Det var ju bara så fint väder i onsdags…
Så jag begav mig ut med en modell, en Blue Phoenix, för att
än en gång se om jag fått min kameras lins att fokusera på
rätt avstånd. Jag har kämpat…med fokusproblem länge nu.
Vädret var strålande sol, -4 C och en relativt frisk ostlig vind.
Men vi flyger ju i förhållande till den omgivande luften inte
i förhållande till marken. Så lite vind hindrar inte mig från
att försöka erövra skyarna.
Flygplatsen var vid kusten, eftersom jag ville kombinera
mitt kollflygande med lite fågelskådning.
Fast det här med fåglar hade jag inget större hopp om
med tanke på kyla och vind.
Att flyga med min Blå Fenix gick utmärkt. Trots att en BF
har 2 m spännvidd, kan den vara svår att se i det starka
solljuset, då jag flyger söderut mot solen.
Tur jag har bra solglasögon och framför allt, att jag efter
min starroperation för knappt ett år sen åter har fått
tillbaka min superfina syn.
Nåväl, hemkommen och efter att ha kontrollerat bilderna
såg jag med en gång att, som vanligt, var min lins fokuserad
på objekt på ”halvdistans”. Objekt oändligt långt bort var
suddiga. Ändå hade jag kopplat kameran via HDMI-kabel
till min tv och så gott det lät sig göras ställt in skärpan på
oändligt.
Så det var att gå på det hemma igen, vilket jag gjorde genom
att märka upp linsen med 10 vita små märken och höljet
med ett märke som referens.
Sen tog jag några bilder med vridning ett hack i taget på linsen.
Då jag kollade bilderna såg jag, att där linsen fokuserade på
oändligt avstånd, vilken punkt linsen var vriden mot.
Så jag låste linsen på den bästa inställningen, som jag bedömde
inför en ny flygtest.
Det gäller att inte ge sig.
Efter mina flygäventyr packade jag in modellen i bilen och
begav mig med kamerorna på ett strövtåg längs stranden.
Redan då jag flög, såg jag en fiskgjuse, som sakta kom flaxande.
Kunde ju var roligt att få några bilder på den.
Lite tur hade jag, för den dök upp igen. Tyvärr var den långt bort,
ca 250 meter, men jag klämde lite bilder med mitt zoomobjektiv
och hoppades på det bästa.
Naturen, både på stranden och inne i skogen, var vacker med
15-20 cm nysnö. Just där jag var, hade det kommit ganska mycket av
den vita varan.
De flesta bilderna är tagna med min lilla men goda Mobius.
Som tickar 4 bilder i sekunden sittande på mina solglasögon.
Det jag ser, det ser och fotograferar kameran också.
Prova detta sättet att fotografera. Jag har ett 64 Gb minneskort
och min promenad var på 2 timmar och lite mer. Min Mobius
fotograferade hela tiden. Batteriet i min Mobius har jag bytt till
ett med dubbla kapaciteten jämfört med originalet.
Häng med på mitt strövtåg och upplev lite av det jag såg !
Det som möter besökaren. En fri horisont, ett lugnt hav och stillhet.
En av mina favorittillhåll, då jag laddar mina batterier.
På denna strandremsa brukar jag träffa en stadigt återkommande
grupp av flanörer, vilka som jag uppskattar denna solenna plats.
Bordet har fått en nystärkt ? fluffig bordduk…
Stranden med vyn mot Bjärehalvön.
Havet jämnat av en frisk frånlandsvind.
Det blåste frisk kylig ostlig vind runt öronen på besökaren,
som virvlade upp och bar iväg med snön ut över havet.
Den svaga dyningen från Kattegatt frasade försynt i strandgruset.
En flanörs oregelbundna och synbart slumpmässiga spår…
Tänk så mycket ett spår i snön kan förtälja betraktaren…
om du tar dig tid att fundera.
En välanpassad flygare och predator. Gråtruten.
Tofsviporna flög förbi på köldstela vingar tycktes det…
…funderande på om de inte skulle dra söderut igen…
…men instinkten att stanna vid sina gamla häckningsplatser är stark.
I en Disneyfilm ser snön ut på speciellt sätt…
… och i en Walt Disneyfilm kommer det aldrig bara lite snö, det kommer mycket.
Sen kan du tänka på, att det förekommer nästan aldrig töväder i en Disneyfilm.
Denna rådjursbock är, … den kapitala bock jag sett, som haft de absolut största hornen.
Jag har jagat mycket i många år, men aldrig har jag sett horn som dessa.
Detta trots han har bast kvar på hornen och de inte är fullväxta.
Kan tänka mig han får svårt att överleva bockjakten i Augusti.
Fiskgjuse med sikte på mig…
…avstånd 250 m.
Synd jag inte har finare objektiv. Men jag nöjer mig med det jag har.
Tofsviporna höll till vid strandkanten och flög upp då jag kom.
Jag observerade också frusna sånglärkor som dock icke jublade i skyn med sång……
Denna bild illustrerar begreppet ”Fata Morgana” Man kan kalla det en sorts hägring.
Det du ser till vänster är silon i Falkenberg som flyger över havet. Till höger en gul
byggnad som är Gessles hotell i Tylesand, vilket fått vingar. Fenomenet beror
på att luften skiktas med olika lager av luft med olika temperaturer, som gör
att ljuset bryts.
Min favoritflygplats: Hovs Hallars hang mot N-NV.
Ser du den skarpa strandlinjen ? Ett resultat av jordens
krökning, vilket gör att havets horisont ”lyfts upp”.
Alltså vi har ett ”havskrön” innan stranden. Såedemede.
På det lugna Kattegatt bryter dyningen mot sanden som Lagan transporterat ut.
Det se ut som en som snaggat sig skakar av sig vattnet stående på botten…
Varför jag tog bilden ? Den avviker från det vi är vana vid att se här.
I snön på stranden låg en släthårig tax och såg på mig med bedjande ögon…
Inne i björkskogen såg till min överraskning en surikat, som spanade.
De är sällsynta i Sverige och finns normalt i Afrika.
Men allt är ju möjligt i dag tack vare FakeLook eller ?
Ja du, så här såg det ut i Halland i onsdags i slutet av Mars.
Där nyanlända starar tankade energi i tångens värld av småkryp.
Vad håller ihop en flock av fåglar…?
600 m från stranden var varje sten på revet uthyrd till knubbsälar.
Även stenarna närmare stranden var exproprierade av sälar.
Märklig former på berget i dagen…resultat av slipningen från inlandsisen ?
En ung havsörn flög med tunga vingslag förbi långt ut från stranden…
…en ung fågel som syns på stjärten och den till synes svarta näbben.
Synd han flög på 500 m avstånd…
Vårens budbärare, sädesärlan, tar en paus vid stranden.
En sädesärla väcker hos mig en positiv känsla.
Gör en kråka samma sak ? Nä…och jag undrar varför.
Kan vara att en sädesärla signalerar ett förebud om vår.
Vad signalerar en kråka ?
En lav, Caloplaca, orangelav.