Kategorier
Hangflyg modell

SURT…NÄR JAG SKULLE MONTERA MIN AVA

 

 

 

 

 

…därför,  det blev inte,  som jag ville.

 

 

_DSC2971

 

 

 

Jag hade kvistat ner till Hovs Hallar för att få mig en avkopplande
flygning på hanget. Vindmätaren redovisade 3 m/sek kl 0930 från nord.
Det såg alltså bra ut med en  temperatur, som  var ganska fördragsam.

Först en snabb… rusch upp till Platån från parkeringen för att få ett
mått på vinden. Den var enligt min handhållna mätare 2 m/sek N.

Alltså fick det bli att flyga med min Ava,  då vinden var så svag.
Jag vill inte riskera en modell under tveksamma förhållanden.
Dessutom,  eftersom ljuset var bra,  ville jag få lite bra bilder på min
modell med ombordkameran.

Så det var att gå ner till bilen, samla ihop Ava-prylarna och flygväskan
och sen ge sig uppför branten igen till toppen av Platån.

För en gångs skull hade jag med min nytillverkade vindstreamer,
som sitter
i änden av ett Biltema fiskespö på 6 m. Det fungerade
perfekt i den svaga vinden, 
som fortfarande bara var 2 m7sek,
men den låg rakt på.
Vinden utanför hanget uppskattningsvis 3 m/sek.
Detta indikerade
fina flygförhållanden för min Ava.

Ut med kroppen, montera stabben, sen fram med vingens mittdel,
montera
den och anslut bromsservokabeln, in med min nya
Kokam-acke i kärran
och sen var det bara vingspetsarna som skulle
träs på och säkras.
Vänster gled på med ett klick och höger….
gled inte på, därför den
kolfiberjoiner som håller vingspetsen till
vingens centrala del…
den fanns inte …

Ok tänkte jag, den har nog ramlat av i vingfordralet…
Nä, det hade den inte. Den var icke att uppbringa, därmed  drogs
rullgardinen ned för Ava-flygning just för tillfället.

Det kändes inget vidare,  vill jag erkänna oförbehållsamt. Eftersom
vinden inte ökat, var jag inte motiverad att gå till bilen igen för att
hämta den andra modellen.

Nä, det blev,  att med hängande huvud att ta sig ner med prylarna till
bilen.
Som jag naturligtvis rotade igenom efter kolfiberjoinern med
negativt
resultat.

På vägen hemåt funderade jag,  var den lilla men viktiga saken kunde
finnas…
Sist jag flög Avan var termik på en plats söder Halmstad.
Kanske kolfiberbalken ramlat ur där, så jag körde inom för att kolla.

Första letandet var negativt, där hade varit andra bilar och kört,  på
platsen där jag brukar hålla
med min bil, då jag flyger. Men jag
kollade noggrannare i de andra bilspåren
och fick syn på en svart
detalj i leran. Det var den försvunna joinern som
låg där över- och
nerkörd men till all lycka till synes oskadd. Glädjande. Jag menar,
det är lite belönande att återfinna något man tappat…om inte annat
sparade jag 54 kr för ett par joiners kostar 108 .

Förresten,  så flög jag termik 1.5 timma med  Avan,  där jag hittade
joinern, så dagen var flygmässigt inte förspilld !

Hemkommen kollade jag den för eventuella skador och gjorde ren den.
Den var hel och för att förebygga,  så den inte ramlar bort,  satte jag tape
på den,  för att den skulle gå trögt i vingfästet och inte ramla ut.

Det hade aldrig hänt förut,  att jag  tappat en slik sak, men nu har jag i
alla
fall försökt förebygga,  ett upprepande av historien.

Som sagt, alltid händer något oväntat,  då jag är ute ! Det är ju det,
som är en av tjusningarna med mitt modellflyg !

Jag har två stycken joiners i reserv hemma och en av dessa ligger nu i
min flygväska…
omutifallatt !

 _DSC2975

Den saknade joinern…

_DSC2978…som jag hittade 3 mil från Hovs Hallar…

Kategorier
Hangflyg modell Modeller värda att se på Skärmflygeri

MED DET TRÅKIGA MODELLFLYGVÄDER SOM RÅDER NU…

 

 

 

 

 

…vill i alla fall jag minnas något,

då det var varmare.

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

 

 

 

Då jag kollade yr.no prognos för de kommande 10 dagarna,  var det
inte,  så jag sprang omkring och jublade.

Vädret ska fortsätta,  som det gör. Att det är kallt på våren, det kan jag
acceptera, men att det blåser så mycket sydlig och ostlig vind, det är
för en hangflygare på västkusten en styggelse.

Normalt sett har vi vid denna årstid mycket nord till nordvästlig vind
och ofta är vinden stöttad av ett lågtryck på Atlanten, som pumpar ner
arktikluft över oss.

Men så är det inte. Jetströmmarna har just nu en bana,  som hindrar detta.
Jetströmmen bestämmer ju var lågtryckscentra rör sig.
Det väder vi har nu, då det är förhållandevis milt i Skandinavien,  ger kallt
väder över Arktis, där havsisen har brett ut sig  mer än föregående år.

Jag har inte flugit på en vecka  och då var det bara en liten provflygning med
min renoverade Blue Poenix.

Vädret inbjuder inte direkt till sådan aktivitet. Därför sitter jag inne och bygger istället.
Japp, ett hederligt balsabygge.

För att muntra upp oss,  rotade jag fram lite bilder. Kanske de kan locka upp dina minnen
till ytan igen och få dig på bättre humör….

Därför, det kommer en sommar igen, var säker !

(1616x1080)200217

Lars Agnas skärmflygare har just kommit på, att han hellre vill vara modellflygare…?

SONY DSC

Fruarna till oldtimerflygarna är duktiga på att starta…

SONY DSC

Jag menar blott…

SONY DSC

Så här fusar man en modell

SONY DSC

Markku

SONY DSC

Markku, 75 års modellflygerfarenhet

SONY DSC

En dansk Dc-3 passerar i Tarp 2015

SONY DSC

En god vän

(aug 17, 2013 11-02 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)39578

Ett mästerverk. Tupolev ”Bear”

(aug 17, 2013 11-03 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)39443

Världens snabbaste propellerdrivna plan. Säkerligen det mest bullriga oxå.
En pilot som flyger Tornado och som är stationerad vid marinflygbasen Eggebek,
vilken är granne med MFC Tarps fält berättade,  att motorerna hördes på långt
håll trots användande av hjälm och  buller från det egna planet.

SONY DSC

Final

SONY DSC

Kan ni läsa kyrilliska bokstäver…så ser ni det står Archangelsk på kroppssidan efter cockpit.

(aug 17, 2013 11-36 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)38171

En av de bästa piloter jag erfarit. Modellen mycket välflygande.

SONY DSC

En stor FW-190 på final.

SONY DSC

Hela GeeBee-släkten uppställd.

SONY DSC

I svartvitt ser modellen lite mer krigisk ut

SONY DSC

Ett mästerbygge i aluminium och duk. 5-cyl radialmotor.

SONY DSC

Piloten på väg att stiga ur Fw-190. På höger ben lysraketer.

SONY DSC

När vi besökte Wasserkuppe och segelflög.

SONY DSC

Roffe monterar

SONY DSC

Lasse larsson med som alltid välbyggd modell.

SONY DSC

Karl-Henrik Widell, Danmark startar.

SONY DSC

Kunskapsöverföring mellan generationerna

SONY DSC

En modellflygare och hans modellSONY DSC

När jag ser dessa plastremsorna i träden,  associerar jag till,
att det hade sett ut så,  om ett gäng spöken under natten
flugit igenom de svarta träden och lämnat lite av sin klädsel
hängande i grenarna.

DCIM152GOPRO

Svenska modellflygare vid Wasserkuppe, Pelzner Hang.

SONY DSC

Lars Agnas påpassad av intresserad åskådare…

SONY DSC

Det är inte alltid lätt på Hovs Hallar…

SONY DSC

Jag tror jag väntar, säger Lars, medan…

SONY DSC

…jag i den svaga vinden startar med min Blue Phoenix,
som flyger på det minsta.

SONY DSC

En favoritmodell.
Kanske det borde komma en ny version ? Med en profil
som penetrerar och flyter bättre…kanske nykonstruerad
stabbe och fena…och ändrad vingfastsättning…?

(sep 24, 2013 08-18 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)16071

Min Ava övervakad av en ordningskviga från Hovs Hallar,
som håller uppsikt på mig som flygare, så jag iakttar alla
gällande flygregler och förordningar…

Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

VI AKTIVA FLYGARE SOM LEVER I NUET

 

 

 

 

…vi vill erfara miraklet med 

modeller och skärm på ett hang…

 

 

 

 

 

DCIM103GOPRO

 

Förstår du,  vad jag menar med ingressen ?

Jag tycker fortfarande,  efter många år av flygande, att det är en sinnlig upplevelse
att kunna kasta sig ut vid Hovs Hallar hängande i sin skärm,  eller att jag kan
kasta ut en modell, som jag kan styra via radio och flyga i stort hur jag vill.

Det är ett mirakel,  att allt fungerar !  Ett resultat av den nyfikna människans
strävan,  fantasi  och experimentlusta.

…vi missade naturligtvis inte fredagen på Platån på Hovs Hallar.

Varför …jo,  för det var solsken och vinden var utlovad varande
nord-nordväst
cirka 3-5 m/sek som ett resultat av ett högtryck
över Skandinavien.

Förutsättningarna kunde inte vara mer gynnsamma. Det var ju bara att
hoppas,  att prognosen höll streck. Men den vädersidan jag använder, yr.no
litar jag på,  grundat på min erfarenhet av olika väderprognoser.
yr.no är världens
mest besökta vädersida med den högsta ratingen.

Jag var bara flygsugen, så med tanke på vinden tog jag med mig en
enkel
modell, min Spirit Elite,  vilken nu efter 2 års flygande och 200
timmar i luften börjar bli lite ankommen..

Med ankommen menar jag,  att med tanke på den miljö jag flyger i på hang,
är sannolikheten stor,  att småskador uppstår vid landningar, som ibland
är mer eller mindre välplanerade på grund av yttre faktorer.

Eftersom jag flyger mycket och använder mina modeller mycket i sitt eget
element,  så uppstår vill jag kalla det användarförslitning
,

Flyger du aldrig, då har du en blank modell. Å andra sidan har jag
aldrig sett
någon,  som kan prata upp en modell…

Uppkommen på Platån såg jag två skärmsäckar, som jag genast kände
igen tillhörande
Lars och Anna. Två hängivna skärmflygare.

Jag konstaterade,  att vinden var ca 2 m/sek lite snett från väster.
Men efter montering kastade jag ut med den kraft och
erfarenhet 43 års
hangflygande på Hovs Hallar gett mig.

Lyftet var magnifikt, sen man väl passerat kantrotorn, vilken var ettrig i dag.

Ja, sen var det bara att njuta av modell och natur.

Lars och Anna dök upp efter en stund, sedan de hållit en  kaffepaus på värdshuset.
De talade om,  de också flugit här i torsdags. Skärmflygarna hängde på sina
selar och startade eftersom vinden hade tagit sig till ca 5 m/sek relativt rakt på.
Efter en något darrig start, på grund av kantrotorn, fick de båda skärmflygarna
känna av hissen framför Platån. Lyftet var genuint och starkt.

Båda två fick en mycket fin flygdag,  liksom jag fick med min modell.
Jag kan inte begära mer,  för detta var en av de där utsökta flygdagarna
på Hovs Hallar, då allt tycks stämma och allt smälter ihop, pilot, modell ,
väder och natur.

Jag tog lite bilder naturligtvis och konstaterade återigen,  att det är svårt
att fotografera sin egen kärra i luften, 
samtidigt som jag ska flyga den
med vänsterhanden…

Dagen förflöt utan incidenter nästan….tills då jag skulle landa för att ta en paus
och då jag hade  min fokus, inte bara på min Spirit utan även 
på en skärm,
som flög lågt, vilket gjorde att min Spirit hamnade i   en vresrosbuske…

Har ni sett taggarna på en vresros ? Fråga min Spirit, den har  det efter
busklandningen.

