Så får ni åka med en sväng med Bruno Vassel från Utah USA.
Jag önskar, jag hade fått segelflyga där !
En liten update:
Jag fick 3 timmar i termik i fredags. Startade 1150
och landade 1510. En kort paus för ackbyte och social
samvaro men för övrigt i luften hela tiden.
Önskar jag kunde tillbringa dagen som mopsen.
Badkaret fanns i alla fall förr på Rusta.
Det är varmt att modellflyga….var ute i går och flög
termik med start kl 1700. Avslutade kl 1900 och då
var termiken lika stark. Jag brukar inte ge mig,
men det var tungt i värmen, även om jag satt i skuggan
i min flygstol.
Men vem vet ? Kanske det kommer en snöby snart ?
Cumulus Congestus övergående till Cumulonimbus.
Är man en självplågare, om man flyger vid +30 …
Nä, jag flyger för jag njuter av det !
Avan i termik, min flygstol och bil i skuggan och vind 3 m/sek,
det är ok för mig.
Eric ‘Winkle’ Brown var den, som testflugit flest
flygplanstyper , närmare bestämt 487 styck.
Som jag ser det, kommer det rekordet aldrig att slås.
Eric Brown dog 2016.
Om du söker på hans namn i min sökruta, finner du
mer om honom.
Hans öknamn “Winkle”, som betyder en liten snäcka,
vilket egentligen heter på engelska “periwinkle“ fick han,
då han endast var 168 cm lång.
Ovanstående video är en högklassisk produktion,
gjord av BBC, vilket borde borga för god kvalitet.
Eric “Winkle” Brown är innehavare av följande utmärkelser:
,Commander of the Order of the British Empire ,
Läs om Eric Brown via denna länken. Du blir inte besviken,
om du är en sann flygentusiast.
Mera fakta här.
Här är en lista på de typer av plan Brown flög.
Svenska plan han testat: J 21, J 29 Tunnan, A 32 Lansen, SAAB Safir, SAAB 105
Efter ett par dagars svalare väder kom det in en högtrycksrygg,
som gav möjlighet för mycket solinstrålning och därmed termikbildning.
Vi vet ju, att sommaren är kort, det går mot slutet av Juli redan….
så för mig gäller det att utnyttja de fina flygdagar, som erbjuds.
Ja du vet…vi går mot mörkare tider nu…
Väderläget utvecklade sig bra med ca 3 m/sek VNV vind och mycket
Cumulusbildning.
Således in med lite flygetyg i bilen och ner till Tjärby. För ovanlighetens
skull var jag inte nere förrän kl 1400 och då var termiken i sitt bästa
läge.
Blåsorna släppte med en frekvens på en blåsa varje 5. minut. Så det var
ju, som du förstår inga problem att sitt i stolen och njuta väder, natur
och den egna flygningen. Vid 1530-tiden märktes hur sjöbrisen snabbt kom.
Det blev ett typiskt Laholmsbuktenväder, som vi har det under dagar som dessa.
Alltså Cumulusbildningen försvinner, vinden blir svalare och det blir
svårare att hitta termik under 150-200 m.
Enstaka blåsor kan man hitta, men avgjort nästan hopplöst.
Då sjöbrisen uppstår, strömmar luft, relativt landet kall sådan, in
och glider över marken under den varma luften, därmed förhindrade
konvektionen.
Sjöbris är det stora problemet, då man är bosatt vid kusten.
Där jag flyger, ca 8 km från havet är jag relativt förskonat mot sjöbris,
beroende på…? Kanske de topografiska förhållandena med närheten
till Hallandsåsen.
Nu vet jag av erfarenhet, att i elseglarnas tidevarv, så kan man komma
över problemet genom att motorisera sig upp till 200 m.
Och voila, här finns det termik, precis som före sjöbrisens inbrott.
Nu har jag själv lite problem med synen på grund av grå starr.
Ska opereras innan 1. september. Väntetiden hos landstinget där
jag bor är 15 månader…så jag ordnar det privat. Ska bli skönt att
få tillbaka mina eagleeyes, så jag kan flyga riktigt högt igen !
Jag säger ofta, att införandet av elflyg, har på många bra sätt
revolutionerat vår hobby.
Att slippa gummirep, som går av och rappar en i örat,
linor som hakar sig och ett evigt travande fram och tillbaka.
Nä allting går bättre med elektricitet från Ringhals…
Jag landade kl 1700 efter att Pär besökt mig. Dock hann han inte flyga…
han hade fått paket från Kina…guess what ?
Jag skickar bara med ett fåtal bilder från dagen.
Morgondagen ser ännu bättre ut, så jag har laddat allt som kan behövas !
Undrar vad örten heter på översta bilden. Har försökt med digitala floran
men skamlöst misslyckats.
En av våra absolut vanligaste fjärilar:
Luktgräsfjäril pollinerar en väddblomma.
De evigt förstenade och ständigt stumt spanande väktarna av Tjärbyhanget.
Här är läget kl 1500.
Ni kan se att sjöbrisen har börjat sopa rent, där jag flyger. Blå sky.
Men söderut vid Hallandsås ser ni pigga Cumulus Congestus, som
brutit igenom inversionen och rakar i höjden, vilket indikerar
mycket tillförd energi och fuktighet till molnen. Lägg också märke
till molnens platta undersida. Det beror på, att just där börjar
kondensationsnivån och således börjar molnen bildas just där.
Uppåt finns ingen gräns förrän på ca 12-15000 m höjd, då molnen
övergått till CB och Nimbus.
Denna bilden visar läget 30 minuter senare. De förut pigga Cu-molnen
har börjat drabbas av ålderssymptom. De börjar falla ihop.
Vaffö gör de på de vise ?
Det beror på att den tillförda värmeenergin är avstängd av den inströmmande
kalla havsluften, som ligger som ett lock över marken. Alltså sjöbrisens negativa
inverkan på segelflygarens motor.
såedemede !
Vi var nere vid Tjärby för lite stillsam hang/termikflygning i dag.
Vädret vackert med 5/8 Cu och västlig vind, något dragen
åt norr, men inga flygproblem. Jag träffade Pär och han sa, att
Johnny skulle dyka upp med sin nyinköpta segelkärra.
Johnny var en av de första radioflygarna jag mötte på tidigt
70-tal, då jag började radioflyga. Sedermera blev han upptagen
av sitt företag och vi träffades i stort sett inte på 30 år.
Förrän idag…Han kom till Tjärbyhanget med sin modell.
Det är ju alltid spännande att se hur en människa ser ut
efter trettio år ?
Vi var båda överens, att tiden hade gått….
Så idag var vi tre veteraner, vad gäller hangflyg, som flög ihop
igen. Det var mer än 30 år sen.
Tänker jag efter, så fattades från det urgäng vi var 1973 två man.
Det är Bertil Dahlqvist Laholm och Kurt Lennå Halmstad.
Båda avlidna.
Jag frågade Johnny vad han tyckte var den största skillnaden
med vår hobby om man jämför 2016 med 1973….
Det var att tekniken gått fram så snabbt och att elen tagit över.
Modellen Johnny hade med var en DuoDiscus som med motor,
radio, acke och hela kitet kostade 1700 kronor.
Om vi ser vad en radio kostade 1974, så kostade en Futaba
4-kanalare 995 kr. En Skyleader kostade 1850 kr.
Hur mycket tjänade man 1974 ? Jag skulle uppskatta, att hade
en radio i dag kostat samma procent av lönen som 1974, skulle
en Futaba kostat upp mot 20000 kr.
Roligt att Johnny tagit upp sin gamla hobby igen.
Jovisst, vi flög också och jag passade på att ta lite bilder.
Termiken släppte i dag regelbundet ungefär varje 5. minut.
Man såg det på hussvalorna som flög ut till den lättande blåsan
för att fånga de insekter som for upp.
På eftermiddagen vid 1430 tiden kom sjöbrisen in,
Cumulusmolnen försvann, men det visade sig vara torrtermik.
Enstaka blåsor poppade upp och kl 1530 fick jag en liten trång
blåsa på 50 m över åkern, hängde på och flög noggrant.
Blåsan blev större, starkare och jämnare, ju högre jag kom
och på 400 m steg jag av, då vi skulle ge oss av.
I sommar har jag flera gånger flugit termik sent på dagen.
Hos en kamrat som bor 20 km från kusten, flög jag termik
kl 2100 den 19. Maj.
Så det är aldrig för sent.
5/8 Cu kan inte bli bättre. 3 m/sek väst.
Min kära Ava ligger och väntar på start i min flygstol vid Tjärby.
Pär kommer med sin gamla…radiofierade A-2:a från 1952.
En koncentrerad Pär flyger sin lätta modell på Tjärbyhanget.
Passerar en magnetisk björk ganska nära…
…från båda hållen.
Ni ser att finns människor, som fortfarande styr på 35 mHz…….
Nu är han lågt i turbulensen…
…men enkelt att landa med en lätt modell på kanten.
Modellflyg är en estetisk upplevelse !
Här ser ni 35 mHz antennen till rx.
Sidenklätt = Starkt och lätt.
Min kamera tar 10 bilder i sekunden och denna och nästa bild ligger efter varandra…
…då jag hade solen just utanför bild. Ser ni, vad en 1/10 dels sekund gör med ljuset på modellen ?
Bilderna är inte manipulerade mer än att de är beskurna likadant.
Pär kämpar på…
En modell och två skuggor… jag satt längst uppe i en ek och tog bilden….om det är sant….
Här hjular Pär vid sin landning. Jag hann inte få dit kameran riktigt, men ändå….
Sen var det bara att montera på vingen igen, för allt var helt.
Jag lade ner mycket möda för att få en bra bild på tornfalken,
men fick nöja mig med detta.
Johnny monterar.
Ännu en ung pojk som återupptagit in hobby.
Småjusteringar
Flygkapten Pär övervakar…
Nu är det bara det här med vingbalken….
Koll av radio
Preflightcheck
It´s now or never…
Pär satsar…
När han ska provflyga Johnnys kärra.
Nu !
Förlaga till modellen är en schweizisk DuoDiscus.
Här har motorpodden rest sig.
Ser realistisk ut i luften med böjda vingar.
Skalalikt
Johnny var inte nöjd med skevroderna. Jag föreslog att han differentierade utslagen,
kopplade ihop skev- och sidoroder med en Y-sladd, så borde den svänga bättre.
Här ser man att konstruktören har använt kolfiberrör som förstyvning i vingarna.
Jag skriver inte man använder ett rör som balk
Pär finflyger
DuoDiscus med uppfälld motor.
Johnny rattar sin modell.
