Kategorier
Naturbilder

VAD GÖRA, OM DET INTE ÄR MODELLFLYGVÄDER ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Man kan ta en promenad vid stranden.

 

 

 

 

 

 

 

Har jag inget särskilt för mig går jag min dagliga promenad
vid stranden på 8 km.

Som jag skrivit åtskilliga gånger är detta ett sätt att bli av
med stress och ladda själens batterier.

Jag blir en ny människa efter ett strövtåg längs Laholmsbuktens
strand.

Jag vet vad jag förväntar mig, men alltid blir jag överraskad av
något nytt som dyker upp.

Framför allt träffar jag trevliga människor där, som gör samma
sak som jag, njuter naturen.

Och det som för mig är viktigt,är att jag kan se den fria havshorisonten
vilket ger flykt åt mina tankar.

Väderläget i dag var gråmulet och temperaturen, då jag gick ur bilen,
var -4 C. I sanden såg jag stråk av rimfrost, då jag gick mot stranden.
Dock slog temperaturen snabbt om till +4C.

Min promenad började vid Lagaoset längs stranden norrut till
Genevadsån, sedan längs skogsvägen tillbaka till Lagasoet.

Det blir 8-10 km och rundan tar ca 2,5 timma.

Inga speciella fåglar såg vare sig jag eller en ornitolog som satt
på en av de högsta dynerna och spanade ut över havet.

Under min promenad tog jag lite bilder, mer eller mindre fantasifulla,
som visar ögonblicken från min odyssé.

Häng med om du vill…

 

 

 

Florsocker…

Min fria horisont…

En raritet…en unge av den Laholmska saltvattenkrokodilen låg i solen.

Damen utan överkropp eller ?

Bara jag och en stolpe med pekfinger på stranden.

En trähydra

Detta är troligtvis ett förträat exemplar av en unge
till den halländska skogsmammuten som spolats i land…

Hanget vid Tönnersa Strand har aldrig varit så högt som nu. 

Dit ska du gå !

  Sen satte han nosen i vädret och teg…

Laholmsbukten 5. Januari 2020

Storskarvarna kom i bombplansformation

Höger sida naturen betad av får, vänster om vägen obetat…

Ståndaktiga tennsoldaterna…

 

Kategorier
Naturbilder

EN PROMENAD VID HAVET VÄCKER KÄNSLOR…

 

 

 

 

 

… positiva eller negativa.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade spetsat på att få mig några vändor hangflyg i dag
nere vid Tönnersa Strand,  eftersom vädertelemetrin från
Hovs Hallar
angav västlig vind 5 m/sek.

Blåser det väst vid HH,  borde det blåsa väst vid Tönnersa
oxå…

Så in med prylarna i bilen och iväg. Fast efter 5 minuter
på väg såg
jag,  att flaggorna,  i den mån de rörde sig,
indikerade ostlig vind…

Surt !

Men jag for ner till Lagaoset i alla fall, eftersom jag var
tidigt ute
redan klockan 0730.

Morgonpigg ? Självklart !

Inte en människa på stranden och med min kamera gick
jag min vanliga
8 km runda,  vilket jag gjorde med viss
förväntan, då vi haft friska vindar
från väst de senaste
dagarna.

Efter starka vindar brukar det dyka upp lite fynd längs
stranden värda att
dokumentera.

Fast i dag var det fattigt. De vanliga objekten fanns där,
men de har jag 
plåtat otaliga gånger förut.

Eftersom det var tomt på människor på stranden,  tog
jag fram min
Blue Phoenix med min Gopro monterade
och fick 30 minuter
i luften, under vilken tid kameran
tog 2 bilder i sekunden.

Bilderna kan ni som behörighet kolla på det vanliga
stället :=)

Där jag parkerat min bil, hade vandaler vräkt omkull
länsstyrelsen
Hallands informationstavlor.

Dessa tavlor är mycket väl utformade och ger värdefull
information till besökaren.

Området vid Tönnersa Strand  Lagaoset är en plats,
som just
genomgått en renovering och återställning,
vilket har höjt dess
biologiska värde avsevärt.

Varför ska då dessa vandaler, som troligtvis också är
skyldiga till
tidigare förstörelse få förstöra för oss,
som inte river ner och förmenar
andra information?

Vilka som är gärningsmännen ? Enkelt uttryckt:
“White Trash” !

Eller på svenska 18 -22-åriga skitstövlar !

Hoppas de någon gång får sota för vad de gjort !
Ett lämpligt
straff hade varit att de skulle städat området
under sommarmånaderna !

Oavsett denna negativa upplevelse får jag mina batterier
laddade 
och erfar en känsla av “Reset” i min hjärna,
som gör att jag kan möta
dagen med optimism och energi
efter mitt strövtåg vid Tönnersa!

Har du aldrig varit där ? Åk dit och promenera och
framför allt
ta med din kamera och dokumentera.
Det finns oändligt med motiv.

Fågelbilder tagna på alldeles för långt håll med min
enkla utrustning som vanligt.

 

Vill du,  så häng med mig på dagens strövtåg  !

 

 

 

 

Ett behornat urtidsdjur stirrade  på mig med gapande mun med viss irritation…

Den gamle gårdvaren…still going strong efter 6 år i strandkanten,
trots tidens tand tärt på dess fysionomi.

Han börjar bli lite fårad i hyn nu…kanske dags för Botox ?

Ett os.

Varför växer det så här ? Slumpen ? Nej, inget i naturen är slumpmässigt, allt har en mening.

Nu är det den skira grönskan,  som väcker känslor för sommar.

En förträad marulk bara låg och var allmänt sur…

En sällsynt observation, en Hjolbänning !
Känns igen på dess något satta kroppskonstitution och stora näsa.

Hovs Hallar avstånd 20 km.

Båstad, vilket inte är nåt speciellt, men du kan märka att jorden är en sfär…eller ?
Om du kollar den knivvassa horisontlinjen i havet.

Den mindre långhalsade strandkyrassiären.

Bara en sädesärla som…

…som i sin eviga jakt…

…på mat…

…tar ett och annat snedsteg…

..för att kunna…

…dra hem mat till ungarna i boet.

“Se så duktiga vi var, vi kunde fördärva skylten” !

Fast det är skattebetalarna som står för kostnaden.

“När jag blir stor, ska jag bli en pitbull och  ordningsvakt vid Tönnersa Strand” !

Saltarven har ställd upp sig på led för inspektion…

Här har det blåst sydväst och nordväst. Om vi ska döma efter sandens form.

Ett makabert fynd. Underbenet och foten efter en pirat som fått gå på plankan…

Den mindre petimätern, som har väldigt korta ben, men desto längre Monohorn…
Metaforen tycks stämma in på en del människor oxå…

 

Kategorier
Flygkameror - Teknik

ÄNTLIGEN EFTER 2 MÅNADER…

 

 

 

 

 

…fick jag tillbaka en av mina GoProkameror.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En av mina gopro, som jag byggt om genom
att ha fått
satt in en ny lins  har
varit nere hos
firman,   för översyn.
Linsen jag har är de i den översta raden.

Problemet var,  att min kamera inte fokuserade
100 %.
Jag försökte själv att ställa in, men insåg efter
fruktlösa oändliga trial-and- errorförsök, att det
var dömt att misslyckas.

Så jag ringde till företaget och de berättade,
hur
de går tillväga med tysk vetenskap och
grundlighet.

Att ställa in fokus exakt med denna lins är
ett precisions
arbete. Det handlar om 1/10 mm
vridning av linsen
i dess infattning i kamerahuset,
för att du ska hamna exakt rätt.

Alltså var jag ju mycket nyfiken på resultatet.
Som vanligt, då jag vill ut och testa kameror,
var det
disigt och dimmigt.
Alltså inte optimalt för ett
kameratest.

Men hursomhelst for jag iväg med kameran
på modellen
ner till stranden och flög ett par
vändor.

Vinden 8-10 m/sek och den var sydost, så det
var ju
garanterat turbulent i luften.

Men jag ger mig inte,  utan jag for iväg luftburen.
Flög i 40 minuter sammanlagt, sedan packa in
och promenera en rejäl sväng på stranden, då
jag ändå var där.

Det var ju lä bakom stranddynerna på grund av
den ostliga
vinden, vilket gjorde promenaden
bekväm.

Efter hemkomst förde jag över bildfilerna till mitt
fotoprogram och kollade.

Med hänsyn till förhållandena kunde jag ändå
konstatera,
att kameran tog bilder, som var lika
bra, som då den
ny !
Härligt.

Jag tog lite bilder med min GoPro och framför
allt med min
Mobius, som alltid är med.

I dag använde jag min Mobius dels som
glasögonskalmskamera,
långt ord, dels som
upptäckarkamera vid mina strövtåg.
Bilderna med gulaktig anstrykning är Mobius,
vilken har svårt att hantera dåligt ljus.

Häng med om du har lust och orkar !

 

 

 

Släpp…

Fly baby,  fly !

Ensam pilot i diset och dimman.

 

Den fyrsidiga pyramiden, som är högst av dynerna.

Landning

Åldringen med sin Glasögonskalmkamera…ett bekvämt sätt att dokumentera skeendet.

Beware of the hun in the sun…

The galloping Blue Phoenix.

Nu gäller bara att sätta modellen under full kontroll.

Detta är det verkliga Lagaoset.

 

Den ständigt irrande bäckfåran som avvattnar området mellan
strandskog och dynområde.

 

Jag antog,  att det i dag skulle finnas gott om fiskare
här, då vinden var ostlig och det var lä.
Men kanske det var den ostliga vinden, som gjorde,
att här inga fanns,  vilka prövade lyckan…

Den ostliga vinden flyttar enorma mängder sand från
dynerna till stranden.
Ett evigt fram och tillbaka som bälgen på ett dragspel.
Fast massmedia, speciellt kvällstidningsträsket kallar det
resultatet av det de benämner global uppvärmning.

 

Vad blänger han på ?

Strandens förträade hare…

Den uppnästa strandödlan gav mig ett vasst ögonkast.

Jo…det kommer en vår !

En beskrivning av en skenbar oordning och ordning i naturen.
Eller kalla det kaos eller konformitet…

Ser du hur sanden samlas i lä av stammen på grund av förhärskande ostlig vind ?

Jag får associationer till ett märkligt magert löpande djur med stora horn på väg ut i havet ?

Jag säger inte ett ord !

Det ängsliga onda ögat…

Ett vildsvin som låg i strandkanten. Dittransporterad med Lagans hjälp.
Skjutet lågt i buken. Man såg revbenen var sönderskjutna.
Inget eftersök här inte…Men nu blir kadavret mat åt vitfågel och kråkor.

En fågel vita rester. Se hur evolutionen har utvecklat skelettet med lätthål…
Det är just som lätthålen i ett modellplan. Gör som naturen, så blir det bra !

Strandinspektör av 1. klassen.

En tornfalk flög förbi lång från mig. Vackert tecknad med sin rostbrunröda färg.

Här bestämmer jag, säger råkan på parkeringen utanför Lidl…

…för jag har störst…näbb !
Känner du igen resonemanget ?

Kategorier
Hangflyg modell

BLÅ FENIX BESÖKER ETT KUSTHANG

 

 

 

 

 

En av de första dagarna 2019 som ger

mig en känsla av, att våren är på gång.

 

 

 

 

 

Jag har en Blå Fenix,  som är byggd som en ren segelmodell.
Den ville jag testa efter lite modifieringar.

Modellen ville svänga vänster, varför jag torderade en vinge
för att få bort tendens till sväng.

Platsen som jag flög på,  är ett makalöst fint kusthang vid
Tönnersa Strand vid Laholmsbukten.

Jag kvistade dit och möttes av solsken och väldigt svag vind.
Vinden låg på ca 2 m/sek och minskade.

Men eftersom min Blue Phoenix är lätt,  gjorde jag mig inga
bekymmer om flygningen som sådan.

En ganska lång promenad till min pilotplats, där jag raskt
monterade modellen och kastade ut.

Kärran flög i mitt tycke perfekt med absolut neutrala
trimmar och centrerade roder och utan tendens till stall.

Det visar med all tydlighet,  att Leif Eriksson, som är
konstruktör
av modellen, har lyckats med sin Blå Fenix
i alla avseenden.

Jodå, det gick fint att flyga. En landning gjorde jag på toppen,
men med en modell med endast sida/höjd rekommenderar
jag inte,  detta sättet att landa.

Bakom kanten var det mycket turbulent. Det är svårt att
kontrollera modellen, då den är utsatt för dynamiska
krafter,  eftersom det inte finns skevroder på den,
vilka snabbt kan återföra den i rollplanet till ett korrekt
läge.

Jag landade hel med ett litet nödrop.

Jag flög i nästan 2 timmar i svag vind, vilket i sig ger
en spänning till flygandet, då man måste flyga rent och
ekonomiskt. Alltså inget vevande med spakarna, för varje
rörelse med roderna kostar motstånd och därmed prestanda.

Landningen vid den senaste flygningen gjorde jag på
stranden, för att inte riskera något och dessutom ville jag gå
längs stranden på min väg till bilen.

Så summa summarum var dagen hellyckad i alla avseenden.
Vilket naturligtvis gjorde,  jag kände mig nöjd,  då jag
åter kuskade
hem och rekapitulerade min flygning i huvudet,
då jag körde.

Jag tog naturligtvis bilder med min Mobius. Både som
headcam och som ombordkamera på modellen.

