Kategorier
Okategoriserade Segelflyg

DÅ TINGEN ÄR EMOT EN…

 

 

 

 

…går det inte som man tror och vill.

 

 

 

 

Sedan relativt lång tid har mitt väder inte inbjudit till modellflyg.

Antingen har det blåst för mycket eller för lite, eller så har det regnat. Med tilltagande ålder,  har jag blivit aningen bekväm…

Dock, under min väderspaning såg jag,  att yr.no lovat bra väder i måndags. Det var förutsagt ca 3 m/sek N-NV, vilket är perfekt för Hovs Hallar.

Min 3 m elseglare sågs över och vid rätt tid for jag iväg, medförande modell och min drönare.

Min avsikt var att först fara till stranden och ta lite bilder med min DJI.

Vi möttes av i stort vindstilla och solsken. Det var som en föraning om tidig vår.

Iväg med drönaren och gjorde det jag skulle.

Jag upphör aldrig att förvånas över detta lilla teknikpakets förmåga…exempelvis den mycket långa räckvidden vad gäller radion.

Fortfarande vindstilla och på Hovs Hallar var det nordostlig vind. Alltså föll alternativet hangflygning.

Nu klockan 12 började Cumulusen blomma och jag fick tanken att köra till mitt flygställe för termik.

Så iväg och framkommen möttes jag av 3/8 Cu och vindstilla. Lite jubel i sinnet och ut med min modell och montera. Jag var väldigt full av förväntan och var ohyggligt flygsugen.

Jag slog på min nya radio …men intet skedde på modellen.

Jag tänkte,  jag har nog en urladdad acke, men det var inte så.

Besvikelsen hos mig var monumental, men det var bara att packa hop, fara hem, trots skyn var full av cumulusmoln. Vi vet alla,  att termiken är vassast under tidig vår.

Hemkommen undersökte jag mina prylar och först satte jag dit en ny acke. Hjälpte inte. Rev ur mottagaren och märkte då,  att Rx inte var bunden till modellen ?

Efter visst besvär band den och lättad tänkte jag,  att nu är det fixat ! Problemet var,  att trotteln funkade inte.

Jag kollade i “Output” på sändardisplayen och då såg jag, att trotteln gjorde vad den skulle, men motorn stod stilla.
Motorn var kopplad till rätt ingång på Rx. Kanal 3 Tx och kanal 3 Rx.

Eftersom jag har en ny tx, som inte är den enklaste att programmera, blev det att lite planlöst felsöka. Det gjorde jag i en timma.

Så nu var det dags att byta motor…det hjälpte inte.

Sen bytte jag reglage och skapade en ny modell i minnet.

Jag band modellen till TX och…

…av någon anledning fungerade det precis,  som det skulle…

Vad felet var ? Ingen aning…Jag hade väl gjort något fel.

Det hade jag. Jag hade valt fel modellminne och tagit ett minne,  som jag hade tagit bort, så det hamnade i “Raderatmappen”. Detta minne var galet programmerat vilket var orsaken till felfunktionen…

SÅ var det med den fina dagen , som slutade utan termikflyg.

Men allt ska ju inte var lätt eller ? Man blir visare av erfarenheten.

För att trösta mig gjorde jag ett litet bildspel med friflygande OT-modeller och det finns nedan.

Nu håller vi modet uppe och inväntar vår. I eftermiddag ska jag byta till sommardäck, så chansen att det blir snö kommer väl nu att vara överhängande ?

Jag tar chansen…

 

En åmynning någonstans.

Kattegatt låg helt blankt i solskenet.

Mitt ställe för termikflyg den 26 Februari 2024,
som bara blev en vändplats för mig.

Synd min modell fick stanna på marken……för konvektionen var kraftig i solskenet.

 

Friflyg

Kategorier
Termikflyg

HOPPET OM TERMIK…

 

 

 

…väcktes i går.