Final med aktiverade aerodynamiska bromsar…
…av Schempp-Hirth -modell
Utflytning…
En nöjd Johnny.
Två glador höll oss sällskap…
…just då vi skulle avsluta dagen.
HyperAva modell 2008 med 705 timmar i termik…
Fast dagen var inte slut för mig på Tjärby. När jag var hemkommen
märkte jag att min goa flygstol var glömd…..
Pär körde ner och bärgade den för mig.
Han ska få en glass för det…nån sommar.
Ovanstående plan en Rhönsperber. “Rhönhök”
Här är några videos att se på , då vädret som nu
inte inbjuder till utomhusmodellflyg.
Skalamodeller av äldre segelkärror är populära på kontinenten
både som bygg-och flygobjekt.
Om du googlar på YouTube, finner du en och annan pärla.
Om jag minns rätt, har Conny i den flygklubben jag tillhör,
Ålleberg Modellflygklubb en årligen återkommande träff
med just gamla skala segelplan.
Många av de gamla modellerna från 40-50-talen flyger
förvånansvärt bra.
De segelplan som konstruerades före 1950 ca, har ju profiler,
vilka inte har de goda egenskaper, som dagens moderna profiler har.
Det vill säga högt glidtal och en gynnsam polarkurva.
Med det menas, att hög hastighet med en modern profil inte måste
betalas med så mycket höjdförlust.
Låt mig ta ett exempel. Grunau Baby eller för den delen SG-38.
Bygger du dessa modellerna med originalprofil, blir det svårt, då du ska
gå mot vinden.
En litet inpass; SG-38 betyder INTE SchulGleiter 38,
utan SG står för “Schneider Grunau”.
Ska du gå mot vinden med dessa kärrorna, får du ställa de på nosen
generellt, för att tag dig fram.
Originalprofilen skapar så mycket inducerat (Lyftkraftsmotstånd)
motstånd, då du trycker, att du får en jätteräkning i höjdförlust att betala.
För en månad såg jag en Grunau Baby med en modifierad profil,
flygande som en dröm.
Vilken profil det var, kan jag inte säga, men den var tunnare och laminär.
Ofta en svår kombination under de Re-tal vi rör oss.
Men redan 1943 byggde bröderna Horten i Tyskland en flygande vinge
med 1:43 i glidtal !
Vill ni läsa om det, googla.
Ok deomdetta, nu kommer fyra videofilmer om OldTimer Rc-modeller
och en video om fullskalasegelflygplan.
Luta er tillbaka och glöm inte köra filmerna i högsta upplösning genom
att ställa in och klicka på HD.
Jag hittade extra video…
En video från England med fullskalasegelkärror från 30-50-talet.
Slutligen en liten snutt nedan av OPEL RAK 1.
Sten Persson har byggt en sådan, som ni kan läsa om i en av
posterna i presentation av “Stibergs Memorial”
När jag var och flög uppe på Platån vid Hovs Hallar
på Midsommardagens förmiddag, rådde där ett
märkligt fenomen.
Som ni vet, skapas ett antal rotorer vid ett hang som
Hovs Hallars Platåhang.
Vi har en kant-, topp- och lärotor, allt räknat från havet.
Dagen, som innebar 5 m/sek vind från nord, betydde
att vinden låg exakt rakt på kanten.
Då förhållandena är så stabila som i lördags, med
en laminär gradientvind blåsande absolut vinkelrätt
mot kanten, så skapar det förutsättningar för en
kraftig topprotor.
Jag hade monterat min modell, lagt i 350 gram bly
som ballast och höll upp min modell för att kasta ut.
Då märkte jag att det blåste en kraftig vind på
toppen riktad ut mot havet …!
Topprotorns utbredning är inte lätt att bedöma
, men min uppskattning var en rotor med en höjd
till toppen av rotorn på ca 30 m.
Utsträckningen i sida var på Platån ca 50 m.
Min vindstreamer satt på toppen av ett 6 m
glasfiberspö från Biltema och spöet var placerat
2 m innanför kanten nere vid staketet.
Streamern indikerade vind absolut rakt på
med hastigheten 5-6 m/sek.
Hur kunde det då blåsa i nacken på mig på toppen ?
Det var ingen tillfällig topprotor, utan rotorn
snurrade på stadigt och idogt.
Jag startade ju 0915 och landade ca 1245 och
hela tiden var topprotorn stadig och stark.
För att visualisera topprotorn flyttade jag mitt
spö med sitt långa videoband knutet i toppen
upp till absoluta högsta punkten, där jag flög.
Jo, videobandet stod rakt ut mot havet stadigt.
För att kunna starta säkert, fick jag screena toppen,
så jag skulle hitta bästa stället att kasta ut vid.
Det var som vanligt vid det lilla diket eller
fördjupningen till vänster.
Modellen slungade jag iväg med all kraft jag
var mäktig, för att få energi i modellen.
Så fort modellen stack nosen över kanten,
lyfte det som en expresshiss rakt upp.
Förhållandena på hanget var ofattbart bra.
Inte bara lyfte det högt, fast jag flög inte högre
än 300 m ASL, vinden var totalt laminär.
Då jag skulle landa funderade jag på, hur jag
skulle planera den.
Jag avsåg att komma som vanligt parallellt
med hanget över stigen och landa i sidvind med
hjälp av bromsarna.
Ok, jag körde på för att landa, men jag fick ändra
min plan, som innebar landning parallellt med
hanget, till en landning mot landvinden.
Alltså jag fick svänga 90 grader höger över stigen
och landa mot topprotorns vind. Det gick perfekt.
Dagens sista landning gjorde jag lite okonventionellt.
Jag flög an mot kanten med vinden med överskottsfart
och tog upp nosen, då jag mötte rotorvinden,
motvinden och kunde göra en helikopterlandning på stigen.
Perfekt blev det.
Som sagt, rotorer på toppen har jag upplevt otaliga
gånger på HH, men aldrig så stark eller stabil som dagens.
Nedan några bilder som visar förhållandet !
Min depå som vanligt.
Min streamer nere vid staketet ca 2 m innanför kanten och 6 m upp
indikerande vind rakt på hanget = Nordligt 5-6 m/sekund.
Här sitter streamern på nästan högsta punkten och som du ser,
indikerar den stadig frånlandsvind eller Syd.
Rotorn var starkare än gradientvinden.
Frisk vind i nackhåren…
Jag landade mitt framför mig efter att ha svängt
höger 90 grader och landat rakt in mot land…
Så här var utbredningen och rotationen av topprotorn
Min HyperAva, som jag köpte 2008 och flög för första gången med,
den 14 Mars 2009, passerade i dag 700 timmar loggat i termik.
Den har nu 701.5 timmar i termiken. Med en snitt TAS på 50 km/timmen
blir det tillryggalagt i sträcka mer än 35000 km…
Låt mig slå fast, att denna modell, konstruerad av Vladimir i Ukraina,
är den som berett mig mesta flygglädjen.
Det är en modell, som är utomordentligt välflygande, om man
trimmat den rätt. Modellen har en mycket bra profil med en polar,
som tillåter snabb flygning exempelvis mot vinden, utan att man
behöver betala den ökade hastigheten med stor höjdförlust.
Att höra det laminära susandet från vingarna, då man glider
200 m upp, är en härlig upplevelse. Jo, Avan hörs långt, då man
flyger.
Det är som en orgel i skyn, med ett milt crescendo.
Jag kan inte klaga på något väsentligt, vad gäller min HyperAva.
Det jag ändrat är, att jag bytt ut metallskruvarna, som håller
vingen mot polyamidskruvar.
Först trodde jag, de skulle vara för klena, men det har aldrig varit
problem.
Däremot har plastskruvarna räddat vingfastsättningen i vinge
och i kropp två gånger. I stället för söndrig vingsadel och trasig
fastsättning i kroppen, blev det ena gången en knäckt skruv och
andra gången båda plastskruvarna.
Bromsarnas mekanik har jag ändrat såtillvida, att i stället som
var avsett att ha en komplicerad mekanik till bromsarnas
manövrering , monterade jag en torsionsfjäder, som är en
0.25 mm pianotråd, på bromsklaffen, som förspänd strävar
efter att stänga den.
Aktivera bromsen gör jag genom att en servoarm direkt påverkar
klaffen.
Servot har jag flyttat till mitten av klaffen. Har fungerat perfekt
så här i sju år. Jag har två lägen på bromsen, 45 eller
90 grader klaff.
Med 90 graders klaff, om jag dyker, överskrider jag inte högsta
hastigheten, där strukturen riskerar förstöras.
Det känns tryggt, om jag måste bränna höjd snabbt.
Jag såg, att Vladimir infört systemet med torsionsspända klaffar
på andra av sina modeller nu.
För att skydda fenan har jag för säkerhets skull dragit en 1.5 mm
kolfiberstång från fenans undersida och ankrat stången kroppen.
Kanske onödigt, men flyger man som jag ibland på svåra ställen
och framför allt landar, så vill jag ha säkerhet. Tråkigt att behöva
åka hem därför fenan slagits ur läge vid en landning.
Min motor är en 10 år gammal Mega av ganska mesigt slag.
Den fick nya lager förra året och går perfekt. För för mig är det
så att Avan en segelmodell, inte en motorkärra.
Däremot har jag lagt i en 3-cells acke på 3.6 Ah. Bättre att tynga
med batteripower än att lasta i bly. Jo jag vet jag kan använda 4 celler,
men jag har gott om tid och har inget behov att ha en segelmodell,
som stiger som en raket. Jag vill inte ändra något som fungerar bra !
När jag bytte och satte i Turnigys tunna skevservo till sida och höjd,
fick jag lägga i tyngd i nosen ca 70 gram för att balansera ut
viktökningen i fenan med de tyngre servona..
Perfekt att använda är de zinkvikter, som däckfirmorna använder
vid balansering, för de är försedda med självhäftande tejp, vilket
gör de lätta att fästa.
Vill du inte tigga, finns de billigt att köpa hos kinesen.
Det tog mig 50 timmar, innan jag kunde säga, jag kunde flyga
min HyperAva.
Så ska man plocka ut, vad den kan prestera krävs träning. Viktigt
då du flyger HyperAvan är, att du inte flyger den för sakta. Du ska
heller inte, som jag påpekat vara rädd att banka omkull, då du
kurvar i trånga blåsor.
HyperAvan har berett mig oändligt fina flygupplevelser, så jag
rekommenderar den av hela mitt hjärta och all min erfarenhet.
Du kan köpa den hos Lennart och hans firma RC-Teknik.
Han levererar snabbt och är serviceinriktad.