Att modellen fått skador vid den ofrivilliga landningen i en  taggig buske
på vänstervingens undersida, hade jag inte
lagt märke till, men då jag
startade efter en stund,  hörde jag det …klädseln var på en bredd
av 30 cm
strimlad av de djävulska vresrostaggarna, så modellen såg ut att ha vingarna
dekorerade av konfetti och serpentiner,  som glatt rasslade i fartvinden…
Nå, inga större problem, en snabb landning och
fram med tape för en quickfix.
Hemkommen strippade jag klädseln där det var trasigt och klädde om.

Vinden under dagen var nord-nordnordväst med styrkan 4-7 m/sek.
Vinden vid Hovs Hallar är laminär,  tack vare det är ett havshang och
det gör allt enklare för oss aviatörer.

Jag startade kl 1000 och landade klockan 1500.

Vår  dag på Hovs Hallar.

Bli hangflygare , så får du förmånen att uppleva , såsom   vi gjorde i fredags !

_DSC0881

En hangflygares depå på platån.

DCIM194GOPRO

                                            Förstår inte….men jag blir alltid slank på Hovs Hallar, speciellt på förmiddagen…

_DSC0773

Lars tar ett glädjeskutt just i starten…

DSC00460

…allt handlar om,  det ni ser…

_DSC1348

Nu blir det en uppvisning i start från Platån av Anna…

_DSC1382

Undrar om Anna  nynnar ”Tiptoe thru the tulips” ?

_DSC1385

Kan det kanske bära nu…

_DSC1388

Vi tar ett skutt till…

_DSC1393

Hmmmm, tycker buskarna är nära…

_DSC1394

Kan man inte flyga över kan man…
…ju flyga mellan växtligheten.

_DSC1396

…och då kan det ju gå precis…

DSC00467

Anna tar ett par schottissteg i glädjen att få flyga.

DSC00470

…och så tar vi ett steg till…

DSC00481

Att man är lite lågt här,  är inte så farligt,  som det ser ut.
Skärmen befinner sig i regel över kantrotorn, varför allt
förhoppningsvis är under kontroll.

_DSC1213

Lars…un mirage dans la ciel…?

DCIM194GOPRO

En rote paragliders

_DSC0829

 

Jag lovar att piloterna under skärmarna njuter helhjärtat !

_DSC0853

Anna glider förbi i en aura av pastellfärger som från en akvarell av Cézanne.

_DSC0977

Kolla bakkanten på skärmens vänstersida.
Det är så man styr och kontrollera sin skärm.

_DSC0981

Det går att utöva mild aerobatik oxå…

_DSC1082

Anna förpuppad…

_DSC1162

…och på väg att landa på Platån.
Ser ni vresrosbusken i förgrunden….

_DSC1208

Lars ur aningen ovanligt perspektiv

_DSC1217

De fria horisonternas landskap

_DSC1297

Lars också i puppan…undrar om han blir en fjäril då han kläcks…?

_DSC1338

Lars en mycket skicklig paraglidingpilot.
Han tog mig på min första tur i en tandemskärm,
då jag tog min licens.

DSC00502

En produkttanker på väg från Halmstad i maklig hastighet

DSC00582

Så här ser Anna ut underifrån..då hon flyger.

DCIM108GOPRO

Anna lite lågt, men hon knegade sig upp.

DSC00692

Samma regler i luften som till sjöss.

DSC00744

Tjänare Lars…

DSC00761

Min barndomsstad Halmstad på 23 km avstånd i lite dis.

DCIM194GOPRO

Landning på gång, vilket innebär full klaff för att
 få ner landningssträcka och hastighet.

DCIM103GOPRO

Jag hade satt min  GoPro på en tuva, där den klickade på med 4 bilder i sekunden.

DCIM103GOPRO

Min tanke var,  att kanske jag skulle kunna få med
min modell
på ett par av bilderna…

DCIM103GOPRO

Fast det var inte många bilder på modellen jag fick.

DCIM106GOPRO

Min dag på Hovs Hallar…

DCIM195GOPRO

…och Lars

DCIM196GOPRO

Till sist en bild som visar,  att någon har landat sin modell i en vresrosbuske…

 

Kategorier
Hangflyg modell

ÄNTLIGEN BLEV DET DAGS FÖR…

 

 

 

…modellflyg på Segeltorp vid Hovs Hallar.

Torsdagen begåvade oss med nordvästliga vindar,  tack vare en
liten högtrycksrygg, som kommit in mellan lågtrycken.

Yr.no hade lovat NV ca 5-8 m/sek,  vilket lät lovande.
Jag åkte dit med min bror, som lovat sköta min kamera,
då jag flög.

Dessutom skulle vi prova min nya fina tubkikare. Det var dåligt
med fåglar,  men jag fick i alla fall syn på en Varfågel,  som satt
i en björk.
Lätt att känna igen på det svarta strecket över ögat.

Nåväl, då vi kom ner till Segeltorp kl 1230 låg vinden på ca 5 m/sek,
vilket var idealiskt.

Jag hade lastat 325 gr ballast,  för att min Spirit skulle penetrera bättre.
Min modell flög som vanligt bra både med ballast och med en kamera
på nosen…….dock hade jag ett problem.
Skevroderutslagen var alldeles
för små på grund av ett programmeringsfel
av mig.

Men man ska inte bli panikslagen,  om den inte svänger med skeven,
det är bara att använda sidoroder, så svänger det lika bra.

Jag flög tills jag blev trött och landade bakom hanget   i åkern.

Då vi flög,  hade vi nyfikna åskådare,  som var synnerligen vetgiriga
och naturligtvis,  gav vi svaren på deras frågor.

Alltid lönande att sprida kunskap om vår hobby på ett positivt sätt !!

Min broder var utsedd till fotograf för denna dagen. Bilderna blev bra.
En del bilder är stillbilder från min noskamera och den kameran behöver ingen
maskinist, då den tar 4 bilder i sekunden. Fotograferade gjorde Gopron tills
kl 1530, för då åkte vi nöjda hem.

Här kommer ögonblicken ur en hangflygares eftermiddag vid Segeltorp
med sin Spirit Elite.

_DSC0448-001

Monterat och klart på parkeringen Hovs Hallar,
med min bror Lars inväntande fotouppdraget.

_DSC0452

Påbyltad med overall, tjock tröja och ännu
tjockare jacka
bar det i väg till hanget.

_DSC0466

Start av mottagare och kamera på toppen av
Segeltorpshanget vid den privata marken.

DCIM193GOPRO

Det gäller att ha rejält på fötterna…för att stå stadigt…
så jag tog mina rejält ingångna och inridna jodhpurboots.

DCIM193GOPRO

Instruktion för jourhavande fotograf, hur jag kommer att starta..

DCIM193GOPRO

Just innan start. Se på havet….4-6 m/sek rakt på.

_DSC0505-001

Nu kör vi…

_DSC0507-001

…man tar det långa benet före…

_DSC0508-001

…det korta !

_DSC0509

Slutligen….det flyger !

_DSC0511

Som jag skrev förut, skevroderna hade alldeles för små utslag.

_DSC0518

Så jag flög med sidoroder

_DSC0527

…vilket fungerade utmärkt i det fina lyftet.

_DSC0528

Min bror Lars har tagit bilderna…

DCIM193GOPRO

Dessa brutala motljusbilder tog herr GoPro utan hjälp…

DCIM193GOPRO
                                                     Pilot och fotograf och…

DCIM193GOPRO

…Schaulustigen.

DCIM193GOPRO

Bild från kanten som visar att vindstyrkan är cirka 5 m/sek,
vilket indikeras av bristen på brytande vågor på djupt vatten.

DCIM193GOPRO

Två åskådare, en pilot och en fotograf på Thores mark.

_DSC0558

                                                                                              Modell och fullsize

_DSC0604

Spirit Elite…

_DSC0612

…en trogen tjänare av den längtande  hangflygaren.

_DSC0622

Min bror flyger… över gärdsgården, för att hämta min modell.

_DSC0628

Som landat på åkern just bakom gärdsgården.

DCIM193GOPRO

Vilket fick avsluta vår flygning vid Segeltorp denna härliga torsdag !

Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

HOVS HALLAR – HANGFLYG

 

 

 

Hangflygning vid Hovs Hallar

kan det bli i dag söndag …

 

 

 

Prognosen uppdaterad 0900 söndagmorgon

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2016-01-17 085453

 

…därför prognosen ser positiv ut och håller den sig,  är i alla
fall jag där runt klockan 10 för att få mig en sväng i luften.

3 m/sek nord, solsken…kan inte bli bättre vid denna
tiden på året ! Angiven vindhastighet kan man addera till
4-5 m/sek 80 m över havets nivå erfarenhetsmässigt.

Bara man har med sig en lätt modell som klarar  att flyta vid
svag vind på hanget.

Och det har man ju…

Vi ses !

Kategorier
Hangflyg modell

SNABBASTE F3F FLYGNINGEN HITTILLS

 

 

 

 

Genomsnittshastighet ofattbara 150 km/tim !!

 

 

 

 

Filmen nedtill visar den snabbaste flygningen hittills med en F3F-modell.

10 x 100 m bana = 1000 m 24.1 sekund.

Slå det !

Här kommer en video till med vackra modeller och skickliga piloter.

 

 

Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

EN INKLÄMD DAG MED NORDLIG VIND

 

 

 

Vädret har sista tiden inte bjudit på …

 

DCIM182GOPRO

…nordliga vindar, så det varit flygbart på Hovs Hallar för hangflygare av
vilken sort det än må vara..fast i dag söndag var det utlovat nordlig vind.

Jag åkte ner dit i uppehållsväder och växlande molnighet från Halmstad.
Bara för att  efter mödan  att ha släpat mig och mina grejor upp på platån,
monterat och gjort
klart,  mötas av först regn och sen en hagelskur.
Skuren drev förbi på 15 minuter, men både jag och min modell blev sura.
Dock icke mitt humör, då jag såg, det klarnade upp över Kattegatt.

Så det blev att vänta, torka av min Gillette från FVK, som var den modell, jag hade
med.

Till slut kom solen och vinden drog sakta igång från nord.
Men den var svag. Den låg på 2-3 m/sek,  vilket är ett gränsfall för att
kunna ta sig upp
i lyftet med en modell som Gillette.

Till slut beslöt jag mig för ett försök. Eftersom jag var på platåns topp,
finns det en
plats,  där det är bäst att kasta ut,  där det normalt inte
finns någon topprotor. 
Det är omedelbart till höger om den lilla
sänkan på toppen,  där vinden brukar vara  laminär.

Uppe på toppen där jag startade anloppet för utkastet,  märkte jag,
det fanns en topprotor ,
för det blåste i nacken…men jag visste,
att vinden längre fram mot kanten borde med viss säkerhet vara laminär.

Så jag satsade för allt jag var värd och fick iväg min Gillette bra.
Den gick rakt och jag förväntade mig lyft,  då jag gick ut över kanten.
Men det blev inget lyft…

Jag såg min höjd jag fått vid utkastet snabbt rinna bort, då jag gick
igenom kantrotorn och förstod omedelbart,  att risken är att modellen,
ve och fasa, riskerade att
försvinna ner under kanten och då skulle det
innebära morsning och goodbye till min modell.

Jag gjorde en snabb rush fram till kanten, det var ca 30 m och samtidigt försökte
jag
kontrollera min modell, som flög farligt nära stallgränsen. Inte enkelt !
Nåväl, framkommen till kanten, visste jag sen tidigare, att jag hade en
plan yta på hanget ca 30 meter
under den ordinarie hangkanten och
beslöt mig för att försöka sätta modellen
där.

Men först gällde det att komma dit. Det är svårt att kontrollera en modell,
om man
befinner sig över den. Dessutom i kraftig turbulens.  Jag fick i alla
fall Gilletten stabiliserad något sånär och styrde in den mot den plana
avsatsen.
Avsatsen består av  buskar och mindre stenar.
Inte speciellt modellplansvänligt, men det var mitt  enda alternativ !

