Kategorier
Old Timer flyg

…OCH NU BLIR DET MODELLFLYG

 

 

 

 

 

 

… i sin kanske vackraste form.

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

Jag råkar ju ha ett väl laddat arkiv med bilder från OT-friflygtävlingar.
I stället för att det ska ligga där,  vill jag gärna publicera mina alster,
i hoppet
att de få fart på drömmar om flygning och skapa lite verklighetsflykt,
då vårt väder inte direkt inbjuder till modellflygaktivitet.

Personligen tar jag alla chanser att komma ut och flyga och det innebär,
att ibland blir det noll med flygningen, om jag ger mig iväg och det
råder tveksamma förhållanden.

Men det gör inget, för om det är så,  att jag inte får flyga, får jag en annan
upplevelse  att ta med hem.

För mig är att sitta overksam det värsta jag vet.  Man ska betänka, att
livet är ju ganska kort…det gäller att utnyttja den tid man har.
För min del handlar det om att uppleva min modellflygverklighet,
bra det kan låta sig  göras.

Om det inte blir flygning, då har jag funnit, att om min kamera är
med, vilket den alltid är,  finns det alltid några
ögonblick från mina
promenader, jag vill ha med hem.

Min kunskaper som fotograf är usla. Med min tekniska kompetens kan
jag bara
utnyttja min kamera till 10 %, men det är lika spännande var gång,
jag är
kommen hem och har importerat bilderna till min dator.

Det kanske är 300 bilder…av dessa kanske 3 är bra. Då blir jag nöjd.
Kameratekniken i dag sätter
ju inte upp något varnande bildsparande
finger.  Har jag ett minneskort
på 64 Gb,  kan jag ta cirka 4500 bilder
i RAW-format.

Ja,  så är det,  om man inte får flyga. Fast i förra veckan fick jag en härlig
dag på Hovs Hallar, som jag beskrev  i ett tidigare inlägg.

I dag Påskafton, hoppas jag vi får lite solinstrålning, så det blir betingelser
för termikflyg. Som sagt, blir det inte det,  får jag kanske en fotosejour i
stället,  mellan allt annat som ska göras denna helg.

Att man som åldring…skulle ha livet bakom sig, det betyder ju inte,
att man
inte har en framtid. Den vill jag utnyttja så gott jag kan,
för jag vill inte
sitta hemma  väntande på att något ska ske. Det gör
det inte, 
om man inte håller dörren öppen !

För mig har verkligheten inneburit,  att två av mina kamrater har gått
bort sista månaden. Båda i 60-65-års åldern.

Man blir lite mera klarvaken av sådana händelser.

Därför, dröm er bort till modellflygets härliga verklighet,  kanske med
hjälp
av mina bilder !

Bilder kommer utan inbördes ordning.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Kategorier
Naturbilder

SVARTVITT…

 

 

 

 

 

 

…med lite rött i.

 

 

 

 

_DSC3651-001

 

 

 

 

 

När jag var ute och cyklade i tisdags morse för att fotografera,
såg jag en fågel,  jag tycker om och det är strandskatan.

Den har verkligen karaktär både till utseende och beteende.
Strandskatan är ju en av vårens budbärare här och jag har observerat
strandskatan sen 14 dagar tillbaka.

Strandskatan häckar på de mest märkliga platser och störs inte av
arbetsmaskiner eller trafik. Blir hon förorättad,  säger hon till med stark röst.

Här lite bilder och det var aningen disigt,  då jag plåtade.

_DSC3690

Sothöna, eller som det heter på danska “Blishöne”,
som alla vet betyder “bläs höna”. För ni ser ju, hon
har en vit bläs ovan näbben.

_DSC3452

Herr och fru storskrak glider fram

_DSC3468

Knölsvanen flyger lågt under startmomentet doppande vingspetsen i vattnet. Jag undrar,
varför de
flyger så lågt…det kan vara för att utnyttja markeffekten, som inte har det minsta
att göra med att “vingen komprimerar
luften mot underlaget”. Det är bara nonsens.
Markeffekten
innebär,  att vingen är   så nära marken, att det inducerade motståndet
minskar, då strömningen över vingspetsen förhindras. Alltså cirkulationen från högt tryck
till lågt tryck minskar på grund av
närheten till underliggande mark eller vatten. Därmed
minskar motståndet och vingen flyger med avsevärt högre verkningsgrad.

_DSC3533

Familjen strandskata. Strandskatorna är monogama,
det vill säga,  de är gifta med samma partner hela livet.

_DSC3564

Svart – Vitt – Rött

_DSC3577

Vacker i flykten.

_DSC3582

_DSC3588

_DSC3598

_DSC3650

Huvudlös flygning…

DSC02362
Undrar om kråkan tänker: “Vad ska ni här och göra “?

Kategorier
Hangflyg modell

SENASTE FLYGNINGEN PÅ HOVS HALLAR…

 

 

 

 

 

…i dag onsdag.

 

DCIM221GOPRO

Enligt den ansedda vädersidan yr.no,  kan vi inte förvänta nordliga
vindar den närmaste 10-dagarsperioden.

Så jag var  tvungen,  att utnyttja dagens utlovade nordliga vind.
Enligt väderutsikterna kunde vi förvänta nordlig vind till kl 1300
för att sen få en vridning till nordöst på Hovs Hallar.

Det stämde precis. Jag var startklar på Platån kl 1000 med min
Spirit och vinden var då knappt 2 m/sek nord. 2 m/sek rakt på
på Platån är fullt tillräckligt för att kunna flyga.

Efter en stunds rekande och kollande av vinden gick jag till höger
på Platån för att kasta ut. Man ska aldrig starta från mitten av det
höga partiet, utan antingen till vänster eller till höger.

Varför ? Jo för att undvika kantrotorn, som är mest utvecklad just
i mitten.

Jag kollade modellen och satsade utåt. Utkastet gick fint, men då
jag drog ner
handen till sändaren för att greppa spaken, råkade
jag slå om klaffbrytaren
så jag fick 45 grader klaff. Resultatet blev
en våldsam pitchup och jag
kunde just precis reda ut situationen
och landade på kanten.

Hämtning av modellen och ny start. Den gick bättre, men kantrotorn
var trots den svaga vinden väldigt stark. Modellen kastades omkring
i luften som en galen kaja. Men det löste sig och väl uppkommen ett
10-tal meter var det som att flyga i tjock grädde.

Betänk,  att vinden var endast 2 m/sek. Det var  lätt att klättra 100 m
över kanten och gick jag längre ut från hanget, ökade lyftet.

Solen sken lite försynt, men jag har skrivit förut,  att det är avgjort
behagligare,  då det är 25 grader varmt ! Jag frös inte, för jag hade på
min fina skärmflygoverall, som stänger ute kyla och vind.

Jag landade parallellt med hanget på toppen för att hänga på en av
mina Mobiuskameror på vingens yttre del och låta den filma tvärs kroppen
mot den andra vingspetsen. Efter att ha fäst den enligt alla konstens
regler ovanpå vänstervingen,  skulle jag flyga.
Det enda som återstod,  var att starta kameran….gick inte !
Batteriet finito. Antagligen hade jag glömt den på. I bilen hade jag
en Mobius till, men jag hade inte energi att gå ner och hämta den.
Det är så,  jag har tillräckligt med flygbilder redan.

Så det blev att flyga kameralös, vilket gick utmärkt.
Människor som passerade frågade nyfiket,  hur det funkar och jag
gillar verkligen att sprida kunskap om min hobby ! Är man utåtriktad
och generös,
får man alltid en trevlig respons ! Kanske jag kan
omvända någon
att bli hangflygare…

Vinden började vrida mot NO ca 1230 snabbt och den ökade till
ca 6-7 m/sek,
vilket fick mig att dra mig neråt mot betongfortet
för att kunna landa
där på den plana gräsytan.

Då jag flög vid fortet, märkte jag att då vinden var NO,  var lyftet
dåligt vid huvudkanten, men gick jag ut över havet 200
m,
var lyftet mycket bättre där. Det indikerar,  att vinden på den
höjden
var mera nordlig och det producerar mer lyft.

Men 1315 landade jag min Spirit framför fötterna lätt som en fjäder
och jag var mycket nöjd med dagens flygning.

Som sagt, det gäller att utnyttja möjligheterna,  då omständigheterna
är gynnsamma !  Ögonblicket och chansen kommer aldrig tillbaka…

Den enda kamera jag hade med,  var min GoPro,  som satt på ett stativ
och tickade fram sina 4 bilder i sekunden. Min Mobius funkade ju inte
och därför är bilderna tagna helt slumpmässigt från markkameran.

Ni får stå ut med att horisonten blir förvriden, men det beror på att
GoPron har en
vidvinkellins. Det går att räta till, men so what …

Men kolla bilderna och upplev delvis min hangflygdag på Hovs Hallar !

Jag har aldrig upplevt,  under alla min år på Hovs Hallar, så lite småfåglar
som i år….för kallt ? Fel vindar under deras migration ? Jag vet inte…

DCIM222GOPRO

Min sedvanliga depåplats uppe på Platån.

DCIM221GOPRO

Den gamle på väg att starta upp till höger.

DCIM221GOPRO

Jag drar alltid på,  så mycket det går vid starten, men här blev det så,
vilket ni ser på vingarna, att jag av misstag fällde klaffen, som resulterade
i en snabb pitchup. Jag tror,  det är bättre att ha sändaren i en låda på magen,
för då kan man enklare greppa om spakarna efter ett utkast. Själv har jag kört
med lådmodellen de sista 15 åren, men denna sändaren hänger i en sele.
Får väl ändra det…

DCIM222GOPRO

Så det var ju bara att hämta modellen och försöka igen…

DCIM222GOPRO

Kläm i så hårt det går, så jag  får lite överskottsfart,
vilket ger mig lite valfrihet att manövrera, om det krävs.

DCIM222GOPRO

En perfekt start !

DCIM222GOPRO

På väg till min tuva, där jag sitter och flyger.

DCIM221GOPRO

Ni ser själv att lyftet var ok.

DCIM221GOPRO

Just där jag flyger nu, där var det extremt turbulent. Det är inte jag,
som skevat omkull utan det är kantrotorn,
som slängt omkull modellen.
Det var precis,  jag kunde kontrollera min Spirit i detta nuet. Tänk på det,
om ni flyger här !

DCIM222GOPRO

Här är det inte fråga om turbulens,
utan en normal sväng.

DCIM222GOPRO

Då vinden drog sig mot NO flög jag till höger,
eftersom hangkanten där står mot NO
och det skapar starkt lyft.

