Kategorier
Okategoriserade

LÅT MIG TILLÖNSKA SAMTLIGA BESÖKARE

 

 

 

 

En god Jul och ett Gott Nytt år 2016 !

 

 

 

 

 

_DSC8087

Jag hoppas av hela mitt hjärta,  du får uppleva en GOD jul och att 2016 blir
ett för dig  positivt och framgångsrikt år.

Av olika skäl ser jag  personligen med mycket förväntan framåt mot julen
och det nya året 2016
.

Det är samma förväntan,  som präglade ens sinne,  då man som barn otåligt väntade
julaftonen, med dess innerligt önskade   julklappar.

För mig innebär både  julen och ett nytt år ett hopp,   att förväntningarna
ska förverkligas.

Jag känner mig stolt och hedrad,  av att du  besöker  min blogg och jag hoppas,
du kommer tillbaka i framtiden,  så mina mål med min blogg i någon mån kan
uppfyllas.

Vi ses !

mats

Kategorier
Flyghistoria

2015 GAV MIG MÅNGA FINA UPPLEVELSER…

 

 

 

 

… hörande ihop med begreppet flyg och flygkultur.

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

När jag tänker tillbaka på 2015 och försöker rangordna de 4 händelserna,
som har
skapat flest känslor i samband med flyg och flygning, så är det inte lätt.

Det tycks,  som då jag summerar årets flygningar ständigt säger,  att detta är bästa
säsongen hittills.
Det är  ju härligt,  att allt går framåt och att den glädje jag
personligen känner då jag flyger mina modeller manifesteras mer och mer.

Alltså,  mitt intresse för att flyga blir bara starkare och starkare.

Det hänger antagligen ihop med,  att jag är en doer. Jag vill inte sitta på bänken
som en follower och se tåget köra förbi….
för då är det försent.

Det har hänt så mycket positivt i år,  att för mig är det svårt att välja,  det som
lämnat
störst känslomässiga avtryck .

Men efter lite funderande och övervägande är det dessa fyra tillfällen,
som manifesterar sig omedelbart och tydligast, vilka  har anknytning
till flyg.

För att jag ska minnas en speciell dag,  då jag flugit, behöver det inte innebära,
att det
var modellen eller flygningen,  som profilerade sig i minne. Det kan vara,
vad som helst, 
vilket inträffat,  då jag varit ute med mina modeller.
Är du ute och flyger i naturen,  händer
ofta något oväntat. Alltså,  något du inte
kan förutse. När det händer något oväntat,  upplever jag det som
något positivt,
något som stimulerar fantasin och länkar in tankarna på nya vindlande
vägar.

Så flygning är mer,  än att ställa in tyngdpunkten och ladda acken.
Det kan var förmånen, då man
sitter på tuvan på Hovs Hallar och väntar på vind,
att få se en kaskelottval blåsa
utanför kusten. Det såg jag 2005.
Eller se en berguv slå en korp vid hangkanten. Om du har tur,  kan du se en havsörn
majestätiskt flygande på hanget riktning Hallands Väderö för att proviantera.

Så,  då jag är ute för att flyga,  vill jag ha mitt sinne öppet för alla intryck, ty de
perceptioner du vederfares,  gör att du laddar upp ditt inre upplevelsebatteri med
positiv energi, som du kan tanka ur sedan.

När jag flyger vid Hovs Hallar, Tjärby eller Kullaberg,  träffar jag nästan alltid
engagerade människor,  som är nyfikna och intresserade av att få  veta,
hur det fungerar och hänger ihop…

Jag tänker på,  då jag i somras träffade ett amerikanskt par vid gravfältet öster
om Tjärby Kyrka.

Mannen skulle fylla 80 och på min fråga vad de gjorde just här, berättade han, att
han var intresserad av just 800-talets historia i Norden och speciellt vikingarnas
historia. Tänk,  åka till Skandinavien
för att besöka  platser som har en historia
länkade till vikingarna.
Jag tipsade honom  om de vikingabosättningar man funnit
upp emot Laholm längs Lagan.

Mannen var också en mycket aktiv privatpilot och hade under 40 år flugit som
kommersiell pilot i USA. Han berättade mycket om,  då han flög TWA och Super
Constellation. Han sa,  det var världens bästa 3-motoriga flygplan…

Han berättade och gav mig en länk,  som visade hans nyinköpta Piper Archer i
den privata hangaren i Arizona.

På Hovs HallarsPlatån,  kan man som modellflygare sommartid,   vara omgiven
av 10-15 personer,  som stannat till för att få lite info,  av han som sysslar med
sina flygplan. De flesta jag möter är vetgiriga och vänliga.
Jag älskar att berätta för folk,   hur jag  kan flyga på ett hang och 
om tekniken
vi använder.

Flera som jag talade med,  skickade jag bilder , som jag  tagit  från min modell
och det kom
alltid vänligt tack tillbaka.

I somras mötte jag ett äldre par,  som bodde i sin fina husbil nere på parkeringen
framför värdshuset på Hovs Hallar och vi talade en lång stund med varandra.
Mannen hade på början av 50-talet tagit
C-diplom för segel vilket föranledde mig
att överräcka honom min radio, efter 20 sekunders instruktion, så han fick provflyga
min Ava.

Som med de flesta gamla piloter satt takterna  kvar i förlängda märgen och
han höll,  med vill jag säga,   tindrande ögon och ett leende på läpparna,  min
Ava i luften utan större problem.

Han var så glad !

Jag råkade  uttrycka,  när vi stod där,  att jag var egentligen sugen på något
att äta på värdshuset och tänkte inte mer på det.
När jag var på väg till bilen på parkeringen ropade mannens hustru till mig från husbilen.

Jo, de  hade brassat mat och jag bjöds in. Förstår ni,  vad jag menar med oväntade
händelser, som kan inträffa,  då du modellflyger ?

Är jag utåtriktad och bjuder på mig själv, går det lättare att presentera modellflyg
för allmänheten i en positiv anda.  
Det går inte att gå runt och hänga med
huvudet,  undvika
folk och utstråla oginhet och negativism.
Vi ska vara lite av ambassadörer för vår  hobby och tala om det , vi helst sysslar med,
flygkultur !!

Enskilda händelser direkt länkade till flygning,  har jag  i mångfald. Jag noterar
alltid i mina flygdagböcker,  då jag varit ute med mina modeller,  var jag flög, med
vad jag flög, väder och
annat. Roligt att rulla tillbaka dit nu,  under det som ska vara vinter.

Under förra hösten hade jag skrivit några poster om flyg i Halmstad under
40 och 50-talet.

Jag fick ett mail från Björn Persson som jag sedermera ringde. Han berättade
att hans pappa,
Kurt Persson, nu 89 år gammal hade arbetat vid ett företag i
Halmstad, beläget nere vid Civila Flygfältet
som då hette AB Flygindustri och
som tillverkade segelplan och sedermera lastseglare för försvaret.

Jag blev inbjuden till Kurts och  hans familjs stuga i Haverdal och fick där
tillgång till en bildskatt.
Det var Kurts fotoalbum med bilder från hans arbete
vid Flygindustri dels i Halmstad och dels
i Malmö.

Kurt som jag skrev, är 89 år, men jag fick uppfattningen han är  knappt 70 !
En ungdomlig pojk
i allra högsta grad !  Kurt är troligtvis en av de få överlevande
från A-B Flygindustri i Halmstad och A-B Kockums Flygindustri på Bulltofta
i Malmö.

Kurts fotoalbum är  flygkulturell tillgång av oskattbart värde. Dessutom,  att jag fick
direktkontakt med
en,  som varit med om dels byggandet av flygplan dels
var  ett ögonvittne till,  då de två
B-24 Liberatorbombarna nödlandade
på Civila Flygfältet efter en raid över Tyskland.

De bilder som finns på olika ställen på nätet av planen,  stammar förmodligen
från Kurts kamera,
eftersom Kurt var en då närvarande fotograf.

Att jag fick tillgång till Kurts bildarkiv,  ser jag som en stor ynnest och jag
är mycket tacksam för det.
Hela historien har jag noga redovisat på min
blogg och ni finner det,  om ni söker på “Flygindustri Halmstad”.

Jag är ganska nöjd med,  vad jag åstadkom med hjälp av Kurts bilder,
som jag fotograferade av
och lade ner mycket editering på, för de skulle bli
så bra som möjligt och jag tror,  jag gjorde bilderna och Kurt rättvisa med mitt jobb.

Vanvettig episod nummer I från i år,  som jag aldrig kommer att  glömma,
var då jag flög på den nyss tillfrusna isen på  Skärsjön 12 km österut från Halmstad.
Jag hade hälsat på en gammal jaktkompis i trakten och hade som vanligt med min
Sparky utrustad
med en Goprokamera liggande i skuffen, om något skulle dyka upp
värt att dokumentera.

Nere på  Skärsjön låg isen,  till synes stabil, trots det bara varit kallt i 5 dagar.
Jag tog fram modellen,  gick försiktigt ut på isen ledsagad av dess knakande och
knirkande.
Satte ner modellen, på isen vilken var täckt med ca 2 cm nysnö,
slog på kameran 
i  videoläge och startade.
Det var nästan vindstilla, acken var fulladdad och likaså kameran.
Det såg ut att kunna bli en fin flygning. Att flyga på is har en fördel..
..det är lika högt överallt, så man kan våga utföra lite våghalsigare aerobatiska
rörelser.

Alltså kunde jag flyga mycket lågt,  med ena vingen så gott som släpande
spetsen i snön,  samtidigt som kameran gick. Jag tänkte att detta blir fint…
tills jag flög för lågt, vingen tog tag i snön,  som hade samlat sig och frusit
och så stod modellen på isen ca 75 m från land.
Ingen fara på taket tänkte jag, det är ju el och den står på hjulen,  så det är
bara att gasa på och starta.

Trodde jag….Hjulen satt stadigt fast i den frusna snön, som hade hopat sig,
så modellen kom
varken fram eller tillbaka. Jag försökte verkligen och använde
alla knep jag kände till, men förgäves. Modellen stod där den stod.

Nu är det så, att jag lämnar aldrig någon av mina modeller åt sitt öde,
om jag hamnar i en dålig situation.

Första åtgärden var att kolla att  min mobiltelefon var  lätt tillgänglig om
jag skulle behöva ringa ett nödsamtal, lämna
sändaren i bilen för att helt
enkelt gå ut och hämta modellen 75 m från land. Det var bara att glömma.
Gick inte
för isen var alldeles för tunn. Hade jag fortsatt hade jag gått igenom
och fått ett uppfriskande dopp.

Alltså, blev det till att fundera. Modellen med tillbehör och kamera 6-8000 kr.
Det egna livet värt……..

Jag hade tre alternativ,  varav det ena var uteslutet. Att lämna modellen åt
sitt öde…nä,  det var inget val för mig.

Alternativ två var att köra hem och hämta mitt långa kustfiskespö med ett
tungt drag och stå vid kanten
och försöka få modellen att nappa genom att
kasta förbi och få tag i den
övergivna Sparkyn, för att kunna bärga in den
till kanten och säkerheten. Detta hade varit en möjlig lösning, men hade krävt,
jag övergivit min modell på isen i en timma och det ville jag inte, för tänk om…

Det tredje alternativet var,  att om jag tog två långa granslanor,  som låg i
skogen, för man hade just gallrat,  om jag  använde dessa
slanor att fördela
vikten över isen med, kanske jag skulle kunna ta mig ut de 75 meterna och
tillbaka igen.

Så jag tog fram tre slanor, hämtade min morakniv i bilen och stoppade den
i bröstfickan på jackan, för jag skulle ha något,  som kunde fungera som
isdubb,  om jag trillade genom isen. Allt löst la jag i bilen, förutom mobiltelefon,
ett kortare snöre jag hade och kniven.

Alltså ut till modellen. Jag kröp sakta utåt,  under det att isen muntert…
knakade under mig, men jag bedömde,  att  isen skulle hålla…
Den var mellan 4-5 cm tjock…Det var jobbigt att krypa med muskler på
helspänn och jag trodde aldrig,  jag skulle komma ut till modellen.
Det tog 15 minuter att krypa ut med granslanorna till min Sparky.
Ute vid modellen var isen,  försiktigt uttryckt, förrädiskt tunn och jag
var stenhårt fokuserad att få isen att hålla och få tag i modellen och komma
in till fast mark snarast.

För att hålla vikten fördelad på granslanorna, som var ca 10-15 cm tjocka,
var jag tvungen,  att ha knäna på slanorna…ni kan förställa er,  hur det  kändes
då knäna gled från 
sida till sida på granslanorna..det gör gott på en åldrings leder….

Jag apterade linan i modellens högra huvudställs hjul, så jag kunde dra fram
den med linan i vänsterhanden så jag kunde koncentrera mig
på krypandet till
100 %. Efter en som jag tyckte evighet,  kom jag tillbaka
till stranden med modell
och kamera,  som fortfarande muntert blinkande talade om,  att den
videofilmade.

Då jag reste mig från isen och var stående vid stranden insåg jag,  att det jag gjort nu ,
skulle jag inte gjort. Inte ensam.

Men nu var det klart och jag kan erkänna,  att jag var ganska  slut fysiskt och
även mentalt
var det en ansträngning ! Kan ha varit eftertankens kranka blekhet,
som väl alltid är bäst att vara varse,   innan man gör något, som drar igång binjurarnas
adrenalinutsöndring….

Men modellen blev räddad. Hemkommen kollade jag videon och klippte
ur stillbilder, som ni kan se efter denna text.

Allt är dock inte kyla och snö och knakande isar. Sommartid sittande i min goa
BilTemastol
  med min Ava högt i skyn,  är en upplevelse,  som ger mig oerhört mycket.
Att sitta avkopplad i fint väder  med en variometer som muntert piper fram
sina toner indikerande stig och den kvinnliga tyska rösten som berättar
min höjd från min  modell,  som flyger perfekt i en termikblåsa, då säger jag till
mig själv,  att detta är meningen med livet,  att vara förunnad at tfå  sitta här och
flyga  utan pekpinnar och njuta ! Allt detta som ett resultat av tekniska innovationer
och modellflygares nyfikenhet och viljan  att anamma de tekniska landvinningarna.

Jag flyger inte bara termik då, utan jag lär mig mycket annat,  både vad gäller
väder och natur. Där jag flyger termik finns häckande glador och de är
mycket sällskapliga segelflygare,  som konstant kommer till modellen, om jag ligger
i en blåsa där de försöker  piggybacka på min Ava. Fast glador är jämfört med min Ava
eller ormvråkar inga vidare termikflygare.
Har jag kameran i,  brukar det bli fina bilder på fåglarna.
Är det så goda förhållanden,
som det kan vara ibland, så går tiden fantastiskt fort

Om jag är i luften 2 timmar,  kan jag uppleva det som 10 minuter, eftersom tiden
saknar  relevans i en  god flygupplevelse. Min erfarenhet är ,  man hamnar i  ett
kontemplativt tillstånd en sådan  dag,  då förutsättningar för termikflyg är gynnsamma.

Jag tycker aldrig någonsin,  det är tråkigt att flyga mina modeller. Varje gång jag åker för
att flyga är jag full av förväntan och otålighet. Känner man ingen glädje eller lust,
då är ens hela
koncept, modellflyg,  en död anka.  Därmed är det  mer meningsfullt
att virka grytlappar eller scrolla alla annonserna på Blocket från Ö till A.

Efter en heldag,  vid exempelvis något av mina termikflygställen,  är det spännande
att föra över mina kamerabilder till min dator,  som beskriver hur dagen avlöpte.
Roligt att ha…inte samma dag, men om 10 år.

En dag i mitten av Oktober hade jag kört till Lagaoset för att i vanlig ordning gå
en rejäl
runda, ta lite bilder då jag flanerar, som jag brukar. Men i bagaget på bilen
stod som vanligt min
Sparky laddad med Lipo och Gopro.
Det kan ju bli tillfälle till flygning.

Klockan var ca 1500 på eftermiddagen och solen var på väg ner från en molnfri
himmel. Det var ett mycket mjukt och varmt   fotograferingsljus. Så jag kunde
inte stå emot.

Upp till min bil  vilken stod parkerad jämte en besökande tysk familj med husbil,
som var
på semester, där   jag  hämtade min modell och radio.

