Jag längtar till sommaren,därför då är livet lättare att leva.
Det är behagligare att flyga. Inga frusna fingrar, inga droppande näsor och inga vantar impregnerade med dieselsoppa…
Men vi entusiaster vi gör som loppan, vi lever på hoppet.
Det går mot midsommar oundvikligt och då !
Här är ett litet enkelt bildspel av mina lagrade bilder.
Luta dig bakåt och tänk “Om”!
Fler bilder som stjäler din dyrbara tid…
För här kommer ett litet bildspel med bilder
från perioden 2010 – 2020.
Bara några ögonblick och människor att minnas.
Tiden går…
Häng med !
Hans Karlsson, Linköping, hade med sina flermotoriga
skalamodeller till “Stibner Memorial”.
Alla utsökt byggda, fast det viktigaste, enligt min mening,
var att de flög så imponerande väl !
Intryck på mig gjorde hans TigerCat, som jag tycker
var strået vassare än de andra modellerna, vad gäller
flygegenskaperna.
För en okunnig är det märkligt, att man kan packa in
så mycket kraft i det begränsade utrymmet i motornacellerna
och dessutom installera en kuggväxel !
Betänk att det är en bit gummisnodd, som ger modellen
kraften att flyga. En teknik som är hundratals år gammal.
Det var för mig en imponerande upplevelse, som satte
avtryck i min hjärna i dess “Upplevelseavdelning”.
Att se hans modeller fler gånger ser jag fram emot med förväntan.
Jag har publicerat en liten video, där bland annat
Hans flyger sina tvåmotoriga modeller i ett tidigare
inlägg på bloggen.
Här kommer en bunt bilder, som kanske ger en
föreställning om Hans fina modeller.
Buckle up !
Ingressbild: TwinMustang Foto och (C) Pär Lundqvist
Har du tänkt på hur mycket våra drömmar betyder ?
Till exempel längtan efter god hälsa, rikedom, lyckade
modellflygningar. Det är ju detta som driver oss framåt.
Tänk om alla drömmar blev sanna…då hade vi ju inget att
drömma om. Vårt liv hade varit fattigt i sådana fall.
Därför drömmer jag om den perfekta dagen på något av
mina hangflygställen.
En vårdag på Hovs Hallar, då det bjuds på 15 graders
värme, solsken och nordlig vind 3 m/sek, då har mina
drömmar om den perfekta flygdagen infriats.
Jag har varit med om många sådana dagar på Hovs Hallar
och jag får en upplyftande glädjekänsla, då jag kommit fram
till hanget.
Min modell kan inte fort nog monteras och göras klar för
flygning, för jag vill upp och njuta av min välflygande
modell.
Mina modeller är välflygande, eftersom de har så goda
egenskaper. Men framför allt, därför jag flyger modellerna
så mycket.
All erfarenhet ger mig möjligheter att utnyttja mina modellers
kapacitet optimalt.
Kom ihåg att ska du bli en bra flygare, så krävs ovanstående.
Jag hade sett fram emot denna helgen, men möts jag av
10-14 m/sek vind från väst, då håller jag mig hemma.
Att stå i gråväder på Tönnersahanget i mer än 10 m/sek
är ingen njutning. Flygsanden kommer farande genom
kantrotorn och blästrar mitt rynkiga ansikte…och det är kallt.
Nej, då tar jag mig en stund med min blogg och fixar upp
lite bilder som väcker goda minnen från 2020.
Tyvärr drabbades ju vår meetingverksamhet hårt av
restriktionerna för pandemin, men nu borde det lossna.
Vi som är de aktivaste inom hangflyg och OT-flyg är ju
mogna pojkar i som det heter övre medelålder och det
betyder, vi borde vara vaccinerade nu.
Jag fick min första Phizer Biontech för 4 dagar sen.
Låt oss behålla våra drömmar och låt oss förverkliga
våra drömmar om den där fina modellflygdagen !
Det gör livet lättare att leva.
Nedanstående text, som ofta framfördes av
Marlene Dietrich, inspirerade mig i mitt resonemang
om begreppet drömmar.
