Kategorier
Skärmflygeri

TAPPA HUVUDET….

 

 

 

 

…det räcker man tappar flyghjälmen,

fråga Kennerth !

 

 

 

 

 

 

 

DSC06577

 

VIll ni veta mera så fråga Kenta,  för han  var och flög skärm på Hovs Hallar 1. Maj.

Han hade startat på det låga hanget vid Segeltorp och sedan glidit upp på
Platåhanget  för att i den den goda vinden flyga åt Kattvikshållet,  då han märkte att

lyftet lade av kanske beroende på ett vindskifte.
Alltså var det till att landa
på stranden bland småstenen till höger om
Platån på Hovs Hallar.
Att landa där är inga problem,  problemet är att komma tillbaka dit, varifrån
man startade. Flyger du skärm har du med dig en ryggsäck,  där all din
utrustning får plats, så man kan bära med sig allt på ryggen.
Kenta packade ihop allt och hängde sin fina hjälm, värd ett par tusen
med kommunikation och annat i, på säcken utsida, axlade lasten och gav sig
iväg uppför Hovs Hallars branta vägg.

Efter en hårresande och svettig  klättring uppför kanten och ett irrande
bland de många
stigarna, hade Kenta kommit åter till parkeringen med sin
skärmsäck. Vi såg ju han varit ute för äventyr för han var svettig och blodig
om fingrarna…

Fast….när han kom ner till Segeltorp och skulle starta igen, märkte
han till sin oförställda  fasa,  att han hade tappat sin flyghjälm under
promenaden genom den svåra
terrängen tillbaka…En hjälm är inte billig !

Det gjorde,  att han inte kunde flyga med sin skärm just nu, vilket säkerligen sved.
Som ytterligare lök på laxen kom han på,  att han blivit av med sin overall som
bonus !
Jaja, en olycka kommer sällan ensam.

Jag hade kommit till Hovs Hallar kl 1300 och nu var klockan 1500, så jag sa till
Kenta,  att jag hjälper dig leta efter hjälmen. Han hade redan varit uppe en vända
på Platån
och då hittat sin overall med telefonen i,  som en annan strövande
turist hittat
vid stigen och burit med sig. Men hans hjälm förblev försvunnen.

Nåväl,  vi gick upp på det höga och slog in på stigen,  som går från HH till Kattvik.
Tyvärr, hade jag lågskor med lädersula, som inte var det rätta på den knöliga
stigen. Lätt  att vricka sig om man halkar på rötterna på marken.
Det finns ett otal stigar vid kanten och det gäller att välja rätt. Vi kämpade oss
fram till stranden,  där han landat och jag fick efter lite spaning syn på något,
som blänkte. Kanske,  det var visiret på hjälmen ?
Två turister gick förbi där nere och vi bad de kolla,  det som blänkte.
Men , men det var en flaska…

Vi försökte hitta platsen,  där Kenta hade gått av stigen för att komma upp på
huvudstigen, som leder till Platån. Inte enkelt. Det var mycket jobbigt, att
ta sig fram på de små övervuxna stigarna med stor nivåskillnad.

Till slut, efter att vi hade funnit  var Kenta kom upp från stranden, kunde vi
rekonstruera,  var han gått förhoppningsvis.
Vi kom till en brant yta,  som inte var beväxt och här kände  han igen sig.
Jobbigt att klättra upp, men det lönade sig. Ett glatt utrop tillkännagav
att han hittat sin hjälm !

Den låg, där den borde legat, vilket betyder,  att den rivits av sin upphängning i
säcken av buskarnas grenar, utan att han märkt det.

Nu var i alla fall jag trött ! Så det gällde att finna enklaste stigen tillbaka till
Hovs Hallar, vilket inte är enkelt på grund av mångfalden av spontana stigar.
Det tog sin tid,  men fram kom vi. Jag märkte,  att går man på en usel stig, så är
det besvärligt att gå med solen i ögonen, som vi hade, då man inte ser,  hur man
sätter fötterna. Så jag körde näsan marken en gång, då jag trampade fel.

Kenta var nöjd,  att hjälmen var räddad och jag hade fått nog med motion för
denna dagen i alla fulla fall !

Sedan återfärd till Halmstad och jag lovar…det var en stelbent människa, som
stultade in från garaget efter hemkomsten.

Jo jag somnade på kvällen på ca 10 sekunder !

Där ser du , det oväntade händer mig för det mesta , när jag hangflyger !

Här kommer lite snapshots,  under jakten på den försvunna hjälmen !

PS

Jag har personligen lärt mig,  att om jag flyger bort en modell och efter
idogt letande hittar den,  så märker jag ut fyndplatsen och den väg jag
gått i terrängen från en stig eller väg.

Varför ? Jo,  för skulle jag ha glömt någon del av modellen, så kan jag
omedelbart hitta fyndplatsen, utan att behöva irra omkring som en
blind höna…
Jag har alltid med mig, vis av erfarenheten, en rulle gul tape från Biltema,
så jag kan märka upp.

DSC06382

Vi har knegat oss upp på Platån från Segeltorpshanget…

DSC06398

…än så länge fulla av energi…

DSC06406

..då det här är enkelt att ta sig fram…

DSC06563

…men här snubblade jag…

DSC06555

…om inte annat, här är vackert.

DSC06542

I Laholmsbukten vid Halmstad Angöringsboj låg två fartyg på svaj i väntan på att anlöpa.

DSC06540

Här håller får naturen öppen.

DSC06437Vi frågade fåret,  om hon sett någon hjälm, men hon skakade på huvudet.

DSC06429

På väg till platsen där Kennerth kom upp från stranden.

DSC06449

Kennerth  tar en kortare paus.

DSC06459

Här kände Kenta igen sig och begav sig uppför den svåra kanten…

DSC06469

…där han omedelbart hittade sin hjälm !

DSC06479

…och då blir man ju glad eller …

DSC06500

..så här lägger han upp filmstjärneleendet mot fotograf med hjälmen i handen.

DSC06530

Ett styck skärmflygarhjälm.

DSC06527

 Sen var det att ta oss till Platån, på det minst krävande sättet.

DSC06566

Då vi kom upp på Platån kändes det ganska skönt, dels för vi hittat hjälmen och dels för här var lättare att gå.
Man ser hur ljuset blir mjukare vid 1830-tiden.

DSC06505

Klart man är sliten efter att ha gått mer än 10 km på smala stigar och ständigt upp och ner,
då höjdskillnaderna vara stora. Allt mätt med en app i Iphånen.

DSC06589

Här åker både hjälm och pilot tillbaka till Malmö
efter äventyret på Hovs Hallar den 1. Maj 2016 !

Kategorier
Skärmflygeri

KRISTINA KÖPTE VINGAR FÖR PENGARNA…

 

 

 

 

 

…och gled ut över stränderna… 

 

 

 

 

 

 

DCIM100GOPRO

 

 

 

 

 

Det var ju för alla, som utnyttjar Hovs Hallars natur,  en enastående fin
dag söndagen den 1. Maj för flyg.

Både för skärmflygare och modellflygare var förhållandena med väder och vind
fördelaktiga. Behaglig temperatur och vinden var N – NNV, vilket är helt ok.
Styrkan låg hela dagen, jag anlände kl 1300 och  lämnade HH kl 1800, 
på 5 – 7 m/sek.
Själv hade jag med mig en ny hangmodell,  som jag var sugen att få testa.

På vägen till HH såg jag en skärm,  som flög nere vid Segeltorpshanget och
det visade sig vara Kristina från Helsingborg.

För att kunna provflyga i lugn och ro,  gick jag upp till Platån med modell
och utrustning. Naturligtvis hade vinden då vridit mot NV och jag vill inte
chansa att kasta ut i sned vind och omedelbart hamna i en kraftig kantrotor.

Så,  det var bara att gå ner till parkeringen och fortsätta promenaden ner till
det låga hanget, där Kristina njöt i selen…i sin nya skärm.

Förutom Kristina var där två motorparagliderpiloter, långt ord, som ville
pröva hangflygning.

Nåväl, jag skulle prova min modell och det gjorde jag. Den flög perfekt.
Snabb och vändbar och utan konstigheter. Märkte dock att den kräver fart
hela tiden, då den annars blir aningen “klippvillig”. Men det är ett resultat
av en högpresterande profil.

Efter 40 minuter i luften beslöt jag att landa, som inte var enkelt. Modellen har
högt glidtal, mina klaffar gick ner för kort sträcka, som gjorde  jag hade svårt
att få bort höjd och hastighet.

Det blev att gå i riktning  värdshuset,  så jag kunde  landa på grusvägen/
stigen efter två försök. Allt var ok, men det blir till att programmera om
modellen,  då jag kommit hem.

När jag och även Kristina landat,  kom en svettig och något blodig Kenta
farande i sin bil.
Han hade landat nere på stranden NO om Platån, då lyftet var borta.

Det kommer en post om detta äventyret på bloggen, så stay tuned !

Här kommer ögonblicken,  vi minns av hangflyg 1. Maj.

Bilderna på Kristina är tagna med min GoPro varför kvaliteten inte är
100 %, fast det duger eller ?

DCIM100GOPRO

Här kommer en räcka bilder på hur man startar vid Segeltorphanget med en paraglider

DCIM100GOPRO

Piloten är Kristina

DCIM100GOPRO

Kristina, en go och glad pilot med högtflygande planer !DCIM100GOPRO

Här börjar hon dra upp sin skärm…

DCIM100GOPRO

DCIM100GOPRO

DCIM100GOPRO

DCIM100GOPRO

DCIM100GOPROHär har hon just vänt sig rätt  mot hanget…

DCIM100GOPRO…och går framåt…

DCIM100GOPRO…tills hon märker det börjar lyfta…

DCIM100GOPRO

…då hon knör in sig i selen…DCIM100GOPRO

…med en fot på speeden…DCIM100GOPRO…klart hon är glad…

DCIM100GOPRO…eller…

DCIM100GOPRO
Jag tror piloten just nu är …förväntansfull.

DCIM100GOPRO

…kan detta gå bra ?DCIM100GOPRO
…självklart, säger Kristina..

DCIM100GOPRO…och hon försvinner…

DCIM100GOPRO..söderut vid Segeltorp…

DCIM100GOPRO…för att  uppleva !

Livet handlar om  det !

Kategorier
Hangflyg modell

FÖR ATT TRAVESTERA SCHLAGERSÅNGAREN ULF LUNDELL…

 

 

 

 

 

…slår vi fast,  att en inställd flygning är också en flygning…

 

 

 

 

 

 

DSC06266

 

 

 

Som varande konstant flygsugna,  skulle vi ut och flyga på ett litet inlandshang i går.
Väderläget var mycket labilt med upptornande Cumulusmoln och risk för åska.

Men söder om Halmstad sken solen och det var termik,  så det dånade, om man
skulle döma efter molnen.

Vi åkte till Haga, då vinden var ostlig och då där finns ett hang just mot ost
i ena kanten av den stora Litorinavallen.

Vi kom fram och började plocka ur,  men över oss hade vi ett väldigt Nimbusmoln,
som det regnade och haglade från. Således blev det att vänta. Nederbörden
ackompanjerades av rejäla åskknallar, vilket gjorde,  att vi hukade i bilarna.

Tyvärr blev förhållanden sämre och sämre,  varför vi avbröt. Då jag körde hem,
mötte jag nederbörden och temperaturen sjönk från 8 till 2 grader,  på grund av
de kalla nedsvepen från åskmolnet.

Ok,  vi fick inte flyga, men vi fick en fin naturupplevelse, vilket man aldrig får
framför en tv eller dator. Detta är The Real Stuff !

Men nästa gång…då flyger vi !

Så här såg det ut:

 

 

 

 

 

 

R:301,G:256,B:384

Pär spanar på min mobius och ser snäll ut  nere i sin modellplansfabrik.
I bakgrunden  vingarna till den nya scratchbyggda ASW:n.

R:301,G:256,B:384

Sen dök Sten Persson upp,  då han och Pär skulle göra
ett nytt nummer av Sveriges bästa modellflygtidning “Oldtimer”
Klart man är glad då .

DSC06229

“Så här stor var laxen jag tog i Lagan”….
“mellan ögonen” säger Pär…

DSC06234

Ser inte hoppfullt ut eller …?

DSC06237

Detta var ett kraftfullt Nimbusmoln med mycket inneboende blixt och dunder

DSC06238

…så det var till att packa ihop…

DSC06242

Vår hangkant, som är fullt tillräcklig.
Man ligger och glider på kanten och tar de blåsor, som poppar upp vid hindret.
Kallas orografisk utlösning….

