Etikett: fint väder

Kategorier
Marint

“ROLF”

 

 

 

Ett barkskepp från Halmstad

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag  pratade med en gammal arbetskamrat, Boris om sjöfart och
vi kom in på ämnet segelfartyg.
Han härstammar från en gammal sjöfartssläkt i Nyhamnsläge,
som bär släktnamnet Chronberg. Nyhamnsläge en känd plats i sjöfartskretsar. varifrån många befälhavare härstammade.

Själv har Boris tjänstgjort som 1. styrman i handelsflottan
innan han började inom stuverinäringen som förman och terminalchef.

Fartyget vi talade om,  var Sveriges tidsmässigt   längst  seglande
bark, som bar namnet “Rolf.”
Hon var registrerad i Halmstad och 1. styrman var en av Boris
släktingar. Jag blev intresserad av fartyget då han berättade om det och letade fakta.

En bark är ett fartyg med tre eller fler master där aktermasten,
mesanmasten är gaffelriggad. De övriga masterna   är råriggade som på en fullriggare, vilken har rår på samtliga master.

Fartyget byggdes i Norge  1891 och blev insatt på kaffetraden
mellan Europa och Sydamerika.

1923  köptes  fartyget av  Tage Jönsson och barken
döptes om från “Jonstorp” till “Rolf”, vilket var hans yngste
sons namn.

“Rolf” var ute för många äventyr både som last- och skolfartyg.

Mest känd blev hon kanske,  då hon under en resa till Boulogne
med last av trä sökte nödhamn i Norge.

Inseglingen under storm in i en trång hamn var ett bevis på
enastående sjömanskap av befälhavaren och besättningen,
trots fartyget var svårmanövrerat på grund av läckor och skador på riggen.

Sin sista resa gjorde Sveriges äldsta bark, då hon avseglade från
Danzig lastad med kol den 3 september 1931. Utanför Bornholm
mötte hon en så våldsam storm, att däckslasten gick överbord
och hon började läcka.

En vecka efter avfärd Danzig befann sig fartyget utanför Kristiansö.

Här fick hon en serie av brottsjöar över sig och miste nästan
hela riggen.

Trots fartygets nästan redlösa tillstånd lyckades befälhavaren,
kapten Tage Jönsson med hjälp av sin duktiga besättning föra “Rolf” tillbaka till Danzig.

Kaptenen, som var delägare i fartyget meddelar,  att det under nu rådande sjöfartskonjunkturer ej torde löna sig att reparera barken, varför detta skulle bli den sista resan.

Efter det sista haveriet blev hon condemnad och upphuggen.
Dock en detalj sparades ,vilket var mesanmasten, som nu står
nere i Torekovs hamns museum. 

Jag hoppas bilderna ger en aning om,  det mycket hårda livet för
besättningen på ett seglande skepp under tidigt 1900-tal.

Vi kan ju fundera över,  hur  människorna  danades, som tjänstgjorde å 1920-1930-talet.

Det krävdes yrkesskicklighet, hårdhet och uthållighet att ingå bland däcksfolket ombord på ett seglande handelsfartyg.


Skulle någon klara det livet i dag ?

 

 

Bilderna delvis  från Digitalt Museum och andra öppna källor,
där man fritt kan använda material för icke kommersiella ändamål, om intannat anges.

 

 

“Rolf” i Göteborg ? Detta med tanke på SAL-fartyget och flytdockan.

“Rolf” på slipen vid varvet Halmstad. Slipen finns ännu (2017) kvar.

Kättingen till ankarspelet. Att låta ankaret fara ut genom klyset var inte svårt. Men att ta hem på kättingen, det var tungt jobb. På vissa segelfartyg hade man en donkeymaskin eller ångmaskin, som stod på däck, vilken kunde utnyttjas för hemtagning av kätting eller sättning av segel. Det förekom även man hade vinddrivna spel. Annars var det en Capstan eller gångspel som gällde.

Förberedelser för sättning av överbramsegel.

Beslående av undermärssegeln på fockmasten.

Platsen där man skaffade.
Kyl och frys….nä, man medförde råvaror.
På bordet här kanske stekt sill och potatis ?

Under luckan i rummen, i hålskeppet där man bland annat placerade ballasten för stabiliteten och för att få rätt metacenterhöjd och tyngdpunkt, så att fartyget skulle röra sig mjukt i sjön och inte vara för styvt eller vekt..

Rorgängarens plats. Han fick i alla fall mycket frisk luft.
Framför ratten står en konstruktion med “horn” på sidorna.
Det är kompasshuset. Hornen innehåller järn som man använde
för att kompensera felvisning på kompassen, då man devierade den. Tänk dig Nordsjön i November. Kuling och regn, 3 grader varmt…

God gång i frisk bris på babords låring.

Del av besättningen stående på eselhuvudet i stormasten.
Man har till och med fått upp kocken där.

Besättningen på “Rolf”. Detta är grabbar som inte hade mobiltelefon, dator eller tv.
Men de hade  yrkesskicklighet och muskler.

Ett levande skepp.

På bogsprötet där förseglen är halsade.
Jagare ,klyvare och fock.

God gång.

En bark har inte rår på alla master. Den akterliga masten är Mesanmasten, där man för ett gaffelsegel och över detta ett toppgaffelsegel. Fullriggare har rår på alla master. Masterna framifrån: Fockmast, stormast och Mesanmast.

Del av besättningen seglar i storbåten.
Dessa pojkarna bråkade man inte med på dansbanorna.

