Lite vid sidan av vägen men värt att besöka.
Vid vägen Helsingborg – Höganäs ser du en skylt som
säger “Beredskapsmuseet”.
Anläggningen är ett minnesmärke från 1940, då det
anlades som en artilleristödjepunkt för att kunna
bevaka inloppet till och delar av Öresund.
Kom ihåg Danmark ockuperades av nazisterna den 9 April.
Anläggningen byggdes snabbt upp och var operativ 1940.
Pjäserna var fyra styck 152mm kanoner från Bofors. Deras
skottvidd var ca 25 km och de var en väsentlig del av vårt
fasta invasionsförsvar.
Batteriet var i tjänst till början av 80-talet och uppgraderades
efter hand med förbättrat eldledningsmaterial.
Här har man byggt ett museum, som beskriver
dels vad anläggningen byggdes till, vilket var att bekämpa
ytmål, dels har man skapat en miljö som beskriver 40-talet,
eller beredskapstiden i Sverige.
En tid, som för oss i dag kan tyckas fjärran, men som i
våra Covid-19 tider med restriktioner på resandet har
skapat en aning av en bild, hur beredskapstiden var med
sina 5 år av avspärrning.
Anläggningen drivs av ideella krafter, vilket som de flesta
förstår inte är lätt. Allt måste betalas.
Museet har rustats upp, därför åkte vi dit för att kolla.
Vad vi tyckte ? Vi var nöjda, vi fick några timmars
avkoppling, då vi strövade runt och beskådade alla
föremål.
För den som är intresserad av militär historia och teknik,
är det en utmärkt plats att besöka.
Jag tyckte dock, man hade staplat saker för mycket.
Alltså man kunde minskat antalet objekt och kanske
beskrivit föremålen, så den okunnige får svar på några
av sin frågor.
Utanför museet har man av någon anledning ställt ett
strippat chassie av en stridsvagn 103.
Varför man har en stridsvagn från 60-talet vid ett
beredskapsmuseum frågar jag mig …
Väldigt fin var samlingen av eldhandvapen i
ledningsbunkern.
Den var uppdelad i länder. Intressant var att se
det tyska Sturmgewehr 44, som var operativt
slutet av 1943.
Det var världens första automatkarbin med gasopererad
mekanism. Vapnet ser mycket modernt ut fortfarande.
Det var inte Kalasjnikov som konstruerade den första
automatkarbinen, däremot kopierade han i mångt
och mycket den tyska SturmGewehr 44.
Vill du uppleva 1940, så unna detta museum ett
besök, det är det värt. För pensionärer 100 kr inträde.
Här lite bilder med lite kommentarer.
Avdelning framåt marsch !
Svenska försvaret på marsch 1940 över Österbro Halmstad.
Den stympade och malplacerade stridsvagn 103 vid entrén.
Stridsvagn M/39 37 mm kanon.
Behövde målas…
2 x 8mm ksp M/39
Ett torn bestyckat med en 75mm f.d. luftvärnskanon M/36 byggt
för modifieringen av strv M/42 till strv 74. Tornen byggdes av
Hägglund och användes också i värn vid kusten.
Eldröret med krutgasejektorn.
Krutgasejektorn lagrar en del av krutgaserna som driver projektilen.
Då projektilen lämnat eldröret sjunker trycket i eldröret och de lagrade
gaserna i ejektorn sugs ut och lämnar eldröret och ejektorn.
Ejektor = utkastare. Med ejektor undviker man krutgaser i stridsrummet.
Eldrör till huvudbatteriets 15.2 cm kanoner ? 
Jawohl, pjäsen som synes byggd av Krupp 1903 i Essen. 
Lådor med drivladdningar för huvudbeväpningen 152 mm kanoner.
Drivladdningarna i mässingshylsor.
Granaterna i ammunitionsförråd, avskilt från pjäsrummet.
Huvudbestyckningen byggd av Bofors 1940
15 cm kanon M/40
Pjäsmanskap med skyddsutrustning av asbest.
Kraftiga doningar som synes. Undrar vad priset var ?
Pjäsen i sin eldställning.
För den intresserade bakstycket med sin kilmekanism
och ovan och under kanonen rekylhämminrättning och framförare.
Till vänster avståndsmätare, i bakgrunden 20 mm lvakan
Rekylfri pansarvärnspjäs. En föregångare till pvpj 1110
Klassikern 40 mm lvakan från Bofors.
21 cm kustartilleripjäs.
Projektilbordet
Del av pjäsmanskapet.
Pansarvärnspjäs från början av kriget.
Ännu en 37 mm pvpjäs. Tyskarna använde 76,2 mm pjäser
som de erövrat i stort antal från Sovjetunionen.
De tyska soldaterna kallade pjäsen “RatschBumm” eftersom
ljudet vid skottet var väldigt högt.
Vi som gjorde värnplikt under 60-talet glömmer aldrig Raptgb 915
även kallad “Suggan”…
Mannen på bilden bär på en Ra 105, som är bekant för de flesta.
Stridsvagn M/42.
Det bästa vi hade…
Banden och man ser hur bandbulten låses med en halvmjuk
konisk bricka som slogs in och valkades ut i spår i bandplattan.
“Gittan” hade två 8 mm ksp och en 75mm kort kanon,
som sköt spränggranater och pansargranater.
Till höger en KP-bil. Det fanns 2 typer, KP-S och KP-V.
Olika motorer från Scania och Volvo. Bilen något tung att hantera
i styrningen. Inget servo.
Livet är fyllt av besvikelser…
