Kategorier
Termikflyg

MARGINELL TERMIKFLYGNING…

 

 

 

 

 

…var det upplagt för i fredags…

 

_DSC3065

…eftersom en liten kallfront drog in höga moln över västkusten.

Sent på eftermiddagen, efter jag utfört andra uppgifter i Falkenbergstrakten,
var jag
naturligtvis flygsugen och ville ta mig en tur i eventuell termik.

Genom att solinstrålningen var begränsad,  insåg jag,  att termiken
inte
hade bra förutsättningar, men man kan ju aldrig veta.

Ut till ett av mina flygställen 7 km från kusten ca, monterade min Ava,
vilket är snabbt
gjort . En servosladd till bromsarna, två M4 polyamidskruvar
till
vingfastsättning och en skruv i elektron till stabben.

Väderläget var ca 20 – 22 grader, höga,  nästan heltäckande tunna moln
och därunder Cumulusbildning. Vinden var då jag startade försumbar.
Efter hand ökade den till 2 m/sek väst för att efter en kort stund helt stillna..

Jag har talat med Vladimir,  som bygger Avan och han funderade på att ersätta
de M4 Unbrako,  som medföljer med M5 polyamidskruvar,  för att spara
vingfastsättningen vid en eventuell dålig landning. Bättre skruvarna knäcks,
än att vingsadel trasas sönder.

Sen  in med acken, slå på varion och sändaren, kolla fulla roderrörelser
och att de går åt rätt håll. Denna koll missar jag aldrig nu, visare av erfarenheten.

Motoriserade upp till 100 m, slog av och letade efter en blåsa. Just ovanför mig inga
cumulus, men runt omkring fanns gott om det.

Söder om mig,  hitom Hallandsås,  var var ett stort Cb under utveckling.
Jag tog ett par bilder på det. Det föll emellertid efter en timma ihop som ett
politikerlöfte i en valrörelse.

Jag hittade en svag termikblåsa och kurvade med ett medelstig på  0.5 m/sek
upp mig till 350 meter.
Har jag nått den höjden, brukar det vara problemfrittatt hålla sig uppe Det var det också.

Termiken var svag men utbredd.  När det gäller termik,  är jag nöjd,  om jag stiger.
Hur blåsan
är,  bryr jag mig inte om,  bara så länge det bär uppåt.

Naturligtvis är det en njutning,  att höra varion pipa frenetiskt hela varvet,
där varje termikvarv
ger mig 30 m höjdvinst. Men då är det ju ingen sport…
Roligare att gneta hjälpt av varion.

Det är därför jag ofta flyger sent på dagen, alltså med start vid 18-1900 tiden.
Då är termiken svagare, men molnbasen fortfarande hög. Dessutom brukar
vinden ha lugnat sig, så man kan kurva utan avdrift.
Jag har i år flugit termik,  tills klockan var 2100.

Att använda en vario är ingen lyxig extrapryl. Förutom att den indikera
stig/sjunk,  höjd plus mycket annat,
vilket underlättar för din flygning,
är den ett hjälpmedel för att öka din skicklighet , då du kurvar i en termikblåsa.
Alltså hur en termikblåsa fungerar under olika omständigheter och vädertyper.

Jag har lärt mig,  att en Ava kan man kurva mycket brant med och ända flyga
kostnadseffektivt,
då det gäller förhållandet mellan stig och sjunk. Så dra er
inte för att branta omkull ordentligt,  om blåsan är trång,  Avan klarar det.

Vi lever  på 2000-talet, så varför skulle jag inte använda  tillgänglig  teknik ?

Min första start gjorde jag kl 1500 och min modell landade frasande i gräset 1730.

Japp, detta var min fredag med min Ava.

Lördagen ser för modellflyg lite sämre ut. Ganska kraftig västlig vind.
När jag kollade
vinden vid Hovs Hallar kl 0800,  sa mätaren 8 m/sek medelvind
med byar upp till 15 m/sek.

Jag tror jag ska  ägna mig åt fyrbeningar i dag.

_DSC3036

Här är det mäktiga Nimbusmolnet. Svårt att plåta då det var disigt och motljus.
Förväntade mig kraftig åska och nederbörd…men det blev inget av det…

_DSC3040

…för vad hände ? Jo termiken övervann, låt oss kalla det inversionen
på toppen och molnet växte ovanpå städet…
…energin i molnet tog slut och det kollapsade snabbt.

_DSC3050

Min trogna Ava i luften…made to riding the sky…

_DSC3054

…som vid dagens sista landning sammanräknat  har loggat 699.5 timmar i termik !!
Nyklädd stabbe och till hösten blir det total omklädsel av hela modellen plus radikal
ombyggnad av stabben. Kroppen får en våtslipning och omsprutning med akryllack.
Sen blir den som ny igen !

_DSC3099

Ni kan se antennerna från mottagaren sticka ut, eller ner genom kroppen vid
vingens bakkant.
En antenn vertikalt och en horisontellt polariserad för
att ge mottagaren bästa arbetsbetingelser. Jag har försökt få antennerna
så långt bort från kroppen som möjligt. Med tanke på att jag flyger långt ifrån
mig,  vill jag göra förbindelsen till min modell,  så absolut bra som det är möjligt.
Detta med antennernas placering vid en kevlar/kolfiberkropp är imperativt,
om man vill ha en säker förbindelse mellan mottagare och sändare på 2.4 gHz.

DCIM203GOPRO

Ett i höjden snabbt växande Cumulus Congestus.
(Congestus betyder ackumulerande, påbyggande)

DCIM203GOPRO

Du kan förstå,  det inte var riktigt drag i termiken med
de höga molnen, som minskade solinstrålningen.

DCIM203GOPRO

Så här funkar bevattning…pumpen drivs av 60 bhp motor.
Det krävs  power,  att slunga iväg mycket vatten lång sträcka.

DCIM203GOPRO

…knastertorrt ute nu även för potatis.

DCIM203GOPRO

Denna bild tog jag med en osynlig, vad heter det…selfie-stick ?
Köp Vanishing Cream hos Scammer´s  Outlet
och stryk på din
fotopinne och den försvinner som ett mirakel…

DCIM207GOPRO

Utsikt från min flygkulle fredag 17. Juni kl 1630.

Kategorier
Airshows

IGG-TRÄFFEN 2016 ÅLLEBERG DEL 5/5

 

 

 

Sista posten om storsegelträffen Ålleberg,

som beskriver lördagen.

 

 

 

 

 

 

 

DSC00177

 

 

Dessa bilder är de,  som så att säga blev över, men som jag trots
det vill publicera.

De kommer i stort sett i total oordning, men det får mina besökare
stå ut med…

Alla som flög under lördagen, tror jag,  att jag fotograferade.
Troligtvis flög fler, då termiken kom igång ordentligt på eftermiddagen,
men jag hade inte möjlighet att stanna längre än till 1600.

Men det blir fler tillfällen.

Förutom dessa bilderna kommer i ännu en post om botanik och växtlighet
på Ålleberg i anslutning till banan. Växtligheten är riklig i arterna och
är du på rätt plats,  får man möjligheter att se orkidéer och en del andra
arter typiska för biotopen.

Men som sagt, här kommer de sista bilderna på meeting och utställning.

Hoppas jag lyckades presentera storseglare och annat för er på ett bra sätt !

För jag vill göra positiv reklam för vår härliga hobby  MODELLFLYG !

_DSC1454

Benny Kjellgrens Curare. Jag tyckte han sa,  den var från 1978!

_DSC1348

_DSC1352

_DSC1354

Numera går ju allt med elektricitet…

_DSC1362

…så även denna CURARE.

_DSC1368

Åskådarna såg ju,  att Benny är en rutinerad och meriterad F3A pilot.

_DSC1380

Egentligen finns det inget,  som är så svårt att fotografera som en F3A kärra…

_DSC1384

…har man inga referenser till marken eller annat, gäller det att få flyt i presentationen…

_DSC1434

Ibland flög Benny med så mycket belastning,  att färgen inte hängde med…

_DSC1441

Curaren hade en innovation, klaff kombinerat med aerodynamisk broms.

_DSC1449

CURARE var en toppkärra på sin tid,  vilken  var konstruerad av
Hanno Prettner i Österrike.
Han blev världsmästare 1977 med modellen.

_DSC1457

Slutet av 70-talet skulle F3A-modellerna har negativ V-form på stabben, för att ?

_DSC1481

Bennys modell var som ny trots en ålder på nästan 40 år !

_DSC1488

Här kan ni se hur klaffen är hängd vid vingen.

_DSC1531

Stället på väg ut

_DSC1533

Utflytning och sättning.

DSC00512

Som ni ser,  så förutom klaffverkan går klaffen genom sin upphängning upp på översidan
av vingen för att bromsa.
Undrar hur turbulensen från bromsen påverkade stabbe och fena ?

DSC00014

En trotjänare inom segelflyget. Bergfalke.

DSC00022

Denna lastmaskin var en av de mest välbyggda modeller jag sett inom sitt fack.

DSC00026

DSC00033

Världens mest framgångsrika stridsvagn, M1 A Abrams från USA.
Så vitt jag vet, är ingen Abrams utslagen i en duellstrid med andra MBT.
Dess kanon är världens bästa. En tysk kanon som också sitter i Leoparden.

DSC00062

RR-Merlin motorns hemtillverkade propeller.
Kolla hantverksskickligheten !

DSC00068

Ett fint bygge av en tysk Pz V, Panther. Vars konstruktörer
var starkt påverkade av den ryska T-34 med sitt sluttande pansar
både på torn och  front. Dels för att deflektera pansarbrytande projektiler
dels för att öka skyddet för besättningen genom att penetreringsdjupet
av pansaret ökade,  genom att det var vinklat.

DSC00070

DSC00086

Cat 988 en maskin med bra drivlina men med förarmiljö och
statusinformation från 50-talet.
Jämför med motsvarande
Volvo-BM lastare och se skillnaden.

DSC00098

Dessa A 35D Volvodumpers finner man  över hela jordklotet, där man satsar på kvalitet.

DSC00103

DSC00115

Tidigt på lördagen.

DSC00122

Benny drar ut sin fina DuoDiscus.

DSC00140

Innehållet i en kärra från 50-talet.

DSC00144

DSC00151

Platsen för IGG-Träffen 2016

DSC00170

Denna Ka6 råkade ut för ett haveri på finalen.

DSC00171

DSC00174

DSC00176

DSC00178

DSC00180

DSC00179

En vacker modell. Är det en Ka6 Cr ?

DSC00181

Kenneths pilot håller radion i famnen.

DSC00186

Ka6 E, en modell under utvecklingen av Ka6. Jag flög  sådana på 70-talet i fullskala.

DSC00243

Take-off. Ni ser det var kyligt tidigt på förmiddagen…

DSC00245

5 piloter spanar …uppåt.

DSC00283

En  Spallinger S 18 II som landat.

DSC00323

Grunau Baby

DSC00340

6/8 Cu

DSC00442

Arnes modell en K 8 från Schleicher . Kom tidigt 70-tal och
var ofta den första ensitsaren,
som en ny certinnehavare flög.

DSC00456

Ålleberg 2016

DSC00505

Parc Fermé

DSC00548

En typisk amerikansk konstruktion; Schweizer SGS 2 – 8.

DSC00558

Flygplanet användes  i utbildningen av lastseglarpiloter för US Army Air Force.

DSC00564

Baby och Bergfalke II.

DSC00565

DSC00568

DSC00591

DSC09869

Grunau Baby,  där några tyska byggsatser monterades  i Halmstad vid AB Flygindustri.
Ett stort antal, 95 plan byggdes i Norrköping vid AB Flygplan, som fabriken hette.

DSC09893

DSC09896

DSC09907

En Berfalke i balsautförande var till salu för ett lågt pris i hangaren.

DSC09913

Som sagt ett otal gånger, Minimoa världens vackraste segelkärra,  enligt min åsikt.

DSC09933

Grunau-Schneider ESG- 31

DSC09936

Originalet står på museet Ålleberg.

DSC09939

Modellen provflögs på meetinget…

DSC09940

…och den flög bra och kommer att flyga mycket bättre efter inflygning och trimning.

DSC09946

Nu är det dags.

DSC09960

Benny kopplar på vingspetsen på sin DuoDiscus

DSC09961

Cockpit

DSC09993

Kjell-Åke Elofsson Tibro med sina  modeller,  närmast en Lunak.

Kategorier
Termikflyg

IGG-TRÄFFEN ÅLLEBERG 2016 DEL 4/5

 

 

 

 

 

 

Ni som flög i lördags på Ålleberg,

det är era modeller jag  fotograferat.

 

 

 

 

 

 

_DSC2143

 

 

Här kommer nästa sjok med bilder. Ni har säkert sett bilder
på dessa modeller
i mina tidigare poster, men eftersom de
som flög, blev förevigade kommer de med
igen, fast i andra vinklar
och positioner.

Det är ett litet dilemma att plåt modellplan. Jag vill i regel alltid
ha en referens, till
exempel marken, en byggnad eller ett annat
föremål, så betraktaren kan knyta an till.

Kan åskådaren se något markbundet är det lättare att förstå
avstånd vinklar och sammanhang.

Nu gäller  det ju storseglare och det ställer mer krav.
Ögat tycker det är tjusigt att se en stor
seglare majestätiskt kurva
i termiken på 400 meters höjd. Men hur ska betraktaren veta att

höjden är 400 m ? Tar jag en bild rakt upp och ner på en modell
på 400 m blir den liten,
även om du har zoomat så mycket det går.
Dessa bilder ger inte så mycket, därför har jag
tagit mycket bilder
relativt nära marken eller då modellen hänger i släpet, för då kan
man
anknyta till något känt objekt i modellens närhet.

Så att fotografera storseglare är inte alltid så lätt…men roligt.

Här får ni några bilder igen. Betrakta och dröm !

_DSC0884

_DSC1135

_DSC1140

_DSC1141

_DSC1226

_DSC2636

Spalinger S 18 II.

_DSC2646

_DSC2457

_DSC2459

_DSC2462

_DSC2039

_DSC2131

_DSC2146

_DSC2148

Schweizer SGS 2 – 8.
Användes som träningsplan för blivande lastglidarpiloter i USAAF. (United State´s Army Air Force)

_DSC2502

_DSC2533

_DSC2537

_DSC2150

_DSC2152

_DSC2154

_DSC2202

_DSC2155

_DSC2075

_DSC2083

_DSC2099

_DSC2124

_DSC2126

_DSC2157

_DSC2165

_DSC2184

_DSC2190

_DSC2206

_DSC2212

_DSC2215

_DSC2216

_DSC2229

_DSC2238

_DSC2240

_DSC2242

_DSC2249

_DSC2267

_DSC2282

_DSC2285

_DSC2306

_DSC2308

_DSC2318

_DSC2368

_DSC2374

_DSC2431

_DSC2433

_DSC2434

_DSC2436

_DSC2439

_DSC2543

_DSC2548

_DSC2553

_DSC2555

_DSC2619

_DSC2441

_DSC2449

_DSC2480

_DSC2492

_DSC2493

_DSC2473

_DSC2568

_DSC2573

_DSC2580

_DSC2583

_DSC2598

_DSC2604

_DSC2606

_DSC2607

_DSC2608

_DSC2609

_DSC2620

_DSC2628

_DSC2632

_DSC2654

_DSC2662

_DSC2666

_DSC2674

_DSC2678

_DSC2681

Det kommer minst två poster till, så håll ut !

Kategorier
Termikflyg

IGG-TRÄFFEN ÅLLEBERG 2016 DEL 3/5

 

 

 

 

 

…och nu blir det bilder igen !

 

 

 

 

 

 

 

_DSC2400

 

 

 

 

 

 

Som jag lovat, här kommer en rejäl laddning bilder igen från lördagens
flygaktiviteter på Ålleberg under storsegelmeetinget.

Bilderna kommer i huvudsak i kronologisk ordning,  varför det kan
tyckas förekomma dubbletter, men det beror på,  att piloterna var
flitiga med sitt flygande.

En sak jag lade märke till,  var att nästan alla piloter använde telemetri
i en
eller annan form för att få flite-data från modell till marken.

På lördagen kunde jag tyvärr bara stanna till kl 1600, vilket var den
stund på dagen,  då det enligt min bedömning var bäst termik.

Dock är jag relativt övertygad,  bilderna skapar en känsla, av hur
det var under IGG – Sveriges träff 2016 på lördagen.

IGG – Träffen och motor- och fordonsbyggarnas utställning och
demonstrationer, det  är en av försommarens höjdpunkter för den
teknik- och flygintresserade.

Årets träff hade rekordartat många besökande. Parkeringsutrymmena
var knökafulla. Roligt för arrangörer och positiv propaganda och
information om vår hobby !

Jaha, nu kommer kommentarslösa bildraden nedan !

Som jag skrev, vill någon ha bild i fullformat, så skicka mig ett mail.

flyhigh snabel-a bahnhof punkt se

Behåll fastbindningsremmarna på ! Det kommer mycket mer.