DCIM222GOPRO

En Montessoriklass passerade och fick info

DCIM222GOPRO

Hav – Hang – Vind – Modell – Horisont,
vad det handlar om.

DCIM222GOPRO

Den gamle på sin tuva njutande

DCIM221GOPRO

Spirit II. Mycket flugen. Kroppen är nyrenoverad med spackling och sprutning.
Vad som återstår,  är att klä om vingarna och innan dess cellulosalacka balsan
för att öka styrkan och motståndskraften.

Kategorier
Termikflyg

UT UR DIMMAN…

 

 

 

 

 

…kom jag i söndags, 

efter att ha blivit hindrad

av dålig sikt i två dagar.

 

 

 

 

 

 

_DSC3358

 

 

 

Jag var helt inställd i går, att vädret skulle bli perfekt på HH i dag söndag.
Enligt yr.no skulle det bli NNV.
Men det sprack. Kl 1130 blåste det sydväst
1.4 m/sek på Hovs Hallar och 
det var markdimma.

Eftersom jag alltid är flygsugen, spanade jag inåt landet och såg då,  att
där inte fanns någon dimma.

Alltså blev det lite omdisponering av resurser och resmål.
Jag beslöt att flyga termik med min trogna Ava,  på en plats som jag vet är
suverän för det syftet, oavsett om sjöbrisen rasar som värst, för hit orkar den
nästan aldrig.

På plats kollade jag av läget och vinden var ca 2 m/sekunden från  väst
och i skyn hade vi 5/8 Cu med mycket hög molnbas. Uppskattningsvis
ca 6000 ft. SÅ nog var det möjligheter för termikflyg.

Jag monterade, kollade före flygning roder fria och fulla roderrörelser  åt
rätt håll och att min FailSafe var rätt inställd. För man kan aldrig veta !

Sen iväg och ett lugnt motorstig till 100 m,  där jag slog av motorn.
Försökte hitta termik, men det var stendött i luften. Jag gnetade, men
fann ingen korkverkan,  så jag landade.

Efter 5 minuter började vinden blåsa från öster, alltså tvärs emot huvudvinden
och jag anade,  att en blåsa släppte därav vindskiftet.

Så jag hivade iväg modellen, klättrade till 150 m och stängde motorn.
När jag stiger med motor,  tutar ju varion hela tiden ganska uppfordrande.
Efter stängningen på 150 m fortsatte den tuta nästan hysteriskt, så jag
fattade,  att jag tagit en stark blåsa.

Det känns gott, när man har bra stig hela varvet och man kan justera sin
kärra och riktigt finflyga den i blåsan.

Flyger jag rent i blåsan,  stiger jag bäst. Höjdangivelserna sprutade på
i 50 m intervall, eftersom jag konfigurerat min nya Picolario på det sättet.

Ja,  jag var mycket högt på kort tid och avbröt av det enkla skälet,  att Avan var
svår att se på grund av avstånd, bakgrund och rådande ljus. Dessutom
stod en passerande bils passagerare och ställde frågor, så jag var ju inte helt
koncentrerad på flygningen. Det måste man vara,  om man tänjer gränserna.

Trots jag drog full aerodynamisk broms på Avan, vilket innebär bromsklaffarna
står i 90 graders vinkel kontra vingen, steg den i blåsan. Det betydde, jag var tvungen
att gå på rakkurs,  tills jag kom ut i sjunket, där min Ava tappade höjden som en sten
och jag kom ner i ett nafs.

Att som  en mycket aktiv modellflygare få komma ut en vårdag med sin fina modell,
samtidigt som betingelserna är positiva, det är en härlig upplevelse.

Det kan jag  aldrig få framför en tv,  eller om jag planlöst irrar runt på
internet. Vid sådana tillfällen kan jag inte få min modell i luften fort nog,
kan jag tycka.

Nej, inget kan ersätta verkligheten, såsom den var i söndags.
Den verkligheten ger i alla fall mig mycket glädje, positiva upplevelser och laddar
mitt interna batteri !

Min första start var kl 1200 och jag landade för dagen kl 1500. En kort paus inlagd
för att byta batteri i kameran, annars flög jag hela tiden.

Fast jag erkänner…det är bättre då temperaturen är 25 grader i stället för 7 !

Tyvärr,  fick jag inte med mig bilder hem från min vanliga kamera…jag hade glömt
minneskortet på bordet hemma.
Jag tyckte kameran fotograferade lite väl  snabbt och aldrig tog paus,
när jag
plåtade. Då jag kör avtryckningen enligt ksp-modellen, brukar den stanna
någon
sekund efter 10 bilder  och ordna till sitt processorminne.
Men det skedde inte nu,
varför jag borde anat ugglor i mossen.

Men jag lär mig till nästa gång. Jag tycker det låter ungefär lika korkat gjort
av mig,  som då Svante Grundberg  i “Sällskapsresan” glömde ta bort
objektivskyddet på sin 8 mm filmkamera…

Jag såg lite fåglar och djur och naturligtvis stannade jag för att klämma  några bilder,
som ett minne av en fin dag med termikflygning med min fina och ytterst vältrimmade
HyperAva, som bara flyger och flyger….

DCIM217GOPRO

Släppet första starten.

DCIM218GOPRO

Så här ser marken ut där jag flyger…en GoProbild

DCIM218GOPRO

…kan väl inte vara bättre !

_DSC3335

Min Ava högt i skyn…_DSC3347

Bilderna på Avan tagna med 300 mm zoom…

_DSC3365

…så ni förstår att avståndet är stort.

_DSC3369

Denna bilden tagen på 400 m höjd och 200 m horisontalt  från mig.
Om mina avståndsuppskattningar är ok, så är avståndet kameralins
– modell 447 m…

DCIM218GOPRO

Inne i markägarens skog, ligger isen kvar på mindre gölar 20. Mars.
Jag är bekant med markägaren och han har berättat, hur intensivt man
får arbeta,  för att få en skog som producerar goda produkter och i  tillräcklig
mängd. Det gäller,  som skogsproducent,  att tänka 25-35 år framåt…

DCIM219GOPRO

Vad säger ni,  som har kunskap om segelflyg och meteorologi ?
Är det 4/8 Cu ? Med en mycket hög molnbas. Kan det bli bättre ?

DCIM221GOPRO

På väg att landa för dagen.

_DSC3284

Tofsvipan ett vårtecken så gott som något.

_DSC3298

_DSC3305

Under vår och försommar flyger tofsviporna tumlande och till synes utan styrsel i luften…

_DSC3392

Jag ser mer och mer dovhjortar i markerna…

_DSC3406

…precis som jag ser mer och mer sångsvanar på knölsvanens bekostnad...

_DSC3426

…liksom jag ser mer och mer grågäss och tack och lov mindre och mindre Kanadagäss.

 

Kategorier
Hangflyg modell

SURT…NÄR JAG SKULLE MONTERA MIN AVA

 

 

 

 

 

…därför,  det blev inte,  som jag ville.

 

 

_DSC2971

 

 

 

Jag hade kvistat ner till Hovs Hallar för att få mig en avkopplande
flygning på hanget. Vindmätaren redovisade 3 m/sek kl 0930 från nord.
Det såg alltså bra ut med en  temperatur, som  var ganska fördragsam.

Först en snabb… rusch upp till Platån från parkeringen för att få ett
mått på vinden. Den var enligt min handhållna mätare 2 m/sek N.

Alltså fick det bli att flyga med min Ava,  då vinden var så svag.
Jag vill inte riskera en modell under tveksamma förhållanden.
Dessutom,  eftersom ljuset var bra,  ville jag få lite bra bilder på min
modell med ombordkameran.

Så det var att gå ner till bilen, samla ihop Ava-prylarna och flygväskan
och sen ge sig uppför branten igen till toppen av Platån.

För en gångs skull hade jag med min nytillverkade vindstreamer,
som sitter
i änden av ett Biltema fiskespö på 6 m. Det fungerade
perfekt i den svaga vinden, 
som fortfarande bara var 2 m7sek,
men den låg rakt på.
Vinden utanför hanget uppskattningsvis 3 m/sek.
Detta indikerade
fina flygförhållanden för min Ava.

Ut med kroppen, montera stabben, sen fram med vingens mittdel,
montera
den och anslut bromsservokabeln, in med min nya
Kokam-acke i kärran
och sen var det bara vingspetsarna som skulle
träs på och säkras.
Vänster gled på med ett klick och höger….
gled inte på, därför den
kolfiberjoiner som håller vingspetsen till
vingens centrala del…
den fanns inte …

Ok tänkte jag, den har nog ramlat av i vingfordralet…
Nä, det hade den inte. Den var icke att uppbringa, därmed  drogs
rullgardinen ned för Ava-flygning just för tillfället.

Det kändes inget vidare,  vill jag erkänna oförbehållsamt. Eftersom
vinden inte ökat, var jag inte motiverad att gå till bilen igen för att
hämta den andra modellen.

Nä, det blev,  att med hängande huvud att ta sig ner med prylarna till
bilen.
Som jag naturligtvis rotade igenom efter kolfiberjoinern med
negativt
resultat.

På vägen hemåt funderade jag,  var den lilla men viktiga saken kunde
finnas…
Sist jag flög Avan var termik på en plats söder Halmstad.
Kanske kolfiberbalken ramlat ur där, så jag körde inom för att kolla.

Första letandet var negativt, där hade varit andra bilar och kört,  på
platsen där jag brukar hålla
med min bil, då jag flyger. Men jag
kollade noggrannare i de andra bilspåren
och fick syn på en svart
detalj i leran. Det var den försvunna joinern som
låg där över- och
nerkörd men till all lycka till synes oskadd. Glädjande. Jag menar,
det är lite belönande att återfinna något man tappat…om inte annat
sparade jag 54 kr för ett par joiners kostar 108 .

Förresten,  så flög jag termik 1.5 timma med  Avan,  där jag hittade
joinern, så dagen var flygmässigt inte förspilld !

Hemkommen kollade jag den för eventuella skador och gjorde ren den.
Den var hel och för att förebygga,  så den inte ramlar bort,  satte jag tape
på den,  för att den skulle gå trögt i vingfästet och inte ramla ut.

Det hade aldrig hänt förut,  att jag  tappat en slik sak, men nu har jag i
alla
fall försökt förebygga,  ett upprepande av historien.

Som sagt, alltid händer något oväntat,  då jag är ute ! Det är ju det,
som är en av tjusningarna med mitt modellflyg !

Jag har två stycken joiners i reserv hemma och en av dessa ligger nu i
min flygväska…
omutifallatt !

 _DSC2975

Den saknade joinern…

_DSC2978…som jag hittade 3 mil från Hovs Hallar…

Kategorier
Old Timer flyg

DEN VECKOLIGA DOSEN AV FRIFLYGANDE OT-MODELLER…

 

 

 

 

 

…kommer här för att pigga upp oss,

i det ostabila vädret vi har just nu.