DSC06250

På vindkraftverket till höger stod ett par modiga personer
och utförde underhåll i åskvädret. Hoppas de var jordade…
annars kanske de är det nu ?

 

 

                      Ja, så kan det gå,  för naturen bestämmer.

 

Kategorier
Hangflyg modell

VI DROG TILL HOVS HALLAR…

 

 

 

 

…då vinden i Ystad var nordväst,

vilket omöjliggjorde flygning där.

 

 

 

 

 

 

 

DSC05758

 

 

 

 

 

Vi hade inget annat alternativ, än att flytta på oss lite norrut
eftersom det blåste nord till nordväst på Hovs Hallar.

Jag har redan beskrivit, hur det förlöpte på HH,  därför  kommer jag
bara att presentera bilder utan yvigare kommentarer.

Bilderna är tagna av mig, Rolf och Dick.

Här kommer de:

 

DSC05690

Utsikt mot Kullaberg över Skälderviken.

å5

Ålleberg Modell Flygklubb på parkeringen Hovs Hallar.

å6

Vandring upp emot Platån.

å7

Rolf-Erik från Herrljunga med en av sina fina seglare.

å8

En gammal hangpilot

å9

Någon har landat i ett träd…inga skador.

å11

På väg till parkeringen från Segeltorpshanget.

åmfk 1

Ett glatt gäng av goa gubbs !

åmfk 2

Ingen sommarvärme direkt…

å 3

…så därför passar lunchen bra på Värdshuset Hovs Hallar.

DSC05705

Karl-Henrik Thorsell på gång.

DSC05714

Åke Junander startar sin Blue Phoenix.

DSC05716

Rolf-Erik förbereder sin modell…

DSC05724

…inför flygning…

DSC05728

…här kastar Rolf-Erik ut…

DSC05729

…allt ser nu ok ut…

DSC05730

…men modell drar till höger…

DSC05731

…kan tänka Rolf-Erik har spaken till vänster så långt det går…

DSC05733

…vilket nästan syns på kroppsspråket…

DSC05734

…för modellen svängde in över kanten, utan kontroll och landade lyckligtvis hel.
Felfunktionen var något med programmeringen sa Rolf-Erik.

DSC05716

Rolf-Erik med sin modell inför ännu en ödesdiger start…

DSC05752

Kalle startar Rolf-Eriks kärra.

DSC05757

DSC05759

DSC05769

Rolf-Erik Blomdahl.

Fullskärmsinfångning 2016-04-25 101544

Vid nästa flygning landade hans modell i kanten och det krävdes mycket möda att få ner den.
Den fick lite mindre skador och han  har nog lagat den redan. Här en bil på Rolf-Erik längst ner
vid havet på väg till parkeringen.

DSC05771

 

DSC05777

 

DSC05788

 

DSC05790

 

DSC05791

 

DSC05792

Kolla höjdrodret…

DSC05793

Ser nästan ut som en Cub,  PA-18…?

DSC05798

Patenterat vind och regnskydd för sändaren….en diskbalja.

DSC05802

Kalle förbereder

DSC05805

Dessa enkla elseglare flyger förvånansvärt bra.
Lätta att ha med sig och alltid flygbara.

DSC05806

 

DSC05809

 

 

DSC05815

Koncentration

DSC05821

Pilotplatsen vid fortet.

DSC05827

Tänk om du haft en sådan modell på F3B-SM 1972 ?

DSC05835

 

DSC05836

Modellsegelflyg är en estetisk upplevelse på ett hang.

DSC05840Här syns funktionen av diskbaljan…

DSC05843

Rolf-Erik in spendid isolation på fortets tak.

DSC05854

Landning 1.

DSC05855

Landning 2.

DSC05890

Rolf Maier ordförande för ÅMFK.

DSC05893

Här startar han en lätt modell.

DSC05895

 

DSC05896

 

DSC05906

Åke Junander,  the lonely rider från Skånes prärier, startar sin Blue Phoenix på Hovs Hallar.

DSC05921

Rolf kör MC-24.

DSC05925

Ögon mot skyn.

DSC05934

En lyckad landning. Det är inte enkelt att landa här.

DSC05939

 

DSC05945

 

DSC05946

 

DSC05947

…jo, det gick…men kolla höjdrodret…Rolf på väg
att hämta en modell nedanför .

DSC05953

Konferens

DSC05957

Rolf har hittat sin modell…

DSC05965

…vilket synes här.

DSC05975

 

DSC05981

The magic touch…

DSC05995

Vid Segeltorp, HH.

DSC06015

Flyg åt det hållet jag pekar !

DSC06020

 

DSC06050

 

DSC06053Höjd på hanget ca 30 meter.

DSC06057

Lyftet är bra och turbulensfritt,  eftersom det ligger vid havet.

DSC06062

 

DSC06075

 

DSC06090

Start. Modellen från Kina. Pris 1500 kr och kanske servon ingår ?

DSC06094

På denna gröna öppna ytan…

DSC06102

…där landar…

DSC06106

…vi våra…

DSC06108

…modeller.

DSC06121

Ordföranden startar.

DSC06122

 

DSC06132

 

DSC06142

Ja, nu gäller et bara att packa in modeller och annat innan hemfärden.

 

Kategorier
Hangflyg modell

HANGFLYGNINGEN PÅ HOVS HALLAR SOM…

 

 

 

 

 

som blev en sorts kompensation för de oturliga vindarna i Ystad.

 

 

 

 

 

 

DSC06175

 

 

 

 

 

Jag kollade väderutsikterna för Hovs Hallar i går kväll och fann,
att
det fanns goda möjligheter för hangflyg på HH i dag lördag.

Man lovade, enligt yr.no, att dagens skulle börja med NNO ca 2 m/sek
för att så småningom dra över på N och vid 15-tiden gå till NV.

Klockan 1000 stod jag på Platån med min modell monterad och kollad
liggande på marken vid den grästuvan,  på vilken jag brukar sitta och flyga.

Väderläget var något märkligt, som ni kommer att se på bilderna längre ned.
Vid Hovs Hallar var det blå himmel och solsken, temperatur ca 12 grader.
Men söderut, i riktning Danmark fanns höga Cumulus i långa gator.

Redan kl 1000 hade dessa övergått till Cu Congestus,  vilket tydde på,
att den
nordliga vinden dragit ner kall arktik/polarluft, som vid
kollisionen med
den varma luften skjutit varmluften i höjden,
då den kalla luftmassan glider
in under varmluften.
Det blir labilt skiktat således och adiabatiskt.

Ungefär som då vi får ett kalluftinflöde i slutet av sommaren, vilket orsakar
kraftiga
åskväder.

I riktning norr mot Halmstad fanns 2 stora Cumulus med dragning på Nimbus,
som betyder
höga moln med risk för nederbörd. Det märkliga var,  att molnen
låg i princip stilla.

Jag såg, att det kom nederbörd ur molnen, men om den föll över land eller
hav, 
kunde jag inte avgöra.
Enligt yr.no kunde vi väntat åska och det bekräftades av de höga molnen.

Då jag kl 1530 var tillbaka i Halmstad, regnade det bitvis. Men hur mycket
man fått
i form av nederbörd,  har jag ingen aning om.

Nåväl, detta var en liten redogörelse för väderläget. Vi kan säga,  jag var
klämd mellan två
Cu-fronter med nederbörd, men inget regn på HH.

Eftersom jag kommit för att flyga,  kunde jag trots vinden bara var ca 1 m/sek
inte hålla mig,
utan jag gick med modellen så långt åt öster på Platån det gick,
kollade om löven
rörde sig i växtligheten på kanten, vilket sa,  att det troligen
skulle fungera med
min lätta Spirit.

Jag kastade iväg så hårt,  jag mäktade med, gick över kanten och ut i en
mycket stark
kantrotor. Med nöd och näppe kunde jag kontrollera min
modell i rotorn, vilket
jag fick betala med förlorad höjd och jag fick rädda
mig in över kanten och göra en oplanerad
landning i en lågt krypande enebuske.

Det var så,  att turbulensen berövade mig på min modells rörelseenergi  och
höjd, det var därför, 
jag var tvungen att landa lite oplanerat.

Så jag fick sätta mig på min tuva och filosofera för att invänta något
starkare vindar.. Träffade glada och trötta vandrare
som gick Skåneleden.
Det kom två unga kvinnor och de såg verkligen medtagna ut.
Men det är
friskt och sunt att vara ute i naturen.

Efter 15 minuter märkte jag på havet,  att det mörknade en aning, vilket
kunde vara ett
tecken,  på ökande vind. Dessutom rörde det sig  i löven
på en nästan utslagen björk, som står just vid kanten, där det vertikala
hanget övergår till 45 graders lutning.

Med den erfarenheten jag har av HH,  tog jag beslutet att pröva igen,
för det borde gå att hålla en lätt Spirit i luften  nu.

Så jag gick upp på det högsta mot NO,  kollade av roder, fulla rörelser och rätt håll.
Dessutom, 
genom en ödets försyn kollade jag vingfastsättningen, som består av
två 5 mm polyamidbultar.

Tur jag gjorde det, för en av skruvarna hade tappat huvudet…..troligtvis då
jag oplanerat
landade i enebusken. Så åter till min depå, upp med väskan
där jag har mina reservbultar.
Bara för att finna att inga M5 fanns kvar….
Bittert. Vad gör man ? Ja,  jag hade bara att
bära mitt pick och pack upp emot
ett hus som ligger vid skogen, där jag nödtorftigt gömde
mina grejor,
ty jag var tvungen att gå ner till bilen och hämta en skruv…

Inget att be för, för vill jag flyga,  var detta enda optionen.

Ner, där jag  fyllde min vattenflaska, rotade fram ett par M5 skruv och
begick den mödosamma vandringen
från parkeringen upp på Platån igen.
(Tur jag har hyfsat flås tack vare flitig cykling).

Åter uppkommen  hämtade jag grejorna och bar fram de till min depåplats,
där jag skiftade ut
den huvudlöse skruven,  till en som var hel.
Nu var det klart för start.

Jag kastar ut min modell,  så hårt jag förmår nästan parallellt med hangkanten,
för att jag skulle få handlingsfrihet
att manövrera, om utifall jag skulle behöva
avbryta på grund av kraftig turbulens.

Jag gick en bit innanför hangkanten,  där den övergår från att var helt
vertikal till sista 20 meternas
45-gradiga lutning. Jag fick nästan omedelbart
30 m höjd i turbulensfri luft,  vilken  jag
hade kvar då jag svängde höger och
tillbaka. Efter svängen, hade jag god fart och jag gick ut från hanget.

Fick omedelbart en rejäl  smäll av kantrotorn, som jag dock tack vare min
högre fart kunde bemästra.

Flyger jag denna min Spirit, behöver jag aldrig tänka på att fippla med
trimrarna efter start,
för jag vet,  att med alla trimrar neutralt, så flyger
modellen perfekt. Det gör allt lättare vid
kärva startförhållanden.

Sen var det bara att glida. Vinden var ca 2 m/sek rakt på 85 m hang.
Laminär vind som kommer från havet, 
gör att lyftet en bit ut från hanget
och en bit upp är absolut kyttfritt. En njutning att bara glida!

Naturligtvis satte jag mig ner på min tuva och bara njöt av flygningen,
naturen och modellen.

Jag tänkte, att sitta här och flyga under dessa avkopplande förhållanden,
det är ungefär
samma känsla jag får,  när jag flyger skärm i perfekt vind vid
Hammars Backar.

Bättre kan jag inte ha det. Regnet ramlade ner i Halmstadtrakten från de
i stort sett
stillastående molnen. Molnen söderut såg inte ut att ge regn,
men de var höga och då kan,  vad som helst
hända.

I bilen hade jag med en snabb F3F-modell, men jag brydde mig inte om att
hämta den. Jag var så nöjd, 
med det jag flög med. Ok, det är
adrenalinframkallande att flyga en snabb modell på HH, men det som är
viktigt
för mig, flygupplevelsen, den är för mig lika intensiv med en väl
influgen Spirit Elite. 

Flyger jag min Spirit, så vet jag,  den modellen gör exakt,  det säger till den.
Jag känner dess gränser och vet,  vad den kan. I och med jag känner min

modell,  som jag gör, kan jag flyga totalt avslappnad.
Själv upplever jag miraklet med flygning lika intensivt nu med min Spirit bara
glidande i den svaga vinden, 
som då jag utförde min första EK-start 1968,
då jag tog mitt flygcert.