Denna lilla kamera är nu för mig oumbärlig.

Håll tillgodo med ett hangreportage…..

 

 

 

En Blue Phoenix i färdigställning.

Vyn som möter en hangflygare vid stranden.

Förberedelser av min Blue Phoenix.

Ready to launch !

I luften…

Bilderna tas med min Mobius, som är fäst på min högra glasögonskalm,
vilket gör att jag fotograferar det jag ser på. Kameran tar 4 bilder/sekund.

 

 

En Blue Phoenix kan se kantig ut på marken…
men inte i luften.

 

 

Piloten ska försöka landa…

Det är inte enkelt i den kraftiga turbulensen…

…som trots att vinden var svag…

…fick min kärra att dansa jitterbug…

…eftersom det är svårare att kontrollera en modell i kytten utan skevroder.

                                                                              Fast en mops som är med i  “The Flying Pugs”,har ju både sido- och skevroder eller ?                 

 

Undrar du varför jag trivs här ?

Denna plats ger mig allt jag önskar ur flygsynpunkt och behovet av  naturupplevelse.

Min kärra har lagt sig till ro efter landningen och njuter av havsutsikten.

Hanget har blivit bättre och bättre !

Det fanns lite vårtecken. Gräset börjar bli grönt och flyttfåglarna börjar anlända.

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

BARA ATT FINNAS

 

 

 

 

 

Ögonblick från en söndag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inget flyg utan bara lite bilder.

Bättre än inget.

Det kommer flyg snart.

 

 

 

 

 

Uppriktigt sagt, vet jag inte varför bilden tycks “vriden” ?
Jag tog den på språng efter att ha varit nere vid en skummande
fors och då jag fått vatten på uv-filtret, torkade jag av det lite
hastigt. Så hastig avtorkning av filter och rörelse av kameran
har antagligen produdcerat ovanstående.

 

Kategorier
Naturbilder

STRÖVTÅG IGEN…

 

 

 

 

 

…ty något eget modellflygande

har jag inte att förtälja om…nu.

 

 

 

 

 

 

 

Vårt väder har inte känts speciellt inbjudande ,
så det skulle få  mig ut för att flyga med någon
av mina modeller.

Dock käre gäst, det går mot ljusare tider nu. Solen går
inte ner klockan 15, utan det dröjer till ca 1620 nu,
så håll ut och lev på hoppet, som loppan gör…

Om jag inte kan flyga, kan jag ströva vid stranden.

Förresten har du tänkt på den ganska subtila
skillnaden mellan orden promenera, ströva, flanera
och promenera ?

Vi har inte upplevt någon riktig höst- eller vinterstorm
under en lång tid nu, även om kvällstidningsträsket
utmålade blåsandet för 14 dagar sen som jordens undergång,
varför strandens tillstånd är relativt indifferent.

En rejäl storm rör om och presenterar fynd, vilka kan vara
spännande på strandremsan.

Jag begav mig till stranden vid Laholmsbukten, där Lagan
mynnar i Kattegatt. Platsen heter Lagaoset vilket på
halländska..bland annat betyder Lagans mynning.

Denna strand är omtyckt av människor, som söker
vederkvickelse och ro för att kunna ladda lite själslig
energi och spola hjärnan från halva tankar och som
det heter i Windows “Lösa filfragment”.

Det är en åsikt,  jag har mött hos många vandrare
under mina
promenader.

Vad som fångar mig personligen  vid en havsstrand ?
Det är ljuset, havet och de dofter,  vilka vinden och havet
för med sig.
Dessa luktintryck startar hos mig funderingar och
stimulerar min fantasi.

Just i dag var vädret i stort vindstilla,  då jag startade
mitt
lite planlösa flanerande norrut. Jag var på plats
0830 och
möttes av ett blekt lite disigt ljus.

Fram emot 10-tiden manifesterade sig en praktfull halo
med sidosolar i skyn. Du kan se bilderna.

Detta är ett fenomen, som uppstår, då solens ljus bryts i
sig högt befinnande
iskristaller, vilka kommer att fungera
som ett prisma.

Som du ju vet sen skolan, bryter ett prisma ljuset och
presenterar
det i spektrets färger. Det är vackert och
kan ses relativt
frekvent.
Speciell vid vintertid då atmosfärens temperatur
är
relativt låg.

Jag gjorde inga fynd under min promenad,  mer än
att jag lade märke
till ganska många ilandflutna maneter,
som låg som mångfärgade
glaslinser,  just där dagens små
vågor bröt mot strandkanten.

Lagan tillförde Laholmsbukten mycket vatten och det
utströmmande
vattnet,  fick den svaga dyningen,
som sakta rullade in mot stranden
att försynt bryta,
då den mötte Lagans snabbt strömmande vatten.

Då dyningen möter Lagans vatten,  kommer dyningen
att bryta.
En våg är ju en cirkulär rörelse av vatten och
om den möter strömmande ,
vatten kommer den att
“överstegras” och bryta.

Lagans vatten flöt glatt porlande längs stranden norrut
med ca 3 knop, vilket man, om man är ovan simmare,
ska ha i åtanke vid sommarens bad.

Jag filmade det försiktiga vågspelet och ska redigera en
film, som
jag hoppas får betraktaren att förstå,  vad jag
menar med avslappnad
miljö. Problemet är att den
“gamla” Moviemaker inte funkar i Win 10.

Tursamt nog,  har jag en laptop med XP,  där jag kan
editera i gamla
Moviemaker. Så stay tuned, det kommer
en video.

I brist på video ska jag trötta dig med bilder…lite info
om bilderna;

Bilderna är tagna med min nyinköpta ifåne. Som jag
naturligtvis inte lärt mig hantera då det gäller
kamerainställningar.

Vi kan vi hålla i minnet att bilderna togs mellan
0830-1130,
vilket betyder motljus och en lågt stående
sol.

Därför knackig teknisk kvalitet…

På stranden jag märkt,  att ett stigande antal människor går
och
letar bärnsten.
Bärnsten förekommer här sparsamt och vill
du maximera
chansen att hitta sällsyntheterna här, ska du passa på
efter
en storm.
Rota i den ilandflutna tången i strandkanten,
då kan du
vara fyndig.

Generellt kan man plocka bärnsten enklast nere vi Skånes
ostkust
i trakten av Ravlunda.
Ordet Ravlunda,  tror jag, kan härledas
till det fornnordiska
ordet “Rav”,  vilket betyder just bärnsten.

Hoppa upp och häng med längs stranden av Laholmsbukten,
där du kan njuta av en fri horisont !

Jag brukar säga,  att de som transporterar sig på E6 njuter
av Halland som förtjänar epitetet; “Halland…horisonternas landskap.”

Speciellt  då du passerat höjdsträckningen vid Påarp på E6
och du blickar mot havet och Halmstad vid passage.

Några snapshots  från mina 3 timmars irrande på stranden
kan du finna efter textsjoket.

 

Deomdetta

 

 

 

Varför  glömmer Tina Turner ständigt sin peruk vid Lagaoset ?

Frosten biter sig fast i skuggan som puder på sanden.

Lagans utströmmande vatten skapar svart oro i Laholmsbukten.

Lagan viker norrut parallellt med stranden.

Här ser du, hur den långsamma dyningen bryter, då den möter Lagans snabba vatten.

Ilandflutna grenar får en glasering av is i den svaga kylan.

Fenomenet “vädersolar”

Solen skapar en skugga som ger en illusion av en man,
som bestiger en stege…eller en bild från 1000-talet
utvisande en viking i sin järnhjälm..

Det är bara använda fantasin…fantasin är din  verklighets
katalysator och smörjmedel.

Ett ilandspolat djur där ryggkotorna sticker upp som varande  från en förhistorisk ödla…

Ett rep som hängt i havet ger möjligheter för blåmusslelarver att
etablera sig
och växa till . Naturen utnyttjar alla möjligheter !

Ett annat havsdjur som lämnat in på stranden.

Det enda som flög förbi under min promenad. 

Stranden som ger mig så mycket.

Så här såg det ut tidig förmiddag.

Vågorna och vattnet skapar osannolika mönster.
Slumpmässig ? Nej ett resultat av hydro- och geodynamik.

Den något magerlagde mannen till vänster pekar och säger: Där !

Skummet skapas av en alg. Vattnet som spolas upp på
stranden av vågorna rinner tillbaka till havet och
lämnar efter sig en miniwadi.

Hela familjen ståndaktig iakttar stranden i god ordning.

Fader, moder och två telningar…

En vakare som flutit iland. Märkt H77, vilket inte indikerar  mycket.
En svensk vakare tillhörande licensierade fiskare i Sverige har en två-
eller treställig beteckning. Ser ut att vara nån hemmagjord beteckning
av en fritidsfiskare…man har två vakare på en länk. I den ena änden
vakare med en flagg och i den andra en vakare med två flaggor.

En bild jag vill ska visa, hur högt och fint hanget är nu.

Vindbrunn som är skapad av den sydvästliga vinden.

Fri horisont

Den lååånga stranden, där jag ofta flyger hang med mina modeller.

En tall som dukat under från den eviga vinden.

Denna bilden varför ? Jag tycker det är en bra komposition…

Två tallar som slagit armarna om varandra i dödsdansens slutpiruett.

“Jag är också död” !

50 meter bakom nuvarande dynlinje finner vi ännu en.
Ett bevis på strändernas metamorfos.

 

hejsvejs

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

JAG VILL INTE MISSA MIN CHANS…

 

 

 

 

 

…att  komma ut med min modell

för att få flyga i vacker miljö.

 

 

 

 

 

 

 

Därför packade jag en modell i bilen och for
iväg riktning Hovs Hallar.

Jag tror,  min bil hittar vägen nu själv…

Vädret enligt yr.no skulle bli  ca 3 m/sek Nord.

Eftersom jag vill vara säker på att få lite tid i luften,
tog jag med min trogna HyperAva. Kan jag inte
flyta med den på hanget, då flyter inget.

Vädret var uppklarnande tack vare en svag högtrycks-
rygg,  som kommit in. Solen kom och allt såg bra ut.

Utom för de skärmflygare som fick parawaita upp på
toppen av Platån. Det var ju för lite vind. För att kunna
flyga säkert,  behövs det 5-6 m/sek för en skärm på det
höga hanget vid HH.

Jag tog mig upp till toppen och fick en trevlig pratstund
med tre flygentusiaster,  som rest till ända från Blekinge.

Det är väl  cirka 250 km enkel resa för att få en eventuell
chans att hänga under trasan.

Men så är det,  om man är en hängiven flygentusiast !

Efter en stunds prat tog jag min Ava och startade i den
nu mycket svaga vinden. Styrkan ca 1-1.5 m/sek.

Jodå det bar, men det tycktes svårt att gneta sig högre
upp än 40 m över kanten. Dock var det inga problem
att hålla sig uppe.

Att flyta sakta på HH i vackert väder med en mycket
välflygande modell är en sinnlig belöning för piloten,
som uppväger långa resor och promenader.

Efter en lång tur landade jag och vi fortsatte att
diskutera
eventuell vind…Det eviga diuskussionsämnen
då hangflyg
intresserade står på ett hang.

Långt ut syntes mörka stråk på Kattegatt, vilket
kunde
indikera ökande vind. Prognosen hade ändrat
sig
och yrkade på avtagande vind. Dock är ju hoppet,
det sista som överger en hangflygare.

Finns det en chans, så väntar vi, för att kunna utnyttja
en förhoppningsvis kommande vindökning.

Tyvärr lade vinden av,  vilket märktes då jag startade
igen.

Inte ens en Ava kan flyga på noll lyft…så jag packade
ihop
och drog mig hemåt,  bara för att se då jag
passerade
Segeltorp, att vinden snabbt hade ökat.

Tillfälligt bara tänkte jag, för jag inte skulle frestas
att fara tillbaka.

Det är så att vinden runt halvön är mycket svår att
prognosticera.  Detta bevisades,  då jag körde längs
havet vid Norrviken mot Båstad, där det var stadigt
5-6 m/sek N.

Men som sagt, jag stod emot lockelsen att vända,
då vi
hade annat att göra hemma.

Hur som helst, även om man inte får flyga varje dag
i 4 timmar,
träffar man trevliga, kunniga och intressanta
flygare
och entusiaster vid en tur till Hovs Hallar.

Åk du dit med eller utan modell du också och upplev
mycket,
som du aldrig gör i den eviga dvalan framför en tv !

Vill du ha info om väder kan du ringa eller mejla.
Min mejladress
finner du här. Telefonnummer
kan du googla.

Vi ses, för nu går det mot ljusa tider !

Bilderna är tagna med min lilla Mobius i fotoläge.
Därför
är inte kvaliteten super. Men betänk att
bildstorleken är
endast ca 0.3-1.2 Mb !  Till skillnad
mot Raw=20 Mb eller
jpg=4-5 Mb

Sen har jag problemet med lågt stående sol, vilket gör
motljusproblemen stora.

Min Mobius satt som vanligt tejpad på min högra
glasögonskalm. Då plåtar jag, det jag ser på.
Mycket bra sätt att dokumentera sin dag.
Kameran tar 4 bilder/sekund.

Med ett 64 Gb minneskort kan jag med en genomsnittlig
bildstorlek på 1 Mb ta ungefär 6000 bilder…
Mitt batteri,
som jag bytt till ett med dubbel kapacitet
klarar 5000 bilder.

 

 

 

 

 

 

Det mörka stråket på havet som höll fort hopp levande.