 

 

 

SONY DSC

 

 

Jag,  som alla andra modellflygare,  väntar på den där riktigt fina vårdagen
fortfarande. Ja, du vet solsken, lite vindar som vi upplever som ljumma
och med spelande flyttfåglar.

I dag söndag var det lovat nordvästlig vind av yr.no på Hovs Hallar, vilket
hade gjort flygning möjlig på Segeltorp. Men aldrig får man vara glad…
prognosen ändrades till väst ca 2-3 m/sek.

Här kan ni kolla väder på Hovs Hallar i realtid,  där mätstationen sitter
just vid hanget. Tack Parapente Syd, skärmflygföreningen som satt upp
mätaren.

Så där sprack det. Kanske det kan bli solsken,  som eventuellt kan dra igång
lite termik för någon av mina termikmodeller…Vi får se.

Men som sagt,  lite bilder från i somras på Old-Timer friflygande modeller
det kan jag åstadkomma, så du kan tänka tillbaka och beundra de
vackra flygmaskinerna.

Jag kommenterar sparsamt,  för jag hoppas,  bilderna förmedlar sitt budskap
själva.

 

 

SONY DSC

Ingemar Knifv med en av Markkus modeller.
Kroppen formad ur ett massivt lindstycke.

SONY DSC

 

SONY DSC

Ännu en modell, som jag tror få skulle kunna reproducera,  från mästaren Markkus verkstad

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Sten Persson Halmstad är glad,  för han just vunnit sin klass,
med en dramtisk sky bakom sig med en Gust-front.

SONY DSC

SONY DSC

Är man på rätt plats vid rätt tid kan man få ett foto på en brant svängande efter start Gripen.

SONY DSC

SONY DSC

Start i RC-klassen

SONY DSC

En klassisk rc-modell, en Radio-Queen.

SONY DSC

Det här med V-form alltså…
vi har hört det förut…man måste ha V-form…
annars flyger det inte…men denna flyger utmärkt.
Den flög så bra i Bollerup,  att den flög bort och försvann…

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Vårtecknet…tumlande tofsvipor.

SONY DSC

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Matti släpper Markkus modell.

SONY DSC

Ibland kan det vara “segkopplat”…

SONY DSC

Som jag sagt ett flertal gånger…
friflygande modeller handlar om estetik.

SONY DSC

Flyg !

SONY DSC
                         Ingvar Nilssons linkärra kommer smygande.

SONY DSC

Friflyg kan inte bli mera klassiskt….Wakefieldkärra.

SONY DSC

Vad tror ni,  modellflygaren som just släppt tänker nu ?

SONY DSC

Görans magiska händer…

SONY DSC

 

SONY DSC

Bara skyn är gränsen

SONY DSC

SONY DSC                                                                                

SONY DSC

Den gamle (fast inte i sinnet) står och njuter vid Segeltorp.

                          Jag fick ett mail,  som frågade,  varför jag inte har samma storlek på mina bilder ?

 Just därför !

 Det väcker uppmärksamhet,  genom att det avviker från det förväntade.

 Jag vill inte,  min blogg ska vara uppbyggd som en militärparad i nordkorea.

 Såedemede !

Kategorier
Termikflyg

EN FÖRSIKTIG PREMIÄR FÖR EN AV MINA AVOR…

 

 

 

…blev det i fredags.

 

 

 

 

 

 

 

_DSC2743

 

 

 

Fredagen bröt in med fint väder,  så när som på det dis som rådde.
Men det är ett naturligt resultat, när relativt sett varma och kalla
luftmassor möts.

Så jag åkte ut en snabb sväng  till hamnen på förmiddagen och såg
då en pilgrimsfalk, 
som satt i ett av de mindre träden längs vägen
ut till Oceeanhamnen.

Naturligtvis saktade jag in i god tid, tog fram min kamera och ställde in
den på  1/4000-dels sekund slutartid.

Sen rullade jag sakta fram, för jag har  inte  just nu, ett zoom-objektiv.
Väntar på ett nytt. Så jag var tvungen att använda normalobjektivet.

Pilgrimsfalken satt kvar och jag siktade genom dörrens nedvevade ruta
för att få en bild,  då den satt och då den troligtvis skulle flyga upp,
när jag rullade fram.

Allt såg bra ut, men avståndsmätaren förmådde inte, tack vare det breda
motivet
låsa på fågeln. Det blev ingen bild.

Emellertid såg jag den flög ca 200 m till ett annat träd, varför jag körde dit
och försökte förgäves igen. Fågeln lättade och försvann söderut längs
stranden av
Laholmsbukten med sina energiska vingslag. Men nästa gång….

Eftersom vädret stabiliserades med blå himmel och därmed mycket instrålning,
borde detta kunna betyda bra betingelser för termikflyg.

Tanken slog mig, att kanske man skulle åka ut med en Ava och testa ?

Jag menar,  en Blue Phoenix är ju vad det är, men en Ava presterar mera.
Min Ava har ju legat på hyllan sen slutet av oktober och var ivrig att komma
upp i luften. Allt på modellen genomgått och testat nyligen, så jag visste att
allt
vad som ankom på mig, det var gjort med min trogna Ava.

Kolla Vladimirs elseglare och övriga modeller här.
Han är mycket hjälpsam. Om du skulle behöva en speciell del av din modell
fixar han det för dig utan problem.

Således in med modell och tillbehör i bilen och klockan 1100 startade jag
vid ett av mina termikflygställen.
En HyperAva är otroligt enkel att förbereda för flygning. 2 plastskruvar
till vingfastsättningen. Jag använder aldrig metallskruv till vingfastsättingar !
Bättre att skruvarna knäcks än vingfastsättningen, som ofta är svårreparerad.
En servosladd för de aerodynamiska bromsarna, anslut LiPo och på med
huven. Klart !

Kommen upp på 50 m höjd började variometern pipa med hög frekvens
och jag
stängde motorn. Japp, jag hade hamnat i en blåsa, förresten
tillsammans
med en tornfalk. Min första tanke var, tur jag flög termik i dag
för det verkar
ju vara mycket bra förhållande. Men den uppfattningen
skulle jag revidera !

Avan hängde med upp till 400 m (icke kontrollerat luftrum, som info till HöPo,
HöjdPoliserna), där jag avbröt. Jag kunde flugit högre, men sikten var dålig på
grund av konvektionsdimma.

Denna blåsa var den enda riktiga blåsan jag fick under min flygning
mellan 1100-1500.
All övrig termik var aldrig så utbredd,  så jag hade stig
under hela varvet. Visst jag kunde
gneta och hålla mig uppe, men inte var
det optimala förhållanden.

Men så är det för en aktiv modellflygare, man har att göra det bästa av det,
vilket
om man flyger  en vältrimmad Ava, inte är svårt eller oinspirerande.

Om du är i närheten av en flygande Ava och för långt bort, lyssna på det
laminära bruset,
som uppstår då luften passerar vingen. Det är en ren klar
och hög ton, som hörs långt. Lite som en timid
kyrkorgel i skyn. Kan man
inte kalla det en sorts Eolsharpa ? Förklaring nedan från Wikipedia.

Eolsharpa, även kallad vindharpa, är ett stränginstrument
där vinden sätter strängarna i rörelse. Eol är äldre svensk namnform
för vindguden Aiolos.

Eolsharpan består av en rektangulär resonanslåda av trä över
vilken vanligen 16 likstämda strängar av olika tjocklek är spända.
När instrumentet ställs i ett öppet fönster låter strängarna genom
vindens inverkan höra både sin grundton och sina alikvoter i
brutna ackord av en ofta förtrollande klang.

Dimman gjorde,  att jag upplevde vädret som kyligt och strax före 1500 landade jag.

Då hade jag flugit upp 2380 mA ur acken, vilket var vad jag fick i,  då jag laddade
efter hemkomsten.
Som sagt första flygningen med Avan är en liten milstolpe i termikflygandet

varje vår.

Förresten lärkorna spelade intensivt och jag såg också två glador flyga runt den
dungen i närheten,  där jag vet, de regelmässsigt häckar. Dock såg jag  eller
hörde inga tranor.

I morgon lördag är det utsikt för nordlig svag vind, vilket kan innebära en tripp
till Hovs Hallar för lite avslappnat hangflyg.

Lite allmänna bilder av min fredag kommer här.

_DSC2765-001

Foto från en modell eller från en kulle ?

_DSC2760

Min Ava inför premiärstarten 2016.

DCIM208GOPRO

Snart så…

DCIM206GOPRO

                                                                                                                                                        …då dra vi på försiktigt

DCIM210GOPRO

…och iväg !

_DSC2713

Det Avan gör bäst…flyger.

_DSC2754

Varje sekund med en vältrimmad Ava i luften är en njutning !

_DSC2785-001

Som ni ser blommade Cumulusmolnen vid 12-tiden…

DCIM206GOPRO

Piloten hade glömt sin stol, så han satt i bilen mellan varven och flög.
Radion funkade ua,  trots jag satt i en Faradays Bur…
_DSC2755-001

Undra hur många timmar min gamla Ava ska logga 2016 ?

DCIM209GOPRO

Jag fick syn på en bock och tre getter av rådjur framför
mig nedanför kullen,  där jag har min pilotplats..

DCIM209GOPRO

Två getter och en bock på jordbrukarens privata mark.
Skuggorna blir långa redan kl 1400.

DCIM209GOPRO

Djuren har koll på modellen…i sin vinterpäls

_DSC2778-001

Min HyperAva efter 3 timmar i luften 11. Mars 2016

 

Kategorier
Termikflyg

EN FÖRANING OM VÅR…

 

 

 

 

…kunde vi som var ute erfara i dag onsdag.

 

 

 

_DSC2633-001

 

Onsdagen började med en disig förmiddag, men yr.no hade lovat uppklarning
frampå eftermiddagen.

Det kunde kanske bli termikväder för en segelmodell efter en lång period med
termiklöst väder. Vid lunchdags var det blå himmel med 3/8 Cu och vinden låg
på 3-5 m/sek ost-sydost.

Således lastade jag min mycket vältrimmade Blue Phoenix och gav mig iväg till
ett ställe,  där det är utmärkt att flyga  termik.

Det är en alldeles speciell känsla jag får, då jag kommit ut ur bilen och hör
lärkorna intensivt spela i skyn. Det känns,  som om en spelande lärka är
bekräftelsen av vårens ankomst. Jag har hört och sett lärkan tidigare, men inte
hört
den spela så intensivt,  som den gjorde i solskenet i dag.

