Onsdagen var en dag med superväder för termikflygning
Vilket jag utnyttjade. Första start kl 0900, eftersom jag hade skäl att misstänka, att sjöbrisen skulle komma och komma tidig ,
vilket skulle förstöra möjligheterna till termik upp till 1000 fot.
Det stämde, för klockan 13 kom sjöbrisen.
Jag fick 2.5 timma i luften, så visst var jag nöjd. Termiken då var stark och utbredd. Ska jag klaga, var det, att min motor var underdimensionerad, men den ska bytas i morgon.
En härlig dag !
Som vad det gäller flygning inte är slut. Mot kvällen blir det en resa till Hovs Hallar, om vindprognosen håller, för hangflygning.
Att stå vid Hovs Hallar vid 21-tiden och flyga i svag vind, är en sinnlig upplevelse !
Lite bilder från termikflygningen och en videosnutt…
Sjöbrisen ankommer. Molnfritt kl 1300.
Vad säger du om segelflygvädret ?
Landningen ok. Nu sitter jag upp på min häst och rider hem till Tombstone…
Man ser ofta landningar ske på ett sådant sätt, att modellen FLYGS ner i marken med hög
hastighet. Den höga hastigheten ofta beroende
på för hög tomgång på motorn.
Naturligtvis händer det otrevliga saker då, för var ska överskottsenergin ta vägen ?
Det blir studsar och kapotteringar.
Det rätta sättet att landa är att gradvis öka anfallsvinkeln så att hastigheten sjunker och planet sätter sig lugnt.
Glöm sagoberättelserna ni hört om “man flyger tills planet tills det överstegrar sig och
sätter sig”… Det gör det INTE vid en riktig landning.
I och med att hastigheten minskar, så minskar också lyftkraften och planet kommer att landa.
Vingarna kan alltså inte producera tillräckligt med lyft så modellen kan fortsätta FLYGA.
Men vingen är under varje moment av utflytningen inte överstegrad, så strömningen fungerar tills modellen står stilla på marken.
Därav följer, att det blir inga snaprollar just innan sättning…
Jag fick några bilder av Håkan Oscarsson på hans nybyggda
vintage-modell.
En Grunau Baby som konstruerades i början av 30-talet och
som byggdes i mer än 30000 exemplar. Grunau Baby
byggdes av Schneider FlugzeugBau i Tyskland.
Schneider byggde även, det som i Sverige kom att kallas SG-38, vilket var ett enkelt skol/glidflygplan för nybörjare.
Många tolkar SG-38 som en förkortning av “Schulgleiter-38”.
Det är fel. SG betyder Schneider i Grunau.
Här lite fakta från Håkan:
“Det är en ARF från Pichler. Jag har gjort motorkonverteringen. Har flugit den bara 4 ggr.i år. Har inte riktigt flugit in den vad
gäller tyngdpunkt och sådant.
Det är mera en kul nostalgisk grej. Man kan väl kalla den en “Mecanical flying cow”.
Men en rolig sådan”.
Att man förser en segelmodell med en elmotor i nosen är för att det ska bli enkelt att få höjd, så man kan fånga termikblåsorna och stiga.
Elmotorn har gjort det enkelt att segelflyga jämfört med den tid, då man drog gummirep med lina eller använde vinsch.
Håkan är en välmeriterad SM-vinnare som kom från i stort ingenstans och tog hem Svenska Mästerskapet i F3F
på mitten av 70-talet.
Det blir spännande att se, hur hans Baby utvecklar sig,
efter han fått flyga in sig på den och fått den trimmad.
Jag måste ju göra något…även om inget är planerat för dagen.
För min del blir det att åka och modellflyga. Och då hangflyga.
Märkligt jag blev så intresserad av hangflyg. Jag skyller på Pär Lundqvist, som lockade in mig på denna del av
modellflyget.
Det har jag aldrig ångrat, eftersom det har givit mig så
många makalöst fina upplevelser under dessa nästan 50 år !
Jag vet , att varje gång jag beger mig ut med min modell, så händer alltid något oväntat. Det är ju det, som gör
allt spännande.
Även dagens besök vid Tönnersa medförde överraskningar.
Det ska berätta en annan gång.
Jag tycker att maj och juni varit kalla. Inga badgäster på stranden med mycket få undantag. Då jag växte upp och
vi hade sommarlov i realskolan eller gymnasiet omkring
den 5-7 juni, hade vi som tradition att åka till Brottet
eller Tylösand för att bada. Men nu ? För kallt, eller vad säger du Greta ?
