I dag ser allt positivt ut, om man är hangflygare.
Solsken, plus 8 grader och nordvästlig vind.
På hyllan hemma en nygbyggd Spirit, som väntar
på premiärflygning på Hovs Hallar.
Rapport kommer med bilder.
Jo, ibland blir jag själv lite less, att inte kunna variera
platserna lite mer, då jag flyger.
Men det är ju så, att vi är ju låsta till vissa fysiska platser,
när vi beger oss ut för att flyga. Därför blir det lite enahanda.
Men i måndags kunde vi inte bärga oss. Nordväst 3-5 m/sek
var utlovat, vilket naturligtvis triggade hangflygningsmodulen
i min hjärna.
In med modell, stol och kaffe i bilen och ner till Hovs Hallar.
Vinden var vid vår framkomst VNV 2-3 m/sek, men efter
en stund vred den upp till nordväst och ökade till 5-7 och
det var exakt, vad yr.no hade förutsett!
På plats var det oxå en skärmflygare från Eslöv, som jag
borde veta namnet på, men jag har skam tillsägandes glömt det…
Lyftet för min Spirit var inte helt överväldigande de första
10 minuterna, men sedan ökade vinden snabbt upp till 5 m/sek,
vilket skapade perfekta flygförhållanden både för modellflygare och
för skärmflygare.
Det mest dramatiska som hände, var att en bil? brann upp borta
i Norrehamn. Annars flöt eftermiddagen på med flygning, social
samvaro med skärmflygare och njutande av naturen.
Vi har aldrig haft problem att samarbeta med skärmflygare
om luftrummet, då vi flyger samtidigt. Det löser sig, om vi
samtalar.
Jag var utomordentligt avundsjuk på skärmflygaren, som verkligen
kunde njuta av sin flygning vid Segeltorp i splendid isolation.
Jag tog en försvarlig bunt bilder och video. På min keps satt min
Mobius med kardborreband och tog stillbilder. På min Spirit som
vanligt en GoPro i nosen och mitt sällskap skötte min Sony.
Så jag kommer att trötta er med bilder som vanligt.
Skyn var, med det nuvarande väderläget, aningen dramatisk
med upptornande Cumulusmoln och däremellan blå himmel.
Jag tröttnar aldrig på utsikten från vår pilotplats. Att kunna se
en obruten horisont är ett livsmåste för oss.
Jag fick 2.5 timma på vingarna med min Spirit Elite, som nu
börjar komma upp i flygtid. En modell man alltid kan flyga med !
Jag rekommenderar den varmt på för nybörjare och för de,
som kallar sig erfarna.
Spirit ger flygglädje genom sina goda egenskaper.
Så mätta på flygning, frisk luft och sol vände vi kosan hemåt igen
klockan 1715.
Fast jag kunde stannat längre…
Det kommer en videosnutt sen, då jag orkat editera den.
Vad vi som bor vid kusten kan glädjas åt…en obruten eggvass horisontlinje !
Glad skärmflygare med nordvästligt vindrufs i kalufs.
Det är fortfarande mycket labilt i luftmassan,
vilket den kraftiga Cu-bildningen är ett tecken på.
Liselotte sa detta molnet liknade en hund i ett språng…
En skärmflygare under parawaiting.
Start…och borta i Halmstad brinner det.
Dags att njuta !
Så här flyger man skärm.
I ensamt majestät på Segeltorpshanget en härlig sensommardag 2017
Jag flyger rote med en skärm…
Koll av skärm eller…
Min Spirit på väg.
Modellflyg på ett hang är att uppleva frihet i tre dimensioner.
Nu blir jag plåtad.
Jag kan inte tänka mig något bättre ! Att kunna ha en välflygande modell i luften
i vackert väder och att få sitta i en flygstol, …vilket vi får göra här, eftersom det
är flygningen, som är viktig och då här inte finns depåordningsvakter.
Det är klart jag uppskattar och gläds åt tillvaron .
Hallands Väderö med en fond av upptornande Cumulus.
Min fotograf.
Här skulle du varit med flygande med en segelmodell, då hade du fått uppleva !
Tänk efter… hur mycket fysiskt arbete med händerna
har denna gärdsgård krävt för att bli byggd ?
Fast det är klart, då den byggdes var inte människorna,
rädda att arbeta fysiskt. Man var tvungen att arbeta
hårt för att kunna få sin bärgning och överleva.
Landningssekvenser
Jag var just inne och kollade yr.no utsikten för Hovs Hallar.
Det ska bli ca 5-6 m/sek rakt på det låga.
Ska jag döma efter min erfarenhet, kan det via sjöbrisen dra
över mot norr och kanske öka upp mot 7 m.
Så packa skärmen och ladda modellerna så syns vi vid 10-tiden
för en fin flygdag i solskenet !
Jag kollade väderutsikterna för Hovs Hallar i går kväll och fann,
att det fanns goda möjligheter för hangflyg på HH i dag lördag.
Man lovade, enligt yr.no, att dagens skulle börja med NNO ca 2 m/sek
för att så småningom dra över på N och vid 15-tiden gå till NV.
Klockan 1000 stod jag på Platån med min modell monterad och kollad
liggande på marken vid den grästuvan, på vilken jag brukar sitta och flyga.
Väderläget var något märkligt, som ni kommer att se på bilderna längre ned.
Vid Hovs Hallar var det blå himmel och solsken, temperatur ca 12 grader.
Men söderut, i riktning Danmark fanns höga Cumulus i långa gator.
Redan kl 1000 hade dessa övergått till Cu Congestus, vilket tydde på,
att den nordliga vinden dragit ner kall arktik/polarluft, som vid
kollisionen med den varma luften skjutit varmluften i höjden,
då den kalla luftmassan glider in under varmluften.
Det blir labilt skiktat således och adiabatiskt.
Ungefär som då vi får ett kalluftinflöde i slutet av sommaren, vilket orsakar
kraftiga åskväder.