En del kanske tycker,  det här med flygning, det är inget konstigt…Tänk efter,
så ändrar du uppfattning,  om vad
som gör det möjligt för oss att sitta på en grästuva
och styra en maskin, som till synes utan motor glider förbi.

Efter en timma i luften landade jag för att hänga på en GoPro i nosen, så jag
kunde dokumentera min flygning.

Visserligen har jag dokumenterat mina flygningar förut, men dagens väder
var så exceptionell bra, så en video
hade säkert gjort sig i den absolut
turbulensfria luften.

Det var bara det,  att batteriet i kameran var slut av någon okänd anledning.
Jag vet,  vad den okända  anledningen var, det var operatören som
hade glömt
stänga av den, då han åkte hemifrån…..
Man lär sig förhoppningsvis. Jo,  jag hade extrabatterier i bilen,
men jag orkade
inte gå ner en gång till parkeringen. Kalla det lathet.

Efter hand drog vinden mot NV och efter min start märkte jag,  hur mycket
sämre lyftet blev på Platån jämfört med
förra starten. Trots vinden nu
var 5 m/sek,  hade jag bättre lyft med 2 m/sek, då vinden låg vinkelrätt
mot kanten.

Inga skärmar syntes nere vid Segeltorp. Kanske man inte fick rätt indikation
av vindmätaren i Norrehamn ?

Vinden kan variera 40 grader mellan Norrehamn och Hovs Hallar,  beroende
på sjöbris.

Jag stod nu vid Fortet och flög för att kunna gå ner över Segeltorp,
där lyftet på det låga hanget var bra.
Efter ett antal flygpass beslöt jag kl 1445
att avbryta, svänga in,
dra aerodynamisk broms och landa lätt som en fjäder på gräset.

Detta var min dag på HH och jag har inga bilder på min modell i luften bara
lite runtomkringbilder,  som jag
vill ska beskriva miljön,  jag flyger i !

Vill du uppleva din modell och naturen, då ska du värva dig i Hangflygvapnet !

Att flyga hang, det är mera än  bara flygning !

Här lite bilder sen lördagsflygningen:

 DSC06169

Depå med Spirit och kameror

DSC06172

                                                                                                                   Riktning söder med Cu Congestus  DSC06187

Tuvan som är mitt mekbord…

DSC06194

Hallands Väderö.
Observera iskristallerna vid CU-molnen.

DSC06199

Regnet ? över Halmstad. Molnet låg nästan stilla.

DSC06207

Till höger nederbörd i centrum ett nybildat Cu-moln som växer till på höjden

DSC06218

Upptornande Cumulus över Bjärehalvön ungefär.

_DSC6032

Silon i Falkenberg. Bilden tagen på ca 50 km avstånd från Hovs Hallar.

_DSC6035

Halmstad på 25 km avstånd

_DSC6059

Nu kommer snart skäggmesar och andra fåglar till dukat bord.

_DSC6073Kanske en knölsvan är lika svårstartad som en hangkärra i dålig vind…?

Kategorier
Hangflyg modell

HANGTRÄFF YSTAD 2016

 

 

 

 

Vi hade motvind i Ystad.

 

 

 

 

 

 

 

DSC05559

 

 

 

Att åka iväg och flyga hang på en förutbestämd tidpunkt, det har sina problem.
Den för verksamheten viktigaste parametern är vädret och vindriktningen.

För att flyga hang vid Ystad, Kåseberga ska det blåsa sydväst. Vid våra
föregående träffar har vi haft sagolik tur med vinden och vi har kunnat
flyga varje dag.
Men någon gång ska man ha otur, vilket vi hade i år. Vi visste,  att det skulle
bli kärvt, med utlovade västliga och nordvästliga vindar, men att det
var så tjurigt,  som det blev, det trodde vi inte.

Hur som helst,  på nedresan  bestämde vi oss för att träffas vi parkeringen
Hovs Hallar
. Jag gav en liten orientering,  om hur man flyger hang här
och vi
gick en runda och besåg dels hanget på Platån och Segeltorpshanget.

Jag vill säga,  att gästerna som aldrig varit här blev imponerade.
Vinden var västlig, så ingen flygning var tyvärr möjlig. För att utnyttja den
vinden som rådde vid Ystad, fortsatte vi söderut.

Resan gick  på vindlande vägar genom Skåne till Glemmingebro,
som ligger ett par km från Hammars Backar/Kåseberga.

Karavanen körde inte E6,  utan vi tog vägen, vilken är vackrare och kortare, 
förbi Klippan, Ljungbyhed, Hörby, Tomelilla till målet Glemmingebro.

Under flera år har vi bott hos Henry på Österlens Gästhärbärge, där
vi åtnjutit hans möjligheter att bo och äta till största belåtenhet.

Efter urlastning av bilarna,  så när som på flygande material, drog vi
till den plats,  där vi kunde flyga i den rådande västliga vinden, vilket
var snedkanten mot Kåseberga vid Löderup.
Om det var vind….13-16  m/sek….så det räckte till.
Att flyga i 15 m/sek är inte behagligt. Men eftersom vi kört långt,
skulle vi naturligtvis flyga !

Vilket vi gjorde,  tills vi var genomblåsta.
Sedan hem till där vi bodde för mat, vila och social samvaro.

Nästa dag var det nordlig till nordvästlig vind. Vilket är sämsta tänkbara
ur hangsynpunkt. I synnerhet nordväst. Hade det varit nordligt med dragning
mot ost, kunde vi flugit på bakkanten på hanget, men inte ens det gick nu.

Alltså åkte vi in på sightseeing till staden Ystad. Vi besökte hobbyaffären
i Ystad, som ligger i utkanten av staden vid ett köpcentrum med Öb och Rusta
till granne. Trevlig personal och trevlig affär. Ägaren berättade,  att stor del
av deras försäljning sker via nätet.

I övrigt var det vanlig social samvaro mellan modellflygare, vilket innebar,  att
diskussionsämne inte saknades.

Tredje dagen var det utlovat samma väder, det vill säga nordvästlig vind, varför vi
beslöt att bryta vistelsen i Ystad och flytta karavanen till Hovs Hallar, eftersom
den vinden är idealisk för flygning på det låga vid Segeltorp.

Jag kom fram först och tog mitt pick och pack upp på Platån. Vinden var ca 3-4 m/sek
lite snett från väst, men jag slängde ut och det lyfte bra.

De andra dök upp senare och alla flög. Emellertid drog vinden mer mot väst,
varför vi gick ner till Segeltorpshanget, där vinden då låg rakt på.
Lyftet var där perfekt och alla kärrorna åkte i luften.

Efter en dags flygning här, kändes det,  som om vi fått lite upprättelse för en bomdag
nere vid Ystad, men det är bara så,  att vädret det rår vi inte på !

Så trots en bommad dag åkte vi hem belåtna och nöjda med denna lilla
hangflygexpedition och jag vet,  att ingen ångrade sig !

Vi ses nästa år !

Bra väder förväntas…

Här kommer lite bilder tagna av mig och Rolf Maier. Jag delar upp bilderna
på 3 poster här på bloggen, så de kommer efter hand.

P1070323

Rolf- Erik packar in sina modeller i Rolfs bil…

P1070325

Japp, nu återstår bara två storseglare…

Fullskärmsinfångning 2016-04-21 145148

På parkeringen vid Hovs Hallar där en del av deltagarna samlades för
en liten guidning och för lunch på värdshuset.

P1070334

Lite information och guidning av mats strömberg.

P1070335

Uppe på Platån vid fortet med horisonten fri.

DSC05433

Roffe förmanar…

Fullskärmsinfångning 2016-04-19 185101

Synd det var västlig vind…

DSC05441

Rolf-Erik tar det långa benet före det korta…

DSC05451

Kalle Thorsell …han faller väl inte omkull ?

DSC05456

Ett glatt gäng västgötar

DSC05469

På väg ner till Segeltorpshanget.

DSC05478

“Dit ska vi”…

DSC05491

Framme vid Löderup, Ystad.
Tror ni det blåser ?

DSC05499

Ja, inte behövs det någon streamer i alla fall…

DSC05525

En tornfalk med sina vackra färger över Östersjön.

DSC05533

Löderupshanget. Något av ett hushang för oss medlemmar i Ålleberg Modell Flygklubb.

DSC05536Min numera slitna “Spirit”.
Men flyger gör den !

DSC05560

Vi som trotsar den hårda vinden !

DSC05563

En del av karavanen

DSC05565

Den perfekta modellflygbilen.

DSC05567

Skrämde vi dig Kalle ?

DSC05568

Två av mina modeller färdiga för flyg.

DSC05573

Social samvaro.

DSC05574

DSC05578

DSC05579

Till vänster Rolf-Erik Blomdahl,
till höger med prinskorven, Åke Junander.

DSC05583

Österlens Gästhärbärge. Ett fd ålderdomshem.
Ligger något makabert granne med kyrkogården…

DSC05597

Österlens Gästhärbärge.

Rekommenderas.

DSC05601

Skånsk vy jämte där vi bodde.

DSC05603

DSC05607

DSC05610

DSC05612

DSC05614

DSC05654

DSC05674

Bor det modellflygare står det inga paraplyer vid dörren utan kroppar till storseglare.

DSC05675

Avkopplande miljö. Man känner sig fri här. Inga måsten !

DSC05677

Frukost

DSC05678

Värden på Österlens Gästhärbärge, Henry.

DSC05681

En stadig frukost klar man sig hela dagen på

DSC05684

Den spruckna monoliten i utkanten av Glemmingebro

DSC05686

Ett flyttblock från inlandsisen.

Fullskärmsinfångning 2016-04-19 185205

Just ankomna  till Löderup.

Fullskärmsinfångning 2016-04-19 185213

Rolf-Erik knyter fast sig i stolpen,
så han inte blåser bort…

Fullskärmsinfångning 2016-04-19 185241

Mats har flugit och vid landningen i turbulensen slog modellen runt och fenan lossade…

Fullskärmsinfångning 2016-04-19 185303

Rolf-Erik monterar sin modell.
Inga billiga modeller detta…

IMG_0349

Hobbyaffären i Ystad dit vi gärna återvänder.
Trevligt och vänligt bemötande !

Här är en länk till fler bilder.

Det kommer mera om vårt hangflygande !

Kategorier
Okategoriserade

KÄRRHÖKARNA HAR ANLÄNT TILL VASSOMRÅDET VID OCEANHAMNEN

 

 

…och har fått konkurrens av ytterligare ett par.

 

 

 

 

 

 

 

 

_DSC5489

 

 

 

där fanns ytterligare  ett par, som försöker etablera sig. Men det blir svårt.
Det gamla paret,  tror jag,  har jag observerat så i år blir det 7. året i rad.
De kan ha varit där under längre tid, men det är,  vad jag sett.

Kärrhöken är en glupsk rovfågel, konstant på spaning efter något som
kan gå ner i magen. Det är dessutom en stor fågel, som ser aggressiv ut
under sin flykt.

Kärrhöken häckar på samma plats som förr om åren och man kan se boet,
om man lägger lite möda på att promenera iväg längs yttre delen av pirarmen.

Jag såg också årets första hussvala pipa förbi.

Och en trädpiplärka.

Och lite annat.

                                                                                        Lite bilder blev det.

_DSC5360

Avståndet var långt, mer än 300 meter och det duggregnade…

_DSC5366

                                                                                          Kärrhöken flyger här ofta lågt under sitt jagande.

_DSC5376

Grågässen kommer som målmedvetna bombplan stödda av sina kraftiga muskler för flygning.

_DSC5464

_DSC5598

Ser lite konstifikt ut eller ?

_DSC5690

En skäggdopping kryssar fram i bassängen.

_DSC5712

Landning på gång. Eller heter det vattning på gång, då man landar i havet ?

_DSC5743

En trädpiplärka…

_DSC5746

…vilket man kan se..

_DSC5748

…den vita under sidan är skarpt skild från övergumpens färgade del..

_DSC5750

…plus att man kan se, om man se noga efter, att näbben är röd och benen är “köttiga”..

_DSC5756

Kärrhöken patrullerar som en dödens skugga bakom träden för eventuella bytesdjur.

_DSC5793

Här fokuserade mitt autofokus på växtligheten i stället för på fågeln.
men det gör inget, för det visa att växtligheten håller på att ta sats nu !

