Jag har skrivit om Markku Tähkäpää förut och uttalat min beundran, för hans förmåga att bygga.
Här kommer ännu ett bidrag med bilder på Markkus modeller.
Han har under sin 70 år långa karriär som modellflygare byggt ett stort antal .
För 10 år sedan gjorde en finsk tidning ett reportage om honom och då lade Markku ut 200 flygplan på en fotbollsplan…
Sista gången jag träffade Markku var 2018 nere i Bollerup på SM i OT friflyg.
Markku kom till tävlingarna med sin flygkompis Matti Pyykkö, som assisterade vid flygningarna.
Markku byggde sin “Mara” 1999-2000
Jag pratade med Markku om bland annat hans “Mara”, som var byggd med en vacker intarsiainläggning i D-boxen. På min fråga varför intarsiabitarna var ilagda med fibrerna åt olika håll, sa han, att det var för att inte vingen skulle slå sig. Men också att det skulle det vara fint.
Han var i högsta grad en estet, då det gäller modellbygge.
Han hade flera modeller, där han format en kropp ur en massiv bit asp !
Vem skulle göra det i dag ?
Här är ett bildspel, som är värt att se för att få en uppfattning om Markkus produktion av modeller.
Vi vet, att då man nått stadgad ålder, kommer nostalgikänslor.
Jag var inte född, då dessa tidningar gavs ut, men de speglar en tid, som var modellflyg- entusiasternas.
ARF fanns inte, ca-lim fanns inte, Oralight fanns inte eller radiostyrning.
Men, man hade intresse och entusiasm. Hobbyn var inte pengastyrd som nu, utan alla var likställda i stort sett.
Ibland önskar jag, att jag vore född 20 år tidigare, för att kunnat få uppleva denna modellflygets blomstringstid.
Bilderna kommer från tidningar utgivna 75-80 år sedan.
Upphovsrättsligt säger lagen, att copyrighten på tidskrifter upphör efter 70 år.
Dessutom är samtliga tidskrifter avsomnade sen många år.
Kolla bilderna, som är fotograferade ur tidningarna, vilket medför, att kvaliteten är vad den är.
Jag hoppas bilderna kan skapa en föreställningen
om den tidens flyg i olika former.
Angående ingressbilden, så tycker jag den utstrålar
för den tiden typiska honnörsord;
Redbarhet och ärbarhet. Låter kanske patetiskt i
dagens värld, men då hade bilden det den
uttrycker stark förankring hos människor.
Kanske något för MFN…???
Detta är en modell, som fortfarande byggs och som flyger bra. Vill du veta, hur bra den flyger ? Kom till SMOS tävling i sommar !
En av de två Fi-1:or vilka byggdes av Aktiebolaget Flygindustri i Halmstad ca 1943-1944.
BH-Beauty Planet tycks som taget ur en Walt Disneyfilm…
Lite suddig bild, men jag tycker den speglar en 1940-tals modellpilots stolthet,
över det han byggt. Dessutom är byggaren i enlighet med tidens tradition
en allvarlig ung man.
En dimmig bild som säger mycket om bland annat klädseln. Från vänster, golfbyxor, ridbyxor och stövlar, nypressade byxor, båtmössa, ghandiskynke och hatt….
Tänk om man anlänttill detta gäng i helikopter …medförande exempelvis en 1/3 skala modell av en jetkärra, eller en modern F3J modell och en drönare… Då hade vi sett det som kallas utveckling. Och troligtvis stumma modellflygare… Ja, det var bara en tanke, som snurrade förbi i min hjärna.
En tid för hjältar…piloten embarkerar sin Weihe på Ålleberg 1945…
Jag tog med denna ritning för kommentarernas skull… Skribenten gnäller på vingbelastningen och nosens utformning…
Detta var den segelflygtävling på Ålleberg som startade tävlingsverksamheten under organiserade former. Du kan se hangaren på Ålleberg, som finns kvar, till vänster skymtar en sedan länge riven startbrygga . I luften en Weihe (kärrhök)
Inför en tävling. Du ser man bara lagt kropparna på sidan.., Det gör man inte i dag.
