…om man inte iakttar lagar, förordningar och bestämmelser…
Jag besökte stranden i Tönnersa vid Laholmsbukten i akt och mening för att få mig några vändor med min “Arrow”, vilken är en av mina favoritmodeller.
Den har 15 år på nacken nu !
Som vanligt parkerade jag på parkeringen, som rymmer ca 200 bilar. Jag var den enda besökaren, så man behövde inte trängas.
Utan att tänka mig för, satte jag min bil en liten bit från bordet och bänkarna, för jag bekvämt skulle kunna utföra preflightkontroller.
Därefter promenad till hanget där jag fick mitt lystmäte tillgodosett av flygning och efter sista landningen gick jag med glatt humör tillbaka till parkeringen.
Där fanns fortfarande bara en bil och det var min.
På väg mot bilen såg jag en illavarslande gul lapp under vindrutetorkaren.
Jag fick en, kan vi säga, motsatt känsla som man kan få,
om man vunnit 1000 spänn på lotto…
Måtte det inte vara sant var min tanke…
Men det var sant. 700 kronor skulle det kosta mig för jag inte ställt bilen i rutan…
Allmänpreventivt bötfällning ?
Jag vet att det inte lönar sig att argumentera mot de som lappat bilen, men kunde han eller hon inte satt en påminnelselapp på rutan, som säger att parkering
tillåts endast i rutorna ?
Jag vet att Halmstad Kommun har tagit i med
hårdhandskar, då det gäller parkering längs stränderna.
Tönnersa var en plats där tyska husbilsturister ställde upp sin fordon utan kostnad under hela sin semester och det blev under åren fler och fler.
Så jag förstår myndighetens agerande.
Om jag betalat ? Naturligtvis betalade jag, vilket var surt.
Men vad är alternativet ? Jag satte in pengarna på deras bankgiro för att få detta debacle ur världen snarast möjligt.
Nästa gång jag var där, parkerade jag i rutan och fotograferade min bil på rätt plats.
Tur det inte kostat 700 kr varje gång jag varit och hangflugit, då hade jag varit en fattig man just nu, med tanke på hur
mycket jag flyger !
…kan jag ta en promenad ledsagad av min trogna kamera.
Modellflygbetingelserna senaste tiden har inte varit goda.
Jag har ställt in planerade flygningar på grund av alla väderrelaterade skäl som finns…
Vi har haft dåliga vindar för hangflyg på HH och Tönnersa. Vinden har i stor utsträckning varit ost eller sydost. Inget vidare då man vill vistas på hangen.
Ett par fina termikdagar har vi haft med svaga vindar och bra adiabatik. Naturligtvis var jag ute och flög då.
Just nu ser det dystert ut med prognostiserat regn de kommande 8 dagarna !
Bara att bida sin tid.
Vi hoppas på nästa år, då vi också kanske kan leva ut
våra intressen utan restriktioner med hänsyn tagen
till pandemin.
Dock, häromdagen gick jag en sväng vid Laholmsbukten.
Det är ett av mina vanliga promenadstråk längs havet, vilket påverkar mig, så att jag känner mig vitaliserad
både till kropp och själ.
Eftersom vi haft kraftiga sydvästliga vindar senaste veckan, förväntade jag mig, att naturen hade blivit förändrad.
Det hade den. Jag vet inget som är så föränderligt som just Lagaoset och kuststräckan norrut mot Halmstad.
Ett resultat av vinden och vågorna men framför allt av
Lagans utrinning i Laholmsbukten, där den flyttar
stora mängder sand, beroende på vind- och strömriktning.
Jag tillbringade två timmar där och det enda som bröt
vardagen , om jag kallar det så, var en båt, som gick
på grund vid Lagans mynning.
Jag såg inga speciella fåglar eller andra djur.
Men min kamera fann ändå några motiv.
Som kanske kan stimulera fantasin…
Så håll tillgodo med vad jag kan erbjuda.
Lagaoset vid Laholmsbukten
Ett nytt monster vid strandbrynet vakande på rov…
Det jag är förunnad, som bor vid havet: En fri horisont.
Inte speciellt mycket badgäster i dag…i bakgrunden Sveriges längsta hang.
Har du läst Daniel Defoes bok “Robinson Crusoe” ? Då minns du, vad vad han sa, då han upptäckte fotspåret på stranden….“Jag stod, som om träffad utav blixten,
eller som om jag hade sett ett spöke..”.
Ovanstående tallar har …
dött det senaste året…märkligt alla dog samtidigt…
Den gamle skiltvakten vid Lagaoset…
…han blir som vi alla, äldre och mer medfaren.