En annan fördel att flyga med Vladimirs modeller är, att om
du smällt och behöver en udda del, exempelvis del av yttervinge eller
spryglar, så fixar han det för dig.
Inte trodde jag, att den skulle bli så långlivad, efter allt min HyperAva
varit med om.
Jag minns min andra flygdag med kärran. Min radio då var en
Graupner MC-24 Gold Edition, som var ompipad till 2.4 gHz med
en Spektrummodul för Graupners Mc 24 serie.
Min flygning gick bra, men då jag funderade över landningen, fick
jag pipvarning från sändaren om låg spänning…
Adrenalinet flöt omedelbart till och tankarna for genom skallen
under korta sekunder, då jag insåg, att min modell kunde gå åt pipan.
Omedelbart stängde jag av motorn, drog full aerodynamisk broms
och brände bort höjden, så fort jag kunde och låg sedan på en snabb
final mot den planerade landningsytan.
Hela tiden detta skedde, tutade spänningsvarningen i sändaren,
vilket ytterligare spädde på stressen och jag såg i displayen , hur
spänningen i sändaren sjönk oroväckande snabbt .
Men allt såg för ögonblicket bra ut och jag bedömde att detta
kommer att lösa sig, eftersom landningen var 4 sekunder avlägsen.
Jag flöt ut en halv meter över marken. Jag tänkte i det ögonblicket,
att jag trycker ner modellen, men marken var inte just då inbjudande
att göra det och jag hade som sagt känslan, att detta löser sig ändå.
Att det inte löste sig ändå, fick jag bekräftat, då min sändare slocknade
pang !
Att jag inte tryckte ner Avan, fick jag alltså ångra direkt.
Vad hände ? Modellen gick omedelbart i FailSafe, vilket jag inte varit tillräckligt
noga med, då jag programmerade. Jag hade haft trottelspaken i lite fel läge,
då jag programmerade.
Jag skyller på åldern…
Följande inträffade: Motorn drog på knappt kvartsgas, bromsarna åkte in
och modellen steg sakta i en flat sväng.
Jag kunde inte göra ett biddevitten. Bara se på och jag kände mig ganska
vesen och hjälplös i väntan på något oundvikligt..
Nu hade jag tur, för efter ett varv sjönk den i medvinden på början av
andra varvet och landade aningen burdust i ett stort buskage.
Dit jag sprang, om inte för annat så för att koppla ur acken,
så inte reglaget skulle brinna upp, då propellern stod och hackade på en gren.
Blev det skador. Ja, jag fick 3 hål i klädseln på den vackra vingens
undersida och en sprygel sprack. Det grämde mig att få en splitt ny modell
skadad men det var i och för sig snabbt lagat, då jag kom hem.
Acken i Mc-24 sändaren bytte jag till Lipo 3 celler och kapacitet 4.2 Ah.
Den gamla acken, en Mh på 3.5 Ah var kass. En cell var helt död
och strömmen, som kunde passera den defekta cellen var för lite,
för att driva sändaren.
Men tänk om jag haft riktig otur och haft lite mer höjdroder programmerat ?
Då hade den försvunnit bort över bygden. Eftersom jag hade 3.6 Ah Lipo,
som gick på 1/4 trottel, hade motorn tuggat på ganska länge.
Troligtvis då motorn så småningom stannat på kanske 4-500 m höjd,
då hade modellen troligtvis gått in med stadigt ökande hastighet i en
störtspiral och vid smällen mot marken, hade min nya HyperAva snabbt
blivit förvandlad till flis.
Förra året på sensommaren drog jag i ett okontrollerbart läge rätt
ner i en vedstapel….
Varför det då ? Jo jag hade startat med fullt nos upp trim på stabben,
och jag hade glömt lägga in blyet i nosen, efter att jag hade haft bort
motorn.
Så vid starten stack Avan rakt upp i en looping, som jag inte kunde
dra mig ur, då jag var för lågt och den slog ner i vedstapeln, så bitarna yrde.
Mittdelen av vingen var svårt skadad. Stabben sönderslagen och nosen
såg ut som en sprängd blommande tulpan. D-boxen på centralvingen
var i småbitar på båda sidorna av kroppen. Spryglarna var krossade,
men tack vare kolfiberstripsen hängde delarna hyfsat ihop,
så jag kunde restaurera spryglarna.
Jag tänkte först köpa nya vingar, men så sa Rolf-Erik i Herrljunga,
att Lennart hade D-boxar, man kunde köpa. Jag beställde två bitar,
klippte till de, så de passade över skadan.
Eftersom D-boxen var krossad på båda sidorna av mittvingen,
rensade jag bort allt trasigt, gjorde nya spryglar där det behövdes
och limmade dit dessa.
Sen blev det slipning och noggrann tillpassning för den nya D-boxen i
kevlar/kolfiber och limmade den med långsamthärdande epoxie
från BilTema.
Innan jag limmade D-boxen laskade jag kanterna på nya boxen
och på vingens D-box , samt tvättade med aceton där den nya skulle fästas.
Det nya laminatet fixerade jag hårt med en riktigt bra tejp .
Det blev så bra, att jag inte behövde slipa efteråt. Vingen klädde
jag om med Oralight. Tog tid att få bort gammal klädsel, men
det löste sig med mattknivsblad. Klädde först undersidan och sen
översidan.
Där Oralighten slutade ovanpå D-boxen låste jag klädseln med
en remsa genomskinlig tape.
Nu har ju kärran, med nödvändighet, fått lite småskador igen,
som jag reparerat med tejp, men till hösten blir det helrenovering
med ny klädsel på vinge, fena, och sidoroder samt en slipning och
sprutning av kroppen.
När jag sprutar använder jag AD Bildelars akryllack i sprayburk.
Den är suverän. Täcker bra och torkar på ett par minuter.
Ok den kostar 120 spänn burken, men hur mycket målar man
på ett år ?
Som sagt, här är bilderna, då jag passerade 700 timmar.
Nu visar loggen 701.5 timmar !
Jag har två splitt nya fina segelmodeller därav en Ava Pro
som i stort sett bara är provflugen. Får väl ta mina HyperAva ur
tjänst lite tidigare, så jag får några timmar i luften med de andra
två modellerna.
Bilderna har jag tagit, samtidigt som jag flög och det är inte
helt lätt, om det ska bli något av det…
Jag startade som sedvanligt tidigt på dagen,
för jag visste, en front var i antågande vid 1200-tiden
Termiken var på morgonen inte stark men jämn. Ingen turbulens i blåsorna…
…och vinden var i stort sett noll.
HyperAva årgång 2008. Prylen framför vänster vinge
på kroppen är min allestädes närvarande GoPro.
Här kommer fronten inrullande västerifrån.
Man ser att gränsen till fronten är skarp.
Hur skyn såg ut innan Ocklusionsfronten, kan ser ni här.
3/8 Cu, perfekt segelflygväder för en Ava.
Här kommer Ocklusionsfronten inrullande från väster.
En bit bakom kommer regnet, som gav ca 5-10 mm.
Gräns mellan front och förutvarande luft. På höger sida Cu på vänster fronten.
Även sedan fronten kommit in över oss, fortsatte Cu-bildningen.
För mig det väsentligaste: Min flygstol och min sändare.
Dagens sista landning omkring kl 1230.
Loggen på Avan nu: 701,5 timmar !
Landar man i högt gräs är det lätt att få ett strå genom Oralighten.
Nu siktar jag på 1000-timmars vallen om ca tre år…
…eftersom en liten kallfront drog in höga moln över västkusten.
Sent på eftermiddagen, efter jag utfört andra uppgifter i Falkenbergstrakten,
var jag naturligtvis flygsugen och ville ta mig en tur i eventuell termik.
Genom att solinstrålningen var begränsad, insåg jag, att termiken
inte hade bra förutsättningar, men man kan ju aldrig veta.
Ut till ett av mina flygställen 7 km från kusten ca, monterade min Ava,
vilket är snabbt gjort . En servosladd till bromsarna, två M4 polyamidskruvar
till vingfastsättning och en skruv i elektron till stabben.
Väderläget var ca 20 – 22 grader, höga, nästan heltäckande tunna moln
och därunder Cumulusbildning. Vinden var då jag startade försumbar.
Efter hand ökade den till 2 m/sek väst för att efter en kort stund helt stillna..
Jag har talat med Vladimir, som bygger Avan och han funderade på att ersätta
de M4 Unbrako, som medföljer med M5 polyamidskruvar, för att spara
vingfastsättningen vid en eventuell dålig landning. Bättre skruvarna knäcks,
än att vingsadel trasas sönder.
Sen in med acken, slå på varion och sändaren, kolla fulla roderrörelser
och att de går åt rätt håll. Denna koll missar jag aldrig nu, visare av erfarenheten.
Motoriserade upp till 100 m, slog av och letade efter en blåsa. Just ovanför mig inga
cumulus, men runt omkring fanns gott om det.
Söder om mig, hitom Hallandsås, var var ett stort Cb under utveckling.
Jag tog ett par bilder på det. Det föll emellertid efter en timma ihop som ett
politikerlöfte i en valrörelse.
Jag hittade en svag termikblåsa och kurvade med ett medelstig på 0.5 m/sek
upp mig till 350 meter. Har jag nått den höjden, brukar det vara problemfrittatt hålla sig uppe Det var det också.
Termiken var svag men utbredd. När det gäller termik, är jag nöjd, om jag stiger.
Hur blåsan är, bryr jag mig inte om, bara så länge det bär uppåt.
Naturligtvis är det en njutning, att höra varion pipa frenetiskt hela varvet,
där varje termikvarv ger mig 30 m höjdvinst. Men då är det ju ingen sport…
Roligare att gneta hjälpt av varion.
Det är därför jag ofta flyger sent på dagen, alltså med start vid 18-1900 tiden.
Då är termiken svagare, men molnbasen fortfarande hög. Dessutom brukar
vinden ha lugnat sig, så man kan kurva utan avdrift.
Jag har i år flugit termik, tills klockan var 2100.
Att använda en vario är ingen lyxig extrapryl. Förutom att den indikera
stig/sjunk, höjd plus mycket annat, vilket underlättar för din flygning,
är den ett hjälpmedel för att öka din skicklighet , då du kurvar i en termikblåsa.
Alltså hur en termikblåsa fungerar under olika omständigheter och vädertyper.
Jag har lärt mig, att en Ava kan man kurva mycket brant med och ända flyga
kostnadseffektivt, då det gäller förhållandet mellan stig och sjunk. Så dra er
inte för att branta omkull ordentligt, om blåsan är trång, Avan klarar det.
