För 3 veckor sen såg jag två små flockar av tofsvipor på åkrarna närmast kusten vid Kattegatt.
Det var ca 25 individer totalt. Eftersom förra året för mig inte hade varit ett bra år för observationer av tofsvipor, tänkte jag, att i år blir det bättre.
Tofsvipornas tumlande, nervösa flygningar över markerna skrikande med sitt intensiva läte hör till
våren för mig.
Men senare år har jag sett färre och färre tofsvipor.
Vad det nu beror på.
Sen jag såg de små grupperna, som jag beskrev ovan, har jag inte sett en enda tofsvipa förrän i dag.
En ensam individ gick och plockade mat på en vall och jag tänkte, att jag får väl dokumentera den…
Kan nån tala om, varthän tofsviporna försvunnit ?
Hade varit intressant att få veta av er, som är kunniga.
Här är en bild på den enda? vipan i södra Halland…
Lagom till vårdagjämningen anlände herr och fru
strandskata till sitt revir vid hamnutfyllnaden i
Halmstad.
Detta strävsamma par två har jag följt nu i 4 år.
De kommer nästa alltid vid samma tid, om inte
vädret är exceptionellt.
Det kan skilja 2-3 dagar på ankomsten.
Strandskator är monogama, dvs de är gifta med samma partner hela livet. Varje år producerar de ca 3 ungar.
Ser man på fåglarna, vill jag påstå, att de nästan alltid
är sysselsatta. Jag menar de tycks aldrig stå och beundra
utsikten eller stå och filosoferar i allmänhet…
Under häckningen säger de klart till objudna besökare att inte komma in i deras revir.
De argumenterar högljutt och intensivt mot det, de
de tycker behövs
Strandskator är faktiskt de enda fåglar, som frenetiskt
har attackerat min segelmodell vid hanget Tönnersa Strand.
De är naturligt mycket aggressiva, då de har ungar.
Men då de dyker upp på våren, är de ett kärt återseende.
Strandskatan är en anpassad fågel och är dessutom vacker
i svart och vitt med näbbet som ett orange spjut och två
plirande rödsvarta ögon som de iakttar betraktaren med.
Jag tog ett par bilder så gläds med mig, åt den kommande ljusa årstiden.
Kolla den perfekt anpassade kroppsformen ur både aero– som hydrodynamiskt avseende.
Varför har evolutionen gett en röd inramning av ögat ? Kanske för att förstärka ögats makt…
Strandskatan lyssnar efter eventuellt byte i jorden..
Med sig i dag hade han sin Tigra, med 1.4 m spännvidd. Jag hade åkt till hanget vid 10-tiden då det var västlig vind utlovad till ca 5-7 m/sek.
Det tillfället vill jag inte missa.
Förhållandena vid hangkanten var som förväntat. Kanske lite dragning på Syd, men det påverkade inte flygningen.
Jag hade…som vanligt min Spirit, som jag försett med min mobius på ett stag i nosen, så jag filmade bakåt.
Det gäller att variera vinklarna. Kameran som vanligt och genom hela berättelsen är min Mobius.
Alla bilder är klippta ur videofilmen kameran tog. Jag arbetade med två Mobiuskameror. En lös som jag kunde placera på modellen och en Mobius fäst vid min högra solglasögonskalm, vilken filmar det jag ser på. Mycket enkelt och praktiskt.
Efter att ha kanat på hanget i en halvtimma kom Anders med sin Tigra. Han kunde som jag inte hålla sig från möjligheten att få en stunds flygning.
Jag fick möjligheten att prova hans Tigra och den har goda flygegenskaper, därfär den är ju så lätt.
Dessutom sitter det en effektiv vingprofil som kan hantera både hög och låg hastighet. Modellen har högt glidtal och god förmåga att penetrera motvind.
Sen är det ju inte två modellflygare som vill ha samma inställning och trim på modellen. Anders hade programmerat in mycket exponentiella utslag på roderna.
På modellen har man två skevroder, ganska små, som också funkar som höjdroder via mixer. Jag hade velat ha större roderytor.
Efter 2 timmar under mycket goda flygförhållanden
var vi nöjda och genomblåsta och pallrade oss till
parkeringen med våra modeller och våra flygningar.
Jag har gjort, lite hastigt, ett bildspel, men ska sätta ihop
videosnuttarna till en redigerad film. Den laddar jag upp
inom 24 timmar så keep looking.
Förutsättningar för hangflyg i dess olika former var enligt yr.no goda i torsdags.
Nordväst 2-5 m/sek, under dagen ökande.
Alltså packning av bil med min moderniserade Spirit. Jag har bytt alla 6 servona till servo med kraftigare drag och starkare växellådor.
Servo är ju i dag relativt billiga jämfört med då vi flög 1972…I dag lagar man inte servo…de åker i skroten, om man är osäker på funktionen.
Jag vill inte riskera en modell, därför ett servo som kostar 200 kr krånglar.