 

 

 

 

 

 

_DSC0664

Jag blir alltid nostalgisk, när jag ser en K8. När jag bodde i Skövde,
flög jag SE-SZT, som man nu finner på Museet Ålleberg.

_DSC0669

 

_DSC0672

 

_DSC0673

 

_DSC0675

 

_DSC0677

 

 

_DSC0723

 

_DSC0749

 

_DSC0757

 

_DSC0763

 

_DSC0778

 

_DSC0783

 

_DSC0785

 

 

_DSC0792

 

_DSC0796

 

_DSC0701

_DSC0704

_DSC0706

_DSC0709

_DSC0710

_DSC0863

 

 

_DSC0880

 

_DSC0884

 

_DSC0886

 

_DSC0891

 

_DSC0894

 

_DSC0895

 

 

_DSC0900

 

_DSC0903

 

_DSC0904

 

 

_DSC2379

 

_DSC2390

 

_DSC2397

 

_DSC2399

 

_DSC2406

 

_DSC0938

 

_DSC0942

 

_DSC0950

 

_DSC0951

 

_DSC0952

 

_DSC0953

 

_DSC0962

 

_DSC0968

 

_DSC0979

Finns det någon fågel jag förknippar med flygfält,  så är det sånglärkan med sitt intensiva kvittrande i skyn.
Visste ni,  att sånglärkan håller sig på 80 m då de spelar…?

_DSC0986

SE-ADP en Grunau ESG-31

_DSC0996

               Nedtill tre bilder av originalplanet.

DSC08300

 

(jun 05, 2010 01-27 PM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)31982

 

(jun 05, 2010 01-27 PM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)31984

 

_DSC0997

 

_DSC1001

 

_DSC1003

 

_DSC1006

 

_DSC1008

 

_DSC1020

 

_DSC1024

 

_DSC1033

 

_DSC1037

 

 

_DSC1040

 

_DSC1050

 

_DSC1053

 

_DSC1058

Denna modell har några år på nacken, men den är klassiskt vacker och flyger utomordentligt bra.
Jag hade en för ett antal år sen.

_DSC1069

 

_DSC1074

 

_DSC1078

 

_DSC1079

 

_DSC1083

 

 

_DSC1096

 

 

_DSC1104

 

_DSC1107

 

_DSC1108

 

_DSC1110

 

_DSC0990

 

_DSC1116

 

_DSC1131

 

_DSC1140

 

_DSC1141

 

_DSC1142

 

_DSC1143

 

_DSC1167

 

 

_DSC1177

 

_DSC1179

 

 

_DSC1200

 

_DSC1208

 

_DSC1212

 

 

_DSC1214

 

_DSC1215

 

_DSC1216

 

_DSC1233

 

_DSC1237

 

 

_DSC1248

 

 

_DSC1253

Massbalanser på stabben.

_DSC1259

 

_DSC1263

 

 

_DSC1287

 

_DSC1301

 

_DSC1309

 

_DSC1310

 

_DSC1326

 

_DSC1336

Ett hembygge hälsade på…

_DSC1344

 

_DSC1566

Det gula planet…en Minimoa, det vackraste segelplanet nånsin…enligt min åsikt.

_DSC1576

En Ava är ALDRIG fel.

_DSC1599

 

_DSC1605

 

 

_DSC1622

 

_DSC1626

En Baby som flög utmärkt !

_DSC1670

 

_DSC1676

 

_DSC1680

 

_DSC1682

 

 

_DSC1715

 

_DSC1717

 

_DSC1721

 

_DSC1728

 

 

_DSC1757

 

_DSC1760

 

_DSC1762

 

 

_DSC1771

 

_DSC1772

 

_DSC1780

 

_DSC1783

 

_DSC1788

 

_DSC1791

 

_DSC1792

 

 

_DSC1795

 

_DSC1798

 

 

_DSC1829

 

_DSC1864

 

_DSC1869

 

_DSC1877

 

_DSC1879

 

_DSC1857

 

_DSC2039

 

_DSC2143

 

_DSC1883

 

_DSC1891

 

_DSC1897

 

 

_DSC1936

 

_DSC1945

 

_DSC1947

 

 

_DSC1951

 

_DSC1954

 

 

_DSC1957

 

_DSC1967

 

_DSC1970

 

_DSC1976

 

_DSC1979

 

_DSC1843

Kjell-Åke från Tibro startförbereder sin fina Lunak i dollyn

_DSC1848

 

_DSC1851

 

_DSC1853

 

_DSC1854

 

_DSC1855

 

_DSC1964

 

 

_DSC1988

 

_DSC1995

 

_DSC1998

 

_DSC2001

 

_DSC2003

 

_DSC2004

 

_DSC2006

 

_DSC2010

 

_DSC2012

 

_DSC2013

 

_DSC1819

Bennys Windex startar

_DSC1824

 

_DSC1827

 

_DSC1828

 

_DSC2017

 

_DSC2064

 

_DSC2067

 

_DSC2069

 

_DSC2070

 

_DSC0919

 

_DSC0921

 

_DSC2071

 

_DSC0925

 

_DSC0935

 

DSC00121

Stora modeller kräver ordentlig logistik.

DSC00455

 

_DSC0881

Väntan…

Det kommer mera !

Förresten, gillar ni stora segelkärror ?

Kolla detta, för det är värt att se på !

 

 

Kategorier
Segelflyg

IGG-MEETING ÅLLEBERG 2016 STORSEGLARE

 

 

 

Storsegelträffen och motorbyggarnas utställning

och förevisning  på Ålleberg  Juni 2016.

Del ett av tre…eller 4.

 

 

DSC00178

 

 

 

 

Traditionsenligt genomfördes ovanstående träff på klassisk mark,
Ålleberg utanför Falköping i Västergötland helgen 10-12 Juni.

Jag har personligen besökt arrangemanget de sista 4 åren och
det är en av höjdpunkterna på mitt modellflygår.

Årets meeting gynnades av fint väder med mycket termik.
När man anordnar väderberoende evenemang,  är det  alltid ett lotteri,

då det handlar om väder. Men i år var det fint. Låt gå,  det var ingen
högsommarvärme på mornarna, men vid lunch var det
varmare
och termiken dånade…
På lördagen, då jag var där var det svalt på morgonen och 7/8 Cu.
Men kl 1200 började det spricka upp och med ökad instrålning drog
termiken igång vid 1300-tiden.
Så då klockan var 1430,  hade vi 5/8 Cu. Kan inte bli bättre.

Motorbyggarna och vill jag säga maskinbyggarna hade sin sedvanliga
utställning och demonstrationer  i en av hangarerna.

Glädjande att se så många nya,  som tillkommit i år. Har du aldrig
varit där,  så rekommenderar jag,  du åker dit. Du kommer

att se motorer och maskiner,  du inte trodde,  det var möjligt att tillverka.
Man häpnar över dessa byggares hantverksskicklighet

och hängivenhet, som gör,  att de kan lägga flera tusen timmar på
högteknologiska projekt.

Resultaten blir motorer, maskiner och tekniska konstruktioner,
som man häpnar inför. Som sagt åk dit och förundras !

Nytt för i år var flera projekt med stridsvagnar. Den svenska stridsvagn 103,
M1 A Abrahams, Panther och en pvkv.

Vidare kom nya byggare med entreprenadmaskiner. En Volvo dumper
och  en tror jag Cat 988 lastmaskin.

Mycket imponerande byggen och fungerande in i minsta detalj.

Till IGG-träffen såg flera nya ansikten med fina kärror.
En riktigt stor storseglare är en kraftig  investering.
Jag talade
med Benny Kjellgren,  Tidaholm, som hade med sin 8 m Duo Discus.

Priset med allt i ca 125000 kronor… Självklart,  är man rädd om sina grejor.

Storseglare bogserar man upp och det går snabbt upp till 300 m.
Bogserpiloterna är mycket skickliga, 
varför det gäller för segelflygpiloten
att hänga med. Men jag såg inte ett  enda tillbud under bogseringarna.

En storseglar som kurvar termik är en estetisk upplevelse av högst potens.
Dessa stora modeller flyger
för det mesta majestätiskt skalalikt.
En fröjd för modellflygögat !

Jag har massor med bilder,  jag kommer att redovisa i ett par poster.
Denna första post är lite allmänt
om träffen, men i de kommande
posterna kommer flygbilderna, så häng på låset för det kommer
minst två poster till om träffen !

Som ni förstår, tar et lite tid att editera bilderna ! Dessutom har jag
lagt  upp en video,
som visar den roterande radialmotorn i gång .
Den finner ni inbäddad längre ner i bildraden.

Men inom 3-4 dagar är allt presenterat på bloggen.

Bara det är värt att vänta på !

Kontakt till IGG Sverige finner du här !

DSC09861

De första jag träffade på Ålleberg var Kungsbackamodellflygare
anförda(?) av Hannes Illipe fram till höger.

DSC00010

Segelflygets bogserkärra, en Piper Pawne med stigsnurra.

DSC00014

Jag såg flera fint byggda Bergfalkar på träffen, som flög utmärkt.

DSC00017

Grunau Baby, en klassisk segelkärra från 30-talet.

DSC00021

                                             En Cat 988 B              

DSC00029

Volvo dumper, som ni kanske känner igen från serien ”Goldrush” på Discovery Channel.

DSC00038

Den amerikanska MBT M1 A Abrahams.

DSC00063

Ett pågående projekt. Den svenska stridsvagnen 103.

DSC00067

                                                               Andra världskrigets bästa stridsvagn. Den tyska ”Panther” eller som den heter Pz V.

DSC00070

Priset ??

DSC00071

Insidan av strv 103 i modell.

DSC00395

Strv 103. Drivhjul, bärhjul och spännhjul.

DSC00072

Pansvärnskanonvagn

DSC00392

Motorn en V-8. Jo den fungerar.

DSC00085

                                                                                                     Undrar hur många timmar han lagt på bygget ?

DSC00091

En Cat 988B. Har jag aldrig kört, men 966 har jag jobbat i.

DSC00378

Ett av de bästa byggen jag sett !

DSC00095

 

DSC00099

 

DSC00103

                                                                                                                       Det är stabila grejor som synes…

DSC00115

Jag har aldrig  sett så mycket folk som i lördags på träffen på  Ålleberg !

DSC00049

                                                                                                                         En ur Rolls Roycefamiljen, Merlin.

DSC00053

En radial eller som det oxå kallas stjärnmotor.

DSC00056

Fungerar perfekt. Hörs knappt då den går.

DSC00060

Ännu en RR V-12 jag inte sett förut. Byggd av samma byggare,
som byggt radialmotorn som stod bredvid.

DSC00062

Reduktionsväxeln till propellern  DSC00073

En 5-cylindrig stjärna. Alltid udda antal cylindrar på en radialmotor.

DSC00075

Detalj

DSC00076

Ringen bakom motorn är avgasuppsamlaren.

DSC00347

Utställningens motormästerverk. En modell av en Bentley  BR 2 roterande radialmotor.
En liknande motor såldes i England för ca 100000 kr.

Fullskärmsinfångning 2016-06-13 091537

Den engelska motorn

DSC00349

Man hörde nästan bara ett tickande då den gick på tomgång.

DSC00404

 

DSC00350

                                                                    Fundera på hur man får bränslet till cylindrarna på en roterande stjärnmotor ???

DSC00356

…eller gnista till stiften ??

DSC00360

Ni ser förgasaren till höger i mässing.

DSC00365

Det kommer en liten video då motorn är igång. Hold on !

DSC00414

Byggaren av motorn till vänster Mats Ragnarsson och en byggkollega till höger.
Om dessa herrar behärskar svarvar, fräsar delningsbord och gnistar….vad tror du ??

En videosnutt utan extravaganser. Glöm inte klicka på
HD” ner till höger och välj högsta upplösning.

DSC00386

                                                                               Har man inget för sig, kan man ju alltid bygga en utombordsmotor.

DSC00388

   En vattenturbin tror jag….är det en Francisturbin….DSC00401Principen för hur vevstakarna i en radialmotor är monterade.
Alltså en huvudstake och resten heter hjälpvevstakar och är fästade
på huvudvevstaken som i sin tur sitter på vevaxeln.

DSC00426

En  14 cylindrig dubbelstjärna…

DSC00427

                                                                                                                               …som fungerar perfekt.

DSC00369

V 12 power

DSC00377

                                                                               Tillhörande instrumentbräda. Vattentemperatur, varvräknare och oljetryck. DSC00117

Benny Kjellgrens nya flygmaskinstrailer.

DSC00122

8 meter vinge.

DSC00128

Spekulant ?   lägg upp 125000 kronor så  kan du köpa en ny likadan…

DSC00129

Hmmm problem ?

DSC00133

En Baby…alltså till höger som är röd och gul

DSC00140

Innehållet i en Grunau Baby för det ska gå och flyga.

DSC00147

Det ni ser på bilden är inte billigt.

DSC09894

DSC00151

Ålleberg 11. Juni 2016 kl 1200.

DSC00170

Förberedelser för bogsering.

DSC00174

Off she goes !

DSC00176

 

DSC00179

                                                                                                            Ka6 Cr. Flygplan från konstruerat ca 1965.

 

DSC00180

Jo jag har flugit  Ka6 Cr, Ka6 E, då jag var mycket aktiv fullskalaflygare.

DSC00181

 

DSC00184

Ännu en Ka6

DSC00197

Just när skyn börjar spricka upp vilket gjorde att termiken kom igång ordentligt.

DSC00199

En Swift S-1

DSC00201

”Dit upp flög jag…”

DSC00204

”Men jag hamnade där till slut…”

DSC00217

 

DSC00218

Dags för lite flygning…

DSC00222

…nu när det är termik.

DSC00230

Lättning

DSC00232

Släpet

DSC00243

Undrar hur många starter som skett på Ållebergs grässtrip under åren sen 1944 ?

DSC00246

 

DSC00257

Detta ser ut som en gammal Multiplexmodell jag en gång hade…

DSC00268

Hangaren till höger disponerar IGG under meetinget och i bakgrunden
den röda hangaren där motor- och mekanikbyggarna håller till.

DSC00285

Spalinger S18

DSC00329

Naturligtvis flögs det med Avor på träffen.

  DSC00424Jag har aldrig sett det varit så många deltagare och besökare. DSC00436Man kanske skulle ta en start… DSC00442En K-8 dras ut till start.
Första singleseatern jag flög efter certerövring.
DSC00509 DSC00512Benny Kjellgrens Curare från 1977. Numera elektrifierad och flyger fint.
Mittenmodellen med V-stabbe är en Schempp-Hirth  SHK I
DSC00519Jag träffade en gammal flygkompis, Bosse Nylund från Lidköping.
Han är nu 77 år ung. Alltså rena pojken. DSC00521 Det var några dar sen vi träffades…1980 = 36 år sen. DSC00525Fortfarande aktiv flygare och modellbåtsseglare. DSC00526Denna Swift flög mycket bra. DSC00530Är man bekväm kör man bil och släp ut till flite-line med sina grejor… DSC00534Snyggt DSC00541Ålleberg 11. Juni kl 1000. 7/8 Cu, som sedermera blev 5/8. DSC00545Delar av IGG-depån DSC00548 Schweizer SGS 2 – 8.
DSC00558Den flög utmärkt i luften. DSC00604Är denna Bergflake II en ”Pilot” byggsats…?  DSC09870Som sagt, visst flögs det Ava. DSC09874Kom nu,  vi ska flyga ! DSC09881Två av Tjålles modeller.

DSC00008

En Lunak byggd och ägd och flugen av Kjell-Åke Elofsson.

DSC00005

Som alltid då det Tjålles bygge så är det vackert och välbyggt.

DSC09995

Kjell-Åkes flite-line

DSC00340

Här var vi och upplevde en fin lördag.
Synd du inte var där också !

Som sagt, det kommer massor med flygbilder i kommande 2-3 poster från
IGG-Träffen 2016. Jag har 700 färdigediterade bilder i lager, som jag kan
publicera.
Det kommer bli svårt att sovra bland bilderna, men 300 bilder,
minst, kan jag lova, jag ska lägga upp.

Kategorier
Termikflyg

UT I NATUREN TERMIKBUREN…

 

 

 

 

…jovisst, flög jag i söndags.

 

 

 

 

 

 

DSC09647

 

 

I går passerade en svag kallfront norrifrån ner över västkusten.
Den resulterade i häftiga åskskurar samt blixt och dunder lokalt.

Efter en kallfrontspassering blir luftmassan labil, vilket för oss som
är aktiva modellflygare betyder: Det är läge för fin termik.

Det var det också. När jag parkerat nere vid mitt flygställe och jag
lyfte min blick uppåt, såg jag just det jag ville se, 4/8 Cu !

Dessutom vinden var noll ! Vilket innebar,  jag kunde ligga på samma ställe
och kurva jämfört med marken.