I väntan på start inför SM 1945.
Fick man inte flyga Weihe, då fick man hålla tillgodo med Grunau Baby. Men det gick att flyga sträcka även med en Baby. Det hängde på piloten.
Weihe var ett vackert flygplan. Fortfarande efter nästan 80 år flyger relativ många Weihe fortfarande !
Varför startar man inte, när det är så fina Cumulus ?
En för mig i alla fall intressant historisk bild. Sven Rågvall och Bertil Dhlqvist från Halmstad båda och gamla bekanta till mig. Bertil Dahlqvist i student ? eller realmössa. Bertil är antagligen här ca 18 år gammal. Han såg likadan ut då han var 80…
En dansk kärra byggd av KZ-fabriken.
Så här ser den ut i dag i KZ-museum i Stauning.
En expressionistisk bild.
Hur många modeller har denna firma sålt månntro ?
Detta är allvarliga saker…
Ett snällt namn på en modell.
Modellsport i Falkenberg. En firma som jag tror höll igång till sent 70-tal. Ägdes av fadern till en av mina arbetskamrater. Firman var välkänd bland friflygare.
Här har man färglagt jacka och modell för att fånga läsarens blick.
Från mitt utomordentligt stora lager av bilder på modellflyg skrapade jag lite på ytan på bilderna, som berättar om friflygande skalamodeller.
Ingen jättestor klass som lockar radio och tv för att göra reportage, men en typ av modellflyg, vilket ställer vissa höga specifika krav på byggare och pilot.
Betänk dessa modeller är ofta små. Allt måste av byggaren
vara noga övervägt och vägt, innan man limmar in det.
En stor del av utmaningen är flygningen. För du har ju ingen radio, som kan påverka din modell i luften.
Det enda som påverkar din modell, är hur väl den är byggd, att du väljer rätt triminstsällning i förhållande till
flygomständigheterna och att du är i god psykisk balans
och fokuserad.
Då kan du få län för din möda och se din flygmaskin uppföra sig precis som du avsett…nästan. För mot det oförutsägbara kan man inte gardera sig och det är ju en av utmaningarna med friflyg.
Mästerskapet avhålls vid Skånes Fagerhult, en gränsort där
Halland, Småland och Skåne möts.
Tävlingen heter “Stibners Memorial”.
Här finns ett fint fält, som ni kan läsa om på min blogg om ni skriver “Skånes Fagerhult” i sökrutan upp till höger.
Traditionsrikt avhölls skalatävlingen för friflygande OT-modeller på Fedingshults Flygfält vid Skånes Fagerhult.
Friflyg är, liksom allt modellflyg, väderberoende. Just friflyg är speciellt känsligt för regn och kraftigare vind.
Fukten gör, att klädseln slaknar och blir rynkig, vinden och mark- turbulensen påverkar modellen på ett negativt sätt.
Väderläget var inte bra inför tävlingen, men det fanns ett hopp, att en tillfällig stabilisering kunde ske på lördagen omkring kl 1200.
Jag anlände själv vid 0930-tiden för att kunna dokumentera modellerna vid den statiska bedömningen. Då kom det lätta regnskurar då och då.
Fram emot 13-tiden stabiliserades vädret och vi hade vindstilla och uppehåll.
Alltså perfekt flygväder.
Då tog man ett lunchuppehåll på 2 timmar kl 1330…
Det fanns säkert många som var hungriga, men två timmars lunch…?
När det var perfekta förhållanden…
Under lunchuppehållet fick vi, de fåtaliga ickeflygarna/åskådarna,
ägna oss åt annat.
Kanske man först skulle genomfört tävlingen och sen haft
gemensam måltid ?
Det som storligen förvånar mig, är att man har med modeller,
som är totalt otrimmade… Jag förutsatte man hade modeller inför en tävling, som i alla fall hade
tyngdpunkten och anfallsvinkel på vinge och stabbe korrekt ?