 

 

En vacker förvårsdag med sol och nästan ingen vind fick igång den adiabatiska aktiviteten i luften.

Eller på svenska, det började blomma Cumulusmoln.

Ett tecken som hos mig triggar igång lusten att flyga termik med någon av mina modeller.

Första riktiga termikflygningen på våren är en för mig en nästan symbolisk upplevelse. Det är för mig en bekräftelse, att nu börjar segelflygsäsongen.

Fastän det bara var den 6 Mars, upplevde vi en överdådig dag med Cumulusbildning. Jag ångrade, att jag inte hade min modell med, så jag kunde utnyttja tillfället.

Men jag hade andra avsikter med min tripp.

Nu vet jag, att säsongen är på gång…

Det vackra vädret vi hade i måndags tog ett abrupt slut tidigt tisdag med en snöskvätt. Indikationen att något var på gång, såg vi redan sent i går eftermiddag, då höga moln från fronten dök upp från väster.

I dag hade vi klockan 0700 ca 5 cm snö i Halmstad.

…och jag som  i våryra satt på mina nya Michelin sommardäck på bilen…

Får väl montera snökedjor…om någon minns detta hjälpmedel ?

Här några bilder i alla fulla fall;

 

Cumulus Congestus

Härliga nybildningar med hög molnbas.

Redan på eftermiddagen dök de första tecknen upp på den annalkande fronten med sina höga moln.

Kategorier
Termikflyg

JAG GER MIG ALDRIG…

 

 

 

 

…då jag bestämt mig för att modellflyga !

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade spetsat på att åka till Hovs Hallar för ett par hangrundor
i fredags, med hänsyn taget till,  att yr.no lovat nordväst 5 m/sek.

Nu vet jag, att då vi befinner oss i ett högtrycksläge, kan det vara
problem med vindstyrkan. Dock räknade jag med, att det borde
blir sjöbris fram på dagen,  då solen värmt på.

Men eftersom jag har stort förtroende för yr.no,  var min bil lastad
0830 för avfärd.

Vid Östra Karup jämte E6 fladdrade flaggorna på och indikerade nord.
Bra tänkte jag, det kan inte vara bättre.
Vid Båstad – Kattvik hade vi samma vind; nord ca 5-6 m/sek.
Allting tycktes bra.

Vid parkeringen HH visade flaggan på NNV och cirka 4-5 m/sek.

Alltså nedmarsch till Segeltorpshanget där jag till min förskräckelse
möttes av 0.5 m/sek Nordväst…

Obegripligt i och för sig, men jag vet,  hur vanskliga riktningarna
kan vara runt Hovs Hallar.

Vad att göra, jo jag monterade och förberedde mig i väntan
på vind.

Efter ungefär 1 timmas väntan och filosoferande såg jag en
skugga
på havet,  som sakta kom närmare. Först tänkte jag,
vis av erfarenheten,
att det var en molnskugga, men det var
det inte. Det kom ett Cumulus
Congestus farande och det
var det molnets kallras,  som syntes på havet.

Nu gällde det att vara på alerten. Så fort min vindvimpel
började vifta kastade
jag ut min Spirit. Jovisst, den gick
utmärkt att flyga,  i den då tillfälligt rådande
pusten.

Jag skäms lite, men jag flög 14 vändor, eller så länge som
pusten
varade. Den varade 5-6 minuter.

Sen hade jag att snabbt rädda mig in för en medvindslandning,
som
lyckligtvis gick bra.

Tala om att utnyttja tillfället.
Dock insåg jag, att det blir inte flygbart här mer idag,
utan det är till
att plocka ihop och dra vidare. Klockan var
nu 1030.

I bilen hade jag min HyperAva och jag bestämde mig för
att flyga
termik vid Tjärby.

1145 startade jag min Ava vid Tjärby i västlig vind ca 5 m/sek….

Det var härlig kry korkverkan !