Det finns en option till och det är att gå ut mot havet, accelerera och företa
en landning på stranden.
Jag vet ingen som lyckats, under de 43 år jag flugit
här med denna utmaning !

Min plan var att landa i buskarna,  för att minimera skadorna och rädda modellen.
Att landa modellen in i branten är nästan detsamma som att säga adjö till den.
Jag har en gång klättrat upp för den 60 m höga branten. Det gör jag aldrig om.
Jag kom in mot buskarna
lite vinglande, jag flög på stallgränsen igen och
då jag bedömde modellen var vid buskarna,
vilka var enebuskar, tryckte
jag ner den bestämt.

Modellen tog i buskarnas topp i normalt flygläge,  bromsades upp och modellen
gled sedan av grönskan och fortsatte
ner i stenpartiet, med låg hastighet..
Att trycka ner modellen är ett måste, för att få den dit man vill.
Det kan verka brutalt,  men hellre en landning med säker hastighet än en
vinglande färd i överstegrat läge,  som man inte vet hur det slutar med risk
för snaproll eller så dålig kontroll,  att man kan hamna i stort var som helst.

Det hade gått,  såvitt  jag kunde se,  så bra man kunde önska. Så det blev att
klättra ner för den synnerligen hala stigen
och hämta modellen. Alltid
spännande att inspektera en modell, som man trott var förlorad,
men
som genom tur och lite skicklighet blev räddad.

Jag kunde inte se några omedelbara skador på min Gillette och jag äntrade
kanten med lätt hjärta
och klättrade  tillbaka upp till min depå.

Gick igenom modellen en gång till och hittade en liten  skada i nosen,
som uppstod vid kontakten med stenarna.

Det fixade jag med Plastic Paddingspackel, våtslippapper och sprayburken
med vit färg, då jag kommit hem.

Nu undrade jag ju,  varför det blev så här, för det borde gått att flyga…

Svaret fick jag, när två skärmflygkompisar kom med sina grejor och
skulle flyga.
Det var Anna Hadders och Lars Agnas,  som spetsat på en
fin flygdag på HH.

Men de såg,  att det uppe på platån var dålig vind. Man balanserade lite för att få tiden
att gå i väntan på vind.
Vinden ökade, men där vi stod,  kändes inget.

Jag berättade,  att detta är ingen ovanlig situation. Vi kunde se det
blåste på havet och jag påstod
frankt,  att det finns lyft,  bara man
kommer utanför kanten och upp några meter.

Det blåste i björkarna vid hangkanten, men tyvärr hade jag missat att
ta med min vindindikator för kanten, vilket är ett 6 m långt metspö från
BilTema med en 4 m lång videobandsstreamer. Detta är det bästa verktyget,
om vi vill veta lyftet vid kanten. Genom att använda ett lätt videoband,
kan man se om vinden är turbulent eller laminär, vilket kan bestämma
om förutsättningar för en start eller ej föreligger.

Där vi stod på toppen, var det nästan inget tryck i vinden.
Allt berodde på kantrotorn och topprotorn, som muntra snurrade glatt på,
så vi
hade vind i nacken, då vi stod i riktning mot havet.
Det kan var frustrerande eftersom havet
indikerade 5 m/sekund nord…
Om vinden är 5 m/sek eller mer,  kan man lätt se,  genom att vågorna vid
denna vindhastighet börjar bryta. Det gjorde de nu.

Vi var överens,  att det finns lyft, det gäller att komma ut från hangkanten
och träffa på den laminära vinden. Ett klassiskt hangproblem, som jag
upplevt många
gånger här. Kommer man bara ut, så lyfter det.

Lars kunde slutligen inte hålla sig längre utan drog upp skärmen,   då rotorn tog
en paus eller flyttade sig och kände, det drog ok i linorna vilket indikerade att
startmöjlighet förelåg och Lars startade ut.
Lyftet var naturligtvis… mycket bra och strax efter startade Anna och
brast under flygglädjen ut i sång genom att solosjunga Sankta Lucia…
Det var  troligtvis första gången i historien, som det sjöngs Sankta Lucia
från selen till en paraglider på Hovs Hallar.

Roligt de fick flyga efter all deras möda och väntan.

Jag fick åka hem,  i alla fall rikare på erfarenhet och med föresatsen att
fästa antihalktejp
på kroppen på min Gillette,  så jag får ett rejält tag
med fingrarna utan att glida, då jag ska kasta iväg
min modell.

Jag var nöjd med dagen och i synnerhet,  att jag kunnat rädda min
modell ur ett omedelbart
hopplöst läge.

Ett mail från Lars talade om, att de som flög skärm hade fått ett fint luciaflyg !

Här kommer lite bilder och alla är tagna med min  GoProkamera,
som jag höll i handen.
Vidvinkellins, lite dåligt ljus och då blir det,
som det är.

En del bilder är klippta från en video.

 

 

 

DCIM182GOPRO

Platån 13. December kl 1000

DCIM182GOPRO

En del av sysselsättningen på ett hang för en skärmflygare…

DCIM182GOPRO

...parawaiting

DCIM182GOPRO

Eller gör man som Anna…balanserar…

DCIM182GOPRO

…och hoppas vinden ska ta sig.

DCIM182GOPRO

Lars är sugen…

DCIM182GOPRO

…och vi kunde se att vågorna började bryta , vilket betyder ca 5 m/sek i vind.

DCIM183GOPRO

Lars ringer till väderstationen och kollar vinden.
Framtill sitter hans vario/gps och höjdmätare.

DCIM183GOPRO

Anna Hadders, en frisk fläkt i skärmflygarskrået med mycket energi och flyglust !

DCIM183GOPRO

Lars kan inte bärga sig längre utan…

DCIM183GOPRO

…drar upp för att starta.

HH Lucia del 2.-004

När Anna såg att det bar ok, var hon inte sen att ta efter…

 

HH Lucia del 2.-006

…så hon tipptåade sig framåt tills det lyfte henne…

HH Lucia del 2.-007

…över björkarna och ut…

HH Lucia del 2.-009

…i fri luft.

DSC05627

Sen var det bara att njuta på !

DSC05631

 

DSC05638

 

DCIM182GOPRO

…medan en  frustrerad  modellflygare  vankade runt i väntan på vind…tur han
hade med sin skärmflygoverall,
som är ett utomordentligt plagg.

.

Kategorier
Hangflyg modell

OM JAG SLUTAT MODELLFLYGA…

 

 

 

 

 

…det kommer jag inte att göra,

förrän det är fysiskt omöjligt !

 

 

 

 

 

_DSC8161

 

 

 

 

Lördagen grydde med fint väder och västlig vind.

Ni kan se bilden ovan, tagen på morgonen den 12 .
December, att det är inte speciellt vinterlikt…

Flygsugen, som vanligt, packade jag de få saker som behövs
för att åka till ett lämpligt hang.

Västlig vind, efter storm och hårda vindar….det blir Tönnersa
Strand. Nu ännu högre än nånsin förr.

Modell med på resan var min Spirit, som verkligen börjar få
många timmar i luften nu. Spirit är en mycket lätt 2-m modell
från USA och det innebär,  den är lätt att skada.

Inte vid flygning, utan fastmer vid hantering. Alltså då den ska
ner i fodralet, då man ska igenom dörrar, gå i trappor, stoppa
in den i bilen eller gå från bil till pilotplats genom risig skog.
Likadant kan skador uppstå då jag monterar exempelvis vingar.
Håller man för hårt i D-boxen, som är av tunn lätt balsa, kan man
lätt knäcka den.

Jag har fått lite sådana skador så det lutar efter 2.5 års flygning
åt att jag ska klä om vingarna med nyinköpt Oracover från Lennart
på RC-Teknik.
Före omklädning ska småskador på vingen lagas och den ska få
3-4 strykningar med cellulosapolerlack för att trästrukturen
ska stärkas. Eventuellt lackar jag på 25 grams glasfiberväv på
torisonsnäsans balsaytor. ”Lacket” då jag lägger på glasfiberväven
blir med aceton förtunnad epoxieplast.

Nåväl, vinden var 6 m/sek, då jag startade 0900 vid min vanliga plats.
Lyftet mycket bra och Spiriten flög,  så bra den kunde.

Efter 2 timmar i luften, endast avbrutet av en kort paus och landning
för en justering, landade jag klockan 1100 nöjd och glad.

Jag landade vis av erfarenheten på den platta stranden, för varför
ska man vara heroisk och klämma ner modellen vid kanten och riskera
skador ?

Men enligt lagens om allts dj……..het,  i enlighet med vad jag tidigare
skrev om transportskador, körde jag höjdrodret i en utstickande gren
då jag gick till bilen….
Hemma kollade jag servot till mitt höjdroder och naturligtvis var
växellådan kaputt.

Jag bytte servo till ett bättre, som förhoppningsvis med sin metall-
växellåda skulle tåla lite mer.

Bland mina servon har jag en låda med något jag vill kalla ”Diverseservon”

Servon med felfunktioner eller annat. Eftersom jag sparar allt…satte jag
mig efter att jag gjort annat utomhus som krävs och gick igenom en
plastlåda med servon. Reservväxellådor och drev hade jag. Jag fick ihop
12 servon som nu funkar helt perfekt. Bra terapi….

Ånyo är det bevisat, det lönar sig att satsa på kvalitetsservon.
Vem vill riskera en modell med servon som kostar 150 kr styck mindre ?

Jag gör det inte mer. Således har jag bytt alla skevroderservo, där det
inte redan fanns bra servo, mot dessa. Att de väger 28 gram, det står
jag ut med.

Vid Tönnersa Strand håller länsstyrelsen på att återställa dynlandskapet
genom att bana av växtlighet, så bland annat fältpiplärkan kan återetablera
sig till sina häckningsplatser. Bra initiativ.

Lite bilder från min flyg- och naturlördag…inga ombordbilder,

00

En del av det m y c k e t långa Tönnersa Strandhanget.

_DSC8106

Just framkommen med det jag har med mig. Jag har en plaststol, som låg på stranden efter en storm
som jag kan sitta i. Den har märkligt nog fått ligga bakom min pilotplats i mer än ett år nu…

_DSC8112

De enda som flög förut jag var fiskmåsar och gråtrutar, som ofta glider på hanget på spaning efter ätbart.

_DSC8120

Vitmossan sprider sig mer och mer här. Varför ?
Det måste vara att betingelserna är gynnsammare.

_DSC8125Björk och tall växer ända fram till toppen på dynerna nu.
Har kommit de sista 6-8 åren i en ökande takt.

_DSC8150

En dynformation där jag brukar fuska i DS med min Alula.

_DSC8189

Grävaren som ett urtidsdjur betande med hjälp av en lång snabel .

_DSC8193

Här har grävaren dragit upp ett stort bestånd av vresros.

_DSC8206

Bäcken vid Lagaoset ändrar ständigt utseende.

_DSC8221

För 3 veckor sen var den uttorkad…

_DSC8236

Vårt gamla bekanta strandmonster höll som vanligt ställningarna.

DSC05586

Jag hittade en annan stirrande herre i sanden…

DSC05588

Han är lik en känd person, men jag kan inte placera honom…
…underbettad med aningen krokig näsa…

DSC05594

Vissa stranddjur är utrustade med kraftiga antenner för att kunna lokalisera eventuellt byte…

 

Kategorier
Hangflyg modell

LITEN PROVFLYGNING AV MIN GILLETTE

 

 

 

 

Det blåste västlig vind i dag…

 

 

 

 

 

IMG_0006

 

 

 

…vilket talade för,  att det var flygbart på Tönnersa. Eftersom jag
alltid är flygsugen och speciellt då jag ska testa något nygammalt
eller nytt, plockade jag ihop grejorna och åkte dit.

Jag hade förväntat mer vind, men märkte att vinden vid havet låg på
ca 4 m/sek.

Nåväl jag monterade min Gopro på stativ och ställde den,  så den
skulle ta bilder från marken på min modell.