Min Blue Phoenix var snabbt monterad, 6 gummiband och sen start. Just
efter min start
såg jag 2 ormvråkar, som lade sig och kurvade vid min
startplats och jag var inte sen
att piggybacka i blåsan. Jag vet,  ormvråkar
är bra på att hitta bästa termiken och denna
blåsan var inget undantag.
Min blå fenix klättrade snabtt och då jag kollade telemetrin,
steg jag
med 3.5 m/sek. Jag hängde med upp till 350 m, sen var den svår att se
i det  skarpa solljuset.

Under mitt flygande kom två grupper med migrerande tranor
flygande förbi på väg norrut.
Man hör ju tranorna,  långt innan man
ser dem. Tranor är mycket pratsamma och kan 
frambringa otroligt
mycket ljud från sina taniga kroppar. Varje grupp innehöll
ca 50 individer.
Tranor är utmärkta termikflygare, vilket de måste vara, eftersom 
deras
kroppars uppbyggnad inte tillåter aktivt flaxande under längre perioder.

Jag observerade också mindre flockar med tofsvipor,  som kom förbi.

Märkligt att en dag med sydostliga vindar och solsken omedelbart kan
trigga igång en sådan
rörelse av olika fågelarter…

Tyvärr är det ju så, att jag kan inte fotografera med nån reda,
då jag flyger. Ja, ni vet styra modellen med vänster hand och
hålla kameran i höger…Det kräver lite simultanförmåga.. Styra
modellen och samtidigt se till att kameran har rätt objekt i
sökaren och att den låser och mäter…Därför har jag inga bilder
på fåglar eller modellplan. Men det kommer. Förhoppningsvis
blir bilderna bättre, 
då jag  väntar på ett bättre zoomobjektiv.

Varför jag inte lyckades ta bilder berodde på,  att jag åkt ifrån
min sele för sändaren.

Efter två timmar i termik var jag nöjd, för det blåste ganska kallt,
så jag landade.
Men detta kändes som en termikpremiär som hette duga.
Vi vet ju att termiken
tidigt på våren är den bästa och i dag var inget
undantag. Termikblåsorna hade stor
horisontell utbredning,  vilket
gjorde, jag kunde flyga avslappnat. Detta också
beroende på en perfekt
trimmad modell.

Det enda jag gnäller på,  är att min telemetri är svår att höra från
sändarens piezohögtalare.
Volymen är för dålig. Jag skrev ett brev med
snigelpost till JR i Japan och fick ett snällt svar.
Beskedet var,
att JR visste om problemet och att man jobbade på en lösning. Jaja, vi

får väl se,  hur det blir med det.

Jag litar inte på det, utan jag ska löda in en LF-förstärkare,  eller på
annat sätt lösa problemet, så jag får upp volymen.
Att stå och glo på
en LCD är fullständigt meningslöst en solig dag,  för du ser inget
av
informationen,  som presenteras på skärmen.

Sådan var den 9. Mars och mitt termikflygande !

Några kringbilder kommer här.
(Jag försökte plåta tranorna,  tyvärr hade jag bara
mitt normalobjektiv.
Tranorna var ganska nära, men ir-avståndsmätaren på kameran
förmådde inte  låsa 
på fåglarna, så det blev ingen bild).

_DSC2625

Min trogna Blue Phoenix. Flygande ännu bättre efter vinterns översyn

_DSC2631

Efter dagens sista flygning vilande i gräset.

_DSC2636-001

Ni ser själva…solsken 3-4/8 Cu.

_DSC2639-001

Det höstsådda på gång.

_DSC2643-001

Tofsviporna kivade med gråtrutar och måsar som vanligt.

_DSC2664-001

Men att se tofsvipor tumla runt över åkrarna, det ser jag som ett vårtecken !

Kategorier
Teknik, allmän

EN TRAILERDRAGARE PÅ UTFLYKT I NATUREN…

 

 

 

 

 

…närmare bestämt till fågeltornet Trönninge Ängar.

 

 

 

 

 

IMG_0023

 

 

 

 

 

 

I detta vackra…vårvädret for jag ner och spanade på fåglar vid Trönninge Ängar.

Solen sken och om inte sånglärkan sjöng,  så flög den i alla fall runt,
vilket jag tar som ännu ett tecken på en annalkande  vår.

En märklighet jag lade märke till,   var en trailerdragare,  som närmade sig
fågeltornet längs den smala och dåligt underbyggda vägen över åkrarna.

Jag tyckte det var konstigt, en trailerdragare befann sig på dessa vägar,
som definitivt inte tål någon större belastning.

Lastbilen stod jämte fågeltornet, eller det som är kvar av fågeltornet,
efter att tornet blåst sönder under en storm.

Jag passerade lastbilen under min hemfärd klockan 1000 och kunde konstatera,
att ekipaget satt fast och väl  förankrat i den halländska leran.

Föraren, som heter Bachir och ursprungligen var palestinier, men hade bott i Syrien,
hade arbetat för företaget som chaufför i 5 år.
Nu hade Bachir gett sig ut på en liten väg,  som inte leder någonstans mer än till

en oundviklig  fastkörning.

Så jag tänkte,  jag får ställa upp och se,  om jag kan hjälpa till på något sätt
att få loss bilen.

Det visade sig,  att Bachir  var på väg till  till Brings utlandsterminal
som ligger i närheten av Halmstad Återvinningsstation vid Villmanstrand.

Han körde med hjälp av GPS, då han aldrig varit där förut.

Men i detta fallet ska man inte lita på GPS:en. Troligtvis hade han haft
den inställd på alternativet “Kortaste vägen”,  vilket är farligt, då man kan
hamna på en skogsstig,  om det vill sig illa.

Man ska konfigurera sin GPS enligt alternativet “Snabbaste Vägen”,
då hamnar man inte på kostigar.

Den strandsatte föraren,  hade inga verktyg med sig, utan jag åkte hem och
bytade om till arbetskläder och stövlar och tog med en spade.

Dragbilen satt inte speciellt hårt fast, så vi sa,  att det ordnar vi med en spade
och lite svett…

Trodde vi ja…Vi använde all vår uppfinningsrikedom, blod, svett och tårar
men inget lyckades. Tursamt nog var 40-fots containern på trailern olastad,
varför ekipaget var relativt lätt.

Eftersom jag kört olika entreprenadmaskiner under hela mitt liv,
hade jag lärt mig några knep, 
om man körde fast. Ett knep som brukar
fungera,  är att man lägger en kraftig trädstam eller liknande
vid drivhjulen,
förankrar den i fälghålen med spännband. När man  då kör,  kommer
stammen att pressas
ner i marken, ta tag och lyfta drivhjulet  upp, så man
kan palla under och flytta stocken till startläget igen.
Detta upprepas,  tills man
tuggat sig loss.

Detta fungerade inte,  då vi saknade något stockliknande.

Efter att ha slitit från 1000 till 1400 beslöt vi oss, för att göra något radikalt.

Bachir och jag tog min bil och åkte till ett åkeri,  där jag pratade med
transportledaren och han ordnade 
en Volvo L 60 lastmaskin,  som åkte med oss.

Efter koppling av en kätting till trailern åkte hela ekipaget upp
på fast mark
från sitt nersjunkna läge lätt som en plätt.

Ju längre hans bil stod på platsen, ju mer hade den sjunkit. Men
som sagt en L 60 med 4-hjulsdrift och diff på alla hjulen, den kan dra.

Så klockan 1530 kom Bachir 5 timmar sen till Bring Cargo-utlandterminalen,
så han kunde
få sin 40-fotare lastad för vidare resa till Helsingborg.

Jag fick reda på inne på terminalen,  att det händer ofta bilarna kör in mot
fågelskyddsområdet vid Trönninge Ängar efter hänvisning från GPS.

Kanske man skulle sätta en skylt,  som säger att trailerdragare ska inte köra
här,  utan de ska  fortsätta stora vägen in mot Halmstad och ta till vänster i
första rondellen.

Förra veckan hade en trailerbil med polsk chaufför satt sig på
samma plats, men då han saknade
pengar,  fick han sitta där 36 timmar,
innan man lyckats få dit en bärgare.

Att anlita bärgare är mycket dyrt. Bachir berättade att självrisken vid en
bärgning för hans lastbil är   8000 kr…

Vid framkomsten till terminalen var Bachir lättad och både han och jag
såg ut som två som badat i lera…men vi var båda glada, att vi lyckats
få upp hans bil på fast mark igen.

Japp, som jag brukar säga, det händer alltid något då jag är ute på
expeditioner,  antingen det gäller fågelskådning eller modellflyg.

Roligt.

Jag vill bara tala om,  att efter hårt fysiskt arbete sover man utmärkt,
även om man törnar in kl 2200.

Jag hade med en enkel kamera och tog lite bilder, som dokumenterade
händelsen. Tyvärr inga bilder då lastmaskinen drog loss bilen, då jag
var upptagen med att dirigera båda förarna.

Här kommer bilderna för dig,  som visar mitt personliga
lilla bidrag för integrationsarbetet:

DCIM203GOPRO

Jag tog en bild från lite längre upp.

IMG_0014

Jaha, här står ekipaget. Såg inte alltför illa ut vid första påseendet …

IMG_0015

…i synnerhet om man kollade höger sida…

IMG_0016

..men..man såg vänster sida nersjunken i leran…

IMG_0017

..vilket vållade bekymmer med vänster framhjul, som satt lågt…

 

IMG_0018

Bachirs underpallning…

IMG_0019

När man satt sig,  gäller det att först och främst gräva bort allt,
som kan hindra en losskörning.

IMG_0020

Spåren efter den polska trailerdragaren, som satt fast 36 timmar förra veckan.
Denna bärgning blev mycket kostsam för åkaren som ägde ekipaget.

IMG_0021

Det gäller att inte var rädd för att bli skitig…och att ha mycket fysisk energi plus
fantasi,  för att kunna få loss sin bil med tillgängliga medel. Vi hade inte tillräckligt
med medel, därför var vi tvungna att få dit en maskin,  som kunde dra ordentligt.

IMG_0022

Ser lite farligt ut eller …men det gäller att gräva mycket,
för här finns inte “Nån annan”, som kan göra det !

IMG_0024

Här har vi bestämt oss att hämta en lastmaskin,
så Bachir kommer loss med sin bil.

IMG_0025

Kunde varit värre…

IMG_0027

Bachir i leran…en yrkeschaufförs vardag.

