Kategorier
Old Timer flyg

EN LITEN HYLLNING TILL MARKKU OCH MATTI…

 

 

 

…modellflygkamrater från Finland som lämnat oss.

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

MERA OT-FRIFLYG

 

 

 

Jag tröttar väl inte ut dig med mina bilder ?

 

 

 

 

 

 

För här kommer ett litet bildspel med bilder
från perioden 2010 – 2020.

Bara några ögonblick och människor att minnas.

Tiden går…

Häng med !

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

ÖGONBLICK FRÅN “STIBNER MEMORIAL” I SKÅNES FAGERHULT JULI 2022

 

 

 

 

Vi var ju inte så många…som flög.

 

 

 

 

 

 

 

OldTimer friflyg med skalamodeller är inte den mest spridda
hobbyn i sagolandet Sverige…men det finns en kärna av
entusiaster, som hängivet håller intresset för ovanstående
vid liv.

Problemet är att medelåldern är hög och därav följer att
Karon regelbundet ror entusiaster över gränsfloden Styx.

Det är inget vi kan påverka, för livet är sådant.

Problem två är bristen på rekrytering av nya medlemmar
till just denna delen av vår hobby. Det mesta möjliga är
försökt, men mot tv, Ifånar och datorer tycks vi slåss förgäves.

Människor kanske föredrar att leva i en virtuell värld idag…

Jag försöker dra mitt strå till stacken för att sprida info
om OT-Friflyg genom min blogg här och andra sociala
media.

Som sagt, vi var inte många i Skånes Fagerhult, men vi
som var där flög och umgicks och hade roligt.

Det är ju detta,  som är meningen med hobbyn, att nå sina mål
med sin modell och ha goda upplevelser, som inspirerar till
nya utmaningar.

Jag har inte så många nya modellbilder att redovisa, men
det jag har kommer här på bloggen.

Kanhända jag publicerar dubbletter, men det får du
stå ut med…

Lite ögonblick bara utan kommentarer, för ni är så kunniga,
så ni vet vad det är !

Förresten vinjettbilden längst upp tycker jag symboliserar
en hängiven modellflygare.

Hans blick och  fokuseringen på starten och modellen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

NÄR JAG HÖR FRASET I BREVLÅDAN…

 

 

 

…då vet jag, 

att Sveriges bästa modellflygtidning

har landat hos mig.

 

 

 

 

 

 

Vilken tidningen är ? Jo, naturligtvis “Oldtimer” organ för SMOS.

Den enda tidskrift jag får,  som är emballerad i plast.

Alltid läsvärd och välskriven. samt innehållande nyttig info
om kommande tävlingars tidpunkt och plats.

Jag klippte några bilder ut “Oldtimer” för att kittla ert
intresse för OldTimer Flyg.

Vill du ha tidningen ? Gå hit, så får du den info som behövs
för att bli lycklig medlem i SMOS.

 

 

 

 

 

Ur Sten Perssons samlingar

 

 

Tyska motorer från nazitiden.

 

Frog-modeller, som var en grabbs dröm vid tidigt 50-tal…

 

…de fanns att köpa hos sportfiskefirman Birger Larsson vid Laholmsvägen.
De var ganska dyra,  så mest blev det att stå och dregla vid skyltfönstret.

 

Nedan en nybyggd HiFly från Graupner.

Kategorier
Old Timer flyg

NÄR BLIR DET MODELLFLYGVÄDER…

 

 

 

 

…för nu är det bedrövligt !

 

 

 

 

 

 

Som jetströmmarna ligger nu på norra halvklotet,
kommer lågtrycken på löpande band över oss.

Naturligtvis medförande kraftiga vindar och nederbörd.
Inte så där roligt, om man är en flygsugen modellpilot.

Jag vet, vädret kan jag inte påverka, men jag får gnälla.

Det vore roligt,  om vi kunde få ett läge med arktikluft
med nordliga vindar i ett högtrycksläge, som kunde ge
oss lugna hangvindar på Hovs Hallar…som förr i tiden.

Kan jag inte flyga, får jag gräva i mitt lager av bilder,
på sådant som redan timat.

Så här kommer lite bilder,  från den tid vi träffades
och flög.

Hoppas det ger dig en känsla,  av hur det kan vara…

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

OLD TIMER FREE FLITE SWEDEN…

 

 

 

 

For us who just can not get enough of  free flying models.

 

 

 

 

 

 

 

 

Enjoy…?

 

 

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

MERA OT-FRIFLYG.

 

 

 

 

…och nu blir det bilder !

 

 

 

 

 

Hoppas du inte tröttnar ?

 

 

 

 

&nbsp

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

DET HÄNDER INTE SÅ MYCKET…

 

 

 

 

…på modellflygfronten just nu…

 

 

 

 

 

 

 

Fast det är klart, lite bilder kan jag alltid bjuda på.

Här kommer några bilder och ett bildspel före Covid_
oket lade sig över oss.

En tid då vi kunde samlas utan hinder.

Jag undrar,  om allt kan bli som förr ?

Men hur som helst, gläd dig åt hur vi kunde umgås
med våra modeller.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

SM I FRIFLYG FÖR OT-MODELLER 2021

 

 

 

 

 

 

Allt tycktes vara emot oss, men vi genomförde tävlingen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förutsättningarna för SM i OT-friflyg var synnerligen dåliga.

Vi har en pågående Covid-pandemi, det regnade varje dag,
vi hade kraftig och byig vind och vi hade att springa runt
på de blöta skånska leråkrarna.

Med de förutsättningarna inleddes och genomfördes årets
tävling i Bollerup utanför  Tomelilla i Skåne.

Jag var med och fotograferade, vilket hämmades av uselt
ljus. Så det blev som det blev. Jag gjorde mitt bästa med 
de resurser jag har.

Bilderna presenteras i kronologisk ordning, varför det ibland
kan uppstå logiska bildkullerbyttor, men det får du stå ut med.

Dels blir det bilder på bloggen och dels blir det presenterat
som enkla bildspel via inbäddade filer på Youtube.

Bilderna har jag försökt ta,  så det ger betraktaren en känsla,
för hur det är att flyga OT modeller,  som är friflygande.

Sammanlagt blir det 4 poster på min blogg…tror jag.

Jag kan säga,  att efter hemkomsten var jag aningen trött…

Men här är första posten. Håll tillgodo !

 

 

Just precis, grått, regnigt och blåst !

Lasse från Anderstorp tunar sin diesel.

Martins blick säger allt trots skitväder; fokusering och vilja !

 

Del I

 

 

Del II

 

Del III

 

Videosnuttar

 

 

Det kommer ytterligare tre (3) Photostories.

 

Kategorier
Old Timer flyg

LÅT OSS LUTA OSS TILLBAKA OCH NJUTA AV…

 

 

 

 

 

…denna vackra friflygande modell av Vickers Nene !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Under mina färder på YouTube hittar jag ibland något,  jag vill visa
på min blogg.

Denna modell av den brittiska Vickers Nene visar dels hur vacker
en friflygande skalamodell kan vara och dels,  hur piloten/byggaren
genom idogt arbete fått modellen att flyga,  som han vill.

Jag blir mycket imponerad av modellen,  som visas på videon.

Detta är,  vad jag kallar modellflyg.

Bilderna är från videon och den är publicerad på YouTube och
därmed möjliga att använda utan att inkräkta på någon (C)
bestämmelser.

Respekt för pilot och fotograf !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Gästskribenter

INGVAR NILSSON SKICKADE EN KOMMENTAR…

 

 

 

 

 

…om mödan att programmera …

 

 

 

 

 

 

Jag fick ett mail från Ingvar och som vanligt var det intressant,
så här kommer det:

Hej!

Att programmera sådana häringa grejer brukar oftast sluta med,
att iallafall jag erkänner mig besegrad. Dessbättre är jag varken

tävlingsmänniska eller särskilt prestigebelastad så jag kan be om hjälp.

Varför håller jag på med friflyg och linstyrt modellflyg?
Jo för linflygandets del så är det fortfarande helt analogt och fullt
begripligt för alla –här är det övning och känsla som gäller.


I fråga om friflyg av äldre slag utan en massa finesser som vingar
som ändrar profil och spännvidd,  som det numera blivit i
FAI-klasserna är det trimflygningar som gäller för att hitta modellens
perfekta trim. När man släppt modellen så skall den sköta sig själv.

Jag har en modern skapelse för klass F1S (tidigare E36) som är en
friflygande motorklass med elmotor. Grundreglerna säger 10 sekunder
motortid och oftast har vi 2 eller 3 minuter max flygtid.

Hur länge modellen flyger beror ju i första hand på ifall den är
bra trimmad,
i andra hand att man skickar iväg den i en termikblåsa
och inte minst
att man programmerat motortid och flygtid rätt.

