Att arrangera ett SM i modellflyg i slutet av augusti är ett vågspel.
Dels på grund av Coronaviruset, men framför allt på grund av ostadigt väder.
Utsikterna för sista helgen i augusti var inte helt ljusa.
Men med sedvanlig tur fick arrangörerna SMOS till det. Torsdagen var bra, fredagen lite regnstänk och lite för mycket vind, men lördgen blev helt lyckad.
Lördagen började med regnskurar men det klarnade upp och solen sken, vilketskapade goda förutsättingar för termik. Vinden var svag 1-2 m/sek från i huvudsak ost.
Jag var i Bollerup för att i någon mån dokumentera med min kamera.
Själva fotograferandet gick bra och jag for hem med ett par tusen bilder. (Tack för det finns digital fotografi)!
Hemkommen skulle jag föra över minneskortens innehåll till en av mina hårddiskar.
Jag förde över den första med 1500 bilder och allt såg ok ut. Jag tog minneskortet och formaterade det.
Men till min fasa såg jag då jag kollade hårddisken att det fanns inte en bild…Jag rev huvudet och insåg jag tagit ut minneskortet för snabbt ur kortläsaren.
Processen var inte 100 % genomförd….
Jovisst, jag blev svett, för att bli av med alla bilderna… en hemsk upplevelse att sumpa fler timmars jobb.
Men jag använde ett recoveryprogram, ställde in det att leta bilder på det nyformaterade minneskortet och lät programmet söka under natten. Detta tar lång tid.
Till min lättnad såg jag att jag lyckades återställa alla mina bilder.
Som information har jag editerat 600 bilder av de 2500 jag tog, så jag har att välja av.
Problemet är, att välja ut de bilder som intresserar mina besökare på bloggen.
Därför blir det detta inlägget som en inledning och sen kommer det tre till. De kommande inläggen kommer jag att disponera med lite text, några bilder och ett bildspel som en video.
Ett bildspel är ju lätt att se på.
Om någon under resans gång vill ha någon eller några bilder, så kan du maila mig.
Den fina anläggningen Autoseum har mycket av det pojkar och män drömmer om.
Inte bara bilar, utan man visar nästan allt, som tekniktörstande ungdomar suktade efter.
Däribland mopeder och motorcyklar. De utställda föremålen är i mycket gott skick och det är ganska lätt att fotografera fordonen.
Jag tog lite bilder, så du får en känsla, för vad det är som väntar dig som besökare.
År du intresserad av tvåhjulingar besök museet.
Jag blev mycket imponerad.
Bilderna tagna i naturligt ljus med något undantag. Kamera är min Sony. Jag tog RAW-bilder, som jag editerade hemma vid datorn.
Bilderna på bloggen är i mindre format, för att jag ska spara plats på min server som handhar min blogg.
Hoppa upp i sadeln, öppna kranen, flöda förgasaren och kicka igång så kör vi !
Raleigh…hur många kan uttala det rätt…?
Kolla fjädringen på framgaffeln…så var det på 30-talet. På regskylten skattemärket.
En drömhoj för blöjknuttarna på 50-talet.
Detta var min drömbåge…
…italiensk snygg design…
…med en 125 cc motor som är tvåcylindrig med alternativt jobbande kolvar. Hade 9 hk direkt från fabrik, men kunde trimmas av de som hade kunskapen upp till 15-17 hk. Mitt minne av Rumi är ylandet av den högvarviga motorn ekande mellan husen, som triggade oss cyklande smågrabbar att drömma om en Rumi.
Ibland tystnade motorn tvärt, som om man klippt en högtalarledning…då hade den skurit. Körde du med fel hårdhet på stift, kunde det medföra skärning.
Så var det på den tiden !
Puch…en ikon från slutet 50-talet och 60-talet. Hade man en sådan , var det första man gjorde att knacka ut pluggen, vilket var en piece of cake att göra.
