Lidls thinner
Som alla modellbyggare har jag erfarit, hur
dyr förtunning blivit.
Jag har hittills köpt på Biltema, där en liter
kostar 75:-
Men nu såg jag häromdagen, att Lidl tar 50:-
för samma mängd.
Lönar sig att gå dit. Dessutom…många av de
billiga elverktygen Lidl säljer fungerar mycket
bra, trots det mycket låga priset.
Jag har talat med professionella hantverkare
och det var dessa, som rekommenderade Lidls
verktyg.
Förutsättningar för hangflyg i dess olika former
var enligt yr.no goda i torsdags.
Nordväst 2-5 m/sek, under dagen ökande.
Alltså packning av bil med min moderniserade
Spirit. Jag har bytt alla 6 servona till servo med
kraftigare drag och starkare växellådor.
Servo är ju i dag relativt billiga jämfört med då vi
flög 1972…I dag lagar man inte servo…de åker i skroten,
om man är osäker på funktionen.
Jag vill inte riskera en modell, därför ett servo som kostar
200 kr krånglar.
Nere vid Hovs Hallars parkering träffade jag en skärmflygare,
Jan från Eslöv, som är en flitig besökare här.
Vinden var ca 2 m sekund NV varierande.
Vi gick ner till Segeltorpshanget och jag monterade
modellen och efter lite övervägande, startade jag.
Vinden var svag, bara ca 1.5 m/sek och varierande.
Det var inga problem att flyga emellertid, utan jag
kunde glida lugnt och majestätiskt med min Spirit
på hanget.
Solen sken och det kunde inte bli bättre. Mer än att
skärmflygare Jan ville ha mer vind.
Efter 30 minuter ökade vinden ganska snabbt upp till
ca 5/7 m/sek, vilket man kunde se på havet, eftersom
vågorna började bryta och skapa vita små mustascher.
Jan drog upp skärmen och startade och märkte genast
att lyftet var bra.
Själv fortsatte jag att flyga med olika kameraalternativ
på modellen.
Jag tog några bilder, då jag i stort flög bland bärlinorna
i Jannes skärm. Tur jag inte trasslade i mig.
Det blev en härlig dag och jag fick ett par timmar i luften
i det vackra vädret.
Senare kom ännu en skärmflygare, men jag vet inte, om han
fick flyga, eftersom vinden ökat. Mer än 8-9 m/sek ska det
inte blåsa för skärmflyg på Segeltorp, om det ska vara
behagligt i luften och bekvämt att landa.
Runt Hovs Hallar var jordbrukarna i full fart med att
sätta potatis att odla under plast.
På Bjärehalvön brukar man vara först med att skörda
nypotatis i Sverige.
Kl 15 vände jag bilen hemåt mycket nöjd med dagens
upplevelser.
Trots Covid-19 restriktioner, vill jag uppleva så mycket
som möjligt, vilket inspirerar mig i mitt liv.
Jag vill inte ligga i dvala framför en tv och vänta på
något, som aldrig kommer att hända.
Det blev en liten video och ett bildspel…om du orkar.
Jag var väldigt laddad för hangflyg på Hovs Hallar tisdag.
Väderutsikterna, yr.no, lovade NNO 3-5 m/sek vridande
till NNV.
Det kunde inte vara bättre.
Klockan 0900 anlände jag till HH, tog mitt pick och pack
och monterade modellen vid min flygtuva längst upp på
Platån.
Det var helt tomt på turister…de enda som gjorde mig sällskap
var korparna, som tumlade omkring på hanget kraxande
med hög röst.
Vinden var vid framkomsten NNO ca 1.5 m/sek.
Inte helt bra. Min modell, min Spirit Elite,
var en som klarar svaga vindar och som har åtskilliga
timmar i luften.
Jag gick fram och tillbaka och samlade mod och kollade
vinden och slutligen provade jag.
Men jag fick avbryta, då jag var väldigt lågt just i kantrotorn.
Det är ett läge, man inte vill vara i, då modellen då man
gnetar riskerar att hamna i oflygbart läge i turbulensen.
Så jag avbröt och lyckades landa kontrollerat på kanten.
Ånyo väntan på vind. Vinden kom i pustar och jag förstod,
att det gällde att utnyttja dessa pustar för att kunna
starta, komma igenom kantturbulensen och komma in i
den laminära havsvinden.
Jag gjorde så. Då vinden tillfälligtvis friskade i, väntade jag
tills lyftet byggts ut för att kunna kasta ut.