Jag har en F1S som heter Joulebox och köps som byggsats från Kanada.
Man kan köpa den i olika komplett-grader, som ritning, shortkit som
är spryglar och litet småkrafs, et standardkit som är komplett men
utan elektronik och motor, eller en fullt komplett sats med precis allt
utom batteri.

Timern i denna kompletta sats är en sådan där man skall hålla in en knapp,
sedan trycka t.ex 8 ggr för att den skall gå till program 8… kanske blir det
7 pip från den men jag tror det är 8… på 9 olika program skall alltså denna
modell kunna dels trimmas för bra motorflykt med kanske olika motortider
och även olika mycket effekt.

Dessutom när man trimflyger och råkar komma i termik vill man inte gå
en kilometer för att leta efter modellen utan man
vill att den skall flyga
kanske 5 sekunder så man ser att den tar ur på rätt 
sätt när motorn
stannar, man vill kanske flyga 30 sekunder för att se dels
hur glidet är,
dels om den kurvar som tänkt.

Ja det är gott och väl, det finns ett alltså ett program som ger 10 sekunder
motor med full effekt och 115 sekunder innan termikbromsen slår till.
Retfullt om modellen bara är 5-6 meter över marken och bromsen går till,
den landar på kanske 118 sekunder medan maxtiden är 120. Å andra sidan
räcker 115 sekunder bra om modellen är på 100 meters höjd… då blir det
en max med några sekunders marginal.

Vid en flyoff (alltså om det är 2 eller fler tävlande som har flugit bara maxar
och alltså så att säga står på delad första plats vilket man avgör med en flyoff
där man oftast ändrar antingen maxtid eller kortare motortid). Ja då räcker
inte den här enkla timern.

Jag lyckades få köpa samma sorts timer som de flesta använder i Sverige
(den tillverkas inte längre). Denna kräver en programmeringsenhet som dock
är i fickformat.

Här kan jag ställa motortid 0,1 till 99,9 sekunder, jag kan ställa motoreffekt
och jag kan välja tid för termikbromsen från motortid plus 1 – 999 sekunder.

Ja här satt jag och försökte få den dumma timern att bli programmerad.
Jag bad om hjälp – njaaa de två främsta F1S-flygarna hade inte riktigt tid.

Men så dök Martin – alltid lugn och hjälpsam – upp och sa att han kunde
hjälpa mig. Ja det största felet jag gjort var att inte avsluta programmeringen
med att hålla nere ENTER-knappen tills displayen kvitterade att programmet
hade laddats. Och sedan var det att positionera servot för termikbromsen –
jag begrep inte hur jag skulle få servot i rätt läge men det fixade Martin på
några minuter.

 
Sedan ligger det jag programmerat kvar tills jag ändrar det aktivt.

Bagateller? Kanske, men om man inte kommer vidare så kommer man INTE vidare.

MVH / Ingvar

 

Kategorier
Old Timer flyg

JUST ANLÄNT I BREVLÅDAN…”OLDTIMER”…

 

 

 

 

…den bästa modellflygtidskriften i Sverige.

 

Det jag helst vill höra komma frasande i brevlådan
i sitt plastfodral är tidskriften :
“Oldtimer”, utgiven av

Svenska Modellflygares Oldtimersällskap.

En tidning full av kunskap, erfarenhet och nyfikenhet som inspirerar
och
skapar lusten att bygga och flyga,  det man själv åstadkommit !

Bliv medlem och du  får du denna  publikation också,
vilket gör,  att du kan uppleva samma  känsla som vi ! !

 

 

 

 

Utdrag ur aktuell edition av “Oldtimer”

 

Läs om klassiska modellmotorer.

Kategorier
Old Timer flyg

SPAD VII DEL II

 

 

 

 

 

Ingvar Nilssons nya friflygande skalamodell Spad VII.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det kom en lägesrapport från Ingvar och hans pågående bygge
av en Spad VII.

Inte det lättaste projektet för friflygande modeller, men allt
behöver inte vara lätt, även om vi bor i landet Lagom.

Här kommer Ingvars egen rapport och likaledes hans bilder.

Håll tillgodo och dröm dig till sommaren…

Ingvar inleder med en vindlande historia om en eldsprutande An-2,
här kommer den:

“Wind in the wires!”
(Kanske Ingvar tänkte på den engelska boken
 
” Dubbeldäckare är något visst.  Långt innan jag var intresserad
av flyg,  var jag ute på “bonnlandet” på strandängarna vid floden
Wislas södra lopp sydväst om Krakow tillsammans med min
då blivande hustru. Det var vid byn Chernichow.
Här fanns hennes släkt på pappas sida och en gammal faster
bodde kvar i ett litet gulligt hus.
Vi gick den gamla vägen, som nu knappt var en stig ens ner
till “färjeläget”,  där det fanns en linfärja,  som tog 3-4 bilar åt
gången.

Det var solig högsommar och rätt sent på eftermiddagen.
Ett märkligt ljud hördes, liksom från en småbåtshamn, när
det blåser storm.”

 


“Jag tittar snett bakåt – minsann en Antonov AN-2
kommer precis mot oss på låg höjd, kanske 15 meter.
Piloten skulle landa längre fram på strandängen,  visade det sig,
men innan dess måtte han sett min förvånade min och precis
jämsides, gjorde han något med den stora stjärnmotorn, som
spann tyst på tomgång, så att en eldsflamma som var flera meter
lång helt plötsligt slickade den redan sotiga vänstersidan på AN-2an
och som följdes av en fruktansvärd knall. 
Väl hemma på jobbet var jag givetvis tvungen att konsultera någon
av mina flygande arbetskamrater – det fick bli Göran, som förutom
s.k. Radiokemist (en radiokemist jobbar med inmärkning av såväl
stabila som icke stabila isotoper av främst Väte och Kol) en
Champagnekännare med egen importfirma och som  dessutom
kunde berätta rätt intressanta saker om flygmaskiner. 
Jodå – en Antonov AN2 kunde flyga i c:a 45 km/h mycket tack vare
sina slats på båda vingarna. Inte nog med detta , den har såväl mycket
kort landnings-  som startsträcka.”

(Slatsen var automatiska och hölls inne med gummiamortisörer.)
Ur flyghandboken för An-2:

“If the engine quits in instrument conditions or at night, the pilot should
pull the control column full aft and keep the wings level. The leading-edge
slats will snap out at about 64 km/h (40 mph), and when the airplane slows
to a forward speed of about 40 km/h (25 mph), the airplane will sink at
about a parachute descent rate until the aircraft hits the ground.”  
Framkantslats.
“Eftersom Göran är kemist halkade han snabbt över till hur mycket
toluen man måste blanda i modern bensin för att den stora motorn
skall gå gôtt…”
 

Jo – man kan förstå, att alla dessa linor på de gamla flygplanen
orsakade stora aerodynamiska förluster…”
“När man riggar mellan vingstöttorna behövs bra verktyg.
Det är extremt lätt att sticka hål någon stans med de vassa pincetterna.
Jag använder standard rostfria pincetter från Allgaier, mycket
hög precision och rätt billiga.
Vill man lyxa till det så finns samtliga Allgaiers pincetter i Titan,
som är helt omagnetiskt, fast då kommer priset att flytta kommat ett hack åt höger…
Tråden jag använder är vanlig brodyrtråd “Silver” och en hel docka
räcker till bortemot 25 modeller.
När jag riggar så delar jag upp dockan precis som en hantverkskunnig
brodös antagligen gör.

       Till modeller i 1:16-skala är det lämpligt att ta ut så man får   en dubbel tråd.

Trådänden doppas i CA-lim och så tillför jag litet fukt (slickar på den)
så blir den stel o fin och låter sig gärna trädas genom diverse olika hål
litet hitochdit.”

“Det är svårt med skärpan,  när man fotar småpill,  här har jag använt en gammal
“Långzoom” Olympus , som har 18 ggr optiskt zoom och dessutom s.k. makroläge.
En mycket bra kamera men telefonen har man ju alltid med överallt annars…”


“Kortklippt stelfrusen gräsmatta var inte bra som första testplats för att få till glidflykten…
Men sådant här är rätt normalt och reparationer kan man räkna med. Det är därför,
vi som pillar med friflygande modellflygplan gärna har ett litet vindskydd typ strandtält.”
Bästa Hälsningar
Ingvar L. Nilsson
Källbäcksrydsgatan 11 b
SE-507 31  BRÄMHULT
tel mobile phone +46  702074494
or e-mail     ingvarlnilsson@me.com
Vi väntar med  spänning på Ingvars nästa bidrag.