Man hat uns nicht gefragt, als wir noch kein Gesicht
ob wir leben wollten oder lieber nicht.
Jetzt gehe ich allein, durch eine große Stadt
und ich weiß nicht, ob sie mich lieb hat.
Ich schaue in die Stuben durch Tür und
Fensterglas und ich warte und ich warte auf etwas.
Wenn ich mir was wünschen dürfte
käm ich in Verlegenheit.
Was ich mir denn wünschen sollte
eine schlimme oder gute Zeit.
Wenn ich mir was wünschen dürfte
möchte ich etwas glücklich sein.
Denn wenn ich gar zu glücklich wär’
hätt’ ich Heimweh nach dem Traurigsein.
Wenn ich mir was wünschen dürfte
käm ich in Verlegenheit.
Was ich mir denn wünschen sollte
eine schlimme oder gute Zeit
Wenn ich mir was wünschen dürfte
möchte ich etwas glücklich sein.
Denn wenn ich gar zu glücklich wär’
hätt’ ich Heimweh nach dem Traurigsein.
Det tål att läsas mer än en gång.
Häng med och kolla lite bilder från SM i FriFlyg för
OldTimermodeller i Bollerup utanför Ystad 2020 i
bildspelet.
De andra bilderna är från SM i friflygande skalamodeller
vid Skånes Fagerhult
“Kavaljerstart”…
Vad uttrycker bilden ? Koncentration !
Allt avslappnad kontroll hos modell och pilot.
“Jag ska börja med linkontroll i stället”…
På F 13 Bråvalla i Norrköping avhålls SM i OldTimer för
RC motor och segel den 26. Augusti .
Om du är OT-flygare så anmäl dig och din Blue Phoenix
eller Vagabond !
Har du ingen modell så är tävlingen ändå värd ett besök,
så du kan återuppliva de svunna tiderna och de gamla minnena !
Här kan du få information om inbjudan och anmälan
Varmt välkommen !
Detta är del 2 av min rapport från SMOS linflygträff i Kungsbacka.
Bilderna är allmänt hållna och eftersom jag har många bilder,
får jag dela upp de i två poster.
Bilderna tarvar inte speciella kommentarer, utan ni ser säkert,
vad det föreställer. Jag vill med bilderna bara försöka skapa en
uppfattning hos betraktaren, vad linflyg innebär.
Bilder säger mer än till och med en politikers ordsvada…
Ursäkta den något virriga formateringen på brödtexten…
Ingvar Nilssons inlägg har jag kursiverat.
Ok, snurra med !
Först Ingvars bidrag.
Hej,
Under lördagen avhölls den 12:e i rak ordning OldTimer
och Motorträffen på det fina fältet “Inlanda” i södra
Kungsbacka. Vi håller detta ihop med SMOS,
Svenska Modellflygares Oldtimersällskap.
Vädret såg darrigt ut in i det sista, men vi slapp regn,
fast vi fickdet lite blåsigt.
Samtidigt som den vanliga träffen löpte, hade vi även
en Weatherman Vintage Speed tävling.
Som tur är, har vi genom icke Palms försorg en
bra startramp, som är 5 m lång och det är startrampen
samt ett i övrigt välskött fält som lockade hit såväl
Ingemar Larsson som Luis Petersen från Danmark.
Fältet är i blötaste laget för att starta små modeller
från marken, vilket man gör just i Weatherman.
Modellen är densamma men kan variera i storlek
beroende på vald motorstorlek. Tävlingen tillgår som så,
att varje klass ska flyga ett visst antal varv med en viss linlängd.
Resultatet räknas om till % av gällande rekord.
Alltså den som slår ett rekord har god chans att vinna.
Såväl Sven-Eric som Luis hade typiska tävlingsproblem.
Allt funkar perfekt tills det blir tävlingsstart, då tjurar motorn
för att sedan åter i epån starta och gå perfekt…Vi hade långväga gäster på träffen: Ove Andersson, välkänd
svensk mästare i F2B, (storstunt) under många år.
