Havet ger betraktaren en känsla av köld. . Horisonten ser ut att koka,
eftersom havet är varmare än luften. Vid horisonten Kullaberg.
Det sydsvenska Himalaya med topparna K2 och Anapurna…
Vi får lägga oss vid elementet och avvakta…
Säga vad man vill om Gopro, men rätt hanterad tar den finfina
bilder och video.
Även om den inte är lätthanterad i alla lägen, är det den kamera,
jag föredrar som onboardcam/actioncam.
Som dashcam använder jag en Mobius, som tar just så bra videos,
som jag kräver.
Det finns mycket begagnat på marknaden nu. Se på Blocket. Du får
en Gopro 4 Black för 3000 och därunder.
Jag undrar ju, varför utbudet har blivit större ? Kan det vara, för
att man kommit med nya versioner ?
Egentligen är det prestandamässigt ingen skillnad mellan
Gopro 3+ Black och en Gopro 4 Black. Men det skiljer i pris.
Man ser också annonser, då säljare säljer flera kameror i stöten.
Kan väl var de, som trodde det skulle gå att skära guld via flygfoto.
Men som överraskades av verkligheten.
Sen har det kommit andra kameror och den store konkurrenten
är Mobius med sina olika versioner.
Solen har under några år lyst på ägaren till Gopro, Nick Woodman.
Han har ju tjänat några dollars…han tog förra året ut 287.000.000 dollar
i lön… det är 2.3 miljarder kronor.
Men ser vi på lite nyckeltal i företaget, är det inte speciellt mycket
solsken. Jag har tagit uppgifterna från Bloomberg, som publicerat det.
Läs och begrunda…
En gång var det så, att Gopro revolutionerade marknaden för
kameror och den var en av de mest önskade julklapparna.
Varje kvartal steg vinsten i en brant kurva. Men nu är Gopro
en skugga av sitt forna jag.
Gopro redovisade sina räkenskaper för tredje kvartalet i år och
det visar ett underskott på 700 miljoner.
Totalt senaste året har det blivit ett underskott på två miljarder kronor.
Antalet sålda kameror har minskat kraftigt på grund av minskad efterfrågan
och produktionsflaskhalsar.
De dåliga nyheterna fick aktien att dyka i torsdags med 7 % och i fredags
föll den med 20 %.
Totalt under året har den fallit med 61 %, trots man lanserat en egen
drönare Karma. Men det resulterade bara i en tillfällig hausse.
Nedanstående Bloombergs slutsatser.
Planerar du att köpa en begagnad Gopro så ha is i magen och pruta.
Utbudet är större än efterfrågan, så det är köparens marknad.
Jag var bara nere och studsade bollen en gång
i torsdags vid Hovs Hallar…
Utlovat 3-5 m/sek Nord.
Vid framkomst var det 0.5 m/sek Nord. Glöm flygandet.
Satt i terapeutiskt syfte och stirrade stint på en slak streamer och…
…filosoferade. Konstaterade att idag sker intet på HH.
Det går på tomgång.
Men så är det.
Jag var nöjd i alla fall.
Nästa gång…då !
Tankade bilen billigt för 12:34 litern i Båstadtrakten
som en sorts kompensation för min bomkörning…
Silon i Falkenberg 42 km. Till vänster om vindkraftverken skymt av fästningen i Varberg 72 km.
En utblommad solbelyst tistel skapar färg för frustrerad flygare.
Åt sydväst i eftermiddagssol.
Vildnypons frukter.
Innehåller mycket C-vitamin och antioxidanter.
Det enda jag såg, som flög över Hovs Hallar i torsdags…
Är vi ute och flyger , händer mycket annat, som inte har direkt med
flygning att göra. Det händer saker i naturen, förbipasserande stannar
och frågar om vår hobby, vilket gör, att vår närvaro präglas av dynamik.
Det är inget statiskt eller stillastående tv- eller Ifåneliv, utan saker
sker i verkligheten.
I söndags i det härliga höstvädret hade vi många passerande,
som ville ha information om, hur man flyger dels skärm och hur man
kan flyga ett flygplan utan motor…
Jag tycker det är fantastisk roligt att få förklara undret “flygning” för
passerande och försöka tala om, varför man så lätt blir fångad av
just begreppet “Flygning”.
Så varje passerande betraktar jag, som varande en potentiell
modell- eller skärmflygare.
Ett fåtal bilder har jag över “OffTopic” ämnen, som jag tänkte,
jag kunde redovisa.
Se vad som händer utanför hangflygvärlden vid Hovs Hallar !
Översta bilden visar förresten några sångsvanar sträckande förbi.
Sångsvanarna har ökat markant, medan knölsvanen har minskat.
En annan iakttagelse är, att grågässen kraftig ökat sin population
och tack och lov, att kanadagässen har minskat.
Denna motorseglaren, tror jag, hör hemma i Torekov. Om det är den jag sett under flera år,
kan jag säga att den är en pärla. Byggd i trä, både i skrov och stående rigg. Riggad med klyvare,
fock som båda kan rullas upp på förstagen och gaffelstor. Undrar hur detta skeppet klassificeras ?
Finns säkert någon som vet. Undrar hur hon seglar egentligen ? Stora utrymmen ombord och hon
borde vara en bra sjöbåt. Jag tycker om den i alla fulla fall. Fast kanske jag skulle föredragit att
ha den riggad som en galeas med stormast och mesanmast. Proportionerna kanske
hade varit lite vackrare då…?
Min depå med trogna Spiriten och min nya F3F-modell.
Sämre depåer och vyer har jag upplevt !
Duvhöken var engagerad i ett våldsamt slagsmål med kråkorna på hanget.
Jag har aldrig förr sett en duvhök här. Den havsörn vi observerat här under
flera år, har jag inte sett på 10 månader. Det var en ung havsörn, som ofta
kom flygande från Kattvikshållet och vidare mot Hallands Väderö. Vidare
har jag inte sett någon berguv de sista två åren. Vi hade en häckande berguv
nedanför kanten i en spricka/hålighet i berget under flera år.
Lars Agnas. Duktig pilot som utstrålar förtroende och lugn.
Mobius. Enkelt. Tre varv tejp, så sitter den där.
Kravatt på skärmen…
Högre än så här kommer inte solen mitt på dagen…konstiga färger , men det blir så med detta ljuset.
En Hallberg-Rassy med lösfotad stor, som vevas in i masten, då man revar .
Detta fartyget har legat på svaj i minst en vecka i väntan på frakt.
Om inte annat så är fartyget en bra vindriktningsvisare.
Hamnområdet i Halmstad som till höger domineras av RetLogs stora magasin.
RetLog ett dotterbolag till Biltema. Halmstad är huvudimporthamnen för feederbåtarna
från kontinenten med sina laster av containers fulla med kinesgods avsett för Biltema. De
stora byggnaderna till vänster är Swedish Malt, ett mycket solitt företag.
Ett bulkfartyg på väg att angöra Halmstad och då gående i ca 2-3 knop,
detta för att spara bränsle och spara kajhyra. Ni kan se att på styrbords
sida hänger lotslejdaren riggad och klar, så hon kan ta lots vid angörings-
bojen.
Eller rent av den bäste. Ja, jag vet, det kan vara farligt att våga
säga något absolut, då det gäller bedömningar, men Kristoffer,
även ibland kallad Hippie-Kristoffer, han står som nummer ett
på min topplista.
Jag har avundsjukt sett på, då han flyger under olika omständigheter
och varje gång, så leker han sig igenom flygningen.
Han flyger med en uttalad lätthet och en avslappnad stil.
Men ändå under absolut kontroll . Det är vad jag som betraktare
anser, man kan karakterisera hans flygning med. Hans totala
kontroll över sin skärm gör, att han kan ta ut allt av sitt redskap,
skärmen.
Just förhållandet mellan den lätta handens flygning som gör att
det ser så avslappnat ut då han flyger och hans tekniska skicklighet,
kombinerat med han övertygande skärmkontroll, gör att vi som ser
på blir fyllda av tyst beundran och lite avundsjuka.
En speciellt tillfälle jag minns, var på det låga hanget vid Hovs Hallar.
Det var vinter och vinden var mycket svag. Det borde inte gått att
flyga… egentligen.
Men Kristoffer han flög och gav oss en uppvisning, jag aldrig kommer
att glömma. Han kunde utnyttja varje cm lyft, det fanns att hämta på
kanten, även om det innebar, att han flög på ett sätt, som egentligen
inte skulle ge höjd.
Naturligtvis hade vi fel. Kristoffer flög som han ville och som alltid
med ett glatt humör.
Han avslutade sin flygning genom att landa med en fot på en stolpe,
som står vid stigen vid nedgången mot stranden på det låga.
Sen stod han där och balanserade ungefär som en kyrktupp i toppen
av en spira. Underförstått skickade han tanken till oss: Träna på
detta pojkar !
Om vi var imponerade….det är bara förnamnet.
Dessutom är Kristoffer hjälpsam och han meddelar kritik på ett
sådant sätt, att man aldrig känner sig nedklassad.
Han är en rolig och positiv människa.
Vi har många duktiga skärmflygare i Club Parapente Syd, men jag
tror inte, vi har någon annan, som flyger med sådan lätthet och till
synes så avspänt som Kristoffer gör !
Jag tog lite bilder på Kristoffer, för han är ett föredöme för andra
piloter. Bilderna är från i söndags på Platån på Hovs Hallar, så när
som på en bild, den där han landar på stolpen nere vid Segeltorp.
Kaffe är inte helt fel…innan flygningen.
Lars och Kristoffer diskuterar om start eller ej…
Kom igen säger Kristoffer…
Vinden börjar komma och…
…Kristoffer gör sig klar och drar upp
Nu kommer en sekvens med bilder hur man springstartar…
Full koncentration, ingen halvmesyr här !
Sen in i selen och förpuppa sig.
That´s how it´s done !
Kristoffer…full kontroll.
Ni ser vad det står på selen…
Här visar Kristoffer hur man landar och bli stående på en stolpe…
Skärm och skyn…allt i händerna på piloten Kristoffer.
Häromdagen blåste det ca 12-15 m/sek, då jag gick min vanliga runda
nere vid Lagans mynning.
Det var inte helt angenämt, för luften var bemängd med flygsand.
Flygsanden har en förmåga att snika sig in precis överallt. Därför
gick jag med min kamera innanför jackan.
De enda som utnyttjade vinden, var brädseglarna, eller heter det
kite-seglare ? Men de var antagligen nybörjare, då de verkade ha
gått på grund mer eller mindre….
Hur som helst gick jag min runda och det var , som jag tyckte sandstorm,
då jag gick från Lagaoset upp till Tönnersastranden ca 3.5 km.
Sedan då jag vände söderut, gick jag skyddad i skogen, där man nu avverkar
rejält för att förbättra livsbetingelserna för växter och djur.
Jag fick lite bilder med mig hem och de avslutas med lite mjukare foto
från skogen, där det fortfarande fanns gott om lingon och blåbär.
Häng med på en tur…
När vinden transporterat sanden i tillräcklig mängd, hamnar snäckskalen på små sandtorn…
Det minsta hinder orsakar ett vågmönster i lä.
Lite tunna risiga grenar påverkar mycket.
Ser ni sanden, som den yr ?
Sanden yrde upp till 1.5 m höjd.
Det gamla belätet har åter hamnat i strandkanten och står stoisk i sandflykten.
En alstock skapar med sin turbulens vackra mjuka former på sanden
Som en skulptur eller ?