Markägaren körde sin betesputs och fixade min landningsbana, så
den blev som en golfgreen…nästan.

Jag körde motor till 50 m då jag startade kl 1215. Där fanns en blåsa,
som jag steg i, så jag nästan blev yr i skallen, där jag satt i min stol.
Upp till  den höjden jag har som gräns, då jag flyger i stark sol, flög jag
som en raket. Att gå över,  låt oss säga,  700 m i starkt ljus är en risk,
man kan tappa modellen , om man har den mot den blåa himmelen.

Därför höll jag mig under 700 m.

Termiken var,  kan jag säga aggressiv på något sätt. Hade jag mallat
in mig,
så kändes det,  som om jag åkte upp,  antingen jag ville eller inte.

Det var,  som vi segelflygare sa i Västergötland:  Kry korkverkan !

Under en av mina kurvningar mätte jag stiget och min höjdmätare
angav 30-35 m per varv…..det blir ca 5 -6 m/sek i stig.

Problemet är ju att komma ner. Har jag allt i min hand,  flyger jag  till
sjunkområden
och bränner höjden där, men  är jag tvingad att komma
ner snabbt,  drar jag broms.

Jag fick ännu en gång 2.5 timma i termiken,  med min nu,  lite av
ålder och
brukande,  något slitna HyperAva. Men flyger, det gör den.

Till hösten blir det renovering igen . Klä om ytterspetsarna på
vingarna samt fena/sidoroder och stabben.

Sen är den fit for fight igen. Undrar om jag kan få ihop
1000 flygtimmar på Avan ?

Jag landade prick kl 1505, vilket gör att min Hyperava klämt 695
timmar sammanlagt !

Uppe till  mitt flygställe kom massor av människor, inte för att
kolla mitt flygande, utan för att
grilla och umgås. Men  jag tog chansen
att berätta och visa,  med så mycket entusiasm jag kunde frammana,  fakta och
möjligheter med
vår fina hobby.

Jag vill bara säga, ungdom idag, alltså 8-12 år, de har ett helt annat
tekniskt kunnande,
än vad vi åldringar har. De såg min GoPro
på modellen och började genast berätta
om sina GoProkameror och
hur  de använde sina kameror. Jag förstod,  bara fantasin sätter gränserna .

Där ser man. När jag växte upp,  hade vi  byggklossar och stenkulor…

Lite ögonblick från dagen  nedan…

DSC09611

Markägarens son fick köra betesputsen med en gammal Volvo.
Utrustad med hypermodern luftkonditionering….TD (tvärdrag)

DSC09614

Just nu, är vi  verkligen i blomstertid !

DSC09622

Som modellflygare,  kan jag  begära mer än detta ?

DSC09629

…i skyn 4/8 Cu och ingen vind…

DSC09634

Synd man inte flyger fullskalasegelflyg längre och
bodde kvar i Västergötland,  för då hade jag  flugit.

DSC09643

I Halmstad var det blå luft, vilket är en bekräftelse
på kall sjöbris från Kattegatt och dålig eller ingen termik.

DSC09667

.
Jag hade min flygstol stående i ekens skugga. Se på ekens blad. Det gjorde jag,
då jag pausade mellan två flygningar. Har ni tänkt på,  vilken stor yta bladen
utgör ?
Man förstår att eken är viktig i vårt ekologiska system och man inser hur
effektiv fotosyntesmotorn i en ek är.

DSC09675

En välvårdad Volvo vaggar varligt vidare i växtlighetens varia…

DSC09692

Du ,  som är bland de, som är lycklig medlem i SMOS,
du kan förvänta
detta nya  nummer av Oldtimer nästa vecka.

DCIM206GOPRO

                                                                                                         Mina besökare…

Kategorier
Hangflyg modell Termikflyg

GÖR JAG INGET ANNAT ÄN FLYGER ?

 

 

 

Jodå !

 

 

 

 

 

 

 

DSC08230

 

 

Men nu är vi inne i den årstid,  då vädret för modellsegelflyg är
det mest gynnsamma.

Vi har hyfsade temperaturer, förhoppningsvis ett högtrycksbetonat
väderläge, som gör att vindarna ej är för kraftiga och tillsammans
med solinstrålning,  skapar detta bra betingelser för termik.

Kommer sen en kallfront och drar förbi,  får vi labil skiktning,
vilket gör termiken ännu bättre.

Personligen kan jag inte sitta inne och glo vare sig på tv eller dator,
när vädret är som det varit sista tiden i Sydsverige.

Jag tycker min tid är för dyrbar för ett passivt vegeterande framför
en skärm.

Så jag håller ständigt koll på väderläget,  om det kan bli termikflygning.

Sista veckan har jag varit ute varje dag och flugit termik.
Söndag till och med onsdag fick jag 10 timmar i luften med min modell.
Nä, jag tröttnar aldrig.

Flyger man termik på samma plats,  märker man hur olika termiken
beter sig. Ibland kan man ta blåsorna på 50 m höj, ibland måste man
upp på 150 m,  innan man kan få anslutning. För det mesta släpper blåsorna
med regelbundna mellanrum, men ibland hackar maskineriet.

Då är det bara att anpassa sin flygning efter det. I veckan var det stark
termik och som vanligt var problemet,  inte att komma upp utan att
komma ner…Tursamt har jag bra aerodynamiska bromsar på min nu
något ärrade Ava…Jag vet,  att om jag drar full broms och trycker ner i
20 graders vinkel, kommer jag inte
att överskrida modellens maxfart,
innan strukturella skador kan uppstå.
Det känns tryggt.

Man inser vilket drag det kan vara i termiken,  när man trots
full broms stiger med 3 m/sek,  vilket varion glatt talar om. Har man ingen
broms på sin segelmodell, måste man vara förberedd på rätt åtgärder,
om man kommit lite för högt,  så det börjar krisa.

Alternativ ett är att störtspirala ner med full höjd och lagom sidoroder,
så inte inte
hastigheten ökar för mycket.

Det bästa sättet, som kräver lite kalla nerver och eftertanke,  är att trimma
ner nosen,  så du flyger fortare och flyger dig ur
blåsan. Stiger det 4 m/sek,
så sjunker det oxå och då gäller det att hitta sjunket,  så
du kan svänga ner dig.
Men som sagt, bromsar är en bra försäkring för din termikmodell.

Det finns fina elektriska Schempp-Hirth-bromsar man kan köpa i
olika storlekar.
Jag tror,  att Staufenbiel har dessa.

Det hände mig en malör,  då jag skulle reducera höjden i tisdags,
då jag flög
med full broms. Jag tryckte på lite extra kraftigt och märkte
då jag låg på
finalen, att den ena bromsen inte gick ut.

Felet var att växellådan gått åt pipan under bromsning. Servot påverkar
bromsklaffen via en förlängd servoarm, 
som trycker på klaffens insida.
En enkel lösning tillsammans med en tunn
pianotråd som används som
torsionsfjädring på klaffen och som strävar att
hålla den stängd.

Servot var ett billigt kinesservo av lite större storlek, vilket jag bytte ut
mot ett Turnigy, som pallar mer.

I torsdags kalkylerade jag med sjöbris vid Hovs Hallar,  varför jag stod
beredd att starta på Platån kl 1230. Vinden var 5-7 m/sek nord, vilket är
rakt på hanget.

Jag spanade ner mot Segeltorp och såg en för mig okänd skärmflygare
starta. Han jobbade sig sedermera upp på Platåhanget efter visst besvär.
Hade han flugit närmare kanten,  hade han kommit upp lättare.

Jag startade min obelastade modell och kom,  efter efter att ha passerat
den kraftiga kantrotorn,  ut till det lyft som skapas av den laminära havsvinden.
Det bar upp till 285 m enligt telemetrin, vilket räcker för mig.

Flyger du hang vid Hovs Hallar,  kommer du att bli förvånad,  hur långt ut
från kanten hanget bär.

Min lite ovetenskapliga beskrivning av lyftet är, att om man tänker sig en
kvadrat placerad med spetsen vid hangkanten och basen parallellt med
havsytan, 
så har du ett flygbart område,  som till arean bestäms av din
maximala höjd.

Din maximala höjd blir kvadratens sidor och inom denna kvadrat,  har du lyft.

Kan du stiga till 250 m,  har du en kvadrat med 250 m sida.
Det betyder,  att från din pilotplats till modellen på dess maxhöjd,
har du ett avstånd på 250 x Roten ur 2 = 353 meter cirka.

På 70-talet…minns ni….försökte vi ofta trimma våra drakar,  Graupner
Cirrus, Debutant och allt vad de hette att stå mot vinden perfekt trimmade,
så de kunde klättra. Under tiden kunde vi sitta och dricka kaffe, för modellerna
var stabila och skötte sig själv.

Lyftet i torsdags var starkt och jag testade genom att ligga och loopa kontinuerligt
och det visade sig,  att jag vann höjd för loop jag gjorde. Åskådarna jag hade runt mig,
en busslast tyska pensionärer,  var mäkta imponerade.

Att få sitta på sin tuva med kärran på hanget, det är för mig en höjdpunkt och som
jag sagt flera gånger : Jag tröttnar aldrig !

Klockan 1530 efter mer än två timmar i luften landade jag min modell, plockade
ihop och gick ner till parkeringen för hemfärd.

Genomblåst och solstekt men mycket nöjd med min flygdag.

Prova du också hangflyg. Du får motion, mycket flygning och upplever naturen.

Här kommer de obligatoriska bilderna från denna veckas flygningar.
I dag fredag ska jag gör annat nödvändigt.

DSC08259

Plats för termikflyg. Klockan ca 1100 och härliga Cumulus som borgar för lyft.

_DSC8270

Alltid roligt att möta en ryttarinna och prata hästar…

DSC08252

Örnen på Tjärby blir surare och mer fårad för varje år

DSC08282

Detta är en jättelik insekt,  som har sina flesta ben på en sida,
därför den är specialiserad på att klättra på snedden.
Vad den heter ? Ingen aning. Men fort kryper han inte…
han har hållit på att klättra upp här sen 2005…

DSC08297

Liljekonvaljen blommade i omåttliga mängder.
En extremt  giftig växt, vars alla delar innehåller gift.
Varför så giftig ? Ett skydd mot djur.

DSC08343

Min Ava på min flygstol och i bakgrunden de härliga Cumulusmolnen.

DSC08346

På sidan av modellen min ombyggda GoPro naturligtvis.

DSC08364

Denna bild illustrerar två saker. Dels den fina molnbildningen
och dels den frodiga björken som tyvärr växer, fortfarande,
trots ihärdiga försök att bekämpa den, då den ligger mitt
på hangkanten. En sådan tät växtlighet räcker för att skärma
signalen från en 2.4 gHz- sändare…..

DCIM206GOPRO

Depån på Platån HH

DCIM206GOPRO

Spiriten skimrar i solskenet.

DCIM206GOPRO

Inför starten…

DCIM206GOPRO

Snart nog.

DCIM206GOPRO

Platån vind nord 5-6 m/sek.

DCIM206GOPRO

Min modell och längst bort i kustlinjen silon i Falkenberg.

DCIM207GOPRO

Förberedelser för landning

DCIM206GOPRO

Piloten framför fortet, förhoppningsvis koncentrerad…

DCIM206GOPRO

tycker piloten knäar lite under landningen ?

DCIM207GOPRO

På finalen i turbulensen…

DCIM207GOPRO

…klaffen  åker in och ut…

DCIM207GOPRO

…för att landa på avsedd plats…

DCIM207GOPRO

…sen gäller det att dra in klaffen en sekund innan sättning, då landar modellen.

DCIM207GOPRO

Nu ta jag in klaffen

DCIM207GOPRO

…och kan hämta en oskadd modell.

DCIM207GOPRO

Det är inte enkelt att landa på Platån !

DCIM207GOPROEn belåten pilot efter en dags fin flygning på Hovs Hallar !

Kategorier
Naturbilder

JAG KÄNNER MIG PRIVILEGIERAD…

 

 

 

 

…för jag kan uppleva naturen

och  jag kan  flyga mina modeller…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

_DSC7709

 

 

…trots att jag fick en stroke för 6 år sedan.

Jag och min läkare ser det som ett mirakel, att jag så snabbt blev återställd.

Att allt gick bra,  berodde på att jag kom under adekvat vård snabbt och att läkemedlen
man
satte in verkade bra på mig.

Läget vid ankomst till akut var, helt förlamad höger sida, Total afasi = kunde inte tala.
Hals och mat- och luftstrupe fungerade inte.

Jag låg på sjukhus i 8 dagar. Sen släpptes jag ut. Hade fortfarande svårt med talet,
men det fungerar som vanligt nu. Har förlorat lite smak/lukt vad gäller mat,
men jag står ut.

Likaså mitt lokalsinne är dåligt, men det finns något som heter navigator,
då jag irrar
på skånska småvägar.

Det mest uppenbara som blivit påverkat,  är begreppet rädsla. Jag upplever
inte begreppet rädsla för något
längre i princip.
Vilket är bra,  då man rider hästar,  som försöker bestämma över ryttaren.
De har ingen chans mot mig nu…

Men i en del fall är det en nackdel,  att inte väga in risker, vilket jag alltid får
tänka på,  innan jag handlar, där begreppet försiktighet är inblandat.

Jag har  3 kamrater,  som drabbats av stroke det sista året. Två avled och en
lever
vegetativt på en institution.

Det får mig att tänka efter lite. Tänk  att jag fortfarande, trots stroken,
kan åka ut och flyga…

Att jag fortfarande kan komma ut i naturen och uppleva intryck, lukter och
händelser.

Hur många är inte tvingade att sitta inomhus på grund av fysiska besvär,
vilket hindrar
de att ta sig ut rent fysiskt.

Så min frihet att röra mig,  är en viktig del av mitt liv idag.

Då man är lite äldre,  har man inte så stora krav på materiella ting.
Jag drömmer aldrig
om att vinna 100 mille på lotto, det är därför jag
aldrig spelar.

Högvinst för mig är den känslan jag får,  då jag anländer till Hovs Hallar
och vind och väder
är perfekta.

Jag får en stark känsla av att mina förväntningar kommer att uppfyllas,
efter min start från exempelvis Platån, just då omständigheterna för hangflyg
är perfekta.
Detta är livet för mig.

En av orsakerna till att jag driver min lilla blogg, det är,  att försöka
visa de positiva upplevelser
jag får av mitt modellflygande,  genom att jag
publicerar bilder av min verksamhet.

Det ger betraktaren chansen att se min värld, som jag fångar med en
kamera och hur jag upplever och associerar till den.

Alla kan ju inte komma ut  i verkligheten av olika skäl.

Så bloggen är mitt bidrag i försöket att skapa en positiv illusion eller bild av
mina upplevelser, som skulle kunna inspirera andra att börja med vår hobby.

Undrar hur många nya modellflygare som ältandet om SMFF, dess tidning
och avgifter på Svenskt Modellflygs fora har genererat ?

Jag har naturligtvis varit ute och flugit både termik och hang sista veckan.

I torsdags fick jag en fin termikflygning vid en hästgård öster om
Halmstad, som avslutades klockan 2000 och då var det fortfarande termik.
Termiken var ca 1 m/sek
och den var utbredd. Jag kunde lägga min Ava
i kurv,  trimma in den perfekt och den låg kvar i förhållande
till marken på
samma plats, tack vare det var noll vind.

Alltså Avan flög sig själv. En av årets bästa flygupplevelser i det mjuka
kvällsljuset.
Min flygning blev ljudsatt av en västergök = bästergöks hoande och det
laminära
suset från min modells vingar.
En orkester med dragbasun  och viola.

Allt var perfekt. Min Hyperavas tid i termik nu 680 timmar…

Här kommer lite naturbilder…

Häng med i din fantasi och återupplev mina ögonblick !

Alla bilderna tagna med en av mina Sony med 400 mm zoom. 1/4000 dels sekund.

 

 

 

 

_DSC7705

Mycket jobb nu för föräldrarna i naturen.

_DSC7736

Sädesärlan…vaksam.

_DSC7738

Även koll uppåt efter farorna i skyn…

_DSC7752

Insekter i näbben.

_DSC7764

Hur kan dessa spinkiga ben pinna på så fort ?

_DSC7769

Det gäller att synas för att locka till sig pollinerande insekter.

_DSC7819

Halländsk slättbygd nära kusten.
Sen eftermiddagsbild med 400 mm zoom.

_DSC7854

 

Kanske man skulle varit en häst…Detta fotot var bara ett av många jag tog,
men hemkommen såg jag,  att i alla fall kompositionen av bilden nog är ok…

_DSC7906

 

_DSC7909

 

_DSC7914

Ingen blomma är för liten…

_DSC7926

 

 

_DSC8042

 

_DSC8045

 

_DSC7944

Storskrakens hona …

_DSC8079

…dyker…

_DSC8080

…därför det…

_DSC8078

…är en…

_DSC8081

…dykand.