Jag satt i min flygstol och njöt. På vingen på min modell
hade jag
min Mobius på en pinne,  som filmade min modell.

Efter 3 timmar i luften och en kort paus däremellan landade
jag
tillfreds i mitt flygsinne ca 1515.

Du ser, du ska aldrig ge upp, om du är en sann modellpilot !
För då får du din belöning att lägga i erfarenheternas
kammare
i din hjärna.

Lite bilder av olika slag från systemkamera och Mobius.
Mobiusbilder klippta ur videon.

Hoppa i och häng med !

Du ser havet ligger blankt vid HH…

Inte mycket hopp om vind här inte…

Men vid Tjärby där blommade Cumulusmolnen

…och vimpeln viftade muntert sin signal; 4 m/sek Väst !

Bara att hiva iväg

 

Ett ganska trevligt perspektiv, om jag vill filma min modell i luften

 

Det blir rätt snygga pics, trots dålig upplösning då bilden är klippt ur en Mobiusvideo.

880 timmar i luften nu !

Åtdragen handbroms, dags att landa

Snart sitter hon där !

Kategorier
Termikflyg Väder och vind

UTMANA ÖDET ?

 

 

 

Blixt och dunder !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter debaclet med min Dean-kontakt åkte jag ut
för att kolla
funktionerna på min HyperAva.

Jo,  jag vet,  jag har bytt kontakterna som var slitna, men
jag ville övertyga mig under realistiska förhållanden, att
allt är 100 % ok.

Därför drog jag till mitt flygställe. Det var nästan vindstilla,
då jag ankom kl 1000. Solsken och begynnande Cu-bildning
i kanterna. Där jag var, rådde torradiabatik.

Förutom att jag fixat kontakterna,  hade jag klätt om sidorodret,
då den gamla klädselen var raddig…

Så igång med all elektronik,  koll av räckvidd, roder åt  rätt
håll och fulla utslag.

Allt är som det ska vara och just som jag skulle starta, kom
en glada flygande och la sig i en blåsa framför kanten.

Naturligtvis ville jag plåta  den, men det hade flyttat sig,
så jag fick inte de bilder  jag ville ha, men de får duga.

Sen åter till starten. Jag kastade iväg,  kameran i modellen
tickade på sina 2 bilder i sekunden som vanligt.

Jag styrde min Ava mot blåsan,  där gladan låg och på 50 m
höjd slog jag av motorn och började kurva i en ojämn och
inte speciellt stark blåsa. Men efter 1 minut och lite
justeringar sa min Picolario,  att jag steg med 1 m/sek under hela
varvet.

Jag tog mig upp,  så långt jag behövde och sedan kunde jag sitta
i min flygstol och njuta av flyg och natur.

Sammanlagt fick jag 3 timmar i luften endast avbrutet av en
kort vätske och batteribytarpaus.

Under min vistelse hade jag märkt,  hur kraftig Cu-tillväxten var
och att molnen drog sig mot mig. Redan 1130 hade det bildats
Cumulus Congestus och dessa var på gång,  att slå hål på
inversionen och bilda CumuloNimbus.

Detta kan bli något häftigt i väderväg, tänkte jag.

Strax efter kl 12 hörde jag de första åskknallarna, men jag
bedömde,  det skulle vara ok att flyga en stund till.

Molnen hade gått över till mäktiga Cb och då de närmade sig,
märkte jag en markant vindökning och temperatursänkning.

Således tog jag beslutet,  att landa innan regnet kom.
Lite surt, för termiken var rekordeligt stark nu.

Landning, demontering och inlastning i bilen för avfärd.

Jag skulle ett ärende till markerna där jag jagar och det
var i riktning åskvädret.

Då jag kommit en bit närmare åskan,  såg jag vilket monumentalt
Cb-moln där fanns. Det var fullt utvecklat med städet längst
upp och omgivet av iskristaller.