Vinden blåser rent
Ser du ?
Detta fartyg har inget besvär av rykande sand.
Eftersom det ligger på svaj. är det en god vindriktningsvisare.
Den vresige gårdvaren vid Lagaoset.
Den större Näsvisen står som vanligt med
nosen i vädret…på sina stadiga framben.
Fysikens lagar…
Havet var brusande
…och kiteseglarna övade…
Kommunen eller Länsstyrelsen har satt upp bord med bänkar.
Man grävde ner fästen ordentligt i våras. Nu har sandflykten
gjort att benen står på små pelare av sand. Den andra sanden
är bortblåst.
Ljungen tar ny sats efter att lite regn kommit.
Vackert blommande bitvis…
Ser du konstruktionen ?
Blommorna är ca 5 mm stora eller små…
Lingonen smakade så mycket lingon nu !
Det är annat än den äpplesylten man till
största delen få, då man tror man får lingon hos ICA !
Ett styck lingon 26 Oktober.
Ett styck blåbär samma tidpunkt. Blåbären hade
en mycket rik blåbärssmak och det fanns gott om de.
Det var lovat NNO-NV vind i söndags på hovs Hallar.
Det är lockande för både skärm- och modellflygare, därför det förhållandet
borde lägga grunden för möjligheterna att flyga hang.
Under dagen skulle vinden vrida från NNO till NV, varför flygning uppe
på Platån borde vara bäst före kl 1200.
Alltnog, jag åkte tidigt och hade promenerat upp på Platån kl 0845 och
var ganska säker på att vara först..men det var jag inte, för två skärmar
syntes över hanget på den NO delen av Platån.
Jag förstår varför dessa piloterna var tidiga. De ville utnyttja den nordliga
vinden på Platån innan den vred åt väster.
Vinden var ca 4 m/sek med lite dragning åt Ost och jag startade
med min kameraförsedda Spirit. Jag hade även med min nya F3F modell
för att testa dess egenskaper.
Efter 40 minuter i luften landade jag och jag hade lagt märke till,
att vinden minskade under den tiden, jag var i luften.
Vädret på Platån var typiskt i dag. Det blåste vid kanten, men där vi startade
var det lugnt…
Vid hangkanten en mindre rotor. Topprotorn märktes inte i dag,
troligtvis för att havsvinden inte låg rakt på.
Ska du starta på Platån, antingen det gäller din modell eller skärm, ska
du göra det till VÄNSTER närmast ett stort dike. Där har du vind hela tiden
i stort sett. Alltså, här är det säkrast och lättast att få upp skärmen och få den
stabilt under kontroll.
Kanske en del upplever det som osäkert, då det är vindstilla i stort sett,
där man drar upp skärmen, men så fort du kommer över hangkanten
lyfter det. Ha is i magen…
Men, om du startar under tveksamma förhållanden på Platån, ha din Plan B
inpräntad i huvudet, så du kan agera utan tvekan, om du inte får anslutning
till lyftet och måste landa.
Efter hand då vi satt och väntade på vind, började andra skärmflygarna droppa in.
Att jag förväntade modellflygare skulle anlända…nä det gjorde jag ärligt talat inte.
Synd…
Slutligen var vi ett 10-tal skärmflygare på plats, som ägnade oss åt en vanlig
sysselsättning, vilket är känt som begreppet parawaiting.
Hur som helst, efter 1300 var det flygbart och det bara rasslade till , så var alla i luften.
Vinden ökade upp mot 6-7 m med dragning på NNV och senare mot NV, exakt som
yr.no hade förutspått. De flesta flög under eftermiddagen ner till Segeltorpshanget
för att utnyttja den nordvästliga vinden.
Det är ganska enkelt att bedöma vindens styrka på Hovs Hallar och Segeltorp.
När vågorna börjar lite försynt bryta, då kan du räkna med ca 5.5 m/sek.
Ja, dagen förflöt med flygning och social samvaro och den enda som skulle
kunna ha med ordet dramatik att göra, var att Håkans nödskärm föll ur sin
container, just då han var på väg att starta, vilket om det hade skett i luften,
hade kunnat orsaka en situation inte alltför avundsvärd för piloten.
Det andra var, att en pilot fick ett inslag i starten, precis då han kom
ut över kanten. Kunde blivit otrevligt, men skärmen slog ut snabbt igen.
Inslaget troligen orsakat av för mycket broms anlagd i starten.
Jag fick mig ett par ordentliga flygpass med mina modeller och kunde efter
landning kl 1530 ganska så slak efter mycket travande upp och nerför platån
köra hem mycket nöjd efter en härlig dag på Sveriges bästa hang.
Jag tog en massa bilder och jag har redigerat. Det blev så mycket, så jag får
göra tre inlägg, annars blir det overkill om jag skulle lägga allt på en post.
Det blir för maffigt då. Jag kommenterar inte bilderna direkt, för ni ser vad
det är…
Rubrikerna på denna post är på engelska av det rent personligt egoistiska
skälet, att det ska dra mer besökare via sökmotorerna…
Förresten fick jag en fråga, varför jag har så olika storlekar på mina bilder ?
Jo, det är för att det ska väcka ögat hos betraktaren och det inte ska bli
lika upplinjerat och formalistiskt som en militärparad i Nordkorea.
Kolla länken och se mänskliga robotar som är välprogrammerade.
Jag vill inte min blogg ska vara som man förväntar eller uppställd med linjal.
Det tycker jag ger lite karaktär till bloggen och visar, att det är en människa
bakom och inte en sterotyp robot.
Ok little dudes, slide into your harnesses , mount your chutes
cause the flight will commence within a blink of an eye !
Från vänster, Håkan, Lars och Kristoffer.
Vild natur…
Profiler på sitt sätt.
Ibland ramlar man under kanten…
När vinden kom, stack alla.
Piloten har inte ännu kommit in i selen ordentligt…
2 sekunder efter att inslaget i framkanten slagit ut vid starten.
Undrar om piloten märkte det själv ?
Kanske behövs en ATC på Platån ?
Håkan fixar med sin nödskärm.
Så här gör man…säger Kristoffer i typisk stil i selen.
Det kommer mycket mera bilder så håll kollen !
Är jag och Pär de sista av de första ?
För att travestera rubriken från Johannes Steinhoffs bok,
“Die Letzten von den Ersten”
Av de relativt många som flög hang på 70-talet, verkar det bara
finnas ett fåtal kvar, som är aktiva.
Jag frågar ju mig varför ? Modellflygare av idag är ett annat slags
människor än då vi började. Jag ska inte dra hela litanian, men
nu är det färdigbyggt, man flyger var som helst, man behöver
inget fält..vilket inte minst klubbarna märker av.
Det kanske är så, att sammanhållningen och önskan att vara med
i en större grupp inte är så stark längre, då en modell idag inte kräver
några förkunskaper vid byggandet i stort sett.
Uppfostrandet, danandet och delandet av kunskap som fanns i
klubbarna, vilket överfördes till nya medlemmar är i dag mycket
mindre, än låt oss säga för 20 år sedan.
Kanske vi hangflygare har varit för dåliga att marknadsföra iden
om hangflygets tjusning och lockelser.
Att vi inte kunnat förmedla lite av de känslor vi upplever, då vi står
på Platån på Hovs Hallar under goda omständigheter med en fint
flygande modell, som man där kan flyga över stora områden och högt,
om man vill.
Att vi inte kunnat förmedla den spänning vi känner, då våra snabba
F3F-modeller skriker förbi i luften med 150 km/tim.
Att vi inte kunnat beskriva våra naturupplevelser, vilka kommer som
en bonus på hangflygandet.
Kanske vi som flyger får bättra oss. Jag försöker dra mitt strå till
stacken, genom att redovisa våra äventyr på min lilla blogg.
Det kan också vara så, att nya modellflygare i dag inte är beredda att
offra tid på resor till ett hang, utan de vill kanske bara komma ut med
en frigolitmodell och uppleva, att man kan styra något, som tar sig
fram i luften. Kanske man bara vill uppleva undret, som det är att flyga ?
Men i alla fall jag och Pär vi håller på fortfarande. Om du frågar varför,
får du svaret av oss. att hobbyn med hangflyg ger oss så mycket tillbaka.
Det är inte bara byggande och flygande, det är alla upplevelserna vi får,
då vi är ute.
Tänk efter, när vi flyger vid Tönnersa Strand, tror du att hela världen
står still runt oss?
Vi flyger vid havet, vår pilotplats är i ett naturvårdsområde med
intressant fauna och fågelliv. Allt du hör, ser och känner lukten av, påverkar
dig så din tankeverksamhet och viljan att göra saker stimuleras.
Det är ju det här med våra perceptioner, som styr, hur vi tycker världen är.
Kan vi inte flyga, då går vi en runda på stranden av Kattegatt och ser
vad som spolats iland. Där finner man de mest märkliga saker från alla
möjliga miljöer. Alltid spännande att flanera där. Jag går vid stranden nästan
var dag. Vill du inte promenera, sitt på hangkanten och se på havet.
Du anar inte, hur dina tankar börjar snurra…
I torsdags hade jag spanat väder och såg, att det kunde bli väst 3-6 m/sek
och det triggade mina hanghormoner, så jag förberedde en tripp dit.
Det är ju nästan två månader sen, jag var där och flög. Jag ringde den andra
medlemen i The Original Ridge Riders och sa, det är flygläge på Tönnersa
och vi bestämde, att vi ses på det vanliga stället.
Vilket vi inte gjorde, därför jag ståällde mig att flyga bara 250 m från
parkeringen, med tanke på att Pär har en knäskada. Normalt sett går vi
ca 500 m söderut, till den del av hanget, där förhållandena är bäst.
Du vet ju, att vi strävar efter att få så mycket lyft, som är möjligt.
Hanget är inte lika bra, där vi var, som på ordinarie plats, men visst
lyfte det.
Jag kom först, monterade och kollade. Vinden låg nästan rakt på och sanden
yrde i luften, så min JR-radio var välsandad. Blåser det mer än 6 m/sek, då
manifesterar sig begreppet flygsand.
Det är ingen större panik med sand på sändaren. Jag försöker blåsa bort ,
då jag står på hanget och hemkommen får den stå och torka, sen tar jag
en pensel med långa borst och borstar den ren.
Pär tog sig fram nere på stranden, för där var lättare att gå. Med sig
hade han sin Lunak, vilken hade stått i hangaren de sista 15 månaderna.
Min Spirit, still going strong, åkte ut och dagen till ära försedd med
375 gram bly som ballast i tyngdpunkten. Visst, den pinnade på riktigt bra,
för att vara en termikkärra med relativ tjock profil.
Spirit Elite, en modell jag starkt rekommenderar till alla ! Leta på nätet
så hittar ni, var den går att köpa. Den kan vara svårfunnen men använd
Tant Google, hon brukar fixa det.
Pär startade sin Lunak, som är en kompaktare modell än min med mindre
vingyta. Klaffen funkade inte perfekt för Pär, men vi har väl flugit utan
klaff förr om åren…
Just innan Pär kom, landade jag på grund av lathet uppe på kanten.
Inget för nybörjaren men för oss åldringar spar det de gamla benen..
43 års erfarenhet av Tönnersa Strandhanget hjälpte också till…tror jag.
Min landning gick bra på toppen , där jag bromsade ner modellen hjälpt
av full klaff.
Ska man landa just bakom kanten, ska du vara beredd på rotorturbulens.