Eftersom jag var tvungen att åka hem kl 1700, fick jag inte med
så mycket bilder på modeller i luften.
För dig som inte är OT-flygare av friflygande modeller,
vill jag informera, att en sådan tävling är avslappnad och går i lugnets tecken.
Ingen stress här inte, vilket i slutänden innebär, att dessa tävlingar blir utdragna. Nu har jag ingen aning om, när tävlingen
var avslutad på lördagen.
Vädret var, som jag erfor, bra under sen lördageftermiddag och kväll, så jag hoppas, allt gick planenligt att genomföra.
Här kommer jag att presentera bilder i mängd i ett par poster. Jag börjar med den statiska bedömningen och lite allmänt.
Ni ser, vad det föreställer, så mina okunniga kommentarer lämnar jag därhän.
Flyg med oss till Fedingshults Flygfält i den intensiva försommargrönskan, där man skulle haft ögon känsliga för grönt,
som Barbro Hörberg sjöng om !
Att vara friflygare i Sverige och i andra länder också förresten, det är inte lätt. Som du vet, kräver en friflygande modell ytor, då den lever sitt eget liv i luften.
Du vet aldrig, hur en modell flyger med hänsyn taget till termik och vind. Den kan hamna var som helst, speciellt om fusen inte funkar.
Att finna platser lämpliga för friflyg i Sverige, det är med förlov sagt svårt.
Det senaste dråpslaget var, då någon sorts korpral inom Fortifikationsverket i sin allsmäktighet beslöt, att Rinkabyfältet inte fick användas för modellflyg.
Jag vet att intensiva försök har pågått för att få häva förbudet. Men en korpral är ju trots allt en korpral…med makt.
Därför får friflygarna improvisera. SM för friflygande OT-modeller kommer att avhållas vid Bollerup. Vi har varit där förut, tack vare vår ordförande
i SMOS, Bo-Eskils goda kontakter med markägarna.
Fram till dess får vi nöja oss med bilder från förr, då vi kunde utöva hobbyn
på Rinkaby-fältet.
Bilderna visar Matti Pyykkö, som släpper mästerbyggarens Markku Tähkäpääs
modell på Rinkabyfältet. Kommentarer behövs inte.
Håll tillgodo, dröm dig bort och beundra finskt modellbyggande och flygande.
Från mitt omfångsrika bibliotek av bilder av friflyg grävde jag fram lite opublicerat från sommaren 2015 tävling I Bollerup Skåne.
Lite bilder som kanske framkallar minnen av människor, modeller och miljöer. Eller av händelser relaterade till SM för friflygande OT-modeller.
Mitt minne bland annat var, att med den vind som rådde, hade modellerna en benägenhet att driva iväg just lagom för att landa och försvinna i de modellabsorberande sädes-
och ärtåkrarna…
Dock tror jag, vi fann alla utom en modell.
Ok här kommer bilder med sparsamma kommentarer, för jag vet, mina gäster på bloggen har mycket mer kunskap, än vad jag besitter om OT-friflyg,..
Dröm dig tillbaka och tänk framåt mot sommaren med modellflyg 2017 !
Jag råkar ju ha ett väl laddat arkiv med bilder från OT-friflygtävlingar. I stället för att det ska ligga där, vill jag gärna publicera mina alster,
i hoppet att de få fart på drömmar om flygning och skapa lite verklighetsflykt, då vårt väder inte direkt inbjuder till modellflygaktivitet.
Personligen tar jag alla chanser att komma ut och flyga och det innebär, att ibland blir det noll med flygningen, om jag ger mig iväg och det råder tveksamma förhållanden.
Men det gör inget, för om det är så, att jag inte får flyga, får jag en annan upplevelse att ta med hem.
För mig är att sitta overksam det värsta jag vet. Man ska betänka, att livet är ju ganska kort…det gäller att utnyttja den tid man har. För min del handlar det om att uppleva min modellflygverklighet,
så bra det kan låta sig göras.
Om det inte blir flygning, då har jag funnit, att om min kamera är
med, vilket den alltid är, finns det alltid några ögonblick från mina
promenader, jag vill ha med hem.