Nu inträffade en vanvettig, låt oss kalla det oväntad händelsekedja, som ledde till
episod nummer II i samband med mitt modellflygande. Har du tänkt på förresten,
så enkelt allt blir med elmotor ? All flygning blir lättillgänglig.

Vinden var nästan noll.  Det var dock mycket vatten i Lagan, eftersom man släppte
vatten vid kraftstationen
i Laholm.

Mitt mål var att ta bilder på låg höjd för att dra fördel av den varma färgen
vid solnedgången. Så modellen placerades på  sanden,  vilken  var hård och perfekt
som startbana.

Den enda personen på stranden förutom jag,  var  en fritidsfiskare, som just hade
gett upp och  var fångstlös med aningen uppgivet kroppspråk  på väg till sin bil
på parkeringen.

Jag flög och fotograferade av,  det jag ville plåta och skulle avslutningsvis flyga
lågt över Lagan och fotografera in mot land,  då jag beräknat,  att den nedgående
solen skulle skapa varma fina färger på sanden. Alltså jag kom
från höger ca 25  m
ut från stranden, svängde lite vänster för att få samma
avstånd då jag flög över
Lagan och så drog jag ner hastigheten.

Sen gick det som det gick….jag flög för sakta,  modellen vaggade till i inledningen
till en
snaproll och jag gav motroder och drog på för att motverka snaprollen.
Då naturligtvis, snappade modellen åt andra hållet och åkte i sjön från 2 m höjd.
Hade jag inte givit motsatt sidoroder,  hade jag nog klarat det med enbart motorpådrag…

Jag upplevde en Déjá vu situation  med min Sparky. Först isäventyret på
Skärsjön och nu äventyret på Lagan med en
vattenlandning. Modellen
flöt på vingarna och for iväg med bra hastighet med Lagans 
strida ström mot havet.
Jag hade 5 sekunder på mig att ta ett beslut. Det gjorde jag.
Jag fick av mig alla kläderna,  fortare  än den snabbaste strippan vid HansaViertel i
Hamburg och sprang ut i Lagan. Det blev djupt nästan omedelbart.
Min första tanke då jag började simma  efter modellen som var ca 25-30  m från
stranden av Lagan mig var:

Det är ju inte kallt i vattnet ! Vi hade ju ungefär den 25 Oktober.
Min andra tanke var: F-n vad modellen flyter i väg fort med strömmen och jag
drabbades av aningen av ett tvivel, 
under en kort sekund, om jag skulle kunna
simma ifatt modellen.

Ok, har jag hoppat i så får jag fortsätta, så  jag crawlade på så mycket jag orkade
och kom efter ca 75 m simmning relativt stranden fram till modellen.
Då jag fick tag i Sparkyn,  drog jag  isär strömkabeln från LiPon,
för att inte
elektroniken skulle gå sönder onödigtvis mycket. Sen höll jag modellen
i handen
och simmade med  ett kombinerat crawl och hundsim mot stranden.
Låg mig säga 
att strömmen var stark. Jag fick kämpa på för att komma i land.
Strömmen i Lagan hade flyttat mig ca 75 m ut i Kattegatt under min bärgning,
vilket gjorde,  att jag kom iland på stranden 100 m längre bort mot Halmstadhållet.

Och jag vågar  påstå,  jag är en god simmare , men jag var utschasad.
Slutligen nådde jag äntligen
  stranden  och tog mig på något darrande ben upp ur
Lagans bruna vatten,
bara för att mötas av en förvånad blick från mormor och
morfar och två barnbarn från den tyska familjen
i husbilen…
Vad säger jag,  då jag endast iklädd en Sparky står på stranden inför
främmande
människor ?

Jo,  man får  ett  behov av att förklara sig, så inte de besökande tror,
man är en galning….

Så jag drog igång förklaringen, men blev avbruten och mormodern sa att jag skulle
ta det lugnt att klä på mig först och  sen 
komma upp till husbilen och därefter berätta.
Ok jag gickt tillbaka där jag slängt av kläderna,  tog på kläderna igen och fortfarande
frös jag inte.  Märkligt.

Tog min radio och min modell och bar till min bil, där jag tog av vingen och
lade modellen  upp och ner så vattnet skulle rinna ut.

Sen bjöd mormor och morfar från Dortmund på kaffe, smörgås….trevliga
människor, som berättade varför de så ofta besökte vårt land.

Dagen avslutades hemma, där jag spolade modellen med varmvatten för att
få bort eventuellt saltvatten, som kunde  ha påskyndat och fungerat som katalysator
för elektrolysen, då min acke var inkopplad vid badet,  vilken fördärvar kretskorten,
så de ser ut som Kvibille
ädelostar.
Modellen fick torka i två dagar i solen, fick en sprayning
med Biltemas
fuktutdrivare över elektroniken och sen var det dags att se, vad som eventuellt
gått sönder.

Sidorodeservot hade lagt av. Reglaget hade lagt av. Det andra servot ok,
mottagaren ok och det mest fantastiska,  min Gopro var hel ! Man kan se på
filmen,  att kameran fortsatte fotografera under vattenytan !

Badningen med modellen underströk ännu en gång, första gången var då min
Blue Phoenix på grund av radions felflunktion landade i hamnbassängen i
Oceanhamnen i Halmstad,  att det känsligaste är reglaget, så det har jag
lagt
i en förslutbar vattentät påse, om det otänkbara skulle hända igen.
Likaså mottagaren har jag lagt i en förhoppningsvis tät plastpåse, som sitter
mitt  i modellen. Det är för att vattnet, antingen modellen ligger rätt eller felvänd,
inte ska dränka mottagaren.

Att kameran klarade sig,  beror på att Lagans vatten är sött, så elektrolysen
uteblev till stor del. Kameran fick ligga efter avtorkning ovanför kylskåpet i 5 dagar.

Sen testade jag och den funkad ok. Det enda var,  att displayen syntes dåligt.
Får se om det bättrar sig. Annars blir det en Gopro 4 Black.  Men det ligger i framtiden…

Vad jag lärde mig ? Flyg inte lågt och sakta över vatten…risken finns att du
får ett oplanerat bad…

Jag kontaktade mitt försäkringsbolag och refererade för deras skadereglerare,
vad som hänt
frågande  om jag var berättigad till ersättning. Man var inte helt
säker,
men ska jag tolka deras svar,  så hade jag troligtvis fått ersättning,  om jag
låtit modellen flyta i väg och relativt snabbt sjunkit. Försäkringen ska täcka
oväntade och oförutsägbara…händelser enligt försäkringsbrevet.

Vis av erfarenheten har jag maxskydd på min hemförsäkring med lägsta självrisken.

Alltså,  ännu ett äventyr där jag fysiskt tog ut mig  fullt och helt.

Det var 11 grader i vattnet, jag kollade med SMHI.

I Augusti åkte jag och min ordförande i ÅMFK,  Roffe Maier,  till
MFC Tarp FlugTag  just söder om Flensburg.
Det var som vanligt en fin upplevelse och som gynnades av en lucka
med superfint väder torsdag, fredag, lördag och söndag. I övrigt var Augusti
usel med regn. Det kom mycket folk, 
på söndagen uppskattningsvis sammanlagt
4000 personer. Jag har aldrig
sett campingen så fullsatt med flygande
modellflygare…,  som den var 2015.

Vi fann ett B &B boende 10 minuter från klubbfältet med trevliga ägare.
Både jag och Roffe flög våra elseglare i den svaga men stadig termiken.
Eftersom jag redan redovisat vår resa till Tarp på
bloggen kan ni söka på
Tarp 2015,  så finner ni vad jag skrivit om Tarp..

Nästa år ska vi åka ett stort gäng förhoppningsvis och deltaga i det
gemytliga meetinget. Jag fick idag ett brev från Jörg Keil där han
tackade för vår medverkan och för de tvåhundra
bilderna jag skickat MFC Tarp.
Roligt vi blir uppskattade !

Som avslutning på min lilla redogörelse för 2015, vill jag nämna ytterligare
en positiv sak.

Jag kunde köpa tillbaka min för 7-8 år sen sålda hangmodell Gillette.

Det gjorde mig verkligen glad,  att jag lyckades få tag i den hos Kalle Thorsell
i Edsvära utanför Kvänum i  Västergötland.
Jag har  renoverat den  och lackerat kroppen. 
Vingarna är hyfsade bra, men jag har
köpt Oracover och de ska så småningom strippas, spacklas, lackas och
förstärkas med 25 grams glasfiberväv som lackas på med acetonförtunnad
epoxiplast på torsionsnäsan..för att sen kläs om.

Jag har gjort två flygningar med den. Båda i svag vind och flygningarna gick på nåder,
speciellt nere på Hovs Hallar, som jag beskrivit det i en post på bloggen.

Men vid första bästa tillfälle med bra västlig eller nord/nordväst vid HH ska jag testflyga igen.

Naturligtvis hände mycket annat 2015,  men detta var några ögonblicksbilder
från mitt flygliv 2015.

Lite bilder kommer och ni kanske har sett de förut, men de får gå ett varv igen, om det är så…

Av de modeller jag sett flyga under 2015,  står en fram över allt annat.
Det är Markku Tähkäpääs S-2
segelmodell med elliptiska vingar.

Ett mästarbygge som jag aldrig kan se mig mätt på !

Vi ses 2016 för då kommer mycket med flyg att hända, som redan är bokat !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC


        Jaha, kära modellbyggare…slå detta intarsia-arbetet… 

SONY DSC

                                                                                                                                  Markku och hans “Mara”.

SONY DSC

                                                                                                                   “Mara” hade mycket högt glidtal,  så vitt vi åskådare kunde bedöma.

SONY DSC

Markkus mästerverk.

SONY DSC

Matti släpper Markkus S-2.

(dec 29, 2014 12-27 PM)(1180x911)

Den olyckssalige piloten ute på tunn is…

 

(dec 29, 2014 12-27 PM)(1280x960)23914

Den större isgalningen, maior glacies stultus, med sina slanor.
Syns ibland på Skärsjön, Halland.

(dec 29, 2014 12-27 PM)(1280x960)23916

Lite mer än halvvägs…

SONY DSC

Som en scen ur en Wagneroperas final…effektfull dimma som kom på några minuter.

SONY DSC

Spåren som förskräcker eller…undrar vad en betraktare tänker,  då han ser spåren ?

2-DSC01701

Kurt Persson 89 år ung i  Haverdal, sensommaren 2015.

4-DSC01730

Kurt visar ett av sina fotoalbum.

5-DSC01737

Kurt som upplevde AB Flygindustri i Halmstad och Malmö.
Dessutom var vittne till och som fotografiskt dokumenterade
de två B-24 Liberatorbombarnas nödlandning på Civila Flygfältet.

19-_DSC4123

Bygge av Weihevinge AB Flygindustri.

40-IMG_1084

Del av arbetsstyrkan A-B Flygindustri Halmstad.

Kurt nummer 7 i översta raden från höger räknat.

44-IMG_0936

Så här roligt hade man i Halmstad Flygklubb under  mitten av 40-talet.
Kurt 4. framifrån.

54-_DSC4551

Flygklubbarna hade efter kriget fantastiska fordon som byggdes om till vinschning av segelplan.
Det viktigaste var en stor V-8 motor som det var tryck i, vilket gav bra höjd.

55-_DSC4555

Kurt Persson efter kriget..planet en Grunau Baby.

DCIM122GOPRO

Lagaoset och inledningsbilden på ett oplanerat höstdopp i Lagan/Laholmsbukten.

DCIM122GOPRO

Nu börjar det krisa…

DCIM122GOPRO

…och nu kom snaprollen…

DCIM122GOPRO

…med tillhörande vattenlandning på nosen.

 

 

DCIM122GOPRO

Här ligger min Sparky och har blivit transformerad till båt…

DCIM122GOPRO

Piloten river på ett ögonblick av sig kläderna…

DCIM122GOPRO

…för att ge sig ut på ett S A R uppdrag…

(mar 08, 2005 02-33 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

Min Gillette för 8 år sen vid provflygningen på Hovs Hallar med Rolf Holmer som kastare.

Digital StillCamera

De två modeller jag flög just denna dagen. En Gillette och en Arrow.

_DSC7467

Nyrenoverad kropp, fixade vingar efter återupplivandet av min Gillette.

_DSC7468

Synd byggsatsen inte tillverkas mer….

IMG_0006

After the resurrection…

 

 

Om 6 dagar är det Vintersolståndet, vilket innebär årets mörkaste dygn.

Sen vänder det och fortare än kvickt,  är det midsommar !

 

Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

EN INKLÄMD DAG MED NORDLIG VIND

 

 

 

Vädret har sista tiden inte bjudit på …

 

DCIM182GOPRO

…nordliga vindar, så det varit flygbart på Hovs Hallar för hangflygare av
vilken sort det än må vara..fast i dag söndag var det utlovat nordlig vind.

Jag åkte ner dit i uppehållsväder och växlande molnighet från Halmstad.
Bara för att  efter mödan  att ha släpat mig och mina grejor upp på platån,
monterat och gjort
klart,  mötas av först regn och sen en hagelskur.
Skuren drev förbi på 15 minuter, men både jag och min modell blev sura.
Dock icke mitt humör, då jag såg, det klarnade upp över Kattegatt.

Så det blev att vänta, torka av min Gillette från FVK, som var den modell, jag hade
med.

Till slut kom solen och vinden drog sakta igång från nord.
Men den var svag. Den låg på 2-3 m/sek,  vilket är ett gränsfall för att
kunna ta sig upp
i lyftet med en modell som Gillette.

Till slut beslöt jag mig för ett försök. Eftersom jag var på platåns topp,
finns det en
plats,  där det är bäst att kasta ut,  där det normalt inte
finns någon topprotor. 
Det är omedelbart till höger om den lilla
sänkan på toppen,  där vinden brukar vara  laminär.

Uppe på toppen där jag startade anloppet för utkastet,  märkte jag,
det fanns en topprotor ,
för det blåste i nacken…men jag visste,
att vinden längre fram mot kanten borde med viss säkerhet vara laminär.

Så jag satsade för allt jag var värd och fick iväg min Gillette bra.
Den gick rakt och jag förväntade mig lyft,  då jag gick ut över kanten.
Men det blev inget lyft…

Jag såg min höjd jag fått vid utkastet snabbt rinna bort, då jag gick
igenom kantrotorn och förstod omedelbart,  att risken är att modellen,
ve och fasa, riskerade att
försvinna ner under kanten och då skulle det
innebära morsning och goodbye till min modell.

Jag gjorde en snabb rush fram till kanten, det var ca 30 m och samtidigt försökte
jag
kontrollera min modell, som flög farligt nära stallgränsen. Inte enkelt !
Nåväl, framkommen till kanten, visste jag sen tidigare, att jag hade en
plan yta på hanget ca 30 meter
under den ordinarie hangkanten och
beslöt mig för att försöka sätta modellen
där.

Men först gällde det att komma dit. Det är svårt att kontrollera en modell,
om man
befinner sig över den. Dessutom i kraftig turbulens.  Jag fick i alla
fall Gilletten stabiliserad något sånär och styrde in den mot den plana
avsatsen.
Avsatsen består av  buskar och mindre stenar.
Inte speciellt modellplansvänligt, men det var mitt  enda alternativ !

Det finns en option till och det är att gå ut mot havet, accelerera och företa
en landning på stranden.
Jag vet ingen som lyckats, under de 43 år jag flugit
här med denna utmaning !

Min plan var att landa i buskarna,  för att minimera skadorna och rädda modellen.
Att landa modellen in i branten är nästan detsamma som att säga adjö till den.
Jag har en gång klättrat upp för den 60 m höga branten. Det gör jag aldrig om.
Jag kom in mot buskarna
lite vinglande, jag flög på stallgränsen igen och
då jag bedömde modellen var vid buskarna,
vilka var enebuskar, tryckte
jag ner den bestämt.

Modellen tog i buskarnas topp i normalt flygläge,  bromsades upp och modellen
gled sedan av grönskan och fortsatte
ner i stenpartiet, med låg hastighet..
Att trycka ner modellen är ett måste, för att få den dit man vill.
Det kan verka brutalt,  men hellre en landning med säker hastighet än en
vinglande färd i överstegrat läge,  som man inte vet hur det slutar med risk
för snaproll eller så dålig kontroll,  att man kan hamna i stort var som helst.