I riktning norr mot Halmstad fanns 2 stora Cumulus med dragning på Nimbus,
som betyder höga moln med risk för nederbörd. Det märkliga var, att molnen
låg i princip stilla.
Jag såg, att det kom nederbörd ur molnen, men om den föll över land eller
hav, kunde jag inte avgöra.
Enligt yr.no kunde vi väntat åska och det bekräftades av de höga molnen.
Då jag kl 1530 var tillbaka i Halmstad, regnade det bitvis. Men hur mycket
man fått i form av nederbörd, har jag ingen aning om.
Nåväl, detta var en liten redogörelse för väderläget. Vi kan säga, jag var
klämd mellan två Cu-fronter med nederbörd, men inget regn på HH.
Eftersom jag kommit för att flyga, kunde jag trots vinden bara var ca 1 m/sek
inte hålla mig, utan jag gick med modellen så långt åt öster på Platån det gick,
kollade om löven rörde sig i växtligheten på kanten, vilket sa, att det troligen
skulle fungera med min lätta Spirit.
Jag kastade iväg så hårt, jag mäktade med, gick över kanten och ut i en
mycket stark kantrotor. Med nöd och näppe kunde jag kontrollera min
modell i rotorn, vilket jag fick betala med förlorad höjd och jag fick rädda
mig in över kanten och göra en oplanerad landning i en lågt krypande enebuske.
Det var så, att turbulensen berövade mig på min modells rörelseenergi och
höjd, det var därför, jag var tvungen att landa lite oplanerat.
Så jag fick sätta mig på min tuva och filosofera för att invänta något
starkare vindar.. Träffade glada och trötta vandrare som gick Skåneleden.
Det kom två unga kvinnor och de såg verkligen medtagna ut. Men det är
friskt och sunt att vara ute i naturen.
Efter 15 minuter märkte jag på havet, att det mörknade en aning, vilket
kunde vara ett tecken, på ökande vind. Dessutom rörde det sig i löven
på en nästan utslagen björk, som står just vid kanten, där det vertikala
hanget övergår till 45 graders lutning.
Med den erfarenheten jag har av HH, tog jag beslutet att pröva igen,
för det borde gå att hålla en lätt Spirit i luften nu.
Så jag gick upp på det högsta mot NO, kollade av roder, fulla rörelser och rätt håll.
Dessutom, genom en ödets försyn kollade jag vingfastsättningen, som består av
två 5 mm polyamidbultar.
Tur jag gjorde det, för en av skruvarna hade tappat huvudet…..troligtvis då
jag oplanerat landade i enebusken. Så åter till min depå, upp med väskan
där jag har mina reservbultar. Bara för att finna att inga M5 fanns kvar….
Bittert. Vad gör man ? Ja, jag hade bara att bära mitt pick och pack upp emot
ett hus som ligger vid skogen, där jag nödtorftigt gömde mina grejor,
ty jag var tvungen att gå ner till bilen och hämta en skruv…
Inget att be för, för vill jag flyga, var detta enda optionen.
Ner, där jag fyllde min vattenflaska, rotade fram ett par M5 skruv och
begick den mödosamma vandringen från parkeringen upp på Platån igen.
(Tur jag har hyfsat flås tack vare flitig cykling).
Åter uppkommen hämtade jag grejorna och bar fram de till min depåplats,
där jag skiftade ut den huvudlöse skruven, till en som var hel.
Nu var det klart för start.
Jag kastar ut min modell, så hårt jag förmår nästan parallellt med hangkanten,
för att jag skulle få handlingsfrihet att manövrera, om utifall jag skulle behöva
avbryta på grund av kraftig turbulens.
Jag gick en bit innanför hangkanten, där den övergår från att var helt
vertikal till sista 20 meternas 45-gradiga lutning. Jag fick nästan omedelbart
30 m höjd i turbulensfri luft, vilken jag hade kvar då jag svängde höger och
tillbaka. Efter svängen, hade jag god fart och jag gick ut från hanget.
Fick omedelbart en rejäl smäll av kantrotorn, som jag dock tack vare min
högre fart kunde bemästra.
Flyger jag denna min Spirit, behöver jag aldrig tänka på att fippla med
trimrarna efter start, för jag vet, att med alla trimrar neutralt, så flyger
modellen perfekt. Det gör allt lättare vid kärva startförhållanden.
Sen var det bara att glida. Vinden var ca 2 m/sek rakt på 85 m hang.
Laminär vind som kommer från havet, gör att lyftet en bit ut från hanget
och en bit upp är absolut kyttfritt. En njutning att bara glida!
Naturligtvis satte jag mig ner på min tuva och bara njöt av flygningen,
naturen och modellen.
Jag tänkte, att sitta här och flyga under dessa avkopplande förhållanden,
det är ungefär samma känsla jag får, när jag flyger skärm i perfekt vind vid
Hammars Backar.
Bättre kan jag inte ha det. Regnet ramlade ner i Halmstadtrakten från de
i stort sett stillastående molnen. Molnen söderut såg inte ut att ge regn,
men de var höga och då kan, vad som helst hända.
I bilen hade jag med en snabb F3F-modell, men jag brydde mig inte om att
hämta den. Jag var så nöjd, med det jag flög med. Ok, det är
adrenalinframkallande att flyga en snabb modell på HH, men det som är
viktigt för mig, flygupplevelsen, den är för mig lika intensiv med en väl
influgen Spirit Elite.
Flyger jag min Spirit, så vet jag, den modellen gör exakt, det säger till den.
Jag känner dess gränser och vet, vad den kan. I och med jag känner min
modell, som jag gör, kan jag flyga totalt avslappnad.
Själv upplever jag miraklet med flygning lika intensivt nu med min Spirit bara
glidande i den svaga vinden, som då jag utförde min första EK-start 1968,
då jag tog mitt flygcert.