Min kunskaper som fotograf är usla. Med min tekniska kompetens kan
jag bara utnyttja min kamera till 10 %, men det är lika spännande var gång,
jag är kommen hem och har importerat bilderna till min dator.
Det kanske är 300 bilder…av dessa kanske 3 är bra. Då blir jag nöjd.
Kameratekniken i dag sätter ju inte upp något varnande bildsparande
finger. Har jag ett minneskort på 64 Gb, kan jag ta cirka 4500 bilder
i RAW-format.
Ja, så är det, om man inte får flyga. Fast i förra veckan fick jag en härlig dag på Hovs Hallar, som jag beskrev i ett tidigare inlägg.
I dag Påskafton, hoppas jag vi får lite solinstrålning, så det blir betingelser för termikflyg. Som sagt, blir det inte det, får jag kanske en fotosejour i stället, mellan allt annat som ska göras denna helg.
Att man som åldring…skulle ha livet bakom sig, det betyder ju inte,
att man inte har en framtid. Den vill jag utnyttja så gott jag kan,
för jag vill inte sitta hemma väntande på att något ska ske. Det gör
det inte, om man inte håller dörren öppen !
För mig har verkligheten inneburit, att två av mina kamrater har gått bort sista månaden. Båda i 60-65-års åldern.
Man blir lite mera klarvaken av sådana händelser.
Därför, dröm er bort till modellflygets härliga verklighet, kanske med
hjälp av mina bilder !
Jag, som alla andra modellflygare, väntar på den där riktigt fina vårdagen fortfarande. Ja, du vet solsken, lite vindar som vi upplever som ljumma och med spelande flyttfåglar.
I dag söndag var det lovat nordvästlig vind av yr.no på Hovs Hallar, vilket hade gjort flygning möjlig på Segeltorp. Men aldrig får man vara glad… prognosen ändrades till väst ca 2-3 m/sek.
Härkan ni kolla väder på Hovs Hallar i realtid, där mätstationen sitter just vid hanget. Tack Parapente Syd, skärmflygföreningen som satt upp
mätaren.
Så där sprack det. Kanske det kan bli solsken, som eventuellt kan dra igång lite termik för någon av mina termikmodeller…Vi får se.
Men som sagt, lite bilder från i somras på Old-Timer friflygande modeller det kan jag åstadkomma, så du kan tänka tillbaka och beundra de vackra flygmaskinerna.
Jag kommenterar sparsamt, för jag hoppas, bilderna förmedlar sitt budskap
själva.
Ingemar Knifv med en av Markkus modeller. Kroppen formad ur ett massivt lindstycke.
Ännu en modell, som jag tror få skulle kunna reproducera, från mästaren Markkus verkstad
Sten Persson Halmstad är glad, för han just vunnit sin klass, med en dramtisk sky bakom sig med en Gust-front.
Är man på rätt plats vid rätt tid kan man få ett foto på en brant svängande efter start Gripen.
Start i RC-klassen
En klassisk rc-modell, en Radio-Queen.
Det här med V-form alltså… vi har hört det förut…man måste ha V-form… annars flyger det inte…men denna flyger utmärkt.
Den flög så bra i Bollerup, att den flög bort och försvann…
Vårtecknet…tumlande tofsvipor.
Matti släpper Markkus modell.
Ibland kan det vara “segkopplat”…
Som jag sagt ett flertal gånger… friflygande modeller handlar om estetik.
Flyg !
Ingvar Nilssons linkärra kommer smygande.
Friflyg kan inte bli mera klassiskt….Wakefieldkärra.
Vad tror ni, modellflygaren som just släppt tänker nu ?
Görans magiska händer…
Bara skyn är gränsen
Den gamle (fast inte i sinnet) står och njuter vid Segeltorp.
Jag fick ett mail, som frågade, varför jag inte har samma storlek på mina bilder ?
Just därför !
Det väcker uppmärksamhet, genom att det avviker från det förväntade.
