Efter många om, for jag ut med min Ava till Tjärby.
Tjärby är den plats där jag gärna flyger termik. Där är vackert och det finns gott om utrymme för landning.
Jag har hängt på låset för att komma dit och flyga länge, men det har alltid varit något men.
Exempelvis för mycket vind, fel vindriktning, ingen sol, nederbörd.
Jag menar, det är inte något vidare att ge sig ut, om det
blåser 12 m/sek eller ?
Eller om det regnar ?
I dag kunde det bli hyfsat. Det var lovat 22 C och ganska
frisk västlig vind 6-8 m/sek och upp til 10 m i byarna.
Monterade modellen och hängde på en kamera. Skyn täckt av 6/8 Cu med ganska låg bas.
Jag startade och märkte det var turbulent. Det var gott om
termik, det gällde bara att kunna ligga i blåsan.
En dag som denna med frisk vind visar sig Avans goda
egenskaper, då man går mot vinden. Även om jag flyger
fort för att komma fram, sjunker inte min modell speciellt.
Profilen är synnerligen effektiv och har alltså en bra
polarkurva.
Det blev att flyga som du förstår lite delfinflyg i dag,
eftersom blåsorna var små och sönderblåsta på låg höjd.
Jag tog en blåsa och kurvade med upp så högt jag vågade… och jag lovar det var kry korkverkan.
Efter en timma i luften med modellen och jag själv sittande i min flygstol, beslöt jag landa.
Landningen skedde i den friska sidvinden och gick nästan
bra, som du kan se på bilderna. Det blev en liten groundloop
och stjärten med sidorodret slog i gräset, då den svängde
runt i loopen.
OK, jag kollade roderna och allt funkade. Ny start och
modellen gick inte att styra….
Jag stängde motorn och lyckades få ner modellen ca 50 m
från mig.
Snabba tankar for genom skallen för jag ville veta,
vad som hänt. Det visade sig att servot till sidorodret hade lossnat.
Tursamt nog hade jag med CA och accelerator,
så jag kunde få dit servot.
Efter en paus blev det ny start och ännu en timma i luften.
Sen var jag nöjd och landade, demonterade och for hem.
Där jag gick igenom Avan noga, knäckte bort mitt
CA-limmade servo och fäste servot med det bästa att
fästa servo med, smältlim av god kvalitet.
Nu lossnar det aldrig mer.
Jag tog lite bilder och min Mobius filmade då jag flög.
Ibland blir jag överraskad. Som då man går till garaget och märker, att bilen inte går att öppna med fjärrkontrollen.
Först känner man en rysning längs ryggraden och det
värsta scenariot målar upp sig i hjärnan.
Men efter 3 sekunder tänker man inga problem, jag kan
öppna med nyckel.
Sagt och gjort. In i bilen och få nästa glada överraskning. 4 V i batteriet…
Alltså gäller det att ladda. Hämtar min rc-laddare, den ger 10 A. Kopplade in den och kom tillbaka efter en timma, där jag fann att laddaren stängt av sig.
Orsak i displayen var “Low Voltage”.
Skiftade till Mh-mode. Laddaren gav 5 A. Jag kom tillbaka
efter en timma. Ingen power i batteriet mer än 8 volt.
Ändrade inställningarna till blybatteri fast 10 volt i stället för 12.
Nu laddade det 6 A. Den fick stå på en timma och sen tillbaka och kollade. Den hade fått 5 A i sig, spänningen visade 10 volt,
varför jag ändrade mode till 12 Volt.
Nu laddade den 8 A till batteriet och den får stå så till imorgon.
Alltså det man alltid litar på kan krångla och då blir vi stressade.
Problemet var att varselljus och innerbelysning hade stått
på i 18 timmar.
Om nätverken för tv krånglar, om bredbandet krånglar,
om datorn vägrar starta, eller om telefonen krånglar,
då griper hysterin oss eller …
Dagen slutade med, att jag fick ge upp resan till Hovs Hallar och flygandet.
Dessa problem fanns inte 1960 när vi cyklade och flög
gummimotormodeller i stadens parker…
Vi har haft dåligt modellflygväder sista 10 dagarna, med få undantag.
Torsdagen kunde bli bra, då jetströmmen nu flyttat på sig, så lågtrycken inte påverkar oss så direkt.