I byssan med koleldad spis. Om man hade mikrovågsugn…?
Spis med slingerskydd så inte potatisgrytan åker i durken, när fartyget kränger.

Beslående av underbramsegel på stormast.

Rorgängarens plats. Ovanför har han mesanbommen.

Skansen, besättningens bostad. Ingen lyx.

Att gå på grund behövde inte innebära totalhaveri.
Man tätade läckor, väntad på flod och beställde bogserare,
som kunde dra loss fartyget.

Sättning bramsegel stormast.

Söndagsbesök ombord av kanske redarfamiljen.

Kaffebordet uppdukat…

“Rolf” i torrdocka. Man kan lägga märke till den relativt stora undervattenskroppen, som dels skapade volym för last och dels gav bra seglingsegenskaper,  då man
minskade avdriften vid segling nära vinden.

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna bilden visar “Rolf” liggande norr om Tullhuset i Halmstad.

Kategorier
Modellflyg teknik

VI GJORDE SÅ GOTT VI KUNDE…

 

 

 

 

 

 

…men det räckte inte  riktigt till…

 

 

 

 

 

 

Om jag ska vara elak… så lade jag märke till  bland annat detta:

…man försöker att  flyga ner modellerna i marken, istället för att landa
genom att hålla upp och låta planet sjunka igenom.


Observera att då du sjunker igenom, gör du inte det,
för du viker dig, du gör det,  för att dina vingar inte generar
tillräcklig lyftkraft.
Du har fullständig kontroll, om du gör rätt, tills hjulen
tar i marken.

…det gäller att ha koll på sin motors tomgång,
annars kommer du aldrig ner.

…en B-25 visar upp  skevroderbroms och brist på
sidoroderanvändning i en stigande sväng.
Modellen går åt ett håll trots piloten svänger
åt ett annat håll. Resultatet blir så småningom en
överstegring, vikning och haveri.

…man tycks ofta glömma att behålla spaken i magen
efter landning. Alltså reser sig stjärten och modellen
ställer sig på nosen.

…två  fina WWI. dubbeldäckare smäller på grund av  pilotfel.

…ibland slutar allt fungera på en flygande FW-190
och den återförpassas till byggsatsstadiet.    

…det går inte bra att skörda majs med en Corsair,
även om motorn är borttagbar.                                               

                                  

Kategorier
Flyghistoria

SAAB 39 E GRIPEN

 

 

 

 

 

Version E av SAAB 39 Gripen har flugit.

 

 

 

Torsdagen den 15. Juni,  flög SAAB 39-Gripen-E, vilket är den senaste
versionen av flygplanet.

Planet är något större, har starkare motor och mycket kraftfullare och bättre
elektronik, som är nödvändig för morgondagens krav.

Som ni ser på videon,  utföll allt till belåtenhet. Googlar man runt lite, så
prisade piloten flygegenskaperna och då särskilt accelerationen.

Det ska bli spännande att se den förhoppningsvis nästa år
på Flygvapnets Huvuduppvisning  !

Vi kan tydligen fortfarande bygga flygplan .

Mockup från Malmen 2016

Första flygningen SAAB- 39 Gripen E,  Juni 2017 Malmen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Linflyg

SMOS LINFLYG KUNGSBACKA

 

 

 

 

 

Här kommer det sista inlägget från Kungsbacka 2017.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag kollade igenom min bildskörd från SMOS linflyg-
och motormeeting i Kungsbacka den 10. Juni.

Några bilder fann jag värda att publicera tillsammans
med två små videosnuttar.

Kanske inte alla hört, en gammal bensinmotor med
tändstift köras förut…

Om du är linflygare, utsätts du mycket sällan för
radioproblem…kanske ett skäl att förenas med de,
som snurrar runt då de flyger…

Här kommer lite bildmaterial och vi ses nästa år igen !

 

  

Ovanstående bilder från en landning.
Kolla ställets något spagatliknande  position på ingressbilden ovan.

Från Kungsbackaklubben stuga

Ingvar Nilsson utfärdar diplom och sammanställer prislistan

Radionostalgi. O.S Cougar, ett närmast desperat försök
att ta igen marknadsandelar från Futaba som kommit med
sin nya servoförstärkare i mitten 70-talet. Det hjälpte inte.
O.S servona knirrade lika mycket som förut.
Sanwa fick ett  genombrott i Sverige tack vare Bertil Beckman.
Försvann ganska snabbt efter kvalitetsbrister bl. a.

Logon Kungsbacka.

Egenbyggd tändstiftsmotor.

Det gäller att ha ordentligt skärmade tändkablar. Viktigt att skärmen
är helt ansluten runt om i ändarna, annars går skärmen som en antenn, vilken
sprider RF som Grimetonsändaren.

Hembyggd Mills diesel av Hannes i Kungsbacka.
Jag tänkte på en sak…om man hade glasblästrat vevhuset ?

Vi har ju bara 10 fingrar…

Heron Diesel som tillverkades på Isle of man 60-talet.

Anordningen bakom propellern är mekatroniken
som styr tändimpulsen till stiftet.

Antar att impulsen styrs av ett Hall-element.

Ove Anderssons modell. Motor en Webra.
Beteckningen på främre lagerhylsan “R”
torde väl betyda” Rear intake”.

Kungsbackafältet.

Klubbstugan

 

Nedan två små videosnuttar.

 

 

 

Hembyggt, tvåtakt, tändstift och bensin.

En Heron som varvar bra. Häftigt portad.