Vi lever på 2000-talet, så varför skulle jag inte använda tillgänglig teknik ?
Min första start gjorde jag kl 1500 och min modell landade frasande i gräset 1730.
Japp, detta var min fredag med min Ava.
Lördagen ser för modellflyg lite sämre ut. Ganska kraftig västlig vind.
När jag kollade vinden vid Hovs Hallar kl 0800, sa mätaren 8 m/sek medelvind
med byar upp till 15 m/sek.
Jag tror jag ska ägna mig åt fyrbeningar i dag.
Här är det mäktiga Nimbusmolnet. Svårt att plåta då det var disigt och motljus.
Förväntade mig kraftig åska och nederbörd…men det blev inget av det…
…för vad hände ? Jo termiken övervann, låt oss kalla det inversionen
på toppen och molnet växte ovanpå städet…
…energin i molnet tog slut och det kollapsade snabbt.
Min trogna Ava i luften…made to riding the sky…
…som vid dagens sista landning sammanräknat har loggat 699.5 timmar i termik !!
Nyklädd stabbe och till hösten blir det total omklädsel av hela modellen plus radikal
ombyggnad av stabben. Kroppen får en våtslipning och omsprutning med akryllack.
Sen blir den som ny igen !
Ni kan se antennerna från mottagaren sticka ut, eller ner genom kroppen vid
vingens bakkant. En antenn vertikalt och en horisontellt polariserad för
att ge mottagaren bästa arbetsbetingelser. Jag har försökt få antennerna
så långt bort från kroppen som möjligt. Med tanke på att jag flyger långt ifrån
mig, vill jag göra förbindelsen till min modell, så absolut bra som det är möjligt.
Detta med antennernas placering vid en kevlar/kolfiberkropp är imperativt,
om man vill ha en säker förbindelse mellan mottagare och sändare på 2.4 gHz.
Ett i höjden snabbt växande Cumulus Congestus.
(Congestus betyder ackumulerande, påbyggande)
Du kan förstå, det inte var riktigt drag i termiken med
de höga molnen, som minskade solinstrålningen.
Så här funkar bevattning…pumpen drivs av 60 bhp motor.
Det krävs power, att slunga iväg mycket vatten lång sträcka.
…knastertorrt ute nu även för potatis.
Denna bild tog jag med en osynlig, vad heter det…selfie-stick ?
Köp Vanishing Cream hos Scammer´s Outlet och stryk på din
fotopinne och den försvinner som ett mirakel…
Utsikt från min flygkulle fredag 17. Juni kl 1630.
Dessa bilder är de, som så att säga blev över, men som jag trots
det vill publicera.
De kommer i stort sett i total oordning, men det får mina besökare
stå ut med…
Alla som flög under lördagen, tror jag, att jag fotograferade.
Troligtvis flög fler, då termiken kom igång ordentligt på eftermiddagen,
men jag hade inte möjlighet att stanna längre än till 1600.
Men det blir fler tillfällen.
Förutom dessa bilderna kommer i ännu en post om botanik och växtlighet
på Ålleberg i anslutning till banan. Växtligheten är riklig i arterna och
är du på rätt plats, får man möjligheter att se orkidéer och en del andra
arter typiska för biotopen.
Men som sagt, här kommer de sista bilderna på meeting och utställning.
Hoppas jag lyckades presentera storseglare och annat för er på ett bra sätt !
För jag vill göra positiv reklam för vår härliga hobby MODELLFLYG !
Benny Kjellgrens Curare. Jag tyckte han sa, den var från 1978!
Numera går ju allt med elektricitet…
…så även denna CURARE.
Åskådarna såg ju, att Benny är en rutinerad och meriterad F3A pilot.
Egentligen finns det inget, som är så svårt att fotografera som en F3A kärra…
…har man inga referenser till marken eller annat, gäller det att få flyt i presentationen…
Ibland flög Benny med så mycket belastning, att färgen inte hängde med…
Curaren hade en innovation, klaff kombinerat med aerodynamisk broms.
CURARE var en toppkärra på sin tid, vilken var konstruerad av
Hanno Prettner i Österrike. Han blev världsmästare 1977 med modellen.
Slutet av 70-talet skulle F3A-modellerna har negativ V-form på stabben, för att ?
Bennys modell var som ny trots en ålder på nästan 40 år !
Här kan ni se hur klaffen är hängd vid vingen.
Stället på väg ut
Utflytning och sättning.
Som ni ser, så förutom klaffverkan går klaffen genom sin upphängning upp på översidan
av vingen för att bromsa. Undrar hur turbulensen från bromsen påverkade stabbe och fena ?
En trotjänare inom segelflyget. Bergfalke.
Denna lastmaskin var en av de mest välbyggda modeller jag sett inom sitt fack.
Världens mest framgångsrika stridsvagn, M1 A Abrams från USA.
Så vitt jag vet, är ingen Abrams utslagen i en duellstrid med andra MBT.
Dess kanon är världens bästa. En tysk kanon som också sitter i Leoparden.
RR-Merlin motorns hemtillverkade propeller.
Kolla hantverksskickligheten !
Ett fint bygge av en tysk Pz V, Panther. Vars konstruktörer
var starkt påverkade av den ryska T-34 med sitt sluttande pansar
både på torn och front. Dels för att deflektera pansarbrytande projektiler
dels för att öka skyddet för besättningen genom att penetreringsdjupet
av pansaret ökade, genom att det var vinklat.
Cat 988 en maskin med bra drivlina men med förarmiljö och
statusinformation från 50-talet. Jämför med motsvarande
Volvo-BM lastare och se skillnaden.
Dessa A 35D Volvodumpers finner man över hela jordklotet, där man satsar på kvalitet.
Tidigt på lördagen.
Benny drar ut sin fina DuoDiscus.
Innehållet i en kärra från 50-talet.
Platsen för IGG-Träffen 2016
Denna Ka6 råkade ut för ett haveri på finalen.
En vacker modell. Är det en Ka6 Cr ?
Kenneths pilot håller radion i famnen.
Ka6 E, en modell under utvecklingen av Ka6. Jag flög sådana på 70-talet i fullskala.
Take-off. Ni ser det var kyligt tidigt på förmiddagen…
5 piloter spanar …uppåt.
En Spallinger S 18 II som landat.
Grunau Baby
6/8 Cu
Arnes modell en K 8 från Schleicher . Kom tidigt 70-tal och
var ofta den första ensitsaren, som en ny certinnehavare flög.
Ålleberg 2016
Parc Fermé
En typisk amerikansk konstruktion; Schweizer SGS 2 – 8.
Flygplanet användes i utbildningen av lastseglarpiloter för US Army Air Force.
Baby och Bergfalke II.
Grunau Baby, där några tyska byggsatser monterades i Halmstad vid AB Flygindustri.
Ett stort antal, 95 plan byggdes i Norrköping vid AB Flygplan, som fabriken hette.
En Berfalke i balsautförande var till salu för ett lågt pris i hangaren.
Som sagt ett otal gånger, Minimoa världens vackraste segelkärra, enligt min åsikt.
Originalet står på museet Ålleberg.
Modellen provflögs på meetinget…
…och den flög bra och kommer att flyga mycket bättre efter inflygning och trimning.
Nu är det dags.
Benny kopplar på vingspetsen på sin DuoDiscus
Cockpit
Kjell-Åke Elofsson Tibro med sina modeller, närmast en Lunak.
Här kommer nästa sjok med bilder. Ni har säkert sett bilder
på dessa modeller i mina tidigare poster, men eftersom de
som flög, blev förevigade kommer de med igen, fast i andra vinklar
och positioner.
Det är ett litet dilemma att plåt modellplan. Jag vill i regel alltid
ha en referens, till exempel marken, en byggnad eller ett annat
föremål, så betraktaren kan knyta an till.
Kan åskådaren se något markbundet är det lättare att förstå
avstånd vinklar och sammanhang.
Nu gäller det ju storseglare och det ställer mer krav.
Ögat tycker det är tjusigt att se en stor seglare majestätiskt kurva
i termiken på 400 meters höjd. Men hur ska betraktaren veta att
höjden är 400 m ? Tar jag en bild rakt upp och ner på en modell
på 400 m blir den liten, även om du har zoomat så mycket det går.
Dessa bilder ger inte så mycket, därför har jag tagit mycket bilder
relativt nära marken eller då modellen hänger i släpet, för då kan
man anknyta till något känt objekt i modellens närhet.
Så att fotografera storseglare är inte alltid så lätt…men roligt.
Här får ni några bilder igen. Betrakta och dröm !
Schweizer SGS 2 – 8.
Användes som träningsplan för blivande lastglidarpiloter i USAAF. (United State´s Army Air Force)
Det kommer minst två poster till, så håll ut !
Som jag lovat, här kommer en rejäl laddning bilder igen från lördagens
flygaktiviteter på Ålleberg under storsegelmeetinget.
Bilderna kommer i huvudsak i kronologisk ordning, varför det kan
tyckas förekomma dubbletter, men det beror på, att piloterna var
flitiga med sitt flygande.
En sak jag lade märke till, var att nästan alla piloter använde telemetri
i en eller annan form för att få flite-data från modell till marken.
På lördagen kunde jag tyvärr bara stanna till kl 1600, vilket var den
stund på dagen, då det enligt min bedömning var bäst termik.
Dock är jag relativt övertygad, bilderna skapar en känsla, av hur
det var under IGG – Sveriges träff 2016 på lördagen.
IGG – Träffen och motor- och fordonsbyggarnas utställning och
demonstrationer, det är en av försommarens höjdpunkter för den
teknik- och flygintresserade.
Årets träff hade rekordartat många besökande. Parkeringsutrymmena
var knökafulla. Roligt för arrangörer och positiv propaganda och
information om vår hobby !
Jaha, nu kommer kommentarslösa bildraden nedan !
Som jag skrev, vill någon ha bild i fullformat, så skicka mig ett mail.
flyhigh snabel-a bahnhof punkt se
Behåll fastbindningsremmarna på ! Det kommer mycket mer.
Jag blir alltid nostalgisk, när jag ser en K8. När jag bodde i Skövde,
flög jag SE-SZT, som man nu finner på Museet Ålleberg.
Finns det någon fågel jag förknippar med flygfält, så är det sånglärkan med sitt intensiva kvittrande i skyn.
Visste ni, att sånglärkan håller sig på 80 m då de spelar…?
Nedtill tre bilder av originalplanet.
Denna modell har några år på nacken, men den är klassiskt vacker och flyger utomordentligt bra.
Jag hade en för ett antal år sen.
Massbalanser på stabben.