Det hade gått,  såvitt  jag kunde se,  så bra man kunde önska. Så det blev att
klättra ner för den synnerligen hala stigen
och hämta modellen. Alltid
spännande att inspektera en modell, som man trott var förlorad,
men
som genom tur och lite skicklighet blev räddad.

Jag kunde inte se några omedelbara skador på min Gillette och jag äntrade
kanten med lätt hjärta
och klättrade  tillbaka upp till min depå.

Gick igenom modellen en gång till och hittade en liten  skada i nosen,
som uppstod vid kontakten med stenarna.

Det fixade jag med Plastic Paddingspackel, våtslippapper och sprayburken
med vit färg, då jag kommit hem.

Nu undrade jag ju,  varför det blev så här, för det borde gått att flyga…

Svaret fick jag, när två skärmflygkompisar kom med sina grejor och
skulle flyga.
Det var Anna Hadders och Lars Agnas,  som spetsat på en
fin flygdag på HH.

Men de såg,  att det uppe på platån var dålig vind. Man balanserade lite för att få tiden
att gå i väntan på vind.
Vinden ökade, men där vi stod,  kändes inget.

Jag berättade,  att detta är ingen ovanlig situation. Vi kunde se det
blåste på havet och jag påstod
frankt,  att det finns lyft,  bara man
kommer utanför kanten och upp några meter.

Det blåste i björkarna vid hangkanten, men tyvärr hade jag missat att
ta med min vindindikator för kanten, vilket är ett 6 m långt metspö från
BilTema med en 4 m lång videobandsstreamer. Detta är det bästa verktyget,
om vi vill veta lyftet vid kanten. Genom att använda ett lätt videoband,
kan man se om vinden är turbulent eller laminär, vilket kan bestämma
om förutsättningar för en start eller ej föreligger.

Där vi stod på toppen, var det nästan inget tryck i vinden.
Allt berodde på kantrotorn och topprotorn, som muntra snurrade glatt på,
så vi
hade vind i nacken, då vi stod i riktning mot havet.
Det kan var frustrerande eftersom havet
indikerade 5 m/sekund nord…
Om vinden är 5 m/sek eller mer,  kan man lätt se,  genom att vågorna vid
denna vindhastighet börjar bryta. Det gjorde de nu.

Vi var överens,  att det finns lyft, det gäller att komma ut från hangkanten
och träffa på den laminära vinden. Ett klassiskt hangproblem, som jag
upplevt många
gånger här. Kommer man bara ut, så lyfter det.

Lars kunde slutligen inte hålla sig längre utan drog upp skärmen,   då rotorn tog
en paus eller flyttade sig och kände, det drog ok i linorna vilket indikerade att
startmöjlighet förelåg och Lars startade ut.
Lyftet var naturligtvis… mycket bra och strax efter startade Anna och
brast under flygglädjen ut i sång genom att solosjunga Sankta Lucia…
Det var  troligtvis första gången i historien, som det sjöngs Sankta Lucia
från selen till en paraglider på Hovs Hallar.

Roligt de fick flyga efter all deras möda och väntan.

Jag fick åka hem,  i alla fall rikare på erfarenhet och med föresatsen att
fästa antihalktejp
på kroppen på min Gillette,  så jag får ett rejält tag
med fingrarna utan att glida, då jag ska kasta iväg
min modell.

Jag var nöjd med dagen och i synnerhet,  att jag kunnat rädda min
modell ur ett omedelbart
hopplöst läge.

Ett mail från Lars talade om, att de som flög skärm hade fått ett fint luciaflyg !

Här kommer lite bilder och alla är tagna med min  GoProkamera,
som jag höll i handen.
Vidvinkellins, lite dåligt ljus och då blir det,
som det är.

En del bilder är klippta från en video.

 

 

 

DCIM182GOPRO

Platån 13. December kl 1000

DCIM182GOPRO

En del av sysselsättningen på ett hang för en skärmflygare…

DCIM182GOPRO

...parawaiting

DCIM182GOPRO

Eller gör man som Anna…balanserar…

DCIM182GOPRO

…och hoppas vinden ska ta sig.

DCIM182GOPRO

Lars är sugen…

DCIM182GOPRO

…och vi kunde se att vågorna började bryta , vilket betyder ca 5 m/sek i vind.

DCIM183GOPRO

Lars ringer till väderstationen och kollar vinden.
Framtill sitter hans vario/gps och höjdmätare.

DCIM183GOPRO

Anna Hadders, en frisk fläkt i skärmflygarskrået med mycket energi och flyglust !

DCIM183GOPRO

Lars kan inte bärga sig längre utan…

DCIM183GOPRO

…drar upp för att starta.

HH Lucia del 2.-004

När Anna såg att det bar ok, var hon inte sen att ta efter…

 

HH Lucia del 2.-006

…så hon tipptåade sig framåt tills det lyfte henne…

HH Lucia del 2.-007

…över björkarna och ut…

HH Lucia del 2.-009

…i fri luft.

DSC05627

Sen var det bara att njuta på !

DSC05631

 

DSC05638

 

DCIM182GOPRO

…medan en  frustrerad  modellflygare  vankade runt i väntan på vind…tur han
hade med sin skärmflygoverall,
som är ett utomordentligt plagg.

.

Kategorier
Naturbilder

JAG FÖRVÄNTAR MIG ALLTID NÅGOT OVÄNTAT…

 

 

 

 

 

…när jag flanerar längs  stranden.

 

 

 

 

_DSC7732

 

1

 

 

Efter ett blåsväder kan man göra fynd vid stränderna.
I synnerhet längs stränderna i Laholmsbukten.

Min promenad gick från Lagaoset upp till Genevadsån längs
stranden, därefter in till promenadstigen i strandskogen tillbaka
till Lagaoset. Det blir cirka 16 km.

Fortfarande blåste det frisk bris och på en del ställen yrde sanden
vasst mot kinden.

Stranden var,  efter att havet dragit sig tillbaka,  jämn som en fotbollsplan.
Dynerna var naggade i fronten av de inrullande vågorna och erosionen
firade triumfer i dynkanten, då sanden mot havet hade glidit ner,  som
smältande, rinnande glass.

Fynd gjorde jag och bilder tog jag.

Vill ni hänga med en flanör och strövare så hoppa upp…. !

_DSC7698Vyn som möter betraktaren vid Lagaoset efter stormen “Gorm”.
Där vågorna börjar bryta, där finns den normala strandkanten.
Nu högvatten på grund av det låga lufttrycket och västliga vindar,
som pressar in vatten från
Nordsjön in i Kattegatt och  Laholmsbukten.

_DSC7701

Den återuppståndna bäcken har skurit en vass wadi genom marken…
som samlade upp den yrande sanden.
Här handlar det om att ta och ge i naturens kretslopp.

_DSC7710

Du ser själv,  hur sandflykten påverkar bäcken.
Läsidan utjämnad och lovartsidan vass och ståndaktig.

_DSC7714

För en vecka sen fanns här ingen bäck.
Den var uttorkad.

_DSC7729

Denna kanten vetter mot sydväst, vilket är en gudagåva
till hangflygare,
För nu kan vi flyga på sydvästlig vind också.

_DSC7739

Det minsta hinder, om det ligger still, skapar turbulens
och en grop bildas,  då turbulensen drar med sig sanden.
När sedan vinden blåser över den långsmala gropen,

sjunker trycket i den och sanden kan lättare sugas med.

_DSC7744

Den mindre strandfjanten stod och gapade i vinden med sin spetsiga näsa i vädret…

_DSC7756

…medan vårt gamla strandmonster plaskade i bränningarna och bara njöt av tillvaron.

_DSC7762

Det nyskapade sydvästhanget. Höjden 2-3.5 meter, alltså fullt flygbart på 400 m längd.

_DSC7775

Så här ser erosion i dynkanten ut i verkligheten.

_DSC7792

Kolla strandrågen och sandrörens  rötter… sandrören har bladen som sticks,
inte konstigt de har överlevnadsförmåga torra somrar.

_DSC7795

En nyss uppspolad fullvuxen knubbsäl…

_DSC7805

…som inte företedde några yttre skador,  vad jag som lekman kunde se.

_DSC7823

Här brukar jag stå och flyga mina modeller.
Höjden bra både för modell-och skärmflygare.

_DSC7832

Det kan inte bli högre nu…tror jag.

_DSC7849

Som sagt, hanget är mer  20 km långt !

_DSC7852

Ser ni stolpen…för ett år sen stod den 3 m  från kanten.
Nästa storm så faller den…

_DSC7880

Avtryck  som talar om,  hur högt havet gått,  genom sedimenterade svarta ränder
av delvis organiskt material,  här kanske tillfört från Lagan.

_DSC7883

Efter “Gorms” påverkan ser detta nästan ut som ett derivat av en pyramid byggd av Mayafolket.

_DSC7903

Detta är den polerade stigen upp till parkeringen och  den allestädes
närvarande vinden håller stigen ren från lös sand.
I dessa veck i
dynerna får vinden mycket högre fart på grund av det trattliknande utseendet.

_DSC7908 Rhododendronens blomsterämne för nästa år  syns redan i den lilla knoppen i mitten.

DSC04718

Ja, det är bara gråa moln,  som inte direkt lyfter humöret…

DSC04735

Fåglar flyger lågt i den hårda vinden…

DSC04745

…och  med vinklade vingar för att effektivisera flykten i kraftig motvind.

DSC04750

Jo det är sant…apelsinerna har just mognat vid Tönnersa Strand.

DSC04761

Den svartnosade knölormen håller upp nosen i vinden
och känner vittring av något…nåtgott…

DSC04788

Jag undrar,  vem som kastade denna gamla plastflaska i sanden…och för  hur många år sen ?
Den som slängde flaskan kunde inte veta,  att en som hette Gorm skulle avslöja förbrytelsen.

DSC05571

På en åker jämte stranden två förvridna plåtar. Nej, det var inte en flygolycka,
men däremot ett
före detta ladugårdstak som köpt vingar för pengarna,
då Gorm kom och erbjöd flygväder…

_DSC7915

Som syns, inget riktigt klart ljus..glåmigt.
När jag promenerar här,  har jag vanvettstrafiken
på E6 till vänster och havets starka brus till höger…

_DSC7917

…och eftersom detta är ett naturvårdsområde,  sker ingen avverkning,
utan skogen får sköta sig själv.
I brist på gallring blåser träden ner
då och då. Marken är sur och rötterna får
dåligt fäste eller ankring,
därav orsaken till fällningarna.

_DSC7926

Som vanligt, höll jag på att säga, hittade jag en nödlandad ballong från Holland.
Det är, en av flera ballonger jag hittat här. Den leksaksballong som flugit dokumenterat
längst,  var en ballong som släpptes i England , vilken sedermera landade i Australien…
Hur kan en liten ballong flyga så långt ?  I dag finns småballonger 
tillverkade
i mylar, vilket är ett tätt material,  som inte släpper ut
heliumgasen. Är sen ballongen
inte mer än halvfylld, kommer den inte 
att spricka,  då den når 30000 m.

Ja, sen flyger den på…

Kategorier
Naturbilder

SKUMMANDE BRÄNNINGAR MOT EN PIR…

 

 

 

 

…ser inte alltid ut,  som man tror.

 

 

 

DSC04687

 

 

 

 

 

Vi vet ju alla,  att om en våg slår emot ett föremål, omvandlas energin i
vågen till ett medel,  som får  skummet att spruta.

Vi hade en storm, Gorm, som skapade lite högre vågor och dagen efter
var jag ute och fotograferade just …skum och då en våg bryter.

Rätt så överraskande mönster,  eller vad säger du ?

Här kommer några ögonblick vid Halmstad vågbrytare efter stormen,
som visar de avtryck, 
den lämnade då vågorna slog mot vågbrytaren.

Bilderna har en anstrykning av kvällsljus, vilket gör att de  färgas
lite varma
av den nedåtgående solen. Bilderna togs ca 1530.

Det var alltså dåligt ljus.

DSC04506

DSC04525

 

DSC04536

 

DSC04582

 

DSC04584

 

DSC04589

 

 

 

DSC04600

Skummet till vänster har vissa likheter med en nebulosa i rymden.

DSC04605

 

 

 

DSC04606

Det är lätt att låta fantasin flöda och se konkreta ting i de former som vattnet skapar i skummet.

DSC04607

 

DSC04612

Ibland då en våg slog i, blev det som en explosion…

DSC04661

 

DSC04683

Den vitklädde dansören som står på ett ben i en bur av skummande vatten…

DSC04684

Här står dansören framåtlutad och ser åt vänster.
Ser ni, att  han har ett kraftigt markerat käkparti…

DSC04686

Nästan som strukturen av ett visset löv

DSC04688

Två vattenväsen buggar i en skummande rock´n´roll

DSC04694

 

 

Ja, det var lite skum bara…

Kategorier
Naturbilder

MYCKET VIND…UPP MED SEGLET !

 

 

 

 

Det är ju exakt vad kitesurfarna gör.

 

 

 

 

 

 

 

 

DSC05083

 

 

 

 

 

I tisdags var det fortfarande mycket vind, cirka 14-16 m/sek från väst,
varför min lust att flyga mina modeller på ett hang inte var särdeles hög.

Men jag tog med mina kameror för att gå en riktigt lång promenad nere
vid Lagaoset upp till Genevadsån och tillbaka via skogen.

Min tanke var att det nu efter stormen “Gorm” borde ha kommit lite
fynd till stranden, som kunde vara värt att fotografera.

Jo, jag hittade en del och det ska jag redogöra för sedan.
För då jag ganska slak var tillbaka efter en god mils promenad i lös sand,
såg jag att kitesurfarna surfade dragna av sina segel uppe i skyn.

Jag gick ner och pratade med grabbarna, som utrustade med våtdräkt
trotsade naturens påfrestningar och njöt av bra tryck i seglet och den
höga farten vilket kombinerat med flygturerna troligen drog igång
binjurarna så de producerade adrenalin.

Utrustningen man använder är en vinge med profil som är ankrad
till en sele och som kontrolleras med ett handtag om jag förstår det
rätt.  Brädan man står på ser i princip ut som en skiboard, alltså
inget som har något deplacement, utan brädan surfar tack vare
hastigheten på ytan.

Nåväl jag tog lite bilder, vilket var svårt av ett par orsaker.

Dels var det motljus, vilket inte gör saken lätt och dels var det relativt
långt avstånd till surfarna. men jag gjorde så gott jag kunde och här
är en radda bilder.

Så ta en koll på Lagaosets Wave- and SkyBurners !

Jag kommenterar inget, då jag inte har kunskap om kitesurfning.

Jag har många fler bilder, om någon surfare vill ha.

Då får ni maila mig och adressen finner ni under “Welcome” på första sidan
på min blogg längst upp till vänster i listen.

 

 

_DSC7934

 

_DSC7964

 

_DSC7978

 

_DSC7979

 

_DSC8001

 

_DSC8004

 

 

 

 

 

DSC04823

 

DSC04836

 

DSC04851

 

DSC04854

 

DSC04861

 

DSC04863

 

DSC04908

 

DSC04941

 

DSC05031

 

DSC05078

 

 

 

DSC05084

 

DSC05115

 

DSC05135

 

DSC05139

 

DSC05186

 

DSC05214

 

DSC05234

 

DSC05236

 

DSC05237

 

DSC05239

 

DSC05243

 

DSC05250

 

DSC05299

 

DSC05300

 

DSC05364

 

DSC05400

 

DSC05422

 

DSC05433

 

DSC05440

 

DSC05449

 

DSC05450

 

DSC05460

 

DSC05486

 

DSC05504

 

DSC05553

 

_DSC8044

 

Kategorier
Hangflyg modell

GILLETTENS RENOVERING

 

 

 

 

…går planenligt.

 

 

 

 

_DSC7467

 

 

 

Så fort jag fått upp min gamla Gillette på bänken,  började jag renoveringen,
för jag är så sugen att se den i luften igen.

Jag vet, att modellen inte är så vansinnigt snabb, men den har andra värden.
Den är ihopsatt,  en av de snyggaste modeller jag sett…ever !

Kroppen, vingarnas infästning och vingarnas form är mycket lyckade.

Synd inte FVK kunde tillverka nya. Jag sa till Brian,  att om ni ändrar
vingkonfigurationen, öka spännvidden med 40 cm och applicerar en
modern profil som exempelvis någon av Martin Hepperles nya snabba,
skulle det bli en eftertraktad modell.