Kategorier
Linflyg

WEATHERMAN VINTAGE SPEED

 

 

 

 

Tävlingen i OT Speed Kungsbacka

 

 

 

 

 

 

 

Som Ingvar redan beskrivit genomfördes en tävling vid träffen.
Dessa modellerna är små och flyger snabbt, varför de är mycket
svåra att fotografera.

Jag fick koncentrera mig på lite “runtomkringhändelserbilder)…

Här kommer en laddning från tävlingen.

 

 

“En gång fick jag en så stor gädda”, säger Ingvar Nilsson.

 

 

 

Kategorier
Linflyg

LINFLYG OCH MOTORER I KUNGSBACKA (2/?)

 

 

 

Här ett inlägg och ett bidrag från Ingvar Nilsson.

 

 

 

 

Detta är del 2  av min rapport från SMOS linflygträff i Kungsbacka.

Bilderna är allmänt hållna och eftersom jag har många bilder,
får jag dela upp de i två poster.
Bilderna tarvar inte speciella kommentarer, utan ni ser säkert,
vad det föreställer. Jag vill  med bilderna bara försöka skapa en
uppfattning hos betraktaren, vad linflyg innebär.

Bilder säger mer än till och med en politikers ordsvada…

Ursäkta den något virriga formateringen på brödtexten…

Ingvar Nilssons inlägg har jag kursiverat.

Ok, snurra med !

Först Ingvars bidrag.

Hej,

Under lördagen avhölls den 12:e i rak ordning OldTimer
och Motorträffen på det fina fältet “Inlanda” i södra
Kungsbacka. Vi håller detta ihop med SMOS,
Svenska Modellflygares Oldtimersällskap.

Vädret såg darrigt ut in i det sista, men vi slapp regn,
fast vi  fickdet  lite blåsigt.
Samtidigt som den vanliga träffen löpte, hade vi även
en Weatherman  Vintage Speed tävling.

Som tur är, har vi genom icke Palms försorg en
bra startramp, som är 5 m lång och det är startrampen
samt ett i övrigt välskött fält som lockade hit såväl
Ingemar Larsson som Luis Petersen från Danmark.

Fältet är i blötaste laget för att starta små modeller
från marken, vilket man gör just i Weatherman.
Modellen är densamma men kan variera i storlek
beroende på vald motorstorlek. Tävlingen tillgår som så,
att varje klass ska flyga ett visst antal varv med en viss linlängd.
Resultatet räknas om till % av gällande rekord.
Alltså den som slår ett rekord har god chans att vinna.

Såväl Sven-Eric som Luis hade typiska tävlingsproblem.
Allt funkar perfekt tills det blir tävlingsstart, då tjurar motorn
för att sedan åter i epån starta och gå perfekt…

Vi hade långväga gäster på träffen: Ove Andersson, välkänd
svensk mästare i F2B, (storstunt) under många år.
Vi hade Jan Wold från Norge – lincombat och Wakefield-
flygare, Ingemar Larsson från Vänersborg som är linflygeldsjäl
tillika internationell domare i lincobat.

Den övre cirkeln beflögs flitigt av våra egna Alf Eskilsson och Ola
Lindqvist, givetvis även Ove Andersson. Underslutet av träffen
gjoren kaukko Kainulainen även en flygning.

I depån köres motorer och en del grunkor bytte ägare.
i depån kunde man stöta på kända namn som Hyvelbengt,
(Bengt Lundström) och malte Blomqvist. Även Lars-Erik
Fridström och Göte Andersson från Gislaved, som är
välkända motorspecialister, vilka flyger friflygande förbrännings-
motormodeller. Flera medlemmar från Sländan i Sollebrunn
Nossebro syntes också.

Enligt resultattavlan blev inga nya rekord satta.

 Ingemar Larsson vann med sin modell som tuffade runt med mer än 140 km/tim.
 
 Nu kommer mina bilder.
 Det kommer mycket mer !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

SMOS LINFLYG OCH MOTORTRÄFF I KUNGSBACKA

 

 

 

 

 

Fint väder, bra stämning och fina flygningar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det upplevde vi som tagit oss till Kungsbacka Modellflygklubbs fält
döpt till “Inlanda”.

Som vid alla tillställningar utomhus är modellflygmeetings beroende
av vädret.

Vi hade tur. Det var växlande molnighet, inget regn och ca 20 grader varmt.
Det kan man inte klaga på.

Jag tog massor (2500) pics av träffen och jag kommer att redovisa efter hand
jag editerat.

Först tänkte jag redovisat allmänt från träffen, men för att i någon mån
belysa vad som symboliserar   själva grundidén med att vara just
 modellflygare och byggare vill jag börja med ett annat inlägg.

Den som  personifierade detta på ett bra sätt,  var Hannes Illepe
från Kungsbacka.
Han hade förutom sin modell, en Weatherman också byggt sin motor.

Motorn var en kopia på en Mills 1.3 cc  diesel byggt efter originalspecifikation.
Hannes hade använt moderna maskiner som 3D-skrivare för att printa ut förlagan
för gjutformen till vevhuset. Vevhuset var av aluminium och var sandgjutet.

Det måste innebära en särskilt känsla att bära ut en modell med en hembyggd
motor, som i sin konstruktion är mer än 70 år gammal till den första tävlingen i
speed.

Jag tog lite bilder,  som inte tarvar så mycket kommentarer, utan
Hannes ger uttryck för vad han upplever.

Hoppa ombord och flyg med !