Då gjorde den ca 55 km/tim och då den varvade hördes
ylandet av kylfläkten långt, vilket naturligtvis väckte
intresset från Kling och Klang…
Tänk att se en japansk eller italiensk supermotorcykel
med en växelspak på tanken…vilken anakronism !
Där jag växte upp hade de allra hårdaste grabbarna Norton. Bara namnet imponerade. Det lät tufft.
Ariel, som betyder Guds Lejon. Varför döper
man inte mc i dag till liknande namn ?
Detta kan vi väl kalla en genuin ”Sketraka” ?
En mc byggd av Göte Lindström. En legendar.
Motocrossmotorcykel grundad på Husqvarna med egna innovationer och modifieringar. Många suktade efter en ”Lindström Silverpil”.
Sån här skulle man haft i dag med eldrift eller ?
En kompis i realskolan hade en Novelette, som han fick utstå
spott och spe för, då det ansågs vara en dammoped. Alla de
hårda pojkarna körde Kreidler eller Ducati. Men han tog hämnd.
Han hade en släkting som var skicklig motortrimmare.
Han trimmade motorn så mcket det gick och sen åkte
Novelettepiloten ifrån hela gänget…
Se på proportionerna mellan motor och ram….
Ganska pluttig maskin eller ….
…fast den var snabb…om vi dömer efter namnet ”Comet” .
Tänk att susa fram 1925 på grusvägarna i ett dammoln
hem från dansbanorna, just då solen är på väg upp
Ett fordon som skattelagstiftningen skapade. Lättviktaren. Ett fordon som ofta småhantverkare körde omkring på. Trampades i gång och hördes långt med sitt smattrande avgasljud. Ingen som ville kalla sig riktig skinnknutte satte sig någonsin på en lättviktssadel med sin ära i behåll.
Härligt namn…betyder väl närmast ”från Paris”.
En radmotor eller ? Jag minns den danska Nimbus från besöken i Köpenhamn på tidigt 50-tal. De smög fram med sin 4-cylindriga radmotor.
Så här fixar man bromsen…som på en gammal hästkärra…
Är inte detta så typiskt engelskt ?
BSA, Birmingham Small Arms. Började med att tillverka gevär. Jag hade ett luftgevär som hette BSA, var det från den fabriken ?
Indian. En kompis på jobbet hade en lite nyare. Imponerande maskin med sina reglage, tändning och fotpedal.
Tre generationer. Den blålackerade Husqvarnan
till höger är säkert välkänd för den äldre generationen.
…mina personliga intryck av modellflygutställningen
Jag är en trägen besökare av olika museum, men ett museum saknades i min besökslista och det var Autoseum i Simrishamn.
Naturligtvis har jag vetat om dess existens genom mitt medlemsskap i SMOS, men jag hade aldrig besökt det.
Måndagen var en lämplig dag att göra resan dit.
Låt mig säga, att anläggningen är stor. En positiv överraskning för mig.
Inträdet inget att gnälla över, 160 kr med hänsyn till alla upplevelserna man får.
Du kan läsa om museet om du klickar på länken i texten.
Här kommer en redogörelse av modellflygpresentationen. SMOS har gjort ett förtjänstfullt arbete på att presentera modellflyghobbyn på ett instruktivt och intressant sätt ! Mycket frivilligt arbete är nerlagt på att visa så många aspekter som möjligt av hobbyn.
Jag tog massor av bilder, men du ska veta, det är inte lättfotograferat. Det är mörkt, det finns mycket glasskivor som ger reflexer, men jag gjorde, så gott jag kunde.
Bilderna presenterar jag som ett bildspel, eftersom det är många.
Har du inte besökt platsen, så gör det. Det är ett av de mest välskötta museum jag sett.
Du kommer inte att ångra besöket. Jag la 2.5 timma på besöket utan att tröttna.
Här blir det bilder !
Det är en imponerande anläggning
SMOS avdelning med de fina presentationerna
Här är ett bildspel. Klicka på pilen och ner till höger så du får full bild.