Där är det lyft !…

Den förväntade vinden…gick upp om inte i rök, så i all fall i intet.

Min Ava beredd med en Mobius tejpad på vänster vingpanel.
Enkelt ska det vara !

Du ser att det rådde mycket,  som förknippas med stillhet och ro på HH i detta ögonblicket…

Men nu kör vi !

Ut och testa ödet…eller i alla fall eventurellt lyft.

Ser ok ut nu.

Inte mycket korkverkan dock.

Här ser du hur lågt jag gnetade.

Som du säkert förstår, är det inte ett önskeläge att landa in i branten under kanten…

Här ser du, att jag är under kanten.

Det gäller att  ha kalla nerver under dessa betingelserna !

Min pilotplats och kärran under kanten…

Men ner kommer man ju alltid…

De tre aviatörerna från Blekinge

Min Ava belyst av en blek januarisol.

De flesta bilderna är uppdragna, därav den sämre kavaliteten.

Du ser min Ava lämna Contrails…

Det eviga problemet…vindens riktning och styrka.

Smarta telefoner underlättar faktainformation till en del.

Flygentusiast nummer 1.

Flygentusiast 2.

Flygentusiast 3.

Klart man är glad att vara på Hovs Hallar !

Havet som det tydde sig då vi lämnade.

Den gamle på väg att hämta sin Ava efter dagens sista flygning och landning.

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

JAG HAR VÄL EGENTLIGEN…

 

 

 

 

…inget nytt att presentera på min blygsamma blogg…

 

 

 

 

 

…men en blogg som inte uppdateras är en död blogg.
Eller som det låter bättre: A dead duck !

Säger man det på tyska låter det annorlunda:
Eine tote Ente… Satsmelodin är bättre på tyska.

För att inte hamna bland de döda ankorna får jag
publicera lite om min dagliga promenad vid havet.

Dessa promenader betyder mycket för mig, då det
laddar mina psykiska batterier och ger mig lust att
företa något, även sen jag kommit hem.

Är jag ute och strövar, händer alltid något oväntat,
som jag inte har planerat. Jag ser saker i naturen,
jag träffar människor som har något intressant att
berätta,
eller så sker helt osannolika saker ibland.

I dag fredag var en dag med nästan ingen vind. Havet
låg stilla, bara små vågor smög in till stranden, där
de lade sig tillrätta med ett försynt frasande.

Solen sken från en molnfri himmel och temperaturen
låg runt 2 grader C.

Förutsättningarna var goda för en vistelse på stranden.

Som vanligt, vill jag säga, stod de bilarna jag känner igen
på parkeringen vid Lagaoset, vars passagerare liksom jag
fördrev tiden med ett strövtåg längs den tysta stranden.

Hela området där vi vandrare håller till, är ett naturvårdsområde
där vissa regler gäller. Länsstyrelsen som är ansvarig lägger
ner att gott arbete, då man försöker bevara området och
dess olika biotoper.

Alla följer inte dessa regler. Vissa människor har en
oförstående
attityd eller brist på uppfostran, vilket enligt
de själva, ger dem
rätten att bryta reglerna.

Det kommer du att få se i mitt lilla reportage.

Vi har nyss haft “Liten Kuling”, som det heter på norska, vilket
enligt mig borde borga för, nya ting skulle dyka upp på
stranden.

Men det var nog mest på kvällstidningsträskets löpsedlar
det
hade blåst…Här på stranden märktes intet.

Själva den ständigt föränderliga mynningen av Lagan,
Lagaoset,
manifesterade sig genom att sandreveln som
vanligtvis  brukar finnas var borta. Men hav
förtröstan,
den kommer tillbaka förr eller senare.

Jag observerade inga fåglar att tala om. Min förhoppning
var
att få se en havsörn passera, men intet av den arten syntes.

Av arten människa fanns två kvinnor med 7 jaktlabradorer,
som sprang lösa på stranden. Jag dristade,  att upplysa
damerna
att lösa hundar i detta området är förbjudet,
enlig uppsatta skyltar.

Deras svar var, att “att det gäller bara bland dynerna”…
Jag uppmande kvinnorna att läsa noga på uppsatta skyltar.

Den andra gruppen var ett antal fiskare. De tillhör kategorin
av människor, som aldrig ger upp hoppet eller drömmen.
Drömmen om stor och mycket fisk. Men som de sa, det är
inte fisken som är viktig, utan det är den sociala samvaron
och naturupplevelsen,  som hjälper till att hålla drömmen
om jättefångsten vid liv.

Vid en av parkeringsplatserna hade några skjutit raketer
för att fira något.

Platsen var överströdd av skräp och för att framhålla sin
innovativa förmåga hade dessa vandaler stoppat raketer
bakom Länsstyrelsens informationsskyltar och sprängt
sönder dessa. Till vilket syfte ?

Att visa att man kan förstöra.
För mig visar deras handlande en brist på uppfostran
och kognitiva defekter.

Hela deras verksamhet var meningslös.

Jag blir förbannad,  då jag ser sådant. Att anmäla upplever
jag som meningslöst. Det handlar om brist på uppfostran i
hemmet
och i skolan, där man borde fått lära sig förstå,
vad som är rätt eller fel.

Skulle inte vetskap om vad som är moraliskt rätt eller fel,
vara en
kardinal dygd ?

Nåväl, denna sprängning…vad spelar det för roll om 1000 år ?

Då jag går längs leden genom strandskogen, har jag ständig
spaning
efter  en av de två vita älgar, som rör sig här.
Det skulle vara
roligt att lyckas ta ett par bra foto av någon
av dessa.

Efter 2 timmar i naturen bar det hemåt, där vidare uppgifter
väntade, vilket tack vare min naturpromenad jag kunde starta
med bra energi och mycket ideer.

Jag tog lite bilder, som det var problem med då en av
inställningarna
på min trogna Sony inte var helt rätt.
Men jag försökte 
rätta till det mest uppenbara felaktigheterna.

Om du har lust så följ mig bakåt stigen…

 

 

 

 

Detta långsmala djuret överraskade mig lite i motljuset.

Jag har fotograferat denna märkligheten förut…

Få vi bara tid på oss, så ska vi rita våra cirklar…

Två torra träd tråder en trängtande tango…

Lagaoset den 4. Januari 2019

“Jag ger upp”

Det enda vintriga, frosten i kanten av Lagan.

Lagan smyger förbi strandkanten

Alles ist Ruhe…

Naturligtvis är det gråtrutarna som har druckit kaffe
och slängt emballaget på stranden. Vem annars ?

ett Os

En hare som lagt huvudet  tillrätta i sanden en sista gång.

En rot som vore den hoptryckt av en hydraulisk press.

Kattegatts milda dyning bryter mot Lagans utsrömmande vatten.

Det vita skummet. Beror på närvaron av en alg.

Fiskare

Allt handlar om aerodynamik…

Vandalernas gemensamma små hjärnor lyckades efter möda med detta.

Nedskräpat och förstört.

Vattendraget bakom dynerna isbelagt.

Japp, här flanerar jag.

Ett förhistoriskt djur med snabel reser mödosamt  på sig.

I och med att detta är ett naturvårdsområde,  får skogen sköta sig själv,
så det så småningom blir en urskogsliknande biotop.

En lätt  dimma svepte in naturen och jämnade konturerna.

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

JAG VAR BARA SÅ INFERNALISKT FLYGSUGEN I DAG.

 

 

 

 

 

Bara ut för att flyga med vad som helst !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi hade i dag måndag en fin dag, då det gäller
modellflyg.

Det var solsken och nästan ingen vind och -2C.
Tack vare frånvaron av vind kändes inte kylan.

Eftersom jag inte varit ute och flugit på 3 veckor,
var
jag utsatt för ett envetet sug efter att få flyga.

Så jag bestämde mig för att dra iväg. Tur jag har
fina platser att flyga på, vilka ligger nära min bostad,
som passar mina ändamål både vad gäller hang
och termik.
Motorflyg ägnar jag mig inte åt.

Då jag ville prova en gammal   kamera, plockade
jag med
mig en Blue Phoenix, som alltid är flygbar
och som jag kan montera olika kameror på
och åkte till
havet för att få mig en flygtur och lite bilder.

Framkommen erfor jag,  att havet låg i stort sett som
smält bly och ett par hundra meter från stranden,
kunde jag se ganska gott om sjöfågel.

Vilket också en man sittande på en dyn gjorde, då
han hade monterat en häftig tubkikare för att kunna
studera sagda fåglar.

Min Blue Phoenix och kameran ombord monterade
jag på 5 minuter
och sen gick jag ner till dynkanten
vid havet, där den sittande
ornitologen var rädd,
jag skulle skrämma fåglarna med min modell.

Men då han såg  den nästan ljudlösa modellen,
försjönk han ner i sina
sina fågelstudier igen.

Jag fick 45 minuter i luften och jag säger igen, att det
är
fantastiskt så länge jag kan flyga med 2.5 Ah acke,
om man
inte gasar fullt och hushållar med Amperen.

Stranden tom på människor förutom fågelskådaren
och jag.

Fast det kom 2 kvinnor…med 7 lösa hundar.
Hundar är förbjudet
att ha lösa i naturskyddsområdet.
Det finns gott om skyltar, som
upplyser om det.

Men tydligt är, att vissa anser sig inte behöva
rätta sig efter bestämmelser, lagar och förordningar.

Jag brukar kunna se havsörn vid stranden, men det
blev noll observation idag.

Fågelskådaren hade sett en passerande havsörn långt
ut på havet,
en timma innan jag kom.

Så efter i stort en timma i luften gjorde jag en superfin
landning
jämte stigen på den plana ytan.

Ingen speciell flygning i dag, men det omedelbara
pockande
på flyg minskade ner i kroppen.

Jag var nöjd. Märkvärdigt att jag aldrig tröttnar på att flyga...

 

 

 

 

Jämte stigen ner till havet finns bord och bänkar, som var vita av rimfrost
trots intensivt solljus. På den plana ytan i bakgrunden landade
jag min Blue Phoenix efter avslutad flygning.

Innanför stängslet betar under den varmare årstiden ett hundratal får och ett
tiotal islandshästar.
Det är för att hålla området öppet och hindra slytillväxten.

Rimfrosten glaserar växtligheten i motljuset.

2 kvinnor och 7 lösa hundar.

Ser du så blank Laholmsbukten är…?

                                                En avslappnad pilot njuter av sin flygning.
                                               Hangkanten. Har  aldrig varit bättre !
 Här syns, om du ser efter, en modellflygare och en ornitolog. Var och en njutande av sin hobby.
                             Hangkanten är vass och hanget blir bara högre och högre.
       “Mitt” hang. 15 km långt, 4-12 meter högt och byggt för västliga vindar, 2-8 m/sekund.
       Bakom hanget rinner en bäck som bildat små vattenytor vilket gynnar biotopen.

5 sekunder efter landningen

Du ser själv…min Blue Phoenix gnistrar som en diamant !

Den gamle på väg att hämta modellen efter dagens enda och sista landning.

Om det var  blåsigt ? Du kan kolla röken …

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

BARA LITE FUNDERINGAR…

 

 

 

 

…när dagarna blir kortare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Då jag går hemma och kurerar min lunginflammation,
som tack och lov nu är nästan utläkt, när jag en stark
önskan
att få komma  ut och röra på mig.

Jag  kan inte gå hemma som en gammal huskatt och
vänta på något,  som inte
kommer att  hända.

Först vill jag säga lite om det tragiska försvinnandet av
en 12-årig pojke i Falkenberg. Enligt tidningsuppgifter
har man funnit honom död vid ett kraftverk i Ätran i
Falkenberg.

Jag funderade, innan jag använde ordet “död”.
Jag vet, vi ryggar lite tillbaka för ordet, därför
det är på ett sätt brutalt och definitivt, men jag
skrev det i alla fall, då det är verkligheten.

Ingen undgår den.

Försvinnandet har väckt stort uppseende och skapat ett
mycket brett engagemang hos befolkningen.
Flera tusen människor har varit engagerade i letandet.
Kom sen inte och säg att vi svenskar är känslokalla !

Att engagemanget för pojkens försvinnande blev så
starkt
kan bero på,  att han bodde i en liten ort, där
många visste,
vem han var.

En annan orsak till  varför människor också utanför
närområdet tog del i eftersökandet kan kanske vara,
att det i samhället
bland människorna fanns en känsla
av en sorts kollektiv skuld till de med Downs
Syndrom
efter händelsen då en man med DS blev ihjälskjuten av
vår svenska polis, då mannen gick omkring med
en
leksakspistol.

Jag ska inte moralisera över polisernas handlingar,
det kommer
förhoppningsvis att klargöras vid utredningen,
men kunde
inte ordningsmakten väntat att skjuta,  tills
de fått bekräftat, 
att vapnet var verkligt ?

Hoppas detta aldrig händer fler gånger.

Hur ska man kunna minska risken  att handikappade
människor försvinner ?

Det finns inga enkla svar, men en möjlighet är,
att utrusta
dessa personer med en GPS-tracker.
Då har man koll på,
var personen finns i realtid.
Detta är ingen rymdteknik,
utan allt finns tillgängligt
och är billig och lätt att använda.

Ja, det  är bara ett förslag.

Hösten är den tid,  då naturen drar på sig en fuktig filt
inför vilotiden på vintern.

Naturen är enligt mitt sätt att se det en vacker tid,
som
skapar ett visst lugn. Alltså dags att bromsa
upp i ekorrhjulet och dra ett djupt andetag
för att
kunna tänka efter.