En del kanske tycker, det här med flygning, det är inget konstigt…Tänk efter,
så ändrar du uppfattning, om vad som gör det möjligt för oss att sitta på en grästuva
och styra en maskin, som till synes utan motor glider förbi.
Efter en timma i luften landade jag för att hänga på en GoPro i nosen, så jag
kunde dokumentera min flygning.
Visserligen har jag dokumenterat mina flygningar förut, men dagens väder
var så exceptionell bra, så en video hade säkert gjort sig i den absolut
turbulensfria luften.
Det var bara det, att batteriet i kameran var slut av någon okänd anledning.
Jag vet, vad den okända anledningen var, det var operatören som hade glömt
stänga av den, då han åkte hemifrån…..
Man lär sig förhoppningsvis. Jo, jag hade extrabatterier i bilen, men jag orkade
inte gå ner en gång till parkeringen. Kalla det lathet.
Efter hand drog vinden mot NV och efter min start märkte jag, hur mycket
sämre lyftet blev på Platån jämfört med förra starten. Trots vinden nu
var 5 m/sek, hade jag bättre lyft med 2 m/sek, då vinden låg vinkelrätt
mot kanten.
Inga skärmar syntes nere vid Segeltorp. Kanske man inte fick rätt indikation
av vindmätaren i Norrehamn ?
Vinden kan variera 40 grader mellan Norrehamn och Hovs Hallar, beroende
på sjöbris.
Jag stod nu vid Fortet och flög för att kunna gå ner över Segeltorp,
där lyftet på det låga hanget var bra.
Efter ett antal flygpass beslöt jag kl 1445 att avbryta, svänga in,
dra aerodynamisk broms och landa lätt som en fjäder på gräset.
Detta var min dag på HH och jag har inga bilder på min modell i luften bara
lite runtomkringbilder, som jag vill ska beskriva miljön, jag flyger i !
Vill du uppleva din modell och naturen, då ska du värva dig i Hangflygvapnet !
Att flyga hang, det är mera än bara flygning !
Här lite bilder sen lördagsflygningen:
Depå med Spirit och kameror
Riktning söder med Cu Congestus 
Tuvan som är mitt mekbord…
Hallands Väderö.
Observera iskristallerna vid CU-molnen.
Regnet ? över Halmstad. Molnet låg nästan stilla.
Till höger nederbörd i centrum ett nybildat Cu-moln som växer till på höjden
Upptornande Cumulus över Bjärehalvön ungefär.
Silon i Falkenberg. Bilden tagen på ca 50 km avstånd från Hovs Hallar.
Halmstad på 25 km avstånd
Nu kommer snart skäggmesar och andra fåglar till dukat bord.
Kanske en knölsvan är lika svårstartad som en hangkärra i dålig vind…?
Enligt den ansedda vädersidan yr.no, kan vi inte förvänta nordliga
vindar den närmaste 10-dagarsperioden.
Så jag var tvungen, att utnyttja dagens utlovade nordliga vind.
Enligt väderutsikterna kunde vi förvänta nordlig vind till kl 1300
för att sen få en vridning till nordöst på Hovs Hallar.
Det stämde precis. Jag var startklar på Platån kl 1000 med min
Spirit och vinden var då knappt 2 m/sek nord. 2 m/sek rakt på
på Platån är fullt tillräckligt för att kunna flyga.
Efter en stunds rekande och kollande av vinden gick jag till höger
på Platån för att kasta ut. Man ska aldrig starta från mitten av det
höga partiet, utan antingen till vänster eller till höger.
Varför ? Jo för att undvika kantrotorn, som är mest utvecklad just
i mitten.
Jag kollade modellen och satsade utåt. Utkastet gick fint, men då
jag drog ner handen till sändaren för att greppa spaken, råkade
jag slå om klaffbrytaren så jag fick 45 grader klaff. Resultatet blev
en våldsam pitchup och jag kunde just precis reda ut situationen
och landade på kanten.
Hämtning av modellen och ny start. Den gick bättre, men kantrotorn
var trots den svaga vinden väldigt stark. Modellen kastades omkring
i luften som en galen kaja. Men det löste sig och väl uppkommen ett
10-tal meter var det som att flyga i tjock grädde.
Betänk, att vinden var endast 2 m/sek. Det var lätt att klättra 100 m
över kanten och gick jag längre ut från hanget, ökade lyftet.
Solen sken lite försynt, men jag har skrivit förut, att det är avgjort
behagligare, då det är 25 grader varmt ! Jag frös inte, för jag hade på
min fina skärmflygoverall, som stänger ute kyla och vind.
Jag landade parallellt med hanget på toppen för att hänga på en av
mina Mobiuskameror på vingens yttre del och låta den filma tvärs kroppen
mot den andra vingspetsen. Efter att ha fäst den enligt alla konstens
regler ovanpå vänstervingen, skulle jag flyga.
Det enda som återstod, var att starta kameran….gick inte !
Batteriet finito. Antagligen hade jag glömt den på. I bilen hade jag
en Mobius till, men jag hade inte energi att gå ner och hämta den.
Det är så, jag har tillräckligt med flygbilder redan.
Så det blev att flyga kameralös, vilket gick utmärkt.
Människor som passerade frågade nyfiket, hur det funkar och jag
gillar verkligen att sprida kunskap om min hobby ! Är man utåtriktad
och generös, får man alltid en trevlig respons ! Kanske jag kan
omvända någon att bli hangflygare…
Vinden började vrida mot NO ca 1230 snabbt och den ökade till
ca 6-7 m/sek, vilket fick mig att dra mig neråt mot betongfortet
för att kunna landa där på den plana gräsytan.
Då jag flög vid fortet, märkte jag att då vinden var NO, var lyftet
dåligt vid huvudkanten, men gick jag ut över havet 200 m,
var lyftet mycket bättre där. Det indikerar, att vinden på den
höjden var mera nordlig och det producerar mer lyft.