På min Gillette hade jag avsett att ha en kamera just bakom vingen
på ett stativ 15 cm upp, men enligt Murphys Lag hade kameran hängt sig.

Jag hade inte med någon nål,  så jag kunde resetta den.

Så det blev att starta utan ombordkamera. Utkastet skedde med all
den kraft jag är mäktig, svängde höger då vinden kom lite snett från höger
och fick kontroll på modellen något så när.

För jag märkte nästan direkt efter start,  att det var något med V-stabbbens
roder. Allt fungerade vid prechecken,  men då jag flög, var det något
som krånglade.

Jag höll ut ett par vändor,  innan jag landade på stranden.

Ok,  komma ner på stranden var inga problem, men att komma upp
till min pilotplats, det var inte enkelt.

Fronten mot havet på dynerna var efter diverse hård vind väldigt brant.
Man kunde inte ta sig upp…..jag var tvungen att hacka ut fotsteg,
för att så småningom häva mig upp.

Vid koll av V-stabbens roders funktion visade det sig , att ett av roderna
rörde sig knackigt. Varför ? Ingen aning.

Men en sak märkte jag. Då jag körde skeven, sjönk spänningen till
mottagaren till 3.8 Volt…..trots jag har splitt nya Mh-celler 2300 mAh
och de var toppladdade. Jag får fixa en lösning på detta. Först satte jag i en
acke med 5 celler, men den spänningen blev för mycket för de små servona
i stabben, så jag gick ner på 4 celler.

Nu kommer jag att byta servona i stabben till något bättre, så jag kan
köra med 5 celler. Det borde ge full säkerhet.

Som sagt,  Gilletten har fått sitt lite rumphuggna luftdop vid Tönnersa Strand
och nu ska jag fixa det,  som behöver ändras inför nästa flygning.

Kameran som skulle plåta fast med,  då jag flög la snabbt av, då acken var urladdad.
Eftersom GoPro har WiFi,  är det lätt att glömma WiFi på, eftersom det har en
egen avstängningsknapp. Nåväl, man lär av misstagen.

Så det blir lite dåliga bilder bara. Men jag var ute och flög i alla fulla fall !!

GOPR4970-001Det blev bara den usla bilden av min Gillette, just då jag kastat ut..

IMG_0005

Ja, så här ser den ut, innan jag klätt om vingarna. Den duger.

IMG_0009

Som du ser står solen lågt vid 2400-tiden redan.
Längst ner i kanten min fasta kamera som behagade slå av sig tidigt.

IMG_0011

Havet gick ganska högt på stranden i dag.

IMG_0016

…och här ligger Gilletten efter en kort testflygning.

Men det kommer fler, bara vi får riktiga vindar !

Kategorier
Hangflyg modell

GILLETTENS RENOVERING

 

 

 

 

…går planenligt.

 

 

 

 

_DSC7467

 

 

 

Så fort jag fått upp min gamla Gillette på bänken,  började jag renoveringen,
för jag är så sugen att se den i luften igen.

Jag vet, att modellen inte är så vansinnigt snabb, men den har andra värden.
Den är ihopsatt,  en av de snyggaste modeller jag sett…ever !

Kroppen, vingarnas infästning och vingarnas form är mycket lyckade.

Synd inte FVK kunde tillverka nya. Jag sa till Brian,  att om ni ändrar
vingkonfigurationen, öka spännvidden med 40 cm och applicerar en
modern profil som exempelvis någon av Martin Hepperles nya snabba,
skulle det bli en eftertraktad modell.

Ok vad har jag gjort ? Jag har slipat ner kroppen, spacklat den och kört
på porfyllare. Gjort tre tunna grundlackningar med våtslip mellan varven
och sprutat vit akryllack  från sprayburk.
Akryllack köpte jag på AD-center.  Den är snabbtorkande och den innehåller
mycket pigment, så den täcker bra. Kostar en del, men hur mycket lägger man på ?

Huven är original svart, men jag våtslipade den, grundade och sprutade den
röd.

I kroppen på modellen finns ingenting…egentligen. Servona till V-stabben
sitter i stabbarna där bak, skevroderservona sitter i vingarna, vilket betyder
att det är gott om plats för mottagare och acke i kroppen.

Jag har köpt några nya 8-kanals DMSS rx, eftersom prisskillnaden mellan
6-8 kanaler är
försumbar. Fast,  jag hade bara behövt 4 kanaler egentligen.
Eftersom jag just bytt
radio,  önskar jag,  att sändningsstandarden behålls nu,
så man inte behöver
köpa en massa ny mottagare igen, om man byter upp
sig inom JR-familjen. En 8-kanals mottagare till JR Dmss, den kostar nästan
1000 kr med frakt…

Köper man då 8 stycken förstår vi,  att det blir pengar i sista änden.
Men jag är mycket medveten om,
att finns det något som blir  gammalt fort,
så är det elektronik!! Jag väntar på att mottagarna ska anlända,  så jag kan programmera.

Min acke blir två LiPo-celler och för att inte servona ska få spatt,  sätter jag
in en Ubec
mellan acke och rx/servo så spänningen ut blir 5.6 volt.

Har du ingen spänningsregulator,  kan du använda kiseldioder i serie, då
de sänker spänningen med ca 0.7 Volt var och en.
Kör man för hög spänning
till en del servo, ställer de sig i mittläge och
oscillerar fram och tillbaka. Speciellt
sker detta på billiga mikroservon.

Jag har beställt vit Oracover från Rc-Teknik för att klä om vingarna,
men i väntan på det har jag fixat till de gamla vingarna och de blev hyfsat
bra efter lite rengöring,  värmepistol och småreparationer.

Nu väntar jag som sagt på nya mottagare till Gilletten, så jag kan programmera
den. Jag kommer ju att ha V-stabbe med sidoroderfunktion, vilket jag
alltid ansett vara ett viktigt roder, vidare separerade skevroder med kraftig
differentiering så det blir 80 % upp och 20 % ner i akt och mening för
att undvika skevroderbroms och därav orsakad oren flygning.

Skevroderna ska också fungera som en primitiv halv kråkbroms vid landning.

Det behövs garanterat,  då man ska landa på Hovs Hallar, om man nu inte är certifierad
expert, 
vilket jag inte är,  för jag har  bara flugit där i 43 år och saknar således
erfarenhet och bedömningsförmåga.

Eftersom Gilletten är lätt och har relativt låg vingbelastning,  ska jag tillverka två
blyvikter,  som används för att kunna omvandla  överflödig  lyftkraft till hastighet.

Det blir en på 250 gram och en på 600 gram.

En annan sak som fattas är glasfiberröret som utgör vingfastsättningen.
Jag glömde ju den hos Kalle i brådskan, men har lovat skicka det, så
det dyker upp. (Vilket det just har gjort)

Ett litet bekymmer är,  hur jag ska säkra vingarna till kroppen. Vingarna
sitter trädda
på en glasfiberstång 6 mm diameter. I bakre dela av kordan
finns stift, som ska sitta i hål i kroppen.

Sen gäller det att säkra vingarna, så de inte far iväg. Jag gjorde det förut
med O-ringar, men det
var knepigt att få ringen över krokarna som är
skruvade i rotsprygeln. Kroppen är mycket slank, vilket gör,  man har lite
utrymme att placera fjädrar eller gummiband, som håller vingarna på plats.

Kanske jag löser det som så nu, att jag borrar ett 1.25 mm hål från
undersidan genom vingens
undre del och vidare genom röret i vingen
och vidare genom glasfiberstången och 2 mm i i vingens
övre halva.

Sen använder jag en pianotråd, som jag sticker in genom det borrade
hålet och som jag låser
i vingen med tejp eller ett enkelt fjäderlås.
Det borde bli enkelt och säkert.
Fast för provflygningarna kommer jag
att använda en liten dragfjäder,  som jag med viss
svårighet kan häkta
på krokarna på vingarna.

Vi får se hur det funkar, för jag vill det ska vara funktionellt och enkelt.

Det  kommer en rapport efter min provflygning. Som kommer att ske vid
Tönnersa Strand vid Laholmsbukten, där hanget efter
sista stormen aldrig
varit bättre. Äter havet mycket mer i dynerna,  kommer vi till
slut av få en
accelererande  minskning av höjden.

Så flyg mens tid är…

_DSC7461Lång och slank…

_DSC7462

_DSC7465

Ser lite roligare ut med röd huv…

_DSC7466

_DSC7468

Vingarna innan jag klätt om, men de är inte så pjåkiga.

_DSC7469

Stabbhalvorna med inbyggda servo. På servokablarna ett filter som galvaniskt
avskärmar mottagaren från servona,
för att undvika påverkan på mottagaren på
grund av långa kablar, som i olyckliga all kan fungera som antenner.

_DSC7470

Klart jag är medlem i ÅMFK….klubben som äger sitt eget fält.

Kategorier
Hangflyg modell

JAG KUNDE BARA INTE LÅTA BLI, FÖR JAG VAR SÅ SUGEN PÅ…

 

 

 

 

 

…att flyga lite hang i lördags.

 

 

 

DCIM108GOPRO

Vi har haft bedrövligt hangväder ganska lång tid nu.

Inga nordliga och nordvästliga vindar vilka ger möjligheter
att flyga på det enligt min synpunkt bäst lyftproducerande
hanget i Sverige, Hovs Hallar.

Lördagen började med skyn täckt av stratusmoln, som levererade
sitt regn utan pardon.
Men enligt det väderinstitut som har bäst prognoser, yr.no, var det
utlovat uppklarning under eftermiddagen och omslag till nordväst.

När jag i ösregnet kl 1230 kollade vinden på vår vindmätare på Hovs
Hallar, sa den,  att det blåste 7 m/sek nordväst.

Alltså ett omslag var på gång. Så jag chansade lite, in med modell i
bilen och iväg. På väg ner på E6 såg jag , att en uppklarning var på gång,
så hoppet steg om att få flyga.

Just innan infarten till Båstad slutade regnet, vilket var positivt.
Mindre positivt om man är bilist var,  att man i Båstad hade någon
form
av julmarknad längs genomfartsgatan,  vilket gjorde,  att
trafiken gick
lika fort,  som  implementerande av ett beslut i riksdagen.

Men till slut var jag igenom och vädret hade bättrat sig ytterligare,
vilket satte energi till livsandarna och lusten att flyga.

Körde ner på parkeringen vid HH och kollade vinden. Den var
nordväst med dragning
mot nord. Så jag valde att gå ner på det
låga hanget vid Segeltorp.

Upp på kanten där jag har pilotplats och monterade min modell,
som
var en Spirit, vilken hade fått 375 gram ballast, för att få ut
lite bättre hastighet
från det starka lyftet.

Naturligtvis hade jag vänt en av de 4  kontaktdonen till servona fel,
så det blev till att montera isär igen och göra om.
Jag bestämde för att spara nerverna, för då jag kommer hem,  ska
jag ändra kontaktsystemet för
skev/klaff, så det blir oförväxelbart.
Det spar tid.

Lyftet var mycket bra,  så jag kunde flyga med verkligt lösa tyglar.
Jag testade, eftersom jag har vario/höjdmätaretelemetri ombord,
hur högt
jag kunde komma,  om jag gnetade upp mig.

Det blev 127 m över startplatsen, så med tanke på startplatsens
höjd över havet
blev det realt ca 155 m. Det är inte dåligt på ett
25-30 m högt hang och det visar också,  hur viktigt det är med laminär
vind,  för att verkningsgraden på hanget ska vara hög.

På värdshuset bodde mycket människor för en weekend med
julbord och det kom en
stor flock med weekendfirare gående,
för vilka jag med glädje berättade om 
modellflyg och hur det
fungerade med hangflyg. Nästan alla frågade: ”Var sitter motorn” ?
Jag pekade på solen och förklarade sammanhangen.
”Det visste vi inte” sa åskådarna.