Min Ava Pro har hängt på väggen nästan två år, efter att jag just provfluget den.
Normalt flyger jag med min gamla HyperAva,
men den har nu loggat 967 timmar i termiken
och är pensionerad och utsliten till viss del.
Min nya Ava är vacker med sin slanka allflying stab. Som är mycket effektivare än den gamla.
Eftersom modellen inte varit i luften på länge, ville jag få bekräftat, att den betedde sig, som jag vill i luften.
Så klockan 0900 for jag iväg till mitt flygställe söder om Halmstad vid Haga.
Vädret indikerade inte termik, eftersom det var 8/8 Cumulus eller heltäckande molntäcke. Det var ingen solinstrålning, som kunde bryta molntäcket ,vare sig då jag kom eller for därifrån.
Bland Cu-molnen fanns ett och annat Cirrusmoln.
0945 startae jag efter att ha noggrant kollat modellen. Bränd av erfarenheten kollar jag alltid alla roder med fulla roderrörelser och att de går på rätt håll.
Jag hade en ny Mega-motor i och mycket välbalanserad spinner och propeller, så allt såg ok ut.
Naturligtvis har jag en vario i modellen. Fabrikatet är Renschler och typen heter Picolario.
Start och modellen ville dyka kraftigt.
Jag förstod, att stabben satt felinställd. Så det blev till att svänga runt, landa och justera stabbinställningen.
Sedan ny start och stig till 50 meter. Utflygning och trim av stabbe. Jag märkte, modellen hade tendens att stalla, varför 30 gram i nosen skulle behövas…men…jag ska flyga den lite mer, för att se om jag dynamiskt kan balansera modellen först.
Det fanns lite termik här och där. Dock kunde jag inte flyga ett helt varv i termik, utan det var plottrigt.
Fast med gnet kunde jag hålla mig runt 100 m.
Sammanlagt fick jag 1.5 timma i luften där vindstyrkan ökade något efterhand.
Jag var nöjd, med vad modellen presterade, vilket var, vad jag hade väntat mig.
Det blev lite bilder och en videosnutt.
Bilderna klippta ur en video, som min Mobius monterad på mina solglasögons skalm tog.
Jag är klart imponerad av denna lilla kamera.
Ibland hörs på videon något som piper och det är telemetri från sensorerna i modellen.
Häng med om du har lust…och jag såg inte en enda
migrerande rovfågel i dag…
Förresten att flyga förbi sig på låg höjd och höra det
laminära suset i vingarna på Avan, det är,
som att höra en orgel långt bort, där alla register är
utdragna och alla tangenter är nertryckta…
Vädret såg hyfsat ut då jag for hemifrån och vid framkomsten monterade jag.
Just som skulle ta min radiosele, såg jag en blixt och hörde jag en knall söderut.
Där stora Cb-moln tornade upp sig och började ladda ur sin energi.
Eftersom det ofta kommer en mindre Gustfront innan åskan, där vindarna är starka beslöt jag, trots det sved i flygtarmen, att demontera och lägga in allt i bilen.
I stället kollade jag lite, på snart flyttande rovfåglar. Ovanför mig passerade ormvråkar söderut och på en åker i närheten rastade en antal ormvråkar och enstaka bruna kärrhökar.
I luften fanns det ett par glador, som är allmänt förekommande och häckar varje år i närheten av mitt flygställe.
Jag tog lite bilder från min bil, vilket innebär 2-300 m avstånd från kameran.
När fåglarna dragit vidare, drog jag hem.
Till min besvikelse blev det ingen åska.
Men man kan aldrig sia om framtiden. Det kan bara journalister i kvällstidningträsket.
Men det kommer fler tillfällen, dock icke i morgon då SMHI lovat skyfall och nästan världen undergång.
Vi får väl se vad det blir. Jag hänger på flyglåset i alla fall !
Här några bilder, som blev som de blev…
Du ser ovädret vid horisonten
Till höger brun kärrhök, en ung hane med ljust huvud.