IMG_0028

Spåren som förskräcker..och hela tiden bilen stod där,
sjönk den sakta och till synes obevekligt ner i leran,  därför,
bland annat, tog vi  beslutet att ta dit en lastmaskin.IMG_0029

Ni ser i förlängningen…inte mycket till väg för ett ekipage på 35 ton…

_DSC2396

Efter kampen mot leran…

_DSC2408

…kom vildsvinen och vände på resten av jorden…

Fullskärmsinfångning 2016-02-25 083444

Karta som kan förklara GPS-misstaget.
Rött är vägen han körde och blått den väg han skulle kört.

IMG_0030

Efter recovery  äntligen hos Bring-terminalen för att få 40-fotaren lastad.

IMG_0032

Ni ser så underbyggd fronten är på moderna bilar.
Kan vara ett problem vid fastkörning.
Fronten vilade på leran som synes av leravtrycken

IMG_0033

Inte speciellt mycket lera som syns på bilen efter äventyret…

IMG_0034

Bachir öppnar dörrarna på 40-fotaren, så terminalen kan lasta den.
Vet du hur man öppnar en container ?
Just precis, lås upp båda,  sedan vrid bägge vreden samtidigt !

IMG_0035En lerig och glad  Bachir från Malmö !

Tack  EliaExpress i Halmstad som hjälpte oss !

 

 

Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

VI AKTIVA FLYGARE SOM LEVER I NUET

 

 

 

 

…vi vill erfara miraklet med 

modeller och skärm på ett hang…

 

 

 

 

 

DCIM103GOPRO

 

Förstår du,  vad jag menar med ingressen ?

Jag tycker fortfarande,  efter många år av flygande, att det är en sinnlig upplevelse
att kunna kasta sig ut vid Hovs Hallar hängande i sin skärm,  eller att jag kan
kasta ut en modell, som jag kan styra via radio och flyga i stort hur jag vill.

Det är ett mirakel,  att allt fungerar !  Ett resultat av den nyfikna människans
strävan,  fantasi  och experimentlusta.

…vi missade naturligtvis inte fredagen på Platån på Hovs Hallar.

Varför …jo,  för det var solsken och vinden var utlovad varande
nord-nordväst
cirka 3-5 m/sek som ett resultat av ett högtryck
över Skandinavien.

Förutsättningarna kunde inte vara mer gynnsamma. Det var ju bara att
hoppas,  att prognosen höll streck. Men den vädersidan jag använder, yr.no
litar jag på,  grundat på min erfarenhet av olika väderprognoser.
yr.no är världens
mest besökta vädersida med den högsta ratingen.

Jag var bara flygsugen, så med tanke på vinden tog jag med mig en
enkel
modell, min Spirit Elite,  vilken nu efter 2 års flygande och 200
timmar i luften börjar bli lite ankommen..

Med ankommen menar jag,  att med tanke på den miljö jag flyger i på hang,
är sannolikheten stor,  att småskador uppstår vid landningar, som ibland
är mer eller mindre välplanerade på grund av yttre faktorer.

Eftersom jag flyger mycket och använder mina modeller mycket i sitt eget
element,  så uppstår vill jag kalla det användarförslitning
,

Flyger du aldrig, då har du en blank modell. Å andra sidan har jag
aldrig sett
någon,  som kan prata upp en modell…

Uppkommen på Platån såg jag två skärmsäckar, som jag genast kände
igen tillhörande
Lars och Anna. Två hängivna skärmflygare.

Jag konstaterade,  att vinden var ca 2 m/sek lite snett från väster.
Men efter montering kastade jag ut med den kraft och
erfarenhet 43 års
hangflygande på Hovs Hallar gett mig.

Lyftet var magnifikt, sen man väl passerat kantrotorn, vilken var ettrig i dag.

Ja, sen var det bara att njuta av modell och natur.

Lars och Anna dök upp efter en stund, sedan de hållit en  kaffepaus på värdshuset.
De talade om,  de också flugit här i torsdags. Skärmflygarna hängde på sina
selar och startade eftersom vinden hade tagit sig till ca 5 m/sek relativt rakt på.
Efter en något darrig start, på grund av kantrotorn, fick de båda skärmflygarna
känna av hissen framför Platån. Lyftet var genuint och starkt.

Båda två fick en mycket fin flygdag,  liksom jag fick med min modell.
Jag kan inte begära mer,  för detta var en av de där utsökta flygdagarna
på Hovs Hallar, då allt tycks stämma och allt smälter ihop, pilot, modell ,
väder och natur.

Jag tog lite bilder naturligtvis och konstaterade återigen,  att det är svårt
att fotografera sin egen kärra i luften, 
samtidigt som jag ska flyga den
med vänsterhanden…

Dagen förflöt utan incidenter nästan….tills då jag skulle landa för att ta en paus
och då jag hade  min fokus, inte bara på min Spirit utan även 
på en skärm,
som flög lågt, vilket gjorde att min Spirit hamnade i   en vresrosbuske…

Har ni sett taggarna på en vresros ? Fråga min Spirit, den har  det efter
busklandningen.

Att modellen fått skador vid den ofrivilliga landningen i en  taggig buske
på vänstervingens undersida, hade jag inte
lagt märke till, men då jag
startade efter en stund,  hörde jag det …klädseln var på en bredd
av 30 cm
strimlad av de djävulska vresrostaggarna, så modellen såg ut att ha vingarna
dekorerade av konfetti och serpentiner,  som glatt rasslade i fartvinden…
Nå, inga större problem, en snabb landning och
fram med tape för en quickfix.
Hemkommen strippade jag klädseln där det var trasigt och klädde om.

Vinden under dagen var nord-nordnordväst med styrkan 4-7 m/sek.
Vinden vid Hovs Hallar är laminär,  tack vare det är ett havshang och
det gör allt enklare för oss aviatörer.

Jag startade kl 1000 och landade klockan 1500.

Vår  dag på Hovs Hallar.

Bli hangflygare , så får du förmånen att uppleva , såsom   vi gjorde i fredags !

_DSC0881

En hangflygares depå på platån.

DCIM194GOPRO

                                            Förstår inte….men jag blir alltid slank på Hovs Hallar, speciellt på förmiddagen…

_DSC0773

Lars tar ett glädjeskutt just i starten…

DSC00460

…allt handlar om,  det ni ser…

_DSC1348

Nu blir det en uppvisning i start från Platån av Anna…

_DSC1382

Undrar om Anna  nynnar “Tiptoe thru the tulips” ?

_DSC1385

Kan det kanske bära nu…

_DSC1388

Vi tar ett skutt till…

_DSC1393

Hmmmm, tycker buskarna är nära…

_DSC1394

Kan man inte flyga över kan man…
…ju flyga mellan växtligheten.

_DSC1396

…och då kan det ju gå precis…

DSC00467

Anna tar ett par schottissteg i glädjen att få flyga.

DSC00470

…och så tar vi ett steg till…

DSC00481

Att man är lite lågt här,  är inte så farligt,  som det ser ut.
Skärmen befinner sig i regel över kantrotorn, varför allt
förhoppningsvis är under kontroll.

_DSC1213

Lars…un mirage dans la ciel…?

DCIM194GOPRO

En rote paragliders

_DSC0829

 

Jag lovar att piloterna under skärmarna njuter helhjärtat !

_DSC0853

Anna glider förbi i en aura av pastellfärger som från en akvarell av Cézanne.

_DSC0977

Kolla bakkanten på skärmens vänstersida.
Det är så man styr och kontrollera sin skärm.

_DSC0981

Det går att utöva mild aerobatik oxå…

_DSC1082

Anna förpuppad…

_DSC1162

…och på väg att landa på Platån.
Ser ni vresrosbusken i förgrunden….

_DSC1208

Lars ur aningen ovanligt perspektiv

_DSC1217

De fria horisonternas landskap

_DSC1297

Lars också i puppan…undrar om han blir en fjäril då han kläcks…?

_DSC1338

Lars en mycket skicklig paraglidingpilot.
Han tog mig på min första tur i en tandemskärm,
då jag tog min licens.

DSC00502

En produkttanker på väg från Halmstad i maklig hastighet

DSC00582

Så här ser Anna ut underifrån..då hon flyger.

DCIM108GOPRO

Anna lite lågt, men hon knegade sig upp.

DSC00692

Samma regler i luften som till sjöss.

DSC00744

Tjänare Lars…

DSC00761

Min barndomsstad Halmstad på 23 km avstånd i lite dis.

DCIM194GOPRO

Landning på gång, vilket innebär full klaff för att
 få ner landningssträcka och hastighet.

DCIM103GOPRO

Jag hade satt min  GoPro på en tuva, där den klickade på med 4 bilder i sekunden.

DCIM103GOPRO

Min tanke var,  att kanske jag skulle kunna få med
min modell
på ett par av bilderna…

DCIM103GOPRO

Fast det var inte många bilder på modellen jag fick.

DCIM106GOPRO

Min dag på Hovs Hallar…

DCIM195GOPRO

…och Lars

DCIM196GOPRO

Till sist en bild som visar,  att någon har landat sin modell i en vresrosbuske…

 

Kategorier
Flyghistoria

FÖR MER ÄN 85 ÅR SEDAN…

 

 

 

 

 

…filmades detta reportaget

om modellflygning i Irland.

 

6943844_orig

 

1930… 86 år sedan. Tja tiden går, men vilken enastående tur,  att man
med film kunde dokumentera modellflyg på film vid denna tid

Ett dokument innehållande kultur, som var värt att bevara,
så du kunde se på det.

Jag tycker det är fantastiskt roligt att se miljöer, människor och höra en
reporter, som refererar om ett ämne,  han troligtvis inte har någon
större aning om.

Se på piloterna…kostym slips och brylcreme i håret…

Det är ett tidstypiskt dokument, som  beskriver vår hobby som den
gestaltade sig  en gång för länge sedan.

Undrar hur många av de deltagande modellflygarna som deltog som piloter
hos RAF under Battle of Britain…

Tror ni,  att om 85 år flygintresserade kommer att  se på våra videos om
modellflyg på framtidens youtube
och lägga samma kommentarer,
som jag gjort här…

Tål att tänka på.

Här kommer filmen…lyssna på den entusiastiske speakern.

Kategorier
Okategoriserade

SNABBA RYCK…

 

 

 

 

 

… från min förening,

Ållebergs Modellflygklubb…

 

 

 

 

 

DCIM116GOPRO

 

 

…när det gäller registrering,  så jag får mitt medlemskort för 2016 i god tid.

Det känns alltid tryggt att veta,  att de som är förtroendevalda i föreningen
sköter sina uppgifter med ordnade och snabba rutiner.

Som just att man får sitt medlemskort i förening och SMFF tidigt.

Bra jobbat som vanligt pojkar, tycker jag som stolt medlem i ÅMFK  !