Alltid roligt att kunna berätta om vår hobby för människor,
som är intresserade
och som ställer intressanta frågor. Jo, det var
mest pensionärer, alltså de som
är lite mer erfarna…

Eftersom jag inte hade med min overall,  blev det bara…
2 timmar flyg för 
klockan 1540 drog jag full klaff på modellen och
svängde in och helikopterlandade på gräset.
Har man stora klaffar, ska man tänka på,  att dra in klaffen ca 20 cm
över marken.
Landar du med nedfällda klaffar med en hangkärra kan servon eller
linkage skadas,  om klaffen tar i marken. Dessutom,  om du tar in
klaff så förlorar modellen lyftkraft och sätter sig snabbt. Precis som
när man vill ha ner en PA-18 fullsize vid en trepunktslandning lite snabbt.
Omkring 1615 är det för mörkt för att flyga, så landningen skedde i
rätt ögonblick.

Visserligen stod solen lågt då jag landade,  men den sken,
så jag kunde njuta av mitt flygande och naturen på Hovs Hallar
den 
28. November efter en bedrövlig inledning av  vädret på lördagen.

Så det gäller att ta chansen…den kommer aldrig tillbaka.

Detta var min lördagsflygning på Segeltorpshanget.

Vad flög du…

Kategorier
Flyghistoria Hangflyg modell

HANGFLYG MED RADIOSTYRDA MODELLER FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ HOVS HALLAR…

 

 

 

…var det som dokumenterades i denna videon.

 

 

 

 

 

Hang 1-039

Detta är troligtvis första hangstarten på Hovs Hallars platå 1970

 

 

 

Efter att en försvunnen 8 mm film dykt upp igen efter 44 år,
gjorde den det möjligt,  att kunna visa video,  då man för första
gången startade en segelkärra från Platån uppe på Hovs Hallar.

Jag vet inte,  om man flugit fullskalasegel där, men jag är ganska
säker,  att så inte varit fallet.

Året är 1970 och piloterna är Pär Lundqvist och Kurt Lennå.

Kurt var den förste,  som kastade ut en modell på hanget utan motor
och kunde hålla sig uppe utan problem.

Innan han startade utan motor,  testflög han med motorn igång på sin
egenkonstruerade motorseglare för att få lite information.
Hanget som användes,  var sydhanget alltså baksidan på Hovs Hallar.

Det är ett hang,  som inte används längre,  då vi nu helt flyger på Nord-
och nordvästliga vindar på Segeltorp och Platån.

Pär flög med en Graupner Cirrus,  som är en lätt modell med ca 3 m spv.

Vem som flög först på Platån vid nordlig vind är osäkert, men det var en
av de två tidigare
piloterna med absolut säkerhet.

Vi ska veta,  att hangflyg med modell var något relativt okänt i Sverige
1970.
Den allmänna uppfattningen var, att det krävdes höga hang och mycket vind,
för att göra flygning möjligt. Det kan ha varit en orsak,  att man inte vågade
starta och prova tidigare. Nu vet vi,  att det inte behövs höga hang och det
behövs inte hård vind.

En modell med 2 m spv med vikten 1000 g flyger på 1 m/sek på platån.

Efter hand som Pär och Kurt fick rutin  av hangflygandet så utforskades
fler möjliga och omöjliga platser,  där det fanns en kant,  som kunde fungera
som ett hang.

Jag började flyga  hang sommaren 1972 och har sen dess varit detta sätt att
modellflyga trogen, då det ger piloten så mycket av upplevelser.

Filmen är tagen av Bertil Dahlqvist och har , som ni kommer att märka,
blivit
påverkad av tidens tand.

Vi har försökt förbättra den med lämplig mjukvara,  för att få ett för betraktaren
så bra resultat som möjligt. Sen har jag kört den genom Moviemaker och editerad den.

I början av videon finns avsnitt,  då Kurt flyger sin motorseglare på F 14 Halmstad.

Jag tog med dessa stillbilder  och andra som är klippta från filmen och ni förstår
säkert,  att kvaliteten inte är hundra, men det är ett tidsdokument,  varför jag tog med det.

Andra stillbilder är från Hovs Hallar och jag kommenterar under bilderna,  vad det är.

Ja, det var alltså 44-45 år sen…ibland är minnet bra men kort…

Allt material är från 1970-1972.

Här kommer bilder och video på vår nostalgiresa så hoppa ombord !

Har någon,  av de som var med vid denna tiden,  något bildmaterial,
så publicerar jag det gärna till glädje för många här på bloggen.

Min adress hittar du under rubriken ”Welcome” upp till vänster.

Hang 1-025Kurt monterar sin motorseglare. Kolla storleken på servona…

Hang 1-026

Kurt testar bromsarna…

Hang 1-027

…och sätter på huven på sin egenkonstruerade motorseglare.

Hang 1-028

Japp så såg planet ut , fast utan motor, som flög de första hangvändorna på Hovs Hallar 1970

Hang 1-029

Kurt kolla trottelarmen vid förgasaren.

Hang 1-030

snart dags…

Hang 1-031

Os .19 startad.

Hang 1-032

Kurt beredd starta på Halmstad Flygklubbs stråk på F 14 Halmstad.

Hang 1-033

..och Kurt tar den långa benet före det korta och startar.

Hang 1-034

Hang 1-035

Detta är troligtvis första starten på HH av Kurt Lennå.

Hang 1-036

Pär Lundqvist fick nöja sig med att bli två och röka pipa.

Hang 1-045

Jag tror, efter lite forskning, att detta är första gången det
flygs hang utan motor på Platån uppe på HH.
Piloten är Kurt Lennå.

Hang 1-037

Kan var första landningen efter hangflygning.

Hang 1-042

Kurts modell till vänster och Pärs Cirrus till höger.

Hang 1-043

Pärs Cirrus svävar…

Hang 1-050På gång att hämta modellen

Hang 1-053

Här kommer Pär med den och platsen är sydhanget på Platån.

Hang 1-056

Året efter hade Pär konstruerat en egen modell för segel, Debutant som flyger här.

Hang 1-049

Pärs Cirrus på Sydhanget.

Hang 1-057

På Sydhanget med Hallands Väderö bortom udden.

Hang 1-058

Pärs modell ”Debutant”.

Hang 1-060

Pär på väg att landa sin Cirrus på Sydhanget HH.

Hang 1-066

Kurt har hämtat sin efter en lyckad landning.

Hang 1-073

Pär Lundqvist 1970 – 1971 djupt koncentrerad på sin modell.

Här är den utlovade videon:

 

Kategorier
Flyghistoria Hangflyg modell Modellflyg teknik

PELLESTOVA RC-SEGELMEETING I NORGE 1973…

 

 

 

 

…har varit en naturlig samlingspunkt

för segelflygare från Norden .

 

 

 

 

hang 3-058

 

 

 

I början av 70-talet arrangerade MFC Cirrus i Norge, under ledning av Ottar Stensböl
segelträffar i de norska fjällen vid Pellestova.

Detta var under hangflygets pionjärtid och allt var nytt och spännande med framsteg
hela tiden.

Jag var själv aldrig där, utan det närmaste jag kom var då vi tävlade i NM F3F vid Storefjell
i Hemsedal.

Men som sagt, under 70-talet var aktiviteten hög.

Bilderna klippta ur videon, därav kvaliteten.

 

 

hang 3-002En Graupner Cumulus startar.
Flög inget vidare, den var ”gungig”. Det berodde på att
sidorodret var ett balansroder. Jag ändrade om till vanlig
konfiguration på rodret, det blev mycket bättre.

hang 3-011

Cumulus hade pilformade vingar för längdstabilitet och tyngdpunktsförflyttning.

hang 3-013

Ottar Stensböl 1973. Segelflygnestor i Norge och fortfarande aktiv
så vitt jag förstår….

hang 3-016

The man at the edge, Ottar.

hang 3-023

Kurt Lennå Sverige i tidsenlig frottemössa…

hang 3-026

Kurt var tumstyrare…

hang 3-027

Kurts lätta modell. Vridbara vingar i stället för skevroder.

hang 3-030

Ottar Stensböl, en man med auktoritet.

hang 3-031

Ottars vackra dotter….jag tror många av de gamla bockarna
på hanget beundrade henne i stället för modellerna…

hang 3-038

Ottar putsar sin modifierade hangcirrus.

hang 3-043

Jo vingarna höll i svängarna men…

hang 3-050

Nisse, ena hälften av brödraduon Nils-Henrik och
Gunnar Hoffman från Kristianstad.

hang 3-056

Kurt preparerar sin termikkärra för F3B uppgiften.
Försedd med vridbara vingar, vilket väl inte

var helt lyckat på en termikmodell.

hang 3-061

Tiden tas av Jan Levenstam.

hang 3-066

Kurt glad.

hang 3-070Pär Lundqvists Brequet 901 i väntan på start.

hang 3-079

Kurt Lennå startar Pärs Brequet.

hang 3-072

Pär till vänster med orange anorak. Mannen i mörk overall är Ottar Stensböl.

hang 3-073

Ett relativt stort plan att flyga hang med…

hang 3-077

Som tidigare påpekat är  bilderna klippta ur en 8 mm film.

Från Bertil Dahlqvists 8 mm filmer har det blivit en video med lite musik och förklaringar
från ett segelflygmeeting där 1973.

Ånyo säger jag, se det som ett tidsdokument över en pionjärtid,  som aldrig kommer tillbaka.

Vill ni veta mer om Pellestova så googla, det finns mycket info att hitta.

Här är videon från meetinget 1973:

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

JODÅ, VISST FLYGS DET HANG…

 

 

 

 

…både här och där !

 

ålle 11

Eftersom min anspråkslösa blogg heter ”hangflygning.se”,
är det naturligt, att jag
sprider lite propaganda just för begreppet
hangflygning och flygkultur.

I veckan har det tursamt nog varit västliga vindar över västkusten och
angränsande landskap, varför vi som flyger våra modeller, naturligtvis
varit  ute och utnyttjat tillfällena till flyg.

Medlemmar ur min moderklubb, ÅMFK, var uppe på Ålleberg och fick
en fin samvaro och flygningar i den perfekta vinden.

Här ett utdrag vad ordföranden Rolf skrev på vår hemsida:

”Idag, onsdag  151111, var det åter dax för ”GUBBA-FLYGET” uppe på
Ålleberg.

Vi som var där och flög var: Rolf/ÅMFK, Rolf-Erik/Herrljunga,
Kent å Dick/Lidköping
samt Kalle/Kvänum samt så kom både Jörgen
å Sven-Erik/ÅMFK förbi o. hejade på…

Vinden var OK…! eller vad sägs om ca 10m/s och V-riktning….
kan det bli bättre?

Det flögs alltifrån, MPX EasyGlider,  Trinity,  Freestyler3,  Pace,   Elida,
Graupners SoarMaster, 
ASW27,  Cambria 80-tals racer samt Storseglare
mm…och det flögs flitigt…..och fikades och korv grillades mm….vi hann
t.o.m med lite skogsröjning….

Kul som vanligt hade vi..…nästa Gubba Träff kan redan bli till helgen
…beroende på vädret”.

Rolf skickade lite bilder som beskrev träffen och de finns här under.

 

 

ålle 12

Roffe och Kalle med en relik från 80-talet…ser ut som en F3A-kärra från den tiden.

ålle 13

Kalle kastar ut Roffes Cambria.

ålle2

Depå i lä av hangaren på berget

ålle3

Startbryggan syns inte mer…den är riven och uppeldad :=(

ålle5

Roffe med sin FREESTYLER 3,  tillverkad i  Tyskland av Bröderna Herrig.

ålle8

Rolf-Erik på väg ut med sin vackra ASH 26 från Beinike . Kolla vindskyddet över sändaren.
När det  det drar mot kallare årstider är en overall perfekt. Likaså att man
har skyddsglasögon, om man står i hård vind, för då slipper man rinnande ögon.

ålle10

Fikapaus hos ÅMFK. Där alltid grillen finns med och sprider trivsel..

ålle14

Rolf Maier, dynamisk ordföranden under vars ledarskap ÅMFK gått
framåt med stora kliv. Klubben där vi flyger mer, än vi pratar !