Alla bidrag om pågående byggen eller andra modellflygäventyr
är hjärtligt välkomna till min lilla blogg.
Visa världen dina projekt !
Kategorier
Old Timer flyg

DEN VECKOLIGA DOSEN AV FRIFLYGANDE OT-MODELLER…

 

 

 

 

 

…kommer här för att pigga upp oss,

i det ostabila vädret vi har just nu.

 

 

 

SONY DSC

 

 

Jag,  som alla andra modellflygare,  väntar på den där riktigt fina vårdagen
fortfarande. Ja, du vet solsken, lite vindar som vi upplever som ljumma
och med spelande flyttfåglar.

I dag söndag var det lovat nordvästlig vind av yr.no på Hovs Hallar, vilket
hade gjort flygning möjlig på Segeltorp. Men aldrig får man vara glad…
prognosen ändrades till väst ca 2-3 m/sek.

Här kan ni kolla väder på Hovs Hallar i realtid,  där mätstationen sitter
just vid hanget. Tack Parapente Syd, skärmflygföreningen som satt upp
mätaren.

Så där sprack det. Kanske det kan bli solsken,  som eventuellt kan dra igång
lite termik för någon av mina termikmodeller…Vi får se.

Men som sagt,  lite bilder från i somras på Old-Timer friflygande modeller
det kan jag åstadkomma, så du kan tänka tillbaka och beundra de
vackra flygmaskinerna.

Jag kommenterar sparsamt,  för jag hoppas,  bilderna förmedlar sitt budskap
själva.

 

 

SONY DSC

Ingemar Knifv med en av Markkus modeller.
Kroppen formad ur ett massivt lindstycke.

SONY DSC

 

SONY DSC

Ännu en modell, som jag tror få skulle kunna reproducera,  från mästaren Markkus verkstad

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Sten Persson Halmstad är glad,  för han just vunnit sin klass,
med en dramtisk sky bakom sig med en Gust-front.

SONY DSC

SONY DSC

Är man på rätt plats vid rätt tid kan man få ett foto på en brant svängande efter start Gripen.

SONY DSC

SONY DSC

Start i RC-klassen

SONY DSC

En klassisk rc-modell, en Radio-Queen.

SONY DSC

Det här med V-form alltså…
vi har hört det förut…man måste ha V-form…
annars flyger det inte…men denna flyger utmärkt.
Den flög så bra i Bollerup,  att den flög bort och försvann…

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Vårtecknet…tumlande tofsvipor.

SONY DSC

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Matti släpper Markkus modell.

SONY DSC

Ibland kan det vara “segkopplat”…

SONY DSC

Som jag sagt ett flertal gånger…
friflygande modeller handlar om estetik.

SONY DSC

Flyg !

SONY DSC
                         Ingvar Nilssons linkärra kommer smygande.

SONY DSC

Friflyg kan inte bli mera klassiskt….Wakefieldkärra.

SONY DSC

Vad tror ni,  modellflygaren som just släppt tänker nu ?

SONY DSC

Görans magiska händer…

SONY DSC

 

SONY DSC

Bara skyn är gränsen

SONY DSC

SONY DSC                                                                                

SONY DSC

Den gamle (fast inte i sinnet) står och njuter vid Segeltorp.

                          Jag fick ett mail,  som frågade,  varför jag inte har samma storlek på mina bilder ?

 Just därför !

 Det väcker uppmärksamhet,  genom att det avviker från det förväntade.

 Jag vill inte,  min blogg ska vara uppbyggd som en militärparad i nordkorea.

 Såedemede !

Kategorier
Old Timer flyg

OLDTIMER FRIFLYG 2016

 

 

 

 

En preliminär kalender för de tävlingar, 

som är planerade.

 

 

 

SONY DSC

 

 

Här är en kalender med de kommande höjdpunkterna
till sommaren
för friflygintresserade. Uppgifterna från
SMOS hemsida och från
tidskriften “Oldtimer”.

Mer info kommer att publiceras på denna hemsida.

Fullskärmsinfångning 2016-03-04 102746

                                                                      Nedanstående kan ändras. Håll koll på SMOS hemsida.

Stibners Memorial      Fedingshult            2. eller 9. Juli             Mer info kommer

 

                                           OT-SM                      Rinkabyfältet        4-5-6 Augusti             Mer info kommer

Kategorier
Flyghistoria

2015 GAV MIG MÅNGA FINA UPPLEVELSER…

 

 

 

 

… hörande ihop med begreppet flyg och flygkultur.

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

När jag tänker tillbaka på 2015 och försöker rangordna de 4 händelserna,
som har
skapat flest känslor i samband med flyg och flygning, så är det inte lätt.

Det tycks,  som då jag summerar årets flygningar ständigt säger,  att detta är bästa
säsongen hittills.
Det är  ju härligt,  att allt går framåt och att den glädje jag
personligen känner då jag flyger mina modeller manifesteras mer och mer.

Alltså,  mitt intresse för att flyga blir bara starkare och starkare.

Det hänger antagligen ihop med,  att jag är en doer. Jag vill inte sitta på bänken
som en follower och se tåget köra förbi….
för då är det försent.

Det har hänt så mycket positivt i år,  att för mig är det svårt att välja,  det som
lämnat
störst känslomässiga avtryck .

Men efter lite funderande och övervägande är det dessa fyra tillfällen,
som manifesterar sig omedelbart och tydligast, vilka  har anknytning
till flyg.

För att jag ska minnas en speciell dag,  då jag flugit, behöver det inte innebära,
att det
var modellen eller flygningen,  som profilerade sig i minne. Det kan vara,
vad som helst, 
vilket inträffat,  då jag varit ute med mina modeller.
Är du ute och flyger i naturen,  händer
ofta något oväntat. Alltså,  något du inte
kan förutse. När det händer något oväntat,  upplever jag det som
något positivt,
något som stimulerar fantasin och länkar in tankarna på nya vindlande
vägar.

Så flygning är mer,  än att ställa in tyngdpunkten och ladda acken.
Det kan var förmånen, då man
sitter på tuvan på Hovs Hallar och väntar på vind,
att få se en kaskelottval blåsa
utanför kusten. Det såg jag 2005.
Eller se en berguv slå en korp vid hangkanten. Om du har tur,  kan du se en havsörn
majestätiskt flygande på hanget riktning Hallands Väderö för att proviantera.

Så,  då jag är ute för att flyga,  vill jag ha mitt sinne öppet för alla intryck, ty de
perceptioner du vederfares,  gör att du laddar upp ditt inre upplevelsebatteri med
positiv energi, som du kan tanka ur sedan.

När jag flyger vid Hovs Hallar, Tjärby eller Kullaberg,  träffar jag nästan alltid
engagerade människor,  som är nyfikna och intresserade av att få  veta,
hur det fungerar och hänger ihop…

Jag tänker på,  då jag i somras träffade ett amerikanskt par vid gravfältet öster
om Tjärby Kyrka.

Mannen skulle fylla 80 och på min fråga vad de gjorde just här, berättade han, att
han var intresserad av just 800-talets historia i Norden och speciellt vikingarnas
historia. Tänk,  åka till Skandinavien
för att besöka  platser som har en historia
länkade till vikingarna.
Jag tipsade honom  om de vikingabosättningar man funnit
upp emot Laholm längs Lagan.

Mannen var också en mycket aktiv privatpilot och hade under 40 år flugit som
kommersiell pilot i USA. Han berättade mycket om,  då han flög TWA och Super
Constellation. Han sa,  det var världens bästa 3-motoriga flygplan…

Han berättade och gav mig en länk,  som visade hans nyinköpta Piper Archer i
den privata hangaren i Arizona.

På Hovs HallarsPlatån,  kan man som modellflygare sommartid,   vara omgiven
av 10-15 personer,  som stannat till för att få lite info,  av han som sysslar med
sina flygplan. De flesta jag möter är vetgiriga och vänliga.
Jag älskar att berätta för folk,   hur jag  kan flyga på ett hang och 
om tekniken
vi använder.

Flera som jag talade med,  skickade jag bilder , som jag  tagit  från min modell
och det kom
alltid vänligt tack tillbaka.

I somras mötte jag ett äldre par,  som bodde i sin fina husbil nere på parkeringen
framför värdshuset på Hovs Hallar och vi talade en lång stund med varandra.
Mannen hade på början av 50-talet tagit
C-diplom för segel vilket föranledde mig
att överräcka honom min radio, efter 20 sekunders instruktion, så han fick provflyga
min Ava.

Som med de flesta gamla piloter satt takterna  kvar i förlängda märgen och
han höll,  med vill jag säga,   tindrande ögon och ett leende på läpparna,  min
Ava i luften utan större problem.

Han var så glad !