Men 1315 landade jag min Spirit framför fötterna lätt som en fjäder
och jag var mycket nöjd med dagens flygning.
Som sagt, det gäller att utnyttja möjligheterna, då omständigheterna
är gynnsamma ! Ögonblicket och chansen kommer aldrig tillbaka…
Den enda kamera jag hade med, var min GoPro, som satt på ett stativ
och tickade fram sina 4 bilder i sekunden. Min Mobius funkade ju inte
och därför är bilderna tagna helt slumpmässigt från markkameran.
Ni får stå ut med att horisonten blir förvriden, men det beror på att
GoPron har en vidvinkellins. Det går att räta till, men so what …
Men kolla bilderna och upplev delvis min hangflygdag på Hovs Hallar !
Jag har aldrig upplevt, under alla min år på Hovs Hallar, så lite småfåglar
som i år….för kallt ? Fel vindar under deras migration ? Jag vet inte…
Min sedvanliga depåplats uppe på Platån.
Den gamle på väg att starta upp till höger.
Jag drar alltid på, så mycket det går vid starten, men här blev det så,
vilket ni ser på vingarna, att jag av misstag fällde klaffen, som resulterade
i en snabb pitchup. Jag tror, det är bättre att ha sändaren i en låda på magen,
för då kan man enklare greppa om spakarna efter ett utkast. Själv har jag kört
med lådmodellen de sista 15 åren, men denna sändaren hänger i en sele.
Får väl ändra det…
Så det var ju bara att hämta modellen och försöka igen…
Kläm i så hårt det går, så jag får lite överskottsfart,
vilket ger mig lite valfrihet att manövrera, om det krävs.
En perfekt start !
På väg till min tuva, där jag sitter och flyger.
Ni ser själv att lyftet var ok.
Just där jag flyger nu, där var det extremt turbulent. Det är inte jag,
som skevat omkull utan det är kantrotorn, som slängt omkull modellen.
Det var precis, jag kunde kontrollera min Spirit i detta nuet. Tänk på det,
om ni flyger här !
Här är det inte fråga om turbulens,
utan en normal sväng.
Då vinden drog sig mot NO flög jag till höger,
eftersom hangkanten där står mot NO
och det skapar starkt lyft.
En Montessoriklass passerade och fick info
Hav – Hang – Vind – Modell – Horisont,
vad det handlar om.
Den gamle på sin tuva njutande
Spirit II. Mycket flugen. Kroppen är nyrenoverad med spackling och sprutning.
Vad som återstår, är att klä om vingarna och innan dess cellulosalacka balsan
för att öka styrkan och motståndskraften.
Först lite info om rubriken på denna posten:
Som ni ser, utnyttjar jag i min rubrik ett begrepp inom grammatiken, syntaxen,
som heter allitteration. De tre substantiven Getter, gytter och getterbug
börjar med samma ljud
Det tredje substantivet i rubriken, “Getterbug” är vad man kallar en homonym.
Eller på svenska ungefär likljudande ord.
Det fanns en dans på 20-50-talet som hette “Jitterbug”, vilken utmärkte sig
av stor rörlighet genom sin obundna form.
Jitterbug heter egentligen “LindyHop”. Så min rubrik var ett försök, att få till
ett sammanhang mellan GETTER -GYTTER. JITTERbug.
Att försöka översätta ordet “jitterbug” till svenska är svårt. “Jitter” betyder,
att man är nervös, eller bekymrad och ängslig. Bug i detta sammanhang får
anses betyda insekt.
Jag antar, med mina begränsade kunskaper, att ordet beskriver en sorts
insekt, som rör sig på ett icke planmässigt sätt, alltså lite slumpmässigt nervöst,
vilket skulle kunna vara en beskrivning av dansen Jitterbug.
Deomdetta.
I söndags var det vinterns mest perfekta väder hittills, som
en hangberoende flygare kunde önska sig det på Hovs Hallar.
Ett sådant väder man upplever 5 gånger på ett år kanske.
Den norska vädersidan, yr.no, hade lovat 3 m/sek nord och solsken.
Jag kuskade ner i god tid med min Spirit, för att i alla fall hålla
modellflygarnas fana högt och fladdrande i vinden.
Framkommen till Hovs Hallar stod jag på Platån kl 1015 med min Spirit liggande
monterad och klar för start.
Jag vill bara tala om, att det var inte enkelt att ta sig uppför den hala backen
med modell, flygväska och kameraväskan. Två gånger drösade jag omkull ,då
jag halkade, men inget eller ingen blev skadat eller skadad.
Nästa gång tar jag med broddarna till mina skor, ty mina skor hade plana sulor
och var hala som skidor!
En billig försäkring.
Vinden var 2 m/sek, så jag beslöt att avvakta lite grann, då jag hade en känsla
av, att vinden nog skulle ta sig.
Jovisst, innerst inne visste jag vinden räckte som det var med 2 m/sek. Men med ökad
erfarenhet vet jag, att varför ska man chansa, för att få starta 30 minuter tidigare ?
Därmed riskera ett totalhaveri eller en skadad modell…..nä bättre att vänta !
I stället tog jag under min väntan och kollade de vilda frigående getterna, som
håller slyet i någon så när tukt och förmaning. Jag hade hört en lång stund,
vad jag tyckte lät som smådiskuterande människor människor bakom kullen,
men så kände jag den omisskännliga doften av …get och “pratet” visade sig
vara getternas samtal sinsemellan.
De är inte speciellt skygga till en viss gräns, så det gick bra att plåta.
Getterna sattes ut för några år sen och det visade sig när vintern närmade sig,
de var i stort omöjliga att fånga in, varför man tog i mitt tycke ett bra beslut,
vilket var, att de skulle gå fritt året runt.
Detta tycks fungera bra och deras flock har växt och de är ett naturligt inslag
nu i Hovs Hallar biotop och utför ett viktigt ekologiskt arbete genom att hålla
väck en del av slyet.