 

 

Tönnersa Strand Laholmsbukten söndag

 

DCIM103GOPRO

 

 

 

 

Själv var jag ute två gånger vid Tönnersa Strand. På lördagen och söndagen.
Lördagen var det 15 m/sek,  vilket degraderade min flygtur till en promenad
i stället.

Efter all hård blåst hade emellertid en liten högtrycksrygg växt in,  vilket gav
västlig vind
med, som jag hoppades, 4-8 m/sekund. Det borde ge fina
hangförhållanden
vid Laholmsbuktens strand.

Med i bilen var min,  numera mycket flugna,  Spirit II. Lite överraskad blev jag,
då vinden
bara var ca 2-3 m/sekund, men det går utmärkt att flyga i den
styrkan, med en
anpassad modell .

Jag hade sen förut i veckan 350 gram ballast i,  som jag antog modellen
klarade även i
svag vind. Det gjorde den helt utan problem.
Spirit är en mycket välflygande 2-meters termikseglare, som om man
vill ha
något att flyga med på hang vid svaga vindar är bra anpassad till
slika förhållanden.

Det är inte så viktigt för mig att alltid flyga fort. Jo, jag har snabba plan,
men jag flyger mer än  gärna
en modell som passar till omständigheterna
och som har goda egenskaper.

Jag använder  hellre en balsaskrothög som flyger bra,  än en kolfibermodell
som har usla usla egenskaper !!

Jag hade en modell för 2-3 år sen som hette Gillette II från FVK. I ett svagt
ögonblick sålde jag den.
Det ångrar jag idag. Tyvärr sa Brian på FVK att
man slutat producera den
och jag försökte argumentera de skulle ta upp
produktionen igen med modellen
aningen modifierad. Annan profil,
mer avsmalnande vingar och slankare stabbar. Vi får se om han tar intryck..
för en Gillette hade varit perfekt för svaga vindar.

Klockan 1050 startade jag,  efter att ha riggat min Gopro vid kanten,
som plåtade
längs stranden och en Gopro i nosen som vanligt för min
flygdagbok.

Allt gick som det skulle. Enda problemet, om det nu är ett problem,
är landningen.
Antingen tar man det säkra före det osäkra och landar
på den nästan oändliga
och jämna stranden, eller så landar man just
bakom kanten.
Landar jag på stranden,  så ska jag ju ta mig nerför
sandkanten och sen kravla mig
upp igen. Landar jag uppe på kanten,
kan jag greppa modellen direkt och starta om.

Om man landar där uppe, möts du av kantrotorn och du måste vara
en van
flygare och besitta ett visst mått av skicklighet  för att komma
ner under ordnade former. En Spirit är i alla fall en ömtålig modell,
jag skulle vilja säga spröd, på grund av det sätt den är byggd.

Men mina två landningar gick utan problem.

Hanget vid Tönnersa Strand har nog aldrig varit bättre, än vad det
är nu.
I rätt vindstyrka och med rätt modell kan du flyga riktigt fort
här, så gör
ett besök och prova på.

Även för skärmflyg går det bra. Troligtvis är det Sveriges längsta
sammanhängande
kusthang varande mer än 20 km långt.

Klockan 1355 landade jag efter  2.5 timma i luften.

Här kommer mina bilder från min flygning:

DCIM179GOPROTönnersa Strand norrut mot Halmstad…

DCIM179GOPRO

…och söderut mot Mellbystrand

DCIM105GOPRO

Ni ser det var ganska mörkt…

DCIM179GOPRO

Björkarna i kanten kommer att ha skattat åt förgängelsen om 3 månader…

DCIM179GOPRO

Piloten må vara gammal…men han står och flyger på kanten !

DCIM103GOPRO

                                               Spirit Elite med kameran på nosen                                                          

DCIM103GOPRO

 

DCIM103GOPRO

 

DCIM104GOPRO

Ibland fick man en bild…

DCIM105GOPRO

..just som modellen passerade min fasta kamera,
som tog 4 bilder i sekunden kontinuerligt.

DCIM180GOPRO

                                            Fyra personer möter varandra på en strand. Alla tycks gå med hängande huvud då de möts…

   Är människor rädda för varandra ?

DCIM181GOPRO

Ser ni min fasta kamera på kanten ?

DCIM181GOPRO

Landning nummer ett.

DCIM181GOPRO

 

 

DCIM181GOPRO

Landning nummer 2.

DCIM181GOPRO

 

DCIM182GOPRO

Senaste landningen avklarad.

DCIM182GOPRO

Alla hangflygare blir långa och slanka fram emot kvällen…

DCIM182GOPRO

Tillbaka till sagoskogen…

DCIM182GOPRO

Där solen så klart lyser på min Spirit !

DCIM180GOPRO

Sådan var min dag på hanget.

Kategorier
Hangflyg modell

IBLAND HAR JU HANGFLYGAREN ALLT HAN ÖNSKAR…

 

 

 

 

 

…som fina modeller, fint väder

samt perfekta naturliga förutsättningar

för både hangflyg och Dynamic Soaring .

 

 

 

Hangflug Freuden Nr 179

 

 

 

Jag fick tips om en fint redigerad hangfilm,  som var relativt nytagen
och jag tror,  den togs i gränstrakterna Tyskland/Österrike.
Modellerna som förekommer,  är Crossfire, Viking II och Nidöl 100 DSL.

Ingen av dem är billig.

Vad som framför allt slår mig,  när jag kollar filmen,  är den frihet att flyga
som piloten har över stora områden. Dessutom är det perfekt för att
flyga dynamiskt bakom hangkanten i lä.

Flyger man snabbt, sker oxå en olycka snabbt. En Crossfire gick i
backen med 250 km/timman och resultatet syns på bilderna.

Stillbilderna har jag klippt ur videon, för att komplettera det hela.

Håll tillgodo och åk med !

Tack ni som gjorde filmen och la upp den för länkning !

Hangflug Freuden Nr 179-002Start

Hangflug Freuden Nr 179-005

Start 2

Hangflug Freuden Nr 179-001

Lite disigt men…

Hangflug Freuden Nr 179-003

Miljön är fantastisk…men det är Tönnersa Strand vid Laholmsbukten oxå.

Hangflug Freuden Nr 179-004

 

 

 

Hangflug Freuden Nr 179-008

Här flyger grabbarna DS bakom hanget där man går ner i lä.

Hangflug Freuden Nr 179-010

 

Hangflug Freuden Nr 179-011

Moderna F3F- eller F3B-modeller har ett makalöst flyt
med sin fördelaktiga polarkurva.

Alltså polarkurvan bestämmer hur mycket höjdförlust du får betala
beroende på din hastighet. Dagens profiler skapar en polar som
gör att att priset på hastighetsökningen inte blir så högt.

Alltså polarkurvan beskriver förhållandet mellan L (lift) och D (drag).

Hangflug Freuden Nr 179-012

Tänk om vi hade haft alplandskap där Hallandsås nu ligger…

Hangflug Freuden Nr 179-016Här är Crossfiren på väg ner i marken med bra speed…varför…ingen aning.
Kan tänka mig, eftersom han flyger så lågt att sändarens utstrålning
reflekterades ogynnsamt mot marken och …så gick det som det gick.

Hangflug Freuden Nr 179-017

The field of debris…

Hangflug Freuden Nr 179-018

Vad kostar en CrossFire F3B ? Kanske 15 K med tbh ?

Hangflug Freuden Nr 179-019

Bilderna visar vilken energi modellen besitter vid anslaget mot marken.

Hangflug Freuden Nr 179-020

Fast ändå tycker jag den är förvånansvärt hel…

Hangflug Freuden Nr 179-023

Här är vackert.

 

Videon

 

Kategorier
Flyghistoria Hangflyg modell Segelflyg

NORDISKT MÄSTERSKAP F3F PÅ ISLAND 1979

 

 

 

 

 

När svenskt hangflyg i elitklass kanske stod på sin topp.

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2015-11-09 150512

 

Från mitten av 70-talet till några år in på 80-talet skedde en snabb
utveckling av F3F i Sverige.

Inte bara i Sverige,  utan i flera nordiska länder, skedde samma sak.

Med de förhärskande profilerna, vilka nästan var uteslutande Eppler
eller derivat av dessa, så hade man nått ungefär så långt,  man kunde
komma,
i att driva upp hastigheten.

Modellerna som de bästa flög med, jag tänker på Rättzens mästerverk
Gilette och Janne Carlsson under flera år utvecklade Shark, de var ju alla
egenkonstruktioner. Det fanns inga färdigbyggda F3F modeller att
köpa 1980.  Dock hade det kommit  en typ av ARF-modeller som den
Sagitta,  vilken John Knudsen flög. Den var tillverkad av Carrera och
blev snabb,  om man byggde nya vingar med bättre profil, som John gjorde.

I videon flyger John sin modell mot slutet och han flyger den precis,  som
den bör flygas. J
ag hade en sådan själv och var nöjd med den.

Piloterna försökte vidare nå fördelar med olika tekniska lösningar, exempelvis
vridbara vingar i stället för konventionella skevroder, olika sidoförhållanden
på vingarna, helt
rörlig eller konventionell stabbe osv.

I regel byggde man kropparna av glasfiber/epoxie och vingarna var
antingen sprygelvingar alternativt skurna vingar plankade med balsa eller
mestadels med
0.4 mm ply. Ingen kolfiber, ingen kevlar användes.

Det var också 1980,  jag personligen började med servo i vingen till
skevroderna.
Då slapp man linkage, som oavsett noggrannhet skapade
glapp.
Nackdelen med servo i de tunna vingarna vid denna tiden,  var
att servona var för tjocka.
Men den nackdelen uppvägdes av att du fick
säkrare skevroderverkan
och mindre glapp.

De som tävlade var snabba att snappa upp nya ideer. Ett år kom en
okänd kille från Kungsbacka och tog hem SM med en Salto byggsats-
modell. Den hade dock modifierade vingar med en då snabb profil.

Nästa år var det flera,  som just flög Salto…utan större framgång.

Det är ju inte alltid,  den snabbaste modellen som vinner, utan det
som också räknas, är  den som flyger kortaste banan och som inte
kuttar någon pylon vid vändningarna.

1979 arrangerades det Nordiska Mästerskapet för rc-segel hang,
F3F på Island.

Häromveckan fick jag en länk tillsänd,  vilken skildrar tävlingen på
troligtvis 8 mm smalfilm konverterad till digitalt format.

Det är som jag skrivit tidigare ett 35 år gammalt dokument av de
fina och snabba F3F-modeller,  som flögs av de då aktiva piloterna.

Dessa modeller hade i dagens värld, inte haft skuggan av en chans
mot de supermodeller,  som finns nu.

Men så kostade modellerna då, förut mycket arbete, en bråkdel
av vad  en toppmodell för F3F kostar i dag.
För en absolut toppmodell i dag får du hosta upp 25000 kronor…
det behövs 2-4 för att tävla på toppnivå…

Här är videon,  så häng med till Island 1979 och vi är  tacksamma
mot
den eller de som lagt ner arbete på konvertering och redigering
av filmen,  så vi kan länka till den och göra den tillgänglig !
Tack ska ni ha !

De svenska piloterna har blåvita överdragskläder.

Nedan först det snabbaste hittills:

 

 

Här kommer videon från Island:

                  Resultat NM F3F 1979 på Island:

1. Kai-Henning Nielsen Danmark

2. Jan Carlsson Sverige

3. Anders Rättzen Sverige

7. John Knudsen Sverige

Lagtävlingen vanns av Sverige.
Lagledare nu bortgångne Lars Strannegård,  Gråbo.

Länk till reportage i MFN 1979.

En jämförelse:

Kai-Henning Nielsen från Danmark  flög en omgång på
129 sekunder med 20 vändor.

Om vi översätter till 10 vändor ger det: 64.5 sekunder,
eller  1 minut och 4.5 sekunder.

Jämför det med piloten i översta videon som flyger
10 vändor på 25 sekunder.

Jämförelse hastighet: 1979 =   56 km/timman,
2014 = 144 km/timman.