Häng på låset, det kommer mycket mer bilder från Kungsbacka !

 

 

 

 

Stolt motorbyggare, Hannes.

Den svarta detaljen är  3D-printad, den blanka är det först gjutna vevhuset.

3D printing kommer att revolutionera vår hobby.

Så här ser en egentillverkad Mills 1.3 cc diesel ut, när Hannes är fabrikören.

Fördelen med en diesel är,  att man kan dra upp den ur fickan och starta med en flipp.

På väg ut till första starten.

Motorn inte rätt maxad…

Nytt försök…

Men nu kan Hannes utbrista “Fly baby, fly !”

Efter premiären och en 5. placering i Weatherman Vintage Speed.

 

Kategorier
Old Timer flyg

SVERIGES BÄSTA MODELLFLYGTIDSKRIFT …

 

 

 

 

…har just anlänt till glädje för oss modellflygare.

 

 

 

 

Omslagsflicka: Fru Lundqvist

 

 

 

Tidskriften OLDTIMER,  som ges ut av Svenska Modellflygares OldTimerSällskap
har  ramlat ner i brevlådan  med sitt läsvärda och för modellflygare väsentliga innehåll.

Som alltid välskriven och faktafylld.

Vill du läsa den ? Klart du vill !  Bliv medlem i SMOS !

Reportage om Motorbyggarträffen och SMOS Linflygträff i Kungsbacka den 10 Juni kommer.

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

OM DU UMGÅS MED EN MODELLDIESELMOTOR…

 

 

 

 

 

 

 

…tillhör du dem, som för med sig en doft av…

 

…den stora världen. Alltså förbränd fotogen och härsken ricinolja.


De är ju två av de tre (fyra) beståndsdelarna i bränslet till en
modelldieselmotor.  Normalt kör man på eter, ricinolja,
fotogen och med en eventuell tillsats av amylnitrat.

Då jag växte upp,  var det diesel som gällde till våra linkärror.

Vi som sysslade med modellflyg på läroverket i Halmstad, kunde
lätt urskiljas från andra elever,  då vi spred den härliga doften
av  fotogen och i kläderna intorkad ricinolja.

Min goda lärarinna i fysik och kemi vid läroverket, fru Hellner,
betraktade alltid oss dieselmaskinister  med en anstrykning av
misstänksamhet, ungefär som hon befarade, att vi plötsligt
skulle kunna flyga  i luften…på grund av dofterna vi spred.

Jag minns,  min moder frågade,  varför min skinnjacka luktade
så märkligt och mitt svar var ju,  att det är ett impregnerings-
medel för skinnet…

På den tiden var det enkelt att få tag i eter på alla apotek,
men idag är det svårare,  dock  inget jätteproblem.

Ljudet av en underkompad modelldiesel är oslagbart
då den jobbar.

Antagligen kommer bruket av modelldieslar att försvinna,
som ett resultat av minskad kunskap och den tekniska
utvecklingen av elflygeriet.

För jag tror, många tycker, att varför ska man klabba
med fotogen, eter och ricinolja, då det räcker med två
hål i väggen och en strömbrytare ?

Men du,  som är gammal dieselanvändare, du förstår,
vad jag menar:

“Det är känslan att höra ljudet, att känna lukten och
uppleva vridmomentet i en diesel, i stället för en “skrika”
med glödstift!”

Jag är fullständigt övertygad om , att dieslar för
modeller kommer att överleva och ett fint tillfälle
att få se dieslar i aktion, det får du, om du tar dig
till Kungsbacka på lördag den 10. Juni där man har
ett meeting på Kungsbackaklubbens fält.

Vi ses bland fotogen- och eterångorna på lördag !

Det blir fint väder på lördag enligt yr.no.

Videon nedan på mekanikerns händer visualiserar begreppet:

Oily Hands !

…och så lite dieselflyg…

Kategorier
Old Timer flyg

APROPÅ LINFLYGTRÄFFEN I KUNGSBACKA DEN 10. JUNI…

 

 

 

 

 

…så kommer här en artefakt från förr.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ingressbilden visar  stabila doningar. Kanske behövs,
om man flyger en 4-motorig Boeing B-17  ?

Klippet är värt att se på, bara för att höra på speakern.

Här kommer en liten video till. Tyvärr utan ljud med med bild…?

Som sagt vi träffas i Kungsbacka den 10 juni för att linflyga,
kanske skaffa en OT-motor eller bara träffa kompisar.

222

Kategorier
Airshows

OLD TIMER FRIFLYG VID THE OLD WARDEN AERODROME I ENGLAND

 

 

 

 

 

Jag tycker,  du ska ta dig 10 minuter

och kolla filmerna !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

England, brukar det ju sägas, är ett land av traditioner och
konservatism i dess positiva bemärkelse.

Det gäller även modellflyg. Själv är jag helt fångad av
friflygande OT-modeller, som är konstruerade före 1960.

Helst modeller från eran 1935-1950.

I England, som i flera andra länder, har man meetings
för just OT-modellflygare.

I Bedforshire  en bit från Biggleswade ligger
The Old Warden Aerodrome  i anslutning till
The Shuttleworth Collection.

Jag har besökt denna plats ett flertal gånger för att beskåda
den stora uppvisningen man har för full size plan varje sommar.

Planeringskalendern ger besked och dessutom min länk till
vänster på bloggen “Airshows and Displays 2017”

Om du har möjlighet och vill, så åk dit och se en fantastisk
uppvisning med fina plan och fina flygningar.

