda.

Kategorier
Naturbilder

ÖGONBLICK UR NATUREN PÅ ÖSTERLEN

 

 

 

 

 

Jag har svårt att avskärma mig från naturintryck,

när jag är och flyger.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det Österlenska landskapet är i en del av sina delar vackert.
Du kan läsa oändligt om det på nätet, om du är kunskapstörstande.

Här nedan kommer lite bilder,  vad jag såg. Vet en sak, det blåste
hård vind då jag tog bilderna, vilket du ser på backsipporna, som
blir böjda med vinden.

Första dagen var relativt varm, men blåsig. Det var då jag plåtade fåglarna.
Andra bilder tog jag i snålblåsten 10-12  sekundmeter och 7 graders “värme”.

Om jag jämför våren på Österlen med våren i Halmstadtrakten, ligger man
i Skåne
ca 14 dagar före oss.

Fåglar och växtlighet är typiska för biotopen och torde vara lätta att identifiera.
Den lite oansenligare fågeln landade på trädstammarna och klättrade bara nedåt.

Backsipporna kämpade som du ser med den starka vinden.

Här några bilder.

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

ÅMFK HANGTRÄFF YSTAD 2017 DEL 2.

 

 

 

 

 

Dag två av flygning vid Haväng.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vår andra dag i Skåne bjöd på, som utlovat, ONO vind 5-7 m/sek.

Vårt alternativ var att åka från Glemmingebro över till Ravlunda/
Haväng. Här borde vinden ligga rakt på.

Tyvärr var Ravlunda Skjutfält åter avlyst, men kunde flyga på den
sträckan som finns mellan skjutfältsgränsen och Verkeån.

Där finns också goda landningsmöjligheter.

Alltnog, vi tillbringade dagen där och fick vårt behov av flygning
tillgodosett.

Det enda som föll utanför schemat, var att två modeller hade en
lätt kollision och
att då en huv lossade, som senare kunde sättas
tillbaka igen utan skador.

Vidare landade en modell inne på det avlysta fältet, men
säkerhetsposten från skjutfältet
gjorde en insats för hangflyget
och hämtade den.

Här kommer bilder,  hur lite av vår aktivitet tedde sig.
Vad gäller bilderna, ser du vad det föreställer…så kommentarer
är onödiga.

 

 

Vår utsikt åt höger. Verkeåns mynning och vidare bort mo Kivik.

Stens Huvud Nationalpark.

Kategorier
Hangflyg modell

HANGTRÄFF YSTAD MED ÅLLEBERGS MODELLFLYGKLUBB

 

 

 

 

 

För 15 gången genomfördes ÅMFK:s  hangträff i Ystad.

 

 

 

 

 

 

Tiden går fort, när vi betänker dessa 15 som gått med vår flygning i Ystad.

Varför vi valde Ystad beror på i princip tre saker: Vi har bra hang inom
rimliga avstånd och vi har hittat ett bra och billigt boende hos Henry i
Glemmingebro, där han driver Österlens Gästhärbärge i en trivsam anda.

Det tredje man måste ta med i beräkningen är vädret. Den hittillsvarande
våren har varit usel, vad gäller hangvindar. Vi sköt fram hangträffen 14
dagar för att om möjligt få en bättre prognos. Men icke sa nicke.
Vi anlände på tisdagen med utsikter till nordostlig vind för hela veckan…

Vi kunde inte boka om boendet mer,  utan det var bara att åka ner.
Då vi träffats,  beslöt vi att åka till Ravlunda/Kivik, då det borde gå att
flyga på den vinden där. Framkomna till Ravlunda Skjutfält möttes
vi naturligtvis av skylten att fältet var avlyst för skjutning och det var
 tillträdesförbud.

Men det stoppar inte modellflygarna, utan vi flög söder om fältet vid Haväng
och det fungerade bra med fina möjligheter att landa.

Vinden var ca 6-8 m/sek rakt på så flygningen var enkel. Första dagens
flygning var avklarad vid 1600-iden och vi åkte till boendet för att
installera oss.

Jag tog mycket bilder och kommer inte att kommentera de, om inte det finns
särskilda skäl. Troligtvis kommenterar jag senare, då jag får lite tid.

Här kommer några ögonblick från Haväng.

Det kommer mycket mer bilder så häng med !

 

 

Kalle glad…

Kolla Åke Junanders reservbil på taket…

Karsten och Rolf

 

 

Havängsdösen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Åke Junanders Apotekarnes Julmust Special.

