Kategorier
Segelflyg

JAG VAR SPÄND PÅ OM MIN AVA PRO SKULLE…

 

 

 

…flyga som vanligt…

 

…efter att jag reparerat den efter  en smäll.

Mina modell ramlade ner…efter att min wifi i Gopron hade stört min rx. Ett problem jag känt till länge, men genom olyckliga omständigheter hade jag aktiverat wifi då jag monterade kameran.

Skadan var att vingspetsen bröts av och blev söndertrasad.

Efter  mycket möda och lång tid fick jag ihop det. Naturligtvis var jag nyfiken på, hur den skulle flyga ?

Alltså jag ville veta,  om de utomordentligt goda egenskaperna påverkats av min  reparation.

Så ut i fin flygväder, 3 m/sek lite solinstrålning.

Borde gå bra.

Det gjorde det också. Modellen flög lika bra som förut.

Jag fick 1.5 timma i luften i svag men utbredd termik ihop med migrerande vråkar av olika slag och glador.

En lyckad dag på alla sätt.

I morgon ska jag ut igen, då det är lovat ännu bättre väder. Jag tar alla chanser att få luft under vingarna !

Bilderna tagna med min lilla Mobius, där bilderna är klippta ur videomaterial.

 

Done Deal !

Det var den högra spetsen som gick åt pipan…

 

Kategorier
Naturbilder

EN FÅGEL I SKYN…

 

 

 

…räcker för att glädja mig !

 

 

En fågel vars kvitter ständigt väcker minnen hos mig är sånglärkan.

Jag minns, då jag bodde i Skövde och vi låg ute vid flygklubbens fält vid Hasslum och väntade på bogserpiloten,  som skulle dra upp våra segelkärror, hur skyn var full av  sånglärkor,  som intensivt kvittrade och hävdade sitt revir.

Samma förhållanden i dag, då jag är ute med mina termikflygplan och sitter i min stol och flyger. Jag upplever naturen mycket starkt, då en lärka ryttlande spelar sitt intensiva spel för att tala om, att här är hon chef.

Sitter jag och koncentrerat flyger min modell i min egen bubbla, kommer en uppdykande spelande sånglärka in på min imaginära scen som ett intensivt vibrerande och drillande utropstecken.

Härligt.

En sånglärka flyger i regel på ca 80 meters höjd,  då de spelar. Varför de kvittrar ? Jo bland annat för att hävda sitt revir och tala om för inkräktare, att här bestämmer jag.

Eller kanske de kvittar av glädje…hur nu en liten sånglärka kan känna det…fast det är klart, om jag får en fin termikblåsa, som bär min modell så högt jag vill, så känner jag också lust att kvittra…

Då en sånglärka beslutar sig för att landa efter en kvittersejour i skyn, gör hon det genom att vinkla stjärten uppåt, vilket får henne att sjunka nästan vertikalt.

Exakt samma system använder modellflygare, vilka flyger friflygande modeller då de vill avbryta flygningen. Stabilisatorn fälls upp och modellen sjunker nästan rakt ner som förebilden lärkan.

Tyvärr har jag de senaste åren märkt, att antalet av sånglärkor minskat. Varför ? Only Heaven knows ?

Det är inte lätt att fotografera spelande lärkor. De är ju små objekt mot en blå sky. Kameran har svårt att fokusera och jag måste köra på 1/10000:dels sekund slutartid.

Det påverkar resultatet kvalitetsmässigt. Alla bilder är uppdragna till gränsen av det som är möjligt.

Tur min kamera har funktionen kontinuerlig tagning, då den rasslar iväg många bilder per sekund.

Mina bilder tog jag , då vi flög vid Haga en fin sommardag dagen innan Sveriges Nationaldag.

Jag fotograferade också andra fåglar och det kommer här på min blogg.

Här är några av mina ögonblick som jag fick erfara tack vare för jag var ut och flög och inte låg i dvala framför en tv och lapade i mig 20 avsnitt av “Ullared”…

 

Landande lärka med uppfälld stjärt.

Kategorier
Segelflyg

LÅTER DET NÅT, DÅ MAN MODELLFLYGER…

 

 

 

…med en segelmodell ?

 

 

 

Onsdagen var en dag med superväder för termikflygning

Vilket jag utnyttjade. Första start kl 0900, eftersom jag hade skäl
att misstänka, att sjöbrisen skulle komma och komma tidig ,
vilket skulle
förstöra möjligheterna till termik upp till 1000 fot.

Det stämde,  för klockan 13 kom sjöbrisen.

Jag fick 2.5 timma i luften, så visst var jag nöjd.
Termiken då var stark och utbredd. Ska jag klaga,
var det, att min motor var underdimensionerad,
men den ska bytas i morgon.

En härlig dag !

Som vad det gäller flygning inte är slut.
Mot kvällen blir det en resa till Hovs Hallar, om
vindprognosen håller, för hangflygning.

Att stå vid Hovs Hallar vid 21-tiden och flyga
i svag vind,  är en sinnlig upplevelse !

Lite bilder från termikflygningen och en videosnutt…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sjöbrisen ankommer. Molnfritt kl 1300.

Vad säger du om segelflygvädret ?