Jag råkade  uttrycka,  när vi stod där,  att jag var egentligen sugen på något
att äta på värdshuset och tänkte inte mer på det.
När jag var på väg till bilen på parkeringen ropade mannens hustru till mig från husbilen.

Jo, de  hade brassat mat och jag bjöds in. Förstår ni,  vad jag menar med oväntade
händelser, som kan inträffa,  då du modellflyger ?

Är jag utåtriktad och bjuder på mig själv, går det lättare att presentera modellflyg
för allmänheten i en positiv anda.  
Det går inte att gå runt och hänga med
huvudet,  undvika
folk och utstråla oginhet och negativism.
Vi ska vara lite av ambassadörer för vår  hobby och tala om det , vi helst sysslar med,
flygkultur !!

Enskilda händelser direkt länkade till flygning,  har jag  i mångfald. Jag noterar
alltid i mina flygdagböcker,  då jag varit ute med mina modeller,  var jag flög, med
vad jag flög, väder och
annat. Roligt att rulla tillbaka dit nu,  under det som ska vara vinter.

Under förra hösten hade jag skrivit några poster om flyg i Halmstad under
40 och 50-talet.

Jag fick ett mail från Björn Persson som jag sedermera ringde. Han berättade
att hans pappa,
Kurt Persson, nu 89 år gammal hade arbetat vid ett företag i
Halmstad, beläget nere vid Civila Flygfältet
som då hette AB Flygindustri och
som tillverkade segelplan och sedermera lastseglare för försvaret.

Jag blev inbjuden till Kurts och  hans familjs stuga i Haverdal och fick där
tillgång till en bildskatt.
Det var Kurts fotoalbum med bilder från hans arbete
vid Flygindustri dels i Halmstad och dels
i Malmö.

Kurt som jag skrev, är 89 år, men jag fick uppfattningen han är  knappt 70 !
En ungdomlig pojk
i allra högsta grad !  Kurt är troligtvis en av de få överlevande
från A-B Flygindustri i Halmstad och A-B Kockums Flygindustri på Bulltofta
i Malmö.

Kurts fotoalbum är  flygkulturell tillgång av oskattbart värde. Dessutom,  att jag fick
direktkontakt med
en,  som varit med om dels byggandet av flygplan dels
var  ett ögonvittne till,  då de två
B-24 Liberatorbombarna nödlandade
på Civila Flygfältet efter en raid över Tyskland.

De bilder som finns på olika ställen på nätet av planen,  stammar förmodligen
från Kurts kamera,
eftersom Kurt var en då närvarande fotograf.

Att jag fick tillgång till Kurts bildarkiv,  ser jag som en stor ynnest och jag
är mycket tacksam för det.
Hela historien har jag noga redovisat på min
blogg och ni finner det,  om ni söker på “Flygindustri Halmstad”.

Jag är ganska nöjd med,  vad jag åstadkom med hjälp av Kurts bilder,
som jag fotograferade av
och lade ner mycket editering på, för de skulle bli
så bra som möjligt och jag tror,  jag gjorde bilderna och Kurt rättvisa med mitt jobb.

Vanvettig episod nummer I från i år,  som jag aldrig kommer att  glömma,
var då jag flög på den nyss tillfrusna isen på  Skärsjön 12 km österut från Halmstad.
Jag hade hälsat på en gammal jaktkompis i trakten och hade som vanligt med min
Sparky utrustad
med en Goprokamera liggande i skuffen, om något skulle dyka upp
värt att dokumentera.

Nere på  Skärsjön låg isen,  till synes stabil, trots det bara varit kallt i 5 dagar.
Jag tog fram modellen,  gick försiktigt ut på isen ledsagad av dess knakande och
knirkande.
Satte ner modellen, på isen vilken var täckt med ca 2 cm nysnö,
slog på kameran 
i  videoläge och startade.
Det var nästan vindstilla, acken var fulladdad och likaså kameran.
Det såg ut att kunna bli en fin flygning. Att flyga på is har en fördel..
..det är lika högt överallt, så man kan våga utföra lite våghalsigare aerobatiska
rörelser.

Alltså kunde jag flyga mycket lågt,  med ena vingen så gott som släpande
spetsen i snön,  samtidigt som kameran gick. Jag tänkte att detta blir fint…
tills jag flög för lågt, vingen tog tag i snön,  som hade samlat sig och frusit
och så stod modellen på isen ca 75 m från land.
Ingen fara på taket tänkte jag, det är ju el och den står på hjulen,  så det är
bara att gasa på och starta.

Trodde jag….Hjulen satt stadigt fast i den frusna snön, som hade hopat sig,
så modellen kom
varken fram eller tillbaka. Jag försökte verkligen och använde
alla knep jag kände till, men förgäves. Modellen stod där den stod.

Nu är det så, att jag lämnar aldrig någon av mina modeller åt sitt öde,
om jag hamnar i en dålig situation.

Första åtgärden var att kolla att  min mobiltelefon var  lätt tillgänglig om
jag skulle behöva ringa ett nödsamtal, lämna
sändaren i bilen för att helt
enkelt gå ut och hämta modellen 75 m från land. Det var bara att glömma.
Gick inte
för isen var alldeles för tunn. Hade jag fortsatt hade jag gått igenom
och fått ett uppfriskande dopp.

Alltså, blev det till att fundera. Modellen med tillbehör och kamera 6-8000 kr.
Det egna livet värt……..

Jag hade tre alternativ,  varav det ena var uteslutet. Att lämna modellen åt
sitt öde…nä,  det var inget val för mig.

Alternativ två var att köra hem och hämta mitt långa kustfiskespö med ett
tungt drag och stå vid kanten
och försöka få modellen att nappa genom att
kasta förbi och få tag i den
övergivna Sparkyn, för att kunna bärga in den
till kanten och säkerheten. Detta hade varit en möjlig lösning, men hade krävt,
jag övergivit min modell på isen i en timma och det ville jag inte, för tänk om…

Det tredje alternativet var,  att om jag tog två långa granslanor,  som låg i
skogen, för man hade just gallrat,  om jag  använde dessa
slanor att fördela
vikten över isen med, kanske jag skulle kunna ta mig ut de 75 meterna och
tillbaka igen.

Så jag tog fram tre slanor, hämtade min morakniv i bilen och stoppade den
i bröstfickan på jackan, för jag skulle ha något,  som kunde fungera som
isdubb,  om jag trillade genom isen. Allt löst la jag i bilen, förutom mobiltelefon,
ett kortare snöre jag hade och kniven.

Alltså ut till modellen. Jag kröp sakta utåt,  under det att isen muntert…
knakade under mig, men jag bedömde,  att  isen skulle hålla…
Den var mellan 4-5 cm tjock…Det var jobbigt att krypa med muskler på
helspänn och jag trodde aldrig,  jag skulle komma ut till modellen.
Det tog 15 minuter att krypa ut med granslanorna till min Sparky.
Ute vid modellen var isen,  försiktigt uttryckt, förrädiskt tunn och jag
var stenhårt fokuserad att få isen att hålla och få tag i modellen och komma
in till fast mark snarast.

För att hålla vikten fördelad på granslanorna, som var ca 10-15 cm tjocka,
var jag tvungen,  att ha knäna på slanorna…ni kan förställa er,  hur det  kändes
då knäna gled från 
sida till sida på granslanorna..det gör gott på en åldrings leder….

Jag apterade linan i modellens högra huvudställs hjul, så jag kunde dra fram
den med linan i vänsterhanden så jag kunde koncentrera mig
på krypandet till
100 %. Efter en som jag tyckte evighet,  kom jag tillbaka
till stranden med modell
och kamera,  som fortfarande muntert blinkande talade om,  att den
videofilmade.

Då jag reste mig från isen och var stående vid stranden insåg jag,  att det jag gjort nu ,
skulle jag inte gjort. Inte ensam.

Men nu var det klart och jag kan erkänna,  att jag var ganska  slut fysiskt och
även mentalt
var det en ansträngning ! Kan ha varit eftertankens kranka blekhet,
som väl alltid är bäst att vara varse,   innan man gör något, som drar igång binjurarnas
adrenalinutsöndring….

Men modellen blev räddad. Hemkommen kollade jag videon och klippte
ur stillbilder, som ni kan se efter denna text.

Allt är dock inte kyla och snö och knakande isar. Sommartid sittande i min goa
BilTemastol
  med min Ava högt i skyn,  är en upplevelse,  som ger mig oerhört mycket.
Att sitta avkopplad i fint väder  med en variometer som muntert piper fram
sina toner indikerande stig och den kvinnliga tyska rösten som berättar
min höjd från min  modell,  som flyger perfekt i en termikblåsa, då säger jag till
mig själv,  att detta är meningen med livet,  att vara förunnad at tfå  sitta här och
flyga  utan pekpinnar och njuta ! Allt detta som ett resultat av tekniska innovationer
och modellflygares nyfikenhet och viljan  att anamma de tekniska landvinningarna.