Till vänster ormvråk som flög över i stort antal.
I regel har jag en kamera på mina modeller för att kunna fotografera någon detalj på modellen, då jag flyger, för att senare kunna kontrollera dess funktion eller uppförande.
I bland kan man få med något annat av en händelse.
Alla termikflygare vet, vare sig man flyger fullskala eller modeller, att rovfåglar, fiskmåsar och svalor indikerar termik.
Alltså piggybackar vi modellflygare på fåglarna, då de kurvar i termiken.
Ormvråkar och svalor är skicklig. Gladorna är inte lika bra.
I lördags flög jag termik och hade monterat en Mobius på vingen, för att plåta.
Såg ett par ormvråkar och tjuvåkte in i deras blåsa…
En av ormvråkarna flög fram emot mig och talade om, att här vill vi inte ha modellflygplan!
Nåväl, några hyfsade bilder blev det, som man väl
inte ser så ofta…kameran var en Mobius, vilken,
var monterad påmodellen och videofilmade.
Bilderna är alltså klippta ur en film från denna lilla men naggande goda kamera.
…för att kunna bygga denna skapelse, en Airbus A-380. Naturligtvis krävs hantverksmässig skicklighet, fast kanske mera av organisation och ekonomiska resurser.
4 turbiner med tillbehör…? Hur många fina servon sitter i modellen ? Osv, osv.
Jag tycker piloten flög bra. Tänk på att det var premiären.
Vad jag noterade var, att jag tycker den flög
aningen sakta för sin skalastorlek.
Huvudställen gick inte in. Kanske inte är indragbara.
En sak till…det borde varit mjukare fjädring på stället, så modellen inte ”struttar” fram unde
markkörning.
Vad man än må säga, så är det ett vackert plan både på marken och i luften.
Filmen är från YouYube och jag har klippt några bilder från videon, där du kan se, vem som har gjort
videon och vem som har (C). (Copyrighten)
Efter en modellflygdag på Hovs Hallar satt jag och kollade mina bilder.
På en av bilderna tagen från Platån riktning norr ut över Kattegatt såg jag en märklighet.
I havet tycktes det finnas en segelbåt med enormt hög mast…
På en bild som jag tog lite senare, uppträder samma fenomen, vilket borde utesluta kamerafel.
Jag har funderat, vad den kan vara, men jag kommer inte fram till något vettigt.
Som sista utväg väljer jag ett föremål bortom horisonten som speglar sig som en ”Fata Morgana”. Fata morgan är italienska och betyder: en fe som heter Morgana
Troligt ? Vem vet. Jag kan inte komma på någon plausibel förklaring, vad det skulle vara bortom horisonten, som skulle dyka upp som Fata Morgana.
Men vi vet ju, att reflexioner i atmosfären kan spela det mänskliga sinnena ett spratt.
Ok, vi får låta det vara ett mysterium.
Kanske någon avfyrade en raket spikrakt upp…
Ser du strecket ?
3 minuter senare tog jag denna bild. Du ser segelbåten i horisonten…
Då jag kom ner till Lagaoset för min dagliga promenad var där full fart. Kitesurfarna hade ett inofficiellt meeting och över havet for ett 20-tal segel.
Kitesurfing innebär att man står på en surfbräda…heter det så ? och låter sig dras framåt med hjälp av ett segel, som ser ut som skärmflygarna vinge.
Det går fort och är en aktionsport. Teknikutvecklingen med nya material har gjort allt möjligt.
Jag försökte fotografera, så gott det lät sig göras. Avstånden var långa, vilket gjorde det knepigt.
Men det blev lite bilder och en halvdan videosnutt.
Du har en YouTube video längst ner som innehåller en
videosnutt och 80 bilder i ett bildspel.
Så stå stadigt och flyg upp ditt segel så drar vi !
Vinden var västlig med dragning på nord, vilket kunde resultera i fint väder vid vårt kusthang vid Tönnersa Strand.