 

Landningen ok. Nu sitter jag upp på min häst och rider hem till Tombstone…

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

JAG FÖRBÄTTRAR MIN GRAFAS MAXI..

 

 

 

 

 

…bit för bit.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som du läst, hade jag problem med tyngdpunkten
på min modell, dålig höjdroderverkan och fel lateral-
centrum.

Tyngdpunkten har jag placerat, där min modell inte
stallar eller accelererar.

Om jag flyger och trimmar modellen i  planflykt, så
flyger den nu jämt och fint.

Den dåliga höjdroderverkan har jag kompenserat
genom att mixa in klaff på höjdrodret.
Detta gjorde modellen mycket mera välflygande.

Det som återstår, är att få till rätt mängd klaff till
höjdroderutslagen.

Lateralcentrum (sidoprojektionen) av modellen ligger
för långt fram.

Det tänker jag förbättra med ett 50% större sidoroder.
därigenom kommer den att flyga renare i svängarna.
Att flyga rent då man kurvar termik är viktigt,
därför då stiger du bäst.

Sen får vi se.

I dag var vi ute tidigt, jag och Lasse, för flyga termik.

Vi var drabbade av ganska stabilt skiktad luftmassa
med lite termik. Luften var antagligen ganska genomvarm,
varför hävningen var dålig.

Dock så kunde vi genom intensiv gnetning,  hålla oss uppe.

Vid 13-tiden blev vårt väder påverkat av sjöbrisen, som gjorde
att Cu-bildningen slutade just vid vår flygplats.

Så ville vi upp,  fick vi flyga lite österut och ta blåsorna.

Klockan 1515 lade vi av efter att ha fått ett par långa pass
i termiken.
Det var ju också varmt, men tursamt nog kunde vi sitta
i våra stolar i skuggan och flyga.

Nästa gång ska jag finjustera klaffinmixningen.

Vi tog lite bilder,  som kommer här.

Jovisst det var varmt. Men jag vet, hur det är i november
med 2 grader varmt, regn och blåst, så jag klagar inte.

 

 

 

Den gamle flygaren…ser han inte lite dimmig ut ?

Ja, där sitter jag i min stol och flyger. Det är tillåtet här.

Min Maxi på väg

Här ser du,  då jag drar höjd, att klaffen samtidigt
går ner för att öka lyftkraften på vingen.

Min Maxi med min GoPro på sidan för att dokumentera.

Lasse startar sin fina och superlätta modell.

Elefantastiskt

Just innan sättning

Lasses modell över den sydhalländska bygden.

Det är svårt att plåta en annan modell i luften från en egen modell.

Lasses modell glänser i kolfibervingarna.

Vy över fältet.

Två modellflygare med betoning på flygare.

Modernt jordbruk utmärks av rätlinjighet

Jag är närmare modellen än vad det tycks på bilden.

Min modell på final

Den gamle sitter och jäser…

Efter landning ligger Maxin och tar igen sig i gräset medan…

…en kvinnlig säsongsarbetare från Litauen visar upp sin bästa sida…

 

 

Kategorier
Termikflyg

DYSTERT FLYGLÄGE…

 

 

 

 

…om jag kollar nederbördsprognosen …
i dag tisdag…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har varit dåligt modellflygväder på sistone.
Det har varit dåligt med sol, det har varit dålig
hangvind. Mest sydväst och sydost.

Jag vill ha N-NV, så jag kan åka till Hovs Hallar.

I måndags regnade det inte i alla fall, men det
var klent med instrålning. Vinden var ca 1 m/sek,
som naturligtvis triggade min lust för termikflyg.

Jag for iväg till mitt vanliga flygställe, monterade
och startade.

Tog upp Avan på 150 meter och kollade termikläget.
Som du kan se på bilderna var det 7/8 Cumulus och
då naturligtvis lite instrålning.

Termiken fanns,  men blåsorna var klena och oregelbundna.
Men icke förty, genom att flyga väl och försiktigt
kunde jag sakta gnaga mig upp.

Uppskattar jag steg med 0.2 m  per varv…men håller
man på länge, då tar man sig
upp.

Det är ju spännande att flyga under marginella
förhållanden.

Därför då sätt den personliga skickligheten och
erfarenheten
på prov.

Just att flyga “väl” är viktigt. Flyger du för sakta,  kan
din modell
vika sig,  då du svänger med vinden och då
tappar du 2-4 meter, 
som du sedan mödosamt får
gneta ihop.

Då jag ligger i en svag blåsa använder jag mina roder
så lite
som möjligt. Det finns ingen anledning  att veva
med roderna
under sådana omständigheter.

Jag försöker trimma modellen, så den flyger just
ovanför
vikningshastigheten och sen med trimmen
ställa in
kurvradien, så modellen i stort flyger själv.

Flyger du så har du bäst möjlighet att lyckas.

Min start var 1000 och klockan 1130 landade jag framför
mina fötter.

Nöjd.

Jag gick en runda och tog lite naturbilder.
För du vet ju nu hur min Ava ser ut i luften.

Jag skulle egentligen haft min Mobius på kroppsbommen
för att
dokumentera sidoroder och höjdrodrets rörelser.