Jag flyger inte bara termik då, utan jag lär mig mycket annat,  både vad gäller
väder och natur. Där jag flyger termik finns häckande glador och de är
mycket sällskapliga segelflygare,  som konstant kommer till modellen, om jag ligger
i en blåsa där de försöker  piggybacka på min Ava. Fast glador är jämfört med min Ava
eller ormvråkar inga vidare termikflygare.
Har jag kameran i,  brukar det bli fina bilder på fåglarna.
Är det så goda förhållanden,
som det kan vara ibland, så går tiden fantastiskt fort

Om jag är i luften 2 timmar,  kan jag uppleva det som 10 minuter, eftersom tiden
saknar  relevans i en  god flygupplevelse. Min erfarenhet är ,  man hamnar i  ett
kontemplativt tillstånd en sådan  dag,  då förutsättningar för termikflyg är gynnsamma.

Jag tycker aldrig någonsin,  det är tråkigt att flyga mina modeller. Varje gång jag åker för
att flyga är jag full av förväntan och otålighet. Känner man ingen glädje eller lust,
då är ens hela
koncept, modellflyg,  en död anka.  Därmed är det  mer meningsfullt
att virka grytlappar eller scrolla alla annonserna på Blocket från Ö till A.

Efter en heldag,  vid exempelvis något av mina termikflygställen,  är det spännande
att föra över mina kamerabilder till min dator,  som beskriver hur dagen avlöpte.
Roligt att ha…inte samma dag, men om 10 år.

En dag i mitten av Oktober hade jag kört till Lagaoset för att i vanlig ordning gå
en rejäl
runda, ta lite bilder då jag flanerar, som jag brukar. Men i bagaget på bilen
stod som vanligt min
Sparky laddad med Lipo och Gopro.
Det kan ju bli tillfälle till flygning.

Klockan var ca 1500 på eftermiddagen och solen var på väg ner från en molnfri
himmel. Det var ett mycket mjukt och varmt   fotograferingsljus. Så jag kunde
inte stå emot.

Upp till min bil  vilken stod parkerad jämte en besökande tysk familj med husbil,
som var
på semester, där   jag  hämtade min modell och radio.

Nu inträffade en vanvettig, låt oss kalla det oväntad händelsekedja, som ledde till
episod nummer II i samband med mitt modellflygande. Har du tänkt på förresten,
så enkelt allt blir med elmotor ? All flygning blir lättillgänglig.

Vinden var nästan noll.  Det var dock mycket vatten i Lagan, eftersom man släppte
vatten vid kraftstationen
i Laholm.

Mitt mål var att ta bilder på låg höjd för att dra fördel av den varma färgen
vid solnedgången. Så modellen placerades på  sanden,  vilken  var hård och perfekt
som startbana.

Den enda personen på stranden förutom jag,  var  en fritidsfiskare, som just hade
gett upp och  var fångstlös med aningen uppgivet kroppspråk  på väg till sin bil
på parkeringen.

Jag flög och fotograferade av,  det jag ville plåta och skulle avslutningsvis flyga
lågt över Lagan och fotografera in mot land,  då jag beräknat,  att den nedgående
solen skulle skapa varma fina färger på sanden. Alltså jag kom
från höger ca 25  m
ut från stranden, svängde lite vänster för att få samma
avstånd då jag flög över
Lagan och så drog jag ner hastigheten.

Sen gick det som det gick….jag flög för sakta,  modellen vaggade till i inledningen
till en
snaproll och jag gav motroder och drog på för att motverka snaprollen.
Då naturligtvis, snappade modellen åt andra hållet och åkte i sjön från 2 m höjd.
Hade jag inte givit motsatt sidoroder,  hade jag nog klarat det med enbart motorpådrag…

Jag upplevde en Déjá vu situation  med min Sparky. Först isäventyret på
Skärsjön och nu äventyret på Lagan med en
vattenlandning. Modellen
flöt på vingarna och for iväg med bra hastighet med Lagans 
strida ström mot havet.
Jag hade 5 sekunder på mig att ta ett beslut. Det gjorde jag.
Jag fick av mig alla kläderna,  fortare  än den snabbaste strippan vid HansaViertel i
Hamburg och sprang ut i Lagan. Det blev djupt nästan omedelbart.
Min första tanke då jag började simma  efter modellen som var ca 25-30  m från
stranden av Lagan mig var:

Det är ju inte kallt i vattnet ! Vi hade ju ungefär den 25 Oktober.
Min andra tanke var: F-n vad modellen flyter i väg fort med strömmen och jag
drabbades av aningen av ett tvivel, 
under en kort sekund, om jag skulle kunna
simma ifatt modellen.

Ok, har jag hoppat i så får jag fortsätta, så  jag crawlade på så mycket jag orkade
och kom efter ca 75 m simmning relativt stranden fram till modellen.
Då jag fick tag i Sparkyn,  drog jag  isär strömkabeln från LiPon,
för att inte
elektroniken skulle gå sönder onödigtvis mycket. Sen höll jag modellen
i handen
och simmade med  ett kombinerat crawl och hundsim mot stranden.
Låg mig säga 
att strömmen var stark. Jag fick kämpa på för att komma i land.
Strömmen i Lagan hade flyttat mig ca 75 m ut i Kattegatt under min bärgning,
vilket gjorde,  att jag kom iland på stranden 100 m längre bort mot Halmstadhållet.

Och jag vågar  påstå,  jag är en god simmare , men jag var utschasad.
Slutligen nådde jag äntligen
  stranden  och tog mig på något darrande ben upp ur
Lagans bruna vatten,
bara för att mötas av en förvånad blick från mormor och
morfar och två barnbarn från den tyska familjen
i husbilen…
Vad säger jag,  då jag endast iklädd en Sparky står på stranden inför
främmande
människor ?

Jo,  man får  ett  behov av att förklara sig, så inte de besökande tror,
man är en galning….

Så jag drog igång förklaringen, men blev avbruten och mormodern sa att jag skulle
ta det lugnt att klä på mig först och  sen 
komma upp till husbilen och därefter berätta.
Ok jag gickt tillbaka där jag slängt av kläderna,  tog på kläderna igen och fortfarande
frös jag inte.  Märkligt.

Tog min radio och min modell och bar till min bil, där jag tog av vingen och
lade modellen  upp och ner så vattnet skulle rinna ut.

Sen bjöd mormor och morfar från Dortmund på kaffe, smörgås….trevliga
människor, som berättade varför de så ofta besökte vårt land.

Dagen avslutades hemma, där jag spolade modellen med varmvatten för att
få bort eventuellt saltvatten, som kunde  ha påskyndat och fungerat som katalysator
för elektrolysen, då min acke var inkopplad vid badet,  vilken fördärvar kretskorten,
så de ser ut som Kvibille
ädelostar.
Modellen fick torka i två dagar i solen, fick en sprayning
med Biltemas
fuktutdrivare över elektroniken och sen var det dags att se, vad som eventuellt
gått sönder.

Sidorodeservot hade lagt av. Reglaget hade lagt av. Det andra servot ok,
mottagaren ok och det mest fantastiska,  min Gopro var hel ! Man kan se på
filmen,  att kameran fortsatte fotografera under vattenytan !

Badningen med modellen underströk ännu en gång, första gången var då min
Blue Phoenix på grund av radions felflunktion landade i hamnbassängen i
Oceanhamnen i Halmstad,  att det känsligaste är reglaget, så det har jag
lagt
i en förslutbar vattentät påse, om det otänkbara skulle hända igen.
Likaså mottagaren har jag lagt i en förhoppningsvis tät plastpåse, som sitter
mitt  i modellen. Det är för att vattnet, antingen modellen ligger rätt eller felvänd,
inte ska dränka mottagaren.

Att kameran klarade sig,  beror på att Lagans vatten är sött, så elektrolysen
uteblev till stor del. Kameran fick ligga efter avtorkning ovanför kylskåpet i 5 dagar.

Sen testade jag och den funkad ok. Det enda var,  att displayen syntes dåligt.
Får se om det bättrar sig. Annars blir det en Gopro 4 Black.  Men det ligger i framtiden…

Vad jag lärde mig ? Flyg inte lågt och sakta över vatten…risken finns att du
får ett oplanerat bad…

Jag kontaktade mitt försäkringsbolag och refererade för deras skadereglerare,
vad som hänt
frågande  om jag var berättigad till ersättning. Man var inte helt
säker,
men ska jag tolka deras svar,  så hade jag troligtvis fått ersättning,  om jag
låtit modellen flyta i väg och relativt snabbt sjunkit. Försäkringen ska täcka
oväntade och oförutsägbara…händelser enligt försäkringsbrevet.