Dessutom,  i den södra änden av molnet,  hade det börjat
att bildas den typiska valken av moln, som
utmärker en
Gust-Front.
Googla,  så får du reda på, vad det är.

I anslutning till molnet möttes jag av intensivt blixtrande
och ett kraftigt regn med stora hagel i.

Jordbrukarna i trakten fick i alla fall en riktig rotblöta !

I basen på molnet, som jag nästan…vill kalla en SuperCell,
kunde jag se virvlande luft, som utmärkte sig som små trattar
mot marken.

Dock såg jag ingen av tromberna som fick markkontakt.
Det är typiskt,  att det bildas tromber under höga
moln,
då det förekommer kraftiga uppvindar där.

Denna vädertyp med passerande kallfronter är mera vanlig
i augusti/september,  vilket manifesteras av åskväder och
kraftigare tromber.

Efter passage av molnen kom jag åter ut i strålande
solsken.Tala om kontraster !

Om jag hade åskledare då jag flög ? Nä, men jag har blixtlås !

 

Jag tog lite bilder, vilka illustrerar min dånande flygdag.

Hoppa in !

 

 

Här vid X:et hade min Ava landat , då den var ute på egen flygtur. Betänk den hade
ca 1.5 m höjd vid sädesåkerns vänstra kant.
Gled över den sådda åkern, passerade
den lilla vägen, passerade
ett körfält, gled med ett nödrop över mittstaketet, klarade ytterligare
ett körfält för att sedan landa just vid dikeskanten. Stabben låg 1 dm från vägens asfaltkant ! 

Nu ska vi flyga igen…

Motorstart och kameran medföljer som nästan alltid…

Start

Jag startar aldrig på fullgas…

…utan jag nöjer mig med ca 60 % trottel…

…så det är därför jag aldrig behöver ladda min acke när jag är ute för att termikflyga…

…vilket gladan gör här…

…den är en dålig termikflygare jämfört med en ormvråk eller en gammal ärrad HyperAva !

Naturen stå i sin yppersta blomning just nu i början av högsommaren.

Allt som kan blomma gör det nu i syftet att locka insekter för pollinering.

Min modell efter fullgjort värv.

Det för mig viktigaste; Min modell och min flygstol.
De flesta, med ett undantag, har förstått hur viktig
stolen är för mig, då jag har en havererad rygg.

Cu Congestus på gång.

Molnen växer och det regnar ur kärnan.

Det blev labilt skiktat efter en kallfront passerat. I gränsområdet mellan kall och varm luft
finns förutsättningar för just det väder jag beskriver.

Här växer molnen på höjden. Termiken, uppvindarna i molnet är så starka
så den kan slå igenom inversionen.

Här kan man ana konturen av ett Cb.

Mörkret kommer…

Här tycks som en explosion har inträffat…

Det närmsta molnet är en GustFront som håller på att bildas.

En solbelyst väg på landet och i fonden ett apokalyptiskt moln.

Jag tycker det åskar mindre nu,  än då jag växte upp ?

 

 

Detta är en hemlig bild egentligen…för det är avtrycken av ett UFO som landat i åkern…
Denna bilden vore väl något för tefatskonspiratörerna eller ?

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

VISST KAN DU UPPLEVA DRAMATIK…

 

 

 

 

 

…som naturen bjuder på utan kostnad.

 

 

 

 

 

 

 

Spännande väder kan skapa starka intryck och stimulera
din fantasi.

I lördags sen eftermiddag passerade en liten kallfront västerifrån
över oss. Det medförde, att luften blev labilt skiktad, vilket gör att
 starka vertikala rörelser i atmosfären blir möjliga.

Det bildades kraftfulla Cumulusmoln, som under ständig energitillförsel
från det relativt varma havet växte stadigt och blev Cumulus Congestus.
Congestus ? Tänk på det engelska ordet för “Förstoppning” Congestion,
så förstår du hur ett sådant moln ser ut.