Alltså en väderstabilisering på gång och det kunde bli fina förhållanden för hangflyg på Hovs Hallar.
yr.no lovade 2-4 m/sek NordOst på förmiddagen vridande mot NNV efter 12.
Alltså lastade jag bilen och kom till HH kl 1230.
Hängde på mig det jag behöver för flygningen och tog mig upp på Platån. Problemet är, att den branta stigen nu är svårforcerad. Förut fanns där en trappa, men den är i småbitar.
Uppe på Platån parkerade jag mig vid min vanliga tuva, monterade och tänkte flyga.
Men vinden var svag. Dessutom kom den något
från NO.
Då vet jag, efter min erfarenhet, att lyftet vid kanten blir väldigt turbulent.
Men efter att ha gått och vankat fram och tillbaka
i en halvtimma, beslöt jag mig för att prova att
starta.
Jag gick till högsta delen av Platån, där jag vet från tidigare flygningar, att där är fördelaktigast att
starta och kastade ut, om inte för kung och fosterland,
så i alla fall så hårt jag kunde.
Jag hamnade i svårigheter direkt. Inget lyft och
turbulent. Här gällde det att rädda modellen in över kanten,
så den inte hamnar i bergskanten, för då kan vara
förlorad.
Modellen flög på stallgränsen och den vacklade
just in över kanten och landade relativt kontrollerat.
Inga skador på modellen, men då jag gick upp till pilotplatsen igen, insåg jag , vilken tur jag haft.
Du kan se förloppet på videon.
Så jag fick avvakta, tills vinden vred eller ökade.
Precis som yr.no lovat, vred vinden vid 13-tiden till Nord.
Nytt startförsök. Om det gick som på räls, det vill jag inte säga, men ut kom jag, som du ser på videon.
Väl ute i laminära havsvinden var det en baggis att flyga.
Jag landade och hängde på min Mobius i nosen,
så du kan flyga med och se, hur fint denna plats är.
Att köra till Hovs Hallar för att flyga hang, det är ett vågspel.
Låt mig säga så här: Tack vare vindmätaren vid
Norrehamn får jag en indikation på vindens
huvudriktning och ofta är det vindmätaren som
avgör, om jag ska åka eller inte.
I 80 % av mina besök på HH kan jag flyga omedelbart.
Men det är ju de andra 20 % som är problemet.
Jag hamnar ofta i valsituationer mellan att flyga eller fara hem.
Då fattar jag mina beslut grundat på min snart 50-åriga erfarenhet av hangflyg på HH och med vilken modell jag har med.
Jag har lärt mig hur hanget fungerar under olika
betingelser och det kan tyckas, ibland då jag startar,
att detta borde inte gå.
Men det gör det i de flesta fall.
Under sommartid har vi sjöbris, som medför
hangvind vid det lägre hanget vid Segeltorp nästa
alltid.
Jag flyger mera vid Segeltorp än uppe på Platån än förr i tiden.
Med erfarenhet lär man sig, var svårigheterna finns, var jag kan landa någorlunda under kontroll och var man absolut aldrig ska landa.
Det värsta som kan ske är att flyga in i bergskanten.
Jag har gjort det två gånger. En gång för många år sedan och en gång för 3 år sedan, vilket jag beskrivit på min blogg.
Det är väldigt svårt och framför allt farligt att klättra upp för bergskanten och rädda en modell.
Första gången jag drog i bergskanten var det en slutkörd mottagaracke. Andra gången hade skarvdonen mellan acke och mottagare glidit isär…
Hur som helst så startade jag 1313 och landade 1538.
Det blev mer än två timmar i luften. Då var jag nöjd.
Jag skulle inte flyga så länge, men det kom två trevliga människor, som var verkligen intresserade av hangflyg.
Vi pratade nästan en timma, därför blev det längre tid i luften, än vad jag förutsett.
Men nöjd och glad åkte jag hem, rik på nya upplevelser.
Bilderna klippta ur video från min Mobius.
CB-molnen följer kusten och avlevererar sin nederbörd.
Du ser…havet stormar inte speciellt…
Blåbärsodling. Första steget i exploatering av åtråvärd mark…?
Landa in i bergkanten…inge vidare !
Tur inte detta kom till HH
Ut mot ovisst…
Landning med klaff. Klaff är nödvändigt, om du ska komma ner med full kontroll.