Det gick vägen och jag kom upp i det riktiga lyftet.
Är man väl förbi turbulensen vid kanten, är det enkelt
att flyga.
Trots den svaga medelvinden, inte över 2 m/sek NNO,
kunde jag klättra, så högt jag ville.
Det var solsken, men det var kallt och som vanligt…
låg mina flygvantar i bilen…det var 1.5 C bara.
Efter två flygningar på 1.5 timma var jag nöjd och landade
på en fri yta.
Kändes härligt att premiärflyga på Platån. Efter att ha gått
suktat en vinter med dåligt väder, var detta en befrielse.
Då jag gick till bilen, såg jag en man med en spade ute i
området, där man banat av jorden. Jag hade ju undrat ,
vad som var på gång.
Mannen förklarade, att han ägde jordbruksmarken och
han höll på att plantera blåbärsbuskar på de ca 7 tunnlanden,
för att utnyttja resurserna.
Så inget ska byggas där, eftersom det är klassat som jordbruksmark.
Då vet vi det.
Nu hoppas jag på vidare bra hangväder, så jag kan få mig lite
flygtid på mitt favorithang. Där jag modellflugit i 49 år…
Du ser att havet ligger i stort blankt.
Här ska det bli blåbärsskog…
Skörden sker med tröskor som skiljer ut bären.
Min pilotplats på toppen av Platån.
Landningsstrippen som vi håller tillgodo med.
Tuvan där jag suttit under många säsonger och flugit.
Här kan du se hur jag fäster en Mobiuskamera för få lite annorlunda bildvinkel.
Kameran sitter på ett kolfiberrör och fästs på vingen med två gummiband.
Här vinglar jag fram vid först startförsöket.
Med lite tur kom jag över kanten
…och landade under full kontroll.
I går var vädret med oss, om man ska vara hangflygare.
Det var uppehåll och ca 5 m/sek västlig vind.
Som gjort att flyga på Tönnersahanget…
synd jag inte åkte dit…jag var på väg men fick annat emellan
som måste ordnas.
Anders var där med sin modell och fick som han skrev: Några
timmar i luften !
I morgon tisdag blir det Hovs Hallar. Vinden blir på förmiddagen
NNO och drar vid 12-tiden över mot NNV.
Stämmer prognosen blir det perfekt att starta kl 1000 i den
nordliga vinden, som är utlovad bli 3-5 m/sek.
Men man kan aldrig vara säker på prognoser…
Dock så satsar jag på HH i morgon. Om jag inte kan
flyga, kan jag ta lite bilder.
I dag gick jag min 8 km promenad vid stranden och 2 km
längs Fylleån.
Jag var rent trött då jag kom hem. Men jag hade med mig
fina upplevelser. Det händer alltid något oväntat och det
gjorde det även i dag i positivt hänseende.
Det blev lite bilder.
Men förhoppningsvis kan jag presentera lite hangflygbilder
i morgon…
Nedan ögonblick från i dag tagna vid Fylleån vid kvarnen
och vid Lagaoset.
Orkar du så häng med !
Den gamla fördämningen vid Tullgrens kvarnfall vid Fylleån.
En av strandens många reptiler som låg och relaxade…
Dock hade han koll på omgivningen.
Bäcken som avvattnar våtmarken skär ständigt sina mjuka kurvor i sanden
Havet lugnt, endast Lagans utrinnande vatten
kan skapa mindre vågor, då de möter Kattegatt.
Lagaosets trogne gårdvar satt på plats och såg ovanligt…
…vresig ut och skällde på oss som passerade vid hans revir.
De mycket talrika grågässen vevade sig fram med kraftig muskulatur.
Tja, kalla det vad du vill…
En vildsvinsgalt lögade sig i strandkanten.
Den mindre Strandsaxen såg sig ängsligt om…
Jo, vi har den smalhalsade nordiska flodhästen här…
Den aggressiva Pådyvlaren körde nosen i sanden beredd att övertala…
Ingen trängsel. Tycker du sanden är rödaktig…det stämmer.
Skum som orsakas av alger och kolföreningar.
400 m från stranden finns det regelbundet placerade dyner och vallar.
Ja, kan du artbestämma ?
En av de trevliga individer man möter under en promenad.
Dystert.
…är en positiv nyhet för mig.
Jag fick en kommentar från en linflygare, Leif Friman
och ett tips om en annan specialtidskrift om modellflyg,
som heter “LINA”.
En angenäm överraskning ! Informativ, snyggt gjord
och med hög kvalitet i artiklarna.