Vid ungefär 1050 kom vinden klockrent rakt på kanten. Det var som att trycka
på en knapp. Tidigare var vinden NNO, nu blev den direkt nordlig, vilket är
det optimala vid Platån. Styrkan var ca 4 m/sek med tendens ökande.
Min vindindikator gick från att ha hängt rakt ner till att peka rakt upp i kantrotorn
på 2 sekunder.
Så jag tryckte igång min kamera slog på strömmen i modellen och startade
ut över kanten. Först sjönk modellen oroväckande, men 15 m utanför
kanten blev det hiss rakt upp. Skulle man åka nedanför kanten, är det i stort
sett kört, i alla fall vintertid om det har snöat. Du har inte fotfäste att springa
fram till kanten och “fånga” din modell igen. Åker den nedanför kanten,
är det bara att : “Just wave goodbye “!
Sommartid har du chansen att hinna fram till kanten och försöka landa
modellen på en av de tillgängliga avsatserna på under kanten. Missar man det,
är sista alternativet att landa på stranden. En svår operation, då det är mycket
svårt att bedöma höjden, om man står 80 m över modellen…
Är man mycket erfaren flygare, så försöker man flyga nära klippkanten,
för att, kanske gneta sig upp, så man kan komma in över hanget för att landa.
Jag och Pär har lyckats med detta flera gånger med lite tur.
Men en start i svag vind är ju alltid en utmaning på Platån. Kasta aldrig rakt ut,
utan starta i någon av ändarna på det absolut högsta och flyg parallellt med
hanget så du kan känna på lyftet, för då har du valfriheten att kunna styra in och landa.
Det viktigaste i ett trängt läge är: Håll farten uppe !
Ingen fart – ingen lyftkraft !
Det är en utmaning…men vad är utmaningar till för ???
Det var i alla fall i söndags ett makalöst fint lyft, som var helt turbulensfritt en
bit ut och över kanten och att modellflyga i detta, är en avkopplande njutning.
Efter hand ökade vinden till 5-6 m/sek och jag tänkte, det är märkligt,
att det inte dyker upp några skärmflygare….för bättre kan det inte vara,
än vad det var just då.
Hur högt jag kom ? Min höjdmätare i modellen sa; att jag var 170 m över hangkanten.
Vilket betyder 250 m över havsytans medelnivå.
Nåväl, det vackra vädret hade lockat ut flanörerna, som då de passerade mig,
frågade intresserat om hur det här med modellhangflyg fungerar, om vilket jag mer
än gärna berättar om.
Folk är intresserade och lyssnar, då man försöker värva de till hangflygningens förtrollande
värld av olika upplevelser väntade och oväntade.
Det var förvånansvärt tomt på fåglar. De enda jag såg, var björktrastar, korpar och
nere på havet ejdrar.
Min acke i modellen är en LiPo till mottagaren med två celler med kapaciteten
3.2 Ah. Kanske overkill, men i stället för bly lägger jag i batterikapacitet.
Har man 6 digitala servo i modellen, så drar de mycket ström.
Hemkommen laddade jag acken och fick i 1595 mA…. efter 3.0 timmars flygande.
Kan tyckas mycket och jag var lite förvånad att det gått så mycket, för jag är
inte en pilot som “vevar” med spakarna i onödan. Sommartid brukar det går
ca 250-300 mA för varje flugen timma.
Batterierna i kameran, GoPro, höll inte länge i den 8-gradiga kylan.
Jag bytte batteri 3 gånger.
När klockan var 1500, gjorde jag en smyglandning i höjd med fortet, vilket utgjorde
slutpunkten för dagens härliga flygupplevelse med min Spirit på Hovs Hallars Platå.
En dag jag inte ångrar, men kanske skärmflygarna ångrar, då de inte dök upp.
De kunde ringt mig , så hade de fått väderbriefing i realtid. Jag har alltid min
vindmätare med mig. Är det flygbart på HH, då är jag där och flyger.
Här kommer ett fåtal av de bilderna, jag tog. Alltid svårt att flyga med
vänsterhanden och sen sköta en systemkamera med högerhanden,
om man ska plåta sin modell i luften. Prova och flyg med vänsterhanden, så
får du erfara att det är knepigt.
När jag landade efter senaste flygningen, hade vågorna just börjat bryta på havet,
vilket är en säker indikation att vinden ligger på ca 6-7 m/sek
Men det blir, som det blir. Här kommer ögonblicken:
Platån Hovs Hallar den 17. Januari 2016, vinterlikt.
Vinter eller sommar…här har jag alltid min depå, därför just till höger finns en tuva ,
jag kan sitta på, då jag flyger. Här har vi tursamt nog förbjudit alla ordningsmän…
Ni ser havet börja frysa på. Min väska, ett litet stativ för min GoPro och modellen…
jag brukar alltid ställa en av mina GoProkameror på ett stativ högt och fritt
så den tar 4 bilder i sekunden på min flygning.
Min högteknologiska vindindikator vid kanten…
Solen kommer inte högt i skyn, även om klockan är 1200…
En bild på Halmstad 23 km avstånd,
tagen från min modell eller…
Min Spirit Elite fotograferad och flugen av mig…
…undrar hur många mil modellen har flugit under 2015 ??
Om ni ser noga på stabben, ser ni att ett gångjärn till
mitt höjdroder på höger sida, har snäppt ut…
…men modellen flyger ju utan problem. Felet är fixat nu i hemmets värme.
En mycket välflygande modell, som jag varmt rekommenderar för alla !
Lite klaff ansatt för att gneta upp mig…
Här har jag fått främmande…
…som ville veta lite om modellflygande…
Modellflygare och getter i någon sorts symbios…jag menar getterna håller
växtligheten tuktad, så vi modellflygare lättare kan landa våra modeller…
Det ser kallt ut, men där vi står finns en topprotor, vilket innebär,
det blåste svagt i nackarna på oss, då vi stod vända mot havet,
så vi upplevde inte det som kyligt..