De som flög, då jag gick…Hovs Hallars herrar, korparna.
Denna Stipa Caproni kan ju sägas vara en verkligt flygande tunna. Det var 16 år före J-29 flög i Sverige
i september 1948.
Vi vet, att italienare är duktiga formgivare inom bilar,
mat, mode och möbler.
Detta plan var väl ett tjuvskott på kreativitetsplantan,
då den kom på 30-talet.
Men Italien var ju då ett diktaturland, lett av en clown.
som hette Mussolini och då kunde allt ske.
Planet blev ingen hit och jag tror knappt konstruktören, Stipa visste vad fördelarna var med konstruktionen.
Jag vet inte, vad det liknar…det är ju ingen skönhet.
Men man byggde och flög med det i Italien 1932.
Motorn och dess kåpor ser ut, som om man tagit en Moth, huggt av nosen och satt den i Capronins rörkropp…
Filmen, som finns på YouTube och där jag klippt några bilder, visar att man byggt och flugit med en replika utrustad med en, som jag tror, Rotax-motor.
Italienarna tog fram märkvärdiga flygplan under 20- och
30-talet. De var ofta vackra…men de flög kanske inte så bra.
Dock så kunde man verkligen konstruera bra flygplan under kriget. Jag tänker på Macchi C.205 Veltro med Daimler Benz-motor.
Då man fick tillgång till DB-605 motorer var detta plan överlägset Me-109…till tyskarnas förtret och till amerikanska Mustangpiloters förskräckelse.
Här några bilder från tuben och en video från samma plats;
Med tanke på flygplanets utseende hade det passat mig, till höger på
bilden och min färdmekaniker, till vänster, som handen i en handske…
Jag menar, vi har ju alla en viss rondör…
I torsdags ville jag som vanligt flyga, vilket jag gör varje dag, det är hyfsat väder.
For till Hovs Hallar därför det var lovat Nord, som skulle vrida till NV.
Allt bra för hangflyg på Segeltorpshanget.
Möttes av NNV, men jag gick ner till det låga i alla fall.
Vinden ca 5-6 m/sek lite snett på från norr.
Dock lyftet mycket bra.
Jag lade märke till, att vinden var termisk, det vill säga det kom blåsor med varm luft från havet och störde hangets funktion. Detta är inte ovanligt.
Då det kom varmluft försvann lyftet, eftersom den laminära havsvinden stördes av varmluften.
Det kom två pensionärer, som var inresserade av vad jag gjorde och jag utlovade en demonstration.
Stående på pilotplatsen var det bra vind, så jag startade min modell rakt ut.
Bara för att erfara att det fanns inget lyft !
En varmluftsbubbla hade parkerat och stängt av lyftet…
Kvinnan stod nedanför och min modell for emot henne.
Med tur lyckades jag undvika damen och fick ner min modell i diket.
Jo damen var lite skakad, men hon frågade: Gör det alltid så ?
Tja vad säger man ?
Men det är sådant som händer, då man ska visa sig på styva linan…
5 minuter senare var jag åter luften med min kameraförsedda model.
..synd inte kameran fungerade bara…
Två skärmflygare anlände fulla av förväntan. Men de fick erfara, hur hanget beter sig, då det är termiskt.
De packade ihop efter en kort stund.
Även för min lätta modell var det svårt att hålla sig uppe.
Men trots allt blev det en fin dag på Hovs Hallar.
…även om modellflygaregot fick sig en törn…
Men käre besökare, du ser att det händer alltid något
oväntat, då jag är ute med mina modeller.
Det gör det aldrig framför en tv i dvala eller om man
knappar frenetiskt på en Iphåne…
Här ser du, 4-6 m/sek lite från Nord.
Släppet första starten utan kamera i modellen…
…sen skulle jag visa mig på styva linan för pensionärerna…
Inget lyft…
Rakt mot damen…
Jag lyckades svänga bort…
…och landa lite kontrollerat i diket..
…modellen var oskadad.
En pilots uppgivenhets gest efter fiaskot.
Men fem minuter senare var jag i luften igen.
Nu med GoPro i nosen.