 

 

 

 

 

 

 

clipart-free-download-Free-Clipart-of-Moon

IMG_0026-001

 

 

 

 

Vi ses i luften,

våren lurar bakom hörnet !

 

 

_DSC9537

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

ÄNTLIGEN BLEV DET DAGS FÖR…

 

 

 

…modellflyg på Segeltorp vid Hovs Hallar.

Torsdagen begåvade oss med nordvästliga vindar,  tack vare en
liten högtrycksrygg, som kommit in mellan lågtrycken.

Yr.no hade lovat NV ca 5-8 m/sek,  vilket lät lovande.
Jag åkte dit med min bror, som lovat sköta min kamera,
då jag flög.

Dessutom skulle vi prova min nya fina tubkikare. Det var dåligt
med fåglar,  men jag fick i alla fall syn på en Varfågel,  som satt
i en björk.
Lätt att känna igen på det svarta strecket över ögat.

Nåväl, då vi kom ner till Segeltorp kl 1230 låg vinden på ca 5 m/sek,
vilket var idealiskt.

Jag hade lastat 325 gr ballast,  för att min Spirit skulle penetrera bättre.
Min modell flög som vanligt bra både med ballast och med en kamera
på nosen…….dock hade jag ett problem.
Skevroderutslagen var alldeles
för små på grund av ett programmeringsfel
av mig.

Men man ska inte bli panikslagen,  om den inte svänger med skeven,
det är bara att använda sidoroder, så svänger det lika bra.

Jag flög tills jag blev trött och landade bakom hanget   i åkern.

Då vi flög,  hade vi nyfikna åskådare,  som var synnerligen vetgiriga
och naturligtvis,  gav vi svaren på deras frågor.

Alltid lönande att sprida kunskap om vår hobby på ett positivt sätt !!

Min broder var utsedd till fotograf för denna dagen. Bilderna blev bra.
En del bilder är stillbilder från min noskamera och den kameran behöver ingen
maskinist, då den tar 4 bilder i sekunden. Fotograferade gjorde Gopron tills
kl 1530, för då åkte vi nöjda hem.

Här kommer ögonblicken ur en hangflygares eftermiddag vid Segeltorp
med sin Spirit Elite.

_DSC0448-001

Monterat och klart på parkeringen Hovs Hallar,
med min bror Lars inväntande fotouppdraget.

_DSC0452

Påbyltad med overall, tjock tröja och ännu
tjockare jacka
bar det i väg till hanget.

_DSC0466

Start av mottagare och kamera på toppen av
Segeltorpshanget vid den privata marken.

DCIM193GOPRO

Det gäller att ha rejält på fötterna…för att stå stadigt…
så jag tog mina rejält ingångna och inridna jodhpurboots.

DCIM193GOPRO

Instruktion för jourhavande fotograf, hur jag kommer att starta..

DCIM193GOPRO

Just innan start. Se på havet….4-6 m/sek rakt på.

_DSC0505-001

Nu kör vi…

_DSC0507-001

…man tar det långa benet före…

_DSC0508-001

…det korta !

_DSC0509

Slutligen….det flyger !

_DSC0511

Som jag skrev förut, skevroderna hade alldeles för små utslag.

_DSC0518

Så jag flög med sidoroder

_DSC0527

…vilket fungerade utmärkt i det fina lyftet.

_DSC0528

Min bror Lars har tagit bilderna…

DCIM193GOPRO

Dessa brutala motljusbilder tog herr GoPro utan hjälp…

DCIM193GOPRO
                                                     Pilot och fotograf och…

DCIM193GOPRO

…Schaulustigen.

DCIM193GOPRO

Bild från kanten som visar att vindstyrkan är cirka 5 m/sek,
vilket indikeras av bristen på brytande vågor på djupt vatten.

DCIM193GOPRO

Två åskådare, en pilot och en fotograf på Thores mark.

_DSC0558

                                                                                              Modell och fullsize

_DSC0604

Spirit Elite…

_DSC0612

…en trogen tjänare av den längtande  hangflygaren.

_DSC0622

Min bror flyger… över gärdsgården, för att hämta min modell.

_DSC0628

Som landat på åkern just bakom gärdsgården.

DCIM193GOPRO

Vilket fick avsluta vår flygning vid Segeltorp denna härliga torsdag !

Kategorier
Modellflyg teknik

3-D PRINTERN HEMMA HOS STEFAN…

 

 

 

 

…maler på i sin tillverkning av en P-51 Mustang.

 

 

 

 

 

 

 

2016-02-01 20.17.04

 

 

Flitens lampa lyser hemma hos Stefan Blomgren i Carlskrona.

Hans printer fortsätter sitt idoga arbete i  att tillverka en P-51.

Jag skrev i ett tidigare inlägg,  att detta sättet att tillverka  kommer
att revolutionera byggandet och producerandet av modeller.
I dagens läge tar det lång tid med denna metoden, men det gjorde det då
man byggde de första bilarna också.
Tänk på utvecklingen av batterier för vår hobby.

1969 Deac DKZ-celler 250 mA. Sedan Mh 2200 mA vägande som cellerna
med kapaciteten 250 mA 1969. Alltså en 8-faldig ökning av energiinnehåll.
LiPo som hela tiden förbättras och laddas snabbare och snabbare.

Naturligtvis kommer printrarna att utvecklas fort, dels av företagen, men
jag tror den snabbaste utvecklingen skapas av användarna, som till exempel
modellbyggarna.

Den som lever får väl se…

Här kommer två nya bilder på Stefans p-51.

Fortsättning följer.

2016-01-27 19.22.14

Vingar med integrerade balksystem

2016-02-01 20.17.04

 

Kroppen med fenan. Jag förutsätter den är lätt och stark.

Kategorier
Okategoriserade

HANGTRÄFF YSTAD 18-22 APRIL 2016

 

 

För 11. gången arrangerar

Ållebergs Modellflygklubb

sitt traditionella hangläger i Ystad.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

Med början 2006  har vi i ÅMFK ordnat en träff eller meeting i Ystad, där vi lagt
tyngdpunkten
på just hangflyg med radiostyrda modeller.

Det finns i närheten av Ystad flera platser,  som är utmärkta för hangflyg.
Jag tänker på
Hammars Backar, Kåseberga, Löderup och om vinden är
ostlig Ravlunda/Kivik.

Hangflyg med modeller vid ovan angivna platser har vi sysslat med sen 1970,
så platserna är väl influgna av modellflygare.

Vi i ÅMFK bjuder in alla intresserade att delta. Det gäller,  både de som är gamla
ärrade hang-rävar,  som de med inte så mycket erfarenhet. Behöver någon hjälp,
så kommer ni att få det.

För närvarande är vi minst 9 från ÅMFK,  som reser ner.

Vi tillbringar tiden i Ystad med våra modeller i avspänd miljö utan stress eller hets.
Modellerna vi flyger med,  är allt  från enkel frigolit,  till det värsta som finns i F3F.

Hur ni hittar oss? Kolla vid hangen med hänsyn till vinden. Eller så kan ni ringa
till någon av oss i ÅMFK. Mitt nummer 0706277120.

Vad som bestämmer vårt flygande,  är också eventuella skjutningar på Kabusa Skjutfält.
Avlysningarna hittar ni här

Om det skulle bli skjutningar vid träffens preliminära tidpunkt,
kan det hända, vi ändrar datum,
tills då det är tillträde på
Kabusa Skjutfält.

Om ni vill bo över så googla Bed & Breakfast, så finner ni lätt rum.
Vi i ÅMFK kommer som vanligt
att bo hos Henry på Österlens Gästhärbärge i
Glemmingebro, 5 km från hanget.

Tidpunkten för vår träff är preliminärt:

A
nkomst måndag 18 April – Avresa torsdag 21 April  .

Har ni frågor så maila .

Övrig information kommer ni att finna på vår eminenta hemsida:  ÅMFK

Lite bilder från föregående år…

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC
                      Flygning på baksidan Sinushanget vid nordlig vind.

SONY DSC

SONY DSC

Sinushanget vid sydvästlig vind

SONY DSC

SONY DSC

Baksidan vid Sinushanget. Vägen går bort mot Kåseberga.

SONY DSC

SONY DSC

(maj 07, 2015 11-21 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)17921

14 m/sek !

(maj 07, 2015 12-16 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)1876

Gullvivan möter er i April vid Hammars Backar.

SONY DSC

SONY DSC

Kåseberga med Ales Stenar på toppen.

SONY DSC

Segelflyg är vackert.

DSC07255

Rolf-Erik från  Herrljunga

DSC07395

Rolf och Rolf-Erik

DSC07423

Där vi bor,  Österlens Gästhärbärge.

DSC07519

Roffe med sin lätta elseglare.

Fullskärmsinfångning 2015-05-09 153500

Sinushanget

Fullskärmsinfångning 2015-05-09 153519

Den gamle hangflygaren…görande det han helst vill !
Tur han inte var nypermanentad…?

Så här kan det se ut :

Vinden 4-5 m/sek snett från höger.

DCIM100GOPROLöderup

Kategorier
Okategoriserade

EN RUNDTUR…

 

 

 

…en vacker vinterdag…..

kan innebära att man tar bilder…

 

 

 

 

_DSC0064

 

…för hittills har ju vintern i södra Sverige,  med förlov sagt, varit mild.

I torsdags hade  vi lite kyla och 10 – 20   cm snö. Naturligtvis var jag upplagd för lite
flygning oxå, men framför allt ville jag ta lite bilder,  som kunde illustrera en del
av den normalt snåla  halländska vintern.

Yr.no har lovat från söndagsförmiddag ett varmluftsinbrott från sydväst,
vilket gör,  att vi inom 2-3 dagar
kan vinka adjö till snön, då det ska bli 3-6 grader varmt.

Man har  också förutsett,  att februari kan bli kall med arktikluft,  som ramlar ner på oss.
Den som lever får väl se…för det tycks,  som om kylan kommer tillbaka om en vecka.

Jag visste precis, vart jag ville åka för att få de bilder,  som jag tyckte passade
och där hade jag också möjlighet att provflyga,  min numera med skevroder
utrustade Sparky.

Ljuset var starkt som vid Arktis och skyn var blå, men…vi hade konvektionsdimma,
som dock
lättade fram emot 12-tiden och då man nådde högre terräng.
Men de första
bilderna var påverkade av dimman.

Dimman hade det bildmässiga med sig,  att växtlighet blev glaserad av rimfrost,
vilket ibland kan vara vackert och ge en speciell känsla av vinter. Vidare blir kontrastern
och konturerna mjukare.

Under min färd, som var på 60 km,  såg jag mycket få djur. Det enda klövvilt jag
observerade var  en liten get, ett smaldjur, som alltså var fött 2015 i slutet av Maj.