Ett hembygge hälsade på…
Det gula planet…en Minimoa, det vackraste segelplanet nånsin…enligt min åsikt.
En Ava är ALDRIG fel.
En Baby som flög utmärkt !
Kjell-Åke från Tibro startförbereder sin fina Lunak i dollyn
Bennys Windex startar
Stora modeller kräver ordentlig logistik.
Väntan…
Det kommer mera !
Förresten, gillar ni stora segelkärror ?
Kolla detta, för det är värt att se på !
Traditionsenligt genomfördes ovanstående träff på klassisk mark,
Ålleberg utanför Falköping i Västergötland helgen 10-12 Juni.
Jag har personligen besökt arrangemanget de sista 4 åren och
det är en av höjdpunkterna på mitt modellflygår.
Årets meeting gynnades av fint väder med mycket termik.
När man anordnar väderberoende evenemang, är det alltid ett lotteri,
då det handlar om väder. Men i år var det fint. Låt gå, det var ingen
högsommarvärme på mornarna, men vid lunch var det varmare
och termiken dånade…
På lördagen, då jag var där var det svalt på morgonen och 7/8 Cu.
Men kl 1200 började det spricka upp och med ökad instrålning drog
termiken igång vid 1300-tiden.
Så då klockan var 1430, hade vi 5/8 Cu. Kan inte bli bättre.
Motorbyggarna och vill jag säga maskinbyggarna hade sin sedvanliga
utställning och demonstrationer i en av hangarerna.
Glädjande att se så många nya, som tillkommit i år. Har du aldrig
varit där, så rekommenderar jag, du åker dit. Du kommer
att se motorer och maskiner, du inte trodde, det var möjligt att tillverka.
Man häpnar över dessa byggares hantverksskicklighet
och hängivenhet, som gör, att de kan lägga flera tusen timmar på
högteknologiska projekt.
Resultaten blir motorer, maskiner och tekniska konstruktioner,
som man häpnar inför. Som sagt åk dit och förundras !
Nytt för i år var flera projekt med stridsvagnar. Den svenska stridsvagn 103,
M1 A Abrahams, Panther och en pvkv.
Vidare kom nya byggare med entreprenadmaskiner. En Volvo dumper
och en tror jag Cat 988 lastmaskin.
Mycket imponerande byggen och fungerande in i minsta detalj.
Till IGG-träffen såg flera nya ansikten med fina kärror.
En riktigt stor storseglare är en kraftig investering. Jag talade
med Benny Kjellgren, Tidaholm, som hade med sin 8 m Duo Discus.
Priset med allt i ca 125000 kronor… Självklart, är man rädd om sina grejor.
Storseglare bogserar man upp och det går snabbt upp till 300 m.
Bogserpiloterna är mycket skickliga, varför det gäller för segelflygpiloten
att hänga med. Men jag såg inte ett enda tillbud under bogseringarna.
En storseglar som kurvar termik är en estetisk upplevelse av högst potens.
Dessa stora modeller flyger för det mesta majestätiskt skalalikt.
En fröjd för modellflygögat !
Jag har massor med bilder, jag kommer att redovisa i ett par poster.
Denna första post är lite allmänt om träffen, men i de kommande
posterna kommer flygbilderna, så häng på låset för det kommer
minst två poster till om träffen !
Som ni förstår, tar et lite tid att editera bilderna ! Dessutom har jag
lagt upp en video, som visar den roterande radialmotorn i gång .
Den finner ni inbäddad längre ner i bildraden.
Men inom 3-4 dagar är allt presenterat på bloggen.
Bara det är värt att vänta på !
Kontakt till IGG Sverige finner du här !
De första jag träffade på Ålleberg var Kungsbackamodellflygare
anförda(?) av Hannes Illipe fram till höger.
Segelflygets bogserkärra, en Piper Pawne med stigsnurra.
Jag såg flera fint byggda Bergfalkar på träffen, som flög utmärkt.
Grunau Baby, en klassisk segelkärra från 30-talet.
En Cat 988 B
Volvo dumper, som ni kanske känner igen från serien “Goldrush” på Discovery Channel.
Den amerikanska MBT M1 A Abrahams.
Ett pågående projekt. Den svenska stridsvagnen 103.
Andra världskrigets bästa stridsvagn. Den tyska “Panther” eller som den heter Pz V.
Priset ??
Insidan av strv 103 i modell.
Strv 103. Drivhjul, bärhjul och spännhjul.
Pansvärnskanonvagn
Motorn en V-8. Jo den fungerar.
Undrar hur många timmar han lagt på bygget ?
En Cat 988B. Har jag aldrig kört, men 966 har jag jobbat i.
Ett av de bästa byggen jag sett !
Det är stabila grejor som synes…
Jag har aldrig sett så mycket folk som i lördags på träffen på Ålleberg !
En ur Rolls Roycefamiljen, Merlin.
En radial eller som det oxå kallas stjärnmotor.
Fungerar perfekt. Hörs knappt då den går.
Ännu en RR V-12 jag inte sett förut. Byggd av samma byggare,
som byggt radialmotorn som stod bredvid.
Reduktionsväxeln till propellern 
En 5-cylindrig stjärna. Alltid udda antal cylindrar på en radialmotor.
Detalj
Ringen bakom motorn är avgasuppsamlaren.
Utställningens motormästerverk. En modell av en Bentley BR 2 roterande radialmotor.
En liknande motor såldes i England för ca 100000 kr.
Den engelska motorn
Man hörde nästan bara ett tickande då den gick på tomgång.
Fundera på hur man får bränslet till cylindrarna på en roterande stjärnmotor ???
…eller gnista till stiften ??
Ni ser förgasaren till höger i mässing.
Det kommer en liten video då motorn är igång. Hold on !
Byggaren av motorn till vänster Mats Ragnarsson och en byggkollega till höger.
Om dessa herrar behärskar svarvar, fräsar delningsbord och gnistar….vad tror du ??
En videosnutt utan extravaganser. Glöm inte klicka på
“HD” ner till höger och välj högsta upplösning.
Har man inget för sig, kan man ju alltid bygga en utombordsmotor.
En vattenturbin tror jag….är det en Francisturbin….
Principen för hur vevstakarna i en radialmotor är monterade.
Alltså en huvudstake och resten heter hjälpvevstakar och är fästade
på huvudvevstaken som i sin tur sitter på vevaxeln.
En 14 cylindrig dubbelstjärna…
…som fungerar perfekt.
V 12 power
Tillhörande instrumentbräda. Vattentemperatur, varvräknare och oljetryck. 
Benny Kjellgrens nya flygmaskinstrailer.
8 meter vinge.
Spekulant ? lägg upp 125000 kronor så kan du köpa en ny likadan…
Hmmm problem ?
En Baby…alltså till höger som är röd och gul…
Innehållet i en Grunau Baby för det ska gå och flyga.
Det ni ser på bilden är inte billigt.
Ålleberg 11. Juni 2016 kl 1200.
Förberedelser för bogsering.
Off she goes !
Ka6 Cr. Flygplan från konstruerat ca 1965.
Jo jag har flugit Ka6 Cr, Ka6 E, då jag var mycket aktiv fullskalaflygare.
Ännu en Ka6
Just när skyn börjar spricka upp vilket gjorde att termiken kom igång ordentligt.
En Swift S-1
“Dit upp flög jag…”
“Men jag hamnade där till slut…”
Dags för lite flygning…
…nu när det är termik.
Lättning
Släpet
Undrar hur många starter som skett på Ållebergs grässtrip under åren sen 1944 ?
Detta ser ut som en gammal Multiplexmodell jag en gång hade…
Hangaren till höger disponerar IGG under meetinget och i bakgrunden
den röda hangaren där motor- och mekanikbyggarna håller till.
Spalinger S18
Naturligtvis flögs det med Avor på träffen.
Jag har aldrig sett det varit så många deltagare och besökare. 
Man kanske skulle ta en start… 
En K-8 dras ut till start.
Första singleseatern jag flög efter certerövring. 
Benny Kjellgrens Curare från 1977. Numera elektrifierad och flyger fint.
Mittenmodellen med V-stabbe är en Schempp-Hirth SHK I
Jag träffade en gammal flygkompis, Bosse Nylund från Lidköping.
Han är nu 77 år ung. Alltså rena pojken. 
Det var några dar sen vi träffades…1980 = 36 år sen. 
Fortfarande aktiv flygare och modellbåtsseglare. 
Denna Swift flög mycket bra. 
Är man bekväm kör man bil och släp ut till flite-line med sina grejor… 
Snyggt 
Ålleberg 11. Juni kl 1000. 7/8 Cu, som sedermera blev 5/8. 
Delar av IGG-depån 
Schweizer SGS 2 – 8.
Den flög utmärkt i luften. 
Är denna Bergflake II en “Pilot” byggsats…? 
Som sagt, visst flögs det Ava. 
Kom nu, vi ska flyga ! 
Två av Tjålles modeller.
En Lunak byggd och ägd och flugen av Kjell-Åke Elofsson.
Som alltid då det Tjålles bygge så är det vackert och välbyggt.
Kjell-Åkes flite-line
Här var vi och upplevde en fin lördag.
Synd du inte var där också !
Som sagt, det kommer massor med flygbilder i kommande 2-3 poster från
IGG-Träffen 2016. Jag har 700 färdigediterade bilder i lager, som jag kan
publicera. Det kommer bli svårt att sovra bland bilderna, men 300 bilder,
minst, kan jag lova, jag ska lägga upp.
I går passerade en svag kallfront norrifrån ner över västkusten.
Den resulterade i häftiga åskskurar samt blixt och dunder lokalt.
Efter en kallfrontspassering blir luftmassan labil, vilket för oss som
är aktiva modellflygare betyder: Det är läge för fin termik.
Det var det också. När jag parkerat nere vid mitt flygställe och jag
lyfte min blick uppåt, såg jag just det jag ville se, 4/8 Cu !
Dessutom vinden var noll ! Vilket innebar, jag kunde ligga på samma ställe
och kurva jämfört med marken.
Markägaren körde sin betesputs och fixade min landningsbana, så
den blev som en golfgreen…nästan.
Jag körde motor till 50 m då jag startade kl 1215. Där fanns en blåsa,
som jag steg i, så jag nästan blev yr i skallen, där jag satt i min stol.
Upp till den höjden jag har som gräns, då jag flyger i stark sol, flög jag
som en raket. Att gå över, låt oss säga, 700 m i starkt ljus är en risk,
man kan tappa modellen , om man har den mot den blåa himmelen.
Därför höll jag mig under 700 m.