Nere vid Hovs Hallars parkering träffade jag en skärmflygare, Jan från Eslöv, som är en flitig besökare här.
Vinden var ca 2 m sekund NV varierande.
Vi gick ner till Segeltorpshanget och jag monterade modellen och efter lite övervägande, startade jag.
Vinden var svag, bara ca 1.5 m/sek och varierande.
Det var inga problem att flyga emellertid, utan jag kunde glida lugnt och majestätiskt med min Spirit på hanget.
Solen sken och det kunde inte bli bättre. Mer än att skärmflygare Jan ville ha mer vind.
Efter 30 minuter ökade vinden ganska snabbt upp till ca 5/7 m/sek, vilket man kunde se på havet, eftersom vågorna började bryta och skapa vita små mustascher.
Jan drog upp skärmen och startade och märkte genast att lyftet var bra.
Själv fortsatte jag att flyga med olika kameraalternativ på modellen.
Jag tog några bilder, då jag i stort flög bland bärlinorna i Jannes skärm. Tur jag inte trasslade i mig.
Det blev en härlig dag och jag fick ett par timmar i luften i det vackra vädret.
Senare kom ännu en skärmflygare, men jag vet inte, om han fick flyga, eftersom vinden ökat. Mer än 8-9 m/sek ska det inte blåsa för skärmflyg på Segeltorp, om det ska vara behagligt i luften och bekvämt att landa.
Runt Hovs Hallar var jordbrukarna i full fart med att sätta potatis att odla under plast.
På Bjärehalvön brukar man vara först med att skörda nypotatis i Sverige.
Kl 15 vände jag bilen hemåt mycket nöjd med dagens upplevelser.
Trots Covid-19 restriktioner, vill jag uppleva så mycket som möjligt, vilket inspirerar mig i mitt liv.
Jag vill inte ligga i dvala framför en tv och vänta på något, som aldrig kommer att hända.
Det blev en liten video och ett bildspel…om du orkar.
Jag var väldigt laddad för hangflyg på Hovs Hallar tisdag.
Väderutsikterna, yr.no, lovade NNO 3-5 m/sek vridande till NNV.
Det kunde inte vara bättre.
Klockan 0900 anlände jag till HH, tog mitt pick och pack och monterade modellen vid min flygtuva längst upp på Platån.
Det var helt tomt på turister…de enda som gjorde mig sällskap var korparna, som tumlade omkring på hanget kraxande med hög röst.
Vinden var vid framkomsten NNO ca 1.5 m/sek.
Inte helt bra. Min modell, min Spirit Elite, var en som klarar svaga vindar och som har åtskilliga
timmar i luften.
Jag gick fram och tillbaka och samlade mod och kollade vinden och slutligen provade jag.
Men jag fick avbryta, då jag var väldigt lågt just i kantrotorn. Det är ett läge, man inte vill vara i, då modellen då man gnetar riskerar att hamna i oflygbart läge i turbulensen.
Så jag avbröt och lyckades landa kontrollerat på kanten.
Ånyo väntan på vind. Vinden kom i pustar och jag förstod, att det gällde att utnyttja dessa pustar för att kunna starta, komma igenom kantturbulensen och komma in i den laminära havsvinden.
Jag gjorde så. Då vinden tillfälligtvis friskade i, väntade jag tills lyftet byggts ut för att kunna kasta ut.
Det gick vägen och jag kom upp i det riktiga lyftet.
Är man väl förbi turbulensen vid kanten, är det enkelt att flyga.
Trots den svaga medelvinden, inte över 2 m/sek NNO, kunde jag klättra, så högt jag ville.
Det var solsken, men det var kallt och som vanligt… låg mina flygvantar i bilen…det var 1.5 C bara.
Efter två flygningar på 1.5 timma var jag nöjd och landade på en fri yta.
Kändes härligt att premiärflyga på Platån. Efter att ha gått suktat en vinter med dåligt väder, var detta en befrielse.
Då jag gick till bilen, såg jag en man med en spade ute i området, där man banat av jorden. Jag hade ju undrat ,
vad som var på gång.
Mannen förklarade, att han ägde jordbruksmarken och han höll på att plantera blåbärsbuskar på de ca 7 tunnlanden,
för att utnyttja resurserna.
Så inget ska byggas där, eftersom det är klassat som jordbruksmark.
Då vet vi det.
Nu hoppas jag på vidare bra hangväder, så jag kan få mig lite flygtid på mitt favorithang. Där jag modellflugit i 49 år…
Du ser att havet ligger i stort blankt.
Här ska det bli blåbärsskog…
Skörden sker med tröskor som skiljer ut bären.
Min pilotplats på toppen av Platån.
Landningsstrippen som vi håller tillgodo med.
Tuvan där jag suttit under många säsonger och flugit.
Här kan du se hur jag fäster en Mobiuskamera för få lite annorlunda bildvinkel.
