Dessa tre enkla bilder är symbolen för vårt
hangflygande i maj under vår träff.
Modellen och naturen vid Löderup.
Allt skapar en för mig en positiv känsla.
Kom du också med nästa år och upplev.
Trevlig sommar förresten !
Jag måste ju göra något…även om inget är planerat för dagen.
För min del blir det att åka och modellflyga. Och då hangflyga.
Märkligt jag blev så intresserad av hangflyg. Jag skyller på
Pär Lundqvist, som lockade in mig på denna del av
modellflyget.
Det har jag aldrig ångrat, eftersom det har givit mig så
många makalöst fina upplevelser under dessa nästan 50 år !
Jag vet , att varje gång jag beger mig ut med min modell,
så händer alltid något oväntat. Det är ju det, som gör
allt spännande.
Även dagens besök vid Tönnersa medförde överraskningar.
Det ska berätta en annan gång.
Jag tycker att maj och juni varit kalla. Inga badgäster på
stranden med mycket få undantag. Då jag växte upp och
vi hade sommarlov i realskolan eller gymnasiet omkring
den 5-7 juni, hade vi som tradition att åka till Brottet
eller Tylösand för att bada.
Men nu ? För kallt, eller vad säger du Greta ?
Vinden då jag dök upp vid mitt flygställe var ca 3 m/sek.
Den ökade sedan snabbt upp till 6-8 m/sek.
Det genererade naturligtvis ett väldigt bra lyft.
2 timmar, nästan, fick jag i luften och jag åka hem med
ännu en positiv upplevelse.
Alla bilder klippta ur video från min Mobius.
Nä…jag tröttnar aldrig på att flyga.
Just precis !
Min fria horisont som jag inte kan vara utan.
Ready for action
Uthållig växtlighet.
Kolla backspegeln, eller som man sa: ”Beware of the hun in the sun”!
…men någonstans måste man ju vara för att kunna
utöva sin hobby, modellflyg. Om man nu inte vill
falla i dvala framför passiviseraren nummer ett,
dumburken.
Nej, jag föredrar att säga:
Ut i naturen hangburen !
Vilket jag gjorde i fredags.
Det var västlig vind ca 3-5 m/sek och då borde det
vara goda förhållanden på Tönnersahanget vid stranden.
Alltså iväg med två modeller och lite kameror.
Parkeringen nästan tom på bilar och då jag kollade
träden, bedömde jag vinden, såsom varande helt ok
för min Spirit. Som förresten dagen till ära fått sin
kropp nylackerad med Gekås fina och billiga akryllack.
Montering och sen bort, ca 500 m, till min pilotplats.
Tog en spaning på kanten och på stranden de första
badarna. De badade faktiskt oxå trots knappa 17 grader
i vattnet.
Det sa de i all fall, då jag träffade badarna vid parkeringen.
Nåväl, iväg med Spiriten laddad med en GoPro i
nosen och själv hade jag min Mobius på glasögonskalmen.
Alltid roligt att dokumentera sin flygning.
Jag förväntade mig vid utkastet, att det skulle vara
a piece of cake att flyga..
Men nej, det var uruselt lyft.
Jag inser, att min GoPro i nosen gjorde modellen
framtung och orsakade skadligt motstånd och turbulens
över stabben, men jag har flugit så många gånger förut
med samma setup utan att uppleva problem.
Hur som helst så kämpade jag på, i det att jag tycktes
studsa framåt längs kanten…
Det blev så småningom landning och jag monterade
bort min ombordkamera.
Utkast och jag märkte att vinden ökat och att det var annan
karaktär på den.
Första flygningen skedde i vindar, som var termiska
, medan den senare flygningen skedde i laminär havsvind.
Således var det enkelt att flyga under dessa förhållanden.
Då jag flög, observerade jag en annan hangflygare ca 500 m
norrut, som flög, tyckte jag, dynamiskt, då modellen hade
en bana, som tydde på det och modellen gick snabbt.
Modellen var vit och piloten var skicklig.
Jag tänkte, att det var kul med ännu en entusiast här.
Planerade att gå till honom och prata, efter jag landat.
Att landa på stranden är att rekommendera för att
hålla modellen hel. Men vi som flugit här i 50 år,
vi frestas att drabbas av högmod och landar just bakom
hanget av bekvämlighetsskäl.
Det kan straffa sig. Det är mycket turbulent bakom kanten
och virvlarna kastar din modell helt slumpmässigt i luften.