Ok vad har jag gjort ? Jag har slipat ner kroppen, spacklat den och kört
på porfyllare. Gjort tre tunna grundlackningar med våtslip mellan varven
och sprutat vit akryllack  från sprayburk.
Akryllack köpte jag på AD-center.  Den är snabbtorkande och den innehåller
mycket pigment, så den täcker bra. Kostar en del, men hur mycket lägger man på ?

Huven är original svart, men jag våtslipade den, grundade och sprutade den
röd.

I kroppen på modellen finns ingenting…egentligen. Servona till V-stabben
sitter i stabbarna där bak, skevroderservona sitter i vingarna, vilket betyder
att det är gott om plats för mottagare och acke i kroppen.

Jag har köpt några nya 8-kanals DMSS rx, eftersom prisskillnaden mellan
6-8 kanaler är
försumbar. Fast,  jag hade bara behövt 4 kanaler egentligen.
Eftersom jag just bytt
radio,  önskar jag,  att sändningsstandarden behålls nu,
så man inte behöver
köpa en massa ny mottagare igen, om man byter upp
sig inom JR-familjen. En 8-kanals mottagare till JR Dmss, den kostar nästan
1000 kr med frakt…

Köper man då 8 stycken förstår vi,  att det blir pengar i sista änden.
Men jag är mycket medveten om,
att finns det något som blir  gammalt fort,
så är det elektronik!! Jag väntar på att mottagarna ska anlända,  så jag kan programmera.

Min acke blir två LiPo-celler och för att inte servona ska få spatt,  sätter jag
in en Ubec
mellan acke och rx/servo så spänningen ut blir 5.6 volt.

Har du ingen spänningsregulator,  kan du använda kiseldioder i serie, då
de sänker spänningen med ca 0.7 Volt var och en.
Kör man för hög spänning
till en del servo, ställer de sig i mittläge och
oscillerar fram och tillbaka. Speciellt
sker detta på billiga mikroservon.

Jag har beställt vit Oracover från Rc-Teknik för att klä om vingarna,
men i väntan på det har jag fixat till de gamla vingarna och de blev hyfsat
bra efter lite rengöring,  värmepistol och småreparationer.

Nu väntar jag som sagt på nya mottagare till Gilletten, så jag kan programmera
den. Jag kommer ju att ha V-stabbe med sidoroderfunktion, vilket jag
alltid ansett vara ett viktigt roder, vidare separerade skevroder med kraftig
differentiering så det blir 80 % upp och 20 % ner i akt och mening för
att undvika skevroderbroms och därav orsakad oren flygning.

Skevroderna ska också fungera som en primitiv halv kråkbroms vid landning.

Det behövs garanterat,  då man ska landa på Hovs Hallar, om man nu inte är certifierad
expert, 
vilket jag inte är,  för jag har  bara flugit där i 43 år och saknar således
erfarenhet och bedömningsförmåga.

Eftersom Gilletten är lätt och har relativt låg vingbelastning,  ska jag tillverka två
blyvikter,  som används för att kunna omvandla  överflödig  lyftkraft till hastighet.

Det blir en på 250 gram och en på 600 gram.

En annan sak som fattas är glasfiberröret som utgör vingfastsättningen.
Jag glömde ju den hos Kalle i brådskan, men har lovat skicka det, så
det dyker upp. (Vilket det just har gjort)

Ett litet bekymmer är,  hur jag ska säkra vingarna till kroppen. Vingarna
sitter trädda
på en glasfiberstång 6 mm diameter. I bakre dela av kordan
finns stift, som ska sitta i hål i kroppen.

Sen gäller det att säkra vingarna, så de inte far iväg. Jag gjorde det förut
med O-ringar, men det
var knepigt att få ringen över krokarna som är
skruvade i rotsprygeln. Kroppen är mycket slank, vilket gör,  man har lite
utrymme att placera fjädrar eller gummiband, som håller vingarna på plats.

Kanske jag löser det som så nu, att jag borrar ett 1.25 mm hål från
undersidan genom vingens
undre del och vidare genom röret i vingen
och vidare genom glasfiberstången och 2 mm i i vingens
övre halva.

Sen använder jag en pianotråd, som jag sticker in genom det borrade
hålet och som jag låser
i vingen med tejp eller ett enkelt fjäderlås.
Det borde bli enkelt och säkert.
Fast för provflygningarna kommer jag
att använda en liten dragfjäder,  som jag med viss
svårighet kan häkta
på krokarna på vingarna.

Vi får se hur det funkar, för jag vill det ska vara funktionellt och enkelt.

Det  kommer en rapport efter min provflygning. Som kommer att ske vid
Tönnersa Strand vid Laholmsbukten, där hanget efter
sista stormen aldrig
varit bättre. Äter havet mycket mer i dynerna,  kommer vi till
slut av få en
accelererande  minskning av höjden.

Så flyg mens tid är…

_DSC7461Lång och slank…

_DSC7462

_DSC7465

Ser lite roligare ut med röd huv…

_DSC7466

_DSC7468

Vingarna innan jag klätt om, men de är inte så pjåkiga.

_DSC7469

Stabbhalvorna med inbyggda servo. På servokablarna ett filter som galvaniskt
avskärmar mottagaren från servona,
för att undvika påverkan på mottagaren på
grund av långa kablar, som i olyckliga all kan fungera som antenner.

_DSC7470

Klart jag är medlem i ÅMFK….klubben som äger sitt eget fält.

Kategorier
Flyghistoria Hangflyg modell

HANGFLYG MED RADIOSTYRDA MODELLER FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ HOVS HALLAR…

 

 

 

…var det som dokumenterades i denna videon.

 

 

 

 

 

Hang 1-039

Detta är troligtvis första hangstarten på Hovs Hallars platå 1970

 

 

 

Efter att en försvunnen 8 mm film dykt upp igen efter 44 år,
gjorde den det möjligt,  att kunna visa video,  då man för första
gången startade en segelkärra från Platån uppe på Hovs Hallar.

Jag vet inte,  om man flugit fullskalasegel där, men jag är ganska
säker,  att så inte varit fallet.

Året är 1970 och piloterna är Pär Lundqvist och Kurt Lennå.

Kurt var den förste,  som kastade ut en modell på hanget utan motor
och kunde hålla sig uppe utan problem.

Innan han startade utan motor,  testflög han med motorn igång på sin
egenkonstruerade motorseglare för att få lite information.
Hanget som användes,  var sydhanget alltså baksidan på Hovs Hallar.

Det är ett hang,  som inte används längre,  då vi nu helt flyger på Nord-
och nordvästliga vindar på Segeltorp och Platån.

Pär flög med en Graupner Cirrus,  som är en lätt modell med ca 3 m spv.

Vem som flög först på Platån vid nordlig vind är osäkert, men det var en
av de två tidigare
piloterna med absolut säkerhet.

Vi ska veta,  att hangflyg med modell var något relativt okänt i Sverige
1970.
Den allmänna uppfattningen var, att det krävdes höga hang och mycket vind,
för att göra flygning möjligt. Det kan ha varit en orsak,  att man inte vågade
starta och prova tidigare. Nu vet vi,  att det inte behövs höga hang och det
behövs inte hård vind.

En modell med 2 m spv med vikten 1000 g flyger på 1 m/sek på platån.

Efter hand som Pär och Kurt fick rutin  av hangflygandet så utforskades
fler möjliga och omöjliga platser,  där det fanns en kant,  som kunde fungera
som ett hang.

Jag började flyga  hang sommaren 1972 och har sen dess varit detta sätt att
modellflyga trogen, då det ger piloten så mycket av upplevelser.

Filmen är tagen av Bertil Dahlqvist och har , som ni kommer att märka,
blivit
påverkad av tidens tand.

Vi har försökt förbättra den med lämplig mjukvara,  för att få ett för betraktaren
så bra resultat som möjligt. Sen har jag kört den genom Moviemaker och editerad den.

I början av videon finns avsnitt,  då Kurt flyger sin motorseglare på F 14 Halmstad.

Jag tog med dessa stillbilder  och andra som är klippta från filmen och ni förstår
säkert,  att kvaliteten inte är hundra, men det är ett tidsdokument,  varför jag tog med det.

Andra stillbilder är från Hovs Hallar och jag kommenterar under bilderna,  vad det är.

Ja, det var alltså 44-45 år sen…ibland är minnet bra men kort…

Allt material är från 1970-1972.

Här kommer bilder och video på vår nostalgiresa så hoppa ombord !

Har någon,  av de som var med vid denna tiden,  något bildmaterial,
så publicerar jag det gärna till glädje för många här på bloggen.

Min adress hittar du under rubriken “Welcome” upp till vänster.

Hang 1-025Kurt monterar sin motorseglare. Kolla storleken på servona…

Hang 1-026

Kurt testar bromsarna…

Hang 1-027

…och sätter på huven på sin egenkonstruerade motorseglare.

Hang 1-028

Japp så såg planet ut , fast utan motor, som flög de första hangvändorna på Hovs Hallar 1970

Hang 1-029

Kurt kolla trottelarmen vid förgasaren.

Hang 1-030

snart dags…

Hang 1-031

Os .19 startad.

Hang 1-032

Kurt beredd starta på Halmstad Flygklubbs stråk på F 14 Halmstad.

Hang 1-033

..och Kurt tar den långa benet före det korta och startar.

Hang 1-034

Hang 1-035

Detta är troligtvis första starten på HH av Kurt Lennå.

Hang 1-036

Pär Lundqvist fick nöja sig med att bli två och röka pipa.

Hang 1-045

Jag tror, efter lite forskning, att detta är första gången det
flygs hang utan motor på Platån uppe på HH.
Piloten är Kurt Lennå.

Hang 1-037

Kan var första landningen efter hangflygning.

Hang 1-042

Kurts modell till vänster och Pärs Cirrus till höger.

Hang 1-043

Pärs Cirrus svävar…

Hang 1-050På gång att hämta modellen

Hang 1-053

Här kommer Pär med den och platsen är sydhanget på Platån.

Hang 1-056

Året efter hade Pär konstruerat en egen modell för segel, Debutant som flyger här.

Hang 1-049

Pärs Cirrus på Sydhanget.

Hang 1-057

På Sydhanget med Hallands Väderö bortom udden.

Hang 1-058

Pärs modell “Debutant”.

Hang 1-060

Pär på väg att landa sin Cirrus på Sydhanget HH.

Hang 1-066

Kurt har hämtat sin efter en lyckad landning.

Hang 1-073

Pär Lundqvist 1970 – 1971 djupt koncentrerad på sin modell.

Här är den utlovade videon:

 

Kategorier
Hangflyg modell

JODÅ, VISST FLYGS DET HANG…

 

 

 

 

…både här och där !

 

ålle 11

Eftersom min anspråkslösa blogg heter “hangflygning.se”,
är det naturligt, att jag
sprider lite propaganda just för begreppet
hangflygning och flygkultur.

I veckan har det tursamt nog varit västliga vindar över västkusten och
angränsande landskap, varför vi som flyger våra modeller, naturligtvis
varit  ute och utnyttjat tillfällena till flyg.

Medlemmar ur min moderklubb, ÅMFK, var uppe på Ålleberg och fick
en fin samvaro och flygningar i den perfekta vinden.

Här ett utdrag vad ordföranden Rolf skrev på vår hemsida:

“Idag, onsdag  151111, var det åter dax för ”GUBBA-FLYGET” uppe på
Ålleberg.

Vi som var där och flög var: Rolf/ÅMFK, Rolf-Erik/Herrljunga,
Kent å Dick/Lidköping
samt Kalle/Kvänum samt så kom både Jörgen
å Sven-Erik/ÅMFK förbi o. hejade på…

Vinden var OK…! eller vad sägs om ca 10m/s och V-riktning….
kan det bli bättre?

Det flögs alltifrån, MPX EasyGlider,  Trinity,  Freestyler3,  Pace,   Elida,
Graupners SoarMaster, 
ASW27,  Cambria 80-tals racer samt Storseglare
mm…och det flögs flitigt…..och fikades och korv grillades mm….vi hann
t.o.m med lite skogsröjning….

Kul som vanligt hade vi..…nästa Gubba Träff kan redan bli till helgen
…beroende på vädret”.

Rolf skickade lite bilder som beskrev träffen och de finns här under.

 

 

ålle 12

Roffe och Kalle med en relik från 80-talet…ser ut som en F3A-kärra från den tiden.

ålle 13

Kalle kastar ut Roffes Cambria.

ålle2

Depå i lä av hangaren på berget

ålle3

Startbryggan syns inte mer…den är riven och uppeldad :=(

ålle5

Roffe med sin FREESTYLER 3,  tillverkad i  Tyskland av Bröderna Herrig.

ålle8

Rolf-Erik på väg ut med sin vackra ASH 26 från Beinike . Kolla vindskyddet över sändaren.
När det  det drar mot kallare årstider är en overall perfekt. Likaså att man
har skyddsglasögon, om man står i hård vind, för då slipper man rinnande ögon.

ålle10

Fikapaus hos ÅMFK. Där alltid grillen finns med och sprider trivsel..

ålle14

Rolf Maier, dynamisk ordföranden under vars ledarskap ÅMFK gått
framåt med stora kliv. Klubben där vi flyger mer, än vi pratar !

 

 

Tönnersa Strand Laholmsbukten söndag

 

DCIM103GOPRO

 

 

 

 

Själv var jag ute två gånger vid Tönnersa Strand. På lördagen och söndagen.
Lördagen var det 15 m/sek,  vilket degraderade min flygtur till en promenad
i stället.

Efter all hård blåst hade emellertid en liten högtrycksrygg växt in,  vilket gav
västlig vind
med, som jag hoppades, 4-8 m/sekund. Det borde ge fina
hangförhållanden
vid Laholmsbuktens strand.

Med i bilen var min,  numera mycket flugna,  Spirit II. Lite överraskad blev jag,
då vinden
bara var ca 2-3 m/sekund, men det går utmärkt att flyga i den
styrkan, med en
anpassad modell .

Jag hade sen förut i veckan 350 gram ballast i,  som jag antog modellen
klarade även i
svag vind. Det gjorde den helt utan problem.
Spirit är en mycket välflygande 2-meters termikseglare, som om man
vill ha
något att flyga med på hang vid svaga vindar är bra anpassad till
slika förhållanden.

Det är inte så viktigt för mig att alltid flyga fort. Jo, jag har snabba plan,
men jag flyger mer än  gärna
en modell som passar till omständigheterna
och som har goda egenskaper.

Jag använder  hellre en balsaskrothög som flyger bra,  än en kolfibermodell
som har usla usla egenskaper !!

Jag hade en modell för 2-3 år sen som hette Gillette II från FVK. I ett svagt
ögonblick sålde jag den.
Det ångrar jag idag. Tyvärr sa Brian på FVK att
man slutat producera den
och jag försökte argumentera de skulle ta upp
produktionen igen med modellen
aningen modifierad. Annan profil,
mer avsmalnande vingar och slankare stabbar. Vi får se om han tar intryck..
för en Gillette hade varit perfekt för svaga vindar.

Klockan 1050 startade jag,  efter att ha riggat min Gopro vid kanten,
som plåtade
längs stranden och en Gopro i nosen som vanligt för min
flygdagbok.

Allt gick som det skulle. Enda problemet, om det nu är ett problem,
är landningen.
Antingen tar man det säkra före det osäkra och landar
på den nästan oändliga
och jämna stranden, eller så landar man just
bakom kanten.
Landar jag på stranden,  så ska jag ju ta mig nerför
sandkanten och sen kravla mig
upp igen. Landar jag uppe på kanten,
kan jag greppa modellen direkt och starta om.

Om man landar där uppe, möts du av kantrotorn och du måste vara
en van
flygare och besitta ett visst mått av skicklighet  för att komma
ner under ordnade former. En Spirit är i alla fall en ömtålig modell,
jag skulle vilja säga spröd, på grund av det sätt den är byggd.

Men mina två landningar gick utan problem.

Hanget vid Tönnersa Strand har nog aldrig varit bättre, än vad det
är nu.
I rätt vindstyrka och med rätt modell kan du flyga riktigt fort
här, så gör
ett besök och prova på.

Även för skärmflyg går det bra. Troligtvis är det Sveriges längsta
sammanhängande
kusthang varande mer än 20 km långt.