Plötsligt under din final kan din modell snabbt rasa ner eller kastas till
inverterat läge, så man får vara med på spakarna och…du ska ha en plan B,
om det går åt pipan. Med det menar jag, om du drabbas av kraftig turbulens
vid baslinjen och måste avbryta. Då måste du ha en plan B hur och var du
ska sätta modellen.
Därför rekommenderar jag gästande piloter, att stå uppe på kanten,
flyg en l å n g final över stranden och landa lätt som en fjäder
utan att riskera din modell i den släta sanden.
Men kolla så det inte finns stockar liggande, för ni vet hur det är, finns det
en stock på stranden och du ska landa, gissa vad du flyger på ??
Både jag och Pär landade på stranden senare. Det är ganska lätt,
då du är hjälpt av skuggan av din modell att avgöra höjden, så du kan
bedöma ner dig korrekt.
Det är lätt att bedöma fel. 1973 landade jag i havet med en Graupner Cirrus.
Trots det var december, sprang jag ut som jag stod och gick och hämtade
den i vattnet. Vi vet ju, att saltvatten är elektroniks värsta fiende.
Jag fick tag i den efter ca 30 sekunder, men redan på den korta tiden hade
mottagaren hunnit lägga av. Det första man ska göra absolut så fort du kan,
om du hamnar i vatten, salt eller sött, det är att bryta strömmen till mottagaren.
Då jag kom hem såg kretskortet på mottagaren ut som en vällagrad ädelost
med mögel…Jag körde dagen efter upp till Rune Svenningsson i Gislaved,
som lagade den för mig, medan jag väntade.
Lyftet var helt ok och vi kunde flyga med släppta tyglar. Hur man flyger
med tyglarna lösa på en segelmodell ? Jo, det betyder, du kan flyga med
ganska mycket nedtrim. Alltså man behöver inte gneta, utan man kan
släppa loss modellen!
Vinden vred under tiden vi flög mot VSV, så vi hade ganska kraftig
motvind på ena benet, då vi flög söderut. På andra hållet gick det
följdriktigt mycket snabbare. Den gamla sanningen att du ska flyga nära
kanten där du har motvind och i medvinden ligga lite högre besannades
i dag på ett utmärkt sätt.
Efter ett par timmar sa vi tack och adjö till Tönnersa för denna gången,
där vi såg, att Länsstyrelsen i Halland håller på att avverka i strandskogen
ordentligt. Detta tycker vi v var på tiden, så biotopen i någon mån kan
återställas. Myndigheten ska också återställa mer sanddyner, för att
underlätta häckningen för fältpiplärkorna.
Ska bli spännande att se, om några häckande fältpiplärkor kan ses till
sommaren.
När jag körde hem efter flygningen, kändes det som ett kärt återseende
efter att jag besökt Tönnersa-hanget för första gången på 7 veckor.
När man har flugit så mycket på denna platsen, som jag gjort under åren,
är det inte utan, att man när en viss relation till platsen.
Jag hade med min GoPro, som jag videofilmade med. Dessutom min
Mobius , vilken som vanligt, satt på nosen på min Spirit.
Bilderna här på bloggen har jag klippt från videon, därav den inte
helt perfekta kvaliteten, men förvånansvärt bra.
Ombordkamerans film kan ni, som jag har gett inloggningsbehörighet,
se på mitt konto med videofilmer.
Men här kommer lite bilder och jag tog ett par bilder med
min antika gamla telefon oxå. Ni förstår säkert vilka telefonbilderna är
med sina konstiga färger.
Förresten, vill du bli medlem i The Original Ridge Riders (TORR)
kan du ansöka hos styrelsen.
Enda kravet är 40 års erfarenhet av hangflygning.
Du blir vid medlemskap automatiskt befordrad till licensierad hanggeneral
av första graden med rätt att bära The Original Ridge Riders keps.
Har du inte den erfarenhet som krävs, kan du ansöka och bli medlem som subaltern.
Jag kommenterar inte alla bilderna …för du ser ju att…
Kravla ombord och häng med !
Ensam på täppan och start vid ett 15 km långt hang….
Du förstår, det inspirerar att flyga här…eller ?
Spiriten i luften. Modell mycket närmare kameran än vad det tycks på bilden.
Piloten får dra in magen och hålla andan, då modellen svischar förbi.
I dag bar hanget upp till 50-60 meter, trots vi flög, där det är lågt.
Ser lite konstig ut i nosen..kan vara något kameraliknande…
Fördelen med att flyga här, är att man kan se ner på sin modell.
Tror ni, jag skulle vilja byta detta mot att ligga i dvala framför en tv…
Se på kroppsspråket på piloten då han topplandar…
Alla har ju sin stil…
Men ner kom Spiriten i ett stycke !
Här kommer andra hälften av The Original Ridge Riders.
…och klättrar uppför kanten…
..där han får hantlangarhjälp av den resterande medlemmen
i hangflygarsällskapet The Original Ridge Riders.
Pär har dragit igång sin Taranis Singel Stick, Lundqvist Edition 2016.
Nu ska vi se, om det funkar….,
Då kör vi, säger Pär…startar sin scratchbyggda Lunak i balsa, siden och plywood…
Där flyger den…
…with a gentle push…
Pär har också ett utpräglat kroppsspråk…känt sen 1970 då han flög sin modell på hang.
Då såg det ut, som om han drog modellen genom luften med hjälp av sändarens antenn….
Men det var ju då det. Nu är antennen för kort för sådana övningar…
Lunak cruising
Solen stod lågt och det gjorde det svårare att flyga.
En ung pojk som jag tror bor i Veinge i södra Halland.
Här ser du, hur Pär håller sin Taranis med vänsterhanden på undersidan, med handleden
håller han radion i spänn och med vänster långfinger manövrerar han klaff och trottel.
Höger hand vilar på kanten av sändaren så han får ett stabilt tag i sin single-stickspak.
Det lyser genom sidenet…
Du ser, solen står lågt. Keps rekommenderas och solglasögon.
I horisonten kan du kanske skymta Hovs Hallar i diset.
Denna profilen tar man inte fel på.
Följande bilder visar hur du ska landa på stranden.
Bilderna tagna med min antika telefon.
Men det blev ju bilder det också…
Fast färgerna är konstiga. Jag lät det bli konstiga färger, för det väcker betraktaren…
Ni ser landningen med min Spirit ?
Ännu en gång, Spirit Elite ett utomordentligt välflygande plan,
som flyger bra både i termik och på hang. Rekommenderas
både för nybörjare och för erfarna.
Landade åt söder eftersom vinden var VSV.
A Lunak is ruling the sky !
Vi som är hangflygare bosatta vid västkusten, har de sista 6 veckorna
upplevt en infernaliskt envis ostlig vind.
Allt beroende först och främst på en nordligt gående jetström, som lät
ett verkligen blockerande högtrycka ligga pall över Skandinavien.
Detta högtrycket var som stålman och som repellerade alla lågtrycken,
som kom och stack upp. Lågtrycken hade inte en chans utan stack för det
mesta söderut och levererade sitt regn över Centraleuropa.
Nu tycks högtrycket vackla och ett omslag verkar vara på gång. Vindarna går
mot väst och sydväst, vilket kan tyda på lite mer typiskt höstväder, med mer
chans för nederbörd, vilket vi behöver i Sverige i stora mängder.
Men nu, då vi är i gränsskiktet mellan två trycksystem, kan det bli mellandagar.
I tisdags var det en mellandag, då yr.no lovat NNO 2-4 m/sek på Hovs Hallar.
Jag var sen 6 veckor beredd med en modell om utifall….
Klockan 11 rapporterade vår väderstation vid Hovs Hallar NNO 4 m/sek.
Klockan 1230 stod jag på Platån med monterad flygberedd modell på marken
framför mig.
Men ingen vind på Platån….Deprimerande. Så det var bara att sätta sig på den
vanliga tuvan, som efter mycken användning nu har fått en perfekt sittform…
Klockan 1310 började det blåsa ca 2 m/sek rakt på. Jag såg, hur de torra
björklöven i träden vid kanten började röra på sig. Men där jag satt på toppen,
där var det lugnt.
Det var, vad jag trodde, men då jag reste på mig och gick två meter, så började det att
blåsa i nacken på mig….Det var alltså topprotorn, som snurrade på. Det märkliga
med topprotorn i dag, var att den var så skarpt avgränsad.
Det räckte, jag flyttade mig 1.5 m så märktes ingen rotor. Tillbaka 1.5 m så kom den
tillbaka. Jag har aldrig observerat detta förr. Det visar, att en rotor uppstår även vid
mycket svag vind.
Beviset att en topprotor finns, fick jag belagt, då jag senare flög igenom rotorn med
min modell. Den dansade runt som i en mazurka, då jag passerade igenom.
Nåväl, till slut kunde jag inte hålla mig. Jag beslöt att starta, trots att jag på toppen
inte kände någon vind alls, men jag grundade mitt beslut på, att jag kunde se,
hur det drog i löven just vid kanten. I vissheten om att det det blåste laminär havsvind,
kastade jag ut hårt. Precis vid kanten kastades modellen nästan på rygg.
Jag var lågt efter mitt nästan inverterade läge och riskerade att åka nedanför kanten ,
med en besvärlig landning nere på klapperstensstranden, som följd om jag försökte
flyga vidare. Alltså fegade jag och vinglade tillbaka in över kanten och landade helt ok.
Nästa försök skedde en halv timma senare, samtidigt som två optimistiska
skärmflygare anlände.
Då väntade jag, tills det även blåste på toppen och jag hade också traverserat bort
från rotorn. Då gick det bra och jag hade så mycket överskottsfart vid kanten, att
jag kunde hissa och kom upp i ett magnifikt lyft.
Lyftet var precis så bra, som jag trodde. Att flyga på Hovs Hallar i en gradientvind,
som är laminär efter 7 veckors hangkarantän, det är en näradöden upplevelse !
Jag njöt, som bara en sann modellflygare kan.
Skärmflygarna avvaktade, för vi såg, att vinden var på väg att ta sig. Skärmflygarna
hade kört från Nybro, respektive Kristianstad för att få hänga under trasan på
Hovs Hallar. Det är människor, som är riktiga flygare, som kör så långt under
aningen osäkra förhållande.
En av flygarna, Berndt Knothe startade på Platån efter visst besvär.
Men så fort han kom ut utanför kanten, var det, som om en hiss lyfte honom.
Han fick en mycket fin resa på det höga hanget. Hans kamrat, som jag glömt namnet på,
gick ner till Segeltorpshanget och jag hoppas, han fick flyga där.
Jag fick info från Berndt, att han hade startat nedanför parkeringen vid värdshuset
och sedan lyckats ta sig upp på Platåns höga hang. Det gläder mig, att han slutligen
fick en tur på detta fina hang och ett fint minne med sig hem till Nybro från sin flygning.
Vinden hade vridit från NNO till NNV under loppet av eftermiddagen och låg på
ca 5 m/sek stabilt.
Klockan 1710 i skenet av den nedåtgående och lågt stående solen, landade jag
bakom fortet och 150 m över Platån gled Berndt i sin skärm och jag lovar han njöt av
flygningen och utsikten.
3.5 timma fick jag i luften och massor av frisk luft , plus motionen då man går
upp och ner från Platån 2 gånger.
Hoppas det blir vind snart på detta fina flygställe !
Jag tog bilder med min GoPro och med min Mobius. Jag presenterar lite
bilder här.
