…undrar vem som är bäst ?

Kan det vara svalorna eller en erfaren hangflygare…?

Jag vet inte, om jag fann svaret, men frågan är väl närmast retorisk.

Dagen började tidigt. Redan kl 0730 stod jag beredd att starta min Sparky
för ett uppdrag att flygfotografera en industribyggnad i Halmstad.

Det var absolut vindstilla och solsken, Nackdelen att plåta så tidigt är, att
kontrasterna blir hårda av den lågt stående solen. Men det fungerade och
bilderna blev bra.

Resan fortsatte till en plats, där jag lagt märke till,  att det fanns gott om svalor.
Det är inte lätt att plåta svalor, därför de är extremt snabba och oförutsägbara
i sina flygbanor.

Kameran ställde jag in på 1/2000 sekund och repetering av bildtagningen.

Alltså fotografering enligt kulsprutemodellen. Håll inne avtryckaren och bilderna
tas 8 i sekunden. Detta torde garantera, att nån bild i sekvensen borde bli bra….

Det blev ett par hundra bilder i alla fall och av dessa sorterade jag ut några, som
jag redovisar här.

Lägg märke till  hur olika svalorna gestaltar sig i luften och hur de kan använda
sina kroppar för att anpassa sig till flygkraven.

Här kommer några bilder:

Visst ser de snabba ut…

För att öka sin manövrerbarhet kan i se, att stjärtfjädrarna är utspända.

Vill fågeln öka hastigheten, fäller den vingarna bakåt
för att minska spännvidd och inducerat motstånd.

Alltså en tidig version av Swing-Wing.

Den är välanpassad i luften…

Svalorna flög här för att fånga insekter.

När fåglarna flyger lågt och fort, måste deras perceptionsförmåga
vara välutvecklad för annars…

Kolla A vingarnas konfiguration B stjärten. Jämför med tidigare bilder…

På denna bild ser svalan ut som om den ryttlade…

…och här är ett annat utseende.

Ganska mycket V-form…eller ett ändläge vid vingslag…

Den presterar en snabb glidflykt med snabba riktningsändringar.

Svalor kan flyga mycket högt, man kan se svalor på 3000 m höjd,
om förhållandena är gynnsamma.

Man säger det blir fint väder om svalorna flyger högt……

Right on !

Skillnaden mellan en svala och en tornseglare är,
att i flykten har alltid tornseglaren raka vingar.

Tänk dig hur anpassad en svala måste vara,
för att kunna fånga en liten insekt i hög fart….

Lågflygande svala, men jag tror inte, det innebär regn…

 När jag stått 10 minuter här, flög svalorna bara en halv meter framför mig.

…men nu kommer det en annan flygare.

Lunak

Eftersom vi hade vädergudarna med oss i dag söndag, åkte vi
till Hovs Hallar för att få oss en dos hangflygeri…vad annars ?

Vinden 5-7 m/sek NV, vilket är perfekt för Segeltorpshanget.
Vi hade kommit överens om, att jag skulle försöka videofilma
Pärs Lunak från min Spirit.

Min modell hade jag lastat med 375 gram i tyngdpunkten för
att få lite bättre speed.

När man lastar sin modell, så ökar man hastigheten inom vissa
gränser. Man får en större motor, gravitationen, vilken då det
är “överskott,” läs mer lyft än du normalt kan omsätta i hastighet.

Tack vare energiöverskottet, lyftkraften,  kan man omvandla det
det till hastighet med hjälp av ballasten.

Med ökningen av ballasten, blev min och Pärs modeller,
vad gäller hastighet, mer likvärdiga, vilket borde underlätta för oss
att flyga nära varandra,  för att kunna få video från min modell på
Pärs.

Det lät ju plausibelt, men än en gång visade det sig, när jag kollade
videon hemma, att det mesta var missar.

Det är väldigt svårt att träffa rätt. Man ska dels försöka sikta med
modellen, så kameran får med den modell, som ska filmas, man
måste flyga på ett sånt sätt, så att videoupptagningen kan bli
njutbar för betraktaren och man måste vara försiktig och inte
kollidera med den andra modellen.