Skärmflygarna kämpade på i dåligt lyft. Ser ut som verklig piggy-backing här…
Landningssekvens…
…ser du slyet…
…här glider jag bakom…
..nu är jag nere bland kvistarna och studsar…
…men det gick bra med landningen.
Att jag hade ställt in Fail-Safe på min Spirit noga, räddade min modell från haveri i går.
Jag var nere vid Segeltorp för att flyga hang,
då vädret tycktes kunna bli, enligt yr.no, mycket
bra. Det norska väderinstitutet lovade nordligt till kl 12 och sedan vridning till nordväst sakta ökande till
ca 5 m/sek.
När jag anlände 1030, var det mycket svag nordväst,
men jag vet, efter 50 års erfarenhet från HH, att
sjöbrisen tar sig runt 12-tiden.
Med modellen monterad, svassade jag runt på
hanget som en äggasjuk höna och överlade med mig
själv, om den svaga vinden skulle bära min modell.
Till slut klarade jag inte väntan mer, så jag startade i en vindstyrka på ca 1.5 m/sek.
Jag vet, min Spirit klarar mycket svagt lyft och
det finns möjligheter till en forcerad landning,
om så krävs.
Vilket jag fick erfara lite brutalt senare…
Hanget fungerade och det lyfte svagt.
Under marginella förhållanden är det viktigt att
flyga rent.
Alltsåinte kana eller glida i svängarna,
använda i huvudsak sidoroder därför om du
flyger enbart med skevroder i svängarna,
då modellen ligger just över viknngsgränsen i hastighet,
då är risken att det nedfällda skevrodret överstegrar
vingen och du får en snaproll…
Du ska inte heller veva med spakarna i onödan.
Om du flyger med spakarna så de går som
gräddvispar skapar du motstånd, som naturligtvis
du få betala med din flyghastighet.
Ja, du förstår säkert mitt resonemang.
När modellen var perfekt intrimmad, var det en
njutning att flyga.
Jag tröttnar aldrig på att hangflyga. Hangflyg är
för mig essensen av det magiska begreppet
” att kunna flyga”.
Efter en timme i luften landade jag, då vi skulle
intaga fika.
Eter pausen monerade jag på en ombordkamera
som filmar snett nedåt, bakåt.
Vinden hade tagit sig lite, så det blåste ca 3 m/sek.
Så start med mycket förväntan och laddad Mobius
i hopp om fina bilder…
Sekunder efter starten märkte jag, att roderna
“frusit”.
Jag kunde inte svänga in på kanten, som jag ville,
utan modellen flög sin egen bana.
Inget gick att röra, utan jag såg som passagerare på, hur min Spirit följde kanten och sakta svängde
över kanten in till vänster mot en nysatt potatisåker.
Ingenting kunde jag göra, men nödläget löste ut en gammal betingad reflex hos mig. Just
som hos Pavlows hundar…
Jag lyfte upp sändaren och vred den, så antennen kom i annan polarisation.
Det var ju så vi gjorde, då vi körde AM på 27 mHz.
Dock inget hjälpte, utan modellen försvann i ett mindre rökmoln av jord från potatisåkern.
Landningen…såg bra ut…inga delar som flög i luften, utan modellen låg snyggt i potatisåkerns tiltor.
Problemet är snarast att ta sig över gärdsgården och elstaketen.
Men det lyckades utan benbrott, modellen hämtades och jag felsökte.
Felet som orsakade FailSafen, var att kopplingen
mellan rx och satellit-rx var glapp.
Jag fixade problemet, provade att failsafen var ok
och startade på nytt.
Allt fungerade, som det skulle. Jag kollade om allt , då jag kom hem och nu är allt ok.
Jag startade kl 1055, landade två gånger varvid den sista kl 1433.
Då kan du räkna ut ungefär, hur mycket jag flög.
Hemkommen laddade jag min mottagaracke, vilket är 5 celler av BilTemas Mh-batterier av nya sorten.
Jag fick i 1255 mA.
Vilket ger mig en tanke då vi flög på 70-talet med Deac-DKZ-celler på 350 mA….
Nu flyger vi med Mh 2700 mA!
Japp, jag tog bilder endast med min Mobius.
Stillbilderna är klippta ur videon från Mobiuskameran.
Denna lilla eminenta kamera har tagit större del
av mitt fotoliv, då den levererar bilder av hög kvalitet
, enligt mitt sätt att se det.