Förresten en väderiakttagelse då jag åkte hem. Över Våxtorpstrakten fanns ett gigantiskt
CB-moln, med en undersida som roterade och från molnets undersida i ena kanten
utgick en stor tratt, som roterade. Tratten nådde aldrig marken, men jag har aldrig
upplevt ett sådant moln. Jag har sett många tromber, men detta kunde blivit något
mer likt en twister i Oklahoma USA.
Tyvärr var det för mörkt för att fotografera och jag befann mig på resa på E6. Synd,
för det var ett imponerande och i kvällsljuset lite hotfullt moln, som uppenbarade sig.
Är det en ny sorts jättelik färgrik svamp som växer på Hovs Hallars Platå ?
En pilot från Nybro med sin färgrika skärm balanserar i den turbulenta vinden.
Berndts kompis från Nybro, Alexander? buckles up.
Berndt flankerad av sin snygga skärm.
Mycket snöre, remmar , kameror och annat att ha koll på.
På hjälmen den nya mikrodopplerradarn för skärmflygare…
Berndt drar upp sin skärm.
Tycker ni inte det är märkligt, det går att flyg med en tygtrasa ?
Det kan vara kämpigt att få upp skärmen i turbulensen vid kanten.
Ser ni att skärmen rör sig som ett sorts levande väsen ?
Nu är den uppe och nu gäller det att sätta fart framåt…
..så man kommer upp och ut i lyftet…
…men det sket sig denna gången.
Men nu gick det bra och ögonblicket efter, flög han som i en hiss upp.
..sen var det bara att njuta av flygningen i den nedåtgående solen.
Berndt i sin puppa på Platån
Som sagt tidigare, alla blir slanka på Platån sen eftermiddag.
Den gamle är bara glad efter en dags fin flygning.
Modellpiloten och skärmflygaren.
Dags ge sig hem nu…till andra uppgifter.
…och överlåta HH till en paraglider.
Kan ni se min modell ? Bilden är ju tagen med en GoPro.
När klockan är 1715 ser det ut så här på HH.
Drömmer han om skärmflyg….
Fast nu är han ganska nöjd med att ha flugit sin modell !
Så ser en skärm ut, då man flyger supersonic…
En sista bild i kvällsljuset med Hallands Väderö längst till höger.
..till välkända marker. Det blev till Lagans mynning i Laholmsbukten.
Där jag varit många gånger, för jag genomför min motionsrunda där
nästan varje dag. Jag kan min runda nu och märker minsta förändring
i naturen längs min väg.
Även om jag har usel syn just nu. Skulle blivit opererad i första ögat i veckan,
men kirurgen sjuk..Är lovad att jag ska var klar med båda ögonen innan
1. December. Ska bli härligt.
Synen är viktig, om man är en observerande flanör eller för att inte tala om,
då man flyger en modell. Speciellt som då jag flyger högt och långt ifrån mig.
Men som sagt, snart kommer jag att se som i fornstora dar.
Synd man inte kan se ut som i fornstora dagar oxå…
Där Lagan mynnar i Laholmsbukten, platsen kallas Lagaoset, där sker
ständiga förändringar i landskapet på grund av Lagans och havsströmmens
påverkan.
Mynningen ser aldrig likadan ut vecka efter vecka.
Jag undrar hur många tusen ton sand, som Lagan och strömmarna i havet
flyttar under en vecka ?
Vi har i regel en nordgående ström, som viker in vid Hovs Hallar, följer
Laholmsbukten och svänger ut riktning Tylön. Den medför näringsrikt vatten
söderifrån och transporterar sanden som Lagan för med sig och avlagrar
längs stranden, som sedan av vindarna förs upp i dynlandskapet.
Å andra sidan, vid nordlig vind, har vi en sydgående ström, som kan sätta
med 2-3 knop närmast stranden, vilket badande ovana vid förhållandena
ibland med skräck fått erfara.
Då jag var där häromdagen, var det helt förändrat mot för en vecka sen.
Vi har haft ostlig = frånlandsvind vid Laholmsbukten i mer än en månad nu,
allt på grund av ett högtryck över Skandinavien. Högtrycket försvagades,
men har nu börjat växa till sig igen. Den mest trovärdiga vädertjänsten och
den mest ansedda i världen är yr.no har förutsagt ostliga vindar minst en
vecka till.
Ostvindar är de sämsta, då det gäller hangflyg. Vi har inga bra hang på
den vinden.
Då ska man bo i trakten av Ravlunda/Kivik.
Ostlig vind medför också för vanligt elflyg turbulens till skillnad från den
laminära gradientvinden. Gradientvinden är förenklat uttryckt, den vind,
som inte påverkas av dess friktion mot jordytan.
Nåväl, jag flanerade runt och det som slog mig var stillhet. Det hände
inte mycket, det hördes inte mycket.
Har naturen redan slagit igen inför vintern ?
Lite liv observerade jag och jag tog lite bilder under min promenad.
Tiden går fort, då man är upptagen med något, man gillar. Men efter 2.5 timma
avbröt jag, då jag hade andra uppgifter att utföra.
Alla bilderna tog jag med min Sony, som hade ett 300 mm zoomobjektiv,
vilket ju har sina begränsningar, då det gäller näraliggande objekt.
Om min dåliga syn inte hade påverkat fotograferandet, kanske att resultatet
kunde varit bättre och om inte om funnits…
Denna gamla tallen är nu död. Frid över dess minne och för en hjältemodig kamp
mot envetna vindar, som till slut pinade livet ur den. Jag har följt den i minst 20 år
och sett den blivit svagare och svagare, tills den förra året förlorade alla sina barr.
Nu stod den här under de fallande björklöven.
80 Cormoraner…de äter var och en ca 0.5 kg fisk om dagen. Vid Lagaoset finns ca 450-600 stycken.
Det blir ca 1800 kg fisk på en vecka, däri inräknat smolt man släpper ut.
Ja, jag kallar det Cormoraner, för det kallas fåglarna i Europa. Ett namn som
passar deras utseende och beteende bättre än det mesiga ” Storskarv.”
En tanker på svaj i Laholmsbukten i väntan på att anlöpa ..
Fartyget på bilden.
Här kan ni se alla fartyg som har AIS installerad vilket 99% har idag.
Tur vi har Cormoranerna som vaktar…
Denna Tjurbocken har legat och blängt här i ett par år…
att han aldrig tröttnar ?
Jovisst, det blommar än. Använd Den digitala Floran för att artbestämma.
Här brukar finnas en kraftig bäck. men som på så många ställen i
Sverige är den uttorkad på grund av exceptionell torka.
Denna individen gör inte ens så många knop som vattnet i Lagan,
utan han, ja ni ser ju att det är en hanne, försöker väl bara hålla
sina få tankar samlade och under kontroll i sin träskalle…
Lagans vatten och havsströmmen bygger och raserar.
Jag tycker att en kråka har en lika hotfull silhuett som Cormoranen har.
När jag ser en Cormoran flyga just över vattenytan…
…associerar jag av någon anledning till ett japanskt torpedplan
i Stilla havet under dess anflygning mot ett fartyg…
Den gamle gårdvaren vid Lagaoset. Om möjligt
ännu vresigare efter att ha flyttats runt mot sin vilja…
Kråkorna är predatorer med en inbyggd försiktighet.
Jag var 125 m från denna och kråkan lyfte, så fort jag tog
upp min kamera…
Strandade maneter har inbyggda lysdioder eller…
De ändrar utseende hela tiden i vågskalpet.
Speciellt om du fotograferar med blixt. Vilket jag
inte kunde då jag stod 3 m från den då jag plåtade.
Detta belätet sa, han hade besvär med en förväxt visdomstand
och han var på synnerligen dåligt humör…
Här blommar det glatt i sol
Marviol
Saltarven börjar bli lite ankommen nu
…och klorofyllen backar tillbaka.
ser ut som en lysande juvel…
12 km Västhang att flyga på om vinden är västlig.
Men nu…helt tomt.
Här nedan tre bilder från SMHI om strömmar. Läs här om du är intresserad.
Ovanstående mycket typiskt i Öresund.
Med tilltagande ålder, upplever jag, att nutiden tycks rusa förbi mig ,
i ett alltmer ökande tempo hela tiden.
Jag har märkt, andra i min ålder säger likadant och vi vet varför.
Vi får ett annat perspektiv på begreppet tid, då vi åldras. Vi ser mest
bakåt av naturliga skäl…
Vi har, tycks det, framtiden bakom oss…innan nuet har hunnit passera…
Tänk efter , hur långa tyckte vi inte, att sommarloven var, då vi var 12 år ?
Sommarlovet varade en evighet. Hur lång tid varar sommaren för oss nu,
då vi är äldre ? En blinkning tycks det !
Men allt handlar egentligen om, hur du förbrukar din tid. Det gäller
att fylla den med positiva erfarenheter och upplevelser. Det är det,
som ger oss livskvalitet. Jag kan inte sitta av mitt liv framför en tv,
eller planlöst surfa på internet, för att inte tala om att maniskt
fippla på en ifåne, väntande på något som aldrig kommer att ske.
I den ålder jag är i, kan allt ta slut på bråkdelen av en sekund. Jag har
en närstående, som drabbades av en blödning i hjärnan och är bunden
till en rullstol och behöver assistans 24 timmar om dygnet .
Så ditt liv kan förändras på en sekund från ett liv med möjligheterna
att vara fysiskt aktiv till ett passivt liv, där du är helt beroende av
andra människor för att få ditt livs basala behov tillfredsställda .
Därför vågar jag inte att chansa, utan jag försöker, så gott jag kan,
utnyttja den tid jag har kvar av mitt aktiva liv, till det som ger
mig mest utbyte.
Att inte göra något, det är min återstående tid för dyrbar ägna att sig åt !
Jag vill leva i den riktiga världen, inte i en låtsasvärld, där man hela tiden
måste tänka, “om jag …” eller “man skulle”.
Leva i en värld som ger mig upplevelser och erfarenheter, det innebär
för egen personlig del, att jag bland andra sysselsättningar får flyga med
mina modeller.
I och med att jag är 100 % segelflygare, kommer jag med nödvändighet ut
i naturen för att kunna utöva min hobby. Det tar mig till vackra och
intressanta platser.
Exempelvis Hovs Hallar. Där jag aldrig någonsin tröttnar på utsikten
från Platån. Jag ser alltid något nytt, varje gång jag är där.
Kan jag inte flyga, kan jag sitta med kikaren och iakttaga.
Det ger mig så mycket, för alla mina sinnen påverkas och då minns jag
även efter en lång tid ögonblicken, ljuden och dofterna..
Men för det mesta lyckas jag flyga med mina modeller, även om
förhållandena är marginella. Efter 44 års modellflygande på
Hovs Hallar, påstår jag, att jag känner platsen och kan avgöra,
om det är flygbart eller inte.
2016 innebar många fina flygningar på HH. För den delen på flera andra
ställen också, för sällan har jag flugit så mycket, som jag gjort senaste året.
Jag tröttnar aldrig på att flyga !
För min personliga del har det oväntade, nästan blivit det väntade…
Det tycks alltid hända mig något, jag inte kunnat förutse, då jag är
ute för att flyga med mina modeller..
Det är det oväntade, som ger krydda i min tillvaro.
Det jag inte hade kunnat förutse, men som ändå hände.
Här kommer lite bilder på mig och Pär, då vi varit ute med våra modeller.
Vi flyger våra modeller, vi sitter inte på en bänk och pratar om det !
Det är därför, vi är så ungdomliga och öppna i våra sinnen !
Det är med dina sinnen som med din ytterdörr…låser du din dörr släpper
du inte in någon eller något…du kommer att få vänta förgäves på besök.