Jag tog mig  en promenad i det dimmiga vädret,
som dock
innebar 9 graders värme.

Dimman omöjliggjorde flygande i någon form,
även om jag hade
en enkel elseglare i bilen laddad
och klar.

Jag fick två timmars promenad i naturreservatet
Tönnersa,
där stillheten härskade.
Inga fåglar av intresse och stranden
tom på människor.

Naturreservatets betesdjur bestående av får och
islandshästar hade flyttat hem. Blir roligt att åter
få se dessa naturvårdare till våren.

Men, för mig är det mycket givande att promenera,
fundera
och uppleva, det som sker.
Mina batterier blir laddade och
jag står parat inför
nya upplevelser.

Det var nästan noll vind i går. En svag ostlig vind
drog sakta
över stranden, vilket betyder,
att inga vågor rullade mot
stranden.

Endast små försynta vågor bröt,  då den svaga
havsdyningen
rullade upp och bröt mot Lagans
utgående vatten.
Det var enda rörelsen på
havets yta i dag.

Förhållandet att havet ligger stilla,  skaparen en
stark ro hos
flanören.
Gå ner till havet om du kan. Allt du riskerar är bara
att bli
en ny människa !

Nåväl, jag tog lite bilder,  som illustrerar mina strövtåg.

Häng med !

 

 

 

Jag vet, att träden fäller sina löv på hösten. Tydligt är att mopedträden gör samma sak…

Lagaoset klockan 0930.

En av strandens märkliga djur står och torkar sina vingar efter en simtur.
Långa vingar lite huvud. Som en F3J kärra…

Den enda vågen …

Sköldpaddor vid Lagaoset ? Självklart finns det sköldpaddor här.
De går upp på stränderna för att lägga sin ägg. Fast de är sällsynta.

Tja, vad säger du detta är för art ? Påstridig verkar
han vara i alla fall, men han har glimten i ögat !

Hon låg bara och plirade med halvslutna ögon på oss flanörer.

Reminiscenser av björnbär i November.
Mycket söta och lite jästa frukter nu. Goda att äta.

Jag vågar  inte säga, vad det är…

Lagan för med sig det, som  träden längs ån släpper i vattnet och deponerar det
vid stranden, där det ger småvadare möjligheter att finna mat.

   Den stolte riddaren på Tönnersastranden håller ställningarna med sin lans.

En surmulen strandsskrävlare med sina långa framben har synpunkter på…

…passerande flanörer, vilka kan tänkas störa hans tankar så här på morgonen.

 

 

Hej, jag är en fransk bulldogg och jag är 8 veckor gammal !
Jag tycker om att sprida glädje.

Vänta bara tills jag blir stor…

…därför då kanske jag blir en…

…vakthund med rätt att skälla på dig !

Kategorier
Hangflyg modell

NORDLIG VIND 2-4 M/SEK PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

 

Det såg lovande ut i lördags…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…för att kunna få sig en hangsvängom på HH.

Det var lovat stadig nordlig vind, visserligen svag,
men fullt tillräcklig att kunna flyta på.

Kom på plats 0900 och tog mitt pick och pack och
strävade upp på Platån.

Såg mig omkring och kollade vind, riktning och
eventuella
rotorer på toppen.

Vinden var  som förväntat ca 2-4 m rakt på
kanten.

Den var stadig och det  lovade gott.

Så jag monterade, inte min Spirit, den har
gått till
ett bättre…liv, som du säkert läst på min
blogg.

Jag hade med min 40 år gamla Multiplex “Hobby”.

Tog modellen för att  kasta ut vid högra kanten.
Där jag stod och väntade på,  att topprotorn skulle
sluta
mala på.

Men tyvärr, den slutade inte snurra. Den roterade
runt
med minst 5 m/sek, vilket innebar, det
blåste ut från hanget,
då jag stod på toppen.

Helt omöjligt att starta under dessa betingelserna.

Hade jag haft en mera lättflugen modell så kanske.

För jag såg hur korparna och vitfågeln gled på
hanget utan
minsta problem.

Lite moment 22 nu. Lyftet bra, men rotorn
gjorde det alltför
riskfyllt att kasta ut i medvinden.

Jag har lärt av erfarenheten och vet,  vad som
kan hända, om man tappar modellen under kanten.

Så det blev till att sätta sig på sin tuva och filosofera
i stället.

Korparna utförde sin sedvanliga akrobatik i
luften framför mig och några
fjällvråkar kom och
samlades i en flock, vilken fick termik
och fåglarna
försvann riktning söderut.

Mycket folk som promenerade och de flesta
ville veta mer
om min modell och hur ett hang
fungerar.
Jag tycker, 
det är inspirerande att få göra ohöljd
propaganda för
modellhangflyget !

När jag gått/suttit där i 2.5 timma, utan att
topprotorn
visade något tecken på att försvinna,
tog jag ett beslut
att ge mig hem.

Alternativen var ju att försöka starta och
komma ut i det laminära lyftet och då fanns
risken,
då du går från medvind till motvind,
att du får en stall och en resulterande vikning.

Flyger du medvind och du möter stigande luft,
kan din
vinge överstegras, eftersom vinkeln mellan
vinge och mötande
luft ändras så tillvida,  att
anfallsvinkeln relativt luften
snabbt ökas väsentligt.

Får jag en stall och viker mig…blir det att ta en
lång promenad
för att i bästa fall hämta en smälld
modell, i sämsta fall
blir det att anse sin modell,
som förlorad.

Ovanstående ville jag inte uppleva. Visserligen
var jag
infernaliskt flygsugen, men jag bet nacken
av skam, 
demonterade, packade och åkte hem.

På hemvägen stannade jag vid en gård,  då jag
skulle
justera en pryl i bagaget.

Jordbrukaren odlade äpple och päron, så min
fråga blev,  då han kom: Vad kostar din frukt ?

“Ta vad du vill, som ligger på marken”, blev svaret.
Jag tog,  tills jag nästan skämdes, av de bästa äpplen
och päron jag smakat.
Vi vet ju, vad svensk frukt kostar
i dag…25-40 kr kilot !

Det kändes som lite plåster på modellflygsåren,  att
jag fick frukten gratis.

 

 

 

 

En 40 är gammal Multiplexmodell…

…och en tuva som är pilotplats för en pensionär.

Som du kan se,  ligger Oceanen jämn…

Jag påstår att detta är en fjällvråk…

…därför den har ett svart band som avslutar stjärten…

…den har ingen “kant” på främre delen av undergumpen…

 

 

…och den stod och ryttlade…

…under en längre tid, då jag…

…kunde se de fjäderklädda benen..tarserna.

Att påstå jag är dålig på att artbestämma fåglar, det vore
ett gränslöst beröm för mig.

Att påstå jag är usel på att artbestämma,  kommer avsevärt
närmare sanningen.
All min eventuella
kunskap om fåglar, namn, utseende och
uppträdande blev formaterat ur mitt minne,
tillsammans
med annat för min kognitiva
förmåga väsentligt, då jag
drabbades av en stroke för 7 år sen,

Så är det bara. Om jag har döpt en fågel till fjällvråk i stället
för exempelvis
kalkon, så behöver du inte påtala det för mig.
Lev i stället i din lyckliga
stämning och känsla,  att du faktiskt
kan skilja på en kalkon och en vråk.

Här flyger fågeln med yttervingpennorna indraga,
eftersom det är bra lyft på hanget…

…här flyger fågeln termik och då fälls “wingletsen” ut
för att minska det inducerade motståndet och öka
spännvidden
, vilket gör, att fågeln flyger kostnadseffektivare.

Akrobatiserande korpar.

Hugin och Munin.
Tanken och minnet
Vilka var den fornnordiska guden Odins springpojkar
vilka flög omkring och noterade vad som skedde i landet,
vilket de sedermera rapporterade till Odin.
Sådana finns fortfarande i sinnevärlden i landet Lagom.

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

MIN TROGNA SPIRIT ELITE…

 

 

 

 

 

 

 

…har mött sitt öde på Hovs Hallar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min Spirit,  som berett mig så mycket flygglädje i mer än
500 timmar,
slutade sin existens som flygplan i går på
Hovs Hallar med en
genuint ordentlig smäll.

Jag ska redogöra för historien i korta drag så småningom.

Då det var fina förhållanden för hangflyg, stod jag startberedd
på Platån kl 1000. Vindstyrka ca 3 m/sek med nordlig vind
kanske  lite dragning mot ost.

Topprotorn snurrade på stadigt, så stod du längst upp och
skådade
ut mot Kattegatt, så blåste det stadigt i nacken på dig…

Kantrotorn fanns också på plats, men den var inte så starkt.

Väl ute i lyftet var det perfekta omständigheter och jag kunde
bara njuta åt en välflygande modell i laminär luft.

Som vanligt fotograferade och videofilmade jag.

Vid 11-tiden kom Ronny från Halmstad med sin segelkärra.
Han fick också en fin flygupplevelse.

Man kan säga,  att allt var perfekt. Men….säg den glädje
som varar.

Ronny och jag flög rote och vi var på väg åt vänster just
passerande
en av de klippspetsar, som sticker ut mot
Kattegatt då….
min Spirit plötsligt dök i ca 45 graders
vinkel snett ner riktning
kanten.

Det lustiga var, att jag just hade berättat för Ronny,
hur man skulle
agera, om man tappade sin modell
under kanten…
Vidare beskrev
jag, hur svårt det kan vara att finna
sin bortflugna modell framför och nedanför kanten.

När den första överraskningen lagt sig,  började jag
med att kolla,  om
jag hade låsning på min mottagare,
då jag stod framme vid kanten.

Nix,  jag hade ingen kontakt med mottagaren, då det
var  ett streck
där det borde stått 7.8 Volt.

Jag förstod,  att mottagaren inte hade någon ström,
eftersom det inte funkade,
eller att min modell låg
helt skärmad för radiovågor.

Jag fick redan då en misstanke att kontakterna mellan
mottagaren och acken hade separerat, eftersom jag
rotat där efter min första landning. Jag visste att
kontakterna gick väldigt “lätt”…

Alltså,  nu blev det  till att  leta. På ett förnuftigt sätt
hoppades jag.

Först slog jag fast, så gott det lät sig göras, var modellen
borde slagit ner, med hänsyn
taget till modellens
riktning och hastighet, då den dök.

Min slutsats var,  att den borde finnas max 50 m
bortanför
den utskjutande klippan.

Så det blev till att att hänga på sig sina grejor,
vilka bestod av min flygväska, väska till modellen,
min kameraväska med två kameror och min
sändare i handen för att kunna lokalisera
eventuellt servoljud och underlätta riktningsangivelsen.

Jag beslöt, att gå ner en stig,  jag visste omsom
finns i början på Platån, vilken leder ner till en mindre
platå ca 20 m lägre,  för att kunna göra en första
scanning av området.

Du ska veta det,  att stigarna vid  kanten på HH är
mycket branta och svårforcerade.

Alltnog,  jag tog mig ner till en mellanplatå, gömde
mina prylar i en buske
och började spana. Jag snubblande
runt, svettades, ramlade i enebuskar då jag
halkade
på det luriga underlaget och svor.

3-4 olika platser spanade jag ifrån, men intet plan var
att se.
Den sista platsen
jag stod på  var ca 100 m från den plats,
jag lagt mina prylar. Efter 40 minuter avbröt jag aningen
besviken. Jag tycker,  att jag borde sett min modell här…

Att gå och hämta mina saker från denna plats var mycket
svårt, eftersom det var så brant och igenväxt med enebuskar
och vildnypon.

Jag beslöt,  att göra det enkelt genom att gå till parkeringen
längs en lägre enklare  stig, sedan tillbaka upp på Platån
den normala turistvägen, för att åter gå nerför stigen  jag
börjat med, leta upp mina saker
och vända om och upp
till Platån, sen ner till parkeringen och lägg prylarna
i bilen…

Låter det enkelt ? Det var  det inte !

Jag var rent blöt av svett, då jag kom till min bil.
Det var varmt ute.

Efter jag lämnat grejorna och fått lite vätska,  gick jag
stigen ner mot havet för att gå turiststigen
längs
stranden vid HH bort mot den plats, där modellen
enligt  min mening borde finnas.

Första biten på stigen var enkel, men sen…det  var svårt
att gå med lågskor
på stenarna,  som inte ligger stilla.
Dessutom är här mycket brant.

Så småningom kom jag ner vid stranden och jag
traverserade mig mot platsen, 
där min modell
borde finnas.
Avstånd dit ca 300 m i besvärlig terräng.

Då jag kommit så långt, att jag hade ögonkontakt med
den utstickande klippan
började jag, för att inte missa
något, att leta systematiskt.

Alltså jag stannade, lugnade nerver och andning  och
spanade
metodiskt av terrängen.
Sen gick jag åter 20 m, stannade och spanade.

Dock inget, som skulle emanera från en Spirit Elite,
syntes till.

Efter mycken möda och besvär stod jag till slut med
klippspetsen till vänster om
mig och följaktligen borde
min Spirit Elite ligga till höger om den sett mot kanten.

Jag hade vissa förhoppningar om att få syn på den,
eftersom det  troliga
nedslagsområdet var här.
Men icke. Inte den minsta balsabit eller Oralightklädsel.

Eftersom jag var relativt övertygad om, att modellen
skulle ligga här,  fanns det
bara en sak att göra.