Alltså 257 % snabbare 2014.

Respekt.

Kategorier
Hangflyg modell

DET VAR ROLIGARE FÖR(R)…

 

 

 

 

…ett par månader sen.

 

 

 

 

 

DCIM101GOPRO

 

 

…därför då var det sommar och livet som modellflygare är då
avgjort lättare att leva,  då man är  aktivt ute  med sina modeller.

Jag menar, visst kan man flyga i +2 C, duggregn och 8 m/sek….
…men får jag välja,  tar jag  +24, sol och vind 5 m/sek rakt på Hovs Hallar.

Tursamt nog,  jag har mina bilder,  som jag kan drömma tillbaka
med och
återuppleva situationer och  äventyr jag haft.

För att flyga med sina modeller, som jag gör, ger som resultat,
att det oväntade
blir det sannolika. Vad som helst kan inträffa,
då jag är och ute för att flyga, vilket skapar spänning i mitt liv.

Eftersom jag dokumenterar mitt hobbyutövande  med min,
kamera , både den fasta  och eventuell onboardcam,  då jag är ute och
flyger, kan jag luta
mig mot den upplevelsen,  när jag sitter hemma
och spanar ut  i det gråa höstvädret, som överväldigar mig med
icke särskilt inspirerande intryck.

I mitt förråd av bilder valde jag ut några,  som beskriver en bråkdel
av mitt flygande på mina hangflygställen under 2015.

Bilderna gör,  att jag längtar intensivt till våren. Till  lärkor, solsken
och den termik i vilken  min Ava ritar sina avmätta cirklar i skyn på sin

väg uppåt .

Eller till de stunderna jag upplevde ihop med OT friflygarna.

När jag ser en Wakefield-modell,  konstruerad för 75 år sen starta
och med den i gummimotorn lagrade energin
klättrar till 150 m,
som
under glidflykten fångar  en termikblåsa på egen hand, tack vare att
piloten trimmat sin modell så väl
och därefter kurvar upp sig i total
harmoni med den omgivande luften innan den fusar, det är en upplevelse
jag också längtar efter !

Aldrig under mitt 44-åriga radioflygarliv har jag varit förunnad
att flyga så mycket, som jag gjort i år och jag kan inte annat än att
vara tacksam
mot omständigheterna,  som lät mig utöva en av
mina hobbies. Detta trots att vädret inte varit helt gynnsamt.

Men det handlar också i slutänden om,  att jag har viljan att flyga,
även om
vädret inte uppfyller alla kriterierna,  jag önskade.

Inte vill jag undanhålla er lite bilder från mitt hangflygande…

Någon bild  kanske jag redan  publicerat, men världen går nog
inte under för det, 
utom för petimätrarna.

Här kommer några så stay tuned !

DCIM102GOPRO

En kvällsflygning vid Segeltorpshanget med min Spirit Elite.
En modell jag kan varmt rekommendera. 

(dec 12, 2003 01-35 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)199631

Denna bilden är gammal. Från 2004.

Modellen är  den sista,  jag hade med en Epplerprofil, en  Eppler 182. Jämfört med Mh32
eller Rg 15-serien är den
underlägsen. Vingarna skurna i Rohacell, klädda med
0.4 mm ply. Förstärkta med kolfiber och kevlar. Mycket starka och vridstyva.
Jo, jag vet är färgvalet på modellen är absurt, men det var vad jag hade på hyllan.
Radion min favorit, MC 24 Gold Edition,  synd den inte gjordes
i 2.4 GHz-version.

SONY DSC

Är det dåligt lyft, vilket man som hangflygare har svårt att acceptera,
kan det hända,  man är tvungen att landa i buskar fulla med vassa piggar.
Och det finns många sådana på Hovs Hallar !
Återbördandet av min modell
kostade mig 30 minuter
och blodiga smalben…Min modell kunde inte ses från
marken nedanför buskagen. Som tur var,  hade jag servon, som knarrade så jag
kunde lyssna mig till, då jag stod nedanför, var den var. Därmed kunde jag få en
riktning ditåt jag skulle gå genom detta buskage av törnbestyckade buskar.

SONY DSC

Just efter jag hämtat min modell… det var jobbigt…

(jun 05, 2006 12-29 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)97323

Min kära Arrow görande det,  den kan bäst;
Flyga med hi-speed och med belastning !

SONY DSC

Den gamle mannen ska starta sin Spirit I i våras med
en kamera på nosen,
om utifall att..

SONY DSC

…modellflygkompisen Rolf Holmer, Hjärnarps egen Biggles,  skulle komma
och vilja ha bilder på sin modell i luften tagna  från min kärra…

(nov 19, 2005 04-50 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

Denna bilden tog jag med bara för ljuset genom Oralighten…

(nov 19, 2005 04-52 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)29144

Min Apache.
En modell som flyger underbart. Finns fortfarande att få tag i.

(nov 30, 2005 01-12 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)199695

Min vackraste F3F-modell nånsin

(nov 30, 2005 01-13 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

Gillette II.
En mycket vändbar och agil maskin.

(mar 03, 2005 05-24 PM)(2520x692)

Gillette har vackra linjer.

(mar 03, 2005 05-27 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

Ska jag klaga på nåt..fenorna kunde varit byggda med större sidoförhållande…

(mar 03, 2005 05-29 PM)(1964x1024)

Vingarna hade varit bättre med kraftigare avsmalning.
men utformningen är vacker ändå.

Digital StillCamera

Min ”Banana” i väntan på start på Platån Hovs Hallar.
Du ser sikten är god mot Halmstad, vilket är en indikation
på att vinden är förhärskande nordlig.

DSC05691Ingen krasch,  utan min trogna Spirit före montering.

DSC05698

…och efter montering.

DSC05704

Min Spirit har landat mycket mjukt,  som syns efter spåret.

DSC05717

I nosen,  som nästan alltid, en Gopro.

DCIM102GOPRO

Ett av mina favoritflygställen, Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.
Här möter jag som pilot både natur och människor

DCIM105GOPRO

Platån ger större möjligheter för aerobatik och vackra vyer,
som tillfredsställer ditt öga.

DCIM116GOPRO

Min ryggsäck med inbyggd stol har jag med,  då  jag flyger här. Det är
för jag ska kunna sitta och flyga,  då jag har en
besvärlig ryggskada.
Att kunna sitta och flyga har för mig bara varit problem på en plats.

DCIM109GOPRO

Förberedelser för start.
Jag utför alltid samma rutin innan start, vis av erfarenheten.
Koll
att rätt modellminne är inställt på sändaren, samt att sändaren
inte är i en inställningsmode.
Att vingarna sitter där de ska, huven
fastsatt, klaffar och bromsar inne, samt  fulla roderrörelser och att
de rör sig på rätt håll.

DCIM109GOPRO

Japp, dags för start…just till höger finns en grästuva, som verkar
gjord för en modellflygare som sitta ner då han flyger. Tror ni mig
inte så åk dit och kolla !

DCIM110GOPRO

Utkast…för vilken gång i ordningen på Hovs Hallar ?

DCIM109GOPRO

Modell, hav och vind .
Det handlar hela tiden om rörelse.

DCIM106GOPRO

Dags att njuta sin möda…

DCIM107GOPRO

Lite kontemplation på Segeltorp innan utkastet.

DCIM107GOPRO

Så kan min depå se ut.
Ser ni busken i mitten ? Där landar jag i svag vind
då växtligheten bromsar min modell..

DCIM107GOPRO

Ibland handlar det att invänta vind. Ni ser havet…lugnt.
Havets vågor börjar bryta vid 5 m/sek. Så nu är vinden
under 5 m/sek.

DCIM108GOPRO

Kommer vinden efter en väntan, då  blir piloten så här upprymd !

DCIM108GOPRO

…vid detta tillfället kom en fiskgjuse förbiflygande…

DCIM108GOPRO

…därav mitt spanande uppåt.

DCIM119GOPRO

Den gamle och hangkanten.

GOPR6614-001

From here to eternity…

GOPR6614-006

…och det  klarar jag med min modell som sällskap !
Hur nära stolpen var jag ???

GOPR6614-020

Stranden där jag landat, eftersom det började regna.

IMG_1241

Detta är min Spirit Elite nummer II inför en flygning på Segeltorp..

IMG_1243
…eftersom min gamla Spirit Elite,  byggd helt i balsa, den var helt enkelt utsliten.
Efter 3 säsonger i luften och 160 timmar i luften var den färdig. Jag skickade den till
återvinningen, när vi var nere i Ystad. Du förstår, att flyger man så
mycket,  som jag gör,
då blir det oundvikligen småskador.
Skadorna uppstår främst vid landningen,  eller då jag
hanterar
min modell på väg till eller från flygning. Spirit i balsa är lätt och därmed spröd i
konstruktionen.
Nästa Spirit jag bygger,  kommer jag förbättra, så tillvida att vingarna ska
ha 0.4 mm till torsionsnäsa och beklädnad av vingrot.
Vidare att allt trä ska cellulosalackas
3-4 gånger innan klädsel
för att stärka konstruktionen. De två trästavarna som håller vingen
i framkanten i kroppen, de
ska bytas mot 6 mm kolfiberrör. Plus lite annat.

Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

BÅDE TERMIK- OCH HANGFLYG

 

 

 

 

En fullödig flygdag för en modellflygare.

 

 

 

 

IMG_1260

 

 

 

I söndags var det utlovat svag nordlig vind och solsken för
södra Sverige, vilket ställde i utsikt,  att det kunde bli termik-
flyg och om vinden höll sig även hangflyg.

Färden gick till ett ställe söder om staden, där jag skickade iväg
min modell kl 0945 upp emot en blå himmel,  som inte
uppvisade ett enda moln.

Sikten var mycket god,  indikerande dels nordlig vind och dels
högtrycksläge med ganska stabil skiktning.

Just efter start på 50 m tog jag en blåsa,  men den föll ihop
efter några minuter.
Jag såg inga rovfåglar som kurvade, varför jag landade och
avvaktade,  för att solen skulle hinna värma upp marken lite mer,
så termiken skulle kunna bubbla.

Norr om mig såg jag några ormvråkar,  som gnetade på låg höjd
och eftersom de drev mot mig i den nästan obefintliga vinden,
väntade jag och startade sen och piggybackade i deras blåsa.
Det var ju torradiabatiskt så inga moln.
Men jag hängde med och har man väl kommit upp på lite
höjd, så blir ju allt enklare.

Allt eftersom tiden gick, termiken blev frekventare, kom
fler och fler ormvråkar på vingarna, eftersom de flyttar
nu söderut. Jag skulle tro de flesta har redan stuckit, så
det är väl de mest vankelmodiga, som fortfarande stryker
kvar här.

Nåväl, lite fågelbilder blev det och jag visar bilderna som
en illustration på, hur svårt det är att fotografera fåglar
från modellen. Det är verkligen en grannlaga uppgift, att
bedöma modellens och fåglarnas läge i luften, så att
fotograferingen ska bli lyckad.

Det finns ett par bilder, som visar svårigheterna, då man använder
ett vidvinkelobjektiv.

Klockan 1200 landade jag nöjd i gräset framför min pilotstol.

Plockade ihop och beslöt, eftersom vindkraftverken snurrade
sakta nere vid Hallandsås och visade nordligt, att dra till
Hovs Hallar med Avan. Vilket inte är ett flygplan,  jag brukar
flyga med på hang, men eftersom vinden kunde bli svag, var
det ett ok val, för kan inte Avan flyga hang på HH, då kan
inget göra det.

Nere på HH var det nordlig vind ca 1-2 m/sek.
Det är perfekt för en Ava, så jag åkte upp på Platån.

Vilket innebär jag passerar privat mark, där jag stannade
och utverkade tillstånd av ägaren att passera.

På parkeringen hade jag träffat två flygsugna skärmflygare
Lars, som var min tandeminstruktör för 10 år sen nere vid
Ystad och en pilot jag glömt namnet på.
De gick upp på Platån med skärmsäckarna och antagligen
bedjande till alla gudar,  att vinden skulle ta sig.