Kategorier
Naturbilder

SKABBRÄV…

 

 

 

 

…kallas en räv som lider av skabb…

 

 

 

 

 

 

_DSC5176

 

 

 

…vilket man inte behöver vara raketforskare för att förstå. Skabb är
en sjukdom orsakad av ett kvalster.

Kvalstret orsakar en djävulsk klåda, som medför att djuren
förlorar sin päls och drabbas av utbredda infekterade sår i huden.
Sjukdomen är oftast dödlig och sprids som en präriebrand bland
och mellan arterna.
Därför ska man skjuta bort skabbdrabbade rävar, bränna och gräva ner
kropparna, för att man ska stoppa på smittospridningen.

Om räven inte dör av utbredda infekterade  sår i huden, brukar de frysa
ihjäl på vintern
då underullen och täckhåren  klias bort.

Denna räven gjorde ett sorgligt intryck. Rörde sig illa, stannade var
10 m för att
klia sig. Dessutom mager.

Även människan kan drabbas av skabb, vilket kräver behandling på
hudklinik av utbildad
personal.

Bilderna tog jag på 300 m håll, därav den usla kvaliteten.

För övrigt lite diverse natur och segelflygbilder från veckan, som vad gäller
hangflyg har gett mig två eftermiddagar med flygning.

Här kommer lite bilder ur min vardag.

 

_DSC4950

Gravand…om det nu är en and och inte en gås…
en gravad and…eller en gravgås… it´s your choice !

_DSC4967

Fiskgjuse med byte i näbbet över Lagaoset…

_DSC4985

…ganska allmänt förekommande enligt min  helt ovetenskapliga skattning av populationen.

_DSC4994

Strötranor hittar man lite här och var på höglandet upp emot smålandsgränsen.

_DSC5014

Den stackars skabbräven…med svans som en råtta…

_DSC5044

…sprang 10 m och satte sig sen och kliade pälsen…ni ser,  hur
hela bakre delen av den stackars räven är påverkad av skabb.

_DSC5076

..fortsatte mot skogsbrynet där…

_DSC5083

…ett rådjur höll kollen…

_DSC5087

…för rådjursgeten varseblev,  att räven inte var helt ok. Räven smittar rådjuret,
om de kommer i kontakt. Eller om räven gått och strukit sig mot en buske och
rådjuret kommer i kontakt med busken, så smittas rådjuret. Som tidigare sagt,
fotoavstånd ca 300 m utan stöd…

_DSC5219

Två trävarelser har bjudit upp till en yster dans i vårens tid…

_DSC5222

Eller så säger han bara,  “Hallå där, hur är läget”?

_DSC5231

 

Eller så är han möjligtvis en dirigent för en symfoniorkester,  som
gör sitt uppslag för att börja dirigera Våroffer av Igor Stravinskij …

DSC05281

Skogsmosse på halländska höglandet. Just på denna mossen går det utmärkt
att plocka hjortron. Jag och min gamla moder var där,då hon var 85,  för hon
ville se om det fortfarande växte hjortron på mossen, som det gjorde 1930 …
vilket det gjorde ! Hon plockade en spann på 0-tid. Därför säger jag inte var
den finns  :=)

DSC05331

Påskön är inte ensam med sina stenskulpturer.

DSC05341

En grop i ett flyttblock. Något rituellt…en så kallad skålgrop ?
Nä,  snarare en sten som legat och roterat av inlandsisens rörelser och skapat gropen.

DSC05345

Här ser du skrapspår i stenen orsakad av inlandsisens
förflyttning
och tryck mot underliggande mark och berg.

R:301,G:256,B:384

På Hovs Hallar, Segeltorp fladdrar ystert min hitech vindindikator…
Den säger vinden ligger rakt på. 3 m/sek….så det är bara att flyga !

R:301,G:256,B:384

Jag fick mig 1.5 timma i luften. Kolla havet…så ser det ut, när det
blåser upp till 4-5 m/sek. Blåser det mer än 5 m/sek, så bryter vågorna.

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

EN SJÖ…PÅ LANDET…

 

 

 

 

…kan det ha med  hangflygning att göra …

 

_DSC4814

…jo det ligger en liten sjö, som i folkmun på orten
kallas  “Bondens Sjö,” i östra utkanten av orten Veinge
i  södra Halland.

Denna sjö tjänar som ansats för vinden,  då den
kommer från ost och blåser sedan mot den
kant,
som uppstod,  då inlandsisen drog sig tillbaka och
efterlämnade åsar med morängrus.

Denna lilla kant,  ca 15 m hög,  kan vi modellflygare
utnyttja som ett hang, om man vill flyga och
vem
vill inte det ?

Jag hade aldrig varit där,  men  Pär  Lundqvist har
flugit där mycket.

Så jag hängde med för att flyga med en Blue Phoenix
med elmotor.
Pär hade en OT-modell
,   en S-2 segelmodell
nyradiofierad med en Fr-Sky Taranis dagen till ära.
Denna sändare kunde både prata och pipa.

Vidare kunde man styra sin modell med den…

Väderläget var torrtermik, solsken ca 16-17 grader
varmt med vind från öster med styrkan 4-5 m/sek.
I och med det var landvind, som ivrigt hade galopperat
över det halländska skogslandskapet för att gå i mål
vid kusten, 
var den naturligtvis mycket turbulent,
vilket trots sjöns plana yta ställde till besvär
för
hangflygarna.

Inte bara var det turbulent på grund av landskapet,
det blev  också
turbulent med växlande vindar och
riktningar,  då det bildades termikblåsor,  i nära
anslutning hanget, vilket störde den lilla laminära
strömning det fanns. Men sådant är vi aktiva
modellflygare vana att leva och handskas med.

Flyger du på ett mindre inlandshang med en lätt
modell, som inte har speciellt god förmåga
att
penetrera vinden,  är det en konst i sig.
Men det är också en mycket bra flygträning
och en bra gymnastik för 
att hålla sina reflexer
vid liv.
Så denna typ av hangflyg är en utmaning.
Men,  varför ska allt vara så lätt alltid ?

Det som är så  spännande på ett litet inlandshang,
är möjligheten att ligga på hanget
och  invänta
termikblåsor,  som släpper, vilka man försöker få
anslutning till för att
kunna hänga med upp.

Det var Pärs premiärflygning med sin nya
Taranis och den funkade utan anmärkning.
Jag råkade säga,  att han skulle behålla den
som den var, men jag fick omedelbart reda på,
att den ska byggas om till single-stick !

I början av vår flygsejour var det riktigt dåliga
förutsättningar, men hanget
och termiken bättrade sig efterhand, då solinstrålningen
ökade, 
vilket gjorde det möjligt  att ta termik
från hanget och kurva upp sig,  ledsagade av
skrattmåsar, ormvråkar
och glador.

Min Blue Phoenix flög som vanligt fint, faktiskt
lite bättre än förut, då jag adderat 25 gram vikt i
nosen,
för att bli av med aningen av en stalltendens.

Vädret gjorde,  att det var en njutning att flyga.
Det är så att termiken
är bäst vad gäller nybildningar och frekvens
just nu i april/maj.

I Juni-Juli är termiken starkare och molnbasen i
regel högre än i April,
men blåsorna släpper nu
i April med kortare intervall.

Efter 2 timmar i luften var vi av olika orsaker
tvingade att avbryta,  då annat väntade.

Så bilen packades och nosen på den vändes hemåt,
efter att vi haft  en fin flygeftermiddag, som gett
oss
goda och berikande upplevelser med
våra modeller.

Vi tog lite bilder,  då vi flög, inget sensationellt,
utan bara korta stunder av vår eftermiddag
med
våra modeller.

Vi kräver inte mer av vår modellflygeftermiddag.

Vad flög du med i det fina vädret ?

DSC04956

“Bondens Sjö” öster Veinge med det lilla hanget. Vacker utsikt,  vilket man som
icke stugsittare kan njuta av, då man ger sig ut i verkligheten med sin modell.

DSC04907

Pär monterar sin modell med den nya Taranisradion från Fr-Sky.

DSC04927

Sändare + mottagare kostar 2300 kr.

DSC04933

Radion må vara från 2016,  men modellen är 50-tal…
egentligen en friflygande modell, men nu försedd med
sidoroder och höjdroder med tillhörande servo och mottagare.

DSC05027

Servojustering

DSC05002

Javisst, modellen klädd med siden. Vad annars ?

DSC04953

Inte lättfluget i turbulent luft…men med en keps från Wasserkuppe ordnar det sig eller…

DSC04967

Jag tror den har 16 kanaler…ser ut som alla andra, exempelvis JR.
Men 1/6 av priset.

_DSC4862

Klart för take-off.

DSC04993

Så Pär kastar ut på hanget…pekande med hela handen,
vilket man hade att göra i det militära, som säger:
Dit ska du flyga !

DSC04994

Varvid modellen pitchar upp…vaffö gör den på dé vise ?

DSC05001

…det berodde på, att stötstången inte
var helt fixerad på hans höjdroder.

_DSC4821

Min trogna Blue Phoenix i luften.

_DSC4827

…och flygande rote med en svagt lysande måne.

_DSC4831

En   hangflygare.

_DSC4848

…en annan gammal hangflygare, inte till sinnet,
men med mycket erfarenhet.
Tillsammans har ovanstående 2 reliker 90 års
erfarenhet av hangflygning med modeller.

_DSC4877

Vindkraftverksparken vid Hishult.
Miljövänlig flygning.

_DSC4910

Ni ser,  att sidorodret har inte inte stora ytor…

DSC05028

En vacker modell…naturligtvis. Kolla formen på fena/sidoroder…

DSC05054

Ny start

DSC05061

Man behöver inte ta i vare sig för kungar eller
något fosterland,  för att starta sin lätta modell.

DSC05114

Kanske man skulle ha pontoner eller…?

DSC05124

Konstruerad för 65 år sedan, av en svensk modellflygare,
som hette Odenman och slutade som 2:a på VM 1952.

Så modellen kallades följaktligen: Odenmans VM 2:a.

REC_0016-001

Tre bilder  klippta ur video från en Mobius.

REC_0017-011

Hangkanten i all sin prakt…

REC_0017-024

Herr Lundqvist funderar…

DSC05164

Piloten… konstruerad och  tillverkad för lite mer än 70 år sen…tror jag.

DSC05179

Där vi har bästa lyftet just i ögonblicket.

_DSC4926

På väg att landa på kanten.

_DSC4940

Hämtning

_DSC4944

Han ser nöjd ut, tycker jag.

_DSC4949

…efter första flygningen med den nya radioapparaten.

DSC05189

Den gamle gnetar vidare i en alldeles för varm rock i 17-18 graders vårvärme.

Kategorier
Hangflyg modell

ÅMFK HANGTRÄFF YSTAD 2016

 

 

 

Här kommer oblyg reklam för vår hangträff i Ystad 18-21 April !

 

 

 

 

 

 

 

(1616x1080)38496

 

 

 

 

 

 

Jag lägger upp lite bilder från tidigare flygningar med ÅMFK, för att
ge en bild hur det ser ut.

Platserna är vid Löderup, Sinushangets baksida och vid stenarna Kåseberga.
En del bilder är från Ravlunda.

Under vår träff förekommer inga skjutningar vare sig vid Kabusa- eller Ravlunda
Skjutfältet.

Man kan säga,  oavsett vindstyrka finns det  alltid nån plats att flyga hang på.

Kan man inte det,  utan allt är emot en, då tar man fram en liten elkärra och flyger
var som helst.

Så välkomna ner till oss,  i enlighet med vad jag skrivit tidigare !

Här kommer bilderna med och utan kommentarer.

 

 

(1616x1080)38096

Flygning på norrsidan av Sinushanget.

(1616x1080)38140

 

(1616x1080)38212

(1616x1080)38913

Löderup

SONY DSC

Så här ser moderna kärror ut i dag…

SONY DSC

 

SONY DSC

En av Rolfs lätta elseglare

(maj 07, 2015 09-46 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1674

Löderup riktning söderut.

(maj 07, 2015 09-46 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1682

En av Roffes snabbare modeller. Kamera på nosen.

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Rolf Maier ordförande för en framgångsrik och utvecklande förening, Ållebergs Modellflyg Klubb.

SONY DSC

Rolf- Erik från Herrljunga, mycket kunskap och rik på erfarenhet.

SONY DSC

 

SONY DSC

Utsikt mot Kåseberga och stenarna från Löderupshanget.

SONY DSC

Åke Junander har hämtat sin modell på andra sidan taggtråden…

SONY DSC

 

SONY DSC

Segelflyg är vackert !