Är dörren till dina sinnen stängd, då har du heller inget att minnas…
Buckle up and join our ride !
Den kommersiella flygtrafiken ritar sina mönster,
som skriften från en spretig stålpenna på ett foliopapper 1922.
Varmfronten kommer lite hotfullt glidande in.
En i sinnet ung pilot…förväntansfull…
Pär Lundqvist i olika startpositioner…
Avslappnad start med en Lunak.
En pojk på väg med bestämda steg…
…mot pilotplatsen.
..ni ser, inte mycket vind…
…men det räcker för att flyga en Spirit…
…för den kräver inte mycket lyft, då den är lätt och välflygande.
Landning med halv klaff framför fötterna på kanten.
de va de !
Ibland under sommartid kommer sjöbrisen vid 12-13-tiden och
då kommer hård vind plötsligt, vilket du kan se på havet.
Pär har just landat i en Odonbuske på Platån.
Min numera utrangerade Spirit Elite.
Närkontakt av II:a graden.
Min Banana på Tönnershanget vid havet. En snabb modell som Pär nu flyger.
Aningen spröd, tål inga dåliga landningar. Jag hade önskat, den skulle funnits
i en 2.5 m version också.
Bild över fortet med Goprokameran.
Google-Earth bild på samma klippor….
min avsikt med bilderna kan ni säkert dra själva.
Pär flyger så det ryker…eller är Bananan ångdriven…
En jaktlabrador ? beundrar Pärs Lunak…
“Nu är Lunakarna mogna”, säger Pär och plockar en.
En besökande hangpilots modell på Platån HH.
Ut i naturen hangburen !
Förresten, när är en modell stor nog att kallas “storseglare” ?
jag vet inte, för allt är ju relativt eller… Har jag en 5 m modell och du
kommer med en modell med 10 m spännvidd, är min då en storseglare ?
Eller blir min en “Lillseglare” i jämförelsen…spelar ingen roll, för
huvudsaken modellerna flyger bra.
Allvarligt talat, så vet jag inte, då en segelmodell går från “Seglare” till
“Storseglare”. Fast jag vet, vad en storseglare på havet är.
Robin Knox-Johnston är en storseglare, som varande den förste att
singlehanded runda alla kapen. Ja, han heter nu egentligen Sir Robin ,
eftersom han fick titeln sig förlänad av ER II.
Stora segelmodeller tycker jag utstrålar en inbyggd “mäktighet” genom
sitt sätt att röra sig i luften. En stor modell har ett mera skalalikt rörelsesätt,
om du jämför med en liten modell. Det är fysikens lagar…
En modell med 1.5 m spännvidd beter sig med nödvändighet nervösare
och livligare i luften, med tanke på hur turbulensen påverkar modellen.
En storseglare skrider mera fram i lufthavet.
Jag ser inte ner på små modeller, men de kräver sin man, för att kunna
flygas skalenligt.
På Ålleberg brukar man ha ett IGG-möte varje år, i regel kombinerat med
motorbyggarnas träff.
Det är alltid en högtidsstund att få komma dit och gå omkring och suga åt
sig alla intrycken och sukta och drömma efter modeller man ser…
En riktigt stor storseglare är dyr. Jag talade med en en pilot, vad en
storseglare med 8 m spännvidd kostade inklusive allt, radio, telemetri,
servo och annat…. ca 100000 kr…
Gränsen uppåt kan man inte definiera, för det finns ingen gräns.
Fast att flyga en segelmodell för 100000 kr kräver en del. Jag tänker på
en sådan sak som radion. Den måste vara 100% pålitlig. Jag skrev radion,
men borde kanske skrivit de elektroniska kommunikationssystemen,
eftersom allt idag är integrerat till en enhet.
De som flyger stora och dyra modeller verkar vara mera känsliga för trender
inom rc än vad söndagsflygarna är. De är villigare att byta rc-anläggning.
Ja, bara en lite reflexion från min sida…
Detta har jag sett, då jag besöker meetings i Tyskland varje år och
märker trenderna. Trenden har varit tilltagande sen 2.4 gHz kom på
marknaden.
Förr i tiden körde de flesta tyskar med Graupner MC-24 Gold Edition då
frekvensen var 35 mHz. Man körde med samma invanda grejor år efter år.
Det var stabilt och fungerade. Själv flög jag Futaba på 35 mHz i nästan 30 år
utan ett enda problem. Sändaren , Guld-Futaban, var den sändare, som
hade den absolut bästa spakmekanik, jag upplevt.
På 2.4 gHz har man använt mycket Futaba, Multiplex och de nya Graupner
för 2.4 gHz.
Stabilt är det minsta man kan säga om 2.4 gHz. Med det menar jag, att
sättet att överföra info mellan enheterna i rc-systemet ändras titt och tätt.
Det medför att delarna från de “gamla” systemen inte är kompatibla med
de nya. I dag måste man ha samma fabrikat på alla delarna, annars funkar
det inte. Bra för fabrikanten, för han kommer att tvinga konsumenten att
hålla sig till hans fabrikat, men dyrt för konsumenten. Det kostar pengar
att uppdatera sig i dag, om du ska köpa 10-15 rx..
På så sätt var det lättare förr.
Sista året var den starkaste trenden, att många piloter i Tarp,
hade gått över till och använde Yeti rc-anläggningar med tillbehör..
Jag undrar varför och vad blir det nästa år?
Taranis ? Eller bara för att Taranis kan lika mycket, eller mer än de “fina”
märkena till 1/5 av priset, så kan det ju helt enkelt, inte var nåt att ha eller ?
Tänk om vi haft kvar 35 mHz fast med 2.4 ghz möjligheter ? Det tror jag,
hade varit smaskens. 35 mHz har för modellflygare definitivt bättre
vågutbredning.
Nåväl, var och en styr, med det han själv vill. Jag har aldrig haft
någon storseglare, utan det största jag har nu , är ett par 4 m lättseglare.
Fast jag flyger lika gärna med min trogna Blue Phoenix. Den sviker mig
aldrig och har utomordentliga kvaliteter i en sällsynt lyckad kombination.
För mig spelar det ingen roll, vad jag flyger, eller hur det ser ut,
bara det flyger bra !
Det är funktionen, som är viktigast för mig. Sen må det vara stort
eller smått.
Jo, en storseglare har ytterligare en fördel …den syns bra i skyn !
Sista året har jag haft problem med min syn, svårt att fokusera,
ljuskänslig osv och det visade sig, att jag har grå starr.
Ska opereras på inom en vecka från nu. Sen kan jag flyga Blue Phoenix
på 800 m höjd utan problem…!
Lite bilder på fina segelmodeller från Ålleberg, och IGG-meetinget
där samt från Tarp i Tyskland.
Hoppa in i baksits, knäpp fastbindningsremmarna, ta på kepsen
och häng med !
Duo Discus från Schempp-Hirth,
En ASK -21 från Schleicher.
IGG Ålleberg
Bogsering förbereds.
Turnaroundtiden för bogserkärrorna var mycket kort.
Wilga, polsk stol-kärra, perfekt för bogsering.
Jamen, storseglare är ståtliga !
ASK-21 in för en perfekt sättning.
Duo Discus
När jag såg bokstäverna på fenan, “zu“, startade det omedelbart
den avdelningen i min hjärna, som har hand om de prepositioner, vilka
på tyska styr dativ. Jo jag kommer ihåg alla, trots jag lärde det för 60 år sen.
Två bokstäver hämtar, nästan utan att jag kan värja mig, fram hela listan med
prepositioner. Precis som en betingad reflex. Jag kände mig som en av Pavlovs
hundar efteråt, då min hjärna tyst hade rabblat upp propositionerna.
Jo, man kunde lära ut redan 1955.
Hangaren som IGG disponerar under sin träff.
Till vänster hangaren där motorbyggarna håller till.
Mekaniken för en infällbar elmotor på en segelmodell.
Start.
Tänk vad elen gjort det mesta enkelt .
Take-off
Motorn på väg in i kroppen.
För att vi ska komma ner på marken igen…en friflygande OT-modell,
där kroppen är utskuren ur ett solitt stycke lind ! Mästerverket utfört
av Markku Tähkäpää, en virtuos modellbyggare !
En av de i Tarp som bygger, så det blir som ett konstverk !
En Reiher III…byggd i balsa, plywood och furu.
Klädd med siden.
…som här bogseras upp..
..och den flög mycket bra, det jag kunde bedöma från marken..
En Fox lägger sin rökspår.
Utsikten mot Falköping/ Mösseberg från Västhanget.
Den här bilden blir svår att upprepa, ty platsen jag fotograferade från,
startbryggan, den är riven och uppeldad…
En av mina Blå Fenixar…i färdigställning
en dag på Platån, då det var 0.5 m/sek vind.
Men det gick att flyga i alla fall, bara man tog motorn
till hjälp i starten, så jag kom upp 10 m över kanten.
Blue Phoenix svävar över fä och hav…
HippieKristoffer flyger glad i hågen…en mycket duktig skärmflygare,
som flyger sin skärm, som vore det en lek.Men det ligger mycket erfarenhet
och kunskap bakom hans avslappnade sätt att behärska sin skärm.
En vacker Spallinger S-18 II i termiken över Ålleberg.
…eller ska vi säga ett typiskt segelplan från mitten av 30-talet…
Hur som helst så är planet vackert !
Jag tror denna Bergfalke II var till salu.
Ångrar jag inte köpte den :=(
Som ett pilvingat jaktflygplan…hussvalan.
Jag såg, det blåste NNO på vår vindmätare och tog en chans och åkte till Hovs Hallar.
Ett Hovs Hallar som var nästan helt avfolkat på turister nu.
Jag strävade utan modell upp till platåns högsta punkt och kollade vinden.
Den låg nästan rakt på ! Dessutom en mycket kraftig topprotor, som manifesterade
sig genom att det blåste i nacken, då jag stod på toppen och skådade mot havet och horisonten.
Förväntat var ju NNO…men som vi av erfarenhet vet, hanget vrider upp vinden.
Ute på Laholmsbukten blåste det NO, men ca 200 m från land var vinden vriden till nord
vilket man lätt kunde se, på vågornas sätt att bryta.
Jaha, promenad ner till parkeringen, hämtning av grejorna och sen montering av min
Spirit och fastsättning av nästan 500 gram bly i tyngdpunkten. Bra motion att gå upp
och ner till Platån ett par gånger !
I dag var vinden var stark, den toppade ca 6-10 m/sek i byarna.
Start till höger i dag på grund av vinden och rotorn. Startar jag rakt fram på hanget,
kommer modellen att flyga som ett rö för vinden i kantrotorn, alltså inte bara
topprotor, utan vi har också en mycket stark kantrotor som snurra på. Därför går
jag till höger, där rotorn är svag. Hur jag vet, den är svag ? 44 års erfarenhet av
hangflyg på Platån…
Start med min trogna, får jag säga , Spirit Elite som flög hiss rakt upp. Lyftet starkt
och en kant som var mycket turbulent.
Min Spirit, som är en termikmodell, pinnade på bra vid kanten. Jag borde tagit med
min Arrow eller någon annan av F3F kärrorna, men det får bli nästa gång.
Nu var det bara 8 grader varmt och mycket vind, så mer än en timma i luften blev det inte.
Istället gick jag runt med min kamera och tog lite bilder på naturens brinnande höstfärger
och försenade eller återupptagna blomning. Inga bilder på modell eller från modellen,
för det har jag publicerat så många redan.