Klockan 1355 landade jag efter  2.5 timma i luften.

Här kommer mina bilder från min flygning:

DCIM179GOPROTönnersa Strand norrut mot Halmstad…

DCIM179GOPRO

…och söderut mot Mellbystrand

DCIM105GOPRO

Ni ser det var ganska mörkt…

DCIM179GOPRO

Björkarna i kanten kommer att ha skattat åt förgängelsen om 3 månader…

DCIM179GOPRO

Piloten må vara gammal…men han står och flyger på kanten !

DCIM103GOPRO

                                               Spirit Elite med kameran på nosen                                                          

DCIM103GOPRO

 

DCIM103GOPRO

 

DCIM104GOPRO

Ibland fick man en bild…

DCIM105GOPRO

..just som modellen passerade min fasta kamera,
som tog 4 bilder i sekunden kontinuerligt.

DCIM180GOPRO

                                            Fyra personer möter varandra på en strand. Alla tycks gå med hängande huvud då de möts…

   Är människor rädda för varandra ?

DCIM181GOPRO

Ser ni min fasta kamera på kanten ?

DCIM181GOPRO

Landning nummer ett.

DCIM181GOPRO

 

 

DCIM181GOPRO

Landning nummer 2.

DCIM181GOPRO

 

DCIM182GOPRO

Senaste landningen avklarad.

DCIM182GOPRO

Alla hangflygare blir långa och slanka fram emot kvällen…

DCIM182GOPRO

Tillbaka till sagoskogen…

DCIM182GOPRO

Där solen så klart lyser på min Spirit !

DCIM180GOPRO

Sådan var min dag på hanget.

Kategorier
Hangflyg modell

DET VAR ROLIGARE FÖR(R)…

 

 

 

 

…ett par månader sen.

 

 

 

 

 

DCIM101GOPRO

 

 

…därför då var det sommar och livet som modellflygare är då
avgjort lättare att leva,  då man är  aktivt ute  med sina modeller.

Jag menar, visst kan man flyga i +2 C, duggregn och 8 m/sek….
…men får jag välja,  tar jag  +24, sol och vind 5 m/sek rakt på Hovs Hallar.

Tursamt nog,  jag har mina bilder,  som jag kan drömma tillbaka
med och
återuppleva situationer och  äventyr jag haft.

För att flyga med sina modeller, som jag gör, ger som resultat,
att det oväntade
blir det sannolika. Vad som helst kan inträffa,
då jag är och ute för att flyga, vilket skapar spänning i mitt liv.

Eftersom jag dokumenterar mitt hobbyutövande  med min,
kamera , både den fasta  och eventuell onboardcam,  då jag är ute och
flyger, kan jag luta
mig mot den upplevelsen,  när jag sitter hemma
och spanar ut  i det gråa höstvädret, som överväldigar mig med
icke särskilt inspirerande intryck.

I mitt förråd av bilder valde jag ut några,  som beskriver en bråkdel
av mitt flygande på mina hangflygställen under 2015.

Bilderna gör,  att jag längtar intensivt till våren. Till  lärkor, solsken
och den termik i vilken  min Ava ritar sina avmätta cirklar i skyn på sin

väg uppåt .

Eller till de stunderna jag upplevde ihop med OT friflygarna.

När jag ser en Wakefield-modell,  konstruerad för 75 år sen starta
och med den i gummimotorn lagrade energin
klättrar till 150 m,
som
under glidflykten fångar  en termikblåsa på egen hand, tack vare att
piloten trimmat sin modell så väl
och därefter kurvar upp sig i total
harmoni med den omgivande luften innan den fusar, det är en upplevelse
jag också längtar efter !

Aldrig under mitt 44-åriga radioflygarliv har jag varit förunnad
att flyga så mycket, som jag gjort i år och jag kan inte annat än att
vara tacksam
mot omständigheterna,  som lät mig utöva en av
mina hobbies. Detta trots att vädret inte varit helt gynnsamt.

Men det handlar också i slutänden om,  att jag har viljan att flyga,
även om
vädret inte uppfyller alla kriterierna,  jag önskade.

Inte vill jag undanhålla er lite bilder från mitt hangflygande…

Någon bild  kanske jag redan  publicerat, men världen går nog
inte under för det, 
utom för petimätrarna.

Här kommer några så stay tuned !

DCIM102GOPRO

En kvällsflygning vid Segeltorpshanget med min Spirit Elite.
En modell jag kan varmt rekommendera. 

(dec 12, 2003 01-35 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)199631

Denna bilden är gammal. Från 2004.

Modellen är  den sista,  jag hade med en Epplerprofil, en  Eppler 182. Jämfört med Mh32
eller Rg 15-serien är den
underlägsen. Vingarna skurna i Rohacell, klädda med
0.4 mm ply. Förstärkta med kolfiber och kevlar. Mycket starka och vridstyva.
Jo, jag vet är färgvalet på modellen är absurt, men det var vad jag hade på hyllan.
Radion min favorit, MC 24 Gold Edition,  synd den inte gjordes
i 2.4 GHz-version.

SONY DSC

Är det dåligt lyft, vilket man som hangflygare har svårt att acceptera,
kan det hända,  man är tvungen att landa i buskar fulla med vassa piggar.
Och det finns många sådana på Hovs Hallar !
Återbördandet av min modell
kostade mig 30 minuter
och blodiga smalben…Min modell kunde inte ses från
marken nedanför buskagen. Som tur var,  hade jag servon, som knarrade så jag
kunde lyssna mig till, då jag stod nedanför, var den var. Därmed kunde jag få en
riktning ditåt jag skulle gå genom detta buskage av törnbestyckade buskar.

SONY DSC

Just efter jag hämtat min modell… det var jobbigt…

(jun 05, 2006 12-29 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)97323

Min kära Arrow görande det,  den kan bäst;
Flyga med hi-speed och med belastning !

SONY DSC

Den gamle mannen ska starta sin Spirit I i våras med
en kamera på nosen,
om utifall att..

SONY DSC

…modellflygkompisen Rolf Holmer, Hjärnarps egen Biggles,  skulle komma
och vilja ha bilder på sin modell i luften tagna  från min kärra…

(nov 19, 2005 04-50 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

Denna bilden tog jag med bara för ljuset genom Oralighten…

(nov 19, 2005 04-52 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)29144

Min Apache.
En modell som flyger underbart. Finns fortfarande att få tag i.

(nov 30, 2005 01-12 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)199695

Min vackraste F3F-modell nånsin

(nov 30, 2005 01-13 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

Gillette II.
En mycket vändbar och agil maskin.

(mar 03, 2005 05-24 PM)(2520x692)

Gillette har vackra linjer.

(mar 03, 2005 05-27 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

Ska jag klaga på nåt..fenorna kunde varit byggda med större sidoförhållande…

(mar 03, 2005 05-29 PM)(1964x1024)

Vingarna hade varit bättre med kraftigare avsmalning.
men utformningen är vacker ändå.

Digital StillCamera

Min “Banana” i väntan på start på Platån Hovs Hallar.
Du ser sikten är god mot Halmstad, vilket är en indikation
på att vinden är förhärskande nordlig.

DSC05691Ingen krasch,  utan min trogna Spirit före montering.

DSC05698

…och efter montering.

DSC05704

Min Spirit har landat mycket mjukt,  som syns efter spåret.

DSC05717

I nosen,  som nästan alltid, en Gopro.

DCIM102GOPRO

Ett av mina favoritflygställen, Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.
Här möter jag som pilot både natur och människor

DCIM105GOPRO

Platån ger större möjligheter för aerobatik och vackra vyer,
som tillfredsställer ditt öga.

DCIM116GOPRO

Min ryggsäck med inbyggd stol har jag med,  då  jag flyger här. Det är
för jag ska kunna sitta och flyga,  då jag har en
besvärlig ryggskada.
Att kunna sitta och flyga har för mig bara varit problem på en plats.

DCIM109GOPRO

Förberedelser för start.
Jag utför alltid samma rutin innan start, vis av erfarenheten.
Koll
att rätt modellminne är inställt på sändaren, samt att sändaren
inte är i en inställningsmode.
Att vingarna sitter där de ska, huven
fastsatt, klaffar och bromsar inne, samt  fulla roderrörelser och att
de rör sig på rätt håll.

DCIM109GOPRO

Japp, dags för start…just till höger finns en grästuva, som verkar
gjord för en modellflygare som sitta ner då han flyger. Tror ni mig
inte så åk dit och kolla !

DCIM110GOPRO

Utkast…för vilken gång i ordningen på Hovs Hallar ?

DCIM109GOPRO

Modell, hav och vind .
Det handlar hela tiden om rörelse.

DCIM106GOPRO

Dags att njuta sin möda…

DCIM107GOPRO

Lite kontemplation på Segeltorp innan utkastet.

DCIM107GOPRO

Så kan min depå se ut.
Ser ni busken i mitten ? Där landar jag i svag vind
då växtligheten bromsar min modell..

DCIM107GOPRO

Ibland handlar det att invänta vind. Ni ser havet…lugnt.
Havets vågor börjar bryta vid 5 m/sek. Så nu är vinden
under 5 m/sek.

DCIM108GOPRO

Kommer vinden efter en väntan, då  blir piloten så här upprymd !

DCIM108GOPRO

…vid detta tillfället kom en fiskgjuse förbiflygande…

DCIM108GOPRO

…därav mitt spanande uppåt.

DCIM119GOPRO

Den gamle och hangkanten.

GOPR6614-001

From here to eternity…

GOPR6614-006

…och det  klarar jag med min modell som sällskap !
Hur nära stolpen var jag ???

GOPR6614-020

Stranden där jag landat, eftersom det började regna.

IMG_1241

Detta är min Spirit Elite nummer II inför en flygning på Segeltorp..

IMG_1243
…eftersom min gamla Spirit Elite,  byggd helt i balsa, den var helt enkelt utsliten.
Efter 3 säsonger i luften och 160 timmar i luften var den färdig. Jag skickade den till
återvinningen, när vi var nere i Ystad. Du förstår, att flyger man så
mycket,  som jag gör,
då blir det oundvikligen småskador.
Skadorna uppstår främst vid landningen,  eller då jag
hanterar
min modell på väg till eller från flygning. Spirit i balsa är lätt och därmed spröd i
konstruktionen.
Nästa Spirit jag bygger,  kommer jag förbättra, så tillvida att vingarna ska
ha 0.4 mm till torsionsnäsa och beklädnad av vingrot.
Vidare att allt trä ska cellulosalackas
3-4 gånger innan klädsel
för att stärka konstruktionen. De två trästavarna som håller vingen
i framkanten i kroppen, de
ska bytas mot 6 mm kolfiberrör. Plus lite annat.

Kategorier
Flyghistoria

NM I F3F OCH F3B VID HANSTHOLM DANMARK

 

 

 

 

Ännu en pärla från 1973

 

 

Jag fann denna danska filmen som visar Nordiskt Mästerskap
i radiostyrt segelflyg klasserna F3F och F3B.

Det som har varit lite förvirrande var,  att det som avhölls
på Pellestova i Norge 1973, det var ett meeting.
Länk till Pellestova 1973 nedan.

Alltså inget NM även om det var mycket välbesökt av nordiska
piloter .

Däremot var det Nordiskt Mästerskap i Hanstholm
Danmark 1973.

Så jag bäddar in Hanstholmvideon här på min blogg
till allmän beskådan.

Vi som var med då känner igen flera av deltagarna.

I början av filmen syns Kurt Lennå från Halmstad ,
som flyger sin modifierade orange motorseglare, vilken
var den första modellen i Sverige, tror jag, som var
utrustad med en Eppler profil 174-182 eller 374.

Men nu, gotta er åt filmen och se hur det gick till !

Finns det någon,  som vet hur resultatlistan
blev ?
Jag är inte säker, men jag tror att
Kurt Lennå Sverige blev Nordisk Mästare…

Jag hittills sökt förgäves hos SMFF,
Modelflyvning Danmark, scrollat gamla MFN
och googlat noggrant. Allt utan resultat.

Kanske det finns uppgifter i ett nummer av
något nordiskt förbunds arkiv eller deras
medlemstidningar och arkiv från september-
november 1973 ?

Eller det kanske finns någon som deltog,
som har resultatet ?

 

All info uppskattas.

Jag har varit i kontakt med sekretariatet hos FAI
i Paris och enligt deras utsaga , så var tävlingen
inte sanktionerad,  vilket kan anses mycket märkligt
och därför har följaktligen  FAI
inte arkiverat
resultaten… heller :=(

1973 avhölls i Norge kort före NM i Danmark
på Pellestova det traditionella och internationella
rc-segelflygmeetinget.

Klicka här så kan du läsa om det och se en
garanterat unik film.

 

Dröm dig tillbaka !

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

DE FRIA HORISONTERNAS LANDSKAP

 

 

 

Lämna närheten till havet ?

Aldrig !

 

 

 

_DSC6986

Jag är uppväxt med närhet till havet och har tillbringat nästan
hela mitt liv här.

Att man kan komma ut i naturen och se en obruten horisont,
ser jag som ett
privilegium.

Föreställningen att jag skulle bo i inlandet och se grantoppar i
vilken riktning man än
skådade, det är för mig en omöjlighet.

Att man får en känsla för vyerna,  där man bott och växt upp, det
är något som
tar tid. Låt oss säga att man danas av sin miljö.

Får jag promenera längs stranden,  då blir jag och  det finns
ett bra engelskt ord: enlighted.

Mitt inre batteri blir cyklat. Det töms och fylls på med nya
intryck, som kan ligga
som en grund,  för de andra aktiviteterna
jag kommer att företa mig.

För den som inte är född vid havet,  låter detta kanske främmande,
men för oss som levt vid en
kust är det  naturlig  realitet och jag
fick det senast i dag bekräftat, av en person jag
mötte, som strövade på
stranden i likhet med mig.

Nåväl,  vädret var vindstilla, 10 grader varmt och molnigt, således
perfekt
strandpromenadväder .

Jag hade verkligen hoppats på västlig vind, för att få mig en stunds
hangflyg, men
då vi har ett högtrycksläge,  så skapade det dåliga
förutsättningar för västlig
vind.

Jag gick min vanliga runda på 9 km och eftersom jag är en flanör
och upptäcktsresande,
tog det gott 2 timmar.

Kameran är alltid med  som  min fotodagbok och som vanligt
blev det bilder.

Häng med på min promenad och upptäck mina ögonblick !

För är du aktiv, då händer alltid något oväntat. Så och denna gång.

Det blir tredje gången,  jag hittar ett sådant föremål…

_DSC6977Som ni ser…ingen trängsel. Härligt !

_DSC6997.ARW

Ett havsodjur som spolats iland.
Undrar om man ska rapportera till Naturhistoriska Riksmuseet ?

_DSC7007.ARW

Den vitnosade sanningssliraren kan man se i sällsynta ögonblick.

Den verkar kroniskt oberäknelig och opålitlig. Jag tror denna arten
har en variant av  Aspergers Syndrom .

_DSC7014.ARW

…och den mindre…algaparen pratade som vanligt nonsens,  då jag gick förbi…
men han är ofarlig,  för han är helt enkelt genuint  dum i skallen.

_DSC7015

En skiss av Picasso eller Miró kanske…ser ni vad det föreställer ?

_DSC7016.ARW

Detta belätet hade smugit under sanden med bara huvudet synligt ända till strandkanten.

Han ser ganska korkad ut…och tycks ställa frågan: “Vad är det som händer”…

_DSC7018.ARW

…och denna varelse stack huvudet i sanden, för att jag inte skulle se honom…

_DSC7021

Ett enormt djur jag fotograferat flera gånger…

_DSC7023.ARW

…i dag sa han till mig, det kostade 4 dollar att fotografera honom…
…eftersom han var sminkad

_DSC7025

…när jag inte ville betala,  vände han sin sämsta sida mot mig.

_DSC7029

Vildsvinen lämnar sina visitkort på promenadstigen.

DSC03493

Det är mycket gott om grågäss i kusttrakterna fortfarande.

_DSC6999

På stranden fann jag en just ilandkommen ballong,  som ni ser på bilden,
vilket omedelbart satte igång mina funderingar: Var kom den ifrån ?

Fullskärmsinfångning 2015-11-04 191259

Efter en snabb googling fick jag reda på, att den kom från Harlem,  Holland.