_DSC8103

Fråga mig inte vad örten heter…

_DSC8184

En knipa av årets kull

_DSC8214

Här kniper det på sjön…

_DSC8224

 

_DSC8233

Ser ut som något,  tecknat av Elsa Beskow.

Metafor, ja du förstår naturligtvis,  vad jag menar…

DSC07833

Min depå på en av mina termikflygställen

DSC07837

Ni ser att vädret var perfekt här. Närmare kusten helt blått = Sjöbris.

DSC07847

Ja, det blev en Avabild trots allt…

DSC07882

Min Ava susar/viner förbi.
680 timmar i luften = 680 x 50  km/tim = 3400 mil i lufthavet.
Min Ava bör vara influgen nu eller ?

DSC07892

Min Ava med självklart vidhängande GoProkamera.

DSC07915

Dessa blommor är ca 10 mm stora.

DSC07924

Smultronen blommar tidigt i år.

DSC07928

Så här vill jag skyn ska se ut,  såsom varande aktiv  termikflygare.

DSC07954

 

DSC07962

Minsta ört gör sig så attraktiv som möjligt för att locka insekter.

DSC07979

Teveronika,

kan vid en hastig blick likna Förgätmigej,  men Teveronikan
har 4 kronblad medan Förgätmigej har 5 .

DSC08003

 

_DSC7669

En kråka har en hotfull silhuett helt i klass med storskarvens..

DSC08011

Ett sydosthang söder om Halmstad.

DSC08015

Här är det utmärkt att hangflyga med en lättare modell.
Sen tar man uppoppande termikblåsor vid kanten och kurvar med.

DSC08083

Strandkål. Den är nu i bästa läget för skörd.
Läs här vad man kan göra.

DSC08090

Strandkålens blad samlar upp daggen.

DSC08111

En sinnlig bild…varför jag tycker det ? Tja, vad tycker du själv ?

DSC08116

Ser ut som min morfars slitna rakborste…

DSC08130

 

DSC08143

Tja…ser ut som någon som har sprutat Botox, undergått läppförstoring
…ank-näbbar kallas det visst eller …
Ank- läppar

DSC08168

Dags att veckla ut sig…

DSC08199

Vackra färger. Blomman ca 10 mm.

Kategorier
Termikflyg

GLES TERMIK…

 

 

 

 

 

Småtjurigt med termikflyg i torsdags.

 

_DSC7143

Trots goda förutsättningar upplever jag,  som mycket aktiv termikflygare,
att det ibland, inte blir den utvecklingen på termiken, jag förväntat.

Det kan vara god solinstrålning, labilt skiktat och lagom vind, men ändå
är det glest mellan blåsorna….

I torsdags hade vi ett sådant väderläge vid Halmstad. Temp ca 24 grader,
vinden var på förmiddagen sydostlig ca 2-3 m/sek. Väderläget dominerades
av en högtrycksrygg, visserligen på väg att bli passerad av först en kallfront
och sen ett lågtryck, men detta påverkade inte torsdagens allmänna  väderläge.

Så bilen laddades med en HyperAva och en annan av mina favoriter en av
mina Blå Fenixar.
Platsen jag flyger på ligger ca 10 km från kusten, vilket gör,  jag blir ganska
förskonad från termikflygarens gissel, sjöbrisen.
På plats och startberedd med Fenixen var jag kl 1030. Inte ett moln i skyn
mer än höga slöjmoln i nordväst. En annalkande avisering av en nedsmygande
kallfront. Men jag räknade bergfast med att det skulle finnas torrtermik.
Det fanns det oxå, men det var svag termik i söndriga blåsor. Inget man
njuter av direkt. Men nu är det ju så att en vältrimmad och välflugen Blue
Phoenix är inom sin klass, 2-meters uppbyggda balsaseglare, ganska svår
att slå i svag termik, så jovisst, jag fick en timma i luften under flitigt
spakande och korrigerande.

Förresten min Blue Phoenix, den flög inte riktigt bra vid första starten.
Den var mycket
svår att trimma,  så den gled bra. Jag var aningen konfunderad,
då den alltid flugit
perfekt. Tyngdpunkten var ok, men den ville stalla och
var allmänt inagil.

Då jag kollade,  hade en list i framkanten,  som vingen vilar på fallit av i
hanteringen,
vilket betydde,  att vingens anfallsvinkel var helt felaktig.
Det var orsaken till, 
att dess glid var oroligt och svårtrimmat.
Jag satte dit en balsabit med CA och därefter provflög jag.
Nu var min Blue Phoenix åter i det trimmet,  som jag var van vid.

Så rätt anfallsvinkel på en segelmodell är mycket viktigt,  för man ska kunna
trimma dess glid. Fel anfallsvinkel skapar en dynamisk konflikt i modellen,
som gör,  att
den inte flyger stabilt.

Såedemede !

På min Blue Phoenix har jag monterat in telemetri för vario och höjdmätare.
Min radio är en JR, som tyvärr har en
fullständigt värdelöst teknisk lösning,
vad gäller exponeringen av telemetridata
från sändaren till piloten.

Displayen,  som visar informationen,  går inte att läsa i solljuset och  audioinformation
man får från en dålig piexohögtalare är ohörbar,  utom för den som sitter med
grejorna i en i  en djup jordkällare…

Jo, jag skrev till JR i japan,  att jag hade en av deras DMSS utrustningar,  men att
jag kände mig blåst på konfekten,  då jag köpt sensorer, vilkas data man inte kan
tillgodogöra sig.

Svaret var ett beklagande,  att det inte fungerade och att man inte tänkte göra
något åt det… Som kompensation fick jag en plastdekal… gällande ett VM,
som JR sponsrade för ett par år sen….Kan jag vrida ihop dekalen till en tratt
och sätta den i örat, så jag kan höra telemetrin ?

Vid 12-tiden hade jag monterat min trogna HyperAva, som i termik nu sen
2007 har loggat 680 timmar. Alltså enbart termikflyg.

Iväg mot en blå sky, där man kunde ana cu-bildning på gång.
Jag fick en blåsa på ca 50 m,  som var trång, ojämn i stiget, men det bar uppåt.
Till ca 300 m, sen var det finito. Ok tänkte jag,  nemas problemas,  jag letar väl lite
så löser det sig….Trodde jag. Det fanns enbart små kytt. Alltså inget att kurva runt i.

För en gångs skull körde jag ut min LiPo, som har kapaciteten 3200 mA.
Hjälpte inte, utan jag hamnade på marken efter en halvtimmas försök.

Kanske jag skulle avvakta,  tills cu-bildningen tagit sig, då det borde vara möjligt
att få anslutning. Så jag plåtade runt lite annat och bara njöt av natur och lärkornas
spel,  då de hävdade revir vid sina bon.

Molnbildningen ökade och jag slängde in en ny LiPo kokam i Avan och startade.
Vinden var just då kl 1330 absolut noll,  vilket gynnar modellsegelflygaren, eftersom jag
inte driver iväg så långt,  om jag kurvar i en blåsa.

Drog upp modellen till 125 m, stängde motorn och mallade in mig i en blåsa,  som
kändes stark och stabil. Hängde med upp igen till 400 m, jag ville inte gå högre.
Flög runt och sjönk till 200 m. Tänkte,  nu får jag snurra upp mig igen i en blåsa…

Trodde jag ja…Trots livaktig cu-bildning fanns det inget att tala om inom begreppet
termik!
Hade det hänt något ? Det första man kollar som termikflygare med närhet till havet
är vinden. Jo den hade vänt till väst, vilket sa mig,  att sjöbrisens obevekliga pump
dragit igång.

Luft, relativt kall kommande från havet, strömmade in över det varma landet och kröp
fram över marken som ett kallt våtvärmande omslag, tvingande upp den varma luften.

Så omedelbart kändes det,  som allt var kört i termikväg för dagen.
Men jag vet,  att sjöbrisen brukar på detta avståndet till kusten nå ca 200-250 m höjd,
så om jag drog på motor upp till 250 m,  skulle jag kunna få anslutning till adiabatiken.
Det var just det,  som skedde. Jag fick en blåsa på den höjden, kurvade upp mig och kunde
hålla min höjd genom att hoppa från den ena nybildningen till den andra.

Vinden vid marken var nu ca 4-5 m/sek  från väst och temperaturen hade sjunkit
3-4 grader.

Emellertid, vinden på 300 m var som förut mycket svag. Molnen låg i princip helt
stationärt, görande termikflygandet enkelt.

Kl 1500,  efter en kortare paus,  landade jag min Ava i gräset framför fötterna efter en
omväxlande dag,  som bjudit på ett skolexempel,  hur sjöbrisen påverkar termiken.

Jag kunde lägga till 2.5 timma i flygdagboken för min gamla HyperAva.

Som jag brukar säga, jag lär mig alltid något nytt och får mer erfarenhet varje
gång jag är ute med mina modeller.

Nu ska jag trötta er med lite bilder…

DSC07307

Laddat och klart med modeller och min stol på andra sidan bilen.
Det är ju detta,  jag längtat efter hela vintern och det är därför,
jag är ute och flyger så mycket,  som jag gör,  för jag är flygare !

DSC07319

Blue Phoenix, som är en mästerlig konstruktion i sin klass och prismässigt.

DCIM199GOPRO

Den gamle hangflygaren…..dock här termikflygare.

DCIM199GOPRO

Jag monterade min Gopro på taket till min bil för att få lite bilder på flygaren själv.

DCIM199GOPRO

Jag ska till att starta just då Cu-bildningen började och piloten var förväntansfull…

DCIM199GOPRO

Klart …

DCIM199GOPRO

Släpp !

DCIM199GOPRO

There she goes !

DSC07322

Ja du ser…nybildningar poppar upp…

DSC07364

Min blågula modell mot blå sky

DSC07366

Jag tog bilden med min Sony med 400 mm Zoom hållen i höger hand,
med vänster hand styrde jag modellen. Om det var lätt att plåta ? Nä…

DSC07408

Precis framför vingens framkant på sidan av kroppen, min allestädes närvarande  GoPro …

DSC07411

Nä ingen krasch, jag har monterat isär för hemfärd.

DSC07414

Så här ser det ut på platsen, där  jag idkade  modellflyg i torsdags.

DSC07419

Rapsen signalerar GULT så det nästan gör ont i ögonen.

_DSC7084

Jaha och detta måste var en….eftersom stjärten är kluven…

_DSC7099

…eller kan det rent av vara en…..som fått sig en ör(n)fil i de bakre regionerna ?

DCIM196GOPRO

Detta ser ut som vardagsrumstapet från 1933…

DCIM199GOPRO

…och är detta ett golv med list och tapet med liggande mönster…?

DCIM198GOPRO

Är detta en gammal kökstrasmatta från 1963 ?

DCIM202GOPRO

Min Ava just efter senaste landningen i låt oss säga försommargrönskan.

 

Kategorier
Termikflyg

EN KÄNSLA AV ATT NU ÄR DET KÖRT…

 

 

 

 

…för min Ava,

då den inte var att finna i skyn…

 

 

 

 

 

DSC07142

I lördags var det sagolikt termikväder med sol, 24 grader varmt och 4/8 Cu.
Naturligtvis var jag ute och flög. Jag missar inte sådana chanser.
Så iväg med grejorna upp till våra marker öster om staden 25 km.
Vinden var ca 3-4 m/sek sydost. Någon sjöbris fanns inte här , utan allt
såg mycket positivt ut.

Jag startade och fick en blåsa på ca 75 m höjd. Stängde motorn och mallade
in mig. Det steg med uppskattningsvis 4 m/sek, vilket inte är kattskit.

Hängde med upp till 450 m för i det starka solskenet är modellen svår att
se på högre höjd mot blå himmel.
Efter en 30 minuter i luften landade jag, för jag behövde nåt att dricka i värmen.
Under nedstigningen märkte jag,  det var dåligt med termik…Men jag vet ju,
att termiken släpper med viss rytm.

Klockan var vid min start 1300, vilket är sent för mig, men med tanke på hur
det såg ut med väder och moln, kunde jag förvänta,  att det blir flygbart till 1900.

Jag inmundigade en halv liter vatten, applicerade min nya GoPro på Avan och startade.
Under stiget märkte jag ingen indikation på termik, vare sig från min Picolario eller
på min modells uppförande. Det var helt finito med vertikala rörelser. Små kytt, javisst,
men inget som man kurvar i med reda.

Så det var till att klättra upp till 150 m ca, där jag fick en svag och trång blåsa.
Genom att finflyga mallade jag in mig i centrum och hade stig under hela varvet.

Det är vid dessa tillfällena en Picolario visar sin styrka som ett hjälpmedel att
flyga effektivt. Förresten,  min Picolario har jag inte förändrat något i
inställningarna, 
som kommer som default. Det funkar bäst för mig.
När jag passerat 250 m,  märkte jag,  att den vertikala rörelsen i luften ökat betydligt.
Nu steg jag med 4 m/sek igen, vilket höjdmätaren bekräftade, genom att varje varv
gav mig  20 m i höjdvinst.

Ok, jag fortsatte flyga i den härliga termiken i en timma till, innan det var dags att
göra en mellanlandning för att inta vätska. Det var mycket varmt att sitta i solen !
Jag har en mindre parasoll,  som jag kan fästa på min stol, men naturligtvis hade jag
inte den med…

Klockan var nu ca 1445 och jag bytte acke i Avan. Inte för jag behövde, men jag ville
testa en ny Kokam-acke jag köpt. Fortfarande var vädret precis så bra,  det kunde vara,
varför jag startade. I stiget märkte jag,  att Kokam-lipon levererade mer Ampere än den
andra ”vanliga” Lipo-acken.

Förhållandena var lika som under förra starten. Dålig termik upp till 125 m.
Blåsan jag tog på denna höjden var liten och turbulent. Men jag visste av erfarenhet,
att den skulle bli större och starkare,  ju högre vi steg.

Så skedde också. Picolarien knattrade som en kulspruta och höjdangivelserna,
var 50 m, kom tätare och tätare.
På 475 m avbröt jag stiget, flög ut i stilla luft och njöt. Allt var,  precis som jag ville ha det.

Alltså en fin vältrimmad modell, härligt väder och vackra omgivningar, så inte kunde jag
klaga på något.

Men….snart skulle det bli bekymmer, stora sådana !

En passerande cyklist stannade och frågade något och då gjorde jag något,  man aldrig ska göra,
om man har sin modell på 4-500 m höjd.
Jag kastade ett öga på mannen och sen….
kunde jag inte hitta min Ava i skyn !

En Ava på 450 m i skarpt solsken är inte stor för ögat. Jag spanade,  där jag släppt den
med blicken
5 sekunder tidigare, men intet syntes. Sen spanade jag till vänster och sen
till höger. Inget.

Nu fick jag den där typiska känslan i magen, som när man står inför ett obehagligt faktum,
vilket
tycks oundvikligt: Bortflygning.

Eftersom det blåste sydost,  kollade jag med vindriktningen ca 200 m,  men inget.
Min tanke var, nu flyger mina Ava bort och det innebär med all elektronik, ombyggd kamera
23000 spänn upp i rök.
Jag måste medge,  att tanken var svår att förtränga, så jag kunde
agera logiskt.

Jag hörde Picolarion tuta idogt och modellen steg högre och högre. Man känner sig väldigt
hjälplös
i detta läget, då man inte kan se sin modell. För att få en chans att få syn på modellen,
drog jag  ca 30 sekunder
efter jag förlorat den ur sikte full aerodynamisk broms och detta
kombinerat med full sida och full höjd.

Då visste jag,  den skulle spirala ner snabbt utan att överskrida den hastighet, då strukturella skador
skulle kunna uppstå.

Trots broms och korsade roder steg Avan bitvis till en början. Men efter 10 sekunder hörde jag
den sjönk snabbt.

Min blick var riktad mot en plats med vinden 300 m, där jag bedömde modellen borde dyka upp.
En modell som spiralar är lättare att se,  än en som ligger rätt på vingarna, då ett plan som spiralar
skapar mer rörelse för ögat.
Jag hörde höjdmätarangivelserna från 500 – 250 m. Nu borde jag snart få syn på modellen.

Samtidigt som modellen sjönk, snurrade tankarna i hjärnan,  om hur terrängen såg ut,
där den kunde komma ner.

Det var ganska öppet, med det fanns gammal granskog också, som lätt maskerar en modell.

Precis då Picolarion anmälde 200 m,  fick jag syn på min Ava. Den spiralade ner ungefär
300 m mot lä.

En mycket stor sten föll från hjärtat ! Det kändes,  som om jag vunnit en miljon !

Så jag stabiliserade modellen och flög mot mig, samtidigt som jag drog in bromsen.
Efter en minut var Avan rakt över mitt huvud och jag kunde planera och landa.

Det kändes utomordentligt skönt,  att se min kära Ava med vidhängande kamera ligga
på marken 5 m från mig !