Jag gjorde två landningar i dag.
En som var dålig, då turbulensen virvlade runt med den
stackars Spiriten som ett löv och jag kunde med knapp
nöd komma ner i ett stycke. Ren tur var det.
Andra landningen valde jag annan inflygning och
då blev landningen kontrollerad.
Då jag skulle gå till parkeringen, avsåg jag att besöka
den duktige hangflygaren, som idogt höll på med sin
flygning norrut.
Det blev lite av en antiklimax, då jag klättrat uppför
sista kullen, så jag fick fri sikt till honom.
Det var fiskmåsar som upptäckt tjusningen med
Dynamic Soaring !
Såedemede !
2 timmar i luften blev det i alla fall, så jag blev nöjd.
Alla bilder klippta ur Mobiusvideon. Videosnuttarna
från min GoPro i nosen och min Mobius på mina
solglasögon.
Häng med om du orkar och glöm inte ticka för HD 1080 i
spelarens inställningar.
Pilotplatsen Tönnersa Strand, ca 500 m söder om parkeringen.
Ser du nybildningen av dynkanten framför den stora?
De som påstår att dynerna på grund av klimatförändringarna
orsakar en borterodering pratar i nattmössan.
Transporten av sand är ett Pater Noster verk.
Hur kan jag vara tvärsäker ? Jo jag har studerat sandens dynamik
här under 50 år. Därför kan jag dra slutsatserna.
Min Spirit vinglar fram.
Då den laminära vinden, återställdes det goda lyftet.
Great Planes, Spirit ELite är ett synnerligen välflygande plan.
Synd att företaget lagt av att tillverka dessa. Trots många
påstötningar från modellflygare.
Jag och min rotetvåa…
Min Spirit utrustad med ombordcam i nosen.
Detta är mitt FYRTIONIONDE år som hangflygare på Tönnersa Strand. …
Den vackra gröna lövsalen till parkeringen.
Att se en vältrimmad, välflygande modell utföra,
det som piloten vill, är en upplevelse.
Allt piloten kan göra efter start är att se på.
Han måste ha gjort alla förberedelser förut
och trimmat den.
SM i OT avhålls som vanligt vid Bollerups jordbruks-
gymnasium utanför Tomelilla sista helgen i augusti.
Här en liten photostory utan större ambitioner…
Om jag vill fylla på min hjärnas förråd av intryck,
går jag en promenad, utan större mål, längs stranden
vid Lagoset – Tönnersa.
Alla intrycken påverkar mig att tänka i lite annat än
vardagens rutinmässiga banor och ger mig chansen
att uppleva, det jag inte förväntat.
Du kommer till Lagaosets parkering genom att köra av
E 6 vid Snapparp. Därifrån är det skyltat ”Lagaoset”.
Parkera din bil och gå ner till vänster till Lagan och sedan
fortsätter du riktning Halmstad norrut.
Är du ambitiös går du till Tönnersareservatets parkering
svänger där av söderut längs grusvägen, som går parallellt
med E 6. Då kommer du så småningom till din bil.
Under ditt strövtåg genom skogen kan du just nu
uppleva ett intensivt spelande av våra fåglar.
Detta naturområde är ganska okänt för
gemene man, men det är sannerligen värt ett besök.
Just omväxlingen mellan strandmiljön och dess påverkan
av havet och den intensiva växtligheten i strandskogen
med sitt rika fågelliv nu, är det som gör promenaden
spännande.
Det överraskande sker, man upplever alltid något oväntat !
Så gör du också en promenad och upplev världen
genom egna ögon.
Här kommer lite bilder jag fick med mig.
Mina bilder vill jag, att de ska ha ett tema.
I dag kallar vi det lugnet och dramatiken…
Jag kommer att publicera bilder från gamla promenader
här på bloggen med jämna mellanrum, eftersom jag vill
delge dig lite av mina upplevelser och ögonblick vid ett hav.
Häng med !
Ett ganska svårfångat objekt: Sjöflickssländan med
sin vackra färg och osannolikt långa kropp.
Båda vingparen lika långa.
Överflöd
En märklig varelse i vinden med fladdrande mantel eller ?
Öronmanetens tid nu. Stranden full av ilandspolade.
Till en början vackra…efter någon dag…en blöt fläck i sanden.
Öronmaneten är ett djur…
En symbolbild av Tönnersastranden för mig.