DSC07316

DSC07375

DSC07405

Där vi bor, när vi inte flyger

DSC07409 Hos Henry på Österlens Gästhärbärge i Glimmingebro.

DCIM100GOPRO

Löderupshanget söderut.

DCIM101GOPRO

…från någon okänds modell…

Digital StillCamera

Vi har alltid med grillen…man blir hungrig om man är ute och flyger hela dagen.

Digital StillCamera

Ravlunda

Digital StillCamera

15 bilar, 2 man i varje minst = 30 modellflygare som åkte till ostlig vind i Ravlunda.

Digital StillCamera

Min favorit…Arrow som den heter i Staufenbiels katalog,
men den heter egentligen Fredy och görs av Valenta.

Digital StillCameraEn Lunak slängs iväg av Robert Hollsten i Ravlunda med kraft.

Kategorier
Hangflyg modell

ÅLLEBERG MODELLFLYGKLUBBS HANGTRÄFF YSTAD…

 

 

 

 

..det närmar sig nu !

 

 

 

 

 

SONY DSC

Den 18 – 21 April går traditionsenligt ÅMFK hangträff i trakten av Ystad.

Vi ser fram emot många deltagare och har indikationer, att vi kan räkna med
högt deltagarantal, både av nya flygare och gamla veteraner. Alla är hjärtligt
välkomna
till en träff,  som går i avkopplingens och gemytets anda.

Inget stressande eller tävlande utan en träff för  att trivas och hjälpa
varandra.

Allt som ser ut som en segelkärra duger att ha med. Vi hjälper nybörjarna,
om
det skulle vara problem med trimning, inflygning eller något tekniskt.

Det kommer att finnas mycket erfarenhet och kunskap på plats.

Har du en supersnabb F3F-modell, kom du oxå, för sådana modeller
flyger vi naturligt vis med dessutom.

Men som sagt,  träffen är en kamratträff .

Hur finner ni oss ? Kolla i luften vid Sinushanget, mot Kåsebergahållet
från Hammar,  vid stenarna Kåseberga eller vid Löderup just förbi
Kåseberga. Eller ring oss. Mitt nummer är 0706277120, eller ring någon
annan
ni vet är där.

Men det är inget problem att hitta oss,  om vinden ligger på rätt håll.
Skulle det vara ostligt,
då drar vi till Ravlunda.

För att kolla vindriktning vid Ystad klicka här, för att kolla vindriktning i
Ravlunda klicka ni här, så får ni alla väderdata i realtid, tack vare
Club Parapente Syds eminenta väderstationer.

Blir det fin hangvind, kan vi förvänta många skärmflygare, men det har
aldrig varit problem med samordningen av flygverksamheten.

Har ni frågor kolla ÅMFK hemsida eller maila mig här !

Vi ses på hanget !

Här är väderutsikten daterad 10/4 från DMI.

Kan inte vara bättre. 15 grader, sydväst och sol för tiden vi ska vara där:

Måndag 18 – Torsdag 21 April !

Fullskärmsinfångning 2016-04-10 095342

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

IMG_0016

 

 

 

Kategorier
Skärmflygeri

SKÄRMFLYG HOVS HALLAR 1.APRIL…

 

 

 

 

Nej, inget aprilskämt utan upplevd  verklighet…

 

 

 

 

_DSC4473

 

Jag var nere vid HH för att få mig några timmar i luften med mina modeller.
Det var NNV vind 5-7 m/sek,  vilket  fick mig att knega upp till Platån.

Montering och start vid fortet. Mycket turbulent vid kanten, vilket på
svenska betyder,  att jag som mycket van hangflygare fick utnyttja min
hela erfarenhet
och kunskap för att ta mig igenom upp genom turbulensen
till den laminära vinden.

Väl  uppkommen i den laminära havsvinden var det som att flyga i varm grädde.
Problemlöst och med ett lyft som tycktes sakna gränser både uppåt och utåt
från hanget räknat.

Efter 40 minuter landade jag för att justera tyngdpunkten en aning och kom
då i samspråk med en odalman med gödsel på overallen och en hink pelletsfoder
i handen.
Det var en stor och frodig ung skåning,  som hade drabbats,  av ett som
jag tycker
Mission Impossible.
Han skulle fånga in getterna,  som
sen 4 år strövar fritt i naturreservatet …

Problemen var som han beskrev det två. Han visste inte var getterna fanns
och han visste inte,  hur han skulle få tag i djuren…

Jag har aldrig fångat getter, så där har jag ingen kunskap, men kanske jag
kunde
leta upp djuren.

Min kamera sattes på modellen och så videofilmade jag hela området.
Därefter kollade
jag det via telefonen. Men inte ett horn så långt man
kunde se. Tyvärr.

Kanske det är med getter som med människor i landet Sverige, att de
blev kränkta,
då de blev videofilmade och sprang och gömde sig….
OK, de får göra en anmälan
till GO (GetOmbudsmannen).

Just efter att getaherden försvunnit,  tänkte jag tanken,  att det är
konstigt, det inte finns
några skärmflygare här ? Om det är  fina
flygförhållanden,  då brukar paraglidingpiloterna
dyka upp…

Knappt hade jag tänkt tanken,  förrän jag såg Lars Agnas komma flygande
från Segeltorpshanget
upp mot Platån sittande i selen. Efter ytterligare en
stund kom  “Anders den trevlige” glidande.

Namnet “Anders den trevlige”  är inget ironiskt, utan han är trevlig i
verkligheten !

Jag startade min modell ännu en gång  och lyftet var ännu bättre,
för vinden hade svängt upp på Nord.
Det var ganska kyligt,  trots
jag hade på min skärmflygoverall,  så efter 45 minuters pass landade jag.

Packade ihop modellen och in med den i sin  ryggsäck. Sen en promenad
ner för Platån
in med modellgrejorna i bilen, för vidare promenad ner
till Segeltorpshanget.

Där Lars Agnas, Anders och Kenta var.

Så småningom startade grabbarna med sina skärmar och jag fick lite
bilder, vilka redovisas nedan.

När grabbarna kommit upp i luften,  gick jag så småningom upp till
Platån igen med min modell, för jag var fortfarande
flygsugen.
Du ska veta, att du får mycket motion, om du är hangflygare !

Uppkommen efter montering och start, märkte jag efter en stunds
flygande,  att vinden vridit tillbaka till VNV;
vilket gjorde min flygning
tråkig,  då det var alltför snett.

Så det blev att plocka ihop igen. Just som jag skulle gå ner för andra
gången från Platån,
kände jag det…Lukten av get. Getflocken var just
nedanför mig på mittplatån.

Hoppas getmannen hade fått tag i sina skyddslingar. De skulle bort,
då han inte ville förnya
arrendet med markägarna. Konstigt att
markägarna ska ha betalt för djur,  som håller 
landskapet öppet och
som går hårt åt bland annat vresrosorna.¨

Men så är det, det är pengar som styr, antingen man vill eller ej.

Jag fick flyga nästan 2 timmar och fick rejäl motion, varför det
var en nöjd flygare,
som for mot hemstaden.

Här kommer lite bilder,  som beskriver skärmflygarens aktiviteter
nära marken…

 

 

DSC04244

Kenta,  numera från Malmö.

DSC04292

Lars, en pilot vars kunskaper och erfarenheter jag verkligen respekterar.

DSC04257

Anders från Helsingborg gör konster med skärmen…

DSC04254

Blå overall, blå skärm, men inte blåbär…

DSC04255

Anders har fått sin nya skärm med den nya innovationen,
inbyggd S-form, som sägs öka glidtalet från 1:10 till 1:21 enligt
tillverkaren redan nu den 1. April.

DSC04285

Just startat.

DSC04297

Så drar man upp en skärm,  om man heter Lars Agnas.

DSC04298

Kontroll

DSC04305

Klart.

DSC04318

“That’s one small step for man….

DSC04348

…one giant leap for mankind,”….om man ska travestera något annat känt.

DSC04368

Kenta visar hur man startar…

DSC04375

..med sin nya skärm…

DSC04377

…upp ska du…

DSC04378

…även om det är mycket vind…

DSC04381

..så där ja..

DSC04384

…nu ska Kenta visar sitt fotarbete…eller dansar han schottis ?

DSC04386

 

DSC04387

 

DSC04388

 

DSC04389

 

DSC04390

 

DSC04391

 

DSC04392

 

DSC04393

 

DSC04394

 

_DSC4276

Kolla, han flyger nu !

_DSC4289

Detta ser väl bra ut…?

_DSC4276

Ibland undrar jag,  om inte Kenta var beskriven i Tom Wolfes bok “The Right Stuff” ?

_DSC4323

Anders sitter och stretchar i selen.

_DSC4363

Kenta svänger från Norrehamnshållet.

_DSC4380

Ett styck skärm 30000 kr

_DSC4400

 

_DSC4411

 

_DSC4414

 

_DSC4419

 

_DSC4468

Anders tar spänntag. En fot i stödet en fot på speedpedalen, tror jag i alla fall…

_DSC4490

Två glada skärmflygare.

_DSC4500

Anders visar hur man svänger en skärm…ni ser vänster arm nere, höger arm uppe.

_DSC4510

 

_DSC4523

Kolla bakkanten på skärmens vänstra sida. Åt det hållet ska det svänga.

_DSC4552

En paraglider med pilot  över Segeltorpshanget den 1. April 2016

 

Kategorier
Okategoriserade

JETSTRÖMMEN ÖVER NORRA EUROPA…

 

 

 

 

…hur påverkar den vårt väder ?

 

 

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2016-03-28 183253

 

 

 

Här följer ett par bilder som schematiskt beskriver, vad som bestämmer vårt väder.

Begreppet jetström har alla hört, men inte lika många vet vad det är.
Jetströmmen är  en vind,  som blåser från väster mot öster på grund av jordens
rotation och Corlioseffekten på hög höjd. Cirka 20- 30000 fot.

En jetström uppstår i gränsområdet mellan varma och kalla luftmassor.
Som ni vet,  går det fortare att flyga från USA-Sverige än andra hållet och
det beror på medvinden i jetströmmen. Vindhastigheten i jetströmmen
på norra halvklotet kan uppgå till  300 km/timman, vilket betyder att
kurshastigheten på en passagerarkärra, som normalt ligger runt 950 km/tim
kan uppgå till 1250 km/tim…

Jetströmmen kan ta en nordlig eller sydlig bana över norra Europa.
Hur det påverkar vårt väder  syns tydligt på bilderna som jag kopierat från
yr.no:s hemsida.

Dessa bilder är schematiska, i verkligheten är inte banorna på jetströmmen
så strikta,  som framgår av bilderna.

Lite mer info: På norra halvklotet roterar luftmassan motsols i ett lågtryck
och medsols
i högtryck. På södra halvklotet är det tvärtom. Just i mitten,
vid ekvatorn, har vi den
ekvatoriala strömningen.

Luftmassorna strävar efter att vara i jämvikt, vilket betyder att luften
strömmar från högt
tryck till lågt tryck. Jämför strömningen runt en
vingspets, där högt tryck under vingen
strömmar mot lågt tryck på
ovansidan vilket orsakar inducerat motstånd (Virvlar)
runt vingspetsen.

Ok, nu kommer några förklarande bilder.

Fullskärmsinfångning 2016-03-28 213548

Lågtryck över Skandinavien ger kall arktikluft eftersom lufmassan roterar motsols och pumpar
ner kall luft.
Högtrycket på Atlanten roterar medsols och hjälper till att pumpa ner arktikluft.

Fullskärmsinfångning 2016-03-28 213703

Här förs varm atlantluft in från sydväst över Skandinavien tack vare lågtrycket över Island.
Hjälp i luftmasseförflyttningen får man av högtrycket över Norden.

Fullskärmsinfångning 2016-03-28 213626

Jetströmmen just nu, slutet av Mars.
Lågtryckscentrum utanför England, högtryck på Atlanten och över Ryssland.

                                                                                                                       

Här ser ni ett lågtryck över norra halvklotet, ni ser det
roterar motsols
som ett resultat av Corlioseffekten.

 

Kategorier
Hangflyg modell

SENASTE FLYGNINGEN PÅ HOVS HALLAR…

 

 

 

 

 

…i dag onsdag.

 

DCIM221GOPRO

Enligt den ansedda vädersidan yr.no,  kan vi inte förvänta nordliga
vindar den närmaste 10-dagarsperioden.