Men han är lika stolt som förr.
En belåten strandgalt med ett leende i mjugg njuter av solen.
De ständigt närvarande matoppertunisterna, havstrut och storskarv.
En ung skrattmås tar ett snabbt morgondopp.
Hjälp på väg för den grundsatta båten…
Japp, två fots djup….piratflaggan borgade inte för sjömansskap.
Till slut en större båt som drog den grundstötte ut på fritt vatten.
Med sig i dag hade han sin Tigra, med 1.4 m spännvidd. Jag hade åkt till hanget vid 10-tiden då det var västlig vind utlovad till ca 5-7 m/sek.
Det tillfället vill jag inte missa.
Förhållandena vid hangkanten var som förväntat. Kanske lite dragning på Syd, men det påverkade inte flygningen.
Jag hade…som vanligt min Spirit, som jag försett med min mobius på ett stag i nosen, så jag filmade bakåt.
Det gäller att variera vinklarna. Kameran som vanligt och genom hela berättelsen är min Mobius.
Alla bilder är klippta ur videofilmen kameran tog. Jag arbetade med två Mobiuskameror. En lös som jag kunde placera på modellen och en Mobius fäst vid min högra solglasögonskalm, vilken filmar det jag ser på. Mycket enkelt och praktiskt.
Efter att ha kanat på hanget i en halvtimma kom Anders med sin Tigra. Han kunde som jag inte hålla sig från möjligheten att få en stunds flygning.
Jag fick möjligheten att prova hans Tigra och den har goda flygegenskaper, därfär den är ju så lätt.
Dessutom sitter det en effektiv vingprofil som kan hantera både hög och låg hastighet. Modellen har högt glidtal och god förmåga att penetrera motvind.
Sen är det ju inte två modellflygare som vill ha samma inställning och trim på modellen. Anders hade programmerat in mycket exponentiella utslag på roderna.
På modellen har man två skevroder, ganska små, som också funkar som höjdroder via mixer. Jag hade velat ha större roderytor.
Efter 2 timmar under mycket goda flygförhållanden
var vi nöjda och genomblåsta och pallrade oss till
parkeringen med våra modeller och våra flygningar.
Jag har gjort, lite hastigt, ett bildspel, men ska sätta ihop
videosnuttarna till en redigerad film. Den laddar jag upp
inom 24 timmar så keep looking.
Anders från Halmstad ringde mig i dag och frågade, om jag ville hänga med, då han skulle testflyga sin
nya modell, Tigra, vilken är en flygande vinge tillverkad
i Polen.
Jag märkte, att Anders var mycket sugen att komma
ut och flyga och den känslan känner jag av egen erfarenhet
väl till, så jag hängde med.
Vinden var västlig och framme vid hanget, vilket var
Tönnersa vid Laholmsbukten, märket vi, att vinden
var ca 4 m/sek rakt på.
Inte var vinden bara rakt på, den var också helt laminär,
vilket innebar turbulensfritt lyft.
Modellen är en flygande vinge med attraktivt utseende
och snygga linjer. Det finns en dimunitiv stjärt med
en fena för stabilitetens skull.
Kroppen i glasfiber snyggt gjuten och vingarna utskurna
kärnor plankade med 0.4 poppelfanér.
Poppelfaner är ett klassiskt material för flygplansbygge
och det användes mycket vid bygget av fullskalaplan
före, under och efter Världskriget.
Även för modellflyg var poppelfaner ett viktigt material,
eftesom modellflygarna under kriget var avhända från
balsan och fick använda det som fanns till hands.
Första starten gick perfekt, men efter en stunds flygning konstaterade Anders, att tyngdpunkten låg aningen för
långt fram, varför det blev landning och tillbakaflyttning
av acken.
Sen flög den mer harmoniskt. Inga konstigheter och
framför allt svängarna fungerade bra.
Modellen lagom snabb för den inte så väldigt erfarne, men efter vidare trimning och försedd med ballast i tyngdpunkten, tror jag att den blir riktigt snabb.
dessutom väldigt agil, följsam i luften. Ska den flyga
bra så kräver modellen hastighet. Alltså inte en modell
som du ska ligga och gneta med.
Naturligtvis inte så snabb som en riktig F3F-modell, men tillräckligt bra ändå.
Skevroder/höjdroder finurligt upphängda i inbyggda gångjärn.
Jag fick tillfälle att flyga modellen och ska jag jämföra med exempelvis en Gryphone från 1970, var detta 10
gånger bättre.
Modellen hade ett fint glid, vilket Anders märkte,
då han skulle landa på stranden.