Jag startade min Ava och det var som att flyga i varm mjölk…
Kunde inte vara bättre. Det märktes omedelbart, att på lite höjd
var vinden starkare,  för lyftet ökade,  vilket manifesterades med
ett glatt snabbt pipande i min variometer. Det gick att stiga
högt,  men jag säger inte , hur högt jag var.

En av de boende,  där jag passerade tomten, kom ut och
berättade,  han byggt en elseglare och han fick prova min Ava.

Det visade sig,  att han körde en Porsche på bana och för att
jag skulle kunna associera  på något sätt,  hur man styr och
korrigerar, sa jag,  att styra en modell,  det är som att
kontrollera en sladd på sin bil på tävlingsbanan.

Detta gjorde han förstod och hans provflygande gick bra.

Men,  jag sa uttryckligen,  att försök inte flyga själv första
gången. Uppstår en situation,  kommer det att sluta med
ett hårdhänt möte med Hovs Hallars klippor…

Så småningom,  ca kl 1400 kom vinden med 5 m/sek och Lars
startade som förste man med sin skärm.

Det var fint lyft och efter en stund startade kompisen
också. Han fick, just då han gick över kanten, en smäll i
skärmen av kantrotorn och steg på nån sekund 10 meter.

Det är lurigt att starta till höger på Platån, då det kan bli ett
frontinslag på skärmen. Bäst att starta är till vänster,
där Platån begränsas av en liten sänka i marken.

Jag tror inte,  han var medveten om det, men allt gick bra
och han fick också en fin dag på HH.

Kl 1600 landade jag synnerligen nöjd med dagens flygningar,
då jag varit i luften i nästan 5 timmar…

(eftersom kommateringskonsten i dags- och övrig boulevardpress
och viss litteratur
är under all kritik i dag, är jag själv ytterligt
noggrann med
att kommatera grammatiskt korrekt…om ni
undrar över mina
kommatecken , som är rikligt förekommande)

Så var det bilderna…

DCIM120GOPRO

Start kl 0950 för en termikrunda…

DCIM121GOPRO

Medvindslinje och planering.

IMG_1258

Lars, en mycket skicklig skärmpilot.

IMG_1264

En blivande modellplanpilot flyger min HyperAva

IMG_1269

Då jag passerade Segeltorp, såg jag att ytterligare skärmflygare anslutit,
då aktiviteten var hög.

Ja, detta var min modellflygsöndag !

Kategorier
Hangflyg modell

HANGFLYG PÅ HOVS HALLAR…

 

 

 

 

…på det låga hanget vid Segeltorp.

 

 

 

 

 

DCIM117GOPRO

 

 

 

I lördags var det NV vind vid HH och det triggade mig
att åka dit,  för att kunna pröva min nya telemetri i min
lätta Spirit.

Förvånad att inga skärmflygare var här,  då vinden var perfekt.
Det var 5-6 m/sek NV, vilket var rakt på hanget vid Segeltorp.

Man kan mycket lätt se,  när vinden går upp mot 6-7 m/sek,
för då bryter vågorna vitt.

Flygningen är inte mycket att orda om, min modell flög som
vanligt perfekt, eftersom den är trimmad till sista grammet
och sista mm av mig.

Mycket människor som var ute och promenerade i det vackra vädret,
var det också.

En man som ledde en kolonn  av 6 islandshästar kom förbi och krävde jag
skulle landa,  för att inte hästarna skulle bli rädda….
Jag talade om för han,  att om han känner sig osäker, så sitter han
av och leder hästen i tygeln,  tills han bedömer det är ofarligt.

Nog sagt om detta.

Jag förstod att den lilla piezohögtalaren i sändaren för telemetrin ,
som ska förmedla ljudet,
när jag stiger/sjunker är fullständigt
otillräcklig.

Det hörs inte,  om man är utomhus och det blåser lite.
Så jag beslöt, då jag kom hem,  att googla problemet och enligt
JR finns det ingen mjukvarulösning på det, men man skulle beakta
det vid nästa uppgradering.

Tja, vad gör jag ?

Jo,  öppnar radion kollar var piezohögtalaren sitter och enligt lagen om
allt djäklighet satt den monterad på undersidan av mainboard, som är
fäst med 14
skruvar och hålls av ett otal flatkontakter.

Så jag beslöt att låta det sitta.

Vad jag gjorde var att borra tre 5 mm hål i höljet framför högtalaren.
Nu blev ljudet minst dubbelt så bra, så vi får se,  hur det fungerar.

Blir jag inte nöjd,  kommer jag att montera isär sändaren och ta ut kortet ,
så jag kommer åt högtalaren och kan montera in en enkel LF-förstärkare,
för att få lite bett i ljudet. Troligtvis byter jag piezohögtalaren till en miniatyr-
högtalare av vanligt slag.

Men som sagt, jag ska prova,  hur det låter nu.

Att ha en display att se på, är fullständigt meningslöst, om man står ute i solsken
och flyger, för man ser inget !

Så lite bilder från mitt äventyr:

 

 

 

 

DCIM116GOPRO

Förberedelser Segeltorp.

DCIM116GOPRO

Start

DCIM116GOPRO

Jo det lyfte…

DCIM116GOPRO

Detta hanget är trevligt att flyga på, då man har modellen nära sig.

DCIM116GOPRO

Är det bra lyft, som det var idag, kan man flyga utan gnetning.

DCIM116GOPRO

…så det är bara att stå på.

DCIM116GOPRO

                        Den gamle och hans modell.

DCIM117GOPRO

IMG_1239

En seglare kom förbi i dikt bidevind med god gång.

IMG_1243

Spirit Elite

IMG_1255

När jag gick till bilen stötte jag på en huggorm som i galopp
.. var på väg över gruset…

IMG_1256

…därför blev bilden lite grusig.

Ormen var aggressiv !

Kategorier
Hangflyg modell

EN PERFEKT HANGDAG PÅ HOVS HALLAR…

 

 

 

 

…som vanligt…för alla sorters flygare !

 

 

 

IMG_1166

 

 

Vinden var utlovat att bli nordlig i dag tisdag med styrka 5-7 m/sek.

Det är ju en prognos,  vilket triggar flyglusten hos oss,
som använder
just vinden och ett hang, för att kunna
flyga obehindrat.

Jag medger, med den lätta Spiriten jag har,  hade det räckt
med 2-4 m/sek.

Men jag klagar inte.

Vid ankomsten till HH såg jag,  att vinden var som yr.no lovat
och jag körde upp
med bilen till platån, eftersom jag är lat ibland.

Ut med modellen, montera och sätt på en GoPro i nosen.

Sen ut till fortet och kolla läget. Allt klart och inga hinder.
Kolla av alla roder, fulla rörelser och koll att de går på rätt håll.

Så iväg och det var som vanligt vid lite hårdare vind, utomordentligt
turbulent just vid kanten.

Men så fort jag klättrat 30 m var det som att flyga i grädde.
Jag hade förväntat mig skärmflygare, men såg inga, vare sig
på marken eller i luften då jag startade.

I luften i 45 minuter, sen landning och omställning av kameran
till videofilmning. Kameran riktad bakåt som omväxling.
Videon blev bra, får se om jag orkar editera den.

Efter andra starten kom en skärm glidande lågt framför mig
på väg att klättra på platåhanget.
Det brukar inte vara problem, inte heller denna gång hade
piloten svårigheter att komma upp högt.
I dag var det perfekt att flyga skärm uppe på platån.
Vinden var lite dragen åt NNO och då kan man som
skärmflygare flyga bort mot Kattvik.

De två jag såg flyga fick bra höjd…dock icke så bra som
ett modellplan, som flög samtidigt…

Då jag hade tillfälle,  försökte jag plåta skärmflygarna, men
det är svårt.
Jag vill hålla ett säkert avstånd och det tillsammans

med vidvinkelobjektivet gör,  att man upplever avståndet  till
objektet
fel. Man ska mycket nära,  för det ska bli bra.
Men det blev lite bilder,  som jag visar nedan.

Stillbilderna från marken har jag tagit med en enkel  Canon.
Stillbilder i luften på skärmar är GoPro.

Landning på HH är det omöjligas konst ibland. I synnerhet då vinden
som i dag låg på 7 m/sek,

Med min mycket lätta och mycket spröda Spirit, gäller det att veta
vad man gör,
för att inte riskera skador. Modellen är byggd av lätt
balsa och för att den ska
bli billiga att tillverka,  använder man till
exempel till den stående balken i vingarna
en urusel kvalitet på
plywooden.
Allt hade blivit bättre,  om balsan varit rejält lackad
med klarlack
innan klädsel.

Ska jag bygga en ny Spirit,  kommer jag att klarlacka vingen
och använda
bättre material till balk och rotsprygeln, där
vingfastsättningen finns.

Vid en landning då vingspetsen tar i marken vill rotsprygeln
lossa i framkanten,
där rundstavbiten som låser vingen
i kroppen finns.

Rundstaven bryts lätt av, så den har jag  ersatt med en
bit kolfiberrör.

Flyger jag så mycket,  som jag gör, då blir det småskador.
Det gör att modellen
efter 100 timmar i luften ser sliten ut.

Men så är det. De som har blanka modeller, de flyger inte…

Det blir väldigt turbulent och det kräver rutin, att få ner
en lätt modell
hel. Jag gör så, eftersom modellen har klaff,
att jag kommer in snävt med
hög fart,  svänger upp mot vinden
vid baslinjen samtidigt som jag drar
full klaff.
Då kan jag ställa modellen på nosen,  utan att hastigheten ökar

och har jag bedömt rätt,  är det bara att landa rakt fram.
Sista biten på finalen är svår, för det är mycket turbulent och man
måste korrigera med fulla roderutslag.

Jag kom ner hel alla tre gångerna jag landade.
En skada fick jag. Klaffroderhornet på ena vingen drogs ur klaffen,
eftersom jag var sen att dra in klaffen just vid sättningen. Klaffen
tog ju då i marken och roderhornet lossade.

Men det är fixat nu med Biltemas Ca.

Vidare under efterflygningöversynen, bytte jag min Mh-acke till
en LiPo tvåcells acke med 2200 mA kapacitet.

Varför, jo jag märkte under slutet av min flygning att mottagarackens
spänning sjönk. En LiPo med 7.4 Volt blir perfekt.

Tur att de nya mottagarna funkar upp till 10 volt.

Jag flög sammanlagt 3 timmar och då jag laddade MH-acken, fick
jag i 1400 mA. Varför så mycket förbrukning ?

För det första satt jag i ca en timma hemma och fipplade med
modellen,
då jag hade mottagaren på.
Min telemetri tar ström, mina nya mottagare är ju 2 i en.
Alltså det sitter två mottagare i varje hölje. Sen hade jag
en klaff som stod och stallade lite grann, ja ni vet hur digitala
servo låter, när de står och surrar och då försvann

det ju lite power den vägen.

Det är ju bra med information om mottagarens arbetsspänning
via telemetri till displayen.

Jag har förresten beställt lite andra telemetri tillbehör, som jag hittade
hos en norsk firma. Det redovisar jag sen.

Men här kommer det en redogörelse,  för vad jag gjorde i luften
ovanför Hovs Hallar mellan 1030- 1445.

Häng med !

 

IMG_1153

Klart att starta !
Trots att jag flugit här tusentals timmar, är jag lika
full av förväntan  före varje start !

För mig är det aldrig ett tvång att bege mig ut och modellflyga !

DCIM115GOPRO

Start !

 

DCIM116GOPRO

 

DCIM116GOPRO

 

DCIM116GOPRO

 

DCIM116GOPRO

 

                                                                                       vilket de var idag

DCIM118GOPRO
                    Härligt att skärmflyga under dessa förhållanden.


DCIM118GOPRO

 

IMG_1156

IMG_1174

Jag tycker om alla växter…

IMG_1175

…nästan…

IMG_1181

…utom björnloka och maskros.

IMG_1184

IMG_1187

IMG_1190

IMG_1199

IMG_1200

sista landningen, allt ok !