Det var att undersöka de buskage, som växte på olika
platser i den mycket branta kanten.

Kanten, som du kan se på bilderna nedan, är mycket
brant, ca 60 grader, dessutom garnerad med mindre
stenar, som är instabila
och hela tiden rör sig, då man
trampar på de.

Se framför dig en pensionär i lågskor med en väska över
axeln och en sändare i handen som försöker bestiga branten…

Det var akrobatik i högre skolan. Utomordentligt lätt
att ramla.

Inget projekt jag såg fram emot, på grund av att
buskarna var mycket täta och risiga.
Men jag hade inget val, om jag skulle hitta den
förlorade modellen.
Därför tog jag mig upp, 
så försiktigt jag kunde.

Upp 10 m och sen vilopaus. Vid varje paus scannade
jag av omgivningen på jakt, efter vad som kunde vara
en Spirit. När jag letar, scannar jag området två gånger
alltså både “baklänges” och “framlänges”.

Jag rotade igenom 3 buskage, vilket med den lutning
som fanns inte var lätt. Att ta sig igenom slyiga buskar
och samtidigt effektivt söka av terrängen i en sluttning
med så brant lutning med en sändare i ena handen är
ingen sinekur. Jo, jag svor inombords under min exkursion !

Sanningen är,  att jag var helt fysiskt slut.
Men ge mig…aldrig.

Halvvägs uppför branten satte jag mig i stenöknen
och spanade, efter att jag  just tragglat mig igenom
ett buskage.

Uppe i ett buskage, ytterligare 20 m högre upp, tyckte
jag mig ana något vitt. Jag medger,  att hjärtat började
ticka på. Kunde det vara en del av min modell ?

Jag spottade i händerna, svor och fortsatte min darriga
klättring, så jag kunde be- eller avkräfta
min observation.

Efter 10 meters klättring satte jag mig igen och kollade
det vita.
Nu såg jag, det borde vara
min modell.

Denna bekräftelse pumpade ut mer adrenalin,
så de sista 10
meterna forcerade jag,  så stenarna
tycktes yra runt en bergsbetvingande pensionär.

Jo, det var min modell. Den låg under förväxta buskar
i små delar.
Att modellen gått i bitar,
det kan jag leva med, men jag
skulle aldrig stått ut med att förlora mottagare, telemetri,
kamera
och servon.

Min modell var sönder i så många delar, som om den
passerat en matberedare, eftersom den passerat
genom en y-formad klyka.
Detta hade dock det goda med sig,  att delar av själva
kroppen, jämfört med vingarna,  inte var så sönderslagna,
så innehållet skadats.

Min acke låg 2 m från modellen och min kamera hittade
jag 5 m nedanför nedslagsplatsen.

Så där satt en modellflygare på den branta kanten och
slaktade sin modell , på det som skulle
med hem.

Det som återstod var en plast- och balsahög, som jag
under solenna former bisatte under stenarna.

Jag erkänner, det kändes som om jag vunnit på lotto,
då jag fann min modell. Oddsen
hade inte varit
gynnsamma.
Hade modellen slagit ner i enebuskarna,  betvivlar jag,
att jag funnit
den igen.

Synd,  att min välflygande Spirit gjorde sin sista landning
med en smäll och slutade
sitt aktiva  liv.
Men eftersom jag flugit den minst 500 timmar på
Hovs Hallar,
blev det ju en lämplig plats att gå hädan på.

Då jag klättrade ner, höll det på att gå illa. Jag gick
ner jämte en grus/gräsyta i tron,
att det skulle vara lättare.

Det var det inte. Under gräset fanns mindre stenar,
som låg och red och jag halkade
på de rangliga stenarna.
En fot åkte ner mellan två större stenar och jag var
tvungen att snabbt dra upp den för att den inte skulle
brytas.
Eftersom jag ryckte upp den, tappade jag balansen och
föll ut från kanten och nedåt. Jag var i ett dåligt läge.

Resultatet blev, att jag föll neråt/ utåt utan kontroll.

Men som tur var, växte det en rönn, där jag föll och jag
lyckades få tag i en av de sega
grenarna, som inte
bromsade mitt fall, men fick mig att räta kroppen,
så jag
kunde ta emot då jag föll.
Fast med ena handen var jag tvungen att skydda min
väska med min sändare, så den inte krossades
mot  marken då jag slog i.

Hade inte rönnen varit där, hade jag inte skrivit detta.

Jag skulle aldrig kunna göra om det, om jag så försökt
1000 gånger !

Nu fick jag bara en bra smäll i skallen, härliga blåmärken
på rygg och ben.
Det går över.

När jag hämtat mig efter flygturen, fortsatte jag en
mödosam färd nedåt på stela ben och värkande rygg
och anlände slutligen ner till botten.

Där jag, just på gränsen mellan växtlighet och klippor,
hittade resterna av  en flygande
vinge i  delar.
Den hade troligtvis legat där flera år.
Modellen hade varit välförsedd med Silvertejp, om
det  säger någon modellflygare något ?

Det enda elektroniska som jag hittade,  var bottendelen
av ett servo och sladd.

Så jag var inte den ende,  som landat på kanten…
Modellen jag fann, var  helt omöjlig att se, om man
kom nerifrån.
Kom man uppifrån, röjde den sig med sina frigolitbitar
och silvertejp.

Nedkommen till botten gällde det  att ta sig till bilen
på parkeringen.

Jag borde gått till bilen på lätta ben efter att jag bärgat
det viktigaste. Men det  var inte utan möda, då jag var
mycket trött.
Benen var lika rörliga som telefonstolpar
och
varenda sten kändes genom mina sommarskors sulor.

Det tog mig 35 minuter upp till parkeringen.
Jag var fysiskt trött, så har jag inte överdrivit.
Denna promenad tar normalt 10 minuter.

Där jag slutligen ramlade in i min bil och kunde hämta
andan och så
småningom fara hemåt funderande på
mina äventyr på Hovs Hallar.

Det var andra gången under 45 års modellflygande
på HH, som jag förlorat en modell under kanten.

Hemkommen kollade jag utrustningen och allt
fungerade inklusive min kamera.

Felet som orsakade haveriet var, som jag tidigare
misstänkt, att hane/honkontakten mellan acke och
mottagare hade glidit isär. Jag kollade hemma och det
fanns nästan ingen friktion mellan hane/hona.

Fast det är klart, jag borde haft koll på det efter 1500
starter och ihop- och losskopplingar. Jag har upplysnings-
vis inte använt strömbrytare på mina modeller sen
minst 30 år  tillbaka. De var ständigt till bekymmer.

Jag har en 3.2 A mottagaracke LiPo och då jag
kontrolladdade den fick jag i 860 mA,
så det fanns
gott om power kvar.

Nu blir det till att skaffa en modell likvärdig min Spirit.
Synd att en Spirit
inte går att få tag i från Great Planes.
Man har slutat tillverka den.

Alla bilder tagna med GoPro utom bilderna på Ronny,
som är Sonytagna.

Häng med, om du vill !

Ovanstående äventyr  får du aldrig den sanslösa lyckan
att uppleva, om du tillbringar ditt liv  liggande i  dvala
i en soffa framför en tv.

Ronny, ny hangflygare från Halmstad förbereder.

Start…

…och Multiplexmodellen sticker iväg.

Jovisst är hangflygning roligt !

Ronnys modell ur olika vinklar.

Pilotstället på Platån.

Sista bilden på min Spirit innan den sista flygningen…

                                                                                                          En stor del av stranden i naturreservatet vandaliserad av
                                                                                              passerandes vilja att resa monument över sin egen förträfflighet

..och här en  ytterligare bild.

                                                   Klippväggen som var utgångspunkten för letandet                                                                       

           Här har jag kommit fram till branten och är på väg upp

                                                                                                Denna bild visar höjden och de buskage jag dammsög i jakten  

         Denna bild tog jag 5 sekunder efter jag upptäckt något vitt 

                                                                                                                                  Höjden där jag kravlade

                                                      Ser du det vita ?

Här pausar jag 10 meter från min modell, som finns under buskarna ovan.

          Tror du det kändes som en befrielse att se min Spirit igen
                       Smällen var  hård, det ser du på splittret.
                            Min Mobius låg på marken 5 m nedanför.
Här har jag hasat mig in under buskarna. Det var fysiskt svårt att hålla sig kvar på kanten utan att kasa ner
När jag kommit fram, tog jag en överblick för att se, var de viktigaste sakerna fanns.

Man ska inte ha för brått utan ta det lugnt, så gott det nu går.

       Efter att jag bärgat det som ska bärgas. Klart för gravsättning…

                                                                       Krysset utmärker platsen där modellen fanns. Till höger rönnträden som räddade mig.

                       Här ser du högt upp i branten jag var. Cirka 40 meter upp…
                           Efter utförd bärgning blev det en paus innan nedstigningen.
                                                     Här kan du se ytan jag slogs med.

Flygbild på platsen för smällen med klippan rakt fram och
den steniga branten
vid vars övre del min modell slagit ned.

Omedelbart till vänster, klippspetsen och längst upp branten platsen för  haveriet.

                                                        Äntligen nere vid stranden.
                        Här kommer lite bilder under mitt stapplande till parkeringen…
                                                     Naturen är säregen och vacker…

 

                                             Här kan du se en del av det vilda hanget på HH.
                 Ser du så sprucket berget är ? Synd inte tunnelbyggarna visste detta också.
                                                                4-7 m/sek
                                        Om det är lätt att gå med lågskor här ….Sure…
                                                             Nu skimrar mitt mål…

                                                                                                 …och det sprids ett skimmer över flygaren oxå…trots allt.

     Mina ben och fötter var ömma och trötta efter fredagens extra träning…
                                                        Målet; Parkeringen framför värdshuset.

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

HAR KORPAR ETT KÄNSLOLIV…?

 

 

 

 

 

…för kan det vara ett uttryck för glädje,

då de flyger hang ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tanken slog mig i måndags, då jag tidigt  på dagen
stod beredd att starta på Hovs Hallar.

Meteorologen hade förutsett nordliga vindar med styrkan
6-10 m/sek. Dock mellan 06 – 12 var förutsett ca 5 m/sek.

Alltså gällde det att utnyttja tillfället med lite svagare vindar,
så jag  stod startberedd strax efter 8 i det vackra vädret.

På hanget flög ett 15-tal korpar,  i vad som tycktes en
tumlande glädjevirvel.
Har du sett ibland då korparna flyger sin
aerobatik,
hur de snabbt halvrollar och rollar tillbaka.

Korpluftcirkusen fortgick under  ett konstant kluckande
ljud från korparna interfolierat av deras grova kraxande,
som är lätt att känna igen.

Är detta sättet att flyga ett uttryck för korpflygglädje ?

Kanske…eller är det bara ett nedärvt beteende under
vissa förutsättningar, som sen tusentals år finns i
deras gener…

Jag hade apterat min Mobiuskamera på kroppen på
min
Spirit.
Kameran riktad framåt och lite nedåt, för min avsikt

var att få med vingarna. Fast det visade sig,  att jag
riktat ner
kameran för lite. Nu vet jag till nästa gång
hur kameran bör sitta.

Min start skedde vid betongfortet och kantrotorn var stark.
Det blev det vanliga galopperandet, innan jag kom upp i den
laminära vinden. Lyftet var gigantiskt i den halvfriska
vinden.

Efter starten och då jag flög på en säker höjd gick jag upp
på toppen av platån och där var
lyftet mycket starkt.

Att transportera sig själv med modellen i luften är inte
enkelt…Eftersom marken på HH är svårt söndertrampad
av klövdjur, gäller det att ha split vision, så man ser var
man sätter fötterna…Jag har stått på öronen förut och letat
och försökt få syn och kontroll på en modell, som flög egen
akrobatik, eftersom jag kommit åt spakarna då jag fallit.

Att flyga långt ifrån sig mot morgonsolen kan vara svårt,
då modellen tenderar att försvinna i ljuset
och med en
grå molnskärm som bakgrund.
Så inte släppte
jag modellen med blicken, för då kan
det vara kört.

När jag flög och jag låg ca 50 över klippkanten, passerade
en MD-80 passagerarkärra på väg under lång final till
Ängelholm.
Det som var märkligt,  var hans höjd.
Eller vill jag säga
brist på höjd. Min bedömda höjd då han kom
över näsan
på HH var maximalt 750 fot.

Hur kan jag veta det ?
44 års flygerfarenhet på HH har gett mig viss rutin att

bedöma höjder relativt omgivningen.

2 timmar fick jag i luften, innan jag beslöt att gå tillbaka till
fortet för att landa bakom detsamma på den någotsånär
fria gräsytan.
Jag hade gärna flugit vidare, men jag hade ett avtal med
min tandläkare, som jag inte kunde missa.

Landning kan var problematiskt på HH på grund av turbulens,
hinder i form av stenar och träd och framför allt en stark
lärotor, som slänger vilket plan som helst som en vante.

Dock så gick landningen perfekt och inga skador.

Under hemfärden hade jag en seg näradöden upplevelse
på E6 klämd mellan 2 trailerdragare. Han låg 1,5 m bakom mig.
Framför mig hade jag på 50 m avstånd ännu en trailerdragare.

Lastbilschaufförer vägens riddare ? Glöm det !
De försvann då Cabotagetrafiken tilläts inom EU.
Där finns
människor som är utan vett och sans där oxå !

Jag tog bilder och stillbilderna är klippta från min video
från min Mobius.