Dessa var nyförlovade och kunde inte vara ifrån varandra…
Ser inte denna bocken lycklig ut…kolla pupillerna i hans ögon…
Getter…trevliga djur, speciellt om man är en killing..
Undrar vilken ras det är på getterna ?
De är väl anpassade för kylan. Mycket underull och långa luftfyllda täckhår.
Även benen välklädda. Behöver inga mamelucker…
Mycket horn…
Fästefolket…
Undrar om det känns, om man får sig en smäll i ändan av dessa hornen…
Ännu en bild på det nyförälskade paret, som bara gosade med varandra i solskenet…
Det syns nästan, att damen är drabbad av förälskelse…
Kyla en vecka till, så har havet närmast kusten frusit.
Getflocken på väg ner kanske för att dricka.
Blicken från närmaste geten säger mig, att han tänker…Vi har koll på dig…
Hej då…
…därför nu ska…
…vi dra vidare, men vi ses gång du kommer och flyger !
5 m/sek, bilden tagen från höjden längst i öster med 350 mm zoom..
En hangflygare som är lika intresserad nu,
som då han flög hang första gången i mars 1973 !
Självporträtt…
Solen väldigt stark, varför min sändare fick skugga mig.
Har ni sett, så smala alla hangflygare blir på Hovs Hallar …
om man ska döma efter skuggan ?
Riktning Halmstad tagen med Sony 350 zoom från fortet.
Modellflygare, flanörer och en flock getter på Sveriges bästa hang, Platån hovs Hallar 80 m asl.
Här sitter jag i en gran då jag tar bilden…njaaa…nåt ditåt var det i alla fall…tror jag.
…slutligen:
Jag har under 6 år skamlöst gjort ohejdad reklam för segelflyg med radiostyrda
modeller och då speciellt hangflygmodeller, för att i någon mån försöka få med
fler, som är intresserade av hangflygning.
Men det är svårt. Jag har försökt fundera ut varför, men jag har inget heltäckande
svar att komma med. Kanske modellflygare i dag ska ha allt lätt serverat. Alltså
köpa en färdigbyggd elkärra, in i bilen med den och ut till fältet och flyg. Att flyga
hang fordrar lite mera.
Man måste ha en lämplig segelmodell, som kan flyga både hang och termik.
Första valet för en nybörjare blir då följdriktigt en elseglare på
ca 250 cm spv med en hyfsad elmotor.
En modell försedd med elmotor, ger piloten stora valmöjligheter, då det gäller
flygning. Man kan använda sin elseglare som sin nybörjarkärra att lära sig
flyga på, man kan använda en elseglare att provflyga hang och skulle hanget
inte bära, har man elmotorn som räddningsplanka, så man kan ta
sig in över kanten igen.
Så modellen är inte bekymret. Du kan köpa en fin elseglare med motor och
servo för 2400 kr. Kolla Staufenbiels webbsida, de har bra sortiment.
Att flyga hang innebär, att man måste ha kunskaper om väder.
Den informationen hämtar jag långsiktigt hos yr.no för platsen som är aktuell
och på kort sikt för väder i realtid eller på kort sikt, då kollar jag skärmflygarnas
väderstationer. Hur man gör det, kan ni läsa i tidigare inlägg av mig.
Man blir efter ett par år rätt bra på att bedöma väder och vind, på de platser där
vi flyger hang. Varje plats har sin egenheter, som uppträder under olika betingelser.
För de flesta piloter som börja flyga hang, är inte tekniken i luften det svåra, alltså att
hålla sig uppe och flyga, utan det är landningen.
Man har att ta hänsyn till, hur terrängen ser ut, så man vet, hur man ska planera sin
landning för att minimera risken för haveri.
På Hovs Hallar har det varit igenväxt, men markägarna håller på att gallra, så det
kommer att bli enklare i framtiden.
Ett annat fysiskt problem nybörjaren möter vid landningen, är turbulensen.
Ser vi på Hovs Hallars Platå, som är det 80 m höga hanget, finns det ett antal för
nybörjaren irriterande orosmoment och det är ROTORER.
Då den laminära (jämna) vinden från havet träffar ett hinder, det vill säga hangkanten,
kommer det att bildas en medsols roterande rotor just vid hangkanten.
Alltså en roterande rulle som snurrar vid hangkanten upp till ca 5-10 m höjd, allt
beroende på vindhastigheten och vinkeln på vinden mot kanten.
Uppe på toppen av hanget finns topprotorn, som är större än kantrotorn i diameter.
Den manifesteras, genom att man får vinden i nacken eller från “fel” håll, då man
står på toppen. Topprotorn roterar också medsols och når upp till ca 20 m höjd.
Ca 50-100 m bakom hangkanten åt lä hittar vi en lärotor, som till volym är den största.
Vi talar hela tiden om förhållandena vid Platån på Hovs Hallar och där kan lärotorn
var 50 m i diameter.
Det är alltså ett gott tips, att ha mycket höjd, om man ska gå bakom, gå framåt och landa.
Mer än en har landat i träden, då höjden inte räckt till.
Men allt detta med rotorer är inte så farligt, om man är medveten och vet hur man ska minimera
riskerna. Så fort du får lite rutin, minskar riskerna och du kan anpassa din flygning, så
du inte utsätts för farorna i en rotor.
Som sagt, jag har försökt beskriva hangflyget, som jag uppfattar det, så som varande en
intressant och spännande del av modellflyget. Ett sätt att förhålla sig, som ger både en
flygupplevelse och också fina naturupplevelser.
Varför inte pröva på ? Risken finns, att du fastnar för det !
Vill du ha hjälp, ställer jag upp i mån av tid och möjlighet.
Hoppas vi ses på ett hang !
I söndags var det utlovat svag nordlig vind och solsken för
södra Sverige, vilket ställde i utsikt, att det kunde bli termik-
flyg och om vinden höll sig även hangflyg.