De som skriver, vet vad de pratar om !
Jag har helt skamlöst tagit några skärmdumpar
från “LINA” och lagt de här på bloggen, för att
visa olika aspekter av modellflyg.
Tidningen är väl värd att läsa och den finns på nätet
HÄR.
Kungsbacka Modellflygklubb länk.
Magnuseffekten är väl inte något som diskuteras
på mekbänkarna varje dag eller ?
Jag hittade denna fint beskrivande video på YouTube,
som skapar klarhet.
Då väderläget på Hovs Hallar var perfekt i dag,
lastade jag min modell och åkte dit med stora
förhoppningar.
Jag hade just sett över min trogna Spirit och bytt
höjdroderservot, som hade en smälld växellåda.
Så i med ett nytt servo…men jag minns, då jag
skruvade dit oket, att låsskruven såg lite lång ut…?
Jag provade funktionen och allt funkade perfekt
hemma…naturligtvis.
Nere vid HH monterade jag och gjorde allt klart
i solskenet. Jag var mycket förväntansfull, då
vädret var perfekt både för människor och modell,
så vad kunde gå fel…
Innan jag gick fram till hangkanten, kollade jag
alla roder och dess funktioner.
Då märkte jag, att vid stora höjdroderutslag så
gjorde mitt höjdroder ett “extra fullt utslag” både
upp och ner.
Mycket märkligt. Jag har varit med om detta för
45 år sen med min Skyleader och då berodde
felfunktionen på, att låsskruven till servooket var
för lång och påverkade återkopplingspotentiometern.
Hur som helst beslöt jag att besviken avbryta
flygeriförsöket och gick en runda med min Mobius
för att knäppa lite bilder.
Därför det är ju inte direkt läge att lägga sig och laga ett
servo vid hangkanten i blåst och +2 grader…
Jag lade märke till, att man bakom kanten där
det förr hade varit öppna åkrar, där vi kunde landa
, men som med tiden växt igen, där hade man banat
av allt sly och tagit bort alla träd.
Marken var avbanad för något syfte…
Det enda jag kan tänka, det ska anläggas, är en
camping för husvagnar och husbilar ?
Vi får väl se, vad det blir av det.
Men en genuin överraskning var det att se
förändringen. Därför att aförändringar i naturen
är på platsen nästan en omöjlighet.
De som har ett hus jämte får knappt slå i en spik
för byggnadsnämnden i Ängelholm, men det hänger
väl på vem, som skriver ansökan…
Här kommer lite bilder tagna med min lilla Mobius,
som ger dig en idé, hur där ser ut nu.
Hemkommen plockade jag isär min modell och
tog ut det trilskande servot.
Det var som jag trodde. Jag hade förväxlat låsskruven
och satt ditt en skruv 5 mm för lång. Byte av skruv,
sen fungerade allt, som det skulle.
Man lär av misstagen så småningom, även om det
är 45 år emellan misstagen…
Tidningen firar nu sitt 50-årsjubileum.
“Oldtimer” är numera Sveriges nästan enda modellflyg-
tidskrift som ges ut, eftersom ModellFlygNytt
har dött sotdöden.
Den enda ytterligare jag känner till är “LINA”, vilket
är linflygarnas tidskrift.
Innehållet i “Oldtimer” är av högsta klass och
det är en högtidsstund att läsa den.
Här är några bilder från senaste numret.
Om du vill ha tidningen gå in på SMOS:s hemsida
så kan du bli medlem för en billig penning och därmed få
tidningen 4 gånger om året.
Ser vi på, hur jetströmmen över Europa just nu
utvecklar sig, kan vi förvänta kallare väder efter
förväntad nedströmning av arktikluft över Europa.
Dock icke så starkt som vid det förra utbrottet
av nedströmmande kalla luftmassor.
Men det kommer att bli kallare genom lågtrycksvandringen
över Skandinavien.
Som jag tidigare skrivit, så roterar luftmassan i
ett lågtryck på norra halvklotet motsols.
Tänk på att luftmassorna strävar efter jämvikt i
atmosfären, vilket betyder att högtrycksluft strömmar
till lågtrycksluft.
Väder är inte lätt…men förvänta kallare väder närmsta
tiden.
Pjäxor eller paraply ?
Lördagen artade sig till fint flygväder.
Ganska behaglig temperatur och solsken. Vinden utovades
att bli nordväst till väst. Hastighet 2-3 m/sek.