Jag vill inte, min blogg ska vara uppbyggd som en militärparad i nordkorea.
Här kommer ett utval av bilder, vilka väl gläder de flesta modellflygare.
De visar, hoppas jag, den hängivenhet och skicklighet, vilket man som åskådare ser vid friflygtävlingar, med modeller konstruerade för minst 50 år sedan.
Jag tror, den första tanken man får, om man som ickefriflygare ser modellerna flyga är, hur kan de flyga så bra ?
Jo, det är erfarenhet, idoghet, hantverksskicklighet och envishet, som ligger bakom det goda resultatet.
Se på en Wakefield från 1945. Vem kan tro, då man ser den, att den kan flyga så oerhört bra ?
Jag menar, den ser ut som en osannolik insekt med en stor kropp,
stor propeller, spretigt landningsställ och taniga vingar..och ändå
klättrar den till kanske 125 m höjd med sin gummimotor, den kurvar i
termiken med frispinnande propeller och stiger tills den fusar.
Allt detta gör den som ett resultat av bygge och trimstarter.
Det är samma med en humla. Inga proportioner, men ändå flyger den.
Är det inte det, som är det osannolika och ogripbara med strävan att flyga ?
Ok, nu har jag pratat nog, så här lite flygglädje från mina samlingar.
Häng med på friflygarnas äventyr i Rinkaby i en yra av bilder !
Wakefieldutövat av en pilot fortfarande ung i sinnet.
Starten förbereds av en Wakefield.
Hur mycket erfarenhet ligger det inte bakom denna tävlingsstart ?
Åke Gustavsson håller koll på en modell, som just startat.
Jovisst tycker vi detta är vackert !
Ser inte modellen osannolik ut…
med stor kropp, stor propeller och relativt sett liten vinge…?
Den nyinstiftade rc-klassen med en klassiker; Radio Queen
Martti Bogdanoff förbereder inför starten i Rinkaby.
Har du en gammal trainer konstruerad före 1965, så kan du deltaga i tävlingen. Bestämmelser finner du här.
Klart för tävlingsstart
Martti satsar så han nästan hoppar ur skorna…det är väl en SkyScooter…
Marttis fighting face
Jo, det slutade bra.
Christer preparerar sin elektrifierade modell Playboy.
Tomas kastar för Christer.
Elektrifieringen har gjort allt så mycket enklare för oss i dag…
…men det finns fortfarande gott om gamla “dieseltalibanerna” kvar…
Tomas modell också det en Playboy
Christer startar Tomas kärra.
Tomas fru knäpper hans modell
Landning på gång
Två av nordens skickligaste modellflygare, Markku och Matti.
Modellen, som jag inte har namnet på,
är en av de vackraste modeller, jag någonsin sett.
Allting stämmer…
…jag kan aldrig se mig mätt på den !
Matti..men har han klätt vingen med överblivna köksgardiner :=)
Markku släpper
…och en gång till.
En lite hastigt tagen bild därav oskärpan, men kolla kroppens böjning.
En för ögat en fröjd från vårt grannland Norge.
Lars-Erik Fridström med sin F-knarr Slicker 50
Dieselpower från 60 år gammal motor.
Lasse Larsson släpper iväg.
Kvinnorna erövrar mark och luft inom OT-flyget !
Så här glad blir man, om man friflyger !
En av Markkus modeller startar
Det kan inte bli mer klassiskt.
Nu och då…
Lasse koncentrerad.
Ronald Borg poserar eller…
Fredde, en sann viking.
Markku med en av sina modeller lika välbyggd som alltid.
…kan få lite lindring för vår längtan efter sommar och tävlingar här.
Jag har ju utlovat mycket bilder från tävlingar med friflygande OT-modeller och här kommer en ny bunta.
De är från Rinkaby utanför Kristianstad, vilket är ett av de få ställen
som finns,där det går att genomföra en friflygtävling.
Under de år jag följt OT-friflyg, har vi nästan alltid haft mycket tur med vädret. Har det varit en dålig väderperiod, har vi ofta fått ett fönster med fint väder just under tävlingsdagarna.