Efter en kortare paus och efter att ha demonterat GoPron,  startade jag igen,
eftersom jag
ville konstatera,  hur mycket min modell drev i vinden.

Likaså ville jag se,  hur den flög,  om jag släppte spakarna. På egen hand efter jag släppt
spaken,  flög den först med bibehållen kurs
och gick sedan in i en svag och stabil sväng.
Det är ju bra,  att den är i stort självstabil utan
att gå in i en självinducerad dykning.

Efter detta drog jag full broms, vilket medförde , den gick in i en 25-gradig dykning,
dock utan
att maxfarten överskreds. Efter ca 10 sekunder började den svänga svagt,
men fortfarande
under kontroll.
Det sista jag kollade,  var vad som skedde,  då jag korsade sida och höjd.

Modellen gick in i grävande spiral under kraftig höjdförlust,  utan att hastigheten skenade.
Detta är precis, som jag vill ha det.

Som sista punkt i mitt testprogram, slog jag av sändaren,  för att kolla failsafens inställningar.
Efter någon eller några sekunder slog failsafen till, vilket innebar full broms, lite sidoroder
och höjdroder. Modellen flög i stora cirkla under kraftigt sjunk, så failsafen var ok.

Nu kom det spännande. Jag slog på sändaren, vad hände ? Jo sändare och mottagare
band omedelbart och jag kunde landa. Failsafen hade jag ju prövat förut, så jag visste,
det
skulle fungera.

Sen var det att packa ihop och jag kan säga,  jag kände glädje,  då min Ava med tillbehör
ånyo låg i bilen !

Kanske en lösning på problemet om man flyger långt bort ifrån sig kanske skulle vara
att använda RPV-glasögon…

Sen åkte jag till en granne där upp och fikade.

Vad är moralen i historien ?

 Släpp aldrig din modell med blicken,  då du är över 250 m.

Var 100 % fokuserad på din modell.

Låt dig aldrig distraheras av något ovidkommande.

Ha ett begrepp om,  hur långt din modell kan driva med vinden under en minut.

Om du förlorar modellen ur sikte. Drabbas inte av panik, utan försök agera logiskt.

Det första måste vara,  att aktivera dina bromsar,  så du kommer ur termiken och
förlorar höjd.

Bedöm hur långt modellen kan ha drivit och koncentrera dig på den delen av skyn.

Spana av skyn systematiskt. Inget irrande med blicken, utan dela in sökområdet i
segment
och scanna dessa.

Tänk på att chansen att se modellen säkert, uppstår på ca 250-200 m, så sänk din
blick till den höjden.

Min Ava hörs i luften,  då jag drar broms och spiralar,  så lyssna efter din modell.

Om du inte får tag i din modell…beroende på inställningar,  lägg den i Fail-Safe,
så den har
möjlighet att göra en landning med så lite skador som möjligt.

När du ska ge dig ut och leta,  så märk ut på marken vindriktningen, vilken du
kan lägga
in på kartan och minska sökytan.

Tänk på att man bedömer i regel avståndet till modellen varande för långt.
Bedömer du avståndet till 500 m, börja leta vid 250 m.

Ha alltid namn och telefon på modellen. Både på vingen och kroppen.

I min andra Ava Pro har jag en gps-tracker. Men det hade ju inte hjälpt idag…

Så tänk på detta, bli ingen modern Ikarus och flyg för nära solen. Dina vingar lossar
inte,  men kontakten med modellen kan gå förlorad !

 

 DSC07147

Perfekta betingelser. Termik och fält.

DSC07153

Efter flygningarna på väg att plocka ihop

DCIM196GOPRO

Ramla ner i en sjö ??

DCIM197GOPRO

Här är en bild på Avan vid landningen efter att jag fått syn på det igen.
Ni kan se på skuggan att min GoPro sitter på vänster sida av kroppen.

 

Kategorier
Termikflyg

TERMIKFLYG ÄR ETT ENERGISNÅLARE ALTERNATIV…

 

 

 

 

 

…än att ligga  i dvala framför en tv .

 

 

 

 

 

 

 

DSC06655

 

Det är nu på våren, som termiken är som bäst. Jag vill säga från
början av Maj till slutet av Juni, då råder bäst förhållande för
termikflyg i Sverige.

Termiken är vid denna tid normalt stark och utbredd. Om man önskar
hög molnbas, är det då du finner den.
Häromdagen var det fint väder med sol och nästan ingen vind. Så det bar iväg
till ett av mina flygställen. Min modell var min HyperAva, som närmar sig
700 timmar i termik !

Klart den är ärrad och sliten. Det blir en modell, man flyger mycket med.
Men den
är i perfekt flygande skick. All mekanik är 100% och framför allt,
så är den
precis så vältrimmad, som jag önskar. Enda avvikelsen är,
att jag vill ha den
något aningen baktung.
Men det handlar om 4 mm förflyttning av Tp.

Framkommen möttes jag klockan 0930 av blåa  skyar och 14 grader.
Utsikten jag hade kan du se på bilden överst mot Hovs Hallar över
Laholmsbukten.
Kan ju inte bli
bättre. Så montering, påslag av variometer och preflightkontroll.

Allt ok,  så jag startade i den obefintliga vinden. Under stiget tutar ju min nya
Picolario
glatt, men redan på 50 m märkte jag en ökning i variometerns frekvens,
varför jag stängde motorn. Jovisst,  efter lite justering låg jag mitt i en redan på
låg höjd stark blåsa.
Så det blev att hänga med upp till 450 m. Jag provade
trimmet på modellen,
genom att låta den glida lite i planflykt. Jovisst, tack vare
att jag har tyngdpunkten
lite bakåt, så finns det ju en tendens till ett  mjukt och
långsamt stalliknande glid.
Men det är lätt att kontrollera.

Min erfarenhet med mina olika Avor är,  att de inte ska flygas för sakta.
Det är bara
ineffektivt,  då man betalar sin ökade anfallsvinkel med ökat
lyftkraftsmotstånd.

Bättre låta den glida, för som jag sagt,   har Avans profil en mycket fördelaktig polar.
Det betyder att ökad hastighet behöver inte betyda,  man måste betala det med mycket
ökad höjdförlust.

Det blir alltid en avvägning mellan hastighet och höjdförlust. För det är med höjdförlust
du betalar ökad hastighet.

Efter nästan en timma i min flygstol landade jag för en paus, där jag passade på tillfället
att gå runt och fotografera lite.

Omkring klockan 1300 kom kustens förbannelse för termikflygaren:

                                                       Sjöbrisen.

Jag märkte,  att sjöbrisen kom,  som om man tryckt på en knapp. Den gick snabbt upp
till ca 5 m/sek väst och vinden var kall, eftersom den kom från havet.

SJöbrisen betydde,  att termiken var just gone with the wind !

Så jag plockade ihop min modell och lyckades naturligtvis  köra en vingspets igenom
klädseln
på ena yttervingen då jag lade vingspetsarna i sitt fodral.  Ok,  det betydde,
jag fick
lite sysselsättning i min verkstad att reparera. Jag tycker aldrig,  det  är
tråkigt att
laga modeller och jag vill alltid göra det omedelbart, så det blir klart.

För jag är en doer. Inte en follower.

Jag fick 2.5 timma i luften och min acke för motor och mottagare med servo hade
förbrukat 788 mA under dagens övningar.

Undrar hur länge min gamla Mega-motor håller ? Den är 9 år gammal nu. Visserligen
har jag bytt lager men ändå.

Låt mig säga bara: Tack gode Gud för elmotorerna för vårt modellflygande !

Här kommer lite diversebilder från min flygdag och som ni förstår,  det är svårt
att plåta den egna modellen, då man flyger samtidigt.

 

DSC06679

En Airbus Airbus A319-132   från SAS på väg plocka upp turister .
9000 fot enligt Flightradar.

DSC06594

Kanske den modell som givit mig mest under längst tid.
En HyperAva från Wladimir Models i Ukraina. Inköpt 2008.

DSC06597

Björkarna är nu ljusgrönt skira.  Ett löfte om sommar…

DSC06608

Överallt har växtligheten triggats av ljuset och värmen.

DSC06622

Dessa vitsipporna var nästan utblommade, men trots det…

DSC06636

De fint paketerade knopparna på ett vildäppelträd.

DSC06626

Min landningsbana då jag är på ett av mina termikflygställen.
Kan vara sämre eller ?

DSC06630

Denna bondens lada fick ge upp kampen mot en av stormarna.
Blev plockepinn…

DSC06650

Vildnyponen har kört igång. Landa i en sådan buske och
din vingklädsel kommer att se ut som konfetti…

DSC06666

Ekens knoppar är senare…men eken  har ju tiden för sig…

DSC06668

Jag tycker ibland att bocken på Tjärbyhanget ser lite frågande och virrig  ut…
Säger han ”Håhåjaja” ?

DSC06683

Här ligger min Ava efter dagens sista landning. Jag kunde aldrig tro, då jag köpte den,
att denna modellen skulle leva under så lång tid och få  så många flygtimmar i luften.

DSC06686

Gulsipporna växer,  som om någon strösslat fröerna…
men det är naturen…överflöd.

Kategorier
Hangflyg modell

FÖR ATT TRAVESTERA SCHLAGERSÅNGAREN ULF LUNDELL…

 

 

 

 

 

…slår vi fast,  att en inställd flygning är också en flygning…

 

 

 

 

 

 

DSC06266

 

 

 

Som varande konstant flygsugna,  skulle vi ut och flyga på ett litet inlandshang i går.
Väderläget var mycket labilt med upptornande Cumulusmoln och risk för åska.

Men söder om Halmstad sken solen och det var termik,  så det dånade, om man
skulle döma efter molnen.

Vi åkte till Haga, då vinden var ostlig och då där finns ett hang just mot ost
i ena kanten av den stora Litorinavallen.

Vi kom fram och började plocka ur,  men över oss hade vi ett väldigt Nimbusmoln,
som det regnade och haglade från. Således blev det att vänta. Nederbörden
ackompanjerades av rejäla åskknallar, vilket gjorde,  att vi hukade i bilarna.

Tyvärr blev förhållanden sämre och sämre,  varför vi avbröt. Då jag körde hem,
mötte jag nederbörden och temperaturen sjönk från 8 till 2 grader,  på grund av
de kalla nedsvepen från åskmolnet.

Ok,  vi fick inte flyga, men vi fick en fin naturupplevelse, vilket man aldrig får
framför en tv eller dator. Detta är The Real Stuff !

Men nästa gång…då flyger vi !

Så här såg det ut:

 

 

 

 

 

 

R:301,G:256,B:384

Pär spanar på min mobius och ser snäll ut  nere i sin modellplansfabrik.
I bakgrunden  vingarna till den nya scratchbyggda ASW:n.

R:301,G:256,B:384

Sen dök Sten Persson upp,  då han och Pär skulle göra
ett nytt nummer av Sveriges bästa modellflygtidning ”Oldtimer”
Klart man är glad då .

DSC06229

”Så här stor var laxen jag tog i Lagan”….
”mellan ögonen” säger Pär…

DSC06234

Ser inte hoppfullt ut eller …?

DSC06237

Detta var ett kraftfullt Nimbusmoln med mycket inneboende blixt och dunder

DSC06238

…så det var till att packa ihop…

DSC06242

Vår hangkant, som är fullt tillräcklig.
Man ligger och glider på kanten och tar de blåsor, som poppar upp vid hindret.
Kallas orografisk utlösning….

DSC06250

På vindkraftverket till höger stod ett par modiga personer
och utförde underhåll i åskvädret. Hoppas de var jordade…
annars kanske de är det nu ?

 

 

                      Ja, så kan det gå,  för naturen bestämmer.

 

Kategorier
Termikflyg

UT UR DIMMAN…

 

 

 

 

 

…kom jag i söndags, 

efter att ha blivit hindrad

av dålig sikt i två dagar.

 

 

 

 

 

 

_DSC3358

 

 

 

Jag var helt inställd i går, att vädret skulle bli perfekt på HH i dag söndag.
Enligt yr.no skulle det bli NNV.
Men det sprack. Kl 1130 blåste det sydväst
1.4 m/sek på Hovs Hallar och 
det var markdimma.

Eftersom jag alltid är flygsugen, spanade jag inåt landet och såg då,  att
där inte fanns någon dimma.

Alltså blev det lite omdisponering av resurser och resmål.
Jag beslöt att flyga termik med min trogna Ava,  på en plats som jag vet är
suverän för det syftet, oavsett om sjöbrisen rasar som värst, för hit orkar den
nästan aldrig.

På plats kollade jag av läget och vinden var ca 2 m/sekunden från  väst
och i skyn hade vi 5/8 Cu med mycket hög molnbas. Uppskattningsvis
ca 6000 ft. SÅ nog var det möjligheter för termikflyg.

Jag monterade, kollade före flygning roder fria och fulla roderrörelser  åt
rätt håll och att min FailSafe var rätt inställd. För man kan aldrig veta !

Sen iväg och ett lugnt motorstig till 100 m,  där jag slog av motorn.
Försökte hitta termik, men det var stendött i luften. Jag gnetade, men
fann ingen korkverkan,  så jag landade.

Efter 5 minuter började vinden blåsa från öster, alltså tvärs emot huvudvinden
och jag anade,  att en blåsa släppte därav vindskiftet.

Så jag hivade iväg modellen, klättrade till 150 m och stängde motorn.
När jag stiger med motor,  tutar ju varion hela tiden ganska uppfordrande.
Efter stängningen på 150 m fortsatte den tuta nästan hysteriskt, så jag
fattade,  att jag tagit en stark blåsa.

Det känns gott, när man har bra stig hela varvet och man kan justera sin
kärra och riktigt finflyga den i blåsan.

Flyger jag rent i blåsan,  stiger jag bäst. Höjdangivelserna sprutade på
i 50 m intervall, eftersom jag konfigurerat min nya Picolario på det sättet.

Ja,  jag var mycket högt på kort tid och avbröt av det enkla skälet,  att Avan var
svår att se på grund av avstånd, bakgrund och rådande ljus. Dessutom
stod en passerande bils passagerare och ställde frågor, så jag var ju inte helt
koncentrerad på flygningen. Det måste man vara,  om man tänjer gränserna.

Trots jag drog full aerodynamisk broms på Avan, vilket innebär bromsklaffarna
står i 90 graders vinkel kontra vingen, steg den i blåsan. Det betydde, jag var tvungen
att gå på rakkurs,  tills jag kom ut i sjunket, där min Ava tappade höjden som en sten
och jag kom ner i ett nafs.

Att som  en mycket aktiv modellflygare få komma ut en vårdag med sin fina modell,
samtidigt som betingelserna är positiva, det är en härlig upplevelse.

Det kan jag  aldrig få framför en tv,  eller om jag planlöst irrar runt på
internet. Vid sådana tillfällen kan jag inte få min modell i luften fort nog,
kan jag tycka.

Nej, inget kan ersätta verkligheten, såsom den var i söndags.
Den verkligheten ger i alla fall mig mycket glädje, positiva upplevelser och laddar
mitt interna batteri !

Min första start var kl 1200 och jag landade för dagen kl 1500. En kort paus inlagd
för att byta batteri i kameran, annars flög jag hela tiden.

Fast jag erkänner…det är bättre då temperaturen är 25 grader i stället för 7 !

Tyvärr,  fick jag inte med mig bilder hem från min vanliga kamera…jag hade glömt
minneskortet på bordet hemma.
Jag tyckte kameran fotograferade lite väl  snabbt och aldrig tog paus,
när jag
plåtade. Då jag kör avtryckningen enligt ksp-modellen, brukar den stanna
någon
sekund efter 10 bilder  och ordna till sitt processorminne.
Men det skedde inte nu,
varför jag borde anat ugglor i mossen.

Men jag lär mig till nästa gång. Jag tycker det låter ungefär lika korkat gjort
av mig,  som då Svante Grundberg  i ”Sällskapsresan” glömde ta bort
objektivskyddet på sin 8 mm filmkamera…

Jag såg lite fåglar och djur och naturligtvis stannade jag för att klämma  några bilder,
som ett minne av en fin dag med termikflygning med min fina och ytterst vältrimmade
HyperAva, som bara flyger och flyger….

DCIM217GOPRO

Släppet första starten.

DCIM218GOPRO

Så här ser marken ut där jag flyger…en GoProbild

DCIM218GOPRO

…kan väl inte vara bättre !

_DSC3335

Min Ava högt i skyn…_DSC3347

Bilderna på Avan tagna med 300 mm zoom…

_DSC3365

…så ni förstår att avståndet är stort.

_DSC3369

Denna bilden tagen på 400 m höjd och 200 m horisontalt  från mig.
Om mina avståndsuppskattningar är ok, så är avståndet kameralins
– modell 447 m…

DCIM218GOPRO

Inne i markägarens skog, ligger isen kvar på mindre gölar 20. Mars.
Jag är bekant med markägaren och han har berättat, hur intensivt man
får arbeta,  för att få en skog som producerar goda produkter och i  tillräcklig
mängd. Det gäller,  som skogsproducent,  att tänka 25-35 år framåt…

DCIM219GOPRO

Vad säger ni,  som har kunskap om segelflyg och meteorologi ?
Är det 4/8 Cu ? Med en mycket hög molnbas. Kan det bli bättre ?