Den ville inte ner…
Men han kom ner och modellen var efter dagens
flygning hel. Jag tror Anders ska vara nöjd med det Tigran presterade.
Ska jag vara kritisk…så hade jag minskat kordan
på vingen med 20% och ökat spännvidden från 140 till
175 cm för att få upp Re-talet.
Den hade blivit snabbare. En flygande vinge bör ha
en tryckcentrumstabil profil och stabilitet kostar motstånd.
Det är bara att acceptera. Det är därför, en flygande vinge inte har en chans i
en F3F-tävling.
Värt att veta om flygande vingar är, att föregångsmännen
bak flygande fullskalalvingar, bröderna Horten från
Tyskland, redan 1942 konstruerade en flygande vinge
med mycket goda flygegenskaper ,som hade glidtalet (fluget) 1:34.
Dessa glidtal blev allmänna inom fullskalasegelflyget först
i början under 60-talet.
1945 konstruerade och byggde bröderna sin Horten VI,
vilken hade beräknat glidtal av 1:43. Man byggde
två prototyper, som togs som någon form av krigsbyte
av amerikanarna och transporterades till USA.
Tigra 1.4 en vacker och bra flygande modell, som attraherar ögat och lusten att flyga.
Här lite bilder och en videosnutt i all hast.
Stolt ägare av en ny “Tigra 1.4”.
Bäst ta en bild på modellen före provflygning…
På väg till hanget i längs den efter regnet intensivt gröna lövsalen.
Trångt. Mottagare med telemetri väger 2.4 gram…
kolla säkringen av huven med en bit persiennlina.
En kolfiberhuv ligger på ett par hundra kronor med frakt.
Första starten.
Gick rakt och fint.
I bakgrunden Hovs Hallar…vad annars.
Vid vingspetsen strandens enda badgäster.
Som alla flygplan…den gör sig bäst i luften.
Kanske om jag ägt modellen, skulle jag målat ett mörkt band på en vingen.
Tigra 1.4
Det går inte åt många servon. Två styck.
Anders djupt fokuserad på att flyga sin modell.
Under ett av landningsförsöken.
Jag fick testflyga Anders modell…
Den gamle hangflygarens baksida…
Landning på gång.
Tigran med bakgrunden Halmstad och dess silos.
Terrängen bakom hanget. Det går att landa här, om man är rutinerad.
Anders med modell efter fullgjord testflite.
Esteteiskt tilltalande modell.
En belåten pilot…tror jag.
På väg till parkeringen.
…där Anders bil kan hysa Tigran i monterat skick utan problem.
Det hade gått relativt lång tid, sedan jag varit nere
vid Tönnersa Strand och flugit mina modeller.
Eftersom det i onsdags var till synes västlig frisk vind, beslöt jag dra dit ner.
Det är lite märkligt att komma till Sveriges längsta(?) sandstrand och se, att den var helt tom på människor… Jag menar för 3 veckor sen, var den full med badgäster och nu…jag kollade vattentemperaturen och det var ännu behagligt för bad.
Nåväl, jag åkte ner för att flyga, varför jag parkerade där jag brukar och tog en promenad på 6-700 m söderut, där hanget är bäst.
Jag möttes av frisk bris, ca 6-8 m/sek, som kom lite från norr med 15-20 grader. Lite snedanblåsning här brukar inte ha stor betydelse, mer än att det går fortare i medvinden.
Jag ville prova lite olika platser, att ha min kamera på modellen för att kunna variera mina bilder. Min Mobius är en alldeles förträfflig kamera.
Stillbilderna från flygningen är klippta ur en video, men ändå tycker jag, kvaliteten är helt ok.
1.5 timma i luften blev det och tre landningar just
bakom hanget.
Att landa bakom hanget…inte lätt utan det kräver rutin. Jag rekommenderar, att man landar på stranden. Då har du en oskadad modell. Fast du får kravla dig
uppför hangkanten med modellen. Du vet i sanden,
två steg upp ett tillbaka…
Här kommer lite bilder, som i någon mån visar miljön
vid stranden och hur hanget ser ut.
Alla bilder Mobius.
Om jag upplevde mycket och var nöjd med dagen och dess flygningar ? Självklart !
Sådana upplevelser får du aldrig, då du ligger i dvala framför en tv, maniskt fipplar på IFånen eller surfar meningslöst på nätet. Nej, för mig gäller; Ut i naturen modellplansburen !
Hoppa in och spänn fast dig för en tur vid Kattegatts strand !