Normalt sett hade jag åkt till Hovs Hallar med en prognos, som lovar nordväst.
Men jag vet, att nu i Covid-19 tider kommer HH att vara packat med människor. Är det något jag försöker undvika, så är det folk…med tanke på smittorisken.
Jo, det är tråkigt, men vad är alternativet ? Köra på som om vi inte hade en pandemi ? Detta kommer vi att få dras med länge ! Oavsett om vi får vaccin.
Så jag drog till Laholmsbukten med min Arrow. Min Arrow som jag ägt i 12 år och är i skick som ny. Därför jag har inte flugit den speciellt mycket, då den kräver rätta förutsättningar.
Spännvidden 150 cm och vikten under kilot. Den har kort kropp, vilket är negativt på ett litet hang som Tönnersa. Min Arrow behöver ett relativt stort hang, där man kan använda modellens fartresurser som en stabiliserande faktor.
Men min Arrow fick åka med.
Framkommen möttes jag av ca 6 m/sek med vind som kom från NV. Alltså låg vinden snett i förhållande till kanten ca 30 grader.
Min bedömning var, att det skulle nog gå att flyga, med det jag hade med.
Iväg och jag märkte omedelbart, att lyftet trots snedanblåsningen var bra.
Jag fick bra höjd i lovartssvängen och fick bra hastighet på den följande rakan.
Sträckan i motvind var seg. Jag hade något hastigt programmerat min sändare till modellen och hade inte finjusterat utslag, differentieringar osv.
Mina utslag på skeven var alldeles för kraftiga, vilket gjorde det svårt att ligga rätt på vingarna på rakan.
Men alla justeringarna kan jag göra nu hemma, då jag vet, vad som krävs.
Sen kommer min Arrow åter att bli harmonisk och agil i luften för piloten. På Hovs Hallar har jag haft mycket fina flygningar med modellen.
Den är snabb och kan matcha modeller som är 10 gånger dyrare. Allt under rätt omständigheter.
Om den är lättflugen ? Nä, eftersom den är byggd för att prestera, är gränserna tänjda, vilket gör att du måste ha styr på dina fingrar, då du styr…
Landningen funderade jag över…Skulle jag landa på toppen, eller skulle jag ta det säkra före det osäkra och landa på stranden ?
Jag landade på stranden,vilket var knepigt,
då vi hade högvatten och stranden hade krympt.
Det tvingade mig att flyga finalen nära kanten och då fick jag lyft, jag inte ville ha.
Andra försöket lyckades och jag kom lyckligt ner.
Förutom jag och min modell var jag totalt ensam på den långa sandstranden…
Här brukar var fullt med folk.
Här kommer lite bilder och en videosnutt.
Allt gjort i hast…
Kameran är en Mobius. Bilderna klippta ur video.
Hoppa in och häng med...
Sista minutenprogrammering.
Härligt sommarväder.
Knölen på nosen är min Mobius onboardcam.
Mycket vita mustascher på Laholmsbukten i dag.
Hanget är lång…
Ser du piloten till höger ?
Inga badgäster.
Här är riktning söderut…och du ser att vinden ruskar om växtligheten på kanten.
Efter landningen
Skuggspel
Sista dynbestigningen innan stigen till parkeringen.
Torsdagen grydde med nordlig vind på HH. Styrkan
kl 0900 var ca 3-4 m/sek och yr.no hade lovat ökande
till 6-7 under dagen och vridande mot väst.
Detta lovade gott, så jag troppade iväg till mitt
favoritflygställe. Med i bagaget min något bedagade Spirit Elite.
Inte konstigt min Spirit bär spår av flygning och
hantering…så mycket som jag flyger.
Som jag alltid hävdat, de med blankast modeller
flyger minst….
Jag möttes av en parkering vid värdshuset, vilken
var nästan fullpackad kl 1000.
Upp till Platåns högsta punkt med modell och de
saker, jag jag brukar behöva.