Ett företag säljer ballonger för 80 års dagar i Holland.
Jag läste att man i Holland mycket mer än i Sverige,  firar olika
händelser med ballonger.

ny karta ballong

Ballongen hade flugit 1000 km minst.

 

DSC03477

Tornfalken en skicklig flygande jägare med vackra röda/bruna  färger nu.

Kategorier
Flyghistoria

DET VAR LÄNGESEN NORDISKT MÄSTERSKAP AVHÖLLS I YSTAD 1974…

 

 

 

 

…i F3B,  populärt kallat termikdelen av segelmästerskapet

 

 

 

 

Hang 2-002

 

Långt bak i forntiden, närmare bestämt 1974, avhölls NM i F3B
nere vid Ystad i anslutning till Kabusa Skjutfältet.

Ystad med sina närliggande kullar är väl närmast känt för
hangflygning, men
här fanns även utrymme för de olika momenten
i F3B-programmet.

Det som ingick i termikdelen var i princip Speed, sträcka och landning
på rätt tid och på märket.

Vi som var arrangörer,  var Södra Hallands Modellflyg Sällskap, samt
Kristianstad MFK och MFK Snobben från Nymölla, som hade en
kärntrupp av hängivna modellflygare, både radio- och friflygare.

Vi var ombedda att gemensamt  ordna NM,  vilket vi gjorde.

Platsen var omedelbart till höger om vägen, som går till Kåseberga från
Kabusa
gården. Här fanns bra gräsytor.

Jag minns,  att det var ohyggligt varmt under tävlingen. Det var ett utbrett
högtrycksläge
och luften var stabilt skiktad, så utsikten till termik var inte
direkt lysande. Men det är lika
för alla och ingen klagade.

En av mina föreningskamrater, Bertil Dahlqvist filmade hela tillställningen
med en 8 mm
kamera, så det skulle bli bevarat för eftervärlden.
1974 fanns inga digitalkameror eller Gopro..

Denna film var ju vi jättesugna att få se efteråt, men Bertil sa till vår bottendjupa
besvikelse, att  den hade förkommit. :=(

Det grämde oss djupt, för det var så vid denna tiden, att dokumentation
av modellflygande
inte var direkt allmänt förekommande.

Så i 41 år gick vi varje dag och suktade efter den omtalade filmen från NM…

Men för en tid sedan fick Pär helt överraskande ett antal rullar film av
Bertils son och tiden resettades för oss som väntat i 41 år  omedelbart till 1974.

Egentligen är det makalöst , så mycket detaljer man kan komma
ihåg från en tävling som avlöpte
1974. Hjärnan är fantastisk, men
vad jag åt till lunch för 3 dagar sen, det är fullständigt
bortsopat
i min hjärnas katakomber…

Filmerna hade legat i 41 år, vilket naturligtvis sätter sina spår.
Men Bertils son scannade
filmerna,  så vi fick de digitalt lagrade, vilket gör
editeringen oändligt mycket enklare. Trodde jag och Pär…

Problemet var,  att filmerna var ankomna av tidens tand. Pär la ner en
vecka på att
rätta till det värsta och därefter la jag 5 dagar på filmerna.
Sen gällde det, att köra
råmaterialet genom Moviemaker och göra
något av det.

Allt sådant tar tid. Men slutligen fick jag till 5 olika filmer, som jag ska lägga
på min blogg.

Det är absolut inga mästerverk,  som skulle få pris i Cannes, men det är ett
tidsdokument
om min och andras hobby för 41 år sen.

Denna första film jag lägger upp är från NM i F3B i Ystad 1974.

Vi som var med då, vi  känner igen flera av flygarna. Mest fotograferade
Bertil Håkan Svennesson, för Håkan var mycket skicklig.   Hoppas ni
uppskattar videon, 
för det har kostat blod svett och tårar framför datorn!

Avslutningsvis kommer en snutt med video,  visande Pär Lundqvist
flygande sin SB 9 vid Segeltorpshanget söder Hovs Hallar.
En modell som är vacker och välflygande och välflugen.

Pär sålde modellen till en tandläkare i Göteborgstrakten i mitten/slutat av
70-talet, men har nu ångrat sig och vill köpa tillbaka den.

Problemet är att han blivit av med namnet,  på den som köpte den.
Alla tips om en SB 9 som hänger i ett tag mottages tacksamt,
enligt Pär.

Jag har 4 videos till,  som jag ska presentera så häng med !

Stillbilderna jag lagt in på sidan är klippta ur videon, så hav fördragsamhet
med kvaliteten!
Ni vet ju,  hur stor en bildruta är på en 8mm film…

 

Hang 2-005

Håkan landar sin modell.

Hang 2-012

Håkan Svennesson Kristianstad förbereder för start.

Hang 2-018

Off she goes !

Hang 2-024

Personen med flaggan Mats Strömberg och mannen i shorts vinnaren Knut Lundh

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

HÖSTKÄNSLOR

 

 

 

 

 

 

 

Som jag upplevde det i torsdags.

 

 

 

 

 

 

 

 

_DSC6192

 

 

 

Jag tvekade,  huruvida  jag skulle ta med ovanstående bild, för alla som
har en kamera har naturligtvis förevigat ett träd med brinnande
höstfärger…

Men ok, för den här gången må det vara som det är , för att växla in
betraktaren
på begreppet höst lite brutalt.

Om jag tycker om hösten ? Nja, alla tider som går mot mindre ljus,
tycker jag inte om.

Vad jag tycker om av hösten,  är lukterna i naturen. Speciellt i skogen
och där vi har fuktig mark.

De skapar perceptioner,  som i min hjärna väcker minnen av skilda
upplevda händelser och som startar fantasin.

Här kommer lite höst- och strandbilder så häng med du !

 

 

_DSC6217

Den sig  ohämmat utbredande vresrosen är i full gång att fördärva kustlandskapet.
de enda som tar utrotandet av vresrosen på allvar är Finland, där man jagar
busken intensivt.

_DSC6220

 

Jag påstår, att om inget görs,  är denna ytan om 5 år helt förbuskad av vresros.
Vad man kan göra, vilket är det enda möjliga,   för att bekämpa busken,
är att använda en  traktorgrävare med sandskopa,  som drar upp buskar och
så mycket rötter det går ,  för transport till förbränning.

_DSC6223

Vågbrytarormen ligger och lurar,
just där vågorna bryter och bromsas upp av strandkanten.

_DSC6229

Märkliga fynd. En sida i en bulgarisk bönbok som varit limmad på en brädbit.
Vattnet har löst upp papperet men spegelskriften är kvar.

_DSC6234

Ni kanske inte tror det ….men det finns faktiskt troll vid Lagaoset,
vilket fyndet av  denna svans är beviset på.
Trollen vid Lagaoset ömsar inte skinn en gång om året,
däremot ömsar de svansarna…så man kan hitta de avlagda
om man har tur.

_DSC6245

Detta beläte vet jag inte,  vad det är för en art.
Jag tror den kallas” Den  Mindre Leende  Mjuggspanaren”,
men helt säker är jag inte.

_DSC6254Detta är den”Större Gaphalsen” som…

_DSC6255

…idogt ropade: “Jag vill ha en glassstrut” !

_DSC6296

Brysselkålssnörvlaren har,  som ni ser,  levt ett hårt liv…

_DSC6308

…grått…

_DSC6312

Hvordan deponerer du din Tuborg öldose ?
Smider den hvor jeg står…hvergang !

_DSC6360

                                                                 Här kan du se hur dynerna byggs upp igen efter att hård vind skurit kanten rak.

_DSC6363

                                                                             Saltarven binder och sanden som flyttas av vinden stannar.

_DSC6369

Detta är en Saltarvfrossare. naturen är anpassad…

_DSC6374

Torpedormen är känd för sina blixtsnabba och för det mesta
misslyckade angrepp på sina bytesdjur.

_DSC6383

Varför fotograferade jag en spretig gren ?

Jo de flesta föremål på stranden är mjukt rundade
efter lång tid i vattnet, så jag ville ha en kontrast.

_DSC6386

                                                                        Strandstaplaren viftade glatt på sin svans och trodde han inte syntes…

_DSC6411

Än blommar det…

_DSC6414

..men jag kunde inte artbestämma växten, trots jag nyttjade den digitala
floran .

Men jag vet,  att något ute i cybervärlden kan ge mig rätt svar.

_DSC6421

                                                                 Dvärgknuten trippade fram på sina korta ben med nosen i vindriktningen…

 

Kategorier
Marint

TIDEN GÅR …

 

 

 

…det märker jag,

då jag besöker min gamla arbetsplats.

 

 

 

IMG_0044-2

 

 

 

 

Jag slutade mitt arbete,  då jag var 62. Vi hade möjlighet att slippa
de tre sista åren,  om vi nöjde oss med 90% av vår lön.

Inte en sekund tvekade jag.

Nu har det gått 7 år och jag märker,  att då man besöker jobbet är
min
tanke,  vid mötet med gamla jobbarkompisar  :
“De har ju blivit gamla”…

Precis samma tanke som de jag möter tänker:
” Som han har åldrats”….

Men så är det, för har du något bättre alternativ till att leva och
åldras?

Ju mer tiden går och nya människor anställs på min före
detta arbetsplats,
desto mer som en främmande fågel,
känner jag mig. Vilket inte är konstigt,  för vi saknar gemensamma
erfarenheter och upplevelser.

Mina pensionerade arbetskamrater ,  som är ungefär min ålder,
bekräftar att de upplever samma känsla.

Tror att de flesta märker detta.

Men,  det kan jag leva med utan bekymmer, därför jag har lyckan,
att kunna
fylla mitt liv med upplevelser. Alltså,  jag sitter inte och
väntar på,  att
något ska hända, eller att n å g o t knackar på min dörr.

Jag vill vara bland och ta del av skeendet.

Allt hänger på, att man har en hälsa, som tillåter,  det man vill.

Nåväl,  jag hittade lite bilder från min tid i hamnen, som kanske kan
ge en vision,  hur det är,  till exempel,  att hantera en kran,  som
väger 370 ton.

Senare på söndagen hade jag ett flygfotoärende öster om stan
och naturligtvis
träffar jag intressanta och roliga människor.

Människor som bor på landet och umgås i och  med naturen,
de  har ett helt annat sätt än en tv-, dator- eller iphånberoende
stadsbo att förhålla sig till verkligheten.
De är mycket mer frigjorda och mer oberoende och självständiga
än den så kallade moderna stadsmänniskan .

Fick ett tips att åka till “Sagolandet” en bit från Lidhult. Där är
vackert och då man stod på
toppen av “Hunnsberget”,  hade man
en milsvid utsikt.
Sju  kyrktorn  kan man se.

Ja det är bara ett tips , för det är värt ett besök. Om ni skulle
fara till Hunnsberget så stanna till,  just innan ni kommer fram,
när ni är mitt på den stora mossen.

Gå mot norr (åt höger) 50 m och ströva runt, ett sen många år
nerlagt hemman och fundera över de människornas liv och villkor,
som levde och fick sin bärgning här.

Här lite bilder från hamnen och bygden en halvgrå söndag.

(dec 31, 2010 11-44 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)10793Kran 2.
Numera museikran stående vid före detta Tullhuset.

Hoppas den kommer att underhållas i framtiden, med tanke på alla
pengar, som las ner under dess renovering. Som ni ser,  kan man inte
“vippa” med kranarmen. Det löste man genom,  att man”åkte”  med
kranen  åt något håll på kranspåret, då man önskade en långskepps
rörelse på hivet.

Recovered_JPEG Digital Camera_2192-1

Då man förr lossade exempelvis kalksten eller tackjärn
använde man en “Bask” dit man för hand plockade godset
innan kranen körde iland det.
Denna basken är säkert 75-90 år gammal minst.

SONY DSC

En bild med kran 2 från ca 1920-1930 lossande bulkmaterial, från steambåten “Monika”.

Vid lastrumsöppningen står luckebasen som dirigerar kranmannen.
Om du ser på den elektroniska utrustningen på fartyget, ser ni att den har
inte mycket mer än lamporna. Ingen radar, ingen VHF, ingen satnav, ingen
satellittelefon, ingen gyrostabbad satmottagare,  ja det finns inte ens
en radiopejl ombord, utan man navigerade med landmärken, farledsutprickningar,
sextant och kanske mest kompass och död räkning.

Nedanstående bilder visar två andra namn hon hade.

Fullskärmsinfångning 2015-10-19 180837

S/S Tord

Fullskärmsinfångning 2015-10-19 180935

S/S Masen

Jag blev ju nyfiken på fartyget,  som finns längst upp och heter Monika.
Så jag började googla och hittade dels bilderna, men framför allt dess historia.

Hon byggdes 1907 av W Harkess & Sons i Middlesborough England
för Rederi AB Rex.
Hon var på 2400 tons DW och hade 820 hk maskineri.
Hon döptes till “Tord”.

1915 minsprängdes fartyget utanför Folkstone. Fartyget klarade sig
genom hon flöt på virkeslasten och blev tagen till Blyth för reparation.

1917 såldes hon till AB Transatlantic, Göteborg och döptes till S/S Fagern.
1920 såldes hon till Afrikanska Ångfartygsrederiet i Göteborg .
1921 såld till AB Tempus Göteborg och döptes till Monika.
1932 Såld till AB Sjöstjärnan och omdöpt till S/S Masen.
1950 såld till Rederi AB Beku och döpt till S/S Malevik.
1958 Såld till Grekland och döpt till S/S George Kathreptis.
1959 Upphuggen i Perama.

Men, vad som är intressant,  är att en av våra största författare, Harry
Martinson, 
gick som eldare på detta fartyg just efter Första Världskrigets slut.
Alltså det  var ombord på S/S Monika han arbetade,  som på översta bilden
lossar i Halmstad. Jag ska försöka datera bilden, för tänk om Harry Martinsson
var ombord ? Läs hans böcker “Kap Farväl” eller “Resor utan mål” av honom,
så får ni en inblick i sjömanslivet och de miljöer,  han mötte i hamnarna.
De böckerna bygger till stor del på Harrys erfarenheter från S/S Monika.

Digital StillCamera

                      I dag ser kranarna något annorlunda ut.
Man använder det som kallas “Lasthanterare”, vilket väl är ganska självklart,
för vad ska man hantera om inte last ? Hydrauldrivna maskiner som är minst
dubbelt så snabba
som en konventionell linkran. Dessutom går armen med
lasten direkt dit man vill.
Inget som svänger och slänger.Maskinerna kan
programmeras,  att i stort sett självständigt
lossa ett fartyg med bulklast.

Här ser dessa kranarna ut som två långhalsade urtidsdjur…

IMG_0004-10

Hamnens två Liebherrkranar.
Kan var ett bra val för en mindre hamn,
som måste vara anpassbar för olika godsslag.

IMG_0009

Två  lasthanterare fyller ett fartyg med virke fortare än du tror…

Hur det går till ?
2-4 truckar kör fram det virket,  vilket  luckbasen via radio beställt.
Luckbasen har den viktigaste funktionen eftersom han ska se till att
de paket som tas ombord passar in i mönstret av virke.
Det kräver fantasi, kreativt tänkande, improvisationsförmåga och planering.
Framför gäller det att hålla huvudet kallt i den mycket intensiva stressen.

Landfolket snärjer virket med ändlösa terylensling och hänger
det på
kranens krokar.
Kranen kör ombord, ställer paketen där luckebasen vill,
trycker på en knapp varvid krokarna släpper slingen.

Klart.

IMG_0011-006

Här är lasthanteraren försedd med en grip för massaved.

IMG_0019-3

Liebherrkranar i hamnen utrustade med Brommaok,
som används för containerhantering 20-30-40-fotsburkar.

Brommaoket är världens mest sålda containerspreader.

IMG_0026-3

Till vänster verktyget som lasthanterare använder vid virkeslastning.
Till höger en skopa för bulklast.

IMG_0033-001

Här heter fortfarande stuveriet i Halmstad, Halmstad Hamn och Stuveri.

Nu är det döpt till det  meningslösa och intetsägande Hallands hamnar…

IMG_0043-2Under en Liebherrkran är det alltid Hjulafton…

 

 

IMG_0048-10

En polyp.

Alltså ett redskap som är döpt efter det månghövdade monstret.
Denna polypen avsedd för lasthanterare och drivs via hydraulik.