Kameran sitter på ett kolfiberrör och fästs på vingen med två gummiband.
I går var vädret med oss, om man ska vara hangflygare.
Det var uppehåll och ca 5 m/sek västlig vind.
Som gjort att flyga på Tönnersahanget… synd jag inte åkte dit…jag var på väg men fick annat emellan som måste ordnas.
Anders var där med sin modell och fick som han skrev: Några timmar i luften !
I morgon tisdag blir det Hovs Hallar. Vinden blir på förmiddagen NNO och drar vid 12-tiden över mot NNV.
Stämmer prognosen blir det perfekt att starta kl 1000 i den nordliga vinden, som är utlovad bli 3-5 m/sek.
Men man kan aldrig vara säker på prognoser…
Dock så satsar jag på HH i morgon. Om jag inte kan flyga, kan jag ta lite bilder.
I dag gick jag min 8 km promenad vid stranden och 2 km längs Fylleån.
Jag var rent trött då jag kom hem. Men jag hade med mig fina upplevelser. Det händer alltid något oväntat och det gjorde det även i dag i positivt hänseende.
Det blev lite bilder.
Men förhoppningsvis kan jag presentera lite hangflygbilder
i morgon…
Nedan ögonblick från i dag tagna vid Fylleån vid kvarnen
och vid Lagaoset.
Orkar du så häng med !
Den gamla fördämningen vid Tullgrens kvarnfall vid Fylleån.
En av strandens många reptiler som låg och relaxade…
Dock hade han koll på omgivningen.
Bäcken som avvattnar våtmarken skär ständigt sina mjuka kurvor i sanden
Havet lugnt, endast Lagans utrinnande vatten
kan skapa mindre vågor, då de möter Kattegatt.
Lagaosets trogne gårdvar satt på plats och såg ovanligt…
…vresig ut och skällde på oss som passerade vid hans revir.
De mycket talrika grågässen vevade sig fram med kraftig muskulatur.
Tja, kalla det vad du vill…
En vildsvinsgalt lögade sig i strandkanten.
Den mindre Strandsaxen såg sig ängsligt om…
Jo, vi har den smalhalsade nordiska flodhästen här…
Den aggressiva Pådyvlaren körde nosen i sanden beredd att övertala…
Ingen trängsel. Tycker du sanden är rödaktig…det stämmer.
Skum som orsakas av alger och kolföreningar.
400 m från stranden finns det regelbundet placerade dyner och vallar.
Ja, kan du artbestämma ?
En av de trevliga individer man möter under en promenad.
Då väderläget på Hovs Hallar var perfekt i dag, lastade jag min modell och åkte dit med stora förhoppningar.
Jag hade just sett över min trogna Spirit och bytt höjdroderservot, som hade en smälld växellåda.
Så i med ett nytt servo…men jag minns, då jag
skruvade dit oket, att låsskruven såg lite lång ut…?
Jag provade funktionen och allt funkade perfekt
hemma…naturligtvis.
Nere vid HH monterade jag och gjorde allt klart
i solskenet. Jag var mycket förväntansfull, då
vädret var perfekt både för människor och modell,
så vad kunde gå fel… Innan jag gick fram till hangkanten, kollade jag
alla roder och dess funktioner.
Då märkte jag, att vid stora höjdroderutslag så
gjorde mitt höjdroder ett ”extra fullt utslag” både
upp och ner.
Mycket märkligt. Jag har varit med om detta för
45 år sen med min Skyleader och då berodde
felfunktionen på, att låsskruven till servooket var
för lång och påverkade återkopplingspotentiometern.
Hur som helst beslöt jag att besviken avbryta
flygeriförsöket och gick en runda med min Mobius
för att knäppa lite bilder.
Därför det är ju inte direkt läge att lägga sig och laga ett
servo vid hangkanten i blåst och +2 grader…
Jag lade märke till, att man bakom kanten där
det förr hade varit öppna åkrar, där vi kunde landa
, men som med tiden växt igen, där hade man banat
av allt sly och tagit bort alla träd.
Marken var avbanad för något syfte…
Det enda jag kan tänka, det ska anläggas, är en
camping för husvagnar och husbilar ?
Vi får väl se, vad det blir av det.
Men en genuin överraskning var det att se
förändringen. Därför att aförändringar i naturen
är på platsen nästan en omöjlighet.
De som har ett hus jämte får knappt slå i en spik för byggnadsnämnden i Ängelholm, men det hänger väl på vem, som skriver ansökan…
Här kommer lite bilder tagna med min lilla Mobius,
som ger dig en idé, hur där ser ut nu.
Hemkommen plockade jag isär min modell och
tog ut det trilskande servot.
Det var som jag trodde. Jag hade förväxlat låsskruven
och satt ditt en skruv 5 mm för lång. Byte av skruv,
sen fungerade allt, som det skulle.
Man lär av misstagen så småningom, även om det
är 45 år emellan misstagen…
Kolla den roströda undergumpen.