Museet är mycket välordnat och flygplanen är i så bra skick,
de kan vara.

Piloterna flyger planen på intet sätt mjäkigt med tanke på ålder,
utan de nästan 100 år gamla planen får bekänna färg.

Hur man tar sig dit ? Ta Ryan-Air och ha en bil bokad i England,
så du kan köra upp till flygplatsen. Att ha med sig en bil,
dvs köra från Sverige till England är meningslöst.

Det brukar gå lätt att ordna boende B&B i London.
Skulle tro,  man kan kolla på nätet om boende i Biggleswade
eller i trakterna för en hyfsad penning.

Inte långt från Old Warden ligger Imperial War Museum
 vid en fd RAF flygbas. Kanske ett av världens finaste museum
för militärt flyg.
Det tar en dag att gå igenom inklusive lunch.

Ok, så är det med det. Nu har jag gjort reklam och nu kommer
två små videosnuttar som beskriver verksamheten vid OT
friflygträffar vid Old Warden i England.

Veva upp gummimotorn, kompa upp dieseln och häng med !

Kategorier
Naturbilder

OM JAG INTE FLÖG I LÖRDAGS…

 

 

 

 

 

 

…så företog jag mig i alla fall

premiärdoppet i havet för 2017.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ingen hangvind i lördags, i stort sett vindstilla och solsken.

Hann inte åka att flyga termik, men ett dopp i havet
kunde det ju bli.

Tänkte att temperaturen skulle ligga på 14 grader eller så.

Men till min överraskning var det ca 18 ! Alltså mycket varmare
än jag trodde.

De fåtalet som fanns vid stranden badade,  eller hade alla badat
och samtliga sa,  det var varmt  vattnet.

Naturligtvis hoppade jag i och företog premiären i Kattegatts vatten.

Vilket är en sanning med modifikation, då vattnet var brunt, humusfärgat,
vilket indikerade att det var vatten från Lagan.

Men hur som helst jag var i en god stund och njöt varje ögonblick.

Så kan jag inte flyga kan jag ju bada eller ?

 

En sorts farkost for studsande omkring på Laholmsbuktens loja dyning
under kraftigt motorvrål. Nyttan av detta ? Tillfredsställa egot …

Något lugnare tog del av familjen skrake under sin passage med sina telningar.

Ser du den bruna färgen på vattnet ? Vatten från Lagan, som är ovilligt att
blanda sig med saltvatten från Laholmsbukten.

Inte behövde vi trängas…

Vad är det man säger på Flashback…ingen bild ingen händelse…

Horisonten glömde jag räta…men du ser, havet är som en spegel.

Klockan 2015 lördag. Ser du det ljusa bandet i horisonten ?
Vi som är kustboende har fördelen att kunna se en fri horisont.
Halland de fria horisonternas landskap !

Kategorier
Old Timer flyg

NATURLIGTVIS LÄNGTAR JAG EFTER OT-SM TILL SOMMAREN…

 

 

 

 

 

 

 

…så jag än en gång får uppleva

de fantastiska friflygande modellerna !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att  vara friflygare i Sverige och i andra länder också förresten, det är inte lätt.
Som du vet,  kräver en friflygande modell ytor, då den lever sitt eget liv i luften.

Du vet aldrig,  hur en modell flyger med hänsyn taget till termik och vind.
Den kan hamna var som helst, speciellt om fusen inte funkar.

Att finna platser lämpliga för friflyg i Sverige, det  är med förlov sagt svårt.

Det senaste dråpslaget var,  då någon sorts korpral  inom Fortifikationsverket
 i sin allsmäktighet beslöt,  att Rinkabyfältet inte fick användas för modellflyg.

Jag vet att intensiva försök har pågått för att få häva förbudet. Men en korpral
är ju trots allt en korpral…med makt.

Fast Allemansrätten råder väl också på Rinkabyfältet…?

Därför får friflygarna improvisera. SM  för friflygande OT-modeller kommer
att avhållas vid Bollerup. Vi har varit där förut, tack vare vår ordförande
i SMOS, Bo-Eskils goda kontakter med markägarna.

Fram till dess får vi nöja oss med bilder från förr, då vi kunde utöva hobbyn
på Rinkaby-fältet.

Bilderna visar Matti Pyykkö,  som släpper mästerbyggarens Markku Tähkäpääs
modell på Rinkabyfältet. Kommentarer behövs inte.

Håll tillgodo, dröm dig bort  och beundra finskt modellbyggande och flygande.

 

Kategorier
Segelflyg

OMBYTLIG VIND…

 

 

 

 

 

 

Hur vinden kan vända 180 grader på 30 sekunder.

 

 

 

 

 

 

 

Lördagens morgon började med fint väder, vilket innebar  23 graders värme
svag sydostlig vind.
Alltså iväg till min plats för termikflyg för en rejäl sväng med min ärriga Ava.

Jag monterade och startade min modell upp emot en sky som var beströdd
med nybildade Cumulusmoln, som sakta drev från sydost.
Vinden var ca 2-3 m/sek vilket gjorde det lätt att hålla modellen inom
rimligt avstånd. Termiken under nybildningarna var stark och turbulent,
så det for iväg upp snabb,t så variometern nästan fick hicka.

Eftersom jag är en morgonpigg människa, innebar det, att jag startade
omkring kl 0900.

Efter 45 minuter i termik landade jag för att byta acke i min GoPro.

Sen ny start, ny termikblåsa och uppkurvning till 300 m, där en flock
tranor låg och svängde. Jag flög rote med tranorna för att få lite fina bilder.