IMG_0004-6

En ny polypgrip justeras till på verkstaden.

Digital StillCamera

Här får du ett begrepp om storleken av redskapet
jämfört med Micke på verkstaden.
Redskapet drivs elektriskt/hydrauliskt.

Digital StillCamera

Ni ser att polypens skänklar passar noga tillsammans.

Digital StillCamera

Här åker en 20 fots container ombord.
Ett fartygs förmåga att lasta containers mäts i TEU , vilket betyder
Twenty-foot Equivalent Unit.
Alltså 20 fots ekvivalenter. 

Världens för närvarande största containercarrier är MSC Oscar.
Fartyget kan lasta nästan 20000 TEU !

Digital StillCamera

På väg upp…min näst sista arbetsdag.

Digital StillCamera

                                                                                                                  Det är högre än du tror…

Digital StillCamera

En av informationsdisplayerna.

Digital StillCamera

Lite utsikt från förarplatsen.

Digital StillCamera

En förare av en containerkran ska sätta containern med en precision på +- 5 cm !
Jag är full av beundran,  av de duktiga kranförarna som finns i hamnen.
Om jag ska vara elak, vilket jag är, så vill jag säga,  att det krävs mer motorik
att köra container i 15 sekundmeters vind, än att landa en jumbojet i samma vindstyrka.

Man ska betänka, att eftersom lasten hänger i wires, måste kranmannen

i sin hjärna ligga före i input till kranen, för det ska bli rätt i nuet.
Du kontrollerar inte bara kranen med två joysticks fullbestyckade
med funktioner,
även dina fötter är engagerade i att rotera containeroket
eller som det heter spreadern.

Digital StillCamera

Blocket  hänger längst ner i två wires och är anslutet till kranen
med en el- och signalkabel. Längst ner finns krankroken,
vilken är roterbar via en golvpedal.

 

Videon heter: “Container laden und laschen auf einem Frachter”.

Ett förtydligande; “Laschen” är ett förtyskat engelskt ord, som heter “Lashing,”
vilket på svenska betyder,  att man surrar fast lasten, Det sker här med  spännare
och armar av stål, så burkarna står still.

Digital StillCamera

 

En äldre polyp som har fått haveri på en lyftwire.
Det finns 4 wires till polypen. 2 är fasta i polypen
och 2 går till linhjulen som manövrerar klorna
och som man lyfter med.

_DSC6114Pågående lastning av bilfragment.

_DSC6153

                                                                                  Biltema bygger lager på 75000 kvadratmeter…det är 15 tunnland…

                                                                                                 Där få säkert plats mycket eltejp och många Yosemitecyklar…

_DSC6156

Jag var tvungen att kolla,  om de fått det rakt…

 

 

DCIM174GOPROHunnsberget utanför Lidhult.

_DSC6161

Jag fick syn på denna sent födda kalven. Den stod skild från de andra
vid en sankmark och vågade inte flytta på sig.

Hon såg ganska övergiven och villrådig ut.

Deomdetta

Kategorier
Naturbilder

EN DAG UTAN FLYGNING…

 

 

 

 

..är ju ingen förlorad dag,

 

förutsatt man fyller den

 

med meningsfullheter.

 

 

 

 

 

DSC03069

 

 

 

 

Fredagen och lördagen passerade utan modellflyg…tror jag.

Man kan ju aldrig veta,  vad som händer.

Däremot var jag ute i torsdags i det småblåsiga vädret och
flygfotade ett renoverat hus,  där ägaren ville ha bilder.

Eftersom fastigheten låg i skogbygden,  var det garanterat turbulent
under flygningen.

Just den höjden jag ville flyga på var en bergochdalbana minst sagt.

Men jag klämde de bilder,  jag och min uppdragsgivare ville ha.

Annars innebar lördagsmorgon en upptäckt,  att mitt tangentbord
inte fungerade,  som det skulle.
Det är ett trådlöst Logitech,  som jag
misstänkte inte fungerade.
Men efter koll på min laptop visade
det sig,  att det var helt,
så felet låg i datorns inställningar.

Jag gick till inställningar för tangentbord,  eftersom min dator
plötsligt hade börjat tro,  att vi var i Amerika,  för layouten
på tangentbordet var amerikansk…

Jag ändrade språk,  men inget hjälpte. Jag hade läst om det på
ett forum,  hur det gick till att ändra språket, men ingenstans
stod det,  att jag måste starta om datorn.

Efter omstart fungerade allt igen,  som det skulle.

Kan jag inte flyga,  kan jag göra annat bland alla mina andra
aktiviteter.

Man kan till exempel med mina enkla medel ta bilder på fåglar…

Här är några bilder sen i går:

 

 

 

DSC02576

Tja…en lite allegorisk bild,  som hör hösten och tidens gång till.
Vägen, öppningen och ridån….

DSC02615

Fiskmåsar och tofsvipor som vanligt kivande.

DSC02673

Fiskmåsen står fast…

DSC02706

En av årsungarna till en tofsvipa bunkrar inför resan söderut.

DSC02737

Sättet tofsviporna flyger på hösten,
är helt annorlunda mot vårens tumlande.

DSC02744

 

DSC02785

Hmmm…kan här finnas något ätbart ?

DSC02797

 

DSC02869

En ormvråk flög förbi…

DSC02962

…men han flög på fel håll…

DSC03004

Gässen rastar nere vid våtmarkerna..

DSC03054

Om inte annat så höstlikt ljus

DSC03115

 

DSC03146

Ingen avsiktlig komposition…

DSC03182

Cormoranen har hängt sina fjädrar till tork.

DSC03213

Blir det kall vinter nu månntro ?

 

Kategorier
Flyghistoria

FÖR 45 ÅR SEDAN FLÖGS DET HANG PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

…och det var  troligtvis första gången ,

det flögs

med radiostyrda modeller där.

 

(okt 06, 2010 08-43 AM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

Pär Lundqvist med sin egenkonstruktion “Debutant” på Hovs Hallar 1970-1971.

 

 

Nu finns det på film  också. Ett modellflygdokument av viss diginitet.

Tre  20 minuters  rullar med 8 mm smalfilm har likt fågel Fenix dykt upp
om inte ur askan så ur någon garderob…

Ett välkommet och välkommet fynd för oss som tillbringat många timmar
flygande på Platån  Hovs Hallar.

De som var premiäraktörer  var Bertil Dahlqvist, Pär Lundqvist och Kurt Lennå.

Hovs Hallars platå,  som är enligt mångas åsikt,  Sveriges allsidigaste
hang.

Inte bara ger det mycket starkt lyft även vid mycket svag vind,
där är dessutom
utomordentligt vacker miljö.

Jag vill säga,  det finns inget som heter bomkörning, då man åker dit.

Kan jag inte flyga,  kan jag njuta naturen.

Nåväl, denna första gång det flögs här,  så hade Bertil Dahlqvist med
sin 8 mm
filmkamera och dokumenterade, ska vi säga den historiska
tilldragelsen.

Bertil var fotograf till professionen och kunde hantera sin kamera.

bertil dahlqvist 1979

Bertil Dahlqvist 1980 med sin segelmodell,
som vi kallade “Bananen” på grund av dess kroppsform.

Han fortsatte att filma hangflyg till  början  på 80-talet.
Vi visste Bertil hade gott om film och vi brukade tjata på honom, för vi
ville ju se filmerna…men de hade kommit bort.

Men under över alla under, Pär ringde mig häromdagen och sa,  att han
fått filmerna som dykt upp
i Bertils efterlämnade material.

Bertils son hade lämnat över film och bildmaterial till Pär.

Det var 3 x 60 m rullar vad gäller 8 mm film. Det blir ca 1 timma
film.

Ett mycket glädjande fynd och många av de  gamla hangrävarna
och genuint
flygintresserade,  vi väntar otåligt på att få se materialet .

Jag har kollat,  vad det kostar att överföra till digitala filer och de
firmorna
tar ca 35-45 kr för var minut.
Resultatet blir enligt lite googlande bra.

Men,  man kan göra det enklare, genom att filma av den uppspelande
filmen från
en vit yta.

Det är exakt,  vad jag ska göra. En bra och ren projektor, rengjord film
och filmen
som körs på kritvit kartong. Bilden ska var ca 40 cm i
fyrkant för bäst resultat, 
enligt de som gjort det.

Jag funderade vilket digital kamera jag skulle använda för filmandet
och kom på,  att kanske  min ombyggda
Gopro borde vara idealisk.

Annars kör jag med min Sony systemkamera.

Efter att jag justerat in alla delarna,  ska det bara vara att köra
igenom filmerna
för att få de på minneskortet.

Efter inspelning kör jag filmen i ett “Förbättrarprogram” om jag
behöver ändra
nivåer av ljus eller kontrast, eller om jag behöver
skärpa filmen.

Sen in med den till Moviemaker, som jag tycker är bra och räcker
för mig.
Jo,  jag vet
det finns andra program, men jag vill ha det enkelt,
så det funkar  och inte tar en evighet.

Måste jag  kolla, hur alla finesserna, som finns  i proffsprogrammen
fungerar egentligen…under mitt editerande,  blir jag aldrig färdig.

När allt är klippt och klart,  kommer filmen i en kortare version upp
på Vimeo.

Du kommer att få uppleva en genuin nostalgitripp till hangflyg på
Hovs hallar på  Platån och Segeltorp, Svenska Mästerskap och
Nordiska Mästerskap i F3F 
i Ystad och andra träffar.

Framför allt se på deltagarna att tiden faktiskt ha runnit iväg…
…men tusan vad roligt vi hade !

Alltså ett dokument över radiostyrt modellsegelflyg 1970-1980.

Det var då den stora utvecklingen skedde med snabba profiler och nya
tekniska innovationer,  som applicerades på vår modeller,
vilket gjorde de
snabba och agila.

Jag lovar dig käre besökare, vi kunde flyga och ta ut vad som fanns
ur våra modeller och lite till !

Ge er till tåls !

Skulle någon ha erfarenhet av metoden jag beskrev av  att filma av duken,
tar jag
gärna emot tips !

Kategorier
Naturbilder

MONSTERPARKEN VID LAGAOSET LAHOLMSBUKTEN

 

 

 

 

Vill du se djur,  du inte trodde existerade ?

 

 

 

 

 

DSC02120

 

 

 

 

Då ska du ta dig till Lagaoset, som på nutidssvenska betyder ” Ån Lagans
mynning i havet “.

Här kan du,  om du strövar omkring,  få se de mest osannolika väsen,
som har  sin biotop vid en sandstrand.

Klart de vill vara här, därför här är vackert och man kan här uppleva
en stillhet och ro, som kontrasterar skarpt mot trafikinfernot på
motorvägen 2 km bort.

En motorväg som utmärks av  dårarnas tävling i vänsterfilen och
långtradarnas
aldrig upphörande malande  fordonståg…
Har ni sett,  de som ligger i vänsterfilen och stressar…hur fort dessa
fartblinda med kompenseringsbehov än kör, så kommer alltid någon
bakifrån, som vågar köra
ännu fortare.
Ett Moment 22 för de som alltid ska ligga främst i kön.

Nä,  då strövar jag hellre nere vid stranden, där just denna dagen
allt präglades av begreppet lugn. Ja jag vill kalla det stillhet.

Vinden var nästan noll. Havet låg platt, skyn var utan dramatik
och allt gjorde,  att  jag och en jag mötte,  vi var överens om,
att känslorna de 
nästan överväldigade oss på ett sätt.

Vi, jag och en promenerande kvinna,  var överens,  att vi upplevde
lite overklig verklighet.

Det kan du uppleva i den riktiga världen, du gör det aldrig framför
en dator eller tv.

Trots det inte varit någon riktigt hård vind under hösten, hade en del
spolats upp på stranden. Främst är det sådant,  som har kommit flytande
i Lagan och spolats upp på land.

Ska du göra strandfynd, så åk till denna stranden efter en västlig storm.
Då är den garanterat strösslad med fynd,  som stimulerar din fantasi.

Längs den långa sandstranden såg jag,  hur naturen återställer de
skador,  som uppstod efter de senaste stormarna och ni vet,
vilka stormar jag avser.

Naturen strävar efter jämvikt eller balans, vilket vi ser på stranden.
De branta väggarna vid dynernas kanter mot havet är nu rundade
och påbyggda av sandflykten. Strandrågen etablerar sig och binder
sanden.

Just nedanför  dynkanten  har saltarven börjat sprida sig,
skapande stabilitet i sanden. Därmed möjliggörande att andra
växter kan etablera sig.

Så jag märker,  eftersom jag ofta är här,  hur relativt fort naturen
tar tillbaka
förlorade revir.

Länsstyrelsen har rensat beväxning i dynerna och i gränsområdet
mot strandskogen för att skapa en bra biotop för fältpiplärkan,
som häckar här.

Jag ser,  när jag går omkring,  att naturen nu tar tillbaka de ytor
som för några år sen blev iordningställda .

Svårt att jobba mot naturen…vi får jobba  med naturen i stället,
så gott det låter sig göras.

Har du inget att göra, gör det vid Lagaoset,  så ser du ljusare på din
framtid…

Här lite ögonblick från min slumpmässiga  promenad;

Som mäklarna säger:
“Strandnära läge…luftig konstruktion…för den händige”

Här har en alstock fått ett litet barn…

DSC02063

…som något yrvaket ser sig omkring…

DSC02068

Varför kör djuren huvudet i sanden,  när jag fotograferar ?

DSC02076

Detta är den sällsynta åkryparen, (Aqua terrestialis) som ligger på stranden och spanar.

Under brunsttider kan de vara aggressiva och kan utgöra ett hot
mot människan, då de är utrustade med kraftiga horn.

DSC02103

Den sydhalländska Uppnosen (Nasus Supra) har inga behov
av att köra huvudet i sanden.
Han är som många i mellanmjölkens land en van posör.
För det kostar inget.

DSC02113

Vresros.
En inkräktare från Asien i den svenska floran, som borde utrotas,
då den fördärvar vår fauna i ökande hastighet.
Jag vill sätta den i samma fack som björnloka och kanadagås.

DSC02125

Här skulle det  under normala betingelser finnas en kraftig bäck.
Men efter flera torra år har den försvunnit. Det är,  för er som inte varit ute i naturen,
mycket torrt i markerna,  så hoppas det kommer mycket regn närmaste tiden.
Tro inte på myten att vi fått mycket regn. Vi har lokalt ett stort nederbördsunderskott.

DCIM100GOPRO

 

DCIM100GOPROSå här borde bäcken se ut nu under hösten.

DSC02137

Ännu en oklassificerad art, som sätter näsan i vädret…
han är nog  generaldirektör  för Ofelbarhetsverket.

(1616x1080)200018

Denna arten, Mindre Näsvisenhan var inte på gott humör…
…för han sa,  han hade en vårta på näsan, som irriterade honom…

(1616x1080)200034

…medan stockpunkaren, med sin karakteristiska frisyr,
han bara låg och drog sig i sanden
med morrhåren i vädret…

(1616x1080)200049

En synnerligen flegmatisk sandhäst.
På latin arena equi, som säger vad Arkimedes sa till
de romerska soldaterna innan de högg huvudet av honom;
Rubba inte mina cirklar !

(1616x1080)200071

En för mig okänd art på väg att lägga sina ägg i strandrågen…

(nov 13, 2010 01-57 PM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)

…och under tiden satt denna lilla strandskavaren och studerade ett grässtrå intensivt…

Den överbefolkade kolonin av storskarv,
eller det jag helst kallar de svarta djuren,  Cormoraner !
De konsumerar var och en  ca 0.5 kg fisk varje dygn.

DSC02153

Den mindre långnosade  åbocken vilar sitt trötta huvud efter en lång resa med Lagan.

DSC02182

Den sällsynta strandfräsaren är fångad i en position som vid en hundutställning.
Jag mutade med lakritsgodis, vilket är deras svaghet.

DSC02192

Västkusten där landet  svävar över horisonten.
Allt på grund av jordytans krökning.

Halland, Land der Horizonte !

DSC02200

                                                                                                         En knubbsäl har lagt sig till ro.

DSC02203

Inget förfars i naturen. Vitfågel har haft ett långvarigt kalas.
Man ska visst ringa till Naturhistoriska Riksmuseet,
om man hittat en säl…
…men…

DSC02216

En manet som bitit i om inte gräset så i sanden…

DSC02217

Fotspåret.
Jag säger som Robinson Crusoe sa, då han såg fotspåret i sanden på sin ö:
“Jag stod,  som träffad utav blixten”…

Jag köpte en faksimilupplaga av Daniel Defoes bok.
Det var en upplevelse att avnjuta den i små stycken.