Men enligt Murphys Lag hade kameran ett mjukvarufel
så jag fick inte igång den. Sådant händer och sker.
Turligt kunde jag rätta till det hemma,  där jag installerade
om programvaran.

Min Mobius jag skulle använt är ju 6 år gammal nu,  så
kanske dags att köpa en ny ?

 

Lite bilder blev .

 

 

 

Termikflygare beredd

Du ser…nästan 8/8 Cu…

Utsikten är befriande och upplyftande.

Ekarna blir krokigare och krokigare i ryggen,
efter hand som åren går och vinden trycker på

Blåklocka en av biotopens vanligaste och flitigaste örter.

Spindelns lilla nät fångar morgondimman och gör den synlig.

Du ser att dimman och fuktigheten kondenserar på växtligheten.

Jo, en av mina favoriter.

 

 

 

 

En modellflygares plats. Flygstol, vindriktningsvisare…

Efter senaste tidens regn har gruset spolats
bort från vägen och blottat större stenar.

Brottet som var ett resultat av stormen “Gudrun” 2005.
Minns du, för tiden går fort.

Som ett rengnagt skelett…

Översikt där jag flyger termik.
Foto från Google Maps.

 

 

Kategorier
Flygkameror - Teknik Teknik, allmän

GOPRO – IPHONE – 2.4 GhZ RX….

 

 

 

 

 

…testa inte det !

 

 

 

 

 

 

I Goprokameror finns, som i så många andra enheter
inbyggd WiFi, så man via sin telefon kan kommunicera
med kameran.

Jag har provat det hemma och det fungerar,  dock med
en viss fördröjning
i överföringshastigheten.

Räckvidden mellan telefon och kamera är inte överväldignde,
men uppe i fri luft borde räckvidden vara ok.

Alltså, jag monterade min kamera på min Ava, parade ihop
min telefon med kameran, kollade att det fungerade att styra
kameran med mobilen. Allt funkade ua.

Start och iväg i en stigning till 100 m. Allt gick utan anmärkning
och jag såg i telefonens display det kameran såg.

Kameran spelade in video och jag beslöt att skifta till stillbild.

Då hände det; Modellen i en okontrollerad störtspiral, totalt
opåverkbar med sändaren. Tiden går fort då en modell är på
väg mot marken i full speed, men jag hann föreställa mig min
kära Ava som en hög med splitter på marken.

Jag slog av telefonens GoProApp, eftersom det borde vara
orsaken till min utstörda mottagare.  Tursamt hade jag
tummen på den knapp, som stängde av appen i telefonen.
Det var ren tur.

Så fort appen stängdes av,  återvann jag kontrollen på min
modell, vilken jag snabbt landade, för jag ville ju veta vad
som skett…
Tid från det min mottagare slutade funka, tills jag fick kontroll
var ca 5 sekunder…

Så mycket förstod jag,  att WiFi från kameran påverkade min
2.4 gHz mottagare.

Då jag kollade installationen så kunde jag konstatera att
kameran satt ca 10 cm från en av de yttre antennerna till
mottagaren.

För att återskapa ett eventuellt problem, lade jag min Ava
på en kulle och gick 100 m därifrån. Kollade att sida/höjd
funkade ua.

Sen skickade jag ett kommando från telefonen och genast
gick
sida och höjd till ändläge !

Done deal, jag hade funnit problemet.

Varför WiFi på kameran slog ut min mottagare ?

Kamerans WiFi gör att kameran kommunicerar dubbelriktat
med min telefon. Det betyder kameran sänder och tar emot.

Eftersom kameran kostant sänder en bild eller video till
telefonen
ligger det en fältstyrka rakt in i min mottagare
för rc eftersom kameran var så nära mottagarens antenner.

Med tanke på kvaliteten på  de ingångsfilter som sitter i
våra rc mottagare flyger
HF rakt igenom in i
MF burkarna och sen är det kört.

Men under min videofilmning hände inget….
Först då jag gav ett kommando
till kameran från min
telefon gick roderna till ändläge.

Varför så ? Jag har ingen aning. Skickar du bild har du
en modulerad
signal precis som då du ger ett kommando.
Men av någon anledning
blir mottagaren utstörd,
då den får en order att byta mode.

Ja, detta var min erfarenhet, som jag ville delge,
om någon till
äventyrs vill ha sin kamera fjärrstyrd från
en mobil.

För egen del lägger jag dessa experiment på hyllan nu.

Min modell vill jag inte riskera.

Min HyperAva fick i dag nästan 3 timmar i fin termik.
Termiken försvann då kallfronten kom med heltäckande
molntäcke, sjunkande temperatur och vind vridande från
syd
till sydväst.

Min radio är en JR GX8, som aldrig berett mig svårigheter.
Jag flög idag mycket långt ifrån mig och mottagaren missade
intet .

såedemede…

Här har jag just parat ihop min kamera med min Ifåne, som ligger på vingen.

Det är härligt grönt nu tack vare regnen. Senaste natten fick vi 15 mm.

På förmiddagen hade vi cubildning med utbredda termikområden
med kry korkverkan.
Bilden mot söder.

Inne över land riktning österut hade vi Cu-Congestus.

Här kommer kallfronten med sina moln vid 12-tiden.