Jag använder min Mobius ofta som en “Fångare av ögonblick”
om jag är ute på något. Enkel och bekvämt.
Med minneskort på 64 Gb kan jag låta kameran
tugga på med 4 bilder/sek en halv dag
Allt hänger på ackens kapacitet i kameran.
Så här kommer resultatet av min dag på Segeltorp,
vilket blev en av de finaste flygdagar, jag någonsin haft
å Hovs Hallar.
Börja med hangflyg, du kommer att få ett rikare liv !
Start med kamera på nosen
Nu har mottagaren gått i FailSafeläget.
Modellen svänger sakta åt vänster…hur mycket jag än håller emot…
Obönhörligt mot åkern..
Du ser att sidorodret står stilla…
…nära…
Här kör vi, så det ryker i den skånska potatisåkern…
…det gick nog bra…
Potatisåker som är nysådd = skitiga fötter om man har lågskor
Inte lätta hoppa över en gärdsgård…
Bärgat och klart.
Du ser att havets yta är nästan blank…se den knivskarpa horisonten !
Första starten…med funderingen; Ska det bära ?
Det bär…härligt !
Lyftet var som sakta stigande grädde i en gryta…
En man som njuter av modellflyglivet !
Det är ett privilegium att vara förunnad att
bo vid kusten och ha tillgång till de fina hangen.
Förbi Segeltorp går en mycket utnyttjad promenadväg.
Fortsätter man söderut kommer man till
den lilla “Norrehamn”, där oxå vindmätaren sitter.
“I am Chief Inspector at The Royal Pugs Airforce” !
Jag skrev ovanstående på engelska, för att locka besökare från den internationella arenan…
Först vill jag säga, att jag tycker jag har fått tillbaka en del av livet, sen jag erhöll min första vaccinspruta mot Covid-19.
Andra sprutan får jag i mitten av Maj.
Efter vad jag läst i pressen, mest utländsk, kunde biverkningar uppträda efter Astra Zenecas vaccin.
Jag hade, låt oss kalla det tur, … jag fick Phizer Biontechs.
Det känns nu, som jag tagit mig över två av de tre hindren i samband med pandemin. Första hindret att man ransonerat sociala kontakter under ett helt år, det andra är första injektionen och det tredje är sista injektionen med vaccin.
Nu börjar livet, som han som fyllt 100 år sade… eller ?
Pandemin påverkar naturligtvis modellflygverksamheten och då speciellt tävlingsaktiviteten. Vi har ju att iakttaga de förhållningsregler, som är utfärdade av myndigheterna.
Detta påverkade SMOS tävlingar under året.
De flesta deltagarnas ålder ligger mellan 65-95 år … och det är förståeligt, att dessa är rädda om sin hälsa.
Det medförde, att antalet tävlande sjönk vid exempelvis OT-SM vid Bollerup.
Jag har redan redovisat många bilder därifrån, men jag grävde lite i mitt omfångsrika bildarkiv och fann
lite ytterligare.
Jag publicerar dessa, för att vi ska kunna minnas och planera inför 2021, nu när vi blir vaccinerade.
Hoppas det blir många deltagare 2021 på alla modellflyg- tävlingar.
Här kommer ett bildspel, som vanligt ihopsatt av mig lite hastigt…
Den kategori modellflygare som flyger OldTimermodeller inom friflygeriet, det är de, som samlar flest…deltagare i Sverige vid träffar och tävlingar.
Vi kan väl säga, att OT-friflyget vilar på unga och breda axlar.
Jag har samlat lite porträtt/actionscener, som inbegriper dessa pojkars och flickors aktiviteter ur mitt ganska enorma arkiv av OT-bilder från och med 2009.
Kanske det kan stimulera någon att om inte börja med OT-friflyg, så i alla fall åka och titta på en tävling.
Du kommer inte att bli besviken. Ja, jag vet…det ska vara jetmodeller för 150000 spänn eller konstflygmodeller för lika mycket.
Här är det ju bara lite balsa och furupinnar som flyger fritt…
…och det är ju det som är meningen.
Vill du veta, när OT-friflygarna träffas och tävlar, rekommenderar jag ett besök HÄR.
För 3 veckor sen såg jag två små flockar av tofsvipor på åkrarna närmast kusten vid Kattegatt.