Hoppa in om du vill och se på min  hangflygförmiddag
på Hovs Hallar. Hanget som ger bäst lyft i Sverige !

 

Min Spirit med kameran på kroppen riktad framåt.
Min trogna Spirit har loggat 503 timmar nu.
Still going efter många skavanker. Flyger du så mycket
som jag gör, då blir det skador. Den som aldrig flyger
har alltid blankast modell !

Kraftig nederbörd över Kattegatt.
Kom dock aldrig hit.

En av korpekvilibristerna…

Just efter start…

Stranden där getterna brukar vistas.

65 m hög klippkant. Jag har  landat in i kanten…
halvvägs upp. Efter ett klätteräventyr lyckades jag
bärga min Multiplexmodell från 1977 !

Havet var grönt i dag…

Stranden där vi kan landa, om vi flyger skärm och vi har
sjunkit under kanten i dåligt lyft.
En seg promenad
där man får bekänna färg, då vi ska åter upp till Platåns topp.

Kilen du ser här kan ställa till besvär för hangflygare  under vissa betingelser.

Möte med korpar

Skygga, men de vill gärna stilla sin nyfikenhet…

Detta är platsen där delar av Ingemar Bergmans film “Det sjunde inseglet”
spelades in.
Vidare spelades starten för Andrés nordpolsballong
“Örnen” in här i Troells film ” Ingenjör Andrées luftfärd”.

Segeltorpshanget och längst bort Norrehamn där vindmätaren finns. 

Final med bra fart.

Nu full klaff.

Här gäller det att styra i turbulensen.

…och att linjera upp modellen.

…för att kunna…

…sätta den rak på vingarna…

…samt dra in klaffen på 5 cm höjd så de inte skadas vid landningen.

Återigen startberedd vid fortet.

Ser du mot Hovs Hallar med en kikare syns dessa träd tydligt även från Halmstad.

En Horst bildar raukliknande pelare eller torn.

Du kan se här på bilden tagen nära havsytan, att jorden är faktiskt rund.
En del av bakgrunden har backat ner under horisonten och skyms av havet.

Vägens riddare (rätteligen skitstövel) som låg bakom mig på 1.5 – 2.5 m avstånd.

Utan känsla för säkerhet är föraren av den polska Scanian.
Jag höll enligt min
navigator 90 km timmen. Undrar om
chauffören i den
polska trailerdragaren tagit bort fuse
nummer 16 som disablar
farthållaren och 89 km/timman
spärren på sin Scania ?

 

 

video

Kategorier
Naturbilder

“KNUT”…ETT STORMLÅGTRYCK SOM LURADE METEOROLOGERNA ELLER…

 

 

 

 

 

 

Vi kunde förvänta oss, att apokalypsens ryttare

skulle komma på löddriga hästar i fredags…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…eftersom SMHI, SVT och kvällstabloiderna hade
utlovat STORM. Lokala radiokanaler,  som inte är
kända  för nyanser  direkt, rekommenderade folk
att stanna inomhus…kanske bättre de som kallar
sig journalister hade tagit på sig foliehattarna…

SMHI, kända för sin dåliga förmåga att göra prognoser,
endast
överträffade av något institut som
heter “Storm”,
hade gått ut med klass 2 varning.

Nu blev det inte, vad man förväntade, vilket vi
såg i tidningarnas
reportage i lördags, om den blåst,
som aldrig kom.

yr.no gick redan ut  vid 12-tiden på fredagen
med en prognos,
som sa,  att lågtrycket tagit en
nordligare bana och inte skulle drabba
oss så hårt.

Nåväl, jag tog mig ner till Laholmsbukten vid Lagans
mynning kl 0830 lördag morgon
för att få lite bilder
och kunna dokumentera förändringen av stranden
efter den förmodat starka vinden.

Jag behövde inte trängas, då jag var ensam med
naturen.

Vattnet i Laholmsbukten hade stigit på grund av
lågtrycket
och den sydvästliga vinden, som pressade
in vattnet.

Så havet hade transporterat upp sand på stranden,
vilket sedan vinden tar med sig och lämnar
vid kanten på dynerna på grund av den turbulens,
som finns vid dynkanten.

Sandtransporten är ett evigt Pater-Nosterverk,
vilket öser sanden från havet och bygger upp dynerna.
Sedan kommer havet vid kraftig vind och eroderar
dynkanten och tar med sig sanden.

Vindhastigheten var kl 0900, mätt med min Silvia
vindmätare,  ca 10 m/sek SV i medelvind.

Jag fick en promenad på 1.5 timma och hittade lite
motiv för kameran.

Det var ju inte direkt läge, att flyga med en modell
i dag i den friska vinden.

 

Vill du hänga med så hoppa upp.

 

 

 

 

 

Lagans mynning. Som synes är sandreveln vid södra sidan
borta. Det är bevis på hur snabbt föränderlig naturen är.

Så här såg det  ut i torsdags.

Kattegatt hade vita mustascher i den styva brisen.

Sommarstugebygget får väl påbörjas igen…

Denna strandvarelsen, han blev så deppad, han körde nosen i sanden.

Strandvegetationen har spridit sig från dynlandskapet ner på den platta stranden.
Stiger havet och vinden ökar,  gäller det,  att växtligheten spänner klorna i Terra Firma
för att bevara sin växtplats…

…ty havet är oförtröttligt i sin påverkan.

Där Lagans utströmmande vatten möter Kattegatt uppstår något som liknar Hongkong-sjö
då vågorna bryter. Googla begreppet “Hongkongsjö” för att få reda på vad det är.
Men det är enkelt uttryckt motsatta strömförhållanden, som ger en
toppig “skvättig” sjö. Förekom i Hongkongs hamn förr och var ökänt.

Lite mörk bild men wtf….

Vågen bryter. Det gör den, då en våg är en roterande massa av vatten.
Då det grundar  upp, reser vågen sig och till slut tappar den balansen
för att ramla framlänges. Så funkar det.

Den spetsnosade bränningsgrisen ligger och njuter  i solen…

“Här bestämmer jag” !

En av mina favoritfåglar; Kustpiparen en ganska stor fågel.

Ungfåglarna drog fördel av situationen och provianterade inför flytten.

Alla bilderna på fåglarna har jag tagit på långt håll. Ca 50 m,
varför skärpan inte är så bra, som petimätrar
skulle önska,
men för mig får det duga.
Jag hämtade ut så bra resultat det gick
ur min enkla
utrustning.

 

 

 

 

 

 

Ett litet snedsteg i blåsten…

De har en vackert tecknad översida.

 

 

Strandrågen ligger slätkammad som håret på en raggare
med Brylcreme från 1959  i brisen.

Är detta en meteorolog som gör vindprognoser hos SMHI…?

Nä..det är en medlem i fårskocken som håller borta slyet i det nyrestaurerade
områdena inom naturvårdsområdet Tönnersa. Mycket effektiv maskin.

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

LITE STRANDSTRÖVERIER…

 

 

 

 

…och några djur som jag inte trodde

  existerade i sinnevärlden…

 

 

 

 

 

 

Ingen termik sista dagarna och ingen vind som
passar mina hang.

Ibland känns det veset…Fast promenera i naturen
går bra, om
man vill få lite vederkvickelse.

Jag åkte till havet för att se, om det skett något,
som kunde väcka mitt intresse.

Jag längtar verkligen, efter en rejäl västlig
höststorm, som kan avslöja intressanta saker,
vilka  dolts i havet  och göra abrupta förändringar
i strandnaturen.

Färd ner till Lagaoset och sedan blev den promenad
till andra parkeringen
på stranden och genom
skogen åter till bilen vid Lagaoset. 8 km.

Jag har, under flera månader, närt ett tanke,
att få lite bilder
på en av de vita älgarna, vilka
rör sig i naturvårdsområdet.
Men resultat har varit noll.

Promenera längs havet är ett utmärkt sätt att
ladda de inre
batterierna. Man får lite nya intryck,
frisk luft och du hör
havets brus och frasande
mot stranden vilket ger ditt sinne en viss ro
och skapar förutsättningar för eftertanke.

För att förhindra att den något  poetiska stämningen
inte ska växa sig till en eufori, får vi inte glömma det
eviga höga
bruset från den vanvettiga trafiken
på E6,  som går jämte
stranden på 200 m avstånd.

Lite ovanligheter fann jag. Bland annat lyckades
jag fotografera
den mycket sällsynta cellulosalärkan.
Hon satt på en ilandfluten trädstam
och pillade upp
en larv, som satt under barken.

Annars var det diverse fynd längs mitt strövtåg,
som attraherade mitt öga och fantasi,vilket mina
bilder visar.

Klart är,  att växtligheten har tagit ett sista tag nu,
efter regnet,
som kommit.
Strandrågen blommar kraftigt och strändernas
blommor är  små öar av intensivt klarblått   i
sanden.

Tycker du färgen varierar på sanden, beror det på
olika ljusförhållanden.
Jag orkade inte korrigera verkligheten till en
konformistisk standardiserad bildkavalkad.

 

Häng med om du har lust.

Själva Lagaoset. Sandreveln till vänster bildad de sista 10 dagarna.
Ett bevis på hur snabbt utseendet skiftar på grund av vind och ström.

En strandodjur på marsch med sina två barn…

Jag finner bara trädets former…behagliga och mjuka.
Den överst grenen ser ut som stjärten på en fisk, eller som
mynningen på en ljuddämpare på en motor
cykel från 40-, 50-talet.

En fjäder som flaggar kanske för Saltarven till höger.

Här hade jag tur, som kunde plåta den mycket sällsynta och
skygga Cellulosalärkan.
Detta var min första observation
över huvudtaget. Latinskt namn: Alauda Positos Cellulose

Något som ser  ut som Tina Turners peruk från 1986…

Ett märklig mönster på växtligheten. Växer lika rakt
som leden av mänskliga robotar på en militärparad i Nordkorea.

Vinden raspar mönster i sanden. Om det tar tid ?
Självklart, men vem har brått mer än människorna …

Strandvegetationen i överväldigande blom.

Tänk vad lite  regn kan göra…

Livskraften är obändig tycks det…

Den enarmade strandfnasen vinkar till oss: Häng med !

Tick-Tack

Tro inte, att detta djur är snällt !

Den nya sommarstugan på gång…ljus och luftig byggnad.

Vid Lagaoset bildas ofta…ska vi kalla det laguner ?

Han pratade och bjäbbade så mycket  att käken flög ur led…
ibland kanske jag önskar,
det drabbat vissa politiker,
så de tystnar för tillfället och förmår sig själva att tänka efter,
vad de sagt egentligen….

Jag vet inte vad det är för djur…en blandning av dromedar, sfinx och get…?

Blåmärkt sensommarglädje.

Ta fram din Flora och examinera örten.
Det ger stor tillfredsställelse.
För dig som inte  har energin…Strandsenap

Annan inställning på kameran. Samt annan tidpunkt

Här har vi den gamle (6år) gårdvaren vid Lagaoset.
Han ser barskare än  vanligt, kanske beroende på
att en barnfamilj med gemensamma krafter försökte
vrida näsan av honom…tursamt nog utan att lyckas.

Den ständigt gapande sandsväljaren låg och pockade på uppmärksamhet…

…medan den trubbnosade Huvudsaken bara låg
och filosoferade…njutande en tillfällig indiansommar.

Slutligen paraden med Storskarvar. De förökar sig,
kan det
för betraktaren tyckas, exponentiellt.
Kanske de borde decimeras…
om jag vågar säga det.

 

Kategorier
Naturbilder

DÅ JAG MINST ANAR DET, SLÅR DEN TILL…

 

 

 

 

 

…influensan.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag sade till min kompisar för 14 dagar sen, att jag vet inte,
då jag var förkyld senast.

Det fick jag äta upp på Påskdagen med besked.
Du vet hur man känner sig,  när influensan laddar upp för
att anfalla ditt immunförsvar..

För er som aldrig upplevt det så kändes det som så:
Frossa, feber, värk i all leder, huvudvärk
och ett humör
som var mycket dämpat.

Men det är ju inget att gnälla över,  för det drar förbi ganska fort.
Själv hade jag bara en önskan
de senaste 4 dagarna och det var
att få försvinna ner under täcket och försöka få sängen varm.

Problemet var att jag vaknade på natten genomsvett.

Jag höll mig inne till onsdag eftermiddag, då jag var tvungen att
gå ut för att få lite frisk luft med eller utan feber..

Resan med bil gick till Lagans mynning. Kameran var med och
lite bilder tog jag.

Ett par saker lade jag märke till,  vilket  var att Lagan gjort
om sitt utlopp i Laholmsbukten kraftigt,
att det var mycket
vatten i Lagan och att kanterna på dynerna närmast havet
som för två månader sen var knivskarp nu
hade börjat
formas av vinden till ett mera normalt utseende.

Jag förstod också att de mest tålmodiga människorna i världen,
det måste vara de fritidsfiskare,
som prövar lyckan vid Lagaoset.

Häng med på en liten promenad vid stranden !

Vyerna vid havet är rogivande alltså en lisa för själen.
Laholmsbukten vid Lagans utlopp och med Hovs Hallar
som sticker ut sin näsa i bakgrunden.

Här kan du se hur Lagan har ändrat sitt utlopp på bara 14 dagar.
Vidare kan du se,  hur långt ut Lagans humusvatten  påverkar vågbildningen i havet.

Gränsen mellan åvatten och saltvatten är skarp.

