…ett par månader sen.

…därför då var det sommar och livet som modellflygare är då
avgjort lättare att leva,  då man är  aktivt ute  med sina modeller.

Jag menar, visst kan man flyga i +2 C, duggregn och 8 m/sek….
…men får jag välja,  tar jag  +24, sol och vind 5 m/sek rakt på Hovs Hallar.

Tursamt nog,  jag har mina bilder,  som jag kan drömma tillbaka
med och återuppleva situationer och  äventyr jag haft.

För att flyga med sina modeller, som jag gör, ger som resultat,
att det oväntade blir det sannolika. Vad som helst kan inträffa,
då jag är och ute för att flyga, vilket skapar spänning i mitt liv.

Eftersom jag dokumenterar mitt hobbyutövande  med min,
kamera , både den fasta  och eventuell onboardcam,  då jag är ute och
flyger, kan jag luta mig mot den upplevelsen,  när jag sitter hemma
och spanar ut  i det gråa höstvädret, som överväldigar mig med
icke särskilt inspirerande intryck.

I mitt förråd av bilder valde jag ut några,  som beskriver en bråkdel
av mitt flygande på mina hangflygställen under 2015.

Bilderna gör,  att jag längtar intensivt till våren. Till  lärkor, solsken
och den termik i vilken  min Ava ritar sina avmätta cirklar i skyn på sin
väg uppåt .

Eller till de stunderna jag upplevde ihop med OT friflygarna.

När jag ser en Wakefield-modell,  konstruerad för 75 år sen starta
och med den i gummimotorn lagrade energin klättrar till 150 m,
som under glidflykten fångar  en termikblåsa på egen hand, tack vare att
piloten trimmat sin modell så väl och därefter kurvar upp sig i total
harmoni med den omgivande luften innan den fusar, det är en upplevelse
jag också längtar efter !

Aldrig under mitt 44-åriga radioflygarliv har jag varit förunnad
att flyga så mycket, som jag gjort i år och jag kan inte annat än att
vara tacksam mot omständigheterna,  som lät mig utöva en av
mina hobbies. Detta trots att vädret inte varit helt gynnsamt.

Men det handlar också i slutänden om,  att jag har viljan att flyga,
även om vädret inte uppfyller alla kriterierna,  jag önskade.

Inte vill jag undanhålla er lite bilder från mitt hangflygande…

Någon bild  kanske jag redan  publicerat, men världen går nog
inte under för det,  utom för petimätrarna.

Här kommer några så stay tuned !

En kvällsflygning vid Segeltorpshanget med min Spirit Elite.
En modell jag kan varmt rekommendera. 

Denna bilden är gammal. Från 2004.

Modellen är  den sista,  jag hade med en Epplerprofil, en  Eppler 182. Jämfört med Mh32
eller Rg 15-serien är den underlägsen. Vingarna skurna i Rohacell, klädda med
0.4 mm ply. Förstärkta med kolfiber och kevlar. Mycket starka och vridstyva.
Jo, jag vet är färgvalet på modellen är absurt, men det var vad jag hade på hyllan.
Radion min favorit, MC 24 Gold Edition,  synd den inte gjordes i 2.4 GHz-version.

Är det dåligt lyft, vilket man som hangflygare har svårt att acceptera,
kan det hända,  man är tvungen att landa i buskar fulla med vassa piggar.
Och det finns många sådana på Hovs Hallar ! Återbördandet av min modell
kostade mig 30 minuter och blodiga smalben…Min modell kunde inte ses från
marken nedanför buskagen. Som tur var,  hade jag servon, som knarrade så jag
kunde lyssna mig till, då jag stod nedanför, var den var. Därmed kunde jag få en
riktning ditåt jag skulle gå genom detta buskage av törnbestyckade buskar.

Just efter jag hämtat min modell… det var jobbigt…

Min kära Arrow görande det,  den kan bäst;
Flyga med hi-speed och med belastning !