Så jag var  tvungen,  att utnyttja dagens utlovade nordliga vind.
Enligt väderutsikterna kunde vi förvänta nordlig vind till kl 1300
för att sen få en vridning till nordöst på Hovs Hallar.

Det stämde precis. Jag var startklar på Platån kl 1000 med min
Spirit och vinden var då knappt 2 m/sek nord. 2 m/sek rakt på
på Platån är fullt tillräckligt för att kunna flyga.

Efter en stunds rekande och kollande av vinden gick jag till höger
på Platån för att kasta ut. Man ska aldrig starta från mitten av det
höga partiet, utan antingen till vänster eller till höger.

Varför ? Jo för att undvika kantrotorn, som är mest utvecklad just
i mitten.

Jag kollade modellen och satsade utåt. Utkastet gick fint, men då
jag drog ner
handen till sändaren för att greppa spaken, råkade
jag slå om klaffbrytaren
så jag fick 45 grader klaff. Resultatet blev
en våldsam pitchup och jag
kunde just precis reda ut situationen
och landade på kanten.

Hämtning av modellen och ny start. Den gick bättre, men kantrotorn
var trots den svaga vinden väldigt stark. Modellen kastades omkring
i luften som en galen kaja. Men det löste sig och väl uppkommen ett
10-tal meter var det som att flyga i tjock grädde.

Betänk,  att vinden var endast 2 m/sek. Det var  lätt att klättra 100 m
över kanten och gick jag längre ut från hanget, ökade lyftet.

Solen sken lite försynt, men jag har skrivit förut,  att det är avgjort
behagligare,  då det är 25 grader varmt ! Jag frös inte, för jag hade på
min fina skärmflygoverall, som stänger ute kyla och vind.

Jag landade parallellt med hanget på toppen för att hänga på en av
mina Mobiuskameror på vingens yttre del och låta den filma tvärs kroppen
mot den andra vingspetsen. Efter att ha fäst den enligt alla konstens
regler ovanpå vänstervingen,  skulle jag flyga.
Det enda som återstod,  var att starta kameran….gick inte !
Batteriet finito. Antagligen hade jag glömt den på. I bilen hade jag
en Mobius till, men jag hade inte energi att gå ner och hämta den.
Det är så,  jag har tillräckligt med flygbilder redan.

Så det blev att flyga kameralös, vilket gick utmärkt.
Människor som passerade frågade nyfiket,  hur det funkar och jag
gillar verkligen att sprida kunskap om min hobby ! Är man utåtriktad
och generös,
får man alltid en trevlig respons ! Kanske jag kan
omvända någon
att bli hangflygare…

Vinden började vrida mot NO ca 1230 snabbt och den ökade till
ca 6-7 m/sek,
vilket fick mig att dra mig neråt mot betongfortet
för att kunna landa
där på den plana gräsytan.

Då jag flög vid fortet, märkte jag att då vinden var NO,  var lyftet
dåligt vid huvudkanten, men gick jag ut över havet 200
m,
var lyftet mycket bättre där. Det indikerar,  att vinden på den
höjden
var mera nordlig och det producerar mer lyft.

Men 1315 landade jag min Spirit framför fötterna lätt som en fjäder
och jag var mycket nöjd med dagens flygning.

Som sagt, det gäller att utnyttja möjligheterna,  då omständigheterna
är gynnsamma !  Ögonblicket och chansen kommer aldrig tillbaka…

Den enda kamera jag hade med,  var min GoPro,  som satt på ett stativ
och tickade fram sina 4 bilder i sekunden. Min Mobius funkade ju inte
och därför är bilderna tagna helt slumpmässigt från markkameran.

Ni får stå ut med att horisonten blir förvriden, men det beror på att
GoPron har en
vidvinkellins. Det går att räta till, men so what …

Men kolla bilderna och upplev delvis min hangflygdag på Hovs Hallar !

Jag har aldrig upplevt,  under alla min år på Hovs Hallar, så lite småfåglar
som i år….för kallt ? Fel vindar under deras migration ? Jag vet inte…

DCIM222GOPRO

Min sedvanliga depåplats uppe på Platån.

DCIM221GOPRO

Den gamle på väg att starta upp till höger.

DCIM221GOPRO

Jag drar alltid på,  så mycket det går vid starten, men här blev det så,
vilket ni ser på vingarna, att jag av misstag fällde klaffen, som resulterade
i en snabb pitchup. Jag tror,  det är bättre att ha sändaren i en låda på magen,
för då kan man enklare greppa om spakarna efter ett utkast. Själv har jag kört
med lådmodellen de sista 15 åren, men denna sändaren hänger i en sele.
Får väl ändra det…

DCIM222GOPRO

Så det var ju bara att hämta modellen och försöka igen…

DCIM222GOPRO

Kläm i så hårt det går, så jag  får lite överskottsfart,
vilket ger mig lite valfrihet att manövrera, om det krävs.

DCIM222GOPRO

En perfekt start !

DCIM222GOPRO

På väg till min tuva, där jag sitter och flyger.

DCIM221GOPRO

Ni ser själv att lyftet var ok.

DCIM221GOPRO

Just där jag flyger nu, där var det extremt turbulent. Det är inte jag,
som skevat omkull utan det är kantrotorn,
som slängt omkull modellen.
Det var precis,  jag kunde kontrollera min Spirit i detta nuet. Tänk på det,
om ni flyger här !

DCIM222GOPRO

Här är det inte fråga om turbulens,
utan en normal sväng.

DCIM222GOPRO

Då vinden drog sig mot NO flög jag till höger,
eftersom hangkanten där står mot NO
och det skapar starkt lyft.

DCIM222GOPRO

En Montessoriklass passerade och fick info

DCIM222GOPRO

Hav – Hang – Vind – Modell – Horisont,
vad det handlar om.

DCIM222GOPRO

Den gamle på sin tuva njutande

DCIM221GOPRO

Spirit II. Mycket flugen. Kroppen är nyrenoverad med spackling och sprutning.
Vad som återstår,  är att klä om vingarna och innan dess cellulosalacka balsan
för att öka styrkan och motståndskraften.

Kategorier
Termikflyg

UT UR DIMMAN…

 

 

 

 

 

…kom jag i söndags, 

efter att ha blivit hindrad

av dålig sikt i två dagar.

 

 

 

 

 

 

_DSC3358

 

 

 

Jag var helt inställd i går, att vädret skulle bli perfekt på HH i dag söndag.
Enligt yr.no skulle det bli NNV.
Men det sprack. Kl 1130 blåste det sydväst
1.4 m/sek på Hovs Hallar och 
det var markdimma.

Eftersom jag alltid är flygsugen, spanade jag inåt landet och såg då,  att
där inte fanns någon dimma.

Alltså blev det lite omdisponering av resurser och resmål.
Jag beslöt att flyga termik med min trogna Ava,  på en plats som jag vet är
suverän för det syftet, oavsett om sjöbrisen rasar som värst, för hit orkar den
nästan aldrig.

På plats kollade jag av läget och vinden var ca 2 m/sekunden från  väst
och i skyn hade vi 5/8 Cu med mycket hög molnbas. Uppskattningsvis
ca 6000 ft. SÅ nog var det möjligheter för termikflyg.

Jag monterade, kollade före flygning roder fria och fulla roderrörelser  åt
rätt håll och att min FailSafe var rätt inställd. För man kan aldrig veta !

Sen iväg och ett lugnt motorstig till 100 m,  där jag slog av motorn.
Försökte hitta termik, men det var stendött i luften. Jag gnetade, men
fann ingen korkverkan,  så jag landade.

Efter 5 minuter började vinden blåsa från öster, alltså tvärs emot huvudvinden
och jag anade,  att en blåsa släppte därav vindskiftet.

Så jag hivade iväg modellen, klättrade till 150 m och stängde motorn.
När jag stiger med motor,  tutar ju varion hela tiden ganska uppfordrande.
Efter stängningen på 150 m fortsatte den tuta nästan hysteriskt, så jag
fattade,  att jag tagit en stark blåsa.

Det känns gott, när man har bra stig hela varvet och man kan justera sin
kärra och riktigt finflyga den i blåsan.

Flyger jag rent i blåsan,  stiger jag bäst. Höjdangivelserna sprutade på
i 50 m intervall, eftersom jag konfigurerat min nya Picolario på det sättet.

Ja,  jag var mycket högt på kort tid och avbröt av det enkla skälet,  att Avan var
svår att se på grund av avstånd, bakgrund och rådande ljus. Dessutom
stod en passerande bils passagerare och ställde frågor, så jag var ju inte helt
koncentrerad på flygningen. Det måste man vara,  om man tänjer gränserna.

Trots jag drog full aerodynamisk broms på Avan, vilket innebär bromsklaffarna
står i 90 graders vinkel kontra vingen, steg den i blåsan. Det betydde, jag var tvungen
att gå på rakkurs,  tills jag kom ut i sjunket, där min Ava tappade höjden som en sten
och jag kom ner i ett nafs.

Att som  en mycket aktiv modellflygare få komma ut en vårdag med sin fina modell,
samtidigt som betingelserna är positiva, det är en härlig upplevelse.

Det kan jag  aldrig få framför en tv,  eller om jag planlöst irrar runt på
internet. Vid sådana tillfällen kan jag inte få min modell i luften fort nog,
kan jag tycka.

Nej, inget kan ersätta verkligheten, såsom den var i söndags.
Den verkligheten ger i alla fall mig mycket glädje, positiva upplevelser och laddar
mitt interna batteri !

Min första start var kl 1200 och jag landade för dagen kl 1500. En kort paus inlagd
för att byta batteri i kameran, annars flög jag hela tiden.

Fast jag erkänner…det är bättre då temperaturen är 25 grader i stället för 7 !

Tyvärr,  fick jag inte med mig bilder hem från min vanliga kamera…jag hade glömt
minneskortet på bordet hemma.
Jag tyckte kameran fotograferade lite väl  snabbt och aldrig tog paus,
när jag
plåtade. Då jag kör avtryckningen enligt ksp-modellen, brukar den stanna
någon
sekund efter 10 bilder  och ordna till sitt processorminne.
Men det skedde inte nu,
varför jag borde anat ugglor i mossen.

Men jag lär mig till nästa gång. Jag tycker det låter ungefär lika korkat gjort
av mig,  som då Svante Grundberg  i “Sällskapsresan” glömde ta bort
objektivskyddet på sin 8 mm filmkamera…

Jag såg lite fåglar och djur och naturligtvis stannade jag för att klämma  några bilder,
som ett minne av en fin dag med termikflygning med min fina och ytterst vältrimmade
HyperAva, som bara flyger och flyger….

DCIM217GOPRO

Släppet första starten.

DCIM218GOPRO

Så här ser marken ut där jag flyger…en GoProbild

DCIM218GOPRO

…kan väl inte vara bättre !

_DSC3335

Min Ava högt i skyn…_DSC3347

Bilderna på Avan tagna med 300 mm zoom…

_DSC3365

…så ni förstår att avståndet är stort.

_DSC3369

Denna bilden tagen på 400 m höjd och 200 m horisontalt  från mig.
Om mina avståndsuppskattningar är ok, så är avståndet kameralins
– modell 447 m…

DCIM218GOPRO

Inne i markägarens skog, ligger isen kvar på mindre gölar 20. Mars.
Jag är bekant med markägaren och han har berättat, hur intensivt man
får arbeta,  för att få en skog som producerar goda produkter och i  tillräcklig
mängd. Det gäller,  som skogsproducent,  att tänka 25-35 år framåt…

DCIM219GOPRO

Vad säger ni,  som har kunskap om segelflyg och meteorologi ?
Är det 4/8 Cu ? Med en mycket hög molnbas. Kan det bli bättre ?

DCIM221GOPRO

På väg att landa för dagen.

_DSC3284

Tofsvipan ett vårtecken så gott som något.

_DSC3298

_DSC3305

Under vår och försommar flyger tofsviporna tumlande och till synes utan styrsel i luften…

_DSC3392

Jag ser mer och mer dovhjortar i markerna…

_DSC3406

…precis som jag ser mer och mer sångsvanar på knölsvanens bekostnad...

_DSC3426

…liksom jag ser mer och mer grågäss och tack och lov mindre och mindre Kanadagäss.

 

Kategorier
Naturbilder

…IN I DIMMAN

 

 

 

 

…försvann jag i fredags

i stället för att flyga.

 

 

 

 

DCIM213GOPRO

 

Fredagen bjöd på solsken i Halmstad och vinden på Hovs Hallar
var enligt mätaren 3-5 m/sek NNV.