Vinden då jag dök upp vid mitt flygställe var ca 3 m/sek. Den ökade sedan snabbt upp till 6-8 m/sek.
Det genererade naturligtvis ett väldigt bra lyft.
2 timmar, nästan, fick jag i luften och jag åka hem med ännu en positiv upplevelse.
…men någonstans måste man ju vara för att kunna utöva sin hobby, modellflyg. Om man nu inte vill falla i dvala framför passiviseraren nummer ett, dumburken.
Nej, jag föredrar att säga:
Ut i naturen hangburen !
Vilket jag gjorde i fredags.
Det var västlig vind ca 3-5 m/sek och då borde det vara goda förhållanden på Tönnersahanget vid stranden.
Alltså iväg med två modeller och lite kameror.
Parkeringen nästan tom på bilar och då jag kollade
träden, bedömde jag vinden, såsom varande helt ok
för min Spirit. Som förresten dagen till ära fått sin
kropp nylackerad med Gekås fina och billiga akryllack.
Montering och sen bort, ca 500 m, till min pilotplats. Tog en spaning på kanten och på stranden de första badarna. De badade faktiskt oxå trots knappa 17 grader
i vattnet. Det sa de i all fall, då jag träffade badarna vid parkeringen.
Nåväl, iväg med Spiriten laddad med en GoPro i
nosen och själv hade jag min Mobius på glasögonskalmen.
Alltid roligt att dokumentera sin flygning.
Jag förväntade mig vid utkastet, att det skulle vara a piece of cake att flyga..
Men nej, det var uruselt lyft. Jag inser, att min GoPro i nosen gjorde modellen
framtung och orsakade skadligt motstånd och turbulens
över stabben, men jag har flugit så många gånger förut
med samma setup utan att uppleva problem.
Hur som helst så kämpade jag på, i det att jag tycktes studsa framåt längs kanten…
Det blev så småningom landning och jag monterade
bort min ombordkamera.
Utkast och jag märkte att vinden ökat och att det var annan
karaktär på den.
Första flygningen skedde i vindar, som var termiska
, medan den senare flygningen skedde i laminär havsvind.
Således var det enkelt att flyga under dessa förhållanden.
Då jag flög, observerade jag en annan hangflygare ca 500 m norrut, som flög, tyckte jag, dynamiskt, då modellen hade en bana, som tydde på det och modellen gick snabbt.
Modellen var vit och piloten var skicklig.
Jag tänkte, att det var kul med ännu en entusiast här. Planerade att gå till honom och prata, efter jag landat.
Att landa på stranden är att rekommendera för att hålla modellen hel. Men vi som flugit här i 50 år, vi frestas att drabbas av högmod och landar just bakom
hanget av bekvämlighetsskäl.
Det kan straffa sig. Det är mycket turbulent bakom kanten och virvlarna kastar din modell helt slumpmässigt i luften.
Jag gjorde två landningar i dag. En som var dålig, då turbulensen virvlade runt med den stackars Spiriten som ett löv och jag kunde med knapp nöd komma ner i ett stycke. Ren tur var det.
Andra landningen valde jag annan inflygning och då blev landningen kontrollerad.
Då jag skulle gå till parkeringen, avsåg jag att besöka den duktige hangflygaren, som idogt höll på med sin
flygning norrut.
Det blev lite av en antiklimax, då jag klättrat uppför sista kullen, så jag fick fri sikt till honom.
Det var fiskmåsar som upptäckt tjusningen med Dynamic Soaring !
Såedemede !
2 timmar i luften blev det i alla fall, så jag blev nöjd.
Alla bilder klippta ur Mobiusvideon. Videosnuttarna från min GoPro i nosen och min Mobius på mina solglasögon.
Häng med om du orkar och glöm inte ticka för HD 1080 i spelarens inställningar.
Pilotplatsen Tönnersa Strand, ca 500 m söder om parkeringen.
Ser du nybildningen av dynkanten framför den stora?
De som påstår att dynerna på grund av klimatförändringarna
orsakar en borterodering pratar i nattmössan.
Transporten av sand är ett Pater Noster verk.
Hur kan jag vara tvärsäker ? Jo jag har studerat sandens dynamik
här under 50 år. Därför kan jag dra slutsatserna.
Min Spirit vinglar fram.
Då den laminära vinden, återställdes det goda lyftet.
Great Planes, Spirit ELite är ett synnerligen välflygande plan. Synd att företaget lagt av att tillverka dessa. Trots många påstötningar från modellflygare.
Jag och min rotetvåa…
Min Spirit utrustad med ombordcam i nosen.