DCIM221GOPRO

På väg att landa för dagen.

_DSC3284

Tofsvipan ett vårtecken så gott som något.

_DSC3298

_DSC3305

Under vår och försommar flyger tofsviporna tumlande och till synes utan styrsel i luften…

_DSC3392

Jag ser mer och mer dovhjortar i markerna…

_DSC3406

…precis som jag ser mer och mer sångsvanar på knölsvanens bekostnad...

_DSC3426

…liksom jag ser mer och mer grågäss och tack och lov mindre och mindre Kanadagäss.

 

Kategorier
Hangflyg modell

SURT…NÄR JAG SKULLE MONTERA MIN AVA

 

 

 

 

 

…därför,  det blev inte,  som jag ville.

 

 

_DSC2971

 

 

 

Jag hade kvistat ner till Hovs Hallar för att få mig en avkopplande
flygning på hanget. Vindmätaren redovisade 3 m/sek kl 0930 från nord.
Det såg alltså bra ut med en  temperatur, som  var ganska fördragsam.

Först en snabb… rusch upp till Platån från parkeringen för att få ett
mått på vinden. Den var enligt min handhållna mätare 2 m/sek N.

Alltså fick det bli att flyga med min Ava,  då vinden var så svag.
Jag vill inte riskera en modell under tveksamma förhållanden.
Dessutom,  eftersom ljuset var bra,  ville jag få lite bra bilder på min
modell med ombordkameran.

Så det var att gå ner till bilen, samla ihop Ava-prylarna och flygväskan
och sen ge sig uppför branten igen till toppen av Platån.

För en gångs skull hade jag med min nytillverkade vindstreamer,
som sitter
i änden av ett Biltema fiskespö på 6 m. Det fungerade
perfekt i den svaga vinden, 
som fortfarande bara var 2 m7sek,
men den låg rakt på.
Vinden utanför hanget uppskattningsvis 3 m/sek.
Detta indikerade
fina flygförhållanden för min Ava.

Ut med kroppen, montera stabben, sen fram med vingens mittdel,
montera
den och anslut bromsservokabeln, in med min nya
Kokam-acke i kärran
och sen var det bara vingspetsarna som skulle
träs på och säkras.
Vänster gled på med ett klick och höger….
gled inte på, därför den
kolfiberjoiner som håller vingspetsen till
vingens centrala del…
den fanns inte …

Ok tänkte jag, den har nog ramlat av i vingfordralet…
Nä, det hade den inte. Den var icke att uppbringa, därmed  drogs
rullgardinen ned för Ava-flygning just för tillfället.

Det kändes inget vidare,  vill jag erkänna oförbehållsamt. Eftersom
vinden inte ökat, var jag inte motiverad att gå till bilen igen för att
hämta den andra modellen.

Nä, det blev,  att med hängande huvud att ta sig ner med prylarna till
bilen.
Som jag naturligtvis rotade igenom efter kolfiberjoinern med
negativt
resultat.

På vägen hemåt funderade jag,  var den lilla men viktiga saken kunde
finnas…
Sist jag flög Avan var termik på en plats söder Halmstad.
Kanske kolfiberbalken ramlat ur där, så jag körde inom för att kolla.

Första letandet var negativt, där hade varit andra bilar och kört,  på
platsen där jag brukar hålla
med min bil, då jag flyger. Men jag
kollade noggrannare i de andra bilspåren
och fick syn på en svart
detalj i leran. Det var den försvunna joinern som
låg där över- och
nerkörd men till all lycka till synes oskadd. Glädjande. Jag menar,
det är lite belönande att återfinna något man tappat…om inte annat
sparade jag 54 kr för ett par joiners kostar 108 .

Förresten,  så flög jag termik 1.5 timma med  Avan,  där jag hittade
joinern, så dagen var flygmässigt inte förspilld !

Hemkommen kollade jag den för eventuella skador och gjorde ren den.
Den var hel och för att förebygga,  så den inte ramlar bort,  satte jag tape
på den,  för att den skulle gå trögt i vingfästet och inte ramla ut.

Det hade aldrig hänt förut,  att jag  tappat en slik sak, men nu har jag i
alla
fall försökt förebygga,  ett upprepande av historien.

Som sagt, alltid händer något oväntat,  då jag är ute ! Det är ju det,
som är en av tjusningarna med mitt modellflyg !

Jag har två stycken joiners i reserv hemma och en av dessa ligger nu i
min flygväska…
omutifallatt !

 _DSC2975

Den saknade joinern…

_DSC2978…som jag hittade 3 mil från Hovs Hallar…

Kategorier
Termikflyg

EN FÖRSIKTIG PREMIÄR FÖR EN AV MINA AVOR…

 

 

 

…blev det i fredags.

 

 

 

 

 

 

 

_DSC2743

 

 

 

Fredagen bröt in med fint väder,  så när som på det dis som rådde.
Men det är ett naturligt resultat, när relativt sett varma och kalla
luftmassor möts.

Så jag åkte ut en snabb sväng  till hamnen på förmiddagen och såg
då en pilgrimsfalk, 
som satt i ett av de mindre träden längs vägen
ut till Oceeanhamnen.

Naturligtvis saktade jag in i god tid, tog fram min kamera och ställde in
den på  1/4000-dels sekund slutartid.

Sen rullade jag sakta fram, för jag har  inte  just nu, ett zoom-objektiv.
Väntar på ett nytt. Så jag var tvungen att använda normalobjektivet.

Pilgrimsfalken satt kvar och jag siktade genom dörrens nedvevade ruta
för att få en bild,  då den satt och då den troligtvis skulle flyga upp,
när jag rullade fram.

Allt såg bra ut, men avståndsmätaren förmådde inte, tack vare det breda
motivet
låsa på fågeln. Det blev ingen bild.

Emellertid såg jag den flög ca 200 m till ett annat träd, varför jag körde dit
och försökte förgäves igen. Fågeln lättade och försvann söderut längs
stranden av
Laholmsbukten med sina energiska vingslag. Men nästa gång….

Eftersom vädret stabiliserades med blå himmel och därmed mycket instrålning,
borde detta kunna betyda bra betingelser för termikflyg.

Tanken slog mig, att kanske man skulle åka ut med en Ava och testa ?

Jag menar,  en Blue Phoenix är ju vad det är, men en Ava presterar mera.
Min Ava har ju legat på hyllan sen slutet av oktober och var ivrig att komma
upp i luften. Allt på modellen genomgått och testat nyligen, så jag visste att
allt
vad som ankom på mig, det var gjort med min trogna Ava.

Kolla Vladimirs elseglare och övriga modeller här.
Han är mycket hjälpsam. Om du skulle behöva en speciell del av din modell
fixar han det för dig utan problem.

Således in med modell och tillbehör i bilen och klockan 1100 startade jag
vid ett av mina termikflygställen.
En HyperAva är otroligt enkel att förbereda för flygning. 2 plastskruvar
till vingfastsättningen. Jag använder aldrig metallskruv till vingfastsättingar !
Bättre att skruvarna knäcks än vingfastsättningen, som ofta är svårreparerad.
En servosladd för de aerodynamiska bromsarna, anslut LiPo och på med
huven. Klart !

Kommen upp på 50 m höjd började variometern pipa med hög frekvens
och jag
stängde motorn. Japp, jag hade hamnat i en blåsa, förresten
tillsammans
med en tornfalk. Min första tanke var, tur jag flög termik i dag
för det verkar
ju vara mycket bra förhållande. Men den uppfattningen
skulle jag revidera !

Avan hängde med upp till 400 m (icke kontrollerat luftrum, som info till HöPo,
HöjdPoliserna), där jag avbröt. Jag kunde flugit högre, men sikten var dålig på
grund av konvektionsdimma.

Denna blåsa var den enda riktiga blåsan jag fick under min flygning
mellan 1100-1500.
All övrig termik var aldrig så utbredd,  så jag hade stig
under hela varvet. Visst jag kunde
gneta och hålla mig uppe, men inte var
det optimala förhållanden.

Men så är det för en aktiv modellflygare, man har att göra det bästa av det,
vilket
om man flyger  en vältrimmad Ava, inte är svårt eller oinspirerande.

Om du är i närheten av en flygande Ava och för långt bort, lyssna på det
laminära bruset,
som uppstår då luften passerar vingen. Det är en ren klar
och hög ton, som hörs långt. Lite som en timid
kyrkorgel i skyn. Kan man
inte kalla det en sorts Eolsharpa ? Förklaring nedan från Wikipedia.

Eolsharpa, även kallad vindharpa, är ett stränginstrument
där vinden sätter strängarna i rörelse. Eol är äldre svensk namnform
för vindguden Aiolos.

Eolsharpan består av en rektangulär resonanslåda av trä över
vilken vanligen 16 likstämda strängar av olika tjocklek är spända.
När instrumentet ställs i ett öppet fönster låter strängarna genom
vindens inverkan höra både sin grundton och sina alikvoter i
brutna ackord av en ofta förtrollande klang.

Dimman gjorde,  att jag upplevde vädret som kyligt och strax före 1500 landade jag.

Då hade jag flugit upp 2380 mA ur acken, vilket var vad jag fick i,  då jag laddade
efter hemkomsten.
Som sagt första flygningen med Avan är en liten milstolpe i termikflygandet

varje vår.

Förresten lärkorna spelade intensivt och jag såg också två glador flyga runt den
dungen i närheten,  där jag vet, de regelmässsigt häckar. Dock såg jag  eller
hörde inga tranor.

I morgon lördag är det utsikt för nordlig svag vind, vilket kan innebära en tripp
till Hovs Hallar för lite avslappnat hangflyg.

Lite allmänna bilder av min fredag kommer här.

_DSC2765-001

Foto från en modell eller från en kulle ?

_DSC2760

Min Ava inför premiärstarten 2016.

DCIM208GOPRO

Snart så…

DCIM206GOPRO

                                                                                                                                                        …då dra vi på försiktigt

DCIM210GOPRO

…och iväg !

_DSC2713

Det Avan gör bäst…flyger.

_DSC2754

Varje sekund med en vältrimmad Ava i luften är en njutning !

_DSC2785-001

Som ni ser blommade Cumulusmolnen vid 12-tiden…

DCIM206GOPRO

Piloten hade glömt sin stol, så han satt i bilen mellan varven och flög.
Radion funkade ua,  trots jag satt i en Faradays Bur…
_DSC2755-001

Undra hur många timmar min gamla Ava ska logga 2016 ?

DCIM209GOPRO

Jag fick syn på en bock och tre getter av rådjur framför
mig nedanför kullen,  där jag har min pilotplats..

DCIM209GOPRO

Två getter och en bock på jordbrukarens privata mark.
Skuggorna blir långa redan kl 1400.

DCIM209GOPRO

Djuren har koll på modellen…i sin vinterpäls

_DSC2778-001

Min HyperAva efter 3 timmar i luften 11. Mars 2016

 

Kategorier
Old Timer flyg

HÄNG MED MIG BAKÅT TIDEN…

 

 

 

…och  återupplev

sommaren och   friflygande oldtimermodeller.

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

 

 

Som utlovat kommer en laddning med friflygbilder från mitt arkiv.

Kanske ni sett nån bild förut, men det får gå i alla fall.

Huvudsaken man kan återuppleva flygminnena…

Bilden ovan,  på Kurt  med sin Wakefield,  är jag nästan nöjd med,
men  jag borde
suttit på på huk,  då jag tog bilden, så modellen hade hamnat
över horisonten och 
tyngdpunkten i bilden hade flyttats lite uppåt,
vilket hade fått betraktaren att koncentrera sig på modellen och Kurts hand.

Flyg med !

 

 

DCIM104GOPRO

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

DCIM104GOPRO

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

Det kommer mera !

Kategorier
Okategoriserade

LÅT MIG TILLÖNSKA SAMTLIGA BESÖKARE

 

 

 

 

En god Jul och ett Gott Nytt år 2016 !

 

 

 

 

 

_DSC8087

Jag hoppas av hela mitt hjärta,  du får uppleva en GOD jul och att 2016 blir
ett för dig  positivt och framgångsrikt år.

Av olika skäl ser jag  personligen med mycket förväntan framåt mot julen
och det nya året 2016
.

Det är samma förväntan,  som präglade ens sinne,  då man som barn otåligt väntade
julaftonen, med dess innerligt önskade   julklappar.

För mig innebär både  julen och ett nytt år ett hopp,   att förväntningarna
ska förverkligas.

Jag känner mig stolt och hedrad,  av att du  besöker  min blogg och jag hoppas,
du kommer tillbaka i framtiden,  så mina mål med min blogg i någon mån kan
uppfyllas.

Vi ses !

mats

Kategorier
Flyghistoria

2015 GAV MIG MÅNGA FINA UPPLEVELSER…

 

 

 

 

… hörande ihop med begreppet flyg och flygkultur.

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

När jag tänker tillbaka på 2015 och försöker rangordna de 4 händelserna,
som har
skapat flest känslor i samband med flyg och flygning, så är det inte lätt.

Det tycks,  som då jag summerar årets flygningar ständigt säger,  att detta är bästa
säsongen hittills.
Det är  ju härligt,  att allt går framåt och att den glädje jag
personligen känner då jag flyger mina modeller manifesteras mer och mer.

Alltså,  mitt intresse för att flyga blir bara starkare och starkare.

Det hänger antagligen ihop med,  att jag är en doer. Jag vill inte sitta på bänken
som en follower och se tåget köra förbi….
för då är det försent.

Det har hänt så mycket positivt i år,  att för mig är det svårt att välja,  det som
lämnat
störst känslomässiga avtryck .

Men efter lite funderande och övervägande är det dessa fyra tillfällen,
som manifesterar sig omedelbart och tydligast, vilka  har anknytning
till flyg.

För att jag ska minnas en speciell dag,  då jag flugit, behöver det inte innebära,
att det
var modellen eller flygningen,  som profilerade sig i minne. Det kan vara,
vad som helst, 
vilket inträffat,  då jag varit ute med mina modeller.
Är du ute och flyger i naturen,  händer
ofta något oväntat. Alltså,  något du inte
kan förutse. När det händer något oväntat,  upplever jag det som
något positivt,
något som stimulerar fantasin och länkar in tankarna på nya vindlande
vägar.

Så flygning är mer,  än att ställa in tyngdpunkten och ladda acken.
Det kan var förmånen, då man
sitter på tuvan på Hovs Hallar och väntar på vind,
att få se en kaskelottval blåsa
utanför kusten. Det såg jag 2005.
Eller se en berguv slå en korp vid hangkanten. Om du har tur,  kan du se en havsörn
majestätiskt flygande på hanget riktning Hallands Väderö för att proviantera.

Så,  då jag är ute för att flyga,  vill jag ha mitt sinne öppet för alla intryck, ty de
perceptioner du vederfares,  gör att du laddar upp ditt inre upplevelsebatteri med
positiv energi, som du kan tanka ur sedan.

När jag flyger vid Hovs Hallar, Tjärby eller Kullaberg,  träffar jag nästan alltid
engagerade människor,  som är nyfikna och intresserade av att få  veta,
hur det fungerar och hänger ihop…

Jag tänker på,  då jag i somras träffade ett amerikanskt par vid gravfältet öster
om Tjärby Kyrka.

Mannen skulle fylla 80 och på min fråga vad de gjorde just här, berättade han, att
han var intresserad av just 800-talets historia i Norden och speciellt vikingarnas
historia. Tänk,  åka till Skandinavien
för att besöka  platser som har en historia
länkade till vikingarna.
Jag tipsade honom  om de vikingabosättningar man funnit
upp emot Laholm längs Lagan.

Mannen var också en mycket aktiv privatpilot och hade under 40 år flugit som
kommersiell pilot i USA. Han berättade mycket om,  då han flög TWA och Super
Constellation. Han sa,  det var världens bästa 3-motoriga flygplan…

Han berättade och gav mig en länk,  som visade hans nyinköpta Piper Archer i
den privata hangaren i Arizona.

På Hovs HallarsPlatån,  kan man som modellflygare sommartid,   vara omgiven
av 10-15 personer,  som stannat till för att få lite info,  av han som sysslar med
sina flygplan. De flesta jag möter är vetgiriga och vänliga.
Jag älskar att berätta för folk,   hur jag  kan flyga på ett hang och 
om tekniken
vi använder.

Flera som jag talade med,  skickade jag bilder , som jag  tagit  från min modell
och det kom
alltid vänligt tack tillbaka.