Detta borde innebära fina hangflygbetingelser där, varför jag
packade
bilen och begav mig iväg längs E 6.
Kommen till Snapparp möttes jag av tunn dimma,  som rullade in
från havet, men jag tänkte i min optimism,  att det lättar säkert…

Det gjorde det inte, utan dimman vid Hovs Hallar var tät.
Nu är det ju så,  att jag brukar inte ge mig för lite dimma, utan jag
gick ner till Segeltorpshanget för att flyga.

Nedkommen dit var slog jag fast att sikten var 50 m…
Jag riskerar inte en modell i dimman, då det är lätt att tappa bort
den,
vilket med stor säkerhet innebär haveri.

I stället spankulerade jag omkring och tog lite bilder med min
äldsta
och därmed kvalitetsmässigt sämsta GoPro. Det var en
GoPro 3 black edition.

De som ansvarar för landskapsskötseln på Hovs Hallar  hade
bland annat dragit upp vresros och enebuskar,
som brett ut sig
och skapat en ny biotop, som i alla fall för
skärmflygare och modellflygare
ger möjligheter för start och
landning. Platsen för detta var halvvägs ner till hangkanten.

Under min promenad såg jag hur få fåglar,  det fanns.
Jag hade förväntat
mig flera småfåglar, men det enda som
hördes, var grågässens intressanta och högljudda  diskussioner
i dimman,  då de passerade.
Undrar vad de sa ?  Kanske de säger, att kolla där nere till
vänster,  där står en fjant till modellflygare och tror han kan
flyga, såsom vi klarar av att göra under IFR-förhållanden…

Kanske det kunde vara  flygbart uppe på Platån. Så jag knatade
iväg från hanget till
parkeringen, 800m och började klättringen
uppåt, 80 m,  för att kolla läget.

Det var meningslöst,  vad gäller flygandet, då Platån var lika
omsvept
av inrullande dimma från havet som nere vid Segeltorp.
Sikten var i princip 20 meter, så inget flygande här.

Men det hindrar inte,  man går runt och upptäcker. Jag måste
erkänna, 
det var inte mycket jag såg , vare sig bildligt eller bokstavligt.

Så efter en timma i dimman, som var kall, drog jag till bilen
och for i riktning Halmstad, där jag åkte ut till hamnområdet
och klämde  lite bilder på grågäss.

Grågäss är tacksamma att fotografera,  för bilderna brukar bli bra
utvisande rörelse,  kraft och energi.

Som sagt gässen fick sina flygturer, men inte jag.
Fast jag tänker
få en tur eller flera på söndag eftermiddag vid HH,
då det är  utlovat NNV igen.
Ganska svag vind, men 3 sekundmeter
räcker för lätta mod
eller.

 

DCIM213GOPRO

En för dagen outnyttjad depå…trots min högteknologiska
vindindikator säger vind 3-5 sekundmeter rakt på kanten…

DCIM213GOPRO

Halvvägs mellan parkering och hanget har man banat av
vresros och annan buskväxtlighet och skapa betingelser för…

DCIM213GOPRO

…start och landning med skärm och modell.

DCIM213GOPRO

Jag tycker det ser bra ut.

DCIM213GOPRO

Så här borde man göra över stora ytor för att återskapa
den ursprungliga miljön i naturreservatet.

DCIM213GOPRO

Ett mycket bra exempel på hur strukturen i berget ser
ut i en Horst. Vilket alla utom Banverket förstod,
då tunneln under 
Hallandsås skulle byggas…

DCIM213GOPRO

På Platån var det ännu dimmigare…

DCIM213GOPRO

…så jag fortsatte att fotografera  stenar…

DCIM213GOPRO

..och denna stenen är ett flyttblock av granit/gnejs,
som
spolats med i en isälv under senaste istiden
i Skandinavien.
Ni ser skillnaden i struktur,  mot
den bilden som visar
strukturen på berget i en horst….

DCIM213GOPRO

Dimman, ett resultat av då varm luft möter kallt hav
och som sen väller in över kustlandskapet.

DCIM213GOPRO

Man märker, om man ser efter, att dimman är inte mer än ca 50 hög över marken.

DCIM213GOPRO

Denna backen upp till Platån har jag bestigit 1000-tals gånger !

DCIM213GOPRO

Fast jag anser,  att man kunde satt upp två räcken,  för de som behöver stöd.

DCIM214GOPRO

Jag vet…stolparna är sneda…det är vinden, vilken blåser
i Kattvik, som med tiden kröker de massiva trästolparna …
Men du ser hur dimman väller ner för kanten

_DSC3259

En kråka vid hamnutfyllnaden tar språng ut i det okända…

_DSC3265

…eller ett språng ut i frihet…vilket ni vill.

_DSC3190

Jag gillar grågässen…

_DSC3188

…de har blivit talrika…

_DSC3157

…samtidigt som jag tycker att populationerna av kanadagåsen har minskat…

_DSC3156

…vilket är en välgärning, då kanadagåsen är en inkräktare i vår fauna
inplanterad av en amatördarwinist i Kalmar län tidigt 30-tal.

_DSC3131

Den här gossen, han har nästan ögon i nacken…

_DSC3165

Ett skrakpar med hanen till vänster,  håller  en
sothöna sällskap.
fast jag tycker,  det danska
namnet på sothöna
är bättre, blishøne

_DSC3105

En hane av Knipa

_DSC3102

Vackra och allmänna fåglar. Honan är betydligt
diskretare i sin färgteckning av förståeliga orsaker.

_DSC3111

Hej då !

 

Kategorier
Hangflyg modell

SURT…NÄR JAG SKULLE MONTERA MIN AVA

 

 

 

 

 

…därför,  det blev inte,  som jag ville.

 

 

_DSC2971

 

 

 

Jag hade kvistat ner till Hovs Hallar för att få mig en avkopplande
flygning på hanget. Vindmätaren redovisade 3 m/sek kl 0930 från nord.
Det såg alltså bra ut med en  temperatur, som  var ganska fördragsam.

Först en snabb… rusch upp till Platån från parkeringen för att få ett
mått på vinden. Den var enligt min handhållna mätare 2 m/sek N.

Alltså fick det bli att flyga med min Ava,  då vinden var så svag.
Jag vill inte riskera en modell under tveksamma förhållanden.
Dessutom,  eftersom ljuset var bra,  ville jag få lite bra bilder på min
modell med ombordkameran.

Så det var att gå ner till bilen, samla ihop Ava-prylarna och flygväskan
och sen ge sig uppför branten igen till toppen av Platån.

För en gångs skull hade jag med min nytillverkade vindstreamer,
som sitter
i änden av ett Biltema fiskespö på 6 m. Det fungerade
perfekt i den svaga vinden, 
som fortfarande bara var 2 m7sek,
men den låg rakt på.
Vinden utanför hanget uppskattningsvis 3 m/sek.
Detta indikerade
fina flygförhållanden för min Ava.

Ut med kroppen, montera stabben, sen fram med vingens mittdel,
montera
den och anslut bromsservokabeln, in med min nya
Kokam-acke i kärran
och sen var det bara vingspetsarna som skulle
träs på och säkras.
Vänster gled på med ett klick och höger….
gled inte på, därför den
kolfiberjoiner som håller vingspetsen till
vingens centrala del…
den fanns inte …

Ok tänkte jag, den har nog ramlat av i vingfordralet…
Nä, det hade den inte. Den var icke att uppbringa, därmed  drogs
rullgardinen ned för Ava-flygning just för tillfället.

Det kändes inget vidare,  vill jag erkänna oförbehållsamt. Eftersom
vinden inte ökat, var jag inte motiverad att gå till bilen igen för att
hämta den andra modellen.

Nä, det blev,  att med hängande huvud att ta sig ner med prylarna till
bilen.
Som jag naturligtvis rotade igenom efter kolfiberjoinern med
negativt
resultat.

På vägen hemåt funderade jag,  var den lilla men viktiga saken kunde
finnas…
Sist jag flög Avan var termik på en plats söder Halmstad.
Kanske kolfiberbalken ramlat ur där, så jag körde inom för att kolla.

Första letandet var negativt, där hade varit andra bilar och kört,  på
platsen där jag brukar hålla
med min bil, då jag flyger. Men jag
kollade noggrannare i de andra bilspåren
och fick syn på en svart
detalj i leran. Det var den försvunna joinern som
låg där över- och
nerkörd men till all lycka till synes oskadd. Glädjande. Jag menar,
det är lite belönande att återfinna något man tappat…om inte annat
sparade jag 54 kr för ett par joiners kostar 108 .

Förresten,  så flög jag termik 1.5 timma med  Avan,  där jag hittade
joinern, så dagen var flygmässigt inte förspilld !

Hemkommen kollade jag den för eventuella skador och gjorde ren den.
Den var hel och för att förebygga,  så den inte ramlar bort,  satte jag tape
på den,  för att den skulle gå trögt i vingfästet och inte ramla ut.

Det hade aldrig hänt förut,  att jag  tappat en slik sak, men nu har jag i
alla
fall försökt förebygga,  ett upprepande av historien.

Som sagt, alltid händer något oväntat,  då jag är ute ! Det är ju det,
som är en av tjusningarna med mitt modellflyg !

Jag har två stycken joiners i reserv hemma och en av dessa ligger nu i
min flygväska…
omutifallatt !

 _DSC2975

Den saknade joinern…

_DSC2978…som jag hittade 3 mil från Hovs Hallar…

Kategorier
Termikflyg

EN FÖRSIKTIG PREMIÄR FÖR EN AV MINA AVOR…

 

 

 

…blev det i fredags.

 

 

 

 

 

 

 

_DSC2743

 

 

 

Fredagen bröt in med fint väder,  så när som på det dis som rådde.
Men det är ett naturligt resultat, när relativt sett varma och kalla
luftmassor möts.

Så jag åkte ut en snabb sväng  till hamnen på förmiddagen och såg
då en pilgrimsfalk, 
som satt i ett av de mindre träden längs vägen
ut till Oceeanhamnen.

Naturligtvis saktade jag in i god tid, tog fram min kamera och ställde in
den på  1/4000-dels sekund slutartid.

Sen rullade jag sakta fram, för jag har  inte  just nu, ett zoom-objektiv.
Väntar på ett nytt. Så jag var tvungen att använda normalobjektivet.

Pilgrimsfalken satt kvar och jag siktade genom dörrens nedvevade ruta
för att få en bild,  då den satt och då den troligtvis skulle flyga upp,
när jag rullade fram.

Allt såg bra ut, men avståndsmätaren förmådde inte, tack vare det breda
motivet
låsa på fågeln. Det blev ingen bild.

Emellertid såg jag den flög ca 200 m till ett annat träd, varför jag körde dit
och försökte förgäves igen. Fågeln lättade och försvann söderut längs
stranden av
Laholmsbukten med sina energiska vingslag. Men nästa gång….

Eftersom vädret stabiliserades med blå himmel och därmed mycket instrålning,
borde detta kunna betyda bra betingelser för termikflyg.

Tanken slog mig, att kanske man skulle åka ut med en Ava och testa ?

Jag menar,  en Blue Phoenix är ju vad det är, men en Ava presterar mera.
Min Ava har ju legat på hyllan sen slutet av oktober och var ivrig att komma
upp i luften. Allt på modellen genomgått och testat nyligen, så jag visste att
allt
vad som ankom på mig, det var gjort med min trogna Ava.

Kolla Vladimirs elseglare och övriga modeller här.
Han är mycket hjälpsam. Om du skulle behöva en speciell del av din modell
fixar han det för dig utan problem.

Således in med modell och tillbehör i bilen och klockan 1100 startade jag
vid ett av mina termikflygställen.
En HyperAva är otroligt enkel att förbereda för flygning. 2 plastskruvar
till vingfastsättningen. Jag använder aldrig metallskruv till vingfastsättingar !
Bättre att skruvarna knäcks än vingfastsättningen, som ofta är svårreparerad.
En servosladd för de aerodynamiska bromsarna, anslut LiPo och på med
huven. Klart !

Kommen upp på 50 m höjd började variometern pipa med hög frekvens
och jag
stängde motorn. Japp, jag hade hamnat i en blåsa, förresten
tillsammans
med en tornfalk. Min första tanke var, tur jag flög termik i dag
för det verkar
ju vara mycket bra förhållande. Men den uppfattningen
skulle jag revidera !

Avan hängde med upp till 400 m (icke kontrollerat luftrum, som info till HöPo,
HöjdPoliserna), där jag avbröt. Jag kunde flugit högre, men sikten var dålig på
grund av konvektionsdimma.