Så här är vyn du möts av
Min Spirit pinnar på…
Med klaff kunde jag komma till ca 60 m höjd idag.
I bakgrunden ser du Hovs Hallar sticka ut sin näsa i Kattegatt.
Pilot och modell.
Du kan se det är frisk vind då strandrågen viker sig, som den vore kammad.
Just där jag flyger nu, där är lyftet bäst på kantrotorn.
Som synes…hanget är lååångt !
Nu blir det landning…
…på kanten…
…som synes…
…kommer jag ner hyfsat…du ser mitt sidoroder höger, klaff full, höjdroder fullt.
Allt för att komma ner säkert.
…trots mycket kraftig turbulens.
Färdigfluget för i dag. En sekund efter bilden tog vinden vingen
och slängde modellen 3 m bakåt…
Dynerna från landsidan.
Dyn just vid parkeringen.
Denna växt har jag aldrig förr sett här. Nu uppträdde den i några exemplar.
Den heter BORSTTÅTEL.
Jag hävdar med viss tyngd, efter att jag flugit mina
två Spirit Elite ca 500 timmar, att detta är en mycket
bra och användbar modell.
Min första Spirit var en balsabyggsats och den andra en ARF med glasfiberkropp. Denna senare modellen var mycket starkare, men den mötte sitt öde så här.
Vid en tillbakablick fann jag lite bilder som illustrerar på ett sätt mitt umgänge med Spirit Elite.
Det är en modell du kan flyga med “alltid” på ett hang.
Den kräver extremt lite vind och kombinerat med effektiv klaff kan jag hålla mig uppe under marginella förhållanden.
Jag har flera gånger mailat till producenten, Great Planes
och frågat varför man lagt ner produktionen av en efterfrågad
produkt, men som vanligt är hos USA-firmor orkar man inte svara på mail…
Under min fåfänga jakt efter en ny Spirit har jag förstått, att det är många…som letar efter en sådan. Detta med tanke på de höga priser man begär på begagnade.
Jag har funnit nya i Polen och de kostar med frakt i stort
sett 3000 spänn.
Min senaste Spirit ARF köpte jag från en firma i Wales för
1800 med frakt.
Efter ett tips fann jag en ny modell i kartong i Tyskland
för 80 Euro, vilket är ein Schnäppchen.
Tyvärr ville han inte skicka den , av oförklarliga
anledningar utan han sa den var bara för avhämtning. Jag hävdade, att om han emballerar delarna i kartongen
med bubbelplast, är det inga problem att skicka, men
han ville inte. Ok, då får han väl sitta och ruva på sin Spirit…
Om någon…har ett tips på en Spirit, tar jag i tacksamhet
emot det.
Här kommer några ögonblick med mina Spirit Elitemodeller.
Bilderna är uteslutande tagna vid Tönnersa Strandhanget
vid Laholmsbukten och Hovs Hallar.
Jump onboard and buckle up !
Min första Spirit Elite. En konventionell balsabyggsats som vill jag säga, tack vare sin mindre vikt flyger bättre än ARF varianten.
Klart piloten är glad inför premiärflyget med den nya Spiriten…
Lite provisorium med huvfastsättningen.
Min pilotplats. Förstår du, jag gillar att stå här med en modell i luften ?
Turn and bank
Denna bilden med min Spirit glidande på ett kusthang. kommer jag alltid att ha i minnet.
Min JR XG8 är en enkel radio, som aldrig svikit mig,
trots jag tänjer på gränserna i alla avseenden.
Jag köpte den mycket billigt i USA då jag var där senast.
Spirit nummer 1. I nosen som vanligt min GoPro.
En tid för njutning…
En landningssekvens…
Där satt den !
Jag blir alltid långbent under sen eftermiddag vid Tönnersa…
Ja, du ser att hanget är lå.. å.. å.. ngt…6-10 m högt. Bäst vind väst 2-5 m/sek
Inte klagar jag på detta mitt hushang.
Den gamle och ha(ng)vet…
Ibland ligger modellen lågt, men genom att smyga intill kanten brukar man kunna gneta sig upp.
Så mycket positivt jag fått uppleva med min Spirit !
Flyga på Tönnersa…du har modellen nära dig,
vilket ger dig en känsla av rörelse och fart.
Min Spirit 2 med glasfiberkropp.
I min ålder känns det ibland…som om att
man bara är en skugga av sitt forna jag…
Denna modellen slet jag ut…
Demontering efter flygning.
En katt bland hermelinerna. Min Gillette. Ett av de vackraste hangflygplanen med sin utsökta layout på vingarna. Rätt flugen och belastad en snabb modell.