Termiken var, kan jag säga aggressiv på något sätt. Hade jag mallat
in mig, så kändes det, som om jag åkte upp, antingen jag ville eller inte.
Det var, som vi segelflygare sa i Västergötland: Kry korkverkan !
Under en av mina kurvningar mätte jag stiget och min höjdmätare
angav 30-35 m per varv…..det blir ca 5 -6 m/sek i stig.
Problemet är ju att komma ner. Har jag allt i min hand, flyger jag till
sjunkområden och bränner höjden där, men är jag tvingad att komma
ner snabbt, drar jag broms.
Jag fick ännu en gång 2.5 timma i termiken, med min nu, lite av
ålder och brukande, något slitna HyperAva. Men flyger, det gör den.
Till hösten blir det renovering igen . Klä om ytterspetsarna på
vingarna samt fena/sidoroder och stabben.
Sen är den fit for fight igen. Undrar om jag kan få ihop
1000 flygtimmar på Avan ?
Jag landade prick kl 1505, vilket gör att min Hyperava klämt 695
timmar sammanlagt !
Uppe till mitt flygställe kom massor av människor, inte för att
kolla mitt flygande, utan för att grilla och umgås. Men jag tog chansen
att berätta och visa, med så mycket entusiasm jag kunde frammana, fakta och
möjligheter med vår fina hobby.
Jag vill bara säga, ungdom idag, alltså 8-12 år, de har ett helt annat
tekniskt kunnande, än vad vi åldringar har. De såg min GoPro
på modellen och började genast berätta om sina GoProkameror och
hur de använde sina kameror. Jag förstod, bara fantasin sätter gränserna .
Där ser man. När jag växte upp, hade vi byggklossar och stenkulor…
Lite ögonblick från dagen nedan…
Markägarens son fick köra betesputsen med en gammal Volvo.
Utrustad med hypermodern luftkonditionering….TD (tvärdrag)
Just nu, är vi verkligen i blomstertid !
Som modellflygare, kan jag begära mer än detta ?
…i skyn 4/8 Cu och ingen vind…
Synd man inte flyger fullskalasegelflyg längre och
bodde kvar i Västergötland, för då hade jag flugit.
I Halmstad var det blå luft, vilket är en bekräftelse
på kall sjöbris från Kattegatt och dålig eller ingen termik.
.
Jag hade min flygstol stående i ekens skugga. Se på ekens blad. Det gjorde jag,
då jag pausade mellan två flygningar. Har ni tänkt på, vilken stor yta bladen
utgör ? Man förstår att eken är viktig i vårt ekologiska system och man inser hur
effektiv fotosyntesmotorn i en ek är.
En välvårdad Volvo vaggar varligt vidare i växtlighetens varia…
Du , som är bland de, som är lycklig medlem i SMOS,
du kan förvänta detta nya nummer av Oldtimer nästa vecka.
Mina besökare…
Men nu är vi inne i den årstid, då vädret för modellsegelflyg är
det mest gynnsamma.
Vi har hyfsade temperaturer, förhoppningsvis ett högtrycksbetonat
väderläge, som gör att vindarna ej är för kraftiga och tillsammans
med solinstrålning, skapar detta bra betingelser för termik.
Kommer sen en kallfront och drar förbi, får vi labil skiktning,
vilket gör termiken ännu bättre.
Personligen kan jag inte sitta inne och glo vare sig på tv eller dator,
när vädret är som det varit sista tiden i Sydsverige.
Jag tycker min tid är för dyrbar för ett passivt vegeterande framför
en skärm.
Så jag håller ständigt koll på väderläget, om det kan bli termikflygning.
Sista veckan har jag varit ute varje dag och flugit termik.
Söndag till och med onsdag fick jag 10 timmar i luften med min modell.
Nä, jag tröttnar aldrig.
Flyger man termik på samma plats, märker man hur olika termiken
beter sig. Ibland kan man ta blåsorna på 50 m höj, ibland måste man
upp på 150 m, innan man kan få anslutning. För det mesta släpper blåsorna
med regelbundna mellanrum, men ibland hackar maskineriet.
Då är det bara att anpassa sin flygning efter det. I veckan var det stark
termik och som vanligt var problemet, inte att komma upp utan att
komma ner…Tursamt har jag bra aerodynamiska bromsar på min nu
något ärrade Ava…Jag vet, att om jag drar full broms och trycker ner i
20 graders vinkel, kommer jag inte att överskrida modellens maxfart,
innan strukturella skador kan uppstå. Det känns tryggt.
Man inser vilket drag det kan vara i termiken, när man trots
full broms stiger med 3 m/sek, vilket varion glatt talar om. Har man ingen
broms på sin segelmodell, måste man vara förberedd på rätt åtgärder,
om man kommit lite för högt, så det börjar krisa.
Alternativ ett är att störtspirala ner med full höjd och lagom sidoroder,
så inte inte hastigheten ökar för mycket.
Det bästa sättet, som kräver lite kalla nerver och eftertanke, är att trimma
ner nosen, så du flyger fortare och flyger dig ur blåsan. Stiger det 4 m/sek,
så sjunker det oxå och då gäller det att hitta sjunket, så du kan svänga ner dig.
Men som sagt, bromsar är en bra försäkring för din termikmodell.
Det finns fina elektriska Schempp-Hirth-bromsar man kan köpa i
olika storlekar. Jag tror, att Staufenbiel har dessa.
Det hände mig en malör, då jag skulle reducera höjden i tisdags,
då jag flög med full broms. Jag tryckte på lite extra kraftigt och märkte
då jag låg på finalen, att den ena bromsen inte gick ut.
Felet var att växellådan gått åt pipan under bromsning. Servot påverkar
bromsklaffen via en förlängd servoarm, som trycker på klaffens insida.
En enkel lösning tillsammans med en tunn pianotråd som används som
torsionsfjädring på klaffen och som strävar att hålla den stängd.
Servot var ett billigt kinesservo av lite större storlek, vilket jag bytte ut
mot ett Turnigy, som pallar mer.
I torsdags kalkylerade jag med sjöbris vid Hovs Hallar, varför jag stod
beredd att starta på Platån kl 1230. Vinden var 5-7 m/sek nord, vilket är
rakt på hanget.
Jag spanade ner mot Segeltorp och såg en för mig okänd skärmflygare
starta. Han jobbade sig sedermera upp på Platåhanget efter visst besvär.
Hade han flugit närmare kanten, hade han kommit upp lättare.
Jag startade min obelastade modell och kom, efter efter att ha passerat
den kraftiga kantrotorn, ut till det lyft som skapas av den laminära havsvinden.
Det bar upp till 285 m enligt telemetrin, vilket räcker för mig.
Flyger du hang vid Hovs Hallar, kommer du att bli förvånad, hur långt ut
från kanten hanget bär.
Min lite ovetenskapliga beskrivning av lyftet är, att om man tänker sig en
kvadrat placerad med spetsen vid hangkanten och basen parallellt med
havsytan, så har du ett flygbart område, som till arean bestäms av din
maximala höjd.
Din maximala höjd blir kvadratens sidor och inom denna kvadrat, har du lyft.
Kan du stiga till 250 m, har du en kvadrat med 250 m sida.
Det betyder, att från din pilotplats till modellen på dess maxhöjd,
har du ett avstånd på 250 x Roten ur 2 = 353 meter cirka.
På 70-talet…minns ni….försökte vi ofta trimma våra drakar, Graupner
Cirrus, Debutant och allt vad de hette att stå mot vinden perfekt trimmade,
så de kunde klättra. Under tiden kunde vi sitta och dricka kaffe, för modellerna
var stabila och skötte sig själv.
Lyftet i torsdags var starkt och jag testade genom att ligga och loopa kontinuerligt
och det visade sig, att jag vann höjd för loop jag gjorde. Åskådarna jag hade runt mig,
en busslast tyska pensionärer, var mäkta imponerade.
Att få sitta på sin tuva med kärran på hanget, det är för mig en höjdpunkt och som
jag sagt flera gånger : Jag tröttnar aldrig !
Klockan 1530 efter mer än två timmar i luften landade jag min modell, plockade
ihop och gick ner till parkeringen för hemfärd.
Genomblåst och solstekt men mycket nöjd med min flygdag.
Prova du också hangflyg. Du får motion, mycket flygning och upplever naturen.
Här kommer de obligatoriska bilderna från denna veckas flygningar.
I dag fredag ska jag gör annat nödvändigt.
Plats för termikflyg. Klockan ca 1100 och härliga Cumulus som borgar för lyft.
Alltid roligt att möta en ryttarinna och prata hästar…
Örnen på Tjärby blir surare och mer fårad för varje år
Detta är en jättelik insekt, som har sina flesta ben på en sida,
därför den är specialiserad på att klättra på snedden.
Vad den heter ? Ingen aning. Men fort kryper han inte…
han har hållit på att klättra upp här sen 2005…
Liljekonvaljen blommade i omåttliga mängder.
En extremt giftig växt, vars alla delar innehåller gift.
Varför så giftig ? Ett skydd mot djur.
Min Ava på min flygstol och i bakgrunden de härliga Cumulusmolnen.
På sidan av modellen min ombyggda GoPro naturligtvis.
Denna bild illustrerar två saker. Dels den fina molnbildningen
och dels den frodiga björken som tyvärr växer, fortfarande,
trots ihärdiga försök att bekämpa den, då den ligger mitt
på hangkanten. En sådan tät växtlighet räcker för att skärma
signalen från en 2.4 gHz- sändare…..
Depån på Platån HH
Spiriten skimrar i solskenet.
Inför starten…
Snart nog.
Platån vind nord 5-6 m/sek.
Min modell och längst bort i kustlinjen silon i Falkenberg.
Förberedelser för landning
Piloten framför fortet, förhoppningsvis koncentrerad…
tycker piloten knäar lite under landningen ?
På finalen i turbulensen…
…klaffen åker in och ut…
…för att landa på avsedd plats…
…sen gäller det att dra in klaffen en sekund innan sättning, då landar modellen.
Nu ta jag in klaffen
…och kan hämta en oskadd modell.
Det är inte enkelt att landa på Platån !
En belåten pilot efter en dags fin flygning på Hovs Hallar !
…trots att jag fick en stroke för 6 år sedan.
Jag och min läkare ser det som ett mirakel, att jag så snabbt blev återställd.
Att allt gick bra, berodde på att jag kom under adekvat vård snabbt och att läkemedlen
man satte in verkade bra på mig.
Läget vid ankomst till akut var, helt förlamad höger sida, Total afasi = kunde inte tala.
Hals och mat- och luftstrupe fungerade inte.