Uppe på Platån möttes jag av nordlig vind
ca 2-3 m/sek.
Dessutom, var vi förunnade med en stark och
stabil topprotor, som kan göra livet surt för en
modellflygare.
Rotorn roterar medsols på toppen, vilket innebär,
att står du med näsan mot havet, känner du,
hur det blåser i nacken…
Just under vindstyrkor mellan 3-7 m/sek snurrar
rotorn stadigt på som en tivolikarusell , om vinden
ligger rakt på kanten.
Om vinden vrider mot väst, försvinner rotorn.
Jag startade, med viss vånda med tanke jag hade
nackvind, men jag vet, att kommer jag bara ut
över kanten, kommer jag att möta lyftet i den
laminära havsvinden.
Att du plötsligt träffar påkraftigt laminärt lyft
är en risk, om du flyger skärm. Det plötsliga lyftet träffar ju skärmen med mycket hög anfallsvinkel, vilken kan vara en risk för stall
och inslag.Då gäller det, man har en plan i
förlängda märgen, hur man ska reagera för att
lösa problemet.
Jag fick fint lyft och det var starkt och turbulensfritt
ute i den laminära tryckvinden.
Flyga det fick jag, så mycket jag ville.
Vid lunchdags kom en karavan med glada
Fenix skärmflygare från vår huvudstad på besök.
De var fulla av förväntan och uppfyllda av förväntan om det perfekta flyget…
Vi talades vid en stund och jag berättade om de
erfarenheter jag fått under min 47 år som pilot av
modell- och skärmflygning på Hovs Hallar.
Efter diverse turer kom skärmflygarna i luften
och fick uppleva den vilda och ibland brutala
naturen vid Hovs Hallar.
Jag är övertygad, de fick sina önskningar uppfyllda.
Mina önskningar uppfylldes i alla fall.
Fredagen skulle bjuda på NordVästlig vind 5-7 m/sek,
vilket skulle gör flygning på det låga hanget vid Segeltorp
möjlig.
Hoppas ni kommer fler gånger från Stockholm !
Här kommer lite bilder med kommentarer.
Mer eller mindre vettiga…
Kamera är GoPro och Mobius. Bilderna är i regel kraftigt uppdragna, vilket påverkar kvaliteten.
Fly low and slow…
Vill du kommentera något gå längst ner på sidan,
där det står ”Leave a comment”.
…detta är inget idealiskt läge för en skärmflygare…
…chansen för frontinslag är relativt hög här…
eftersom skärmen möter laminärt lyft plötsligt
med tillhörande ökning av alfa och risk för stall.
Se hur mycket broms piloten försiktigtvis flyget med.
Up up and away…
Startplats rekas.
Vi har redan flugit säger kvigorna…så vi parawaitar…
Ånyo vill topprotorn bestämma…
…och den vinner ofta…
Treenighet
I bakgrunden Hallands Väderö
Nordosthanget vid Platån. Nödlandningsyta nere vid stranden rakt fram. Men bered dig på en jobbig promenad.
Platån Hovs Hallar.
Hur det är att landa i buskarna med skärm ? Fråga mig…
Stockholmarna kommer ! Den gamle modellflygaren sitter på sin tuva…och flyger.
Jag började flyga mina modeller här 1973…det är 47 år sen…
så tuvan bör vara insutten nu…
Uppdragning vid fortet och beundrande åskådarskara.
Alltid roligt att ha en fanclub…
Snart nog…
Spendid isolation.
Hoppas det bär…
En sextett över Platån.
Jaha, då återstår bara flygningen…
Min depåplats på Platån och den väl insuttna tuvan…
…efter att ha sett denna fina modell och dess flygning.
Jag sprang på en synnerligen vacker, friflygande modell, som genomförde en makalös flygning.
Modellen heter Bestetti-Nardi BN-1 och är ett tvåmotorigt flygplan från den mest innovativa italienska tiden,
1930-talet då italienarna experimenterade friskt med form.
V