Ibland stannar vattnet i små laguner, som blir matställe för småvadare.

En Cessna, OY-BYZ. En gammal maskin tillverkad av Cessna i Rheims i Frankrike 1971.
Alltså 46 år gammal. Ett problemplan, med motorerna i push/pull i tandem, som aldrig blev en riktig hit.
Man hade problem med aktermotorns kylning med skärning som resultat.

“Ground handling requires certain attention and procedures. The rear engine tends
to overheat and can quit while taxiing on very hot days.[6] Accidents have
occurred when pilots, unaware of the shutdown, have attempted take-off on the nose
engine alone, though the single-engine take-off roll exceeded the particular runway length
.[7] Federal Aviation Administration Airworthiness Directive 77-08-05 prohibits single-engine
take-offs and requires the installation of a placard marked “DO NOT INITIATE SINGLE
ENGINE TAKEOFF”.[8]”

Används här i dag  för flyttfågelinventering ? Tror jag.

Här ser du att det sträckte mycket ejder i dag. Hoppas de kunde räkna fåglarna…
I bakgrunden Hovs Hallars bistra front mot havet.

Efter en storm som har gjort kanten skarp börjar vinden sitt envetna arbete med att runda kanten,
Du ser hur sanden transporters upp från stranden, lägger sig just bakom kanten då där finns en kantvirvel
och efter relativt kort tid är dynkanten som den alltid varit.

Vinden arbetar oförtröttligt med sitt transportarbete.

Vildnypon och vresros med sina djupa rötter har överlevt försöken
att utrota dessa invasiva växter med grävmaskin.

“Vi ger oss”,  säger de vindpinade tallarna efter en heroisk kamp mot elementen.

Visst, en bit av en stam kan ge många associationer.

Arten ? Din gissning är så god som min.
Han har ett något återhållet leende i all fall.

Här ser du Lagans bruna vatten

Om man är sportfiskare, då är man entusiast och optimist…

…men ibland nappar det…

…och en öring blir vevad in efter att ha gapat stort över en tubfluga…

Synd,  den inte höll måttet utan måste återsättas. Man använder en tång,
då man tar bort kroken, för att inte fisken ska skadas.

När jag ser på metoden att rigga en tubfluga,  så hade jag gjort enligt ovan i stället,
därför då får du  bättre kontakt med betet och det blir lättare att hantera vid utkast.
Om vi förutsätter,  det ska var 2.5 m mellan sänke och fluga, så slår man en knop
på linans mitt, i öglan fäster du rullinan så att tubflugan kommer i invevat
läge hänga ca 3 dm nedanför sänket. När man vevar in får man alltså en dubbel
lina till spöet, vilket som jag skrev gör redskapet lättare att hantera och du bättre
kontakt med betet genom den centrala upphängningen.

En representant för traktens naturfolk klädd  i traditionell dansutrustning uppträder för turisterna…
eller är det en sorts hummer,  som hoppat ur sjön..?

Storkäftad tvestjärt lurar på sitt byte…

En barmhärtig människa som glädjer sin omgivning med lite påskliljor..
Jovisst, man blir glad, då man ser det.

Sandflytten på gång…

Som sagt, denna kanten var knivvass för 2 månader sen, men nu…

Länsstyrelsen har gjort ett gott jobb i reservatet, som förbättrar biotopen avsevärt.
Här var förut tätt ogallrad blandskog.

En träaktig moder med sitt barn på ryggen…eller ?
Barnet ser ganska glatt ut i alla fall…

…men det är resterna av en tall, som fått ge upp.

Ett märkligt djur som ligger i strandkanten väntande på sitt byte.
Men jag tycker,  han har korta ben…fast å andra sidan sett
har han gott om tår på bakfötterna…

Gränsen mellan Lagan och Kattegatt.

Blåstång med lite blåsor.

Kategorier
Okategoriserade

DET GÄLLER ATT HÅLLA SPÄNNINGEN VID LIV…

 

 

 

 

…om man ska kunna flyga med en elkärra.

 

 

 

 

 

 

Tisdagen var den perfekta modellflygdagen med noll vind och
ca -3 grader.
Solen sken från klar sky, så det kunde inte bli bättre för oss
aktiva modellflygare.

Min avsikt var att åka ner till havet och dokumentera förändringar
i naturreservatet Tönnersa .

Länsstyrelsen har restaurerat och håller fortfarande på att
restaurera marken så den får bättre betingelser för de där
levande djuren. Mycket skog är nedtaget och man har bana
t av grässvål och toppskikt på marken, så att sanden
kommer i dagen igen.

Detta gynnar framför allt fältpiplärkan, som häckar i sanden.
Förra året såg jag inte en enda fältpiplärka här. Hoppas den
återvänder nu.

Detta naturvårdsområde är väl värt ett besök . Det ligger
lätt åtkomligt och ger fina naturupplevelser. Inte minst en
promenad längs havet är berikande både för kropp och själ.
Njut där av det få har…en fri horisont.

Alltså jag begav mig dit med min trogna Sparky, nu försedd
med en annan LiPo-acke, för att jag garanterat skulle kunna
flyga. Jag hade testat motorn hemma och jag testade motorn
innan jag gick ner till stranden och den gick perfekt
.
Sparkyn ställdes upp på den jämna stranden och GoPron tickade
sina 2 bilder i sekunden.

Allt borde bli perfekt…trodde jag.
Efter pådrag slog motorn av efter 3 sekunder…

Klart jag undrade varför. Prövade flera gånger med samma resultat.
Kanske det gått troll i modellen ?

Min modell fick stå på stranden och tjura och jag tog lite bilder i stället
och lugnade mina franska nerver.

En man med sin hund kom och pratade och den glada hunden
fick mig genast på bättre humör. En liten glad Jack Russelltik
13 månader gammal som var döpt till “Casino”.

Lata om att besitta energi och livsglädje. Det fanns i överflöd
hos den lilla damen. Människans bäste vän…det måste vara
en hund.

För egen del var det bara att montera isär, packa in och
förbereda hemfärden.
Där jag testade acken. Jo den var kass. Spänningen sjönk nästan
omedelbart vid belastning.
Nu tog jag fram en ny Kokam-acke och monterade. Testet utföll
bra utan tendens till avstängning.
Motorn drog som aldrig förr.

Så idag ska jag försöka igen.
Men så är modellflyg,  vågar man inte misslyckas kan man heller aldrig
lyckas.

Vädret i dag vid västkusten är om möjligt nu kl 0800 om möjligt
ännu bättre än i går.

Rapport kommer om mitt stundande flygäventyr.

Här lite ögonblick på det som inte blev så mycket flyg, men ett
roligt möte med Casino och dess ägare vid Tönnersa Strand.

 

Monterat och klart…trodde jag.

Jaha, nu är det bara att dra på…

…men det blev endast 3 sekunder. Trots de härliga omständigheterna.

En liten del av det 20 km långa hanget.
Här är det 5 m högt. Längre norrut är
det 5-10 m högt. Mycket fint att flyga
antingen modell eller skärm här.

Casino med sin boll.

Kolla blicken på husse !

Energi…bara förnamnet !

Ett glädjeskutt av en Jack Russell…

…och en tvärnit för att plocka upp apporten.

Stolt liten dam.

Husse med sin Jack Russell.

Hej, jag heter Casino ! Vad heter du ?

Start- och landningsbanan vid Tönnersa Strand.

Kategorier
Naturbilder

FÅGELLIV…

 

 

 

 

..ur olika vinklar…

 

 

 

 

 

Vid min promenad häromdagen, som jag gjorde i stället för att flyga,
plåtade jag som vanligt lite grann. Inget märkvärdigt, men jag såg
fiskmåsar, som fiskade på ett sätt, jag aldrig sett förut.
Ganska intressant. Alla måsarna fiskade på exakt samma sätt.
Kanske de lärt av varandra ?

I övrigt en stilla strand, endast befolkad av en storskarv och strandens
vanliga tjuriga  träbeläten.

Stranden vid Lagaoset kraftigt påverkad av den sista hårda vinden.
Bäcken som mynnar i Lagan var helt uppdämd, så vattnet inte kunde
avledas. Jag skulle gärna se på,  när vattnet trycker sig igenom sanden
och faller ut i Lagan…

Om du vill så häng med mig på upptäcktsfärd…

Den gamle gårdvaren vid Lagaoset hade fått en ofrivillig förflyttning av senaste stormen.
Han var ganska vresig och sur under sitt stirrande mot havets horisont…

I ett naturskyddsområde som detta låter man nedblåsta träd ligga kvar,
för att bevara intrycket av ett naturskogsområde. Vackert är det !

Morgonfrost präglar växtligheten.

Bäcken som blivit uppdämd har stigit. Nu går den över den lilla gångbron.

Sanden ni ser på höger sida av Lagan är nyligen dit transporterad av vinden.
Just bortanför stolparna mynnade bäcken förut.

Fiskande måsar

Som synes, du ser hur djupt rötterna når…

När jag denna klara dag stod vid Lagan lät det som man haft ett “Änglaspel”
ja,  du vet,  det man har vid Julen där fyra änglar vrids runt av värmen
från ett par stearinljus och låter kläppar plinga mot små klockor.
Det var dock inga änglar , utan det var små isflak,  som klirrade ihop på sin färd mot Kattegatt.

En storskarv eller Cormoran som nästan vägrade flytta på sig.
Den var säkerligen inte helt frisk, men pallrade sig till slut iväg…

Den “Nya” stranden som ett resultat av hård vind.

Kustbevakningens plan kom sakta och tyst flygande under dess patrullväg längs våra kuster.

Bildresultat för kustbevakningen flygplan

Casa 212

Den numera och just nu platta stranden. Du kan se hur långt upp havet gått genom tångranden.
Inget ovanligt alls, utan det har varit så,  så länge jag minns.

Kanten av dynlandskapet är naggad av vattnet, men den kommer snart att vara rund genom vindens försorg.

Vattnet skapar sina mönster i sanden. Slumpmässigt ?
Ingalunda. Inget är slumpmässigt, som är  underställt fysikens lagar.

Som den Libyska öknen…utan kameler.

Lite kyla och stranden garneras med klirrande nyis.

Kategorier
Okategoriserade

MARIS TRANQUILLITATEM…

 

 

 

 

…kunde Laholmsbukten kallas i dag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30-_dsc8132

 

 

Ofta har jag beskrivit min strövtåg  mellan Lagaoset och
Tönnersa Strand på min blogg.

Det har inte varit så mycket flyg sista tiden, ty årstiden är sparsmakad
med tillfällen,  då man kan modellflyga. Men jag gör mitt bästa!

I dag är vädret vackert och då jag brukat förmiddagen för att promenera,
kommer jag att i eftermiddag, förhoppningsvis om jag hinner,  att ge mig
ut med min “Sparky” för lite
flygning. Det kommer redogörelse och video
på mitt bildkonto, som ni
med behörighet att logga in kan se på.

Det var,  då jag kom till Lagans mynning helt vindstilla och  temperatur
10 grader. Härligt i November med dessa temperaturer.

Min promenad ner till Lagan från parkeringen bjuder på många motiv
och jag fångade några.
Dessutom mötte jag en av de trägna fiskarna på väg
hem efter ännu en dag
med fiske utan ett enda napp. Men han sa,  att
det är inte fångsten som är
viktig, det är att man har möjlighet att
komma ut och uppleva naturen
och bara märka känslan: 

Jag lever och har förmånen att uppleva allt omkring mig.

Precis min åsikt också. Kan jag inte flyga,  kan jag uppleva en natur,
som i dag var enastående. Som ni ser i rubriken på denna posten, har jag
döpt den till “Lugnets  Hav”.

Laholmsbukten uppvisade inte en krusning.  Det enda som störde den
blanka ytan,  var där Lagan vällde ut i havet. Där bildades kort sjö med
stationära vågor, eftersom vattnet som rinner ut stöter på den uppgrundning
vid mynningen,  som skapats av Lagans förmåga att transportera sand och
deponera den vid mynningen.

För övrigt ingen rörelse på ytan.

Uppe i dynerna stod en samling militärer och hade någon form av
genomgång. Kändes märkligt att se militär personal här, med tanke på,
att vi nästan inte har något försvar mer…

Vid min promenad norrut observerade jag oljeklumpar i strandkanten.
Ska jag försöka härleda varifrån oljan kom, skulle jag chansa på,  att den
kom rullande på botten av Lagan. Eftersom Lagans vatten senaste tiden har
tagit nordlig kurs längs stranden,  är det naturligt att oljeklumparna hamnar
där. Oljan var bunden i sand och det var tjockolja. Klumparna hade formen,
som om de rullat längs botten av ån. Hoppas bara det inte kommer upp fler.

Ilandspolade maneter finner man hela året. Arten är öronmaneter och
i sällsynta fall blå brännmaneter och mera vanligt röda brännmaneter.
Att bränna sig ordentligt av en röd manet är otrevlig och förutom smärtan
kan det orsaka en allergisk reaktion, som kan behöva bekämpas med
kraftigt intag av steroider. (Kortison) Röda brännmaneter har längre
armar,  än man kan tro.

Som vanligt var strandkanten dekorerad av ilandflutna plastpåsar.
Plastpåsar i havet är vår tids gissel. Hur det ska lösas? Gör som i Kalifornien,

Förbjud plastkassar.

Jag trodde jag kanske skulle se en fiskgjuse, för det är ju ännu milt väder,
men det blev noll observationer. Endast patrullerande havstrutar och
vingelflygande kråkor.