Det är alltså flera parametrar, som ska jämkas ihop. Lägg därtill
på faktumet att vädret i dag var kyttigt och termiskt, vilket gjorde
att modellerna flög i någon mån oförutsägbart.

Men det är bara att gå på det igen och testa, då det är bättre
förhållanden. Till exempel 3 m/sek och laminär vind.

Men flög gjorde vi naturligtvis. 2.5 timma fick jag i luften…

Hur mycket flög du i söndags ? Va sa du ? Zappa tv…jaha…

När vinden är så stark, som den var i dag, är det svårt att landa
nere vid Segeltorp. Speciellt Pärs Lunak måste man vara för-
siktig med, då man landar.

Landningen måste vara planerad. Alltså ingen improvisation
för då brukar det gå åt pipan.

Därför hade Pär beslutat, att bästa sättet att få ner sin Lunak
säkert, var att landa i sädesåkern så nära staketet som möjligt.

Han gjorde det två gånger och två saker ska vi tänka på, om
man landar bakom hangkanten i säden.

Det första är att inte gå för långt bak. Inte mer än 10 meter,
för blåser det kraftig, kommer man inte framåt, när man ligger
i kantrotorn.

Det andra är, att en modell som landar i en sädesåker, den har
en tendens att totalt göra sig osynlig. Det blir svårt att hitta den.

Jag har satt på ett par av mina modeller en pipare, som jag kan
aktivera med radion, eller om jag slår av sändaren, så går
piparen igång automatiskt, vilket underlätta letandet.

Att man genom att köra servona, ska kunna höra var
modellen ligger är en utopi, när det blåser mycket och
modellen sjunkit ner i grönskan. Så antingen en pipare eller
en GPS-Caller, för då kan du ringa till modellen och få
de exakta koordinaterna.

När klockan var 1600 landade vi mycket nöjda med en fin
flygning för oss båda på Segeltorp.
Båda modeller oskadade, vilket stärker självkänslan.

Jo, det är lätt att få skador vid landningen.

Vyn som möter en modellflygare från Segeltorpshanget.

Ni kan se, att vågorna bryter, vilket är en indikation
att vindstyrkan är 5-7 m/sek.

Kan han flyga som en svala månntro …?

Det var inte helt enkelt att starta Pärs kärra idag,
beroende på att vinden gjorde det svårt att hålla
modellen i ett fast grepp under utkastet.

Detta är ju en modell, som gör sig absolut bäst i sitt rätta element.

Eller som vi säger på latin:”MOBILIS IN MOBILE“

Vad det betyder ? Googla på det !

Alla roder på modellen är bespända med papper,
vilket är känsligt för upptickande pinnar och annat,
då man landar.

Det gäller att vara koncentrerad, om man flyger,
då förhållandena är lite mer krävande än normalt.

Pär har landat i säden och går ut i ett spår av en maskin,
för att inte trampa ner grödan.

Modellen hittad och bärgad.

Vi hade mycket åskådare i dag, som intresserade följde, vad vi gjorde.

Jag kommer , då jag ser denna bilden att tänka på en episod med
Gösta Ekman, som spelade “Herr Papphammar” i serien
med samma namn.

Den scenen där Herr Papphammar går i  en sädesåker
med skjorta slips, hatt och kavaj.

När han stiger fram ur åkern, visar det sig dock,
att han helt saknar kläder under bältet…

Jag menar, det var ju tur, att Pär hade byxor på sig, med tanke på
de unga damerna, som satt på bänken 20 m bort…..

När svalorna flyger lågt, sägs det bli regn.
Hoppas inte det samma gäller modeller.

Vad gäller jämförelse mellan svalor och en Lunak,
så får vi väl konstatera, att både flyger bra på sitt sätt eller hur ?

En Spirit Elite på Segeltorps pilotplats, där det går utmärkt att sitta och flyga…

 Ja käre betraktare, sådan var min och Pärs flygsöndag den 22 juni 2014.

Sämre söndagar kan man ha, tycker jag, då jag klockan 1810
satte in min bil i garaget..