 

 

Kategorier
Flyghistoria

SIZE MATTERS

 

 

 

 

 

 

 

Detta tycker jag är imponerande.

 

 

 

 

 

Kolla hur hans skevroder står i vänstersvängen…och hur han håller nosen i horisonten med sidoroder…

Kategorier
Naturbilder

DET RÄCKER INTE BARA MED, ATT MAN VILL UT OCH FLYGA…

 

 

 

 

 

…det måste ju också vara hyfsat väder !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Personligen tycker jag , att det som kallas vår har i väderhänseende
varit alldeles för kall och framför allt blåsig.
Jag brukar inte backa för lite lite blåst eller en regnskur, då jag
ska ut med mina modeller, men denna vår med sin blåst och kyla
har ju ingen ände !

Eftersom jag inte är en självplågare,  håller jag mig hemma.

De som nu upplever en överdrifternas boogie-woogie,  tycks vara
rubriksättarna
på kvällstabloiderna. Där har man fullständigt
förlorat vett och sans i jakten
på svikande läsare.
Om det är förutsett vind mer än frisk bris, heter det:
Här slår kaosvinden till…

Om det blir vind och lite regn heter det: Kaosvädret slår till…

Det finns ingen saklighet mer i rubriksättningen. Allt offras
på upplagealtaret.

Om det regnar mer än 5mm heter det “Extremregnet”…

SMHI utfärdar sina varningar i tid och otid. Hur ofta får SMHI
backa på sina varningar ?

Förra året tillkom en varning, “Varmt väder”. Jo det blir varmt,
då solen skiner, det kan
inte vara en världsnyhet.

Jag mailade SMHI,  om de inte kunde utfärda varningar för
“Tråkigt väder “.

Så det skulle kunna låta så här vid en klass 3 varning:

“Extremt tråkigt väder väntas i Götaland nästa dygn. Befolkningen
uppmanas hålla sig inomhus, sätta
på en Åsa-nisse-film på tv och
lyssna på Lindemans monologer hela dygnet. Vidare bör man dra
ner rullgardinerna , dra för persiennerna .”

Eller varför inte en varning för “Extremt vått regn” ?

“Extremt våt nederbörd förväntas närmsta dygnet över Götaland.
SMHI har utfärdat
en klass 2 varning som innebär relativt stor risk
för att bli blöt vid vistelse utomhus”…

Eller varför inte detta från Socialstyrelsen, som vi alla minns var den myndighet
som yrkade på, att vi skulle äta 6-8 skivor bröd om dagen..:

“Socialstyrelsen vill,  att ni bär regnkappa och sydväst under kommande dygn
för att undvika farlig väta” !

Jaja vi får se. I dagens Sverige är allt möjligt.

Jag har inte kunnat flyga, mer än i onsdags, då jag flög hang nere
vid Tönnersa/Laholmsbukten.

Men jag klämde lite naturbilder i samband med promenader
och cykelturer.

I ett kärr jämte cykelvägen hördes grodornas kärlekskväkande.

Blomställningar då fröna spridits

I ett dike gick de förfrusna tofsviporna på skråe i den vassa vinden.

Mannen i familjen.

Tofsvipan har vackra färger i sin fjäderdräkt.

Två tranor gick på sitt avmätta, patrullerande sätt och åt av läckerheterna.

Smakar nog gott !

Pricken över i:et, är ju den röda hjässan.

Kaveldunen är lite medfarna nu…

 

Kategorier
Flyghistoria

HÄNG MED MIG BAKÅT VÄGEN TILL MODELLFLYGNING 1950…OM DU HAR TID…

…och upplev den entusiasm som bara

en brittisk speaker kan frammana.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I den sista videon säger speakern att modellen styrs med hjälp
av “Pendulum Control”.

Bilden nedan ger en uppfattning hur det fungerade, då man ville
uppnå stabilitet i flygningen.

Har du inget att göra ? kolla dessa tre små filmerna.
Efter filmerna är slut, får du alternativ att klicka på
från Pathés stora samling av newsreels.

Var det roligare med modellflyg 1950 ? Ja, vill jag påstå
för människor var nyfikna på den teknik som fanns och
vad som kunde åstadkommas. Det gjorde, att åskådare
aldrig saknades det modellflögs.

Jag minns,  att ca 1958 då flög vi linkontroll på en gymnastikplan
vid en av stadens skolor kunde vi lätt ha mer än 50 åskådare…

Klart vi kände oss viktiga.