Där jag flög, hade cu-molnen en märklig form,
vilken brukar inträffa,  då det är läge för åska.

En ensam sånglärka flög och hävdade sitt revir under intensiv sång.

 

 

Kategorier
Termikflyg

EN FÖRSIKTIG PREMIÄR FÖR EN AV MINA AVOR…

 

 

 

…blev det i fredags.

 

 

 

 

 

 

 

_DSC2743

 

 

 

Fredagen bröt in med fint väder,  så när som på det dis som rådde.
Men det är ett naturligt resultat, när relativt sett varma och kalla
luftmassor möts.

Så jag åkte ut en snabb sväng  till hamnen på förmiddagen och såg
då en pilgrimsfalk, 
som satt i ett av de mindre träden längs vägen
ut till Oceeanhamnen.

Naturligtvis saktade jag in i god tid, tog fram min kamera och ställde in
den på  1/4000-dels sekund slutartid.

Sen rullade jag sakta fram, för jag har  inte  just nu, ett zoom-objektiv.
Väntar på ett nytt. Så jag var tvungen att använda normalobjektivet.

Pilgrimsfalken satt kvar och jag siktade genom dörrens nedvevade ruta
för att få en bild,  då den satt och då den troligtvis skulle flyga upp,
när jag rullade fram.

Allt såg bra ut, men avståndsmätaren förmådde inte, tack vare det breda
motivet
låsa på fågeln. Det blev ingen bild.

Emellertid såg jag den flög ca 200 m till ett annat träd, varför jag körde dit
och försökte förgäves igen. Fågeln lättade och försvann söderut längs
stranden av
Laholmsbukten med sina energiska vingslag. Men nästa gång….

Eftersom vädret stabiliserades med blå himmel och därmed mycket instrålning,
borde detta kunna betyda bra betingelser för termikflyg.

Tanken slog mig, att kanske man skulle åka ut med en Ava och testa ?

Jag menar,  en Blue Phoenix är ju vad det är, men en Ava presterar mera.
Min Ava har ju legat på hyllan sen slutet av oktober och var ivrig att komma
upp i luften. Allt på modellen genomgått och testat nyligen, så jag visste att
allt
vad som ankom på mig, det var gjort med min trogna Ava.

Kolla Vladimirs elseglare och övriga modeller här.
Han är mycket hjälpsam. Om du skulle behöva en speciell del av din modell
fixar han det för dig utan problem.

Således in med modell och tillbehör i bilen och klockan 1100 startade jag
vid ett av mina termikflygställen.
En HyperAva är otroligt enkel att förbereda för flygning. 2 plastskruvar
till vingfastsättningen. Jag använder aldrig metallskruv till vingfastsättingar !
Bättre att skruvarna knäcks än vingfastsättningen, som ofta är svårreparerad.
En servosladd för de aerodynamiska bromsarna, anslut LiPo och på med
huven. Klart !

Kommen upp på 50 m höjd började variometern pipa med hög frekvens
och jag
stängde motorn. Japp, jag hade hamnat i en blåsa, förresten
tillsammans
med en tornfalk. Min första tanke var, tur jag flög termik i dag
för det verkar
ju vara mycket bra förhållande. Men den uppfattningen
skulle jag revidera !

Avan hängde med upp till 400 m (icke kontrollerat luftrum, som info till HöPo,
HöjdPoliserna), där jag avbröt. Jag kunde flugit högre, men sikten var dålig på
grund av konvektionsdimma.

Denna blåsa var den enda riktiga blåsan jag fick under min flygning
mellan 1100-1500.
All övrig termik var aldrig så utbredd,  så jag hade stig
under hela varvet. Visst jag kunde
gneta och hålla mig uppe, men inte var
det optimala förhållanden.

Men så är det för en aktiv modellflygare, man har att göra det bästa av det,
vilket
om man flyger  en vältrimmad Ava, inte är svårt eller oinspirerande.

Om du är i närheten av en flygande Ava och för långt bort, lyssna på det
laminära bruset,
som uppstår då luften passerar vingen. Det är en ren klar
och hög ton, som hörs långt. Lite som en timid
kyrkorgel i skyn. Kan man
inte kalla det en sorts Eolsharpa ? Förklaring nedan från Wikipedia.

Eolsharpa, även kallad vindharpa, är ett stränginstrument
där vinden sätter strängarna i rörelse. Eol är äldre svensk namnform
för vindguden Aiolos.

Eolsharpan består av en rektangulär resonanslåda av trä över
vilken vanligen 16 likstämda strängar av olika tjocklek är spända.
När instrumentet ställs i ett öppet fönster låter strängarna genom
vindens inverkan höra både sin grundton och sina alikvoter i
brutna ackord av en ofta förtrollande klang.

Dimman gjorde,  att jag upplevde vädret som kyligt och strax före 1500 landade jag.

Då hade jag flugit upp 2380 mA ur acken, vilket var vad jag fick i,  då jag laddade
efter hemkomsten.
Som sagt första flygningen med Avan är en liten milstolpe i termikflygandet

varje vår.

Förresten lärkorna spelade intensivt och jag såg också två glador flyga runt den
dungen i närheten,  där jag vet, de regelmässsigt häckar. Dock såg jag  eller
hörde inga tranor.