Det var ca 25 individer totalt. Eftersom förra året för mig inte hade varit ett bra år för observationer av tofsvipor, tänkte jag, att i år blir det bättre.
Tofsvipornas tumlande, nervösa flygningar över markerna skrikande med sitt intensiva läte hör till
våren för mig.
Men senare år har jag sett färre och färre tofsvipor.
Vad det nu beror på.
Sen jag såg de små grupperna, som jag beskrev ovan, har jag inte sett en enda tofsvipa förrän i dag.
En ensam individ gick och plockade mat på en vall och jag tänkte, att jag får väl dokumentera den…
Kan nån tala om, varthän tofsviporna försvunnit ?
Hade varit intressant att få veta av er, som är kunniga.
Här är en bild på den enda? vipan i södra Halland…
Förutsättningar för hangflyg i dess olika former var enligt yr.no goda i torsdags.
Nordväst 2-5 m/sek, under dagen ökande.
Alltså packning av bil med min moderniserade Spirit. Jag har bytt alla 6 servona till servo med kraftigare drag och starkare växellådor.
Servo är ju i dag relativt billiga jämfört med då vi flög 1972…I dag lagar man inte servo…de åker i skroten, om man är osäker på funktionen.
Jag vill inte riskera en modell, därför ett servo som kostar 200 kr krånglar.
Nere vid Hovs Hallars parkering träffade jag en skärmflygare, Jan från Eslöv, som är en flitig besökare här.
Vinden var ca 2 m sekund NV varierande.
Vi gick ner till Segeltorpshanget och jag monterade modellen och efter lite övervägande, startade jag.
Vinden var svag, bara ca 1.5 m/sek och varierande.
Det var inga problem att flyga emellertid, utan jag kunde glida lugnt och majestätiskt med min Spirit på hanget.
Solen sken och det kunde inte bli bättre. Mer än att skärmflygare Jan ville ha mer vind.
Efter 30 minuter ökade vinden ganska snabbt upp till ca 5/7 m/sek, vilket man kunde se på havet, eftersom vågorna började bryta och skapa vita små mustascher.
Jan drog upp skärmen och startade och märkte genast att lyftet var bra.
Själv fortsatte jag att flyga med olika kameraalternativ på modellen.
Jag tog några bilder, då jag i stort flög bland bärlinorna i Jannes skärm. Tur jag inte trasslade i mig.
Det blev en härlig dag och jag fick ett par timmar i luften i det vackra vädret.
Senare kom ännu en skärmflygare, men jag vet inte, om han fick flyga, eftersom vinden ökat. Mer än 8-9 m/sek ska det inte blåsa för skärmflyg på Segeltorp, om det ska vara behagligt i luften och bekvämt att landa.
Runt Hovs Hallar var jordbrukarna i full fart med att sätta potatis att odla under plast.
På Bjärehalvön brukar man vara först med att skörda nypotatis i Sverige.
Kl 15 vände jag bilen hemåt mycket nöjd med dagens upplevelser.
Trots Covid-19 restriktioner, vill jag uppleva så mycket som möjligt, vilket inspirerar mig i mitt liv.
Jag vill inte ligga i dvala framför en tv och vänta på något, som aldrig kommer att hända.
Det blev en liten video och ett bildspel…om du orkar.
Modellen flög bra. Det vill säga den var agil, den penetrerade vinden bra och hade förutom en bra polar också ett högt glidtal. Lätt att landa därför den är lätt och man kan klaffa ner skevroderna och öka luftmotståndet.
En positiv upplevelse från Polen igen. Anders har byggt ett flertal modeller från firman och den han nu har på byggbordet, ärdenna.
Intressant konstruktion, Scorpion, som har lite 40-tals
modellflyglinjer över sig.
Efter 1.5 timma var vi något frusna, varför vi packade ihop. Dessutom vältrade konvektionsdimman in som ett enormt dundäcke…
Men nöjda var vi i all fall !
Här kommer ett enkelt bildspel på flygeriet och några ögonblick från vår lördag.
Min nya kärra för flygbogsering.
Levererad av Tomas hos HAB i Ljungby.
Multiplex FunCub.
Inte ser det ut att bli modellflygeri i dag. Jag brukar inte backa för skitväder, då jag ska modellflyga, men jag är ingen självplågare. Det ska ju , för mig i alla fall, var njutbart att komma ut med modellen för att kunna utöva min hobby.