Vis av erfarenheten har jag maxskydd på min hemförsäkring med lägsta självrisken.

Alltså,  ännu ett äventyr där jag fysiskt tog ut mig  fullt och helt.

Det var 11 grader i vattnet, jag kollade med SMHI.

I Augusti åkte jag och min ordförande i ÅMFK,  Roffe Maier,  till
MFC Tarp FlugTag  just söder om Flensburg.
Det var som vanligt en fin upplevelse och som gynnades av en lucka
med superfint väder torsdag, fredag, lördag och söndag. I övrigt var Augusti
usel med regn. Det kom mycket folk, 
på söndagen uppskattningsvis sammanlagt
4000 personer. Jag har aldrig
sett campingen så fullsatt med flygande
modellflygare…,  som den var 2015.

Vi fann ett B &B boende 10 minuter från klubbfältet med trevliga ägare.
Både jag och Roffe flög våra elseglare i den svaga men stadig termiken.
Eftersom jag redan redovisat vår resa till Tarp på
bloggen kan ni söka på
Tarp 2015,  så finner ni vad jag skrivit om Tarp..

Nästa år ska vi åka ett stort gäng förhoppningsvis och deltaga i det
gemytliga meetinget. Jag fick idag ett brev från Jörg Keil där han
tackade för vår medverkan och för de tvåhundra
bilderna jag skickat MFC Tarp.
Roligt vi blir uppskattade !

Som avslutning på min lilla redogörelse för 2015, vill jag nämna ytterligare
en positiv sak.

Jag kunde köpa tillbaka min för 7-8 år sen sålda hangmodell Gillette.

Det gjorde mig verkligen glad,  att jag lyckades få tag i den hos Kalle Thorsell
i Edsvära utanför Kvänum i  Västergötland.
Jag har  renoverat den  och lackerat kroppen. 
Vingarna är hyfsade bra, men jag har
köpt Oracover och de ska så småningom strippas, spacklas, lackas och
förstärkas med 25 grams glasfiberväv som lackas på med acetonförtunnad
epoxiplast på torsionsnäsan..för att sen kläs om.

Jag har gjort två flygningar med den. Båda i svag vind och flygningarna gick på nåder,
speciellt nere på Hovs Hallar, som jag beskrivit det i en post på bloggen.

Men vid första bästa tillfälle med bra västlig eller nord/nordväst vid HH ska jag testflyga igen.

Naturligtvis hände mycket annat 2015,  men detta var några ögonblicksbilder
från mitt flygliv 2015.

Lite bilder kommer och ni kanske har sett de förut, men de får gå ett varv igen, om det är så…

Av de modeller jag sett flyga under 2015,  står en fram över allt annat.
Det är Markku Tähkäpääs S-2
segelmodell med elliptiska vingar.

Ett mästarbygge som jag aldrig kan se mig mätt på !

Vi ses 2016 för då kommer mycket med flyg att hända, som redan är bokat !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC


        Jaha, kära modellbyggare…slå detta intarsia-arbetet… 

SONY DSC

                                                                                                                                  Markku och hans “Mara”.

SONY DSC

                                                                                                                   “Mara” hade mycket högt glidtal,  så vitt vi åskådare kunde bedöma.

SONY DSC

Markkus mästerverk.

SONY DSC

Matti släpper Markkus S-2.

(dec 29, 2014 12-27 PM)(1180x911)

Den olyckssalige piloten ute på tunn is…

 

(dec 29, 2014 12-27 PM)(1280x960)23914

Den större isgalningen, maior glacies stultus, med sina slanor.
Syns ibland på Skärsjön, Halland.

(dec 29, 2014 12-27 PM)(1280x960)23916

Lite mer än halvvägs…

SONY DSC

Som en scen ur en Wagneroperas final…effektfull dimma som kom på några minuter.

SONY DSC

Spåren som förskräcker eller…undrar vad en betraktare tänker,  då han ser spåren ?

2-DSC01701

Kurt Persson 89 år ung i  Haverdal, sensommaren 2015.

4-DSC01730

Kurt visar ett av sina fotoalbum.

5-DSC01737

Kurt som upplevde AB Flygindustri i Halmstad och Malmö.
Dessutom var vittne till och som fotografiskt dokumenterade
de två B-24 Liberatorbombarnas nödlandning på Civila Flygfältet.

19-_DSC4123

Bygge av Weihevinge AB Flygindustri.

40-IMG_1084

Del av arbetsstyrkan A-B Flygindustri Halmstad.

Kurt nummer 7 i översta raden från höger räknat.

44-IMG_0936

Så här roligt hade man i Halmstad Flygklubb under  mitten av 40-talet.
Kurt 4. framifrån.

54-_DSC4551

Flygklubbarna hade efter kriget fantastiska fordon som byggdes om till vinschning av segelplan.
Det viktigaste var en stor V-8 motor som det var tryck i, vilket gav bra höjd.

55-_DSC4555

Kurt Persson efter kriget..planet en Grunau Baby.

DCIM122GOPRO

Lagaoset och inledningsbilden på ett oplanerat höstdopp i Lagan/Laholmsbukten.

DCIM122GOPRO

Nu börjar det krisa…

DCIM122GOPRO

…och nu kom snaprollen…

DCIM122GOPRO

…med tillhörande vattenlandning på nosen.

 

 

DCIM122GOPRO

Här ligger min Sparky och har blivit transformerad till båt…

DCIM122GOPRO

Piloten river på ett ögonblick av sig kläderna…

DCIM122GOPRO

…för att ge sig ut på ett S A R uppdrag…

(mar 08, 2005 02-33 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

Min Gillette för 8 år sen vid provflygningen på Hovs Hallar med Rolf Holmer som kastare.

Digital StillCamera

De två modeller jag flög just denna dagen. En Gillette och en Arrow.

_DSC7467

Nyrenoverad kropp, fixade vingar efter återupplivandet av min Gillette.

_DSC7468

Synd byggsatsen inte tillverkas mer….

IMG_0006

After the resurrection…

 

 

Om 6 dagar är det Vintersolståndet, vilket innebär årets mörkaste dygn.

Sen vänder det och fortare än kvickt,  är det midsommar !

 

Kategorier
Flyghistoria Old Timer flyg

FREE FLYING OLDTIMER MODELS

 

 

 

 

 

 

Glimpses

 

from a day

 

 flying OT- models

 

SONY DSC

 

Jag skriver inte så mycket, eftersom bilderna förhoppningsvis
förmedlar så mycket mer än ord.

Har du tänkt på,  vad begreppet “Friflygande ” modeller innebär ?

Som jag ser det,  är detta essensen av modellflyg. Man bygger en modell,
som efter starten ska klara sig själv under flygningen,  vilket är ett resultat
av många trimflygningar och ett grannlaga utfört arbete vid byggandet.  

Du kan inte påverka din modell efter start eller urkoppling.
Det är något definitivt över begreppet “Friflyg”. Sista fysiska kontakten
med din modell är då du släpper den,  eller då startlinans ring glider av
din startkrok på modellen.

Flyger du radiostyrda modeller,  har du möjlighet att påverka trimmen
på din modell,  då du är i luften.

Friflyg är en helt annan filosofi. Du måste ha en modell som kan flyga,
dessutom ska den tävlingsmässigt kunna prestera!

Dessa två krav kan vara i konflikt. Därför måste friflygaren väga samman
alla egenskaperna, vilka skapar en högpresterande friflygande modell.

Det är det som ligger till grund för din modells prestationsförmåga.

Därför kommer jag att presentera ett sjok bilder en gång i veckan på
just klassen OldTimer, friflygande modeller.

Om någon har önskemål,  om vad jag ska redovisa  maila mig,
så ska jag försöka ordna det.

Jag har 10000 bilder på friflygande modeller i OldTimerklassen i mitt arkiv..

                                                                                       (aug 15, 2010 01-15 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)103576Sten Persson släpper, tror jag, Pär Lundqvists kärra.

(aug 15, 2010 10-22 AM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)103270

En av vår danska vänner har släppt en modell.
Till vänster Ronald Borg, om jag inte har fel.

(aug 15, 2010 11-03 AM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

Visst, det är lite  balett över medhjälparens rörelser vid starten
av en segelmodell på lina. Det är, som om Inge Sundstedt,
då han   släpper modellen,  med sitt kroppsspråk kungör:
“Kolla, jag kan också flyga” !

Estetik är en av de bärande egenskaperna hos friflyget.

(aug 15, 2010 11-06 AM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)103351

Hvornaer flyver en OldTimermodel best ?

Hvergang !