Detta är mitt FYRTIONIONDE år som hangflygare på Tönnersa Strand. …
Om jag vill fylla på min hjärnas förråd av intryck, går jag en promenad, utan större mål, längs stranden vid Lagoset – Tönnersa.
Alla intrycken påverkar mig att tänka i lite annat än vardagens rutinmässiga banor och ger mig chansen att uppleva, det jag inte förväntat.
Du kommer till Lagaosets parkering genom att köra av E 6 vid Snapparp. Därifrån är det skyltat “Lagaoset”.
Parkera din bil och gå ner till vänster till Lagan och sedan fortsätter du riktning Halmstad norrut.
Är du ambitiös går du till Tönnersareservatets parkering svänger där av söderut längs grusvägen, som går parallellt med E 6. Då kommer du så småningom till din bil.
Under ditt strövtåg genom skogen kan du just nu uppleva ett intensivt spelande av våra fåglar.
Detta naturområde är ganska okänt för gemene man, men det är sannerligen värt ett besök.
Just omväxlingen mellan strandmiljön och dess påverkan av havet och den intensiva växtligheten i strandskogen
med sitt rika fågelliv nu, är det som gör promenaden
spännande.
Det överraskande sker, man upplever alltid något oväntat !
Så gör du också en promenad och upplev världen genom egna ögon.
Här kommer lite bilder jag fick med mig.
Mina bilder vill jag, att de ska ha ett tema.
I dag kallar vi det lugnet och dramatiken…
Jag kommer att publicera bilder från gamla promenader här på bloggen med jämna mellanrum, eftersom jag vill
delge dig lite av mina upplevelser och ögonblick vid ett hav.
Häng med !
Ett ganska svårfångat objekt: Sjöflickssländan med
sin vackra färg och osannolikt långa kropp.
Båda vingparen lika långa.
Överflöd
En märklig varelse i vinden med fladdrande mantel eller ?
Öronmanetens tid nu. Stranden full av ilandspolade. Till en början vackra…efter någon dag…en blöt fläck i sanden.
Öronmaneten är ett djur…
En symbolbild av Tönnersastranden för mig.
En tumlare har givit upp livet och blivit mat för vitfågel.
Tumlaren är en allmänt förekommande liten tandval i Kattegatt. Du kan se valens garnityr på bilden.
Havssula som lämnat detta livet. Fågelinfluensa ?
Enligt dansk tv kom fågelinfluensa från de skotska öarna till Jylland.
Det har drabbat främst havslevande fåglar som havssulor.
Havssulor har ju hittats under nästan ett års tid längs
Laholmsbukten stränder. Detta fyndet anmälde jag till
Statens Naturhistoriska Museum.
En surgubbe…med horn i pannan…
Överflöd igen…
Klöverblomma
Vildnyponen bara blommar på…
…för att locka insekter för pollinering.
Vid Laholmsbukten sätter man näten på land, som synes av denna vakare…
Detta magra beläte har varit på språng upp i dynerna nu i 6 månader…
Kolla färgen på växtligheten…
Strandpiggsvinet…vid Porcupine Bay ?
Ja…du ser bäst själv, vad det är…använd din fantasi.
Jag har, tror jag, under 8 år besökt linflygmeetinget och swapmarknaden i Kungsbacka.
Under epidemin med Covid var träffen inställd, varför jag hade förhoppningar om en nu välbesökt flygträff.
Men så var det inte. Det som flögs var Weatherman Speed och det var 7 – 8 piloter som deltog.
En av de få som hade riktiga stuntkärror med var nestorn i gänget Ove Andersson. Dock flög han inte , då han hade fysiska problem.
Varför jag åkt till Kungsbacka och tagit bilder, beror på att jag är intresserad och jag vill göra reklam för ett sätt att modellflyga, som inte direkt ligger på topp just nu.
Men vi åldringar med modellflygintresse, vi har alla haft en period med linflyg, eftersom det gav oss en chans att styra vårt plan.
Jag har under åren publicerat flera hundra stillbilder från träffarna och editerat många videos, som finns på YouTube, där de visats tusentals gånger.
På det sättet har jag försökt dra mitt strå till linflygstacken !
Om jag åker dit fler gånger ? Inte helt säkert.
Hur som helst jag publicerar några bilder. på min hårddisk
har jag 250 färdigediterade bilder.
Jag har också 4 videosnuttar, men de får ligga oediterade
tills vidare.
Snurra med !
…inte bilen utan planet.
Klassisk Semo-modell, “Stunty”.
Del av den inte alltför imponerande flygplansflottan…
70 år gammal motorkonstruktion.