Regnområden, som var mycket lokala, drev in mot land i den relativt
friska vinden.

Längre ut över Kattegatt såg vi ett Cb-moln eller Cumulonimbusmoln.
På svenska åskmoln eller bymoln.

Molnet, som ni kan se på bilden, höll på att falla ihop, men det hade det
typiska utseendet med ett städ och toppen av molnet låg på  uppskattnings-
vis 8-10000 m höjd.

Men någon åska fick vi inte över land, allt enligt denna sida.

Så  i stället för att sova framför tv eller surfa planlöst på datorn,
åk ut och upplev naturens dramatik !

 

 

Moln och nederbörd rullar in över Västkusten.

Regnskurarna, mycket lokala, driver in över land.

Om det regnar och solen skiner genom regnet, delas det vita ljuset upp i spektrumets färger.
Det berör på att vattendropparna fungerar som en lins, vilken bryter ljuset.
Om du kör vattenspridaren i din trädgård, kan du även där se en miniregnbåge.

Kommer två regnskurar, då blir det två regnbågar.

Ett Cumulus Congestus som nästan ser ut som en nebulosa, 
vilken Hubbleteleskopet fotograferat.

Här är ett stort Cb-moln, som har avgivit en stor del av sin energi
i form av åska, regn och kraftiga vindar.

Molnet har den typiska formen av ett åskmoln med en städliknande
överdel.
Höjden på molnet 8-10 km. Molnet håller nu på att falla ihop.

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

UT UR DIMMAN…

 

 

 

 

 

…kom jag i söndags, 

efter att ha blivit hindrad

av dålig sikt i två dagar.

 

 

 

 

 

 

_DSC3358

 

 

 

Jag var helt inställd i går, att vädret skulle bli perfekt på HH i dag söndag.
Enligt yr.no skulle det bli NNV.
Men det sprack. Kl 1130 blåste det sydväst
1.4 m/sek på Hovs Hallar och 
det var markdimma.

Eftersom jag alltid är flygsugen, spanade jag inåt landet och såg då,  att
där inte fanns någon dimma.

Alltså blev det lite omdisponering av resurser och resmål.
Jag beslöt att flyga termik med min trogna Ava,  på en plats som jag vet är
suverän för det syftet, oavsett om sjöbrisen rasar som värst, för hit orkar den
nästan aldrig.

På plats kollade jag av läget och vinden var ca 2 m/sekunden från  väst
och i skyn hade vi 5/8 Cu med mycket hög molnbas. Uppskattningsvis
ca 6000 ft. SÅ nog var det möjligheter för termikflyg.

Jag monterade, kollade före flygning roder fria och fulla roderrörelser  åt
rätt håll och att min FailSafe var rätt inställd. För man kan aldrig veta !

Sen iväg och ett lugnt motorstig till 100 m,  där jag slog av motorn.
Försökte hitta termik, men det var stendött i luften. Jag gnetade, men
fann ingen korkverkan,  så jag landade.

Efter 5 minuter började vinden blåsa från öster, alltså tvärs emot huvudvinden
och jag anade,  att en blåsa släppte därav vindskiftet.

Så jag hivade iväg modellen, klättrade till 150 m och stängde motorn.
När jag stiger med motor,  tutar ju varion hela tiden ganska uppfordrande.
Efter stängningen på 150 m fortsatte den tuta nästan hysteriskt, så jag
fattade,  att jag tagit en stark blåsa.

Det känns gott, när man har bra stig hela varvet och man kan justera sin
kärra och riktigt finflyga den i blåsan.

Flyger jag rent i blåsan,  stiger jag bäst. Höjdangivelserna sprutade på
i 50 m intervall, eftersom jag konfigurerat min nya Picolario på det sättet.

Ja,  jag var mycket högt på kort tid och avbröt av det enkla skälet,  att Avan var
svår att se på grund av avstånd, bakgrund och rådande ljus. Dessutom
stod en passerande bils passagerare och ställde frågor, så jag var ju inte helt
koncentrerad på flygningen. Det måste man vara,  om man tänjer gränserna.