Den gamle mannen ska starta sin Spirit I i våras med
en kamera på nosen, om utifall att..

…modellflygkompisen Rolf Holmer, Hjärnarps egen Biggles,  skulle komma
och vilja ha bilder på sin modell i luften tagna  från min kärra…

Denna bilden tog jag med bara för ljuset genom Oralighten…

Min Apache.
En modell som flyger underbart. Finns fortfarande att få tag i.

Min vackraste F3F-modell nånsin

Gillette II.
En mycket vändbar och agil maskin.

Gillette har vackra linjer.

Ska jag klaga på nåt..fenorna kunde varit byggda med större sidoförhållande…

Vingarna hade varit bättre med kraftigare avsmalning.
men utformningen är vacker ändå.

Min “Banana” i väntan på start på Platån Hovs Hallar.
Du ser sikten är god mot Halmstad, vilket är en indikation
på att vinden är förhärskande nordlig.

Ingen krasch,  utan min trogna Spirit före montering.

…och efter montering.

Min Spirit har landat mycket mjukt,  som syns efter spåret.

I nosen,  som nästan alltid, en Gopro.

Ett av mina favoritflygställen, Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.
Här möter jag som pilot både natur och människor

Platån ger större möjligheter för aerobatik och vackra vyer,
som tillfredsställer ditt öga.

Min ryggsäck med inbyggd stol har jag med,  då  jag flyger här. Det är
för jag ska kunna sitta och flyga,  då jag har en besvärlig ryggskada.
Att kunna sitta och flyga har för mig bara varit problem på en plats.

Förberedelser för start.
Jag utför alltid samma rutin innan start, vis av erfarenheten.
Koll att rätt modellminne är inställt på sändaren, samt att sändaren
inte är i en inställningsmode. Att vingarna sitter där de ska, huven
fastsatt, klaffar och bromsar inne, samt  fulla roderrörelser och att
de rör sig på rätt håll.

Japp, dags för start…just till höger finns en grästuva, som verkar
gjord för en modellflygare som sitta ner då han flyger. Tror ni mig
inte så åk dit och kolla !

Utkast…för vilken gång i ordningen på Hovs Hallar ?

Modell, hav och vind .
Det handlar hela tiden om rörelse.

Dags att njuta sin möda…

Lite kontemplation på Segeltorp innan utkastet.

Så kan min depå se ut.
Ser ni busken i mitten ? Där landar jag i svag vind
då växtligheten bromsar min modell..

Ibland handlar det att invänta vind. Ni ser havet…lugnt.
Havets vågor börjar bryta vid 5 m/sek. Så nu är vinden
under 5 m/sek.

Kommer vinden efter en väntan, då  blir piloten så här upprymd !

…vid detta tillfället kom en fiskgjuse förbiflygande…

…därav mitt spanande uppåt.

Den gamle och hangkanten.

From here to eternity…

…och det  klarar jag med min modell som sällskap !
Hur nära stolpen var jag ???

Stranden där jag landat, eftersom det började regna.

Detta är min Spirit Elite nummer II inför en flygning på Segeltorp..

…eftersom min gamla Spirit Elite,  byggd helt i balsa, den var helt enkelt utsliten.
Efter 3 säsonger i luften och 160 timmar i luften var den färdig. Jag skickade den till
återvinningen, när vi var nere i Ystad. Du förstår, att flyger man så mycket,  som jag gör,
då blir det oundvikligen småskador. Skadorna uppstår främst vid landningen,  eller då jag
hanterar min modell på väg till eller från flygning. Spirit i balsa är lätt och därmed spröd i
konstruktionen. Nästa Spirit jag bygger,  kommer jag förbättra, så tillvida att vingarna ska
ha 0.4 mm till torsionsnäsa och beklädnad av vingrot. Vidare att allt trä ska cellulosalackas
3-4 gånger innan klädsel för att stärka konstruktionen. De två trästavarna som håller vingen
i framkanten i kroppen, de ska bytas mot 6 mm kolfiberrör. Plus lite annat.