(aug 15, 2010 12-02 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)103458

Bo-Eskil, vår ordförande i SMOS, hämtar luft inför släppet av Cikadan.

(aug 15, 2010 12-16 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)103490

En norrman med V-stabbe på linan.
Ja, alltså varken  linan eller norrmannen är utrustade med V-stabbe….
utan modellen…

(aug 15, 2010 12-40 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)103528

Hasse från Halmstad släpper Kurt Sandbergs SM-Vinnare 1948

(jul 02, 2010 02-26 PM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)103101

Livlig flyg- och linaktivitet.

(jul 02, 2010 02-28 PM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)

En svensk Curt flyger följdriktigt med sin Viking.
Curt  har alltid mycket välbyggda och vältrimmade modeller med sig.

(jul 02, 2010 11-45 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)

En,  för mig i alla fall,  estetiskt tilltalande modell.
Pilformade vingar för att öka längdstabilitet och flytta
tyngdpunkten, utan att lasta för mycket bly i nosen.
Dessutom ger pilformade vingar en illusion av rörelse framåt.

(jul 02, 2010 11-59 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)

En bild som minner om sommaren med modell,  grönska och den röda stugan.

Färgerna, gult, blått, rött och vitt, kan det bli mera symboliskt nordiskt ?

(jul 02, 2010 12-00 PM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)102954

Här går modellen upp på linan.

(jul 02, 2010 12-26 PM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)

Tomas släpper en modell.

(jul 02, 2010 12-30 PM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)

Steady as a rock…

SONY DSC

Startar Bo-Eskils modell, eller är det Marttis  Wakefield ?

SONY DSC

Hur som helst…det blev ingen max…men modellen visade,  den kunde stå på nosen…

SONY DSC

De främsta i Wakefield.

Från vänster italienaren Mario Gialanella med sin Ellilä,
Karl-Erik Widell Danmark, Sune Stark 93 år världsmästare
i Wakefield 1951 och Åke Gustavsson från Sverige.

SONY DSC

PimPim mopsdam hade inte med sig någon modell denna gången…

SONY DSC

Briefing med,   för OT-intresserade,   idel kända profiler.

SONY DSC

Snart landning i grönskan

Ett stillastående ögonblick från Rinkaby…

SONY DSC

Friflygaren

SONY DSC

Ett glatt danskt gäng med unga pojkar.

SONY DSC

“Nu, ska du sagtens kun bare flyve”!

SONY DSC

En av grabbarna från Alingsås, Martin Larsson aktiv både inom
modernt friflyg och inom Old Timer flyg, släpper, Freddes modell
med en gest som säger mig: “Skyn tillhör dig nu” !

SONY DSC

En dansk “Cumulus”

SONY DSC

                                                                                Bilden som visar,  vad det handlar om i flera avseenden.

Frede Juhl från vårt grannland Danmark.

SONY DSC

Åke Gustavsson släpper Per Nilssons modell.

SONY DSC

Ännu en bild på det “Danske hold”.

SONY DSC

Du förstår nog, att detta med friflyg är roligt !

SONY DSC

Sista sekunden justering.

SONY DSCUp she goes !

SONY DSC

En Wakefieldmodell har just lättat från startbordet

SONY DSC

Att en modell, som denna Wakefield, kan prestera så mycket med
det förhållandet,  som finns mellan kropp och vinge ?

SONY DSC

En bild på en klassisk modellklass: Wakefield.

Detta är modellflyg,  när det är som bäst ! Jag tycker bilden förmedlar
mycket till betraktaren. Vacker och välbyggd modell
som presterar
på topp. Konstruerad för 70 år sen…

SONY DSC
                                        Veteranplan-Novispilot

DSC03313

Matti Pyykkö , en skicklig byggare och pilot
från vårt broderland Finland.

DSC03397

Nytt för i år är RC-klassen segel. Många Blue Phoenixar och andra modeller
deltog.
Kommer att bli populärt och underlättar rekrytering
av nya
OT-flygare. Vid Ålleberg Modellflygklubbs Höstmarknad fick jag
indikationer
på,  att flera rc-flygare ville ställa upp
nästa år.
Det får vi , som medlemmar
i SMOS tänka på ,
så vi informerar i rätt forum och tid inför tävlingen.

DSC03419

Nöjda och glada piloter.
Klart man är belåten,  om man är förunnad att flyga Blue Phoenix !

DSC03425

Innan start

DSC03442

En Blue Phoenix i sitt rätta element…eller som vi säger på latin…Mobilis in mobili !
Detta latinsk uttryck kom jag ihåg från den gången,  då jag som 10-åring läste
Jules Vernes bok “En världsomsegling under havet “. Den galne kapten Nemo hade
ju som måtto för sin farkost “Nautilus”
just ovanstående uttryck, som betyder:
“Rörlig i (eller med)  det rörliga elementet”.

DSC03512

Vet ni hur många Blue Phoenix,  som byggts ? Jag vet inte, men det är
antagligen den mest byggda och flugna
2-metersseglaren i världen.
Modellen Blue Phoenix och den friflygande Cikadan är  konstruerade av
Leif Eriksson Sverige. Båda modellerna tillhör de främsta inom sina klasser
på grund av att konstruktören lyckats förena positiva grundegenskaper i sin
konstruktion.
Bra jobbat Leif ! När kommer du med nästa modell ?
Kamske en uppdaterad Blue Phoenix som kan döpas till ett lämpligare
“The New Phoenix”….

DSC03554

Jag hävdar,  att en Blue Phoenix med en enkel elmotor är det absolut
bästa konceptet för en nybörjare. Byggsatsen är bra och den blivande
piloten lär sig under byggandet, 
hur en klassisk modell är uppbyggd ,
vilket ger kunskap,  så
man kan laga efter haverier, då man förstår
konstruktionen och hur allt hänger ihop.I min klubb Ålleberg
ModellFlygKlubb, används Blue Phoenix
som en instigsmodel  för
nybörjare med mycket gott resultat.

DSC03604

En intensiv Tomas håller koll på sin rc-modell.

DSC03643

Matti med sin “Salmiak”

Salmiak ja, det vet jag,  vad det är. För då jag hör ordet,  väcks minnen då jag
i 12-årsåldern hjälpte en släkting,  som  var plåtslagarmästare ,
att löda
stuprör och hängrännor. Mitt första uppdrag var att “Hämta salmiaken

och gör ren båda lödkolvarna”..Lödkolvarna var stora bensindrivna monster, som
liknade någon sorts massförstörelsevapen… själva lödspetsen vägde
säkert ett halvt kg.
Salmiaken var en stor vit klump med spår efter lödspetsar som gjorts rena.

Ja det var en liten utvikning från modellflyg, men så hängde det ihop för mig.

DSC03665

Mot skyarna !

SONY DSC

Gunnar Wivardsson lägger in varv i den lååånga kroppen på sin modell.

Käre besökare !

Det kommer mycket mer bilder  om
OT-Friflyg, så häng på låset!

 

 

Kategorier
Nostalgoteket Old Timer flyg

ÅKE MODELLFLYGARE – DEL III

 

 

 

 

 

 

Old Timer modeller från Åkes fabrik.

 

 

 

 

 

Åke är fortfarande en mycket aktiv modellbyggare och flygare.

Trogen som han är till friflygningen och framför allt till OldTimer
flygningen, lyser flitens lampa ofta i hans verkstad.

Åke och hans fru är starkt engerade i OT-friflyget och i
dokumentationen och bevarandet av det, som byggts unde
r decennierna i Sverige. Alltså, de hjälper till att bevara och
visa fram modellflygets utveckling i landet. I Simrishamn
finns ett modellplansmuseum, som Åke har hjälpt till att
inreda.

Eftersom Åke, förutom modellflyg, är en intressserad och
begåvad konstnär, så var det ju naturligt, att han deltog i
uppbyggandet av miljöer och bakgrunder i museét i Simrishamn.

Åkes fru Anita, är den som på ett förtjänstfullt sätt, sköter
sekretariatet vid tävlingarna.

Vill ni läsa om detta museum , så kolla länken jag la till i
en av de tidigare artikarna om Åke. Ett besök är en upplevelse,
jag lovar.

Att Åke fortfarande är så aktiv, är nog ett resultat av hans
tidiga intresse för modellflyg. Man blir, det märker jag själv,
väldigt präglad av sin hobby.

Men det räcker inte att vara intresserad, man måste vara
hängiven !

Intresse och hängivenhet får man genom att träffa gamla
modellflygkompisar på de olika meetingen och tävlingarna,
man besöker.

Ofta är det nog så, att man får inspiration att bygga någon
modell, om man ser någon annan, som byggt den och den
flyger bra.