Färden gick till ett ställe söder om staden, där jag skickade iväg
min modell kl 0945 upp emot en blå himmel, som inte
uppvisade ett enda moln.
Sikten var mycket god, indikerande dels nordlig vind och dels
högtrycksläge med ganska stabil skiktning.
Just efter start på 50 m tog jag en blåsa, men den föll ihop
efter några minuter.
Jag såg inga rovfåglar som kurvade, varför jag landade och
avvaktade, för att solen skulle hinna värma upp marken lite mer,
så termiken skulle kunna bubbla.
Norr om mig såg jag några ormvråkar, som gnetade på låg höjd
och eftersom de drev mot mig i den nästan obefintliga vinden,
väntade jag och startade sen och piggybackade i deras blåsa.
Det var ju torradiabatiskt så inga moln.
Men jag hängde med och har man väl kommit upp på lite
höjd, så blir ju allt enklare.
Allt eftersom tiden gick, termiken blev frekventare, kom
fler och fler ormvråkar på vingarna, eftersom de flyttar
nu söderut. Jag skulle tro de flesta har redan stuckit, så
det är väl de mest vankelmodiga, som fortfarande stryker
kvar här.
Nåväl, lite fågelbilder blev det och jag visar bilderna som
en illustration på, hur svårt det är att fotografera fåglar
från modellen. Det är verkligen en grannlaga uppgift, att
bedöma modellens och fåglarnas läge i luften, så att
fotograferingen ska bli lyckad.
Det finns ett par bilder, som visar svårigheterna, då man använder
ett vidvinkelobjektiv.
Klockan 1200 landade jag nöjd i gräset framför min pilotstol.
Plockade ihop och beslöt, eftersom vindkraftverken snurrade
sakta nere vid Hallandsås och visade nordligt, att dra till
Hovs Hallar med Avan. Vilket inte är ett flygplan, jag brukar
flyga med på hang, men eftersom vinden kunde bli svag, var
det ett ok val, för kan inte Avan flyga hang på HH, då kan
inget göra det.
Nere på HH var det nordlig vind ca 1-2 m/sek.
Det är perfekt för en Ava, så jag åkte upp på Platån.
Vilket innebär jag passerar privat mark, där jag stannade
och utverkade tillstånd av ägaren att passera.
På parkeringen hade jag träffat två flygsugna skärmflygare
Lars, som var min tandeminstruktör för 10 år sen nere vid
Ystad och en pilot jag glömt namnet på.
De gick upp på Platån med skärmsäckarna och antagligen
bedjande till alla gudar, att vinden skulle ta sig.
Jag startade min Ava och det var som att flyga i varm mjölk…
Kunde inte vara bättre. Det märktes omedelbart, att på lite höjd
var vinden starkare, för lyftet ökade, vilket manifesterades med
ett glatt snabbt pipande i min variometer. Det gick att stiga
högt, men jag säger inte , hur högt jag var.
En av de boende, där jag passerade tomten, kom ut och
berättade, han byggt en elseglare och han fick prova min Ava.
Det visade sig, att han körde en Porsche på bana och för att
jag skulle kunna associera på något sätt, hur man styr och
korrigerar, sa jag, att styra en modell, det är som att
kontrollera en sladd på sin bil på tävlingsbanan.
Detta gjorde han förstod och hans provflygande gick bra.
Men, jag sa uttryckligen, att försök inte flyga själv första
gången. Uppstår en situation, kommer det att sluta med
ett hårdhänt möte med Hovs Hallars klippor…
Så småningom, ca kl 1400 kom vinden med 5 m/sek och Lars
startade som förste man med sin skärm.
Det var fint lyft och efter en stund startade kompisen
också. Han fick, just då han gick över kanten, en smäll i
skärmen av kantrotorn och steg på nån sekund 10 meter.
Det är lurigt att starta till höger på Platån, då det kan bli ett
frontinslag på skärmen. Bäst att starta är till vänster,
där Platån begränsas av en liten sänka i marken.
Jag tror inte, han var medveten om det, men allt gick bra
och han fick också en fin dag på HH.
Kl 1600 landade jag synnerligen nöjd med dagens flygningar,
då jag varit i luften i nästan 5 timmar…
(eftersom kommateringskonsten i dags- och övrig boulevardpress
och viss litteratur är under all kritik i dag, är jag själv ytterligt
noggrann med att kommatera grammatiskt korrekt…om ni
undrar över mina kommatecken , som är rikligt förekommande)
Så var det bilderna…
Start kl 0950 för en termikrunda…
Medvindslinje och planering.
Lars, en mycket skicklig skärmpilot.
En blivande modellplanpilot flyger min HyperAva
Då jag passerade Segeltorp, såg jag att ytterligare skärmflygare anslutit,
då aktiviteten var hög.
Ja, detta var min modellflygsöndag !
Att vi fick nord till nordväst på Hovet tre dagar i följd under
påskhelgen, var ju en fullträff för oss, som är hängivna hangflyget
i den ena eller andra formen.
Även idag, Påskdagen, har vi nordlig vind, som klockan 0800
hade styrkan 5 m/sek.
Så i dag kan det bli ännu en fin dag på den vackra platsen
vid Kattegatt.
Ett besök vid Hovs Hallar lönar sig, vare sig man flyger, eller
man bara flanerar och tar åt sig naturintrycken.
Påskafton var min avsikt att ta lite bilder från min modell
på mina skärmflygande kompisar.
Det blir ju en annan infallsvinkel på motiven, som kan locka
ögat på betraktaren.
Som jag i tidigare post beskrivit, fick i alla fall en av oss
kanske lite mer dramatik än förväntat…
Min modell, en trogen Spirit Elite, har nu gjort god tjänst
i 3 år och jag har loggat 144 timmar i luften med den minst.