For iväg till stranden för att promenera…men återvände snabbt till den varma bilen, eftersom 12 minusgrader och 5 m/sek fick mig att frysa och känna mig stel som en djupfryst kyckling.
Jag lättade min sinne, efter att ha tinat och återfått rörelseförmågan, genom att kolla lite friflygfilmer på tuben.
Denna filmen jag bäddar in, återför mig 8 månader i tid, då det var behagligt väder även för en modellflygare.
Se på denna fina Pilatus Porter och kolla hur länge den flög.
Allting går inte med elektricitet !
All upphovsrätt på film och bilder tillhör uppladdaren på YouTube.
…tisdagen den 15 September upplevde vi Sydsverige en verklig indiansommar.
Får jag skriva “Indiansommar”, jag menar är det
politiskt korrekt i dagens samhälle ?
Jag hade planerat att få en härlig termikflygning med min “Leprachaun” efter att ha utfört lite justeringar med dess setup.
Kl 0915 anlände jag till flygstället, som är utmärkt för termikflygning. Det ligger högt, fritt, med goda landnings- möjligheter och tillräckligt långt från kusten så inte sjöbrisen direkt förstör möjligheterna för termik.
Vid framkomsten såg jag en liten gul bil och förstod, att det var fler än jag, som var flugsugna.
Anders var tidigt ute och uppe i luften med sin Fidelity.
Vädret var redan nu 23 C och praktiskt taget ingen vind. Ska jag klaga…det var disigt.
Men efter montering startade jag min modell, som på ett majestätiskt sätt vann höjd.
På 125 m stannade jag motorn, trimmade ut modellen och letade termik.
Inget fanns, det var absolut noll vertikala rörelser i luften.
Ett par gånger försökte både Anders och jag men noll.
Orsaken till det var inversion, vilken förhindrade all termik. Inversion är ett spärrskikt med varm luft, som förhindrar adiabatiken att utvecklas.
Har man tur, försvinner inversionen, då instrålningen från solen fått verka ett par timmar. Efter någon timma märkte vi, att vi kunnde förnimma svag och trasig termik.
Vi kunde, om vi gnetade idogt, hålla höjden något sånär. Men som sagt, vi fick inget drömväder för termik, men vi fick ändå en fin upplevelse och det är det, vi är ute efter.
Ett väder perfekt att trimma modellen i.
Jag är nu nöjd med flygegenskaperna på min Leprachaun
efter de förändringar jag gjort.
Vad jag gjort, är i princip att jag förändrat en friflygande modell till en RC-modell, vilket gett modellen de
egenskaper, som jag eftersträvar.
Klockan 14 packade jag nöjd ihop efter 2.5 timma i luften.
Bilderna kommer från min Mobius, som vanligt och från min Sony.
Efter att ha utfört lite justeringar var jag spänd på, hur modellen skulle bete sig i termiken.
Jag körde tidigt, eftersom yr.no lovat i stort vindstilla fram till 12-tiden.
Solen sken och Cu-molnen blommade, då jag kom till flygstället.
Där redan Anders stod och flög med sin senaste modell. Jag monterade, kollade att allt funkade och startade. Efter utflygning och trimning fann jag, den gled ok.
Men att flyga termik är en helt annan sak än att glida runt med eller utan motor.
Jag märkte, efter min justeringar, att den betedde sig i termiken som jag ville. Modellen flög harmoniskt och kunde åstadkomma, mycket snäva termiksvängar.
Nu är det så, att denna modellen ska flygas noggrant. När jag svänger, initierar jag sväng med skev- och sidoroder. I svängen balanserar jag nosen med sidoroder och håller emot i svängen med skevroder.
Man måste flyga aktiv för att flyga effektivt.
Jag märkte, då jag låg i en relativt stark blåsa, att det var svårt att komma ner utan aerodynamiska bromsar.
Om jag klaffar ner vingarna och trycker bort höjd, är risken att man inducerar fladder i vingar eller stabbe.
Därför kommer jag att sätt i bromsar i vingarna, så är problemet löst.
Jag tyckte, då jag nu vant mig lite vid modellen ,
att den är utomordentlig bra att flyga termik med
i vindar som är måttliga.