Jag hade vissa förhoppningar, att det kunde bli flygbart på
Hovs Hallar, men det blev intet med det.
Det kom in varmluft och vinden drog mot VSV.
Vi beslöt att flyga vid Haga, efterom Anders skulle testflyga
sin nya modell från ArtHobby i Polen.
Här kan du läsa om hans modell.
Modellen flög bra. Det vill säga den var agil, den penetrerade
vinden bra och hade förutom en bra polar också ett
högt glidtal. Lätt att landa därför den är lätt och man kan
klaffa ner skevroderna och öka luftmotståndet.
En positiv upplevelse från Polen igen. Anders har byggt
ett flertal modeller från firman och den han nu har på
byggbordet, är denna.
Intressant konstruktion, Scorpion, som har lite 40-tals
modellflyglinjer över sig.
Efter 1.5 timma var vi något frusna, varför vi packade ihop.
Dessutom vältrade konvektionsdimman in som ett enormt
dundäcke…
Men nöjda var vi i all fall !
Här kommer ett enkelt bildspel på flygeriet och några
ögonblick från vår lördag.
Min nya kärra för flygbogsering.
Levererad av Tomas hos HAB i Ljungby.
Multiplex FunCub.
Kolla denna fina film utan fjantig pålagd musik
och få en känsla för, hur det kan kännas att flyga
detta utomordentliga plan.
J35 och dess olika varianter var ett mycket bättre
plan än dess rykte och löste sin uppgift att dels
kunna stiga snabbt och bekämpa sovjetiska
bombförband och dels kunna fungera som en
ren interceptor mot fientlig jakt och attack.
Ni ser på filmen från YouTube, vem som har
copyrighten.
Enjoy the ride !
Det verkar vara slut med kylan nu.
Prognosen för jetströmmen över Europa säger
vi kommer att få mild atlant- och medelhavsluft
över oss, i alla fall de närmaste 16 dagarna.
Klick HÄR för att få live prognos för strömningen
över Europa.
Jetströmmen indikerar hur lågtryckscentra flyttar
på sin väg från väster mot öster.
Lågtrycken roterar motsols på norra halvklotet.
Jag blir ständigt förundrad, vilka enorma framsteg
tekniken inom vår hobby gör.
Tekniken tycks inte känna några gränser.
Att man kan flyga dessa modeller skalenligt, det är
makalöst.
Allt tack vare nya byggmaterial, nya drivlinor och en
vilja att experimentera.
Jovisst flögs det inomhus förr. Men hur såg det ut ?
Det gick för det mesta överstegrat och tungt.
Nu kan denna sort av vår hobby utövas av vem som
helst av oss. Alltså att flyga en skalamodell inomhus
med ett realistiskt uppträdande i luften.
Luta dig bakåt och njut av denna video från Youtube !
Copyright bilder och video: DIGITAL FLYING.
Thunder Tigre “Sparky”.
Jag är i så fall intresserad. Min bostadsort är i närheten av Halmstad.
mail: flyhighsnabelabahnhof.se
Inte ser det ut att bli modellflygeri i dag.
Jag brukar inte backa för skitväder, då jag ska modellflyga,
men jag är ingen självplågare. Det ska ju , för mig i alla fall,
var njutbart att komma ut med modellen för att kunna
utöva min hobby.
For iväg till stranden för att promenera…men återvände
snabbt till den varma bilen, eftersom 12 minusgrader och
5 m/sek fick mig att frysa och känna mig stel som en djupfryst
kyckling.
Jag lättade min sinne, efter att ha tinat och återfått rörelseförmågan,
genom att kolla lite friflygfilmer på tuben.
Denna filmen jag bäddar in, återför mig 8 månader i tid, då det
var behagligt väder även för en modellflygare.
Se på denna fina Pilatus Porter och kolla hur länge den flög.
Allting går inte med elektricitet !
All upphovsrätt på film och bilder tillhör uppladdaren på YouTube.
Det var 9 veckor sen jag flög…då kan du gode besökare
förstå, att jag är flygsugen.
Men omständigheterna under dessa 9 veckor har i stort
sett gjort modellflygning, som jag utövar det, omöjlig.
Etersom jag bara segelflyger, är jag beroende av två saker;
Termik eller hang. Du har säkert märkt, att solen har lyst
med sin frånvaro de två senaste månaderna, så någon termik
är inte att hoppas på.
Vind har vi haft, men ständigt från fel håll. Har vi haft nordligt,
då jag kan flyga på Hovs Hallar, har det blåst 7-12 m/sek.