Allt enligt loggen på min sändare. Jag har flugit mer, men
jag nollställde mätaren vid ett tillfälle, så 144 timmar är mer.
Som jag ofta påtalat, har min Spirit mycket goda flygegenskaper.
Den är inte jättesnabb, men den är användbar i alla lägen och
förhållanden så gott som.
Modellen har varit ute för en rejäl smäll vid midsommartid
förra året.
Jag stod och tittade på flygkompisens modell…tills hjärnan
sa till mig: Var är din Spirit ?
Just vid tanken hörde jag den otäcka dunsen, sedan
ljudet när balsa bröts…
Men det lagade jag samma dag efter hemkomsten och den
flög lika bra efteråt.
Det är ju så, att de flesta skador får i alla fall jag, när jag transporterar
modellerna mellan bostad – bil.
Det är lätt att stöta i stabbe/fena, då man ska genom dörröppningar.
Nåväl, jag monterade kamera i modellens nos och ställde in den
på sekvenstagning 4 bilder/sekunden.
Det blir, som ni förstår, en herrans massa bilder.
Men vad gör det ? Det är bara att rensa, då man kommit hem
till datorn och bilderna ska editeras.
Att fotografera föremål i luften från en kameraplattform
i luften är inte enkelt.
Min första tanke är, att hålla ett säkert avstånd till skärmflygarna
så ingen risk för kollision uppstår.
Sen ska jag tänka på hur ljuset faller, höjden i förhållande till
objektet och hur kameran är riktad.
Generellt sett, så upplever man bilderna, som vore de
tagna på större avstånd, än vad i realiteten är.
Den kameran jag använde vid dagens flygning har ett
icke original objektiv, utan där sitter ett, som inte har
extrem vidvinkel.
Hur som helst, så var lyftet suveränt, då vinden kom
och man kunde flyga hur högt och länge, som du önskade.
Efter att ha fått med mig 1500 bilder hem, ansåg jag,
att min dokumentationen av paragliders på Hovs Hallar
Påskafton 2015 var god.
Jag exekverade dessutom ett otal bilder på skärmflyg-
aktiviteter med mina systemkameror.
Bilder…det är roligt !
…å här kommer några på min modell.
Bilderna tagna med min kamera av en duktig fotograf
ur skärmflygarnas skara!
En bild som denna lockar fram minnen från värnplikten i form av ett
icke särdeles försynt påpekande från vår gamle fanjunkare att:
“Peka med hela handen” !
Skärmflygaren med barn och blomma från Alvesta.
En skärmflygare backar inte för att det krävs lite bilkörning
för att få trasan i luften !
Han, som är under kepsen, har flugit hang på Hovs Hallar i 43 år…
Spirit, en bra kameraplattform.
Jag hade glömt/blivit av med mässingspinnen som låser huven.
Därför extra gummiband.
Dags att planera landningen…
2 x 90 vänster bas.
En stadig lång final, allt för att kunna bedöma in sig 100 %.
Utflytning…
…och sättning
Klart.
Det var ganska kallt i vinden, varför jag byltat på med en tjock Helly Hansentröja.
Min fine skärmoverall hade en skärmflygare fått låna, som glömt sin hemma…
Ja, detta var en liten redogörelse för mitt modellflygande
Påskafton i akt och mening för att plåta skärmkompisarnas
eskapader i luftrummet över Hovs Hallar.
Nästa inlägg kommer att handla om skärmflygeriverksamheten,
så ge er till tåls kära besökare till min blygsamma blogg !
Så vi åkte till ett minst sagt känt ställe och det är Segeltorp,
beläget just söder om Hovs Hallar.
Jag hoppas ni inte tröttnar, men man har ju inte en uppsjö
av flygställen inom rimligt avstånd att åka till, då det gäller
hangflyg.
Var och vad flög du själv med i söndags…?
Hovs Hallar med sitt låga hang Segeltorp har så mycket positiva
egenskaper man tar del av, så det är alltid värt en resa att
komma dit.
I söndags drog vi dit och anlände vid 1430-tiden, då den värsta
turistrusningen avtagit.
Efter diskussion på parkeringen om vi skulle gå upp på det höga
hanget eller ner till Segeltorp beroende på vindriktningen, beslöt
vi gå ner till Segeltorp, vilket visade sig vara ett riktigt val.
Där nere låg vinden rakt på med ca 3-5 m/sek.
Det var perfekta förutsättningar. Det visade sig att lyftet var mycket
bra och jämnt. Det var inte termiskt, vilket gjorde att den laminära
vinden från havet utan störning träffade hanget och skapade lyft.
Pär flög sin numera influgna Lunak och jag kanade runt med min
Spirit.
Båda modellerna flög fint och det var en fröjd att hålla på.
Nöjda och belåtna med flygdagen landade vi hemma hos Pär
klockan 1815.
Ännu en upplevelserik söndag !
Ja, nu blir det bilder……
Pär har gjutit en ansats i plast och mikroballonger på sin modell,
så han får grepp vid utkastet. En typisk problemlösning av Pär.
Ja, då är det dags…
The point of no return….
Lunak
Just hämtat efter landningen på gräsytan bortom.
start nummer två.
…ett djupt andetag och sen…AVANTI !
Pär pekar med högerhanden att dit ska du flyga eller…
En god representant av 50-talets teknologi och kunskap.
Jag tog med denna bilden, inte för att visa en mogen man,
utan för att visa att det finns fortfarande modellflygare,
som använder 35 mHz.
Vilket vågutbredningsmässigt är
mycket mer fördelaktigt än 2.4 gHz.
Jag sa till Pär, att Lunaken har stora likheter med en Salto.
Om Lunak hade haft V-stabbe, hade de varit nästan identiska.
Den gula Lunaken gör sig bäst mot den blånande ocean….
…eller ?
Solen började stå lågt vilket syns på bilderna.
Jag har uttryckt det många gånger, men modellflyg är vackert !
Där satt den !