Vi hade Jan Wold från Norge – lincombat och Wakefield-
flygare, Ingemar Larsson från Vänersborg som är linflygeldsjäl
tillika internationell domare i lincobat.Den övre cirkeln beflögs flitigt av våra egna Alf Eskilsson och Ola
Lindqvist, givetvis även Ove Andersson. Underslutet av träffen
gjoren kaukko Kainulainen även en flygning.I depån köres motorer och en del grunkor bytte ägare.
i depån kunde man stöta på kända namn som Hyvelbengt,
(Bengt Lundström) och malte Blomqvist. Även Lars-Erik
Fridström och Göte Andersson från Gislaved, som är
välkända motorspecialister, vilka flyger friflygande förbrännings-
motormodeller. Flera medlemmar från Sländan i Sollebrunn
Nossebro syntes också.
Enligt resultattavlan blev inga nya rekord satta.
Ingvar Nilsson skickade ett par bilder på en av sina senaste byggen.
En SPAD VII som alla vet var ett franskt jaktplan från Det Stora kriget.
Det är naturligtvis en friflygande modell. Att den har liten spännvidd
och är en dubbeldäckare, gör ju inte att det är världens mest lättrimmade
modell, som ska flyga fritt…
Det blir spännande Ingvar att få se hur det går med bygget och trimningen.
Keep them coming Ingvar ! Jag menar bilder, så världen som är intresserad
kan få hänga med i utvecklingen.
Här kommer ett par bilder av Ingvars SPAD VII.
“Bästa hälsningar // Ingvar, geocachare, friflygare, linflygare, friflygande skalamodellsnubbe,,,
(just nu har jag en nästan klar SPAD 7 i skala 1:17,33 för friflyg.
Gamla dubbeldäckare är välkända för sin ovilja att låta sig trimmas till bra flygning,
ju mindre vingbredd ju svårare, denna är iallafall 450 mm)”
Liten video:
Eftersom det var friska vindar och termik, for modellerna iväg långt
från startplatsen.
Andreas modell hade försvunnit mot lä en bra bit och jag, som den gentleman jag är
sa jag, att jag kan ta bilen och åka och leta.
Så en koll på kartan och iväg i västlig riktning. I området fanns andra som letade
efter sina modeller också. Jag parkerade en bit närmare startplatsen och gav mig ut
i naturen. Marken var antingen vall eller stubbåker efter skörd. Det borde vara
lätt att finna modellen, men man ska aldrig vara säker. En modell har en mkalös
förmåga att försvinna i naturen.
Inget plan syntes, men jag var efter en längre promenad tvungen att ta mig över
en stor bäck, där det fanns en bro, som knakade betänkligt, då jag försiktigt tog mig över.
På andra sidan bäcken, vilken var ledsagad av alar som skymde sikten, fanns en
åkersnibb som gick in i ett hak.
Jag skulle kunna tro, att modellen kunde finnas i närheten, eftersom Andrea
angivit denna riktningen. Det kändes , som om att detta kunde vara platsen.
Marken var en stubbåker och jag såg ingen modell. Förrän jag var 3 m från
åkerns spets.
Där låg hennes modell och den var nästan helt maskad i stubben, bara ren
tur att jag fann den.
Så jag plockade upp modellen och begav mig mot stora vägen.
Andrea hade själv givit sig iväg för att leta och befann sig på andra sidan bäcken,
som rann i en djup ravin och jag ropade på henne att jag funnit modellen.
Glad i hågen höll jag upp den och visade henne, lite triumferande,
den återfunna dyrgripen. Nu var det så, att jag kunde inte ta mig över och
överlämna modellen för bäcken var hindret. Alltså fick jag gå en längre runda
ochta mig runt bäcken för att sen kunna ta mig ut till vägen.
Allt gick enligt planerna och framkommen gick jag över diket upp på vägen….då..
en kraftig vindby tog tag i modellen och helt abrupt blåste ena vinghalvan av planet.
Planet var ju mycket lätt och denna vindbyn klarade inte konstruktionen.