DSC02236

Så fort det går, etablerar sig växtligheten.
Full blomning i mitten av Oktober.

DSC02244

Saltarv
Ser ut som en kulle med gröna träd…

DSC02247

Mindre strandpetimäter; (meter limbus minimalis),  som bara har två korta ben
för att hans mätningar ska bli exakta. Det säger,  de som vet i alla fulla fall.
Observera att hans kropp är alltid exakt 100 cm lång.
Den kalibreras varje midsommarafton.

DSC02251

Rofyllt.

DSC02256

Är detta delar av en  ryggrad eller är det roten till  en vattenväxt ?

DSC02264

Här ser ni hur växtligheten i form av saltarv återerövrar terräng.

DSC02277

En ökänd predator, den storgapande alormen
just innan han hugger in på sitt byte…

SONY DSC

Ja du ser det blommar fortfarande…

SONY DSC

…fast blommorna ser lite  ankomna ut.

(1616x1080)187180
Jag säger bara…detta är strandens farligaste rovdjur.

Den Månghornade stortuggaren.

Kategorier
AB Flygindustri Halmstad Flyghistoria

FLYGINDUSTRIS LOKALER I HALMSTAD…

 

 

 

 

…hur se de ut i dag ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har beskrivit i ett antal inlägg Flygindustris AB verksamhet i Halmstad
under krigsåren,  i samband med att jag hade lyckan att få träffa
Kurt Persson, som varit montör på Flygindustri AB.

Verksamheten upphörde i Halmstad årsskiftet 1944-1945, för att då flytta
verksamheten till Malmö och byta namn till Kockum Flygindustri.

Intressant  vore att få reda på,  vad lokalerna idag ser ut som.

För, jo, de ligger kvar på samma plats fortfarande efter 76 år.

Lokalerna övertogs,  om jag förstått det rätt,  1947 av Widengrens konfektion
och man var verksam till 1966.

Efter konfektionen flyttat till Polen och konkurser flyttade Byggskolan dit.
Byggskolan utbildade byggnadsarbetare för att kunna möta branschens krav

Läs framför allt HFAB:s krav på utbildad personal för nybyggnationer,
under det som kallades “Miljonprogrammet”.

Då jag besökte platsen häromdagen,  var det inrymt konstgallerier och
verkstäder för konstnärer.

I östra delen av området var en ny tillbyggnad från 50-talet, som nu härbärgerar en loppmarknad.

Eftersom jag inte varit vid lokalerna sen 1956…ville jag se om jag kunde ta lite bilder och dokumentera platsen, som under slutet av 30-talet och till mitten av 40-talet stod för en stor del av segelplansproduktionen i Sverige .

Jag kunde bitvis fotografera miljöerna  inomhus och fick sakkunnig guidning av Anders Nilsson.

Fortfarande kunde man se,  att lokalerna hade hyst en tillverkningsindustri genom takstrukturer och fönsterplaceringar.

Bilderna omfattar dels inomhusbilder och lite lite flygbilder från området, som någon mån beskriver spåren efter den industriepok,  då västkusten i Sverige blev det som i Californien USA var Lockheed och McDonald –Douglas. Fast kanske i mindre…skala.

Vill ni läsa om industrihistorien Flygindustri AB Halmstad, så sök på det begreppet i sökrutan till vänster på första sidan på bloggen.

Häng med mig på en nostalgisk resa !

..och det blir mycket bilder…som vanligt.

 

 

 

IMG_1271

Gallerierna i före detta Flygindustris Ab:s lokaler 2015.

IMG_1272

Tillbyggnad.

IMG_1276

Jag tror nog, att Kurt Persson känner igen sin gamla arbetsplats.

IMG_1278

På väggen växer en klängväxt av penslar…undrar hur det ser ut då penslarna blommar ?

IMG_1282

Sydvästra gaveln.

IMG_1286

Jag tro, r jag har en av Kurts bilder av personal, som sitter under fönsterna
och tar igen sig mellan kropparna
….alltså flygplanskropparna.

IMG_1290

                                                                      Undrar om den stora skorstenen satt originalt på byggnaden Kurt ?

IMG_1291

Valvet i förgrunden är troligtvis byggt senare, men strävan i bakgrunden kan nog de som var med
vid denna tiden identifiera platsen på.

IMG_1292

Takbalkarna borde var lätt igenkännbara. Från del av en hangar ?

IMG_1293

Som sagt, besök gärna galleriet. Här finns båda sorters konst…

IMG_1294

 

IMG_1295

Undra hur många flygplan som byggts på detta slitna golv ?

IMG_1296

Man har monterat akustikskydd i taken,
för att miljön skulle vara dräglig
i slamret från väverimaskinerna…

IMG_1297

 

IMG_1300

Gallerierna lever under rivningshotets damoklessvärd..vilket inte konsten behöver i Halmstad.

Snarare en Alexander den Store som löser den Gordiska Knuten med ett svärdshugg !

IMG_1301
Stämmer just precis: Hangar nummer II.
IMG_1303

Är detta  karriärstegen  för konstnärer ?

IMG_1306

Även om kommunen äger fastigheten, behöver det ju inte med automatik
betyda, att man inte underhåller byggnaderna.

IMG_1309

Loppornas marknad ?
Eller beskrivning av att en explosion inträffat här, eftersom det tydligen  knallat i City ?

IMG_1310

Loppmarknader, en mycket vanligt fenomen i det postindustriella samhället.
Som en bekräftelse på att det just är postindustriellt..

Symptomatiskt…vem vet…

IMG_1311

Här kan du köpa världens smalaste husvagn…

IMG_1312

Husvagn byggd för trängseltrafik…

IMG_1313

Flygindustri AB:s före detta portar mot fältet.

Har jag faktafel, får ni gärna knäppa mig på näsan, så ska
jag, om ni kan vidimera era påståenden,  genast korrigera
mina falskeliga uppgifter.

Jag är under uppbyggnad av ännu en blogg,

så häng på låset !

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

MODELLFLYGFILOSOFI…

 

 

 

 

 

…som jag ser det.

 

 

 

 

DCIM120GOPRO

 

 

 

En fråga som jag får ibland är “Hur kan du flyga så mycket” ?

Svaret från min sida är enkelt: Det är en av de mest givande
sysselsättningarna,  jag kan uppleva.

Jag tycker aldrig någonsin,  det är tråkigt att flyga mina modeller !

Tycker du,  det känns som ett tvång,  att ge dig ut med dina modeller,
eller om du letar efter skäl för att slippa flyga…
då är det bättre
att börja virka grytlappar.

Modellflyg är för mig,  inte bara det rena flygandet. Det är
planering såsom  koll av väder, flygställen och modeller.

När du är på plats,  möts  du ofta av en storslagen natur
och positiva människor, vilka tillsammans skapar nya
impulser för mig 
genom deras  bestående  avtryck i mitt minne.

Det blir något,  som stannar kvar hos mig, vilket ger inspiration
och vidare idéer.

Man får heller  inte förglömma, att om jag flyger på olika hang,
möter jag  ofta nyfikna människor, som gärna
vill veta…
hur det fungerar,  både själva planet och hur det här med radion
hänger ihop. Jag delar  hjärtans gärna med mig av
min ringa
kunskap och erfarenhet.

Det blir, vågar jag påstå,  alltid väl emottaget av dem jag möter.

Jag tror det är viktigt,   vi försöker visa vår hobbys möjligheter,
för de
som inte vet. Kanske,  vi kan rekrytera fler  som blir aktiva
FLYGARE och inte bara pratare.

Jag vet inte,  hur många nya modellflygare som blivit rekryterade
genom testuggande på olika fora, som i stort sett leder till inget,
NADA !

Mycket bättre att  ge sig ut och utöva sin hobby och visa,
ska vi kalla
det allmänheten, vad det innebär,
att vara modellflygare.

Alltså,  jag vill vara en,  låt oss kalla det ambassadör eller pr-man
för
den hobby,  som ger mig så mycket, modellflygandet och
allt vad
som är förknippat med det.

För mig är det viktigt att förmedla en positiv bild
av vår fina hobby !

Jag vill framhäva,  ska vi kalla det, allt det
goda med modellflygning.

Jag vill  inte framställa vår hobby som raketforskning,
eller som något så 
komplicerat , vilket kräver doktorsexamen,
utan jag talar om något, vilket
vem som helst med intresse kan
ägna sig åt med framgång.

Jag kanske  inte är representativ för modellflygarskrået,
eftersom  jag  är  aktiv, nästan så fort det är lämpliga
förhållanden.

Alla har inte den friheten, vilken man har som pensionär, men
man har alltid möjligheten att göra ett val.

För det är så,  att om man låser dörren och kastar bort nyckeln,
hur ska man kunna komma ut eller in ? ?

Byt ut ” dörren” mot förberedelser för flygning och
ersätt “nyckeln” med inspiration.

Tiden kan man inte vrida bakåt eller ens stanna,  så en missad
chans är borta evigt.
I alla fall tills man lyckats samordna
kvantmekaniken med
Einsteins tidsteorier till en helhet .

En sak till, jag åker aldrig ut,  utan att ha ett mål med min flygning.
Det ökar motivationen att vara aktiv. Jag lär mig något vid varenda
flygtillfälle. Erfarenheten bättras på, vilket jag utnyttjar för
framtida flygningar.

Själv försöker jag kombinera mitt flygande,  med de tekniska
möjligheter
vad telemetri- och fototekniken av i dag erbjuder.
Jag tar alltid med någon av mina
GoProkameror och i alla fall
en liten kompakt kamera om utifall att…

Telemetrin finns alltid i modellen och dess funktioner har gjort
segelflyg
i termik mycket roligare och bättre för mig.

Min absoluta övertygelse är,  att en vario/höjdmätare hjälper
dig
att förstå, hur en termikblåsa,  enkelt uttryckt,  fungerar
och hur du ska
flyga,  för att utnyttja din modells kapacitet,
eftersom du med telemetri
får en omedelbar feedback.

Man  inte ska vara  teknikfientlig,  utan man
ska utnyttja,
det man har nytta av,  som kan  förbättra
flygupplevelsen.

Bilderna jag tar,  de  editeras vid hemkomsten och läggs i
album
som en dagboksanteckning beskrivande mitt flygande.

Med dokumenterad flygning med foto eller video,  kan jag fly
verkligheten vintertid,  om
det är +2 grader, regnblandad snö
och 13 m/sek SV  ute i mörkret och drömma mig tillbaka till
upplevelser,  då vädret var angenämare.

Hur mycket tid jag har  i luften med mina modeller i år hittills ?

Mycket , mycket….mest flugna sommarsäsongen under min
tid som aktiv flygare.

Ja, det var lite hastiga tankar om min filosofi eller inställning till
mitt sätt att utöva och visa  flyghobbyn för nyfikna.

Bilderna nedan  beskriver en krokig resa från hav till luft ,
omslutande olika ämnen, som företogs häromdagen
innan jag åkte till träningslokalen och lyfte den dagliga
dosen skrot.

                                                                     Häng med !

_DSC1980

Vid Oceanhamnen i Halmstad hade “Victoria” anlöpt efter en
grundstötning i Kattegatt, på väg från Rostock till Conacry  i Afrika.

_DSC1991Man höll på att läktra vete från ett mindre fartyg med egna kranar.
Det ser jag som en indikation,  att skrovet är tätt.
Hade det varit läck,  skulle man inte tagit in mer last av vete.
När jag såg kranarna flytta lasten mellan fartygen drog jag
först slutsatsen,  att man flyttade lasten från Victoria till Transforza.
Vilket alltså visade sig vara tvärtom.

Jag talade med två surveyors från försäkringsbolaget i Danmark,
som anlänt för en inspektion och de sade,  att hon hade erhållit
vissa skador i botten efter grundstötningen. Det behöver inte vara
upprivna plåtar, utan det vara intryckt botten, demolerad bulb
eller skador på roder eller propeller.

_DSC6059

Fartygskranarna på Victoria läktrar över vetet.

_DSC2026

Fritidsfiskare orkar inte ta hand om sitt skräp.
Den nya spännande… sättet att umgås med naturen.

Släng skräpet där du står,  för det finns ju ett begrepp
i de latas värld, som heter:
“Nån annan får ta det”..

Sätta upp sopsäckar…tror ni på jultomten ?

_DSC5888

En teknikens spjutspets mot en blå sky.

_DSC5894

Jag har bara sett små mängder tranor flytta i September.

_DSC5898

Dessa fotograferade jag på 500 m avstånd…

_DSC5902

…letande termik för att kunna fara …

Förresten, ser ni att gruppen här flyger i formationen “Finger Four“,
vilket var den gruppering  i luften,  de tyska jaktpiloterna använde sig
av under WWII, vilket gav dem ett tekniskt och taktiskt övertag över
de allierade, då de flög med två rotar eller 2 Rotten, som det heter
på tyska.

_DSC5908

…kurs söderut för en behaglig vintervistelse.

_DSC5918

Mitt depåbord,  vågar jag påstå,   tillhör  de mera stadigare i Sverige…

_DSC5943

Pickaboo !!
….ett får och i bakgrunden en träbock av ansenligt mått…

_DSC5952

Får…ser fåraktiga ut på nåt sätt eller …
…men de tycker nog,  fotografen också är något märkligt väsen…

_DSC5989

Sångsvanar. Mer och mer förekommande nu tycker jag.
Säker plats att observera är Klerekull.

Jag tog bilden på 250 m avstånd.

_DSC6020

En liten rådjursget ligger ner och  trycker i vallen.
Hon har intensiv  koll på betraktaren. Rådjuren har mycket bra syn till
skillnad mot älgen, som är närsynt. Dessutom har de väldigt  bra hörsel.
Man brukar säga att ögonen väcker deras intresse, hörseln bevakar
och deras luktsinne alarmerar.

Jag tog bilden på 200 m avstånd utan stöd.

_DSC6096

En vuxen ejderhane i eklipsdräkt.

Eklipsdräkt anlägger fåglarna i samband med ruggning av vingpennor
som ett skydd mot fiender,  då den är mera diskret och inte så iögonfallande
som praktdräkten är.

 

     Jo, jag flög också…

DCIM120GOPRO

Spiriten på hangkanten Tönnersa Strand.
Promenerande i strandbrynet en fritidsfiskare,
som fick gott om sandskädda.

DCIM121GOPRO

Vinden 4 m/sek väst med dragning lite åt nord.

DCIM121GOPRO

          Objektet tycks längre bort,  än vad det i verklighet är.

DCIM121GOPRO

Ingen trängsel på stranden…som vanligt.

DCIM121GOPRO

Full klaff ca 90 grader och modellen står i stort sett stilla i förhållande till marken.

DCIM121GOPRO

Jo, hösten kommer. Grått och sämre ljus.
men flyga kan man i alla fall !

DCIM122GOPRO

Människa och maskin

DCIM122GOPRO

Min Spirit Elite har givit mig många fina upplevelser på en rad olika ställen.

DCIM122GOPRO

Pensionären på sitt hang.

DCIM123GOPRO

Min Spirit ser ensam ut efter landningen på en tom strand.

DCIM123GOPRO

Ett mycket användbart plan.

DCIM123GOPRO

En ört som har makalös växtkraft med tanke på omständigheterna.
Den heter Saltarv och blommar med vita blommor.

Bladen kan ätas och innehåller mycket A-vitamin, som är viktig för synen,
huden, slemhinnorna, immunförsvaret, tillväxten och skelettet.

DCIM123GOPRO

Reminiscenser av gångbrädor  som skulle göra nedvägen till stranden enkel.

Till skillnad mot allt plastskräp man hittar på stranden, så är ju detta nedbrytbart
och skadar inte naturen
.Läste just om drivande plast i haven
. Skrämmande.
Förbjud plastemballage som riskerar att hamna i haven.
Som utgör 70 % av vår jords yta.
Varför inte göra som Californien, USA, där man
kommer att förbjuda engångsplastpåsarna i köpcentra.

DCIM124GOPRO

Det känns som att gå genom en grön tunnel på väg till parkeringen.

En lämplig sortiväg  från en fin flygdag.