Stämmer bra.
Ingvar Nilsson tunar sin Atommotor… på Kometen.
Vacker motor och modell. Funktion och form.
Allt stämmer på modellen.
“Go for it” !
Takeoff
Det gäller att komma upp kvickt …
…annars kan det sluta så här…
Oves kärra…en estetiskt god upplevelse.
Ungdomarna som kommer att bära vår hobby framåt…
…Sten Persson…
…och Pär Lundqvist, båda unga och lätta i sinnet
som majoriteten av modellflygarna..
Det är inte helt lätt att plåta en linmodell…
…men ibland blir det ju en bild.
Weatherman Speed, Kungsbacka 2022.
Videosnutt.
Glöm inte ticka för (HD) i “Inställningar” för bäst kvalitet.
…kom vi på, att vi kan inte leva på frisk luft allena…
Kroppen måste ju ha energi, så vi kan utöva vår hobby. I Glemmingebro finns en thai-restaurang, som vi gladde med besök. Mycket god och riklig mat, samt inte minst, ett vänligt bemötande från ägarfamiljen. VI rekommenderar den !
En av kvällarna ägnades åt en restaurang i centrum, som bilderna visar. Mycket vacker kvinna som serverade…
Henry, ägaren till Österlens Gästhärbärge, dukade som vanligt, sedan 27 år upp en rekorderlig frukostbuffé.
Men nu har tyvärr, för oss stamgäster, Henry sålt sin verksamhet per 1. Augusti.
De sista dagarna har en högtrycksrygg växt in över Skandinavien, vilket har stabiliserat vädret.
Vad vi hangflygare kan hoppas på, är nordvästlig vind eller sjöbris vid kusthangen.
Tisdagen öppnade med solsken, 15-20 grader varmt och i Halmstad i stort vindstilla.
Min planering var att åka till Hovs Hallar med hoppet, att sjöbrisen skulle dra igång vid 11-12-tiden.
Vindmätaren på HH visade 0 m/sek…
Nåväl, jag packade in min “Introduction”, vilket är en tjeckisk modell med 305 i spv.
Vikt strax över 900 gram inklusive allt och synnerligen välflygande.
Nedkommen till det nu försommarvackra Hovs Hallar möttes jag av västnordvästlig vind. Styrka ca 1 m/sek.
Min erfarenhet av Hovs Hallar, 50 års flygande, sa mig, att en lätt modell kommer att kunna flyta.
Upp till pilotplatsen och iväg. Trodde jag…modellen dök rakt ner nästan genast efter utkastet.
Som tur var inga skador, men varför dök den ? Jo naturligtvis gick höjdrodret på fel håll !!!
Jag hade programmerat om min klaff och under detta troligtvis kommit åt funktionen, som ändrade riktning på höjdrodret.
Alltså mitt fel.
Efter korrektionen av mitt höjdroder blev det nytt startförsök.
Det blåste mellan 0.5 och 1 m/sek, så jag var aningen tveksam.
Men hanget bar. Inget våldsamt lyft, men tillräckligt för min modell. Är det dåligt lyft, då får man flyga noga. Inget onödigt
vevande med spakarna, det skapar motstånd och ligg i bästa lyftet.
Att gneta på i marginellt lyft, det kan vara en utmaning och
det är spännande.
Vinden ökade något efter hand till ca 1.5 m/sek, vilket gjorde stor skillnad på hangets förmåga att lyfta högre.
Jag satt på bänken och njöt varje sekund av min modellflyg tillvaro och tänkte, att bättre än så här kan det inte bli !
Min start var klockan 1015 och jag landade slutligen 1450.
Om jag var nöjd…det vore ett understatement.
Således fick jag njuta av min flygning och uppleva naturen, samt inte minst träffade jag vetgiriga och trevliga människor som passerade.
Att få göra propaganda för modellflyg är mycket roligt, enligt mitt sätt att se det. Speciellt då man får tala med intressanta människor.
Intressanta människor… det träffade jag i tisdags.
Det hade jag aldrig gjort i dvalan framför en tv.
Här är lite bilder och en videosnutt.
Häng med en sväng…
Det som gör modellflyg möjligt…
Viktigt för mig…fri horisont.
Här sitter en modellflygare och njuter tillvaron !
Allt är grönt…utom skyn…
Iväg !
Ser bra ut…i 2 sekunder…
…för sedan…
…bär det mot jordens medelpunkt…
Men sen gick det fint.
Jag och min modell vid Segeltorp
Förstår du varför jag är en hängiven modellflygare ?
Den vackra gröna lövsalen till parkeringen.