Jag ställer mig inte på HH i 12 m/sek i -8 C.
I går hade vi ett högtrycksbetonat väder med molnfri himmel
och noll vind.
Nu skulle jag ut, för jag var tvungen att ratta en modell.
Tänk om jag glömt, hur man gör ?
En modell som kan flyga under de flesta omständigeter, är
en av mina Blue Phoenixar.
Således tog jag med en eldriven sådan, monterade en Mobius
på nosen och for ut på bygden till ett av mina flygställen.
Det var vidunderligt fint väder och snön hade mjukat upp allt.
Det var oxå ca 6 grader kallt…och jag hade inga vantar med.
Men det fick gå i alla fall. Ljuset var oerhört starkt från solen,
då det reflekterades i snön. Jag har skaffat glasögon efter att
ha gått med linser i 40 år. Glasen är fina med antireflexbehandling,
uv-skydd och med kromatiska egenskaper.
Men det var ändå svårt att se modellen, så jag landade och
hängde på mig ett par av mina termiksolglasögon.
Nu gick det bättre, även om modellen inte var lika skarp,
som jag upplevde den med solglasögon.
I 45 minuter stod jag och njöt av flygandet och fick min modell
intrimmad perfekt. Det fanns även lite termik, men efter
nästan en timma i luften utan vantar, hade min fingrar blivit
av med lite av sin känsel.
Alltså beslöt jag att landa.
Allt hade funkat och en känsla av tillfredsställese bredde ut sig
i mitt sinne.
Jag hade modellflugit den 2. Februari.
Kameran, min Mobius, satt på nosen och plåtade snett framåt
vänster stillbilder.
Här kommer några flygögonblick från min utflykt.
Nu ska jag sätta på skidor på en motorkärra och ge mig
ut och flyga från en av sjöarnas isar.
Alltid kul, då man har nästan obegränsade ytor att starta
och landa på. Samtidigt som isen har samma höjd överallt
och är jämn.
Vi ses !
Min trogna Blå Fenix efter dagens landning. Tack gode Gud för elmotorerna !
Tänk att stå och slå på en 1.5 – 2.5 cc glödstiftsmotor i minus 6 grader…
Här ser du en av mina favoritkameror; Mobius, sittande på huven.
Så ser det ut…
Snön förändrar uppfattningen av landskapet.
Ljuset var mycket starkt.
Där jag normalt flyger termik. Du ser inga hinder och en mil från kusten.
Ett av mina termikflygställen.
Vy mot Halmstad.
Den gamle njuter sin hobby.
Gott om viltspår i snön. Rådjur, hare, vildsvin och räv.
Vy mot SSV
Slutet av en lång final.
Efter landning tar jag en bild för att dokumentera dagens flygning.
Hoppa jag snart kan sitta i min flygstol här och njuta
av min ny fina termikmodell snart…
Att vi just nu upplever kallare väder, beror på,
att jetströmmen över norra halvklotet,
som går från väster till öster har ändrat bana.
Jetströmmen styr lågtrycksvandringen över Atlanten
och därmed tryckfördelningen över oss.
Just nu har vi en sydligt gående jetström, som medför,
att vi har öppnat dörren för arktikluft, vilken ramlar
ner på oss med nordliga vindar.
Lågtrycken, som på norra halvklotet roterar motsols,
ger kalluften extra energi på sin bana söderut.
Just nu, klockan 0715 lördag morgon, kan vi som bor
i södra Halland glädja oss åt en härlig vintertemperatur
på -12.5 C.
Vi kan se framåt en högtrycksbetonad dag med sol
och klar luft.
Så länge jetströmmen ligger där den ligger, kan vi räkna
med nuvarande väder i stort.
Enligt långtidsprognos från yr.no minst 10-15 dagar till.
Men allt kan ändras…då det gäller väder.
Härligt !
För att komma ut och få lite nya sinnesintryck,
åkte jag en sväng i den halländska skogsbygden.
Som sagt, ingen speciellt, bara lite flykt till verkligheten.
Här kommer ett bildspel, som är gjort utan några större
konstnärliga ambitioner, som visar mina ögonblick.
Häng med !
Lite info om ingressbildens motor som är en Gnome Monosoupape.
Läs längre ner vad detta innebär.Motorn har endast en avgasventil
på toppen, som har en dubbel funktion.
Den släpper ut avgaser och släpper in luft. Bränsle tillförs via en
envägsventil in i vevhuset. Då kolven går ner går bränsle från
vevhuset upp genom en backventil i kolvtoppen till förbränningsrummet,
arbetstakten börjar och då är ventilen stängd i kolvtoppen.