Jag kan lova, att de veteraner och även yngre som flyger OT,
de är kreativa och produktiva !

Så i Åkes liv har en stor del varit modellflyg. Jag hoppas han
fortsätter med detta, så länge han kan och att han får erfara
känslan av succes , när han ser sin nybyggda Wakefield i vackra
bågar skruvar sig upp, fångar termiken och stiger.

Detta tror jag är lyckan för en modellflygare som Åke!

Här kommer lite bilder, med förklaringar där det krävs.
Dessa bilder tog jag vid mitt och Pärs besök hos Åke och
hans fru Anita i Torekov.

Bilderna kommer inte i speciell ordning, utan det är blandad
kompott. Håll till godo !

En friflygare är ju inte sämre, än han kan bygga en SE-5:a i skala 1:4!
Byggsats från Thomas Nathansson och modellen klädd med siden.

Se-5:an hänger nu i taket och pryder sin plats i familjen Gustavssons hem.
Se-5 var ett engelskt jaktplan under första världskriget.

Åke överblickar en liten del av sin imponerande flygplansflotta.

En man som ägnat sitt liv åt flygning. Om här finns erfarenhet och kunskap ? Gissa……..

En friflygande K-Jagare, konstruerad av Enok Thulin.
Ja, den är gummimotordriven och ja, den flyger bra !

K-Jagarens fighting face.

Länk för att läsa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Thulin_Typ_K

“Å den flög jag med 1954………….” berättar Åke för Pär och Mats.

En Aristocrat med sina vackra former. Se på uppbyggnaden av kroppen.
Det är annat än kinesisk plywood !

Kurvroder.

 

Timern, vars uppgift är att aktiver någon form av aerodynamisk broms,
när man har nått maxtiden.

Ett vanligt sätt är, att timern frigör stabbens bakkant, så att den slår
upp aktiverad av ett gummiband. Därmed spinner i regel modellen
ner flat och landar utan skador.

Har man ingen timer, är det stor risk, att den friflygande modellen
flyger bort i termiken. Förutom mekaniska timers har man nu
elektroniska timers, som är exakta.

Innan använde man fuse-tråd, som helt enkelt var en garnstump
impregnerad med diverse kemiska ämnen, så den brann med känd
hastighet. Därmed kunde man ju bestämma när modellen skulle “fusa”.

Hade man ingen riktig fuse, kunde man använda vissa skosnöre.
Vad fusarna gjorde, var att de brände av en tråd eller gummiband,
så den aerodynamiska bromsen aktiverades.

Trots alla timers och annat händer det ju , att modeller flyger bort.
I modellflygvärlden finns det fantastiska historier om modeller,
som flög bort för 30-40 år sen och som har återfunnits.

I dag kan man använda en pejlsändare, som sätts på modellen.
De väger ca 2 gram max och sänder en signal i ca 8 dagar.
Signalen tar man emot i en mottagare och mottagaren är utrustad
med en direktiv antenn , så man pejla modellens
läge.

Åke har dukat bordet.

Så här förvarar en friflygare sina vingar.

I en gigg där vingen/stabben spänns fast, så den är fixerad.
Om man inte fixerar vingar eller annat, som är klädda med
siden eller japonpapper, så kommer de, att så småningom att
anta formen av propellrar….

Fenan och kurvroder på en “Monsun”.

Vem säger att modellflygare inte är esteter ? Kolla vilken fin effekt Åke
nått genom att avsluta klädseln en bit från kanterna fram och bak på vingen.

Vem som konstruerat denna modellen….?
Tja, det har jag glömt. Kanske nån med namnet Gustavsson??

Wakefieldvärldsmästarmodellen 1952.

Stämmer precis. Arne Blomgren blev världsmästare 1952
med denna egenkonstruerade Wakefieldmodell.

Nospartiet på Blomgrens kärra utvisande detaljer av nosblock och propeller.

Observera fenans utseende. Samt att fenan går ner “under” kroppen.
Tror jag hade utomordentlig positiv påverkan för trimmning och prestandaökning.

Denna mystiska beteckning på modellen G-son och “Krax”
på ena fenan betyder väl att piloten/konstruktören kanske
hette Gustavsson och att begreppet “Krax” betyder att man
körde med dubbla gummisnoddar.

Man hade en gummimotor från kroken i nosblocket, som
drogs till en krok som satt i ett kugghjul bak i kroppen.
Detta kugghjul satt i ingrepp med ett annat kugghjul jämte
sig och i detta kugghjul satt en krok, där man fäste gummimotor
nummer 2, som i andra änden anslöt i en fast krok i nosblocket.

Med hjälp av denna högteknologi kunde man få längre motortid
med given mängd gummi.

Beteckning “Krax” tror jag, utan att veta, kommer sig av det
kraxande ljudet när gummimotorerna släppte ifrån sig uppdragningen.
Hör man en modell som “kraxar” under motorgången, så har den just en “krax”.

Modellflygklubben i Värnamo, Termik, med sin vackra och tidsenliga logotype.

En Wakefieldpropeller.

Pilot och modell.

Lite annat stuk på denna modellen. Men så är den också konstruerad av en italienare.

En italiensk konstruktion med tiltad kropp och med infällbart ställ.

Italiensk fena och stabbe.

Pär visar Åke hur man egentligen ska göra………….eller ?

Den italienska kärran med utfällt ställ. Observera att stabben är försedd
med två stöd av pianotråd så modellen kan hålla balansen.
Det är ett krav att en Wakefieldmodell ska starta från marken.

Så här ser ställkonstruktionen ut.

En Wakefield konstruerad 1931. Det är alltså 80 år sen…..respekt.

Man kan ju anta att konstruktören/piloten hette Joe Erhardt.

Om denna 80-åriga konstruktion flyger ? Självklart !

Timern och en liten hänvisning för eventuella upphittare.

Hjulen på modellen har riktiga gummiringar.

Mekaniken för propellern. Det funkar som så att när gummimotorn är urladdad,
så fortsätter propellern att snurra i fartvinden.
Detta ger mindre luftmotstånd,
än om den stod stilla. Hur det funkar, kan ni säkert själva lura ut.

På grund av modellens konstruktion och den långa propellern,
var man tvungen att ha en extra lång sporre där bak.

Vingspetsarna är laminerade med balsa och tunn plywood för att få stryka och lite vikt.

En tjeckoslovakisk modell som heter “Ostravan”.

Stabben lång och smal med stort sidoförhållande är aerodynamiskt fördelaktigt.

Ostravan” var alltså namnet.

Nosen på Ostravan.

Åke visar den fällbara propellern.

När gummimotorn är uppdragen.

Hela härligheten.

Åke med en annan av sina modeller. Modellen är XL-59 VM-vinnare 1959.
Konstruktör R Cizek, pilot F Dvoarak Tjeckoslovakien.

“Snygg va ” säger Åke.

Åke lär Pär lite om friflyg.

Fjädersystemet på en tjeckoslovakisk modell.

Vingsadel och vingfastsättning.

Stabbe, fena och kurvroder.

Timern

“Det är här jag sitter och bygger”, säger Åke.

En modernare konstruktion. En Cessna artilleriobservatörskärra från US Army.
Naturligtvis gummimotordriven och friflygande.

En uppspänd vinge till en Landegren-modell.

En ram till varje modell.

Propellerförrådet.

…ännu mer snurror.

En “Monsun” utan nosblock.

Nosblock med inbyggd växel och två kugghjul för dubbla gummimotorer.

Modellen är en Korda Open Road 1942.

En Wakefieldmodell som heter “Clodhopper” Vann VM 1938.
Vill ni se den i verkligheten, så åk till Simrishamn och se den
i Modellflygmuseét.

“Västanvind”.

Korda Outdoor Tractor 1937

Kvarlåtenskap från en bortgången modellflygare. Tre originalmodeller
för klassern A, B och C byggda på 40-talet. Lådan har tillhört Ove Olsson
i Eslöv som tävlade med sina modeller på 30- och 40-talet.

Åke ska renovera och ta tillvara på det som användbaart och se till
att det kommer till museét i Simrishamn.

Pär har inget emot att hålla i och beundra en välskapad kropp….

Den fantastiska propellern med sina förlängningar av plåt.

En enbladig propeller. I stället för blad på båda sidorna hade man en blyvikt
på den sidan som saknade blad för att balanser propellern något så när statiskt.

Åke kollar ännu en låda som ska omhändertas.

Se på den gula kroppen. Hur lång tid tar den att bygga….?

En finsk modellflygare, Boris Borotinskij, som förutom att
vara modellflygare också är bassångare från Vasa i Finland.

 

 

Detta var sista delen, tror jag, av redovisningen av besöket hos Åke och Anita i Torekov.

Tack för vi fick komma !