Så, det var ju en någon moloken upphittare, som mötte Andrea och fick berätta
sorgligheten med vingen. Men hon sa, att det är lättlagat.
Vilket jag hoppades. Tillbaka till startplatsen åkte Andrea upp till Bygdegården
och lagade vingen och klädde om vid brottet på 0-tid.
Den blev som ny, vilket gjorde det möjligt för henne att fortsätta tävlingen med sin dyrgrip.
Ja, där ser ni ännu ett exempel, på vad som händer, då jag är ute och modellflyger…
Timern på modellen.
Förberedelser för en start
Mycket ska stämma innan man startar…
…men till slut svingar sig Andreas “Robin” som flyger i klass P30 uppåt.
Det blåste så mycket…
…att Robin vid landningen…
..på grund av sin ringa vikt, hjulade sig fram på marken i vinden.
Här ser ni vingen som bröts av vid en hastig vindby,
då jag var på gång att överlämna Andrea hennes Robin…..
Andre just tillbaka efter en snabb vingreparation i Bygdegården.
Ni ser…Andreas Robin som ny…
Fågel Fenix, Andreas Robin har rest sig om inte ur askan så från byggbrädan…
En trimstart…
…och som förut hjulade modellen i den starka vinden efter landningen…
Men Robin flög som aldrig förr, trots mitt debacle med vingen !
Så här flög modellen.
…bjuds det på kommande lördag den 4. Juni.
Det är SMOS, som står som arrangör och det tilldrar sig på Kungsbacka MFK:s fält.
Eftersom det är SMOS som arrangerar kommer det att flygas med OT-modeller,
vilka är 50 år eller mera i sin konstruktion. Förutom gamla konstruktioner
dyker det upp erfarna modellflygare och även motorsamlare brukar komma och
visa sina dyrgripar.
Fältet är lätt att hitta, i alla fall om man kommer med bil via E6.
Jag rekommenderar dig att besöka träffen om du har tid och du är intresserad
av att se på de modeller man flög, just då linflyg introducerades och strax efter !
Dessutom, du kommer att träffa massor av intressanta modellflygare med djup och
bred kunskap och erfarenhet !
Vi ses i Kungsbacka..där vi insuper doften av eter och njuter av ljudet från en
underkompad dieselmotor och där vi känner oss förflyttade i fantasin tillbaka 50 år,
då vi själva flög Getingen, Biet och andra klassiska modeller för linflyg.
Jag, som alla andra modellflygare, väntar på den där riktigt fina vårdagen
fortfarande. Ja, du vet solsken, lite vindar som vi upplever som ljumma
och med spelande flyttfåglar.
I dag söndag var det lovat nordvästlig vind av yr.no på Hovs Hallar, vilket
hade gjort flygning möjlig på Segeltorp. Men aldrig får man vara glad…
prognosen ändrades till väst ca 2-3 m/sek.
Här kan ni kolla väder på Hovs Hallar i realtid, där mätstationen sitter
just vid hanget. Tack Parapente Syd, skärmflygföreningen som satt upp
mätaren.
Så där sprack det. Kanske det kan bli solsken, som eventuellt kan dra igång
lite termik för någon av mina termikmodeller…Vi får se.
Men som sagt, lite bilder från i somras på Old-Timer friflygande modeller
det kan jag åstadkomma, så du kan tänka tillbaka och beundra de
vackra flygmaskinerna.
Jag kommenterar sparsamt, för jag hoppas, bilderna förmedlar sitt budskap
själva.
Ingemar Knifv med en av Markkus modeller.
Kroppen formad ur ett massivt lindstycke.
Ännu en modell, som jag tror få skulle kunna reproducera, från mästaren Markkus verkstad
Sten Persson Halmstad är glad, för han just vunnit sin klass,
med en dramtisk sky bakom sig med en Gust-front.
Är man på rätt plats vid rätt tid kan man få ett foto på en brant svängande efter start Gripen.
Start i RC-klassen
En klassisk rc-modell, en Radio-Queen.