Min modell Sparky provflögs på Torvsjöns is och den flög ok,  som jag förväntade mig.

Nu är min Sparky  lättare att hantera i trängda situationer,  då jag behöver svänga
eller snabbt  korrigera tack vare skevroder. Originalt har Sparky ett ytmässigt litet
sidoroder att svänga med och ibland,  kan man vara tvungen att göra kraftiga
korrigeringar, då modellen är lätt. Eftersom sidorodret är litet, måste man tillgripa
stora utslag för att få verkan.

Vad händer då man använder stora utslag ? Jo, om de blir för stora, kommer sidorodret,
precis som
en vinge,  att bli överstegrat, då det vid för stor anfallsvinkel, kommer att förlora
den laminära strömningen.  Strömningen över rodret avlöses 
och den omvandlas till
turbulens  varvid den roderverkan du vill ha försvinner.

Så tänk på det, att ett roder i sig överstegras med för stora utslag.

Så den gamla sanningen är,  att det är bättre med stora roder relativt sett, än att
använda smala nästan ständigt överstegrade roder. Är kordan för liten på ett roder
bromsar det på grund av lyftkraftsmotståndet.

Som aktiv flygare spanar jag ständigt efter andra konstruktioner, som kan
passa mina syften. Jag vill ha högvingat, låg vingbelastning  och ca 150-180
cm spännvidd,  för att exempelvis kunna ha en kamera fäst på kroppen
och kunna fotografera stabilt och säkert.

En modell som jag tycker fylla mina krav är denna :

Fullskärmsinfångning 2016-01-22 153008 Fullskärmsinfångning 2016-01-22 153029

 

Priset ca 1400 kr och firman som säljer Rainbow är Staufenbiel i Tyskland.
Det finns även en version som är 200 cm i spännvidd.

Under min tripp blev det som sagt lite bilder.

Här är resultatet:

 

IMG_0075

När jag växte upp just här vid Kaptensgatan, vill jag  alltid minnas, att Nissan
varje vinter var isbelagd .
Önsketänkande…troligtvis, men varje gång Nissan
var frusen,  åkte vi skridskor på den
uppe vid Laxön/Örjans Vall eller uppströms
Österbro nedanför Norre Katts Park.

IMG_0068

Den nordostliga vinden har pulverlackat en tall med iskristaller.

IMG_0060

Från pirarmen Halmstad.

IMG_0041

Vid sista stormen, Gorm hette han, flög strandväxtligheten upp och
draperade en buske.
Barken på busken smakar bra för kaniner och harar.

DSC09976

Inte kunde jag köra förbi strömstararna i Simlångsdalen…

DSC09940

Det enda klövviltet jag såg. Stod 150 m ut på åker och kollade om det fanns något att äta.
Djuret är en get,  som är född 2015 i slutet av maj. Det är ett litet djur och kallas på grund  av
sin egenskaper för “Smaldjur”.
Vad som dock är märkligt med detta rådjur, i slutet av Januari,
det är att pälsen är
brun . Rådjuren byter ju päls  på  vintern till en gråaktig färg.

DSC00087

Märkliga avtryck på räcket vid bron i Simlångsdalen…
Är det Dolly Parton som lagt sina behag på räcket…
eller en fotografs armbågar som ville föreviga strömstarar ?

DSC00065

En strömstare badar tårna…

DSC00032

Om jag tycker om strömstarar…?

_DSC0148

Halländsk skogsbygd vintertid

_DSC0155

Ena sidan av en väg…utan ett enda viltspår…

_DSC0160

…medan andra sidan var fylld av spår.

_DSC0187

Här provflög jag min modell.

_DSC0195

 

_DSC0205-001

Rimfrosten klirrar i motljuset.

_DSC0218

Ja, så här mycket snö finns det….10-20 cm.

_DSC0140

Här har dimman som synes börjat lätta, men solen fortfarande dämpad genom dimfiltret.

_DSC0138

Varför har jag med ett gammalt hus ? Jo, detta hus i Mästocka 25 km från Halmstad
uppe i tassemarken, hyste under många år en märklig förrättning som hette och håll i er:

                                     “Mästocka Cykel Och Radio “.

Men jag tror det rätta namnet var “Mästocka cykel, radio och sportartiklar”.
Det enda som avslöjar husets tidigare öden är skylten med ” Luxor Radio” på
väggen.
Företaget ägdes av en man,  som ute i bygden sålde cyklar, radioapparater och
sedermera
all sorts elektronik.  Ägarens namn är Harry Nilsson. Jag blev bekant
med honom då jag bodde
10 km öster om staden och skulle köpa  en
videobandspelare 1989. Det var just då,  som satellit-tv
blev aktuellt. Eftersom
jag hade köpt en satellitmottagare redan 1985,  tyckte Harry jag var
specialist
och jag hjälpte honom just med sat-mottagare och antenner.

Sista gången jag var hos honom i affären, som var en makalös inrättning med en
blandning av cykellyktor, fälgar
och transistorapparater från tidigt 60-tal,
skulle jag ha en videobandspelare igen.
Jag frågade,  hur många han sålde vid jultid
och jag lovar, det var många.   Han sålde mycket
och var enastående billig.
Hans  kundkrets sträckte sig långt bort  från Mästocka.

“Kör till Harry i Mästocka”, var ett vanligt råd elektronikspekulanter fick.
Harry stöttade sin hembygd med frikostiga gåvor och han var en hängiven
hembygdsforskare.
De fruktansvärda köpladorna  i städernas utkanter ger ju inte en affär som
“Mästocka Cykel och Radio” i dag någon chans.

Synd.

_DSC0126

Dimman lättar över Mästockaheden.

_DSC0093-001

Mästockaheden. Värt ett besök i sommartid.

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

VILKA MODELLER VAR MED PÅ BILDERNA ?

 

 

 

Modellerna vid Löderup.

Jag har just fått uppgifter från Roffe och Rolf-Erik som beskriver deras modeller.

Så här skriver Roffe:

Första dagen:

FREESTYLER3,  tillverkad i  T yskland av Bröderna Herrig.

Världsmästare mm är konstruktörerna). Freestyler är en av
världens bästa och mest framgångsrikaste F3F seglare, även F3B.

Andra dagen:

GRAFAS MAXA sp.v 3500mm, tillv. Top Models CZ
Tredje dagen:

PACE sp.v 2500mm tillverkare är Lettsky/Österrike.
Kärran är en hel kolfiber maskin, tålig o. framförallt snabb!! som du vet…..”

Så här skrev Rolf-Erik:

“Den gula,  som jag flög in i staketet med är en Crossfire.
Den stora elseglaren är en ASH 26 från Beinike.
Den blåa,  som jag skulle flyga på Sinushanget,  är en Ceres F3B.

Har lagat både Crossfiren och Ceresen idag, inga större problem.

Härliga bilder på hemsidan.”

REB

Här några bilder på Roffes Freestyler 3, som är en snabb och vacker modell.

SONY DSC

Pris beroende på utförande: 11-14000 sek. Prestanda kostar.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Freestyler 3 är ett konstverk vad gäller finishen och en forerunner när det gäller prestanda.

Kategorier
Naturbilder

FORM OCH FUNKTIONER…

 

 

 

 

…som man finner på en strand.

 

 

 

 

 

 

 

DSC06550

Jag cyklade ner till Lagaoset i dag.

För att ströva och flanera. Inte en människa fanns där.

Så man kunde gå omkring i splendid isolation och bara
finnas till.

När jag är på denna platsen, hittar jag ofta olika ilandflutna
föremål. Dels sådant som kommit via havet, men också mycket som
Lagan har transporterat ut till mynningen.

Jag fotograferade lite grand och vill visa bilderna för mina besökare.

Varje bild startade min fantasi,  som  skapar en bild i min hjärna,
av vad jag ser i föremålet.

Bilden, som formas i min hjärna,  beror ju hur mina perceptioner
påverkar mina neuroner.

Vidare skapar hjärnan en bild, antingen jag vill eller inte,  av vilken
funktion
föremålet skulle kunnat  ha i sin imaginära omvärld.

Att promenera vid stranden är förutom den fysiska upplevelsen i
sinnevärlden också en upplevelse i idévärlden eller i en metafysisk
värld..

Allt stimuleras av upplevelsen och de intryck den lämnar.

Tur man fortfarande har fantasin kvar, för  utan fantasi är ditt liv
bara slutna rum,  låsta och stängda dörrar.

Japp, så fungerar det för mig, du får se,  vad du ser …egentligen…

Efter strövtåget var det till att åter landa i det reella och
cykla hem i motvinden :=(

DSC06506

Hur kommer det sig att vinden skapar dessa tvättbrädemönster i sanden ?

Vän av ordning kanske frågar sig: Varför tog han med denna bilden ?

Jo, jag vill visa kontrasten mellan den mjuka vågformade mönstret
i sanden och den kompromisslösa  karaktären av den vassa strandrågen.
Jag har minnesbilder,  från då man var mindre och cyklade till stranden,
hur vassa strandrågens blad kunde vara.

Man kunde skära sig.

DSC06515

En skulptur i sanden, som vi i sann Arkimedisk anda döper till

“Tvåarmad hävstång”

DSC06522

              Ändrar man perspektivet och färglägger,  förändras innehållet.

Nu kan det se ut som en varelse stående framåtlutad vilande sig på armbågarna
mot en stolpe med  flämtande mun efter en lång språngmarsch.

DSC06533

En fågel kanske…nåt hönsliknande liggande på marken
…där stjärtfjädrarna håller tag om en stubbe.

DSC06536

Färglägger vi och ändrar infallsvinkeln,
blir det  naturligt kopplat till sin miljö,  vilket ger
helt annat intryck hos betraktaren..

DSC06544

Vågmönstret i sanden skapat av vinden,  kontrasterar mot det
till synes, mera kaosartade, men inte slumpmässiga sättet,
såsom  roten har växt.

  DSC06563

“Jag,  är den som bestämmer här”, ropar  detta träbeläte ut
i kraft av all sin auktoritet.

DSC06571

En sädesärla gjorde ett nedslag i min fantasivärld av strandmonster.

DSC06585

                                                                                        Stora ögon, lång nos och  liten mun.

Djuret är  den sällan observerade 

Mindre PVC-kryparen
(Tube Penetratis Minimalis)
som är väl  anpassad för ett liv i  10 tums PVC rör.

DSC06589

Hej….alla,  jag heter alltså Allan Al…alltid alldeles allsidigt alert…
och jag kallas alldenstund allmänt,   Allan  Allitteration.

DSC06621

                                         Jag vill inte påstå,  att bilden är bra,
men den innehåller  otvetydigt ett visst mått av  dynamik .