Men som sagt lite natur, sjöfartsfakta och bilder av modellflyghistoriskt värde blev det.
Häng med på mitt strövtåg.
Utblommade åkertistlar
Sticker upp som gulbruna små solar
Här brukar mynna en källa med drickbart vatten, som utnyttjades
av både folk och fä. Jag har aldrig under de 44 år jag flugit här sett,
att den varit uttorkad, som den är just nu.
Som jag sagt tidigare…en dag utan en fri horisont…en omöjlighet för mig !
Odonbuske med bär. Lägg en näve bär i en flaska vodka,
vänta 30 dagar, sila härligheten, häll upp och upplev hur din mun snörper ihop
till storleken av ett skrynkligt russin, som efter en bäsk värd namnet eller
efter då du druckit ur ett bläckhorn! Du blir garanterat klarvaken !
Historisk hangkulle som vetter mot väst/sydväst.
Till höger på bilden där det finns en ensam buske…
…alltså här, skedde troligtvis den första starten med en radiostyrd segelmodell för hangflygning i Sverige.
Just här flög Pär Lundqvist och Kurt Lennå sina segelkärror 1969 !
Varför man inte flög på stora Platån…man vågade nog inte testa
över havet första gången…hade man misslyckats, fanns det över
havet ingen återvändo. Synd man inte hade digitala kameror vid tillfället !
Ett par sjömil från Halmstad Angöringsboj ligger en Bulk Carrier på svaj i väntan på anlöp.
Att “Angöra en destination” är att nå orten, eller komma till angöringsbojen för hamnen i väntan på anlöp.
eller som det står i de gamla anvisningarna: “Att gå in så pass nära mot land, att man bestämma sin position”.
” Att anlöpa”, är att gå till anvisad kajplatsen för att utföra det man skall. Det heter på engelska “To berth”.
Fartyget på bilden har alltså angjort Halmstad (Halmstad Buoy) i väntan på att kunna anlöpa.
Halmstad från Hovs Hallars Platå. 25 km.
På moderna fartyg har man inga lucksegel, som var en duk, man kunde
spänna över de öppna lastrumsluckorna för att exempelvis kunna vädra, utan att
man behövde lucka av rummet. I stället kör man, som på detta fartyg, upp
patentluckorna från McGregor , så de ser ut som spetsiga tak.
Lastrummen förr i tiden hade presenningstäckta träluckor, som vilade på
skärstockar av stål. Skärstockarna vilade i spår vid luckekanten och kunde
dras eller köras med hjälpa av en rullförsedd lyftandordning åt sidan,
då man skulle lasta eller lossa eller för att kunna vädra. Presenningen fästes
med skalkningsjärn under luckekarmen och säkrades med hjälp av luckkilar
av trä eller hårdgummi..Luckan var alltså då skalkad.
Det tog ju lite tid att lucka av ett sådant lastrum, därför hade man lucksegel,
om man hade vattenkänslig last, så att om det blev regn, kunde man enkelt
dra över luckseglet. Eller om man ville vädra rummet.
Lucksegel kunde manövreras med ombordkranar, vinschförsedda bommar
eller genom att luckseglet var spänt med en wire upphängd mellan exempelvis
masten på backen och förkanten av poopen.
Att man ligger på svaj med ett ankare i stäven i väntan på att få anlöpa,
är ett sätt att spara pengar, då kajavgiften för ett såpass stort fartyg är hög.
Fartyget ska in och lasta bilskrotfragment från Stena Recycling .
Fartyget Essex Straits deplacement ca 57000 ton DWT.
Dead Weight är lastens maximala vikt + bränsle, besättning och provisions.
Alltså räknar man inte med fartygets vikt.
Tistlarna blommar om efter en skvätt regn.
Den usla eftersommaren gjorde att björnbären inte mognade.
De mogna bär jag hittade var mycket söta, med en aning jäst smak.
Spetsen på Hallands Väderö . Horisonten dallrar i varm luft.
Åt sydväst från Platån.
Jag tröttnar aldrig på utsikten från Hovs Hallar…
det är avgjort mera givande att se denna vy än att ligga
i dvala framför en tv !
Redan klockan 8 i söndags 2. Oktober var vi ute i svampskogen,
på sådana ställen , som jag påstod var säkra kort…
Inte var det säkert ! Det var knalt. Troligtvis var markerna redan
dammsugna av andra plockare, som har mer ambition, än vad
vi (jag) har…
Resultatet blev 13 Karl Johan…och… man får vara glad åt det lilla,
som flickan sa, då hon hoppade kråka i sparrisåkern…
Så jag gjorde det enda vettiga i det fina vädret. Jag packade bilen med
modellflygmaskinen och åkte och flög termik.
Dagen var en typisk höstdag med nästan heltäckande molntäcke. Dock
tittade solen fram då och då, tillräckligt mycket för att få fart på termiken.
Vilket inte minst de flera hundra ormvråkar utnyttjade, som passerade
mitt flygställe.
Fast det var jobbigt för fåglarna. Det var ostlig vind och varje
termikvarv drev fåglarna ut mot kusten. Så det blev att kurva upp sig
för att sen glida åt sydost för att kompensera avdriften. Molnbasen låg
relativt högt ca 1100 m, vilket fåglarna utnyttjade.
Jag såg också på avstånd flyttande tranor. Fast de hördes mera än de sågs.
Deras grova röster hörs halvmilalångt.
Min modell, gissa vilken, HyperAvan var nylagad efter landningen i
grantopparna i tisdags.
Den flög i alla fall lika bra som förut, vilket är det viktiga.
Första start 1000 och sen flög jag med en paus till kl 1400.
I pausen försökte jag fotografera några av alla flyttfåglarna, som drog
förbi i tusental. Mesar och finkar. Men det är inte lätt.
Naturen håller på att hänga av sina gröna kläder nu. Den tar på sig
mera explosiva färger, vilket lyfter upp sinnet på den, som har lyckan
att kunna vistas ute i naturen.
Hösten är en härlig tid !
Termiken var inte stark, men över 150 m var den utbredd. Det steg
med 0.5 – 1.0 m/sek.
Det räcker för mig. Jag har inte bråttom, där jag sitter och njuter i Biltemastolen !
Nåväl, lite bilder som vanligt…hoppas ni orkar med det…
Klart att starta
Nya överrockar på träden nu…
Nyreparerad vingspets och nylackad kropp !
Vingspetsen här var i konfettibitar efter att modellen fallit ner från den höga granen.
Det enda som var helt i spetsen, tursamt nog, var kolfiberstripsen och kolfiberbalken.
Naturen har tagit ny sats och Baldersbrån kör igång en ny blomning.
Björkdungen brinner med gula lågor
Eklöv som lagt sig tillrätta
Denna bilden var marig att ta med ett 300 mm zoomobjektiv utan stöd.
Eftersom jag ville ha fokus på daggdropparna som fastnat i håren…men det blev sådär.
När jag ser detta, tänker jag på detta projektet. Se gärna på denna videon,
som är intressant. Tänk vilket bättre liv människorna där fick , tack vare en
ingenjör i USA som fick en ide…
Varje “stav” här blir en blomma så småningom
Jag tycker bilden har en aning om kommande kallare tider…
till och med stenarna såg ut att stå och småhuttra.
…fast insekterna…
…har fullt upp.
Som sagt bilden tagen med ett 300 mm zoom på två m avstånd.
Svårt att hålla stilla. Blomman 20 mm stor.
Flera hundra vråkar passerade…
…på sin resa söderut…
Bilderna tog jag på 175m håll.
Utsikten mot Hallandsåsen antyder höst.
Vindkraftverken syns bra. De har vandaliserat kustlandskapet i Laholms kommun.
Dessa förbiflygande småfåglar är svåra att plåta.
Det passerade tusentals av olika arter.
Hej sa han, jag har inte tid att stanna och prata !
Japp, dagens första start av två !
Ni ser jag har ganska liten propeller på modellen…
…det är för motorn är liten. Min HyperAva är en segelmodell, inte en motorkärra !
Intrimning…fast det behövs inte på denna väl flygande modell !
Final – full aerodynamisk broms…
…snart…
Perfekt
Självklart är jag nöjd !
3 timmar i termik i dag !
En hängiven modell – FLYGANDE pensionär :=)
Blåklockan pinglar ajö, ajö till oss och sommaren.
Att ha en fint hang, som täcker den vanligaste vindriktningen, är ju
på sitt sätt en lycka. I alla fall om man är en aktiv modellflygare.
Vilket jag är.
Jag har skrivit om Tönnershanget, 20 km långt, flera gånger och lagt
upp troligtvis 400 bilder, men jag vill bara framhålla , att det blir bättre
och bättre.
Efter hårda vindar med högt vattenstånd har dynkanten eroderats och
skapat en nästan vertikal kant. Nu efter ungefär ett år, har den vertikala
kanten eroderats till en ca 35 gradig lutning. Vad som också bidragit till
omformningen, är vindens arbete med att transportera sanden från havet
upp mot kanten. Sandflykten är som ett Paternosterverk.
Häromdagen, mellan alla andra aktiviteter och jag säger bara, tro inte du
har lite att göra som pensionär för mina dagar räcker inte till, var jag ute
på en fotosejour och såg att vinden var väst. Så vad var bättre, än att ta en
modell och åka till ovan beskrivna hang…
Eftersom vinden var ca 3-4 m/sek tog jag en lätt modell med mig.
Före jag åkte fäste jag streamers på framkanten på Spiriten för att kunna
filma strömningen över vingen under olika anfallsvinklar.
Det var perfekta förhållanden vid stranden vad gäller vindstyrkan, men
det blåste ca 15 grader från Norr…Vilket inte är ett problem, då hanget
vrider upp vinden just vid kanten och det är där jag flyger.
Jag märkte omedelbart att min Spirit var baktung. Dels på grund av
kamera och hållare och framför allt beroende på att jag glömt lägga i
en blyvikt på 45 gram i nosen efter att jag lött om acken…
Den felaktiga tyngdpunkten gjorde att modellen naturligtvis blev
mycket snabbare i rörelsen då den vek sig efter en överstegring.
Förutom att den blev orolig och ville pitcha upp/ner.
Men jag höll ut i 20 minuter och det blev en film. Som jag sade i mitt
inlägg med min HyperAva är min film inte ett akademiskt arbete,
utan ett litet försök till förevisning hur det ser ut genom ett
empiriskt försök.
Efter filmning av strömningen över en profil, flyttade jag kameran
till nosen för att filma och ge lite tips, hur man flyger nära kanten vid
sned anblåsning på ett lågt kusthang.
Att flyga på ett lågt kusthang och ligga på så hårt man kan, oavsett
modell, är befrämjande för adrenalinproduktionen ! Det är en mycket
spännande upplevelse generellt sett, eftersom du flyger med till synes
små marginaler.
Du belastar din modell i svängarna max och du flyger en halv meter
mellan din vingspets och kanten.
Dessutom icke att förglömma , är det faktum, att du har din modell
nära dig.
Du passserar dig själv på kanske en meters avstånd, varför även en
modell, som inte tillhör klassen F3F skapar spänning.
Hur man flyger, försöker jag förklara på den hastigt moviemakade
filmen.
Jag har personligen någon erfarenhet av hangflyg, då jag kontinuerligt
sen 1972 år flyger hang. Så ni får lita på mina råd.
Det blev lite om brädsegling med drake också. Heter det så ?
Kolla mina filmer längst ner på sidan och flyg med !