Hoppas det fortsätter så.
Nästa år hoppas vi också på många rc-flygare, som ställer upp i rc-klassen. Så damma av din Blue Phoenix och delta i rc-segel.
Du kommer att träffa kompisar, som liksom du var aktiva redan på 70-talet med sina radiostyrda segelkärror.
Ok, nog pratat, här kommer bilder i stort utan kommentarer. Åk med tillbaka till sommaren !
Bilden ovan på Sten Persons Desoutter som just startat
…vad får den er att tänka på?
Själv ser jag en scen, där Antoine de Saint-Exupéryjust startat sitt plan i Marocko 1925 tidigt i gryningen på sin osäkra
solitära färd längs Afrikas nordvästkust för att leverera posten,
han hade som last.
Detta är en mycket läsvärd författare. Mest känd för boken:”Lille Prinsen“.
Alla hans böcker är mycket läsvärda.
Han deltog i andra världskriget, där han bland annat flög en P-38 Lightning, som han blev nedskjuten i över Medelhavet söder om Frankrike av en Me-109
under en spaningsflygning. Vraket hittades för 10 år sen och Antoines identitet blev bekräftad genom hans armlänk och genom intervjuer med den tyske piloten.
Namnet på planet “L´INTRANSIGEANT” betyder ungefär “Utan kompromiss, eller den kompromisslöse”.
En maskin från modellplansfabriken i Anderstorp.
…att det bara flyger så bra…
Ingen elektronik…bara fin mekanik.
Jag tycker denna bilden, på en friflygande segelmodell, på något sätt
illustrerar modellflygets förmåga, att attrahera ögat hos betraktaren.
Ingemar Knif… släpper en modell med, kan man säga, slank kropp…
Först i luften blir den vacker.
Piggybacking i blåsorna…
Japp Sten…nu går den…
Sten Persson just innan…
Kjell från Alingsås släpper sin F-knarr
Gesten på medhjälparen kan tolkas efter egen fantasi…
Pilot och tidtagare.
Lasse Larsson…
…drar upp i sin typiska stil…
Nestorn av friflyg i Norden, Markku Tähkäpää Finland.
Sten med sin Mjölner mot dramatisk sky på Rinkaby.
“Luft-torpeden”.
SONY DSC
Det vackraste segelplanet nånsin…Minimoa. Konstruerat i Tyskland ca 1935.
Som ni kan se, inte lite gummi som behövs, om modellen ska flyga så länge som man önskar.
Gunnar släpper fri sin modell
Sträva mot stjärnorna…
Kurt startar. Jag har sagt det många gånger…
Kurt har alltid så välbyggda och välflygande modeller !
En fiskerulle och delar av ett metspö…
Ni ser att denna modell som tillhör Karl-Erik Widell,
tävlade redan 1958 på VM …det är nu 57 år sedan…
Rinkaby med dess depå av friflygentusiaster.
Tomas startar…
En vacker modell som flyger bra.
Twin Pusher, en osannolik flygmaskin…
Sten Person med sin utomordentligt fint flygande Desoutter.
Han hotar med att pensionera den, men jag har försökt påverka honom att radiofiera modellen.
MFK Sländan bjuder in SMOS medlemmar till Höstträff på Moholm/Bällefors i Västergötland.
Bo-Eskil har fått tillstånd av markägarna att arrangera tävlingar på markerna runt F6 före dettareservfält.
Fältet är stort utan hinder och mitt på finns en 36×2000 meter asfaltsbana. Intresserade är välkomna
Lördagen den 26:e September. Vi träffas öster om fältet på avfarten till banan klockan 10.00. Från E20, tag väg 201 förbi Moholm, sedan följ skylt mot Vassbacken.
Vid dåligt väder kan vi skjuta på det till Söndagen 27:e September.
Passa på och ta med er modeller.
Kontaktperson: Lars Larsson 0709-400 482
Välkomna
Långtidsutsikt väder för Moholm/Bällefors inkluderande helgen;
T