I morgon lördag är det utsikt för nordlig svag vind, vilket kan innebära en tripp
till Hovs Hallar för lite avslappnat hangflyg.

Lite allmänna bilder av min fredag kommer här.

_DSC2765-001

Foto från en modell eller från en kulle ?

_DSC2760

Min Ava inför premiärstarten 2016.

DCIM208GOPRO

Snart så…

DCIM206GOPRO

                                                                                                                                                        …då dra vi på försiktigt

DCIM210GOPRO

…och iväg !

_DSC2713

Det Avan gör bäst…flyger.

_DSC2754

Varje sekund med en vältrimmad Ava i luften är en njutning !

_DSC2785-001

Som ni ser blommade Cumulusmolnen vid 12-tiden…

DCIM206GOPRO

Piloten hade glömt sin stol, så han satt i bilen mellan varven och flög.
Radion funkade ua,  trots jag satt i en Faradays Bur…
_DSC2755-001

Undra hur många timmar min gamla Ava ska logga 2016 ?

DCIM209GOPRO

Jag fick syn på en bock och tre getter av rådjur framför
mig nedanför kullen,  där jag har min pilotplats..

DCIM209GOPRO

Två getter och en bock på jordbrukarens privata mark.
Skuggorna blir långa redan kl 1400.

DCIM209GOPRO

Djuren har koll på modellen…i sin vinterpäls

_DSC2778-001

Min HyperAva efter 3 timmar i luften 11. Mars 2016

 

Kategorier
Flyghistoria

ETT ÅTERFINNANDE

 

 

 

 

 

Ibland kan man sakna en modell starkt…

 

 

 

 

(mar 08, 2005 02-33 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

 

 

…så starkt att man måste hitta den igen, eller i alla fall få tag i en likadan.

Så var det för mig och modellen är en hangmodell som heter “Gillette”.

Det var inte världens snabbaste modell, men en av världens vackraste.

Den såldes av  FVK,  då jag köpte den för 8 år sen. Sen flög jag med den
i ett år och i ett obetänkt ögonblick , sålde jag den till Kalle från Kvänum.

Jag kollade FVK:s hemsida och naturligtvis var Giletten borttagen.
Men jag gav inte upp utan ringde till Brian, ägaren till FVK och frågade.
Han sa,  efter lite övertalning,  att han skulle tala med legotillverkaren i
Tjeckien och be honom tillverka några nya. Fint tänkte jag.

Men tyvärr, efter en vecka mailade han och sa,  att formen till kroppen
hade gått sönder. Så där försvann den chansen.

Spaning hade jag på europeiska säljsajter, men inget napp.

Men så tänkte jag att, Kalle, han kanske har kvar min gamla….
Så jag ringde  och det visade sig,  att han hade kvar min modell.
Den var smälld en gång,  så kroppen hade gått av bakom vingen
och lite andra krosskador fanns på kroppen. Vingarna sa Kalle, att de
var hela.

Således passade jag på att åka upp till Kalle för att hämta modellen.

Kalle bodde på landsbygden på en avstyckad gård. Det var inte helt lätt
för en utombys att hitta dit, men med lite vägledning av en lokalt boende
gick det bra.

Det visade sig,   att Kalle bodde på en gammal gård,  som var byggd 1858.
Tillhörande  åker- och skogsarealer hade han sålt för ett par år sen.

Hans intresse förutom modellflyg är gamla bilar, som han renoverar.

Aktuellt när jag var där,  var en Auto Union 1000 S.

Vi gick in i hans modellflygverkstad och den var full. Här fanns det mesta
bevarat efter  40 års modellflygande. Många av modellerna var bekanta,
eftersom jag själv byggt likadana. Kärt återseende var Wiiks Salto, en populär
hangmodell sen 70-talet.

På bänken låg min Gillette ungefär i det skicket,  man kan förvänta sig.

Hemkommen besiktigade jag modellen och beslöt att helrenovera.

Just nu är kroppen våtslipad och spacklad första gången.
Vingarna har jag tagit bort servon från, då de skall strippas på klädsel,
spacklas och slipas och sen kläs om med ny Oracover.
Samtidigt ska jag montera
in nya skevroderservo av bra kvalitet,
eftersom skevroderservona är utsatta
för mycket påfrestningar,
då man landar och skevrodret kan slå i marken.

Efter det blir Gilletten som ny igen.

Jag tog lite bilder uppe i Västergötland.

_DSC7385

Kalle i sprutoverall framför sitt hus._DSC7386

Till gården hör denna drängstugan. Byggd liksom det övriga 1858

_DSC7391

Till gården tillhörigt magasin, som är byggd i typisk västgötsk stil.

_DSC7402

På Kalles gräsmatta en runsten

_DSC7398

Med ovanstående text.

_DSC7404

Kalles bilverkstad

_DSC7358Det senaste renoveringsobjektet, en Auto Union 1000 Special.
En av mina kompisar hade en släkting,  som ägde en nästan ny likadan bil,
vilken vi fick låna på lördagskvällar. Vi var omåttligt stolta,  just för det var
en Auto Union 1000 Special och inte en vesen DKW, som såg likadan ut
fast med mindre hästkrafter. Undrar vad designern tänkte, som ritade bilen ?