Denna blåsa var den enda riktiga blåsan jag fick under min flygning
mellan 1100-1500.
All övrig termik var aldrig så utbredd,  så jag hade stig
under hela varvet. Visst jag kunde
gneta och hålla mig uppe, men inte var
det optimala förhållanden.

Men så är det för en aktiv modellflygare, man har att göra det bästa av det,
vilket
om man flyger  en vältrimmad Ava, inte är svårt eller oinspirerande.

Om du är i närheten av en flygande Ava och för långt bort, lyssna på det
laminära bruset,
som uppstår då luften passerar vingen. Det är en ren klar
och hög ton, som hörs långt. Lite som en timid
kyrkorgel i skyn. Kan man
inte kalla det en sorts Eolsharpa ? Förklaring nedan från Wikipedia.

Eolsharpa, även kallad vindharpa, är ett stränginstrument
där vinden sätter strängarna i rörelse. Eol är äldre svensk namnform
för vindguden Aiolos.

Eolsharpan består av en rektangulär resonanslåda av trä över
vilken vanligen 16 likstämda strängar av olika tjocklek är spända.
När instrumentet ställs i ett öppet fönster låter strängarna genom
vindens inverkan höra både sin grundton och sina alikvoter i
brutna ackord av en ofta förtrollande klang.

Dimman gjorde,  att jag upplevde vädret som kyligt och strax före 1500 landade jag.

Då hade jag flugit upp 2380 mA ur acken, vilket var vad jag fick i,  då jag laddade
efter hemkomsten.
Som sagt första flygningen med Avan är en liten milstolpe i termikflygandet

varje vår.

Förresten lärkorna spelade intensivt och jag såg också två glador flyga runt den
dungen i närheten,  där jag vet, de regelmässsigt häckar. Dock såg jag  eller
hörde inga tranor.

I morgon lördag är det utsikt för nordlig svag vind, vilket kan innebära en tripp
till Hovs Hallar för lite avslappnat hangflyg.

Lite allmänna bilder av min fredag kommer här.

_DSC2765-001

Foto från en modell eller från en kulle ?

_DSC2760

Min Ava inför premiärstarten 2016.

DCIM208GOPRO

Snart så…

DCIM206GOPRO

                                                                                                                                                        …då dra vi på försiktigt

DCIM210GOPRO

…och iväg !

_DSC2713

Det Avan gör bäst…flyger.

_DSC2754

Varje sekund med en vältrimmad Ava i luften är en njutning !

_DSC2785-001

Som ni ser blommade Cumulusmolnen vid 12-tiden…

DCIM206GOPRO

Piloten hade glömt sin stol, så han satt i bilen mellan varven och flög.
Radion funkade ua,  trots jag satt i en Faradays Bur…
_DSC2755-001

Undra hur många timmar min gamla Ava ska logga 2016 ?

DCIM209GOPRO

Jag fick syn på en bock och tre getter av rådjur framför
mig nedanför kullen,  där jag har min pilotplats..

DCIM209GOPRO

Två getter och en bock på jordbrukarens privata mark.
Skuggorna blir långa redan kl 1400.

DCIM209GOPRO

Djuren har koll på modellen…i sin vinterpäls

_DSC2778-001

Min HyperAva efter 3 timmar i luften 11. Mars 2016

 

Kategorier
Termikflyg

EN FÖRANING OM VÅR…

 

 

 

 

…kunde vi som var ute erfara i dag onsdag.

 

 

 

_DSC2633-001

 

Onsdagen började med en disig förmiddag, men yr.no hade lovat uppklarning
frampå eftermiddagen.

Det kunde kanske bli termikväder för en segelmodell efter en lång period med
termiklöst väder. Vid lunchdags var det blå himmel med 3/8 Cu och vinden låg
på 3-5 m/sek ost-sydost.

Således lastade jag min mycket vältrimmade Blue Phoenix och gav mig iväg till
ett ställe,  där det är utmärkt att flyga  termik.

Det är en alldeles speciell känsla jag får, då jag kommit ut ur bilen och hör
lärkorna intensivt spela i skyn. Det känns,  som om en spelande lärka är
bekräftelsen av vårens ankomst. Jag har hört och sett lärkan tidigare, men inte
hört
den spela så intensivt,  som den gjorde i solskenet i dag.

Min Blue Phoenix var snabbt monterad, 6 gummiband och sen start. Just
efter min start
såg jag 2 ormvråkar, som lade sig och kurvade vid min
startplats och jag var inte sen
att piggybacka i blåsan. Jag vet,  ormvråkar
är bra på att hitta bästa termiken och denna
blåsan var inget undantag.
Min blå fenix klättrade snabtt och då jag kollade telemetrin,
steg jag
med 3.5 m/sek. Jag hängde med upp till 350 m, sen var den svår att se
i det  skarpa solljuset.

Under mitt flygande kom två grupper med migrerande tranor
flygande förbi på väg norrut.
Man hör ju tranorna,  långt innan man
ser dem. Tranor är mycket pratsamma och kan 
frambringa otroligt
mycket ljud från sina taniga kroppar. Varje grupp innehöll
ca 50 individer.
Tranor är utmärkta termikflygare, vilket de måste vara, eftersom 
deras
kroppars uppbyggnad inte tillåter aktivt flaxande under längre perioder.

Jag observerade också mindre flockar med tofsvipor,  som kom förbi.

Märkligt att en dag med sydostliga vindar och solsken omedelbart kan
trigga igång en sådan
rörelse av olika fågelarter…

Tyvärr är det ju så, att jag kan inte fotografera med nån reda,
då jag flyger. Ja, ni vet styra modellen med vänster hand och
hålla kameran i höger…Det kräver lite simultanförmåga.. Styra
modellen och samtidigt se till att kameran har rätt objekt i
sökaren och att den låser och mäter…Därför har jag inga bilder
på fåglar eller modellplan. Men det kommer. Förhoppningsvis
blir bilderna bättre, 
då jag  väntar på ett bättre zoomobjektiv.

Varför jag inte lyckades ta bilder berodde på,  att jag åkt ifrån
min sele för sändaren.

Efter två timmar i termik var jag nöjd, för det blåste ganska kallt,
så jag landade.
Men detta kändes som en termikpremiär som hette duga.
Vi vet ju att termiken
tidigt på våren är den bästa och i dag var inget
undantag. Termikblåsorna hade stor
horisontell utbredning,  vilket
gjorde, jag kunde flyga avslappnat. Detta också
beroende på en perfekt
trimmad modell.

Det enda jag gnäller på,  är att min telemetri är svår att höra från
sändarens piezohögtalare.
Volymen är för dålig. Jag skrev ett brev med
snigelpost till JR i Japan och fick ett snällt svar.
Beskedet var,
att JR visste om problemet och att man jobbade på en lösning. Jaja, vi

får väl se,  hur det blir med det.

Jag litar inte på det, utan jag ska löda in en LF-förstärkare,  eller på
annat sätt lösa problemet, så jag får upp volymen.
Att stå och glo på
en LCD är fullständigt meningslöst en solig dag,  för du ser inget
av
informationen,  som presenteras på skärmen.

Sådan var den 9. Mars och mitt termikflygande !

Några kringbilder kommer här.
(Jag försökte plåta tranorna,  tyvärr hade jag bara
mitt normalobjektiv.
Tranorna var ganska nära, men ir-avståndsmätaren på kameran
förmådde inte  låsa 
på fåglarna, så det blev ingen bild).

_DSC2625

Min trogna Blue Phoenix. Flygande ännu bättre efter vinterns översyn

_DSC2631

Efter dagens sista flygning vilande i gräset.

_DSC2636-001

Ni ser själva…solsken 3-4/8 Cu.

_DSC2639-001

Det höstsådda på gång.

_DSC2643-001

Tofsviporna kivade med gråtrutar och måsar som vanligt.

_DSC2664-001

Men att se tofsvipor tumla runt över åkrarna, det ser jag som ett vårtecken !

Kategorier
Hangflyg modell Modeller värda att se på Skärmflygeri

MED DET TRÅKIGA MODELLFLYGVÄDER SOM RÅDER NU…

 

 

 

 

 

…vill i alla fall jag minnas något,

då det var varmare.

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

 

 

 

Då jag kollade yr.no prognos för de kommande 10 dagarna,  var det
inte,  så jag sprang omkring och jublade.

Vädret ska fortsätta,  som det gör. Att det är kallt på våren, det kan jag
acceptera, men att det blåser så mycket sydlig och ostlig vind, det är
för en hangflygare på västkusten en styggelse.

Normalt sett har vi vid denna årstid mycket nord till nordvästlig vind
och ofta är vinden stöttad av ett lågtryck på Atlanten, som pumpar ner
arktikluft över oss.

Men så är det inte. Jetströmmarna har just nu en bana,  som hindrar detta.
Jetströmmen bestämmer ju var lågtryckscentra rör sig.
Det väder vi har nu, då det är förhållandevis milt i Skandinavien,  ger kallt
väder över Arktis, där havsisen har brett ut sig  mer än föregående år.

Jag har inte flugit på en vecka  och då var det bara en liten provflygning med
min renoverade Blue Poenix.

Vädret inbjuder inte direkt till sådan aktivitet. Därför sitter jag inne och bygger istället.
Japp, ett hederligt balsabygge.

För att muntra upp oss,  rotade jag fram lite bilder. Kanske de kan locka upp dina minnen
till ytan igen och få dig på bättre humör….

Därför, det kommer en sommar igen, var säker !

(1616x1080)200217

Lars Agnas skärmflygare har just kommit på, att han hellre vill vara modellflygare…?

SONY DSC

Fruarna till oldtimerflygarna är duktiga på att starta…

SONY DSC

Jag menar blott…

SONY DSC

Så här fusar man en modell

SONY DSC

Markku

SONY DSC

Markku, 75 års modellflygerfarenhet

SONY DSC

En dansk Dc-3 passerar i Tarp 2015

SONY DSC

En god vän

(aug 17, 2013 11-02 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)39578

Ett mästerverk. Tupolev “Bear”

(aug 17, 2013 11-03 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)39443

Världens snabbaste propellerdrivna plan. Säkerligen det mest bullriga oxå.
En pilot som flyger Tornado och som är stationerad vid marinflygbasen Eggebek,
vilken är granne med MFC Tarps fält berättade,  att motorerna hördes på långt
håll trots användande av hjälm och  buller från det egna planet.

SONY DSC

Final

SONY DSC

Kan ni läsa kyrilliska bokstäver…så ser ni det står Archangelsk på kroppssidan efter cockpit.

(aug 17, 2013 11-36 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)38171

En av de bästa piloter jag erfarit. Modellen mycket välflygande.

SONY DSC

En stor FW-190 på final.

SONY DSC

Hela GeeBee-släkten uppställd.

SONY DSC

I svartvitt ser modellen lite mer krigisk ut

SONY DSC

Ett mästerbygge i aluminium och duk. 5-cyl radialmotor.

SONY DSC

Piloten på väg att stiga ur Fw-190. På höger ben lysraketer.

SONY DSC

När vi besökte Wasserkuppe och segelflög.

SONY DSC

Roffe monterar

SONY DSC

Lasse larsson med som alltid välbyggd modell.

SONY DSC

Karl-Henrik Widell, Danmark startar.

SONY DSC

Kunskapsöverföring mellan generationerna

SONY DSC

En modellflygare och hans modellSONY DSC

När jag ser dessa plastremsorna i träden,  associerar jag till,
att det hade sett ut så,  om ett gäng spöken under natten
flugit igenom de svarta träden och lämnat lite av sin klädsel
hängande i grenarna.

DCIM152GOPRO

Svenska modellflygare vid Wasserkuppe, Pelzner Hang.

SONY DSC

Lars Agnas påpassad av intresserad åskådare…

SONY DSC

Det är inte alltid lätt på Hovs Hallar…

SONY DSC

Jag tror jag väntar, säger Lars, medan…

SONY DSC

…jag i den svaga vinden startar med min Blue Phoenix,
som flyger på det minsta.

SONY DSC

En favoritmodell.
Kanske det borde komma en ny version ? Med en profil
som penetrerar och flyter bättre…kanske nykonstruerad
stabbe och fena…och ändrad vingfastsättning…?

(sep 24, 2013 08-18 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)16071

Min Ava övervakad av en ordningskviga från Hovs Hallar,
som håller uppsikt på mig som flygare, så jag iakttar alla
gällande flygregler och förordningar…