Just då det var klart, märkte jag att modellen stod och stångade mot västlig (!)
vind. Det var inte en svag pust utan vinden kom med 7-8 m/sek, som om man
tryckt på en knapp.

Detta var ett inte helt vanligt väderfenomen, då en liten kallfronts kalla luftmassa
ramlar ner mot marken och skjuter upp och bort den marknära varma luften.

Jag vet ju väl, hur sjöbrisen vänder vinden, men detta var något mera absolut.
Förutom att vinden blev stark, sjönk temperaturen från 23-24 grader till 16-17.

Efter vindskiftet kom markdimman vältrande. Inte så det hindrade flygning,
men inget jag önskar, då jag flyger.

Det värsta var ju, att jag lockat ut Pär Lundqvist med hans ombyggda ASW
utlovande fint termikväder.

När Pär monterat,  hade vi 10 m/sek och klokt nog beslöt Pär att stanna på
marken med sin modell.

Jag var nöjd med den 1.5 timma jag fått i luften och att jag fått ner min Ava
i helt skick.

Vid sista landningen visade det sig, att främre vingbulten var skadad i gängorna,
så den inte greppade riktigt, utan den hade glidit upp. Alltså satt vingen med en
enda plastbult. Inte konstigt att den flög lite som galopping ghost under final
och landning.

Jag bytte så klart bulten, så vingen satt säkert. Ibland har jag tur…

Alltnog, kan jag inte flyga, så kan jag gå en promenad med kameran i den täta
lövskogen och i snåren.

Det blev ju lite bilder. Tyvärr blev ju inte bilden på ärtsångaren bra, men det
handlade om långt avstånd och snabba ryck vid fototillfället.

I dungen fanns två näktergalar, som bankade iväg sina ibland hårda drillar.

På marken har örterna börjat komma.

Så dagen blev trots vindskifte lyckad, för sen eftermiddag åkte jag till stranden
och flög hang med min nylagade Gillette.

Om den flög ? You bet !

 

Nybildningarna blommar över det Sydhalländska  slättlandskapet.

Det kan inte bli mycket bättre…termik, vacker natur, en bra modell och min
bekväma flygstol från Biltema. (290 spänn)
Det är ju drömmen om ovanstående,  som har gjort,
att vintern med mörker och uselt väder gått att överleva

Pär monterar inför den flygning, som inte blev…

 Vingfastsättning M/Lundqvist: I Underkant på vingen två krokar som träs i två öglor i kroppen.
Vingen styrs med två stift. Överkanten av vingen en ögla som träs över en elliptisk skruv, som drar
fast och spänner öglan mot kroppen. Enkelt förklarat.

Det modifierade klaffsystemet på ASW:n.

Kontemplation

Näktergal…ganska oansenlig fågel med stark stämma.

Ärtsångare (tror jag)

En vresig invånare vid ekarna som vaktar fornminnet
vid Örelidgravfälter nära Tjärby Kyrka.

Det börjar spira. Detta är mycket små örter.

 

Kategorier
Teknik, allmän Termikflyg

DET ÄR JU KLART ATT ALLT SLITS…

 

 

 

 

 

…eller hur en modell kan se ut …

efter 700 timmar i termik.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är en mycket aktiv modellflygare, som tar till vara varje chans
för flygning.

Eftersom jag till 90% är segelflygare, vill jag ha N-NV vind för hangflyg
eller svag vind och solsken för mina termikmodeller.

Den modell jag flugit absolut mest, det är min gamla HyperAva från
Wladimir Models i Ukraina. Det är en modell, om rätt intrimmad,
som flyger sagolikt bra med absoluta topprestanda.

Jag inköpte den för 8 år sen hos Lennart/RC-Teknik och den är
still going stronger…efter 700 timmar i termik !

En modell man använder till den är avsedd för, det vill säga flygning,
kommer ju att slitas. Lite barskt vill jag säga,  att de som har de blankaste
modellerna, det är de med minsta flugna modellerna…

Min erfarenhet är, att mycket av skadorna uppstår, då man på
marken förflyttar modellen. Exempelvis man kör fena och sidoroder
i garagedörrstolpen, man kan skada modellen under transporten i
bilen.
De flesta skador jag fått är vid landningar ute i naturen. Vid oplanerade
landningar i okänd terräng är det lätt att hamna i en spretig buske med
vassa taggar, som perforerar klädseln. Vad gör jag då ? Små hål tejpar
jag med klar tejp, större hål klär jag om med en bit Oralight.

Jag klär inte om en hel vinge för ett enda hål. Om jag tejpar ett hål i
vingen, påverkar det på intet sätt flygegenskaperna.

Annat som slits på min Ava efter 700 timmar i  termiken är fastsättningen
av huven i kolfiberlaminat. Den åker ju av och på och efter ett par tusen
gånger, blir den sliten. Där har jag fått lägga på kolfiber, för att den
ska snäppa fast ordentligt. Dessutom har jag säkrat huven med en bit
persiennlina, så jag inte förlorar den, om den lossar.

Min motor, en gammal Mega har hängt med alla år. Jag bytte lager i den,
men det var troligtvis inte nödvändigt.

Vingfastsättningen med två M4 skruv slits också.
Skruvarna, jag använder, Polyamidskruvar från Staufenbiel/Horizon,
byter jag med jämna mellanrum.

Experter påstod,  att plastskruvar inte håller…Ja, de har hållit för mig i mer än 8 år
utan att gå sönder.