Jag låg på sjukhus i 8 dagar. Sen släpptes jag ut. Hade fortfarande svårt med talet,
men det fungerar som vanligt nu. Har förlorat lite smak/lukt vad gäller mat,
men jag står ut.
Likaså mitt lokalsinne är dåligt, men det finns något som heter navigator,
då jag irrar på skånska småvägar.
Det mest uppenbara som blivit påverkat, är begreppet rädsla. Jag upplever
inte begreppet rädsla för något längre i princip.
Vilket är bra, då man rider hästar, som försöker bestämma över ryttaren.
De har ingen chans mot mig nu…
Men i en del fall är det en nackdel, att inte väga in risker, vilket jag alltid får
tänka på, innan jag handlar, där begreppet försiktighet är inblandat.
Jag har 3 kamrater, som drabbats av stroke det sista året. Två avled och en
lever vegetativt på en institution.
Det får mig att tänka efter lite. Tänk att jag fortfarande, trots stroken,
kan åka ut och flyga…
Att jag fortfarande kan komma ut i naturen och uppleva intryck, lukter och
händelser.
Hur många är inte tvingade att sitta inomhus på grund av fysiska besvär,
vilket hindrar de att ta sig ut rent fysiskt.
Så min frihet att röra mig, är en viktig del av mitt liv idag.
Då man är lite äldre, har man inte så stora krav på materiella ting.
Jag drömmer aldrig om att vinna 100 mille på lotto, det är därför jag
aldrig spelar.
Högvinst för mig är den känslan jag får, då jag anländer till Hovs Hallar
och vind och väder är perfekta.
Jag får en stark känsla av att mina förväntningar kommer att uppfyllas,
efter min start från exempelvis Platån, just då omständigheterna för hangflyg
är perfekta.
Detta är livet för mig.
En av orsakerna till att jag driver min lilla blogg, det är, att försöka
visa de positiva upplevelser jag får av mitt modellflygande, genom att jag
publicerar bilder av min verksamhet.
Det ger betraktaren chansen att se min värld, som jag fångar med en
kamera och hur jag upplever och associerar till den.
Alla kan ju inte komma ut i verkligheten av olika skäl.
Så bloggen är mitt bidrag i försöket att skapa en positiv illusion eller bild av
mina upplevelser, som skulle kunna inspirera andra att börja med vår hobby.
Undrar hur många nya modellflygare som ältandet om SMFF, dess tidning
och avgifter på Svenskt Modellflygs fora har genererat ?
Jag har naturligtvis varit ute och flugit både termik och hang sista veckan.
I torsdags fick jag en fin termikflygning vid en hästgård öster om
Halmstad, som avslutades klockan 2000 och då var det fortfarande termik.
Termiken var ca 1 m/sek och den var utbredd. Jag kunde lägga min Ava
i kurv, trimma in den perfekt och den låg kvar i förhållande till marken på
samma plats, tack vare det var noll vind.
Alltså Avan flög sig själv. En av årets bästa flygupplevelser i det mjuka
kvällsljuset.
Min flygning blev ljudsatt av en västergök = bästergöks hoande och det
laminära suset från min modells vingar.
En orkester med dragbasun och viola.
Allt var perfekt. Min Hyperavas tid i termik nu 680 timmar…
Här kommer lite naturbilder…
Häng med i din fantasi och återupplev mina ögonblick !
Alla bilderna tagna med en av mina Sony med 400 mm zoom. 1/4000 dels sekund.
Mycket jobb nu för föräldrarna i naturen.
Sädesärlan…vaksam.
Även koll uppåt efter farorna i skyn…
Insekter i näbben.
Hur kan dessa spinkiga ben pinna på så fort ?
Det gäller att synas för att locka till sig pollinerande insekter.
Halländsk slättbygd nära kusten.
Sen eftermiddagsbild med 400 mm zoom.
Kanske man skulle varit en häst…Detta fotot var bara ett av många jag tog,
men hemkommen såg jag, att i alla fall kompositionen av bilden nog är ok…
Ingen blomma är för liten…
Storskrakens hona …
…dyker…
…därför det…
…är en…
…dykand.
Fråga mig inte vad örten heter…
En knipa av årets kull
Här kniper det på sjön…
Ser ut som något, tecknat av Elsa Beskow.
Metafor, ja du förstår naturligtvis, vad jag menar…
Min depå på en av mina termikflygställen
Ni ser att vädret var perfekt här. Närmare kusten helt blått = Sjöbris.
Ja, det blev en Avabild trots allt…
Min Ava susar/viner förbi.
680 timmar i luften = 680 x 50 km/tim = 3400 mil i lufthavet.
Min Ava bör vara influgen nu eller ?
Min Ava med självklart vidhängande GoProkamera.
Dessa blommor är ca 10 mm stora.
Smultronen blommar tidigt i år.
Så här vill jag skyn ska se ut, såsom varande aktiv termikflygare.
Minsta ört gör sig så attraktiv som möjligt för att locka insekter.
kan vid en hastig blick likna Förgätmigej, men Teveronikan
har 4 kronblad medan Förgätmigej har 5 .
En kråka har en hotfull silhuett helt i klass med storskarvens..
Ett sydosthang söder om Halmstad.
Här är det utmärkt att hangflyga med en lättare modell.
Sen tar man uppoppande termikblåsor vid kanten och kurvar med.
Strandkål. Den är nu i bästa läget för skörd.
Läs här vad man kan göra.
Strandkålens blad samlar upp daggen.
En sinnlig bild…varför jag tycker det ? Tja, vad tycker du själv ?
Ser ut som min morfars slitna rakborste…
Tja…ser ut som någon som har sprutat Botox, undergått läppförstoring
…ank-näbbar kallas det visst eller …Ank- läppar
Dags att veckla ut sig…
Vackra färger. Blomman ca 10 mm.
Därför jag var för bekväm.
Jag tyckte, det var för kallt. Vi fick in en kallfront, som innebar 10 grader mitt på dagen,
dessutom en vind som låg runt 5-7 m /sek gjorde sitt till, att det kändes kyligt.
Dock var jag nere vid Hovs Hallar, eftersom jag hade ett hästärende söderut.
Då vinden låg perfekt mot Segeltorpshanget, tog jag min kamera och gick ner,
där jag såg skärmflygare pyssla och var på väg att starta.
Men den förste i luften var en hängglidare, som om jag såg rätt startade uppe
på Platån.
En hängglidare tål mer vind än en paraglider, varför förutsättningar, man hade lovat
ökat vind under eftermiddagen, var bra för just slika farkoster.
Nu visade det sig emellertid, att vinden avtog sakta i stället senare.
Under eftermiddagen gick vinden upp och ner mellan 6-9 sekundmeter.
För skärmflygarna innebar det, att det gällde att ha ordning på speedpedalen,
så man kunde öka farten, för att förhindra man drev bakom hangkanten.
Den tid jag var där, tog jag lite bilder. Min blogg heter ju hangflygning.se och då
gäller det ju att stå upp till det eller hur ?
Hängglidaren smyger förbi lågt…
En relaxad start vid Segeltorpshanget.
Vänstersväng = Vänster handtag dras ner
Flygmaskiner stackade
Snygg skärmexteriör.
Så här ser ett ekipage ut.
Undrar om det finns nån ATC ?
Fast sunt förnuft löser det mesta !
Selen man sitter i är inte en bara en sittplats. Det är också en säkerhetsanordning,
då den utgör en impact protection, om man gör en hård landning.
Den är i regel förstärkt med kevlar och kolfiberskivor för att skydda piloten.
Desutom rymmer den nödskärmen.
4 våningar
En hängglidare har ett förvånansvärt högt glidtal i dag.
De bästa ligger på 1:20.
Så här är piloten upphängd. I en sele i tyngdpunkten, så han kan styra sin vinge
genom att förflytta handtaget ….och tyngdpunkten, förutom att vingens vinklar ändras.
En skärmflygare går iväg med sin trasa…
Ser ut som han bär en aftonklänning med vita volanger…
Först trodde vi det var sälar vi såg, innan vi observerade kanoterna…
Hoppa de inte blev sjösjuka…
Just efter start svänger piloten vänster
genom att dra i vänster handtag och luta sig till vänster
och viktsyra med kroppen.
Ikarus broder på Platån Hovs Hallar.
Högt gick det att flyga i dag.
Takeoff. Kolla hur piloten drar broms, vilket generar mer lyftkraft.
Låter det konstigt ? Det är det inte, för då du drar broms, fälls
bakkanten ner på skärmen som en klaff.
Uppdragning av skärmen inför starten.
En skärm är ett stort vindfång, varför man vill den ska flyga framåt så snart som möjligt.
Klart piloten är förväntansfull inför den kommande flygningen nu…
På hemvägen mellanlandade jag i metropolen Laholm. Staden är känd
för att hysa mycket offentliga skulpturer. Denna gruppen, “Badande barn”
tycker jag inte, är det bästa jag sett. Kolla proportionerna på den främste
ynglingens båda ben…Jag tycker figurerna är spindelliknande och i alla fall
den främste figuren har ett groteskt utseende. Men det är min åsikt och ni
behöver ju inte bry er om, vad jag tycker.Kanske konstnären ville skildra
ung glädje och rörelse…
Jag hade bestämt mig för att ta fritt från mitt modellflygande på onsdagen
för att istället kunna göra andra ärenden, som låg och väntade.
Väderläget var ju för termikflyg mycket fint med svag ostlig vind och solsken.
Temperaturen låg runt 24 grader, vilket ju inte kan vara behagligare.
Men som sagt, jag åkte ut till yttre hamnområdet för att se, om jag kunde få
lite bilder på skäggmesarna, vilka är en av mina personliga favoriter.
Skäggmesar vare sig såg eller hörde jag, men jag fick lite bilder på andra
fåglar, växter och sådant som inte hör naturen till.
Det är tyvärr så, att varje gång jag strövar här, ser jag alltid något,
som triggar min ilska.
Det är meningslös nedskräpning. Om jag ser, hur det ser ut
vid området runt handikappbadet efter en helg, då folk varit där
och grillat, så är det en bedrövelse, med skräp som gästerna slängt, precis
där de går och står ! Jo det finns sopkärl, men här liksom på många
andra ställen håller man den tröttande och fega devisen högt:
“Nån annan får ta det”.
Jag avskyr en sådan attityd försiktigt uttryckt !
Ute i hamnområdet tippar kretiner lastbilslass med avfall, hela möblemang
kastas i fågelområdena i stället för att köras till miljöstationen, vilket är
mycket enklare.
Teknik- och Fritidsförvaltningen städar så mycket de kan, men de har inte
pengar eller resurser.