Blåser det mycket, driver du med och eftersom
vingprofilen skapar mycket lyft, kostar det höjd,
att öka farten.
Sen ser den ju ståtlig ut i luften oxå.
Lite bilder och en filmsnutt från min Mobius. Häng med min Pyssling !
Biltemas stol kan används till mycket…
Klart för start med GoPron på sidan.
Off she goes…
Leprachaun eller som jag säger “Pysslingen”.
Final
Om du undrar varför luckan är borta bakom nosen, så är det för att kyla ner reglaget.
Anders skulle provflyga sin nya modell och jag inbjöds. Platsen var nere vid Haga, söder om Halmstad, som är ett utmärkt ställe att flyga termikmodeller på.
Det är fritt med goda landningsmöjligheter och det ligger tillräckligt långt från havet för att inte omedebart bi påverkat av sjöbrisen, som vi vet förstör förutsättningarna för termik.
Modellen han hade med heter Fidelity E 2 M och är en 2 m elseglare.
Vikt med allt 540 gram…Modellen i hög kvalitet och tillverkad av Art-Hobby i Polen.
Väderläget var svag vind från ost och kvällssol. Alltså utmärkta förutsättningar för modellflyg.
Hur det gick ? Alldeles perfekt. Efter lite småjusteringar kommer modellen att bereda piloten mycket flygglädje.
Modellen hade ett imponerande glid, vilket gör den lämplig för att flyga hang med. Den kan flyga fort utan att betala för det med mycket höjdförlust, tack vare den effektiva profilen.
Du kan läsa om den på tillverkarens hemsida. Pris ca 1900 kr och frakt 200.
Min Ava Pro har hängt på väggen nästan två år, efter att jag just provfluget den.
Normalt flyger jag med min gamla HyperAva,
men den har nu loggat 967 timmar i termiken
och är pensionerad och utsliten till viss del.
Min nya Ava är vacker med sin slanka allflying stab. Som är mycket effektivare än den gamla.
Eftersom modellen inte varit i luften på länge, ville jag få bekräftat, att den betedde sig, som jag vill i luften.
Så klockan 0900 for jag iväg till mitt flygställe söder om Halmstad vid Haga.
Vädret indikerade inte termik, eftersom det var 8/8 Cumulus eller heltäckande molntäcke. Det var ingen solinstrålning, som kunde bryta molntäcket ,vare sig då jag kom eller for därifrån.
Bland Cu-molnen fanns ett och annat Cirrusmoln.
0945 startae jag efter att ha noggrant kollat modellen. Bränd av erfarenheten kollar jag alltid alla roder med fulla roderrörelser och att de går på rätt håll.
Jag hade en ny Mega-motor i och mycket välbalanserad spinner och propeller, så allt såg ok ut.
Naturligtvis har jag en vario i modellen. Fabrikatet är Renschler och typen heter Picolario.
Start och modellen ville dyka kraftigt.
Jag förstod, att stabben satt felinställd. Så det blev till att svänga runt, landa och justera stabbinställningen.
Sedan ny start och stig till 50 meter. Utflygning och trim av stabbe. Jag märkte, modellen hade tendens att stalla, varför 30 gram i nosen skulle behövas…men…jag ska flyga den lite mer, för att se om jag dynamiskt kan balansera modellen först.
Det fanns lite termik här och där. Dock kunde jag inte flyga ett helt varv i termik, utan det var plottrigt.
Fast med gnet kunde jag hålla mig runt 100 m.
Sammanlagt fick jag 1.5 timma i luften där vindstyrkan ökade något efterhand.
Jag var nöjd, med vad modellen presterade, vilket var, vad jag hade väntat mig.
Det blev lite bilder och en videosnutt.
Bilderna klippta ur en video, som min Mobius monterad på mina solglasögons skalm tog.
Jag är klart imponerad av denna lilla kamera.
Ibland hörs på videon något som piper och det är telemetri från sensorerna i modellen.
Häng med om du har lust…och jag såg inte en enda
migrerande rovfågel i dag…
Förresten att flyga förbi sig på låg höjd och höra det
laminära suset i vingarna på Avan, det är,
som att höra en orgel långt bort, där alla register är
utdragna och alla tangenter är nertryckta…
…och landa lite kontrollerat i diket..