Baldakinen som håller stabben, har jag slågit  sönder, då jag stött emot min verkstadsdörr
och den har jag lappat ihop med kevlartråd och CA.

Sidoroder/höjdroderservo byter jag vid behov. Jag använder HK platta vingservo
med metallvxllåda. Lite tyngre, men de håller.

Bromsarna är fästa med speciell tejp med suverän vidhäftning, som jag fått tag i.
Dessutom har jag förspänt bromsarna med 0,3 mm pianotråd, så de hela
tiden strävar efter att hålla sig stängda. Servon för med sin arm upp bromsklaffarna,
vilket är ett mycket enkelt sätt att operera klaffen. Alltså servoarmen påverkar klaffens
insida direkt utan komplicerade linkage.

Alla de skador jag beskrivit, är inget, såvitt jag kan bedöma, vilket har negativt påverkat
de fina flygegenskaperna. Min HyperAva flyger precis så bra, som jag vill.

När mina vingar ser ut, som om det fått ett hagelskott och är fulltejpade, river jag av
klädseln, vilket är ett pillerijobb, då klädseln sitt riktigt hårt fast mot kolfibern
på spryglar och annat. Men med hjälp av ett blad till en mattkniv löser det sig med
hjälp av tålamod.

Då klädseln är väck,  passar jag på att räta ut bakkanten och reparera dellaminerade spryglar.

Sen efter omklädsel blir Avan som ny och redo för nästa 700 timmar i termiken.

Skulle min kära HyperAva gå till de sälla jaktmarkerna har jag en helt ny Ava Pro,
som bara är provflugen och en annan fin 4-metersmodell som oxå är flygklar hängande
i min hangar.

Tja ovanstående lite av mina erfarenheter.

Ni ser, att D-boxen har varit i småsmulor och ny bit blivit inskarvad.
Klädseln säkrad med tejp mot D-boxen.

Här var det ett större hål i kläseln och då satte jag dit en ny bit Oralight.

Kolfiberbaldakinen som håller stabben har gått av. Lagades med kevlartråd och CA.

Biltemas tejp en räddare i nöden för modellflygaren.

Ibland kan bakkanten se ut som ett stormande hav.

Denna vingspets var i småsmulor, som ett krossat kexchoklad,
efter att modellen ramlade ner från en 15 hög gran
och naturligtvis landat på vingspetsen.

Bakkanten som är en bergochdalbana, rättar jag till,  då jag har av klädseln.

Vingfastsättningen med sina två M4 plastskruvar. Jag har satt på skydd i mitten
för enligt lagen om allts dj-het slinter jag med skruvmejseln då jag spänner skruvarna
och då kör jag mejseln genom klädseln…Nu blir det inga skador.

Undersidan vingen efter ett otal landningar på gräs och i stubbåkrar.
Det värsta att landa i ? Det är nyss slagna ärtåkrar. Ser ut som piggsvin
och går igenom vilken vinge som helst.

En skadad och tillfälligt stabiliserad bakkant.

Den reparerade D-boxen. D-box kevlar/kolfiber finns hos
Wladimir i längder du önskar. Även RC-Teknik kan fixa D-boxar.
Har du smällt en Ava,  kan du beställa i Ukraina precis den del,
eller den del av en del  du behöver.

Kategorier
Teknik, allmän

KNÄCKT KROPPEN…

 

 

 

 

 

…hur löser jag det ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, jag menar inte den egna fysiska kroppen, utan en glasfiberkropp
till en segelmodell.

Min Gillette hjulade på kanten nere vid Haväng vid Ravlunda och kroppen
knäcktes bakom vingen.

Brukar ju inte vara svårigheter att fixa till en bruten kropp, men i detta fall
var det svårt, då det var i stort sett omöjligt att komma åt insidan på
grund av modellens konstruktion.

Brotten var hyfsat snyggt, det vill säga inte alltför söndertrasat.

Detta faktum gjorde,  att jag hade goda förhoppningar att lösa problemet.

Alltså blev det till att fundera, ty kruxet var: Hur får jag in kolfiber på insidan ?

Jag funderade på att göra en plugg i frigolit, använda en ballong och pressa väven mot
kroppens insida, eller använda en modifierad cykelslang för samma ändamål.

Jag förkastade allt ovanstående,  för så här gjorde jag.

Först slipade jag insidan och tvättade med Biltemas aceton  för att få bort eventuellt
släppmedel,  så plasten skulle hugga ok.

Sen tog jag 10 mm breda kolfiberlister och klippte i ca 15 cm långa bitar.

Slipade listerna för att få bra yta och limmade listerna med CA på insidan
av den främre kroppshalvan. Det syns på bilden,  hur det blev.

Listerna sticker ut som en bunt tulpaner ur den främre kroppshalvan, vilket
gjorde,  att listerna kom att pressa mot insidan i den bakre kroppshalvan, då de skulle
sammanfogas
.Jag blandade till långsamthärdande, 24-timmars, epoxi och förtjockade
det en aning med microballonger. Sen penslade jag dels framdelen som redan var limmad
med plasten och jag blötte ner bakdelens insida med plasten. Dessutom la jag på epoxiplast
på kolfiberlisternas utsida, som skulle skjutas i  bakkroppen. Det garanterade, att listerna
förankrades bra.

Alltnog, jag förde ihop kroppsdelarna och fixerade positionen, så det blev rakt.
En koll in kroppen visade, att kolfiberlisterna var väl inlimmade.