Trots jag drog full aerodynamisk broms på Avan, vilket innebär bromsklaffarna
står i 90 graders vinkel kontra vingen, steg den i blåsan. Det betydde, jag var tvungen
att gå på rakkurs,  tills jag kom ut i sjunket, där min Ava tappade höjden som en sten
och jag kom ner i ett nafs.

Att som  en mycket aktiv modellflygare få komma ut en vårdag med sin fina modell,
samtidigt som betingelserna är positiva, det är en härlig upplevelse.

Det kan jag  aldrig få framför en tv,  eller om jag planlöst irrar runt på
internet. Vid sådana tillfällen kan jag inte få min modell i luften fort nog,
kan jag tycka.

Nej, inget kan ersätta verkligheten, såsom den var i söndags.
Den verkligheten ger i alla fall mig mycket glädje, positiva upplevelser och laddar
mitt interna batteri !

Min första start var kl 1200 och jag landade för dagen kl 1500. En kort paus inlagd
för att byta batteri i kameran, annars flög jag hela tiden.

Fast jag erkänner…det är bättre då temperaturen är 25 grader i stället för 7 !

Tyvärr,  fick jag inte med mig bilder hem från min vanliga kamera…jag hade glömt
minneskortet på bordet hemma.
Jag tyckte kameran fotograferade lite väl  snabbt och aldrig tog paus,
när jag
plåtade. Då jag kör avtryckningen enligt ksp-modellen, brukar den stanna
någon
sekund efter 10 bilder  och ordna till sitt processorminne.
Men det skedde inte nu,
varför jag borde anat ugglor i mossen.

Men jag lär mig till nästa gång. Jag tycker det låter ungefär lika korkat gjort
av mig,  som då Svante Grundberg  i “Sällskapsresan” glömde ta bort
objektivskyddet på sin 8 mm filmkamera…

Jag såg lite fåglar och djur och naturligtvis stannade jag för att klämma  några bilder,
som ett minne av en fin dag med termikflygning med min fina och ytterst vältrimmade
HyperAva, som bara flyger och flyger….

DCIM217GOPRO

Släppet första starten.

DCIM218GOPRO

Så här ser marken ut där jag flyger…en GoProbild

DCIM218GOPRO

…kan väl inte vara bättre !

_DSC3335

Min Ava högt i skyn…_DSC3347

Bilderna på Avan tagna med 300 mm zoom…

_DSC3365

…så ni förstår att avståndet är stort.

_DSC3369

Denna bilden tagen på 400 m höjd och 200 m horisontalt  från mig.
Om mina avståndsuppskattningar är ok, så är avståndet kameralins
– modell 447 m…

DCIM218GOPRO

Inne i markägarens skog, ligger isen kvar på mindre gölar 20. Mars.
Jag är bekant med markägaren och han har berättat, hur intensivt man
får arbeta,  för att få en skog som producerar goda produkter och i  tillräcklig
mängd. Det gäller,  som skogsproducent,  att tänka 25-35 år framåt…

DCIM219GOPRO

Vad säger ni,  som har kunskap om segelflyg och meteorologi ?
Är det 4/8 Cu ? Med en mycket hög molnbas. Kan det bli bättre ?

DCIM221GOPRO

På väg att landa för dagen.

_DSC3284

Tofsvipan ett vårtecken så gott som något.

_DSC3298

_DSC3305

Under vår och försommar flyger tofsviporna tumlande och till synes utan styrsel i luften…

_DSC3392

Jag ser mer och mer dovhjortar i markerna…

_DSC3406

…precis som jag ser mer och mer sångsvanar på knölsvanens bekostnad...

_DSC3426

…liksom jag ser mer och mer grågäss och tack och lov mindre och mindre Kanadagäss.