Det här med V-form alltså…
vi har hört det förut…man måste ha V-form…
annars flyger det inte…men denna flyger utmärkt.
Den flög så bra i Bollerup, att den flög bort och försvann…
Vårtecknet…tumlande tofsvipor.
Matti släpper Markkus modell.
Ibland kan det vara “segkopplat”…
Som jag sagt ett flertal gånger…
friflygande modeller handlar om estetik.
Flyg !
Friflyg kan inte bli mera klassiskt….Wakefieldkärra.
Vad tror ni, modellflygaren som just släppt tänker nu ?
Görans magiska händer…
Bara skyn är gränsen
Den gamle (fast inte i sinnet) står och njuter vid Segeltorp.
Jag fick ett mail, som frågade, varför jag inte har samma storlek på mina bilder ?
Just därför !
Det väcker uppmärksamhet, genom att det avviker från det förväntade.
Jag vill inte, min blogg ska vara uppbyggd som en militärparad i nordkorea.
Såedemede !
Denna posten om Åke Gustavsson publicerade jag för 8 år sen.
Det finns 3 poster om Åke. Sök i rutan till höger “Åke Gustavsson”
så hittar du de andra två.
Det tål att läsas igen.
ms
Jag besökte Åke Gustafsson, modellflygare boende i Torekov,
häromdagen .
Åke kommer ursprungligen från Värnamo, där han började
sin modellflygbana hos Modellflygklubben Termik runt 1950.
Åkes främsta intresse inom modellflyget har varit friflyget,
som han varit troget i mer än 60 år.
Nu är Åkes främsta intresse OldTimer friflyg. Generellt kan
man säga han bygger friflygande modeller som konstruerats
för upp till 80 år sen ! Om sådana gamla konstruktioner
flyger undrar du……det kan jag lova, de gör!
Tillsamman med sin fru Anita brukar Åke utgöra tävlingsledare
och chef för sekretariatet under OT-tävlingarna i Sverige.
Åkes verkstad var full med modellplan och alla modellerna
var ytterst välbyggda och fina. Som Åke sa, är problemet
att hinna flyga med alla modellerna.
På min fråga hur lång tid en friflygande modell tar att bygga
från ritning, svarade Åke att en okomplicerad modell,
om det finns sådana, den tar ca 100-150 timmar att bygga.
Betänk att en friflygande modell ska vara lätt, så materialvale
t är viktigt och sättet som friflygmodeller är uppbyggda ska
gynna kriterierna lätt och starkt. Att klä en friflygmodell
med pappersklädsel och få det snyggt kräver erfarenhet
och kunskap. Det visar Åke på sina modeller.
Som alla andra modellflygare väntar Åke på våren, när det
är behagligt att flyga med hänsyn till vädret. Annars är vintern
inget hinder för att friflyga. Tvärtemot, så var isbelagda sjöar
ofta bra platser att ha friflygtävlingar på, då man stora fria ytor.
Först kommer det bilder på Åkes flygverksamhet under ungdomstiden.
Bilderna visar, tycker jag, verkligen hur miljöer och människor
såg ut vid denna tiden. Man kan dra på munnen åt en del saker,
till exempel att 14-15-åringar går med hatt, eller som det hette då ”kanna”.
Men tänk på, hur folk i framtiden kommer att skratta åt dagens
mode bland yngre människor, när de går med sina byxor hängande
nerför halva ändan och med ett Gällivarehäng, som slutar nedanför
knävecken……
Bilderna föreställer Åke och hans modellflygkamrater under tidigt
50-tal. Bilderna i svartvitt har jag fotograferat av från Åkes fotoalbum
så han har upphovsrätten.
Åke under tidigt 50-tal med en av sina egenkonstruerade modeller.
Så här såg det cirka 1955 på en tävling. Kolla bilen i bakgrunden.
Jag tror det är en Vauxhall Standard 8….? Men tack till Inge Ahlin,
som rättade mig och sa det är en Lloyd. Jo jag minns dessa små
bilarna med sina rykande tvåtaktare.