Allt fick stå i ett dygn och jag körde en slipning vid brottet, för att därefter spackla med
epoxispackel . Ny väntan och ny slipning. När det såg bra ut, lade jag på
två bitar kolfiberväv runt kroppens utsida, som jag blött med plast.

Kolfiberväven penslades fast och sen kom det viktigaste och det är att linda plast
runt skarven. Jag hade inga plastband, utan jag använde Biltemas eltejp.

Man börjar linda i ena ändan och man lindar hårt. Det som sker då, är att överflödig
epoxiplast flyttas framåt och kryper ut, då man kommer till andra änden.

Epoxiplast som sådant ger ingen styrka, utan det är laminatet, som ger styrkan.

Efter ett dygns härdning,  av med tejpen och fram med våtslippappret.

Efter ett par slipningar och spacklingar var kroppen som ny. Man kan inte se
att den varit av efter målning med porfyllare, våtslipning och sen målning med
Biltemas hobbyfärg.

Japp, så här löste jag det och jag vet, det finns nog 1000 andra sätt att göra det,
men för mig var detta enkelt och det blev starkt.

Här kommer lite bilder hur jag gjorde:

 

 

 

Kolfiberlister inlimmade.

Limmade med Biltemas CA-lim + accelerator.

Delarna hopskjutna

…och fixerad i skarven med ett par droppa CA.

Efter 24 timmar slipning

Spackling med epoxispackel i skarv.

Slipning skarv och kropp före laminering med kolfiberväv.

Kolfiberväv lagd runt och lindat hårt med tejp för att fixera allt och få bort överflödig plast.

 

Resultatet efter avklädning av tejp.

Sedan ett antal spacklingar med epoxispackel och våtslipningar.

Det tycks ha…

…blivit till belåtenhet.

Efter sprutning med porfyllare och slipning…

…var det dags för ett par lager av Biltemas Hobbylack.
Så fin som nytt !

Kategorier
Naturbilder

KAMEROR VID HÄCKANDE FÅGLAR

 

 

 

 

Här är chansen att studera häckande

havsörn och fiskgjuse via live cam.

 

 

 

 

 

 

 

I min länklista till vänster har du länk till havsörn och fiskgjuse.

Om du ska kolla så använd helskärm och dra på ljudvolymen så
du hör alla fågellätena vid boet.

Det är värt att kolla en stund, speciellt på kvällen.

Bilderna har jag klippt från den strömmande videon.

En av föräldrarna lyfter hos fiskgjusarna i skärgården.

Havsörnshonan, som är en gammal fågel, vilket syns på det gula näbbet,
håller koll på sin relativt stora unge.

Fiskgjuseföräldrarna i boet som hyser två ägg.

Kategorier
Naturbilder

ÄNTLIGEN…

 

 

 

 

 

…kravlade sig värmen över kanten till oss.

 

 

 

 

 

Denna våren, i likhet med förra, har varit osedvanligt kall
och framför allt torr.

Så kall att växtsäsongen är ca 20 dagar försenad. Vi har  haft torka
i 2 år nu med stora nederbördsunderskott.
Jag kan erinra mig, vad en professor sa i tv för några år sen:
Vi kan förvänta oss massiva regn i Sverige och vi måste fysiskt
förbereda oss på det.

Vi ser ännu en gång…lita inte på de som kallar sig experter,
för framtiden är något, som  bara kvällstidningsjournalister och
politiker kan förutsäga.

Nåväl, värme fick vi och jag tog mig till Slottsmöllan i Halmstad för att
förhoppningsvis kunna fotografera en forsärla.

Det lyckades inte, men jag hade glädjen att skymta den i alla fall på lite håll.

Annars kan ni se,  hur lite vatten det finns i Nissan, som ju avvattnar ända
uppe från Småländska Höglandet och ner genom den halländska skogsbygden.

Det är torrt.

Såg jag fåglar ? Nej inget speciellt förutom en kungsfiskare, som flög över ån
och försvann upp i ett snår där den satt ofotograferbar.

Kungsfiskare finns lättfotograferade nere vid Lagan i Laholm.. Den allestädes
närvarande lilla flitiga sädesärlan trippade runt i sitt sökande efter föda till
sina ungar bland stenarna.

Även om jag inte fick plåtat det jag skulle, blev det en fin naturupplevelse.

Det är vackert att gå från centrum motströms Nissan. Alltid träffar man på något
oväntat, som förgyller tillvaron.

Häng med på min lilla expedition.

Jag hoppas nu bara på fint termik- eller hangflygväder och helgen ser ok ut.

Ganska tomt…

En fläkt av vår.

  Dubbelärla

Kategorier
Linflyg

LINFLYG I KUNGSBACKA

 

 

 

 

 

…vi har aldrig några radioproblem…

…linflygare är alltid …bundna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag såg att det anordnas en linflygträff i Kungsbacka enligt nedanstående
inbjudan.

Har du inget för dig,  rekommenderar jag ett besök för att se i dag lite
annorlunda modellflyg.

Förutom duktiga flygare, fina gamla modeller brukar det alltid finnas
gott om motorer att se på och köpa.

Vi ses.

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

VINGAR

 

 

 

 

 

 

Denna lilla video visar,  varför jag är modellflygare

 

 

 

Jag har publicerat denna videosnutten tidigare, men den är
värd att se på igen.

Det ger dig en möjlighet att uppleva känslan att kunna flyga
sin modell under bra förhållande och förstå varför jag
aldrig tröttnar eller kan få nog av min hobby.

Hoppa ombord !