Jag glömmer aldrig ljudet  från 2-taktaren…eller rökmolnet efter bilen.

_DSC7361

Del av Kalles verkstad. Han hade allt !

_DSC7362

En av pärlorna en Dodge 1959. Till vänster karossen av en …

_DSC7364

Kalle i sin modellflygverkstad, som är full av 40 års flygande.

_DSC7365

Ja, ni ser att här fattas varken prylar eller jobb...

_DSC7366

Vid bänken fann jag ett par vingar till en hangkärra,  som tillhört Pär Lundqvist.
Jag kände både igen vingarna och hans regnummer hos SMFF 6064.
Bilderna på vingarna skickade jag till Pär och han blev nog överraskad
att han skulle återse de efter 35 år…vingarna byggda på Divynicellkärna
och klädda med 0.4 mm ply. Kalle skulle ha vingarna till en hangmodell.

_DSC7368

Enligt Kalle en upprenoverad Wilga efter en krasch.

Används som bogserkärra.

_DSC7369

En J35 Draken som väntar på att få en microturbin inmonterad.

_DSC7371

En gammal goding, en Salto.

_DSC7374

I taket en elektrifierad Hansa Brandenburg.
Stående framför hyllorna en snart färdig PA 18.

_DSC7375

Överallt modeller. Den gula kroppen en Salto ursprungligen
ägd av Roffe Maier på tidigt 70-tal. I  fint skick.

_DSC7376

Kalle är åxo sjöman.

Modellen Seabex One

_DSC7377

I taket en av mina favoriter en “Arrow” från Valenta där den kallas Fredy.

_DSC7378

En riktigt stor  storseglare från 30-talets Tyskland. Jag tror det är en “Reiher”.

_DSC7379

Innanmätet i en Salto. Det var besvärligt att limma spant i kroppen
då den var impregnerad med härdare,  som man var tvungen att tvätta
bort med aceton NOGA,  innan man skulle ha minsta chans att få en limning att hålla.

(mar 03, 2005 05-27 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)Så här kommer min Gillette att se ut om en vecka igen !

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

GLÄDJEFLYGARE

 

 

 

 

Klart jag är det.

 

 

 

 

 

10-4-_DSC5592

 

 

 

Årets hittills finaste termikdag upplevde vi i torsdags.

25 grader varmt, redan kl 0900  kraftig cu-bildning.

Kvistade till en plats jag trivs att flyga på.
Nästan ingen vind, så det var att förbereda min trogna Ava,
ta fram flygstolen och starta.

Jag har investerat i för en gångs skull i  de bästa lipo-ackarna.
Jo mer än dubbelt så dyra, men håller bättre och tål högre
strömuttag.

Nu hade min motor mycket bättre drag, så investeringen
har betalat sig med en gång.

Att jag kan sitta i min stol i skuggan och höra variometern  berätta
om höjdvinst, det är en lisa för sinnet.

Termiken var utbredd och stark. Det gällde att välja en blåsa, som
inte var alltför stark (?),  vilket gör flygningen lite mer avslappnande.

Det fanns gott om migrerande ormvråkar kurvande under sin flyttning
söderut.

Gladorna kanade runt,  inte lika elegant och de fick se sig bli
kontinuerligt frånflugna av min Ava i termiken.

3.5 timma i termiken fick jag. Sen var jag nöjd.

 

Sådan här var min flygdag…

DCIM137GOPRO

Antagligen den vanligaste bilden på en modellflygande åldring:

Startande sin segelmodell.

01-_DSC5634

Stol i skuggan. En Ava som väntar på att bli luftburen.

Mitt liv då det nästan är bäst…

DCIM140GOPRO

Mellanlandning för byte av kamerabatteri.

07-1-_DSC5568

Ser bra ut…

 

DCIM150GOPRO

Om jag håller mina tår på vingspetsen och håller stabben mellan tumme och pekfinger,
så blir det denna vackra (?) skuggbild…

01-_DSC5408

Vi ser slutet av högsommartiden närma sig på växtligheten…

02-_DSC5432

Nebotornet i Veinge.

Länk: tornhistoria

03-_DSC5454

Än kan man uppleva sommarens rikedom…

04-_DSC5480

Undra vad antennerna är till ?

05-_DSC5497

GULT !!!

06-_DSC5505

En trädmus eller…

07-_DSC5508

Det gäller att ha munnen öppen då det regnar manna och man inte har nån sked…

08-_DSC5515

Detta tycker jag ser ut som en sjöelefant som kört nosen in i trädstocken …

Hans blick är ganska typisk…sjöelefantflegmatisk.

12-_DSC5551

En representant för varulvssläktet…

14-_DSC5561

Sympatisk…tja ?

09-3-_DSC5588

…blåsorna puffade iväg med jämna mellanrum som ett PaterNosterverk
och min landningsbana var nyklippt i dag.

11-6-_DSC5625

Eftersom det var sydostlig vind, kom inte sjöbrisen åt oss ens kl 1500.

1-_DSC5596Här får ni en liten bukett oxå…
som avslutning.

Kategorier
Segelflyg

TERMIKFLYGNING…

 

 

 

…med min Ava, bara en liten rapport.