Länsstyrelsen har avverkat mycket i den strandnära skogen, för att
återställa miljön, vilket kommer att gynna de djur,  som lever normalt
i en strandbiotop.

Det tycker jag är bra gjort, för att ha en länsstyrelse som är på hugget
med naturvård är viktigt. De som håller i detta hos myndigheten ska
vara människor som kan driva sina idéer och få de genomförda.
Det har vi nu.

Jag är övertygad om,  att besökande i området kommer att uppleva
ett väldigt lyft. Naturligtvis tog jag lite bilder och redovisar en del här.
Håller sig vädret i morgon,  ska jag dit med min modell.

Jag promenerade från Lagaoset norrut längs stranden till Tönnersa Strand.
Sedan upp till skogen och genom skogen tillbaka söderut till Lagaoset.

Cirka 8 km.

Så nu, häng med  en flanörs irrande vid Laholmsbukten !

24-_dsc8093

Man har gallrat kraftigt i den strandnära skogen.

28-_dsc8118

 Gallringen av tall och björk kommer att skapa en biotop av mångfald.03-_dsc8032

När man gallrar i dag, kör man inte som slåttermaskin över ytan.
Man sparar träd som är av betydelse för de som lever i miljön.

07-_dsc8038

Strandnära skog är utsatt för blåst och salt, vilket gör att träden inte växer som flaggstänger,
utan de försöker anpassa sig så gott de går. Därför ser det ut,  som de är drabbade av reumatism.

08-_dsc8042

Här säger tallen: Pardonnez mon pauvre apperence !
Allt i en djup bugning för besökanden.

32-_dsc8139

En tall som sticker upp en arm

09-_dsc8044

Stigen från parkeringen Lagaoset, som leder ner till Lagan.

10-_dsc8047

En varelse som ligger med nosen i vädret jämte stigen.

34-_dsc8149

Ännu en varelse som synes vara högfärdig…

33-_dsc8146

..fast denna strandvarelse verkar en aning mer timid…

35-_dsc8153

Framkomst till Lagan.

11-_dsc8053

Bäckens flöde har ökat något. Borde vid denna tiden på året vara 5 gånger mer vatten i bäcken.

12-_dsc8058

Detta är den mindre Sandhasaren, som med evolutionens hjälp har
fått sin nos så förstorad,att han har utvecklat stöd för den.

13-_dsc8061

Han,  som alltid hävdar ,  att han är den som bestämmer vid Lagaoset ,
var ganska lugn idag…

14-_dsc8065

..vilket berodde på att han hade fått ett barn…

37-_dsc8164

Där Lagan rinner ut bildades stående vågor, då Lagans vatten mötte uppgrundningen i havet.

16-_dsc8070

Rester av bordläggningen…

18-_dsc8077

Man pratar om Loch Ness-monstret…Då har ni inte sett Lagaos-monstret. Här är en nytagen bild

19-_dsc8078

Ett utomordentligt fint hang både för skärmflyg och för modellhangflyg.

21-_dsc8084

Som jag hävdat flera gånger, hanget är just å bra det kan bli, med de fysiska förutsättningarna som finnes.

22-_dsc8087

Kanten borta vid nedgången från parkeringen Tönnersa Strand.

42-_dsc8192

En…vad som kan vara illa medfaren blå brännmanet…men jag är osäker.

41-_dsc8188

Plastpåsarna är en  förbannelse för våra  stränder och  vår natur.
Hur lång tid tar det,  innan en påse är helt nedbruten ? Vi måste minska användningen av dessa
plastpåsar,
om inte ekosystemen ska skadas. Hur man löser det ? Enkelt. Lägg en avgift på varje
plastpåse med 3 kr, så
kommer garanterat användandet av plastpåsar att sjunka med 90 %.

I England har man lagt 75 öre i skatt på påsarna och det har minskat användandet med hälften.
I Kalifornien har man helt sonika förbjudet användandet av plastpåsar. Människorna märkte,
att
jorden gick inte under på grund av detta beslutet.

Vi har levt under flera hundra år,  då vi handlat utan plastpåsar. Skulle vi inte klara det i dag ?

40-_dsc8184

En vesen öronmanet, som ligger på stranden och väntar på sitt diskreta försvinnande.

39-_dsc8181

Då Lagan flyter ut i Laholmsbukten svänger den åt höger och lämnar det den fört med sig längs stranden

38-_dsc8173

Civilisationens avtryck i naturen. Tjockoljeklumpar i strandkanten.
Jag fann ett hundratal på 200 m strand. Kommer troligtvis via Lagan.
Blir uppenbarat till sommaren,  då de badande trampar i oljan…

36-_dsc8156

Lagans vågsystem i mynningen och bortom sträckande sjöfågel.

48-_dsc8242

Det finns inte många hinder på stranden som kan vara besvärligt vid landning med en modell.

46-_dsc8235

Här ser du hur ripströmmar formar stranden. Det är en varning för badande.

43-_dsc8193

Denna växtlighet talar om,  var dynkanten fanns innan stormen “Gudrun”…

20-_dsc8082

Hangkanten norrut från Tönnersa Strand.

19-_dsc8078

Västlig vind och du har ett perfekt hang för din modell eller skärm.

58-_dsc8289

En tall som tyvärr har brutit nyckelbenet…

57-_dsc8285

Nyuppsatta bostadsrätter, som har haft besök av någon..som försökt
hacka upp ingångshålet.
Det kan man förhindra med en plåtskoning, eller
att
man nubbar dit  pappspik runt hålet. Man ska aldrig fästa någon “sittpinne”
utanför ingångshålet. Det gynnar bara boplundrare av olika sorter.

56-_dsc8282

En gallring röjer de mest fantasirika former på träden.

51-_dsc8265

Björkskogen närmast dynerna har det inte lätt.
Dessa träden vet jag är
mer än 40 år gamla…

52-_dsc8266

En vacker skägglav…

53-_dsc8276

…som jag tycker sprider sig mer och mer mot förr…
Strukturen på växten tycker jag påminner om vissa cellstrukturer
vi förhoppningsvis har i våra hjärnor. Naturen vet vad som är bäst.

44-_dsc8218

Länsstyrelsen har satt upp en snygg sten, vilket bidrar till att höja statusen på området.

29-_dsc8126

När jag körde hem höll solen på att gå ner och sista bilden blir från Fladje Backe mot solen.

Kategorier
Naturbilder

INTE ÄR JAG DIREKT UPPLAGD FÖR MODELLFLYG NU…

 

 

 

 

 

 

…så jag fick bege mig ut  med min kamera…

 

 

 

 

01-01-_dsc3837

 

 

 

 

..till välkända marker. Det blev till Lagans mynning i Laholmsbukten.

Där jag varit många gånger, för jag genomför min motionsrunda där
nästan
varje dag. Jag kan min runda nu och märker minsta förändring
i naturen längs min väg.

Även om jag har usel syn just nu. Skulle blivit opererad i första ögat i veckan,
men kirurgen sjuk..
Är lovad att jag ska var klar med båda ögonen innan
1. December. Ska bli härligt.

Synen är viktig, om man är en observerande flanör eller för att inte tala om,
då man
flyger en modell. Speciellt som då jag flyger högt och långt ifrån mig.
Men som sagt,
snart kommer jag att se som i fornstora dar.
Synd man inte kan se ut som i fornstora dagar oxå…

Där Lagan mynnar i Laholmsbukten, platsen kallas Lagaoset, där sker
ständiga
förändringar i landskapet på grund av Lagans och havsströmmens
påverkan.

Mynningen ser aldrig likadan ut vecka efter vecka.
Jag undrar hur många tusen ton sand,  som Lagan och strömmarna i havet
flyttar
under en vecka ?

Vi har i regel en nordgående ström,  som viker in vid Hovs Hallar, följer
Laholmsbukten
och svänger ut riktning Tylön. Den medför näringsrikt vatten
söderifrån och transporterar
sanden som Lagan för med sig och avlagrar
längs stranden, som sedan av vindarna förs upp i dynlandskapet.

Å andra sidan,  vid nordlig vind,  har vi en sydgående ström, som kan sätta
med 2-3 knop
närmast stranden, vilket badande ovana vid förhållandena
ibland med skräck fått erfara.

Då jag var där häromdagen,  var det helt förändrat mot för en vecka sen.
Vi har haft ostlig = frånlandsvind vid Laholmsbukten i mer än en månad nu,
allt på grund
av ett högtryck över Skandinavien. Högtrycket försvagades,
men har nu börjat växa till
sig igen. Den mest trovärdiga vädertjänsten och
den mest ansedda i världen är yr.no
har förutsagt ostliga vindar minst en
vecka till.

Ostvindar är de sämsta,  då det gäller hangflyg. Vi har inga bra hang på
den vinden.

Då ska man bo i trakten av Ravlunda/Kivik.

Ostlig vind medför också för vanligt elflyg turbulens till skillnad från den
laminära
gradientvinden.  Gradientvinden  är förenklat uttryckt,  den vind,
som inte påverkas av dess friktion mot jordytan.

Nåväl,  jag flanerade runt och det som slog mig var stillhet. Det hände
inte mycket, 
det hördes inte mycket.
Har naturen redan slagit igen inför vintern ?

Lite liv observerade jag och jag tog lite bilder under min promenad.
Tiden går fort,
då man är upptagen med något,  man gillar. Men efter 2.5 timma
avbröt jag, då jag hade
andra uppgifter att utföra.

Alla bilderna tog jag med min Sony,  som hade ett 300 mm zoomobjektiv,
vilket ju har sina
begränsningar,  då det gäller näraliggande objekt.
Om min dåliga syn inte hade påverkat fotograferandet, 
kanske att resultatet
kunde varit bättre och om inte om funnits…

 

 

27-52-_dsc4363

Denna gamla tallen är nu död. Frid över dess minne och för en hjältemodig kamp
mot envetna vindar,
som till slut pinade livet ur den. Jag har följt den i minst 20 år
och sett den blivit svagare och svagare, tills
den förra året förlorade alla sina barr.
Nu stod den här under  de fallande björklöven.

02-03-_dsc3857

80 Cormoraner…de äter var och en ca 0.5 kg fisk om dagen. Vid Lagaoset finns ca 450-600 stycken.
Det blir ca  1800 kg fisk på en vecka, däri inräknat smolt man släpper ut.
Ja, jag kallar det Cormoraner, för det kallas fåglarna i Europa. Ett namn som
passar deras utseende och beteende bättre än det mesiga ” Storskarv.”

03-04-_dsc3859

En tanker på svaj i Laholmsbukten i väntan på att anlöpa ..

1-fullskarmsinfangning-2016-10-20-131955

Fartyget på bilden.
Här kan ni se alla fartyg som har AIS installerad vilket 99% har idag.

04-05-_dsc3865

Tur vi har Cormoranerna som vaktar…

 

05-06-_dsc3869

Denna Tjurbocken har legat och blängt här i ett par år…
att han aldrig tröttnar ?

06-08-_dsc3890

Jovisst, det blommar än. Använd Den digitala Floran för att artbestämma.

07-09-_dsc3907

Här brukar finnas en kraftig bäck. men som på så många ställen i
Sverige är den uttorkad på grund av exceptionell torka.

08-10-_dsc3912

Denna individen gör inte ens så många knop som vattnet i Lagan,
utan han,  ja ni ser ju att det är en hanne,  försöker väl bara hålla
sina få tankar samlade och under kontroll i sin träskalle…

09-13-_dsc3930

Lagans vatten  och havsströmmen bygger och raserar.

10-19-_dsc4065

Jag tycker att en kråka har en lika hotfull silhuett som Cormoranen har.

11-22-_dsc4091

När jag ser en Cormoran flyga just över vattenytan…

12-23-_dsc4092

…associerar jag av någon anledning till ett japanskt torpedplan
i Stilla havet under dess anflygning mot ett fartyg…

13-24-_dsc4107

Den gamle gårdvaren vid Lagaoset. Om möjligt
ännu vresigare efter att ha flyttats runt mot sin vilja…

14-28-_dsc4133

Kråkorna är predatorer med en inbyggd försiktighet.
Jag var 125 m från denna och kråkan lyfte,  så fort jag tog
upp min kamera…

15-31-_dsc4171

Strandade maneter har inbyggda lysdioder eller…

25-46-_dsc4287

De ändrar utseende hela tiden i vågskalpet.

26-47-_dsc4298

Speciellt om du fotograferar med blixt. Vilket jag
inte kunde då jag stod 3 m från den då jag plåtade.

16-33-_dsc4199

Detta belätet sa,  han hade besvär med en förväxt visdomstand
och han var på synnerligen dåligt humör…

17-35-_dsc4210

Här blommar det glatt i sol
Marviol

18-37-_dsc4229

Saltarven börjar bli lite ankommen nu

20-41-_dsc4265

…och klorofyllen backar tillbaka.

21-42-_dsc4270

 

22-43-_dsc4276

ser ut som en lysande juvel…

23-44-_dsc4281

 

24-45-_dsc4286

19-40-_dsc425212 km Västhang att flyga på om vinden är västlig.
Men nu…helt tomt.

Här nedan tre bilder från SMHI om strömmar. Läs här om du är intresserad.

1-fullskarmsinfangning-2016-10-21-103420

3-fullskarmsinfangning-2016-10-21-103714

Ovanstående mycket typiskt i Öresund.

1-fullskarmsinfangning-2016-10-21-140750