Hur man än vänder problemet, så är det de, som betalar skatt i kommunen,
som står för pengarna. Så det är skattebetalarna, som är “Nån annan” !
Här är lite bilder, jag fick med mig hem. Inget märkvärdigt utan bara
några ögonblicksbilder från en promenad.
Jo, jag skulle ju inte flyga i dag. Men jag gav mig, kl 1530 stod jag startklar
med en elseglare och jag snodde åt mig 1.5 timma i den sena termiken.
Hela tiden var jag hotad av regn, men det drog bort från platsen, där jag
flög.
Så onsdagen var natur, frisk luft och lite modellflyg ! Härligt .
Äppelträdens blomning är på väg över sin topp nu.
De senaste dagarnas värme har fått växter och örter att påskynda sin blomning.
En estetisk konstruktion…
Att knipan är en dykand kan du se på stjärtens läge i vattenytan.
Den simmar ungefär med samma läge som en ytgående ubåt…
Knölsvanen har lagt rabarber på en flotte som häckningsplats och försvarar aggressivt boet.
Skäggdoppingen kryssade runt…
…fast jag tycker den borde hetat…
“Punkdoppingen”…
…med tanke på dess frisyr.
…och hela tiden slamrar containers ombord och iland…
…med hjälp av Liebherrkranarna och Brommaoken…
Brommaoket är den mest använda spreadern i världen.
…från feederfartygen från Bremerhafen och Hamburg,
levereras gods till Biltemas köplador.
Biltema, ett exempel där svensken lever ut sin eskapism …
Rockwell Turbo Commander , kanske häckar i vassen vid Oceanhamnen, vem vet…
Knipan i flykten 5 cm över vattnet. Vingspetsarna nästan i vattenytan.
Flyger lågt för att utnyttja “Markeffekten”. Vilket betyder, att fågeln
undviker stor del av det inducerade motståndet. Det är inte, som man läser
ibland, att “luften komprimeras under vingarna”. Det är kvalificerat skitprat.
Har ni tänkt på att många fåglar flyger fantastiskt bra
även utan fena…?Flyg en vanlig modell utan fena,
så kommer du att bli varse, vad som sker.
Jag tycker om att ta sådan här bilder…
..för jag vill visa naturens förmåga till anpassning och evolution…
…bilderna tog jag på ett par meters avstånd med hjälp av ett
400 mm zoomobjektiv och tiden var 1/4000 – dels sekund.
De mänskliga grisarna förnekar sig aldrig i hanteringen av sitt eget avfall..
…då de handlar efter den ökända principen: “Nån annan får ta det”…
Han som är chef för återvinning i Halmstad kommun heter Henrik Oretorp,
och är kommunråd för centerpartiet Han har har skapat idiotiska öppettider
och regler för avlämning av avfall på återvinningsstationen…
…så var tro du skiten hamnar nu ? Alldeles rätt, i naturen.
I ensamt majestät…
…sitter lövsångaren och spelar sin sång, som för mig illustrerar begreppet försommar !
Pär flög med sin A-2 nyss utrustad med en ny Taranis radio på Segeltorpshanget
vid Hovs Hallar i fredags.
Det var perfekt väder för en lätt modell. Vi hade en högtrycksrygg, som växt in
och som spärrade för lågtrycken till viss del, varför vädret var stabilt.
Med stabilt menar jag ca 2-4 m sk och vid lunchdags sjöbris.
Jag kom ner kl 1100 och då var det 1 m/sek. Så det blev att avvakta.
Klockan 1230 kom sjöbrisen som på beställning med 2-4 m/sek rakt på hanget.
Så ut med min Spirit och njut av flygandet. Vädret var vackert med 15 grader,
mycket fåglar och överallt spirade det. Kunde inte vara bättre, vilket också
många flanörer märkte, då det var mycket människor ute och promenerade
i den vackra naturen.
Pär hade varit och testflugit på en plats söderut mot Norrehamn, innan han
anlände, där jag flög.
Han kastade ut sin A-2 , beundrad av en stor skara åskådare…då är det ju
ännu roligare att flyga, då man kan göra propaganda för vår härliga
utomhushobby !
Nåväl, sent på eftermiddagen plockade vi ihop, bruna i ansikten efter att
ha stått med solen i ansiktet hela dagen och drog oss hemåt
mycket nöjda än en gång med en härlig dag med hangflygning vid
Hovs Hallars låga hang vid Segeltorp !
Prova du också !
Naturligtvis tog jag bilder och jag lyckades åstadkomma en liten videosnutt
på Pärs A-2 i luften.
Vildäppelträden på Hovs Hallar var helt enkelt tvungna att slå ut i den plötsliga värmen.
Så humlorna kunde pollinera…
Så här såg det ut kl 1200, med sjöbrisen som smygande tog sats för att landa vid Segeltorpsstranden.
Det är märkligt…
…att denna lilla varelse …
…lövsångaren, kan åstadkomma så stark sång
En för biotopen här typisk fågel…
…gulsparvhannen.
Om denna fågeln häckar vid Hovs Hallar
det vet jag inte, men den flög över i alla fall …
Det är mycket torrt i markerna nu, vilket syntes, då man harvade och ringvältade i ett moln.
Pär anländer med pipa och modell.
Klart för start !
Nu !
Start
Pär Lundqvist 5. Maj 2016 Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.
Pärs A-2.
Konstruerad 1950
Snygg i luften
The young man himself…
En modell som denna kräver stora…ja, du ser själv, vad som menas eller …
Här passerar den Mach 1…?
Cruisin´
På väg att landa…
…nånstans…
…och det blev i kanten…
…inga skador…
…vingen sitter med gummiband.
Vår pilotplats. Man kan ha det sämre eller ?
Segeltorpshanget
Jag ska landa…
Där satt den !
Glöm inte att klicka på “HD” för bästa kvalitet !
Det är nu på våren, som termiken är som bäst. Jag vill säga från
början av Maj till slutet av Juni, då råder bäst förhållande för
termikflyg i Sverige.
Termiken är vid denna tid normalt stark och utbredd. Om man önskar
hög molnbas, är det då du finner den.
Häromdagen var det fint väder med sol och nästan ingen vind. Så det bar iväg
till ett av mina flygställen. Min modell var min HyperAva, som närmar sig
700 timmar i termik !
Klart den är ärrad och sliten. Det blir en modell, man flyger mycket med.
Men den är i perfekt flygande skick. All mekanik är 100% och framför allt,
så är den precis så vältrimmad, som jag önskar. Enda avvikelsen är,
att jag vill ha den något aningen baktung.
Men det handlar om 4 mm förflyttning av Tp.
Framkommen möttes jag klockan 0930 av blåa skyar och 14 grader.
Utsikten jag hade kan du se på bilden överst mot Hovs Hallar över
Laholmsbukten.
Kan ju inte bli bättre. Så montering, påslag av variometer och preflightkontroll.
Allt ok, så jag startade i den obefintliga vinden. Under stiget tutar ju min nya
Picolario glatt, men redan på 50 m märkte jag en ökning i variometerns frekvens,
varför jag stängde motorn. Jovisst, efter lite justering låg jag mitt i en redan på
låg höjd stark blåsa.
Så det blev att hänga med upp till 450 m. Jag provade trimmet på modellen,
genom att låta den glida lite i planflykt. Jovisst, tack vare att jag har tyngdpunkten
lite bakåt, så finns det ju en tendens till ett mjukt och långsamt stalliknande glid.
Men det är lätt att kontrollera.
Min erfarenhet med mina olika Avor är, att de inte ska flygas för sakta.
Det är bara ineffektivt, då man betalar sin ökade anfallsvinkel med ökat
lyftkraftsmotstånd.
Bättre låta den glida, för som jag sagt, har Avans profil en mycket fördelaktig polar.
Det betyder att ökad hastighet behöver inte betyda, man måste betala det med mycket
ökad höjdförlust.
Det blir alltid en avvägning mellan hastighet och höjdförlust. För det är med höjdförlust
du betalar ökad hastighet.
Efter nästan en timma i min flygstol landade jag för en paus, där jag passade på tillfället
att gå runt och fotografera lite.
Omkring klockan 1300 kom kustens förbannelse för termikflygaren:
Sjöbrisen.
Jag märkte, att sjöbrisen kom, som om man tryckt på en knapp. Den gick snabbt upp
till ca 5 m/sek väst och vinden var kall, eftersom den kom från havet.
SJöbrisen betydde, att termiken var just gone with the wind !
Så jag plockade ihop min modell och lyckades naturligtvis köra en vingspets igenom
klädseln på ena yttervingen då jag lade vingspetsarna i sitt fodral. Ok, det betydde,
jag fick lite sysselsättning i min verkstad att reparera. Jag tycker aldrig, det är
tråkigt att laga modeller och jag vill alltid göra det omedelbart, så det blir klart.
För jag är en doer. Inte en follower.
Jag fick 2.5 timma i luften och min acke för motor och mottagare med servo hade
förbrukat 788 mA under dagens övningar.
Undrar hur länge min gamla Mega-motor håller ? Den är 9 år gammal nu. Visserligen
har jag bytt lager men ändå.
Låt mig säga bara: Tack gode Gud för elmotorerna för vårt modellflygande !
Här kommer lite diversebilder från min flygdag och som ni förstår, det är svårt
att plåta den egna modellen, då man flyger samtidigt.
En Airbus Airbus A319-132 från SAS på väg plocka upp turister .
9000 fot enligt Flightradar.
Kanske den modell som givit mig mest under längst tid.
En HyperAva från Wladimir Models i Ukraina. Inköpt 2008.
Björkarna är nu ljusgrönt skira. Ett löfte om sommar…
Överallt har växtligheten triggats av ljuset och värmen.
Dessa vitsipporna var nästan utblommade, men trots det…
De fint paketerade knopparna på ett vildäppelträd.
Min landningsbana då jag är på ett av mina termikflygställen.
Kan vara sämre eller ?
Denna bondens lada fick ge upp kampen mot en av stormarna.
Blev plockepinn…
Vildnyponen har kört igång. Landa i en sådan buske och
din vingklädsel kommer att se ut som konfetti…
Ekens knoppar är senare…men eken har ju tiden för sig…
Jag tycker ibland att bocken på Tjärbyhanget ser lite frågande och virrig ut…
Säger han “Håhåjaja” ?
Här ligger min Ava efter dagens sista landning. Jag kunde aldrig tro, då jag köpte den,
att denna modellen skulle leva under så lång tid och få så många flygtimmar i luften.
Gulsipporna växer, som om någon strösslat fröerna…
men det är naturen…överflöd.