Ja, i stort sett fungerar det så…
Från Wikipedia där ovanstående motors funktion beskrivs:
“In 1913 the Seguin brothers introduced the new Monosoupape (“single valve”)
series, which replaced inlet valves in the pistons by using a single valve in each
cylinder head, which doubled as inlet and exhaust valve.
The engine speed was controlled by varying the opening time and extent of
the exhaust valves using levers acting on the valve tappet rollers, a system
later abandoned due to valves burning.”
Runt de tidiga aviatörernas skinnrockar stod det en doft
av härsken ricinolja.
Varför tror du, man smorde roterande radialmotorer med
ricinolja under 1910-1920-talet ?
Jo, vi vet ju, att ricinolja med sin struktur är ett mycket
bra smörjmedel i och för sig. God vidhäftning vid friktions-
ytor och god förmåga att behålla sin smörjande förmåga
vid höga arbetstemperaturer.
Men det var inte därför, man använde ricinolja på
roterande stjärnmotorer.
Nej, orsaken varför man körde med en vegetabilisk olja var,
att ricinoljan inte blandar sig med bensin.
På grund av den roterande radialmotorns konstruktion
måste bränslet ledas genom vevhuset.
Hade man använt mineralolja skulle bensinen löst upp oljan
och spolat rent i vevhuset, varvid smörjningen upphört.
Detta var orsaken till ricinoljedoften från en roterande
stjärnmotor.
En roterande stjärnmotor har sin vevaxel bultad i flygplanets
brandskott. Propellern är bultad till vevhuset, så då motorn
roterar, rör sig vevhus, cylindrar tillsammans med propellern.
Fördelar med detta var bland annat, att kylningen förbättrades.
Nackdelarna var att centrifugalkraften påverkade ventilernas
funktion. För höga varvtal/för stor motor gjorde att motorn
enkelt uttryckt slutade fungera. Ventilmekanismens olika
delar klarade inte att “hålla emot” då motorn varvades upp.
En annan nackdel var motorns starka gyroskopiska verkan
på planet.
Det blev helt enkelt trögmanövrerbart , på grund av den
roterande massan i nosen
Roterande stjärnmotorer var mycket bränsleslukande och
tillika oljeslukande, varför flygplanen som använde dessa
motorer hade en operationella räckvidd, som var relativt
kort.
De största roterande stjärnmotorerna kunde producera
ca 200-230 bhp.
Att sammanfoga en vevaxel på ett genialt sätt.
Här kommer lite om den geniala sammanfogningen av en
vevaxel, vilket möjliggjorde användandet av kullager.
Systemet användes på vissa DB flygmotorer och
sedermera under en kort tid på Mercedes bilar efter kriget.
Bilden ovan visar det fina systemet. Du ser det två raderna
med “hack” där lagret ska sitta. Dessa spår var utomordentligt
noggrant frästa, så de passade exakt ihop och höll delarna
till varandra. Alltså vevaxeln hölls på plats av de frästa jacken
och låstes av den motsatt gängade hylsan på insidan.
Bättre med kul/rullager än med glidlager.
Huvudvevstake och hjälpvevstake i en V-motor
Så här elegant löste de innovativa ingenjörerna
i Italien på 30-talet upphängningen av vevstakarna
på en V-motor.
Det blev dock ingen hit.
…flög utan restriktioner.
Tänk så enkelt det var innan pandemin…
Det var bara att resa, träffas och flyga.
Vi hade det bra då och vi kunde inte föreställa oss,
vad som kunde vänta oss i framtiden.
Jag fann lite bilder från StorsegelMeetinget 2016
på den klassiska platsen Ålleberg.
Se ingressbilden på Osthanget.
Som jag längtar tillbaka dit ! Jag ser fram emot
nästa storsegelmeeting med mycket förväntan.
Vad man än säger…stora modeller flyger vackert.
Jag blir full av beundran, då jag ser storseglare
flyga.
Att se en storseglare kurva i termiken över Ålleberg
väcker många minnen hos mig från mitt eget
fullskalasegelflygande. Allt kommer tillbaka ur
mitt minne.
Detta är ett av skälen, varför jag besöker IGG:s
meeting på Ålleberg.
Hoppas vi får uppleva ett meeting där 2021 !
Nu kan du drömma tillbaka till 2016 med kanske
lite inspiration från mina bilder.