Bilden tagen från vågbrytaren Halmstad. Landtungan till vänster Torekov. Avstånd 25 km.
De böljande bergen i bakgrunden är Kullaberg på andra sidan Skälderviken. Avstånd 40 km.
Hanget vid Tönnersa Strand där jag flyger.
Allt sett från Halmstad vågbrytare.
Del av hanget och Lagoset. (Ån Lagans mynning) till höger).
Här kommer en ocklusionsfront glidande.
Hovs Hallar och en drake sett från Lagaoset.
Man höll tydligen på med en skolverksamhet med brädseglare.
Mannen som gör som lopporna…lever på hoppet.
Hur överlever dessa örter och hur kan de producera sådan blomning i slutet av September ?
Jag vet inte, vad de heter just nu, men jag ska kolla i floran och återkommer.
Ooooo! säger detta strandmonster då han blir överspolad…
De relativt okända Lagaosgirafferna vid stranden.
…de ser lite fnasiga ut eller ?
Snyggt färgval på seglen
Nu blommar det…
…eller ?
Videosnuttar om hangflyg nedan
Strömning över en Spirit Elitevinge
Hangflyg med lite tips
Jag har ägt 3 Arrows, eller som den heter hos Valenta, Fredy.
Det första som attraherade mig, var modellens utseende. Den såg ut att
kunna flyga bra ! Sen var den lackerad snitsigt, vilket skapade en känsla
av Vitesse, som vi säger på franska…
Så jag köpte två stycken på en gång och efter en månad ytterligare en.
Spännvidd 155 cm, profil en Rg 14, V-stabbe och helbakad
kropp och bärytor. Vikt knappt 1000 gram.
Gissa om jag var sugen att provflyga…som skedde vid Tönnersa Strand
söder Halmstad vid Laholmsbukten.
Starten förstod jag kunde bli knepig, då modellen är kompakt. Jag menar
kasta iväg och få ner handen till sändaren snabbt nog för att fånga modellen
…kan vara knepigt.
Ok, det gick, flög några vändor för att kolla trim, inget behövde ändras.
Av princip flyger jag alltid med kopplat skevroder och sidoroder på hang.
Men jag har programmerat, så jag har full frihet med sidorodret ändå,
för att kunna vrida modellen om sidvindskomposanten är för stark vid
kanten.
Efter ett par rundor kunde jag inte hålla mig utan ökade trycket. Vinden
var väst 5-6 m/sek, vilket är perfekt vind. Om den är snabb ? Det är bara
förnamnet. Den var en dröm att flyga med sin acceleration ut ur svängarna !
Men det är inget man flyger avslappnat med.
Man måste flyga absolut hela tiden och vara observant.
Svängarna fungerade inte 100 % med min mixning, så efter landning på
stranden minskade jag inmixningen av sidoroder till skeven. Därefter ny
flygning och nu svängde den, som jag ville.
Både skevroder och höjdroder har jag, som på den enda modelltyp jag
använder det på, differentierat utslagen kraftigt. Detta för att modellen
är mycket känslig på speciellt skevroderna och jag vill ha en effektiv
flygning på kanten utan att flaxa, eftersom det kostar hastighet/energi.
Jag kan tänka mig, att förhållandena vid provflygningen var optimala för
min Arrow.
Vid senare flygningar på Platån på Hovs Hallar eller i Ystad på Hammar
eller Sinushanget märkte jag, att den tjänade inte så mycket hastighet vid
kraftig vind. Bäst vind på stort hang är 6 m/sek, då piper maskinen på.
Jag göt blyballast till modellen, 300, 500 och 650 gram att läggas i tyngdpunkten
i kroppen. Min ballast vill jag ha centrerad så mycket det går, för att bevara
agiliteten hos modellen.
Problemet med en snabbare modell där jag flyger, är landningen.
På Hovs Hallar är det svårt att komma ner bland stenar och buskar.
Jag har ingen klaff på modellen, utan jag fäller upp skevroderna som en
halv kråkbroms för att öka motståndet och minska lyftkraften.
Jag har sålt en modell, men har de andra två kvar.
Här nedan kommer två gamla filmer, så ni kan kolla modellen.
Köp en Arrow och kittla nerverna !
Mina två kärror. Den till vänster lite ärrig efter trogen och
mycken tjänst. Ni ser den är omlackerad både kropp och vinge.
En bild från 2012 efter ett mindre haveri. Kroppen av bakom vingen.
Lagades med kolfiber och epoxiplast.
Videon nedan är från Segeltorpshanget vid Hovs Hallar. 30 m högt.
Jag flyger en illa trimmad Arrow och Pär en Banana.
Välkommen käre besökare vem du än är !
Det vackra vädret med solsken och en högtrycksrygg som växt in, gav
förutsättningar för sjöbris och det fick mig till Segeltorp vid Hovs Hallar
för ett par timmars flygning. 3 m/sek, laminär vind och solsken.
Begär jag mer ?
Nä, det var en perfekt fredagseftermiddag bland nyfikna turister.
Jag filmade lite. Finns längst ner på sidan.
Lördagen bjöd på fina Cu-moln, som lovade termik. Vi åkte
till Tjärby och jag fick 2.5 timma i luften med min kärra.
Att få sitta i min flygstol i skuggan med Avan på betryggande höjd
…det bästa jag vet… nästan.
Pär flög med sin Odenman, antagligen för han ville testa sin
nymodifierade Tarananis. Ja, till och med jag kunde flyga hans
modell med singel stick konfigurationen.
Det var mycket regelbunden termik. Termiken släppte framför hanget
med regelbundna intervall. Då vinden lade av på hanget, visste vi,
att en termikblåsa bygges upp och att vi kunde förvänta möjligheter
till att kurva upp oss. Pärs lätta friflygmodell visade, hur effektivt
den kunde ta termiken och få höjd.
Nåväl, jag började flyga kl 1000 och dagens sista landning skedde
ganska prick kl 1500.
Sen åkte jag hem nöjd med flygning och vacker natur. Samt, att jag
varit förskonad från termikflygarens fiende nummer ett: Sjöbrisen.
Innan jag drog hem tog jag lite bilder.
Undrar, om de som reste stenen för mer än 1000 år sen
såg samma bistra ansikte som min kamera ?
Naturen tog ny sats. Blomman ca 8 mm stor.
Här har två av stenarna svimmat av i sommarvärmen…
Viggarna njuter i sjön.
Som sagt, fortfarande ymnig blomning…
Gulmåra
Blicken påminner mig om den, min lärarinna
i småskolan bestod oss med för 65 år sen…
De senaste dagarnas väder har medfört, att varm luft från Afrika
har strömmat upp mot Skandinavien, vilken då tar upp
fuktighet från havet, som kondenseras på mark och växter…
…en utblommad växt får sina flygfärdiga frö
dekorerade med vattendroppar glittrande som diamanter…
…även markkrypande örter blir överdragna med fukt, så det ser ut som frost…
Det förstår man, varför det heter Stolt Fjällskivling,
rak i ryggen som en tennsoldat …
Min favorithimmel, såsom varande termikflygare, i lördags.
Bland andra artefakter, en avvaktande modellflygare…
Rodret dikt babord !
…och flytten pågår för fullt…
Gladan, en inte alltför duktig flygare.
Lätt att kurva ifrån i en blåsa. Dessutom enkel
att locka till piggybacking, även om man ligger
och kurvar i sjunk !
Piggybacking kan man översätta till svenska med uttrycket: Åka snålskjuts.
Egentligen att rida på någons rygg. Att Piggybacka i termik är att utnyttja någon
annans förmåga att finna termik.
För att citera författarens ord i Radioflygboken 1973:
“Lågflygning på hang, en spännande upplevelse !”
Den första riktiga handboken om RC-flyg. Första upplaga 1973.
Med hjälp av min övermänskligt långa selfie-stång i kevlar och kolfiber
lyckades jag ta ovan- och nedanstående bild…
I onsdags var det indiansommar.
Får man fortfarande säga det i den politiska korrekthetens förlovade land ?
Ja, det bestämmer jag själv på min blogg. Men hursomhelst var det
ett fint sommarväder med temperatur upp till 25 grader. I skyn seglade
sakta Cu förbi, ungefär med täckningen 5/8. Vinden var mycket svag
och det var termikläge…igen.
Så jag åkte och flög. Fick 2.5 timma i luften tillsammans med flyttande
ormvråkar. Luften var disig, vilket inte är konstigt, då varm afrikaluft
kolliderar med relativt kallare luft hos oss. Jag startade vid 14-tiden
och landade nöjd kl 17 framför fötterna.
Men enligt Murphys Lag, låg det en bit av en trädgren, just där jag satte
modellen…så sidorodret lossade från sitt fäste.
Inga problem, jag har lagat och passade på att strippa klädseln på
sidorodret, eftersom den var aningen raddig. Så nu är det i skick som
nytt eller till och med bättre.
Hemfärden gick via Öringe- Stjärnarp, där jag såg en flock tranor
komma sträckande och landade för att vila över natten. Antalet var ca 50.
Då jag flög min modell, hade jag sett två formationer tranor komma
flygande och kurva termik på sin resa mot södern.
En trana är ju i princip 2 vingar, en lång hals och två långa ben…
Den är inte uppbyggd, att till exempel som en gås aktivt muskla sig
fram genom luften genom ren power.
Nej, en trana besitter inte de muskler, som krävs för detta sätt att
transportera sig under sina flyttningar. En trana måste i likhet med
storkar utnyttja de vertikala luftströmmarna, även kallade termik,
för att vinna höjd.
Tranan är en utmärkt termikflygare och att se 100 tranor ta en blåsa
och kurva upp sig under ivrigt diskuterande, är en upplevelse.
Tranor är utrustade med mycket kraftig och trumpetande röst och du
kan hör de på kilometerlångt avstånd, då de högljutt diskuterar ditt
och datt.
Jag stannade bilen och tog lite bilder på de vackra fåglarna. Det fanns
både vuxna och årsungar i flocken med sina föräldrar, vilket du ser
på mina bilder.
Tranan har ett för oss svenskar märkligt latinskt namn, Grus Grus…
men grus betyder helt enkelt trana.
Fåglarna häckar i Skandinavien och det inkluderar även platser i Halland.
På vintern migrerar tranorna till Spanien, Portugal, Östafrika, Indien och
Pakistan.
Så det är en rejäl flygtur. Vill du se mycket tranor åk till Turkiet vid
Bosporen, då det är flyttider.
Trana heter Crane på engelska och Kranich på tyska.
Kranich är en känd segelflygkonstruktion från 30-talet i Tyskland avsedd
för dk-skolning.
OK, här kommer tranbilder, som är tagna på 200 m avstånd i skymningsljus !
En vuxen trana med sina ätteläggar.
Proviantering på en nytröskad åker.
Vuxna fåglar
Framåt marsch !
Har ni sett, de går i takt…nästan ?
En glada slog sin lovar i luften ovanför tranorna och orsakade lite oro.
Tranorna är gracila fåglar i luften och välanpassade.
Också en trana. En DFS Kranich från 30-talet på Ållebergs Veteransegelflygdag.
Fundera över hur naturen och evolutionen har kunnat utforma
vingspetsarna med de yttre vingpennorna, vilka alla har olika
anfallsvinklar på tranan , allt för att minska det inducerade motståndet…
Klart vi var ute och tog oss en sväng i måndags.
Därför, vi tröttnar aldrig på att flyga våra modeller !
Ostliga-NO vindar indikerade lyft på ett hang vid en liten
sjö öster om Veinge. Inget superhang, men vill du öka din
flygskicklighet, är det utmärkt.