Modellen i gossens hand är väl en F-knarr….
Detta är en bild av en av Sveriges främsta modellflygare.
Anders Håkansson från vår södra provins Skåne.
Han tävlade på toppnivå i mer än 60 år och jag hade
nöjet att träffa honom några gånger. Han avled häromåret.
Modellen är det en Wakefield….
Rolf Hagel med tidstypisk utrustning. Skinnpaj, motorcykelluva i skinn
med tillhörande glasögon och i kardan en F-Knarr. Klart man var nästan
oslagbar då. Rolf som var den kanske motorkunnigaste modellflygare vi haft.
Gick bort för några år sen.
Bara horisonten är gränsen !
Uppvevning av gummimotorn. Modellen ? Ja, det ser väl alla…….
Piloten och hans skugga
Ett gammalt tidningsklipp, men ett bevis på viktorian.
Ut i naturen modellplansburen !
Eller i alla fall i en härlig bil och en Apollo moped med Zuendappmotor.
Personerna på bilden är: Karl Gustav Adolfsson, Bertil Lindahl
och Stanley Hillevärn.En fantastisk bild. Ett brottstycke från det karga småländska
odlingslandskapet i stenig skogsbygd i tidig vår. Som en miljöbild ur “Utvandrarna” nästan
. Bilen, kan det vara en Opel Kapitän 1949? Ja, jag är väldigt osäker,men detta var ingen
dålig bil vid denna tid. Kolla kläderna: Skinnjackor och som kronan på det hela, grabben i mitten
utrustad med en hatt eller som det hette “kanna”. Dessa tider kommer aldrig tillbaka, men jag är
säker på man hade lika roligt då som i dag, trots inget Internet eller mobiltelefon.
Opel Kapitän 1949 i all sin glans.
Vad ser ni pilotens blick ?
Stolthet. Känslan att modellen slår alla medtävlare.
Det är det modellflyg bland annat handlar om.
Att man åstadkommit något själv.
Provvevning av ny gummimotor. Vid uppvevning av gummimotorn töjer man gummit
och går sakta framåt i takt med att varven läggs på. Diverse smörjmedel applicerades
så man skulle få ut maximal kraft ur gummit. I dag flyger man bara en start med varje
gummimotor på toppnivå, sen byts den. Jaja, tiderna förändras. Under kriget när
importen var omöjlig av Pirelligummi, då fick man vackert flyga med gamla snoddar,
för det fanns inget annat och det var lika för alla.
Stolta piloter från Småland med modeller inför en tävling.
Från en tävling på tidigt 50-tal med Stanley Hillevärn till vänster
och jämte honom Arto Viiri Finland,hans medtävlare. Piloten med
modellen till vänster, Ho Fang Chin var mycket duktig byggare och
flygare. Han startade senare en modellflygfirma som hette tror jag
“Orienthobby”. Tyvärr omkom han i en bilolycka runt slutet av 70-
cller början av 80-talet. Till höger längst fram Otto Henningsen Tyskland.
En egenkonstruerad gummimotormodell. Kolla den långa kroppen
. Alltså på modellen. Pilot Bertil Lindahl med sin G:int som han
blev Smålandsmästare med. Bilen i bakgrunden går inte heller av för hackor.
En Morris Minor.
Inställning av komp och bränslenål inför en tävlingsstart.
F-modell
Ännu en F-knarr med dieselmotor i nosen. Är det en Webra ?
Jag tror detta är Åke….? med en Tempo Wakefield.
Tändning av fusen eller en slutlig justering innan start på en Wakefield inför en tävling på isen.
En klassisk Wakefieldmodell.
En modern Wakefieldmodell.
Åke och hans kompis Bertil Lindahl.
Hårda grabbar bär hatt i minus 20 grader !
Från modellflygklubben “Termik” i Värnamo i deras klubblokal 1955
Läs här om Wakefield:
http://en.wikipedia.org/wiki/Free_flight_(model_aircraft)
Läs här om OT-flygning i Sverige:
Det kommer två avsnitt till från mitt besök hos Åke.