DSC06629

En alstubbe har flätat ihop fingrarna i roten i förtvivlan
över att  ha tappat både sitt huvud och sin gröna  krona…
under sin färd nedför Lagan till havet.

DSC06644

Denna sydvästkant var för en månad sen helt rak.
Nu har vind – och vattenerosionen, tillsammans gjort kanten mjuk och len.

DSC06649

Här får er fantasi skapa er en egen bild av föremålet…

När jag ser alla sandkornen, associerar  jag till bilder,
som Hubble
teleskopet tagit av vårt universum.
Bilder,  som visar,  på  lika många galaxer
som sandkornen på
all världens stränder och öknar.

Svindlar tanken  för dig ?

Det gör det för mig i alla fall.

DSC06659

Prispallarna som kom till användning under
Lagaosmästerskapen i fantasidjursskapande.

DSC06674

En ödleliknande varelse med sitt underbett och i sällskap med sin fru
sticker upp huvudet yrvaket ur sanden…
fast damen ser lite kuvad och undergiven ut eller…

DSC06689

Han stod helt glatt, höjde handen ropande “Hej och välkommen”.

DSC06693

                                                               Vad dessa två sysslar med, vågar jag inte skriva…

DSC06707

En förträad förhistorisk fågel med torrsprickor sticker ut ur tallen lite sur.

DSC06731

                   Björkarnas blad spricker ut med ett “POFF” …tror jag i alla fall…

DSC06738

Man talar om musöron….men dessa björkar växande i lä
och med tillgång på sol, de hade kommit längre i sin växtsäsong.

DSC06745

                                                                         …och växterna tänker på släktets fortlevnad.

Samtidigt som de gör livet lite besvärligt för oss pollenallergiker.

 

 

Så ni ser,  en enkel promenad fyller huvudet med upplevelser och tankar.

Det sker aldrig framför en tv.

Inget om flyg direkt i detta inlägget, men håll ut, det kommer mycket flyg närmsta tiden !

Olyckligtvis,  kan  lördag och söndag   innebära uselt flygväder.

Fast söndag skulle kunna  innebära hangväder på HH…

 

Kategorier
Okategoriserade

2 M/SEK NORDNORDVÄST OCH AVTAGANDE…

 

 

 

 

 

…var vinden på Hovs Hallar i måndags.

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

Vid en tripp i ett annat än modellflygärende söderut,
passade jag på under hemvägen att kolla läget på HH.

Min Spirit låg i bilen, så jag lastade ur och besteg Platån,
med det som behövs för modellhangflyg av enkelt slag.

Väderläget var solsken,  2 sekundmeter vind lite snett,
men vetande
att även en sådan svag vind under normala
förhållanden
genererar bra lyft här, plockade jag ihop modellen,
startade
radio och kamera och iväg.

Mycket turbulent vid kanten och då jag gnetat mig upp 50 meter,
vilket var besvärligt, då jag flög s a k t a, märkte jag att hanget
var mycket termiskt.

Vinden var alltså allt annat än laminär upp till ca 100 m över kanten.

Men sedan…var det,  som att flyga i grädde. Den laminära varmare
vinden flöt ovanpå den kalla luften och gav  ett mycket fint och stabilt lyft.

Jag slog troligtvis mitt eget höjdrekord på hanget under denna
flygningen.

Jag har flugit här regelbundet sen 1972, så jag har varit högt förut..
Hur högt ?  Säger jag inte så riskerar ingen magknip.

Efter en timma i luften åter ner på marken, jag  kollade  av kameran,
vilket
innebär att jag byter batteri, så den blir fit for fight igen.
Samt lite vatten för piloten.

Inför nästa start monterade jag en kamera framför modellen på
en hållare för att få en lite förändrad fotovinkel.

Tack för din idé Crazy Horst !

Länk: https://vimeo.com/user6527917/videos

Vinden tycktes ha minskat, men jag tänkte, det går säkert…

Vilket jag efter utkastet genast märkte, att det inte gjorde,
då min Spirit flög som en
kraftigt berusad kråka.

Alltså överstegrad, sakta vinglande fram just i höjd med
eller lite under hangkanten.

Det gällde nu,  att så fort som möjligt  få in den ganska spröda balsamodellen över
fast mark igen och minimera risken för skador.

Om du som flygare tappar din modell under kanten är det av uppenbara
skäl problematiskt. Att inte se modellen utan försöka landa på känn,
det är inget önskeläge. Flyger man en modell som är relativt
spröd och känslig i stenig terräng dessutom, då kan det bli kris och kras.

Jag har lyckats, men också misslyckats med det, då jag efteråt
fått ägna mig åt livsfarlig akrobatik på klippväggen för att
bärga resterna av en smälld modell.

Min värsta upplevelse av detta var , när jag skulle bärga min ASW,
som landat 15 m från toppen av den 70 m höga vertikala klippväggen.

I dag hade jag inte gjort om det.

Det som gjorde det extra spännande var att en berguv for ut från en
spricka i berget och höll på att skrämma livet ur mig.

Men jag fick tag i modellen. Den var hel och det är så med
med mig, att jag skulle aldrig få ro i sinnet med en ASW
liggande på hangkanten på Hovs Hallar övergiven.

Jag lyckades med ett nödrop krypa in över kanten och då
modellen var lågt, tappade jag ögonkontakt med den för någon
sekund, varför jag helt enkelt fick hoppas på försynen, som
kanske skulle se till,  modellen kom ner hel…

Till höger dök min Spirit upp, rätt på vingarna med kurs mot
ett litet träd. Omedelbart följt av ljudet som uppstår då en
balsamodell lite hastigt landar i grenverket.

Jag vågade inte styra,  utan lät den glida kontrollerat, eller
någotsånär
kontrollerat rakt fram.

Spiriten satt glatt inkörd i trädkronan på det låga trädet
och vid framkomsten såg jag,  att den nog klarat sig utan skador.

Sinnet ljusnade på mig och Operation Nedplockning påbörjades.

Jo, jag nådde modellen, men problemet var att kameran och dess
hållare hade kommit i beknip mellan grenarna.

Med lite måttligt våld, stående i en tjock matta av enbuskegrenar,
lyckades jag få loss modellen, men då jag drog ner den, snäppte
kameran av och jag hade inte uppsikt, var den for iväg…

Nåväl, en kamera, en Mobius, kan väl inte vara svår att hitta,
fastslog jag efter att ha tagit hand om modellen.

Trodde jag. Om du frågat mig efter 20 minuters svettigt letande
hade svaret inte blivit positivt.

Men genom att systematiskt dissekera de hoptovade enegrenarna
som låg som ett 40 cm tjockt ihoptovat täcke på marken, 
hittade
jag kameran.

Kändes bra.

Jag fick sekvensen på video, när jag trädlandade. Tyvärr hade jag fått
något som smutsat linsen, troligtvis lite olja/fett, varför bilden inte är
100 %.

Men som en illustration på en hangflygares strävan att få flyga,
räcker det.

Lite andra stillbilder som vanligt.

DSC06311

I skyn bildade K-strimmorna nästan ett spindevävsliknande mönster.

DSC06318

Det vanliga som jag har liggande i bilen, om utifall att…

 

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

VÅRTÄVLINGEN I OLDTIMERFRIFLYG

 

 

 

Första OT-tävlingen för 2015 går av stapeln på lördag, alternativt söndag i Sollebrunn, Västergötland .

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

Första högtidsdagen för friflygande OldTimerpiloter infaller till helgen
i Sollebrunn.

Har ni inget speciellt för er,  kan jag rekommendera ett besök, för att upp-
leva sann flygglädje, hängivenhet och möjlighet att träffa piloter med
mycket kunskap och skicklighet.

Samtidigt pågår på samma plats Vårmaxen, en tävling med moderna friflygmodeller.

 

 

SMOS VÅRTÄVLINGEN 2015
Samarrangemang med Sländans tävling Vårmaxen. 

Plats: Gendalen, Sollebrunn, Västergötland 

Samling: Bygdegården, Gendalen kl. 10.00 lörd. den 25/4.
Reservdag:sönd. den 26/4.
 

Tävlingstid 10.30 – 15.30. Därefter eventuell fly-off. Två starter per klass utan periodindelning. Linlängd A1 och
A2: 50 m, övriga klasser 100 m om vädret tillåter.

försök tillåter vi start med gummirep för segelmodeller.
Vägvisning:
Från Göteborg eller Borås till Alingsås.
Kör där mot Sollebrunn och Trollhättan.
I Sollebrunn: kör mot Stora Mellby och Nossebro.
Gendalens bygdegård finns utmed vägen mellan Stora Mellby
och Nossebro cirka 9 km från Sollebrunn.
 Förläggning:
För den som vill bo billigt finns möjlighet att ligga på egen
luftmadrass i bygdegården.
Den som är intresserad av detta kontaktar Lars Larsson,
tel. 0322-42117, 070-9400482.
Lasse ordnar även gemensam middag efter tävlingarna.
Tävlingsklasser:
Alla OT-klasser med reservation för sammanslagning av klasser vid
behov.
Även på försök OT-RC segel, regler finns på hemsidan.
Startavgift:
50 kr för första modell och 25 för varje följande modell.
Betalas på plats med jämna pengar.
Anmälan med uppgift om modellens klass och namn, önskemål om
att deltaga i middagen samt den tävlandes namn och telefonnummer
(även mobilnummer)senast den 17 april till Thomas Johansson,
Ankaregränden 1, 226 51 LUND, tfn 046-24 85 37,
e-post
birgit.stangby@telia.com

Sländans Vårmaxen


Vårmaxen (Ingår i Lilla och Stora friflygcupen).
Arrangör: MFK Sländan
Tid: Samling kl 10.00 vid bygdegården i Gendalen
Plats: Gendalen, GPS kordinater; WGS 84 decimal (lat, lon) 58.15534, 12.63979
Klasser: F1G/H/J, P-30, HKG, KPG, F1A-2, F1B-2, F1C-2, oldtimer
Startavgifter: Seniorer 100:-plus 20:- per extraklass. , juniorer 0:- Oavsett antalet klasser
Plusgiro/bankgiro:
Kontakt: Lars Larsson 0709-400482, Martin Larsson 0709-347573

Så här kan det se ut, när man flyger friflyg:

 

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

                   Om ni är intresserade kolla först vädret så det inte snöar…

Reservdag är söndag, men enligt yr.no i dag tisdag,
bör den troligaste tävlingsdagen bli lördag.

Väderprognos Sollebrunn:

http://www.yr.no/sted/Sverige/V%C3%A4stra_G%C3%B6taland/Sollebrunn/langtidsvarsel.html