Här kan man inte tala om laminära vindar, utan om synnerligen
rikligt förekommande turbulens. Eftersom vinden kommer
över land, där det finns mycket hinder, blir vinden störd och
full med virvlar av olika storlek och styrka.
Men om du flyger din modell under turbulenta förhållanden,
sätts din förmåga på prov. Dels att kontrollera din modell
och dels hålla dig uppe på ett litet hang.
Du förstår säkert, att ett litet hang och en motor som hackar,
alltså den turbulenta vinden, det kräver en del, för att du ska
kunna bli en södra Hallands Ikarus.
Vinden var ca 3-4 m/sek alltså inget överväldigande och hangets
förmåga att skapa lyft, stördes av termikblåsor i lovart.
Men dessa förhållande har ju aldrig avskräckt vare sig Pär L
eller mig, då det gäller modellflyg.
Vi menar, varför måste allt vara enkelt ? Då skulle jag ju lika
gärna stått på en åker och flugit min elseglare upp och ner som
en motorkärra…
Men jag och Pär vi är termikflygare !
Pär flög sin lätta modell “Odenman”, som ursprungligen
är en friflygande modell, konstruerad ca 1950 av Ragnar Odenman.
Fast han var nog mest intresserad i dag av att testa sin nya nyss
ombyggda radio.
Taranis Single Stick – Lundqvist Edition .
Ganska imponerande namn…det finns bild på den längre ner
på denna posten. Den funkade ok och pratade nästan hela tiden…
Jag kuskade runt med min kompis Avan. Den gör vad jag vill
och protesterar aldrig. Termiken var på höjd kraftig, men jag steg
inte högre än 400 m, då jag har problem med synen. Inget stort
problem, grå starr och jag ska få det fixat inom en månad. Nya
linser i ögonen. Sen så….
Om vi flyger på ett inlandshang, är det en omväxling till den
vanliga hangflygningen som vid exempelvis Hovs Hallar eller Ystad.
Det krävs lite mer, men utmaningar ska ses som en chans till
någon ny upplevelse, inte som ett oöverstigligt hinder.
Jaha, vi fick ett par timmar i luften och åkte hem belåtna över
en fin flygdag med positiva upplevelser både av flygningarna
och Pär med kollen av sin sändare.
Jag tog lite bilder med min GoPro och en enkel kompaktkamera.
Flyg med !
Pär på post…med Taranis Single Stick i handen
Ny sändare…skapar glädje !
Speciellt, då man byggt om den själv !
En annan åldring spanar mot sin Ava i vänstra övre hörnet.
Hanget-Sjön-Odenmannen
Ok, två gamla gubbar, men de är inte gamla i sinnet !
Varför ska det var obekvämt att modellflyga ?
Den nya sändaren,
Taranis Single Stick
Lundqvist Edition 2016
Fast Pär är naturligtvis lyckligast, då han får flyga min Ava…
…eller hur ?
Veinges enda hav…
…och Veinges enda modellflygare…
…som hamnat i gröngräset.
Tror du det fanns termik i dag ?
Ett par bilder från kullens topp…
Olika flygstilar…och sätt att fokusera visas med kroppsspråket.
Odenman med kamera på nosen.
Kameran fäster man med: 1 gummiband och 2 dm Biltematejp.
Förbiflygningar med min HyperAva
Fotograf var Pär.
Ja, där satt min Ava framför fötterna efter dagens sista fina flygning !
När jag kollade väderläget kl 0700, var det molnigt och ca 17 grader varmt.
yr.no lovade växlande molnighet med risk för nån lite skur, men dock
uppklarnande.
Eftersom en splittrad kallfront passerat, hade jag skäl att tro, att det
skulle vara adiabatiskt. Således bra med termik, om det blev lite
solinstrålning.
Jag åkte till mitt vanliga termikställe och spanade väder. Ute i
Laholmsbukten låg ett Cb/Cumulus Congestus-moln och drev med sitt
tillhörande regn åt nord.
Över Halmstad låg en skur.
Söder om mig klarnade det upp och jag beslöt, att montera modellen.
Det går rätt snabbt nu…att få ihop HyperAvan. Jag har gjort det några
gånger, så det har nästan blivit ett vanemässigt handlande. I och med
det har blivit det, är sannolikheten för misstag mindre, eftersom jag inte
bryter en invand rutin.
Nåväl modellen ligger klar på alla sätt med nyladdade ackar i flygplan
och i kameran, som jag så gott som alltid har monterad. Man vet aldrig,
vad som kan hända, men har jag en kamera, kanske jag får det
dokumenterat.
Eftersom vi är i början av September, har ormvråkarna börjat att
flyga söderut mot södra Europa eller kanske bara Centraleuropa för vintern.
Så jag satt i min stol i väntan på termik och spanade på fåglarna.
Men jag såg ju ganska snart, att fåglarna flög termik, så jag tänkte
varför skulle inte min Ava klara det lika bra eller bättre ?
Klockan 1100 skickade jag iväg min modell med en tickande kamera ,
som tar 2 bilder i sekunden om utifall att…
Jag steg med motor till 75 m fick en svag och ojämn termikblåsa,
men gnetade upp mig ett par hundra meter.
Har jag väl kommit upp på lite höjd, är det problemlöst att hålla sig uppe.
Då är det bara att luta sig bakåt i sin flygstol och njuta.
Som jag tidigare skrivit, så bruka jag alltid ha ett mål för min flygning,
oavsett vad jag flyger och var.
I dag ville jag se, i just detta väderläget med 6/8 Cu, hur stora blåsorna
var. Alltså hur stor diameter skulle mina svängar ha ? Hur mycket
skulle jag korrigera ?
Ibland tycker jag att modellen själv, så småningom, centrerar sig
själv i blåsan, så det piloten behöver göra, är att se till han flyger rent.
Jag testade i dag att låta modellen själv centrera sig i blåsan. Det vill
säga, jag flög stora flata svängar genom att trimma min Ava till det.
Hur kan en modell centrera sig i en termikblåsa utan påverkan från
en styrande pilot ?
Fråga friflygarna de vet ! Men då jag flyger nyss ingången i en blåsa,
flyger jag på just stallgränsen. Om jag flyger in i lyft, kommer ena vingen
att lyftas och det innebär, att stjärten vrider sig motsatt vingen, som går
upp och då ökar anfallsvinkeln på vingen.
I och med att anfallsvinkeln ökar avsevärt, kommer min modell att
vika sig över den upplyfta vingen.
Varför det då ? Jo, du flög ju precis på stallgränsen och en ytterligare
ökning av anfallsvinkel, medför omedelbart en vikning, eftersom vingen
är överstegrade och avlösning har skett, så lyftkraften försvann.
Nu kommer modellen att vika sig, vilket innebär, att den “ramlar” in
i blåsan. För det var ju den vingen, som gick in i blåsan, som överstegrades.
Efter vikningen kommer modellen att öka hastigheten och åter börja flyga,
om den är vältrimmad och det är min HyperAva.
Men att flyga så med en högpresterande RES-modell är oekonomiskt.
Du flyger din modell effektivare genom att flyga den aktivt.
Men att flyga aktivt innebär inte, att man ska veva på spaken,
som om man skulle vispa ägg. Styr med små utslag, för varje utslag
kostar luftmotstånd, som du ytterst betalar med höjdförlust.
Jag flyger själv med minsta möjliga utslag, därför jag flyger med kreativ
fantasi.
Det gäller, att lite grann kunna förutse skeendet, dels med väder och
dels med modell.
Flyger du termik och vi förutsätter du har gradientvind ,
kommer du, efter att du flugit med vinden och svänger upp mot
vinden att stiga, då din hastighet nu är relativ högre. Då får man
vara med på höjdrodret och plocka den höjdvinst, som du kan
betala tack vare din skenbara fartökning.
( Gradientvinden är den förhärskande “tryckvinden” i atmosfären,
som inte är påverkad av några hinder,)
Är du inte med i svängen, kommer din modell, om den är trimmad,
som min är, att höja nosen, stiga, för att sen om man har otur vika sig.
Så flyg jämnt i varvet. Det vill säga använd ditt höjdroder att hålla rätt
nosläge.
Ett utomordentligt hjälpmedel att öka sin skicklighet med , är att ha en
variometer. Har man en TEK-tillsats, så den blir totalkompenserad,
då vet du exakt, vad som händer och slipper “spaktermiken”.
Jag har i 15 år bara använt Picolario i olika versioner. De två sista
jag köpte i våras, är av naturliga skäl senaste typen och de kan mycket
mer, än vad jag har nytta av.
Picolarion, som kostar 2500 exklusive mottagare, fungerar perfekt tagen
rakt ur kartongen. Ändra inget i defaultinställningen som den levereras med,
då har du minst bekymmer.
Det enda du behöver göra, är att ställa in den frekvens, som passar dig.
Detta är mycket enkelt .
Det finns säkert billigare kinesprylar, men mina Picolarios ,
av olika versioner, har skött sig sen 2000 utan minsta problem,
vilket gör, att jag ändrar inget, som fungerar bra.
Att flyga termik handlar om, att du har kunskap om mikro- och makroväder.
Det handlar om att ha din modell perfekt trimmad och att veta var
modellens gränser och kapacitet ligger. Men framför allt handlar det om ,
att öva och nöta in ditt beteende, då du flyger i termik.
Termikflyg är fantastiskt roligt. Enkelt att komma upp nu, inget klabb
med gummirep eller vinschar utan nu använder man elmotor, modeller
som är högpresterande och en teknikutveckling, som inte sätter några
gränser.
Ja, det var en liten utvikning….
Jag fick fina bilder på flygande ormvråkar i alla fall i min GoPro.
Efter mer än en timma i luften landade jag för att byta acke i GoPron
och för att informera två pensionärer i en husbil vad gravstenarna
är för något där jag flyger.
Samtidigt gjorde jag skamlöst propaganda för modellflyget !
Efter en kort paus ny start kl 1230 och efter en ny paus kl 1345 landade
jag slutligen kl 1450.
Inget regn fick jag på mig, utan jag hade finfint väder för termikflyg.
De stora molnen drog norrut.
Så efter lastning av min modell och tillbehör i bilen bar det av söderut
till metropolen Laholm, där man vid torget köper lösglass 10 kr
billigare än i Halmstad !
Om jag tog bilder ? Jo, det blev 100 bilder med min Sony och min GoPro
tog 8000 i luften ! Tur jag har 64 Gb minneskort.
Här kommer några Sonybilder från min sejour vid Tjärby med min trogna HyperAva:
Synen som mötte mig tidigt på förmiddagen. Regn ur ett Cumulus Congestus/Nimbus
Även över Halmstad strilar det.
Ser ni klipporna till höger ?
Där flyger vi hang.
Rakt fram bakom vindkraftverket ser ni till vänster om
pelaren vägen från Kattvik över åsen till Hovs hallar.
Just där vi flyger. Bilden tog jag vid Tjärbyhanget.
Avstånd 20 km. Ser ni de markerade träden vid kanten
till vänster ? Till höger om dessa är pilotplatsen på Platån.
Ännu en sten på gravfältet har fallit…
…och denna är på gång att falla.
Vid 12-tiden klarnade det upp och termiken drog igång rejält.
...och bocken på Tjärbyhanget sa bara :
“Håhåjaja , att han aldrig tröttnar på att modellflyga här”…
HyperAva + GoPro + Biltemastol + termik = Perfekt.
Om det fanns termik ?