I somras mötte jag ett äldre par,  som bodde i sin fina husbil nere på parkeringen
framför värdshuset på Hovs Hallar och vi talade en lång stund med varandra.
Mannen hade på början av 50-talet tagit
C-diplom för segel vilket föranledde mig
att överräcka honom min radio, efter 20 sekunders instruktion, så han fick provflyga
min Ava.

Som med de flesta gamla piloter satt takterna  kvar i förlängda märgen och
han höll,  med vill jag säga,   tindrande ögon och ett leende på läpparna,  min
Ava i luften utan större problem.

Han var så glad !

Jag råkade  uttrycka,  när vi stod där,  att jag var egentligen sugen på något
att äta på värdshuset och tänkte inte mer på det.
När jag var på väg till bilen på parkeringen ropade mannens hustru till mig från husbilen.

Jo, de  hade brassat mat och jag bjöds in. Förstår ni,  vad jag menar med oväntade
händelser, som kan inträffa,  då du modellflyger ?

Är jag utåtriktad och bjuder på mig själv, går det lättare att presentera modellflyg
för allmänheten i en positiv anda.  
Det går inte att gå runt och hänga med
huvudet,  undvika
folk och utstråla oginhet och negativism.
Vi ska vara lite av ambassadörer för vår  hobby och tala om det , vi helst sysslar med,
flygkultur !!

Enskilda händelser direkt länkade till flygning,  har jag  i mångfald. Jag noterar
alltid i mina flygdagböcker,  då jag varit ute med mina modeller,  var jag flög, med
vad jag flög, väder och
annat. Roligt att rulla tillbaka dit nu,  under det som ska vara vinter.

Under förra hösten hade jag skrivit några poster om flyg i Halmstad under
40 och 50-talet.

Jag fick ett mail från Björn Persson som jag sedermera ringde. Han berättade
att hans pappa,
Kurt Persson, nu 89 år gammal hade arbetat vid ett företag i
Halmstad, beläget nere vid Civila Flygfältet
som då hette AB Flygindustri och
som tillverkade segelplan och sedermera lastseglare för försvaret.

Jag blev inbjuden till Kurts och  hans familjs stuga i Haverdal och fick där
tillgång till en bildskatt.
Det var Kurts fotoalbum med bilder från hans arbete
vid Flygindustri dels i Halmstad och dels
i Malmö.

Kurt som jag skrev, är 89 år, men jag fick uppfattningen han är  knappt 70 !
En ungdomlig pojk
i allra högsta grad !  Kurt är troligtvis en av de få överlevande
från A-B Flygindustri i Halmstad och A-B Kockums Flygindustri på Bulltofta
i Malmö.

Kurts fotoalbum är  flygkulturell tillgång av oskattbart värde. Dessutom,  att jag fick
direktkontakt med
en,  som varit med om dels byggandet av flygplan dels
var  ett ögonvittne till,  då de två
B-24 Liberatorbombarna nödlandade
på Civila Flygfältet efter en raid över Tyskland.

De bilder som finns på olika ställen på nätet av planen,  stammar förmodligen
från Kurts kamera,
eftersom Kurt var en då närvarande fotograf.

Att jag fick tillgång till Kurts bildarkiv,  ser jag som en stor ynnest och jag
är mycket tacksam för det.
Hela historien har jag noga redovisat på min
blogg och ni finner det,  om ni söker på ”Flygindustri Halmstad”.

Jag är ganska nöjd med,  vad jag åstadkom med hjälp av Kurts bilder,
som jag fotograferade av
och lade ner mycket editering på, för de skulle bli
så bra som möjligt och jag tror,  jag gjorde bilderna och Kurt rättvisa med mitt jobb.

Vanvettig episod nummer I från i år,  som jag aldrig kommer att  glömma,
var då jag flög på den nyss tillfrusna isen på  Skärsjön 12 km österut från Halmstad.
Jag hade hälsat på en gammal jaktkompis i trakten och hade som vanligt med min
Sparky utrustad
med en Goprokamera liggande i skuffen, om något skulle dyka upp
värt att dokumentera.

Nere på  Skärsjön låg isen,  till synes stabil, trots det bara varit kallt i 5 dagar.
Jag tog fram modellen,  gick försiktigt ut på isen ledsagad av dess knakande och
knirkande.
Satte ner modellen, på isen vilken var täckt med ca 2 cm nysnö,
slog på kameran 
i  videoläge och startade.
Det var nästan vindstilla, acken var fulladdad och likaså kameran.
Det såg ut att kunna bli en fin flygning. Att flyga på is har en fördel..
..det är lika högt överallt, så man kan våga utföra lite våghalsigare aerobatiska
rörelser.

Alltså kunde jag flyga mycket lågt,  med ena vingen så gott som släpande
spetsen i snön,  samtidigt som kameran gick. Jag tänkte att detta blir fint…
tills jag flög för lågt, vingen tog tag i snön,  som hade samlat sig och frusit
och så stod modellen på isen ca 75 m från land.
Ingen fara på taket tänkte jag, det är ju el och den står på hjulen,  så det är
bara att gasa på och starta.

Trodde jag….Hjulen satt stadigt fast i den frusna snön, som hade hopat sig,
så modellen kom
varken fram eller tillbaka. Jag försökte verkligen och använde
alla knep jag kände till, men förgäves. Modellen stod där den stod.

Nu är det så, att jag lämnar aldrig någon av mina modeller åt sitt öde,
om jag hamnar i en dålig situation.

Första åtgärden var att kolla att  min mobiltelefon var  lätt tillgänglig om
jag skulle behöva ringa ett nödsamtal, lämna
sändaren i bilen för att helt
enkelt gå ut och hämta modellen 75 m från land. Det var bara att glömma.
Gick inte
för isen var alldeles för tunn. Hade jag fortsatt hade jag gått igenom
och fått ett uppfriskande dopp.

Alltså, blev det till att fundera. Modellen med tillbehör och kamera 6-8000 kr.
Det egna livet värt……..

Jag hade tre alternativ,  varav det ena var uteslutet. Att lämna modellen åt
sitt öde…nä,  det var inget val för mig.

Alternativ två var att köra hem och hämta mitt långa kustfiskespö med ett
tungt drag och stå vid kanten
och försöka få modellen att nappa genom att
kasta förbi och få tag i den
övergivna Sparkyn, för att kunna bärga in den
till kanten och säkerheten. Detta hade varit en möjlig lösning, men hade krävt,
jag övergivit min modell på isen i en timma och det ville jag inte, för tänk om…

Det tredje alternativet var,  att om jag tog två långa granslanor,  som låg i
skogen, för man hade just gallrat,  om jag  använde dessa
slanor att fördela
vikten över isen med, kanske jag skulle kunna ta mig ut de 75 meterna och
tillbaka igen.

Så jag tog fram tre slanor, hämtade min morakniv i bilen och stoppade den
i bröstfickan på jackan, för jag skulle ha något,  som kunde fungera som
isdubb,  om jag trillade genom isen. Allt löst la jag i bilen, förutom mobiltelefon,
ett kortare snöre jag hade och kniven.

Alltså ut till modellen. Jag kröp sakta utåt,  under det att isen muntert…
knakade under mig, men jag bedömde,  att  isen skulle hålla…
Den var mellan 4-5 cm tjock…Det var jobbigt att krypa med muskler på
helspänn och jag trodde aldrig,  jag skulle komma ut till modellen.
Det tog 15 minuter att krypa ut med granslanorna till min Sparky.
Ute vid modellen var isen,  försiktigt uttryckt, förrädiskt tunn och jag
var stenhårt fokuserad att få isen att hålla och få tag i modellen och komma
in till fast mark snarast.

För att hålla vikten fördelad på granslanorna, som var ca 10-15 cm tjocka,
var jag tvungen,  att ha knäna på slanorna…ni kan förställa er,  hur det  kändes
då knäna gled från 
sida till sida på granslanorna..det gör gott på en åldrings leder….

Jag apterade linan i modellens högra huvudställs hjul, så jag kunde dra fram
den med linan i vänsterhanden så jag kunde koncentrera mig
på krypandet till
100 %. Efter en som jag tyckte evighet,  kom jag tillbaka
till stranden med modell
och kamera,  som fortfarande muntert blinkande talade om,  att den
videofilmade.

Då jag reste mig från isen och var stående vid stranden insåg jag,  att det jag gjort nu ,
skulle jag inte gjort. Inte ensam.

Men nu var det klart och jag kan erkänna,  att jag var ganska  slut fysiskt och
även mentalt
var det en ansträngning ! Kan ha varit eftertankens kranka blekhet,
som väl alltid är bäst att vara varse,   innan man gör något, som drar igång binjurarnas
adrenalinutsöndring….

Men modellen blev räddad. Hemkommen kollade jag videon och klippte
ur stillbilder, som ni kan se efter denna text.

Allt är dock inte kyla och snö och knakande isar. Sommartid sittande i min goa
BilTemastol
  med min Ava högt i skyn,  är en upplevelse,  som ger mig oerhört mycket.
Att sitta avkopplad i fint väder  med en variometer som muntert piper fram
sina toner indikerande stig och den kvinnliga tyska rösten som berättar
min höjd från min  modell,  som flyger perfekt i en termikblåsa, då säger jag till
mig själv,  att detta är meningen med livet,  att vara förunnad at tfå  sitta här och
flyga  utan pekpinnar och njuta ! Allt detta som ett resultat av tekniska innovationer
och modellflygares nyfikenhet och viljan  att anamma de tekniska landvinningarna.

Jag flyger inte bara termik då, utan jag lär mig mycket annat,  både vad gäller
väder och natur. Där jag flyger termik finns häckande glador och de är
mycket sällskapliga segelflygare,  som konstant kommer till modellen, om jag ligger
i en blåsa där de försöker  piggybacka på min Ava. Fast glador är jämfört med min Ava
eller ormvråkar inga vidare termikflygare.
Har jag kameran i,  brukar det bli fina bilder på fåglarna.
Är det så goda förhållanden,
som det kan vara ibland, så går tiden fantastiskt fort

Om jag är i luften 2 timmar,  kan jag uppleva det som 10 minuter, eftersom tiden
saknar  relevans i en  god flygupplevelse. Min erfarenhet är ,  man hamnar i  ett
kontemplativt tillstånd en sådan  dag,  då förutsättningar för termikflyg är gynnsamma.

Jag tycker aldrig någonsin,  det är tråkigt att flyga mina modeller. Varje gång jag åker för
att flyga är jag full av förväntan och otålighet. Känner man ingen glädje eller lust,
då är ens hela
koncept, modellflyg,  en död anka.  Därmed är det  mer meningsfullt
att virka grytlappar eller scrolla alla annonserna på Blocket från Ö till A.

Efter en heldag,  vid exempelvis något av mina termikflygställen,  är det spännande
att föra över mina kamerabilder till min dator,  som beskriver hur dagen avlöpte.
Roligt att ha…inte samma dag, men om 10 år.

En dag i mitten av Oktober hade jag kört till Lagaoset för att i vanlig ordning gå
en rejäl
runda, ta lite bilder då jag flanerar, som jag brukar. Men i bagaget på bilen
stod som vanligt min
Sparky laddad med Lipo och Gopro.
Det kan ju bli tillfälle till flygning.

Klockan var ca 1500 på eftermiddagen och solen var på väg ner från en molnfri
himmel. Det var ett mycket mjukt och varmt   fotograferingsljus. Så jag kunde
inte stå emot.

Upp till min bil  vilken stod parkerad jämte en besökande tysk familj med husbil,
som var
på semester, där   jag  hämtade min modell och radio.

Nu inträffade en vanvettig, låt oss kalla det oväntad händelsekedja, som ledde till
episod nummer II i samband med mitt modellflygande. Har du tänkt på förresten,
så enkelt allt blir med elmotor ? All flygning blir lättillgänglig.

Vinden var nästan noll.  Det var dock mycket vatten i Lagan, eftersom man släppte
vatten vid kraftstationen
i Laholm.

Mitt mål var att ta bilder på låg höjd för att dra fördel av den varma färgen
vid solnedgången. Så modellen placerades på  sanden,  vilken  var hård och perfekt
som startbana.

Den enda personen på stranden förutom jag,  var  en fritidsfiskare, som just hade
gett upp och  var fångstlös med aningen uppgivet kroppspråk  på väg till sin bil
på parkeringen.

Jag flög och fotograferade av,  det jag ville plåta och skulle avslutningsvis flyga
lågt över Lagan och fotografera in mot land,  då jag beräknat,  att den nedgående
solen skulle skapa varma fina färger på sanden. Alltså jag kom
från höger ca 25  m
ut från stranden, svängde lite vänster för att få samma
avstånd då jag flög över
Lagan och så drog jag ner hastigheten.

Sen gick det som det gick….jag flög för sakta,  modellen vaggade till i inledningen
till en
snaproll och jag gav motroder och drog på för att motverka snaprollen.
Då naturligtvis, snappade modellen åt andra hållet och åkte i sjön från 2 m höjd.
Hade jag inte givit motsatt sidoroder,  hade jag nog klarat det med enbart motorpådrag…

Jag upplevde en Déjá vu situation  med min Sparky. Först isäventyret på
Skärsjön och nu äventyret på Lagan med en
vattenlandning. Modellen
flöt på vingarna och for iväg med bra hastighet med Lagans 
strida ström mot havet.
Jag hade 5 sekunder på mig att ta ett beslut. Det gjorde jag.
Jag fick av mig alla kläderna,  fortare  än den snabbaste strippan vid HansaViertel i
Hamburg och sprang ut i Lagan. Det blev djupt nästan omedelbart.
Min första tanke då jag började simma  efter modellen som var ca 25-30  m från
stranden av Lagan mig var:

Det är ju inte kallt i vattnet ! Vi hade ju ungefär den 25 Oktober.
Min andra tanke var: F-n vad modellen flyter i väg fort med strömmen och jag
drabbades av aningen av ett tvivel, 
under en kort sekund, om jag skulle kunna
simma ifatt modellen.

Ok, har jag hoppat i så får jag fortsätta, så  jag crawlade på så mycket jag orkade
och kom efter ca 75 m simmning relativt stranden fram till modellen.
Då jag fick tag i Sparkyn,  drog jag  isär strömkabeln från LiPon,
för att inte
elektroniken skulle gå sönder onödigtvis mycket. Sen höll jag modellen
i handen
och simmade med  ett kombinerat crawl och hundsim mot stranden.
Låg mig säga 
att strömmen var stark. Jag fick kämpa på för att komma i land.
Strömmen i Lagan hade flyttat mig ca 75 m ut i Kattegatt under min bärgning,
vilket gjorde,  att jag kom iland på stranden 100 m längre bort mot Halmstadhållet.

Och jag vågar  påstå,  jag är en god simmare , men jag var utschasad.
Slutligen nådde jag äntligen
  stranden  och tog mig på något darrande ben upp ur
Lagans bruna vatten,
bara för att mötas av en förvånad blick från mormor och
morfar och två barnbarn från den tyska familjen
i husbilen…
Vad säger jag,  då jag endast iklädd en Sparky står på stranden inför
främmande
människor ?

Jo,  man får  ett  behov av att förklara sig, så inte de besökande tror,
man är en galning….

Så jag drog igång förklaringen, men blev avbruten och mormodern sa att jag skulle
ta det lugnt att klä på mig först och  sen 
komma upp till husbilen och därefter berätta.
Ok jag gickt tillbaka där jag slängt av kläderna,  tog på kläderna igen och fortfarande
frös jag inte.  Märkligt.

Tog min radio och min modell och bar till min bil, där jag tog av vingen och
lade modellen  upp och ner så vattnet skulle rinna ut.

Sen bjöd mormor och morfar från Dortmund på kaffe, smörgås….trevliga
människor, som berättade varför de så ofta besökte vårt land.

Dagen avslutades hemma, där jag spolade modellen med varmvatten för att
få bort eventuellt saltvatten, som kunde  ha påskyndat och fungerat som katalysator
för elektrolysen, då min acke var inkopplad vid badet,  vilken fördärvar kretskorten,
så de ser ut som Kvibille
ädelostar.
Modellen fick torka i två dagar i solen, fick en sprayning
med Biltemas
fuktutdrivare över elektroniken och sen var det dags att se, vad som eventuellt
gått sönder.

Sidorodeservot hade lagt av. Reglaget hade lagt av. Det andra servot ok,
mottagaren ok och det mest fantastiska,  min Gopro var hel ! Man kan se på
filmen,  att kameran fortsatte fotografera under vattenytan !

Badningen med modellen underströk ännu en gång, första gången var då min
Blue Phoenix på grund av radions felflunktion landade i hamnbassängen i
Oceanhamnen i Halmstad,  att det känsligaste är reglaget, så det har jag
lagt
i en förslutbar vattentät påse, om det otänkbara skulle hända igen.
Likaså mottagaren har jag lagt i en förhoppningsvis tät plastpåse, som sitter
mitt  i modellen. Det är för att vattnet, antingen modellen ligger rätt eller felvänd,
inte ska dränka mottagaren.