 

 

 

 

DCIM132GOPRO

 

 

I dag söndag skedde för mig två saker jag kommer att minnas.

För det första var jag ute och flög i termiken 2.5 timmar med Avan.

Som vanligt fungerade den utomordentligt och jag njöt varje minut
där jag satt i min stol och hade Avan i en termikblåsa.

Det var utomordentligt fina förhållanden för termik idag.
Lagom temperatur, cumulus i skyn och drag i blåsorna.

Jag fordrar inte mer  av livet !

Den andra saken var,  att jag sammanträffade med en person,
som hade dels mycket fina bilder från 1940-1950 vilka beskrev
en viktig del av flyg i Sverige vid denna tid,  dels hade han
knivskarpa hågkomster om händelser och personer.

Det var en skattkammare jag fick del av. Bilderna ligger i två
album hos mig nu i väntan på avfotografering och redigering.

Jag kommer att publicera 4 poster med många bilder så småningom.

Ni får ge er till tåls, men alla vilka är genuint  intresserade av flygkultur
har något att
se fram emot !

Jag lovar !

 

 

 

DCIM132GOPRO

Kan detta vara landningsplatser för utomjordingars  farkoster ….månntro…?

DCIM137GOPRO

3 ridhästar var mina trogna åskådare. Men de  var inte speciellt pratsamma i dag…

 

DCIM137GOPRO

Min pilotplats…där jag trivs bäst.

Modellflyga.

Livskvalitet.

DCIM137GOPROMin Hyperava just innan touchdown.

För er  som kollar eventuella flygbilder för att se om de
förenliga med lagstiftningen gör jag er besvikna,  då

dessa bilder är tagna på privat mark, dit allmänheten
inte har tillträde

Kategorier
Naturbilder

NATURPROMENAD OCH LITE FLYGERI

 

 

 

 

Naturen finns nära, om du  går ut.

 

 

 

 

SONY DSC

Eftersom jag varit verksam i hamnen i Halmstad nästan hela mitt liv,
är det naturligt för mig att återvända till platsen och dess omgivningar.

I lördags hade jag sammanträffat med en modellflygare, som skulle övernatta i
sin husbil i området och efter vårt möte,  tog jag min kamera och spatserade i väg.

Jag flanerade längs den öppna delen av hamnutfyllnaden, där det finns ett grönt område
mellan vatten och väg.

Marken är mycket mager,  vilket danar växtligheten. Min plan var att försöka
fotografera små örter, som blommar just nu.

Min kamera var min första Sony  SLT med normalobjektiv. Den har brukat funka bra.
Jovisst fann jag blommande växter. Det gäller att bara vara observant.

De små örternas blommor är ofta mycket iögonfallande, för att locka pollinerande
insekter.

Det blev lite bilder,  som jag vill visa er.

Förresten, på söndagen flög jag termik vid Tjärby.

Det var en sån där dag,  då allt stämde. Det var ingen vind och trots att det var dålig
solinstrålning,  var det gott om termik.

Ingen braktermik,  men 1-2 m/sek gick det uppåt med. Förutsättningen med ingen
vare sig mark- eller höjdvind gjorde,  att man inte drev iväg, vilket gjorde allt så
mycket njutbarare och lättare.

Eftersom det var söndag,  kom mycket folk till platsen, då det är ett välbesökt fornminne där.

Alltid roligt att få dela med mig kunskaper och vetande om modellflyg
till trevliga och glada positiva människor.

Två äldre damer hade kaffekorg med och jag blev bjuden på saft.

Jag fick 2 timmar och 15 minuter i termiken.

Så både lördag och söndag var fyllda av upplyftande händelser för en modellflygare
med betoning på flygare.

Nu ska jag inte orda längre, här kommer bilder och jag kommenterar sparsamt,
men nästan allt jag fotograferat är mycket smått:

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Jag kunde inte låta bli: Är det ett gäng vilsegångna  folkpartister…

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

SONY DSC

Ser ni grästrået ? Ser ni de små blommorna ?

SONY DSC

 

SONY DSC

SONY DSC

 Jovisst, en tistel är vacker.

SONY DSC

Blomman = 10 mm i diameter.

SONY DSC

Graffiti i vår gemensamma miljö…
jag kallar det Dårens Dagbok !

SONY DSC

 

 

SONY DSC

SONY DSC

Aldrig har jag sett stranden så tom den 11. Juli.

 

SONY DSC

Gnejs insprängt i gråberg/granit. Båda metamorfa bergarter.

SONY DSCGräs som just ska blomma.

 

 

 

 

DCIM114GOPRO

Den gamle just vid starten.

DCIM117GOPRO

Depå och min flygstol

 Att flyga är livet !

Kategorier
Segelflyg

KAMPEN MOT MURPHY…

 

 

 

 

 

…kan dra ut på tiden.

 

 

 

 

 


 

Jag har varit sysselsatt med drivlinan på min kära HyperAva nu.

I en vecka.

I modellen har jag en Mega-motor, som jag skrivit om tidigare, då den
började låta illa.

Lagerna byttes och den gick perfekt.

Naturligtvis var jag spänd på, hur den skulle fungera vid flygning,
iväg med modellen till ett av mina flygställen.