Att kameran klarade sig,  beror på att Lagans vatten är sött, så elektrolysen
uteblev till stor del. Kameran fick ligga efter avtorkning ovanför kylskåpet i 5 dagar.

Sen testade jag och den funkad ok. Det enda var,  att displayen syntes dåligt.
Får se om det bättrar sig. Annars blir det en Gopro 4 Black.  Men det ligger i framtiden…

Vad jag lärde mig ? Flyg inte lågt och sakta över vatten…risken finns att du
får ett oplanerat bad…

Jag kontaktade mitt försäkringsbolag och refererade för deras skadereglerare,
vad som hänt
frågande  om jag var berättigad till ersättning. Man var inte helt
säker,
men ska jag tolka deras svar,  så hade jag troligtvis fått ersättning,  om jag
låtit modellen flyta i väg och relativt snabbt sjunkit. Försäkringen ska täcka
oväntade och oförutsägbara…händelser enligt försäkringsbrevet.

Vis av erfarenheten har jag maxskydd på min hemförsäkring med lägsta självrisken.

Alltså,  ännu ett äventyr där jag fysiskt tog ut mig  fullt och helt.

Det var 11 grader i vattnet, jag kollade med SMHI.

I Augusti åkte jag och min ordförande i ÅMFK,  Roffe Maier,  till
MFC Tarp FlugTag  just söder om Flensburg.
Det var som vanligt en fin upplevelse och som gynnades av en lucka
med superfint väder torsdag, fredag, lördag och söndag. I övrigt var Augusti
usel med regn. Det kom mycket folk, 
på söndagen uppskattningsvis sammanlagt
4000 personer. Jag har aldrig
sett campingen så fullsatt med flygande
modellflygare…,  som den var 2015.

Vi fann ett B &B boende 10 minuter från klubbfältet med trevliga ägare.
Både jag och Roffe flög våra elseglare i den svaga men stadig termiken.
Eftersom jag redan redovisat vår resa till Tarp på
bloggen kan ni söka på
Tarp 2015,  så finner ni vad jag skrivit om Tarp..

Nästa år ska vi åka ett stort gäng förhoppningsvis och deltaga i det
gemytliga meetinget. Jag fick idag ett brev från Jörg Keil där han
tackade för vår medverkan och för de tvåhundra
bilderna jag skickat MFC Tarp.
Roligt vi blir uppskattade !

Som avslutning på min lilla redogörelse för 2015, vill jag nämna ytterligare
en positiv sak.

Jag kunde köpa tillbaka min för 7-8 år sen sålda hangmodell Gillette.

Det gjorde mig verkligen glad,  att jag lyckades få tag i den hos Kalle Thorsell
i Edsvära utanför Kvänum i  Västergötland.
Jag har  renoverat den  och lackerat kroppen. 
Vingarna är hyfsade bra, men jag har
köpt Oracover och de ska så småningom strippas, spacklas, lackas och
förstärkas med 25 grams glasfiberväv som lackas på med acetonförtunnad
epoxiplast på torsionsnäsan..för att sen kläs om.

Jag har gjort två flygningar med den. Båda i svag vind och flygningarna gick på nåder,
speciellt nere på Hovs Hallar, som jag beskrivit det i en post på bloggen.

Men vid första bästa tillfälle med bra västlig eller nord/nordväst vid HH ska jag testflyga igen.

Naturligtvis hände mycket annat 2015,  men detta var några ögonblicksbilder
från mitt flygliv 2015.

Lite bilder kommer och ni kanske har sett de förut, men de får gå ett varv igen, om det är så…

Av de modeller jag sett flyga under 2015,  står en fram över allt annat.
Det är Markku Tähkäpääs S-2
segelmodell med elliptiska vingar.

Ett mästarbygge som jag aldrig kan se mig mätt på !

Vi ses 2016 för då kommer mycket med flyg att hända, som redan är bokat !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC


        Jaha, kära modellbyggare…slå detta intarsia-arbetet… 

SONY DSC

                                                                                                                                  Markku och hans ”Mara”.

SONY DSC

                                                                                                                   ”Mara” hade mycket högt glidtal,  så vitt vi åskådare kunde bedöma.

SONY DSC

Markkus mästerverk.

SONY DSC

Matti släpper Markkus S-2.

(dec 29, 2014 12-27 PM)(1180x911)

Den olyckssalige piloten ute på tunn is…

 

(dec 29, 2014 12-27 PM)(1280x960)23914

Den större isgalningen, maior glacies stultus, med sina slanor.
Syns ibland på Skärsjön, Halland.

(dec 29, 2014 12-27 PM)(1280x960)23916

Lite mer än halvvägs…

SONY DSC

Som en scen ur en Wagneroperas final…effektfull dimma som kom på några minuter.

SONY DSC

Spåren som förskräcker eller…undrar vad en betraktare tänker,  då han ser spåren ?

2-DSC01701

Kurt Persson 89 år ung i  Haverdal, sensommaren 2015.

4-DSC01730

Kurt visar ett av sina fotoalbum.

5-DSC01737

Kurt som upplevde AB Flygindustri i Halmstad och Malmö.
Dessutom var vittne till och som fotografiskt dokumenterade
de två B-24 Liberatorbombarnas nödlandning på Civila Flygfältet.

19-_DSC4123

Bygge av Weihevinge AB Flygindustri.

40-IMG_1084

Del av arbetsstyrkan A-B Flygindustri Halmstad.

Kurt nummer 7 i översta raden från höger räknat.

44-IMG_0936

Så här roligt hade man i Halmstad Flygklubb under  mitten av 40-talet.
Kurt 4. framifrån.

54-_DSC4551

Flygklubbarna hade efter kriget fantastiska fordon som byggdes om till vinschning av segelplan.
Det viktigaste var en stor V-8 motor som det var tryck i, vilket gav bra höjd.

55-_DSC4555

Kurt Persson efter kriget..planet en Grunau Baby.

DCIM122GOPRO

Lagaoset och inledningsbilden på ett oplanerat höstdopp i Lagan/Laholmsbukten.

DCIM122GOPRO

Nu börjar det krisa…

DCIM122GOPRO

…och nu kom snaprollen…

DCIM122GOPRO

…med tillhörande vattenlandning på nosen.

 

 

DCIM122GOPRO

Här ligger min Sparky och har blivit transformerad till båt…

DCIM122GOPRO

Piloten river på ett ögonblick av sig kläderna…

DCIM122GOPRO

…för att ge sig ut på ett S A R uppdrag…

(mar 08, 2005 02-33 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

Min Gillette för 8 år sen vid provflygningen på Hovs Hallar med Rolf Holmer som kastare.

Digital StillCamera

De två modeller jag flög just denna dagen. En Gillette och en Arrow.

_DSC7467

Nyrenoverad kropp, fixade vingar efter återupplivandet av min Gillette.

_DSC7468

Synd byggsatsen inte tillverkas mer….

IMG_0006

After the resurrection…

 

 

Om 6 dagar är det Vintersolståndet, vilket innebär årets mörkaste dygn.

Sen vänder det och fortare än kvickt,  är det midsommar !

 

Kategorier
Segelflyg

SOLSKEN OCH VINDSTILLA

 

 

 

 

Jag kan som modellflygare

inte begära mera ,

när det handlar om flygväder .

 

 

 

 

 

 

 

DSC02426

 

 

 

 

Lördagen började med 2 m/sek ostlig vind, när jag cyklade till träningen
för
att lyfta skrot kl 0800.

Det såg ut att kunna  bli fint väder för termikflyg i dag,  om solen får skina och värma
på marken.

Efter träningen åkte jag för att flygfotografera ett företag och jag märkte
då att vinden
nästan lagt av.

Eftersom det verkade som  att kunna bli fint termikväder, hade jag plockat
ihop min Ava och lagt den med dess  tillbehör i bilen, då jag körde hemifrån
vilket möjliggjorde,  att jag  klockan 1145 stod på mitt vanliga
ställe med Avan
monterad och lastad med en  Goprokamera.

Jag var ju intresserad av,  att få en koll om min Gopro som badade i Lagan
häromdagen överlevt utan större
skador.
Bilderna på industrin tog jag med en annan ombyggd Gopro med en
riktigt högkvalitativ lins.

Men för att dokumentera min egen flygning får en original Gopro duga…

Vid framkomsten till platsen där jag flyger termik, visade det sig att
vinden var  NOLL.

Absolut vindstilla. Det var växlande molnighet med långa bankar av
välutvecklade cumulusmoln som var på väg att utvecklas mot Cumulus Congestus.

Bara solen kommer igenom,  blir det perfekt,  tänkte jag. Vad jag inte
kunde anat,  var att molnen var helt orörliga
på himmeln.

De rörde sig inte överhuvudtaget….!

Jag hade rakt över mig en molnbank,  som på 3 timmar flyttade sig maximalt 500 m !

Det har jag aldrig sett förut. Men det var ju ett högtrycksläge.

Så jag startade och drog upp till 100 m med motorn.

Stängde den och började leta termik. Nere på 65 m hittade jag en
liten blåsa.

Det var ca 1 m/sek med stig i den och den var trång.
Jag hade inte ett helt varv med
ständigt stig,  utan det var som mest,
3/4 av varvet det gick uppåt.

Men,  hur  som helst så gnetade jag mig upp. det är lite spännande,  om
jag måste anstränga mig lite ibland…

Det var skillnad mot i juni- juli,  då man i stort åkte hiss rakt upp.

Nu fick jag flyga,  med  all den eventuella rutin och skicklighet jag
besitter,  för att kunna
utnyttja modell och termik på bästa sätt.

Under tiden jag flög,  passerade tusentals  vågar jag säga, flyttande
ormvråkar.

De kom i klungor om 40-50 stycken och tryckte från den höjd, de hade fått
ihop längre mot nord,  på bra mot sydväst.

Under de nästan 3 timmar jag flög,  tror jag inte jag hade lyft under
hela varvet mer än 
under 10 varv !

Den bästa blåsan var den jag tog sist, som jag beskriver under en
av bilderna.

Efter ungefär en timmas flygning kom solen och värmde på.
Det kunde jag märka efter 10 minuter på mycket mer termik
aktivitet.
Inga glador eller tornfalkar syntes,  på den tiden jag var där.
Under bilfärden
dit såg jag dock två enstaka glador i närheten av Stjernarp.

Hur som helst, klockan  1435 landade jag slutligt framför
fötterna mycket
nöjd med denna min flygdag.

Den kunde varit sämre. Sen hemfärd,  urlastning  och koll av bilder,
för att sedan syssla med något helt annat.

Ni ser…man har fullt upp hela dagen….Härligt !

Här kommer några bilder, som beskriver den del av dagen, vilken
handlar om mitt termikflygande ;

DCIM173GOPRO
En fly-by för piloten och andra betraktare.

DSC02358
Min Hyperava som loggat 650 timmar i termik nu !

DSC02378
Inte så där jätteenkelt att fotografera och samtidigt flyga…
Försök att plåta med högerhanden och styr modellen med vänsterhanden…
det kommer garanterat att kännas aningen avigt…

DSC02394
Jag flög hela tiden, i stort sett,  med modellen i solen.

Det gäller att inte tappa bort den, för en Ava flyger snabbt
långa sträckor om den får flyga efter eget huvud…

DSC02429
Min mest flugna modell efter en fullföljd flygning i lördags kl 1435.

När jag flög medvindslinjen inför min landning,  flög jag in i dagens
bästa
termikblåsa på 40 m höjd.
Jag kunde inte motstå utmaningen utan började kurva och till min

förvåning,  lyfte det under hela varvet. Blåsan lyfte upp mig och jag flög
ytterligare en halvtimma.

Denna blåsan var ett resultat, av att solen hade verkat i en timma
på marken och fått igång termikmaskinen.

Vad flög du i det fina vädret…?

Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

BÅDE TERMIK- OCH HANGFLYG

 

 

 

 

En fullödig flygdag för en modellflygare.

 

 

 

 

IMG_1260

 

 

 

I söndags var det utlovat svag nordlig vind och solsken för
södra Sverige, vilket ställde i utsikt,  att det kunde bli termik-
flyg och om vinden höll sig även hangflyg.

Färden gick till ett ställe söder om staden, där jag skickade iväg
min modell kl 0945 upp emot en blå himmel,  som inte
uppvisade ett enda moln.

Sikten var mycket god,  indikerande dels nordlig vind och dels
högtrycksläge med ganska stabil skiktning.

Just efter start på 50 m tog jag en blåsa,  men den föll ihop
efter några minuter.
Jag såg inga rovfåglar som kurvade, varför jag landade och
avvaktade,  för att solen skulle hinna värma upp marken lite mer,
så termiken skulle kunna bubbla.

Norr om mig såg jag några ormvråkar,  som gnetade på låg höjd
och eftersom de drev mot mig i den nästan obefintliga vinden,
väntade jag och startade sen och piggybackade i deras blåsa.
Det var ju torradiabatiskt så inga moln.
Men jag hängde med och har man väl kommit upp på lite
höjd, så blir ju allt enklare.

Allt eftersom tiden gick, termiken blev frekventare, kom
fler och fler ormvråkar på vingarna, eftersom de flyttar
nu söderut. Jag skulle tro de flesta har redan stuckit, så
det är väl de mest vankelmodiga, som fortfarande stryker
kvar här.

Nåväl, lite fågelbilder blev det och jag visar bilderna som
en illustration på, hur svårt det är att fotografera fåglar
från modellen. Det är verkligen en grannlaga uppgift, att
bedöma modellens och fåglarnas läge i luften, så att
fotograferingen ska bli lyckad.

Det finns ett par bilder, som visar svårigheterna, då man använder
ett vidvinkelobjektiv.

Klockan 1200 landade jag nöjd i gräset framför min pilotstol.

Plockade ihop och beslöt, eftersom vindkraftverken snurrade
sakta nere vid Hallandsås och visade nordligt, att dra till
Hovs Hallar med Avan. Vilket inte är ett flygplan,  jag brukar
flyga med på hang, men eftersom vinden kunde bli svag, var
det ett ok val, för kan inte Avan flyga hang på HH, då kan
inget göra det.

Nere på HH var det nordlig vind ca 1-2 m/sek.
Det är perfekt för en Ava, så jag åkte upp på Platån.

Vilket innebär jag passerar privat mark, där jag stannade
och utverkade tillstånd av ägaren att passera.

På parkeringen hade jag träffat två flygsugna skärmflygare
Lars, som var min tandeminstruktör för 10 år sen nere vid
Ystad och en pilot jag glömt namnet på.
De gick upp på Platån med skärmsäckarna och antagligen
bedjande till alla gudar,  att vinden skulle ta sig.

Jag startade min Ava och det var som att flyga i varm mjölk…
Kunde inte vara bättre. Det märktes omedelbart, att på lite höjd
var vinden starkare,  för lyftet ökade,  vilket manifesterades med
ett glatt snabbt pipande i min variometer. Det gick att stiga
högt,  men jag säger inte , hur högt jag var.

En av de boende,  där jag passerade tomten, kom ut och
berättade,  han byggt en elseglare och han fick prova min Ava.

Det visade sig,  att han körde en Porsche på bana och för att
jag skulle kunna associera  på något sätt,  hur man styr och
korrigerar, sa jag,  att styra en modell,  det är som att
kontrollera en sladd på sin bil på tävlingsbanan.

Detta gjorde han förstod och hans provflygande gick bra.

Men,  jag sa uttryckligen,  att försök inte flyga själv första
gången. Uppstår en situation,  kommer det att sluta med
ett hårdhänt möte med Hovs Hallars klippor…

Så småningom,  ca kl 1400 kom vinden med 5 m/sek och Lars
startade som förste man med sin skärm.

Det var fint lyft och efter en stund startade kompisen
också. Han fick, just då han gick över kanten, en smäll i
skärmen av kantrotorn och steg på nån sekund 10 meter.

Det är lurigt att starta till höger på Platån, då det kan bli ett
frontinslag på skärmen. Bäst att starta är till vänster,
där Platån begränsas av en liten sänka i marken.

Jag tror inte,  han var medveten om det, men allt gick bra
och han fick också en fin dag på HH.

Kl 1600 landade jag synnerligen nöjd med dagens flygningar,
då jag varit i luften i nästan 5 timmar…

(eftersom kommateringskonsten i dags- och övrig boulevardpress
och viss litteratur
är under all kritik i dag, är jag själv ytterligt
noggrann med
att kommatera grammatiskt korrekt…om ni
undrar över mina
kommatecken , som är rikligt förekommande)

Så var det bilderna…

DCIM120GOPRO

Start kl 0950 för en termikrunda…

DCIM121GOPRO

Medvindslinje och planering.

IMG_1258

Lars, en mycket skicklig skärmpilot.

IMG_1264

En blivande modellplanpilot flyger min HyperAva

IMG_1269

Då jag passerade Segeltorp, såg jag att ytterligare skärmflygare anslutit,
då aktiviteten var hög.

Ja, detta var min modellflygsöndag !