Det första jag märkte,  var att bromsen inte var programmerad, så
propellern frihjulade i vinddraget och halverade glidtalet.

Men det kan man ju lätt fixa, då jag är hemma och man har manualen
till reglaget framför sig.

Innan jag fixat bromsen fick jag ta upp kraftigt, tills Avan vek sig och
bristen på hastighet fick propellern att stanna.

Allt var för övrigt ok, tills jag gjorde det tredje uppdraget.

Då började motorn skrika och jag trottlade ner till noll och landade.
Efter landning kollade jag motorn och jovisst, den skrek som en
bindgalen spädgris.

Det var bara att bege sig hem för att försöka tackla problemen
i lugn och ro.

Först provade jag motorn. Naturligtvis hördes inte ett  skrik hemma…
Ok, tänkte jag, det funkar väl då. Men jag var inte helt övertygad.

Eftersom jag har några  motorer i lager,  tog jag ur min gamla Mega
och satte i en nyare Mega. Den gick ju perfekt.

Således dags att programmera bromsen. Gick till reglagets hemsida
och laddade ner manualen för ett 60 Amp reglage.

Printade ut Pdf- dokumentet och lade det jämte modellen, så allt ska
bli rätt.

Jag försökte säkert 10 gånger,  innan jag gav upp,  för det fungerade inte !

Att flyga utan broms till motorn är meningslöst, så jag var tvungen
att finna en lösning.

Hela drivlinan i Avan rev jag ut och noterade,  att min controller inte
bara hette Dymond 60 utan den hade tillägget Pro.

Kanske jag använt fel manual ?

Skrev in den exakta produktbeteckningen på motorn och googlade
efter manual.

Hittade den och fann till min lättnad,  att den inte var samma,
som jag laddat ner förut.

Så än en gång, in med allt i modellen, vilket tar nästan en timma, om
det ska bli bra, anslut acken och programmera efter den rätta manualen.

Visst det fungerade, för då jag provade, bromsade propellern kraftigt.
Jag hade velat haft en mjuk inbromsning, men det alternativet fanns inte.

Så efter åtskilliga timmars arbete och hjärnbryderi fick jag till bromsen.

Det sorgliga var, att jag hade i mina lådor en fin programmerare
till Dymond Pro-reglage,
som inte ens behöver dator,
då det finns en stor display på den.

Varför tänkte jag inte på den, i stället för att räkna pip ?

Ok, bromsen är ok,  nu går vi vidare.

Eftersom jag hade ett hästärende upp mot smålandsgränsen i dag,
åkte
jag till HAB i Ljungby och köpte lite propellrar och spinners,
som skulle passa min motor och 3 cells acke.

Jag sa till Tomas att min modell är en termikmodell och jag vill inte ha en
vass motor och 4-cells acke.

Hade jag velat flyga fort, hade jag haft en ren motorkärra. Så om det tar 20 sekunder
eller 10 sekunder att komma upp till 100 meter, det är mig likgiltigt.

Hemkommen rev jag ur ersättningsmotorn och kopplade in min gamla
Mega igen provisoriskt. Den gav till ett kort desperat skrik och stannade helt sen.

Det luktade bränt och Ubecen och controllern var varma, vilket naturligtvis skapade oro…
men jag hoppades på det bästa.

Nu är det så,  att jag ger mig aldrig, när tekniken bråkar.

Min stannande Mega tog jag ånyo isär, vilket är enkelt, och jag kontrollerade rotor
och stator noga.

Då upptäckte jag på rotorn,  en liten metallflisa…som hade orsakat skrikandet,
då den var välslipad mot statorlindningarna.

Jag tog bort den, kollade att ingen skada uppstått och  monterade ihop och provkörde.

Hur flisan kommit dit ? Ingen aning, men den har väl kommit dit, då jag bytte lagerna…

Den gick, som vore den ny. Ok,  då är det bara att sätta in motorn i kroppen…
…trodde jag!

Det var bara det, att jag vänt rotorn på fel håll, så axeln stack ut i fel ände  !!!

Isärplockning-vändning av rotor och hopmontering. Sen in med motorn i modellen
och provkör.

Nu funkade både motor och broms. :=)

Efter ganska många timmars arbete gick motorn helt ok och med den nya propellern
och spinnern,  som släpper in kylluft,  var jag helt nöjd.

Man ska ju veta,  att allt tar ju oändligt mycket längre tid, än som jag beskrivit det.

Men som sagt, man ska aldrig ge sig !

I morgon,  om det blir väder,  ska jag provflyga.

Min modell har även fått ett nytt kvalitetsservo till höjdrodret.
Det gamla servot var ett 8 grams servo, som efter
4 år fullgjort sin tjänst.
Det hade blivit glappt.

Det nya servot har aluminiumhölje och metallväxellåda, vilket borde borga
för mer tålighet.

Här kommer några bilder från min misslyckade provflygning då motorn skrek så
det hördes över hela södra Halland…tror jag.

 

 

 

Här på väg ner med min Ava,  fotograferad av min Gopro sittande i en björk,
med en motor som skapade en ton högre och starkare än en operasångerska.

DCIM110GOPRO