En tumlare har givit upp livet och blivit mat för vitfågel.
Tumlaren är en allmänt förekommande liten tandval i Kattegatt.
Du kan se valens garnityr på bilden.
Havssula som lämnat detta livet. Fågelinfluensa ?
Enligt dansk tv kom fågelinfluensa från de skotska öarna till Jylland.
Det har drabbat främst havslevande fåglar som havssulor.
Havssulor har ju hittats under nästan ett års tid längs
Laholmsbukten stränder. Detta fyndet anmälde jag till
Statens Naturhistoriska Museum.
En surgubbe…med horn i pannan…
Överflöd igen…
Klöverblomma
Vildnyponen bara blommar på…
…för att locka insekter för pollinering.
Vid Laholmsbukten sätter man näten på land,
som synes av denna vakare…
Detta magra beläte har varit på språng
upp i dynerna nu i 6 månader…
Kolla färgen på växtligheten…
Strandpiggsvinet…vid Porcupine Bay ?
Ja…du ser bäst själv, vad det är…använd din fantasi.
Hur många ansikte kan du se ?
Kanadagäss
En man och ett hav…
Inget konstigt utan bara några ögonblick från vår
samvaro där i Maj.
VI ses där nästa år eller ?
Hangkråkor…
Fullskala och modell
Löderup, hanget som vi modellflygare mutat in som vårt revir…
Släpp upp modellen i sitt rätta element !
Balansera vingspetsen i horisonten.
Sveriges framtid…dess ungdom !
En modern termikseglare flyger fantastiskt fint på hang.
Dessutom är moderna modeller vackra.
Jag har, tror jag, under 8 år besökt linflygmeetinget
och swapmarknaden i Kungsbacka.
Under epidemin med Covid var träffen inställd, varför
jag hade förhoppningar om en nu välbesökt flygträff.
Men så var det inte. Det som flögs var Weatherman
Speed och det var 7 – 8 piloter som deltog.
En av de få som hade riktiga stuntkärror med var nestorn
i gänget Ove Andersson. Dock flög han inte , då han hade
fysiska problem.
Varför jag åkt till Kungsbacka och tagit bilder, beror på
att jag är intresserad och jag vill göra reklam för ett sätt
att modellflyga, som inte direkt ligger på topp just nu.
Men vi åldringar med modellflygintresse, vi har alla haft
en period med linflyg, eftersom det gav oss en chans att
styra vårt plan.
Jag har under åren publicerat flera hundra stillbilder
från träffarna och editerat många videos, som finns
på YouTube, där de visats tusentals gånger.
På det sättet har jag försökt dra mitt strå till linflygstacken !
Om jag åker dit fler gånger ? Inte helt säkert.
Hur som helst jag publicerar några bilder. på min hårddisk
har jag 250 färdigediterade bilder.
Jag har också 4 videosnuttar, men de får ligga oediterade
tills vidare.
Snurra med !
…inte bilen utan planet.
Klassisk Semo-modell, ”Stunty”.
Del av den inte alltför imponerande flygplansflottan…
70 år gammal motorkonstruktion.
Stämmer bra.
Ingvar Nilsson tunar sin Atommotor… på Kometen.
Vacker motor och modell. Funktion och form.
Allt stämmer på modellen.
”Go for it” !
Takeoff
Det gäller att komma upp kvickt …
…annars kan det sluta så här…
Oves kärra…en estetiskt god upplevelse.
Ungdomarna som kommer att bära vår hobby framåt…
…Sten Persson…
…och Pär Lundqvist, båda unga och lätta i sinnet
som majoriteten av modellflygarna..
Det är inte helt lätt att plåta en linmodell…
…men ibland blir det ju en bild.
Weatherman Speed, Kungsbacka 2022.
Videosnutt.
Glöm inte ticka för (HD) i ”Inställningar” för bäst kvalitet.
Kroppen måste ju ha energi, så vi kan utöva vår hobby.
I Glemmingebro finns en thai-restaurang, som vi gladde med
besök. Mycket god och riklig mat, samt inte minst, ett vänligt
bemötande från ägarfamiljen. VI rekommenderar den !
En av kvällarna ägnades åt en restaurang i centrum, som bilderna
visar. Mycket vacker kvinna som serverade…
Henry, ägaren till Österlens Gästhärbärge, dukade som vanligt,
sedan 27 år upp en rekorderlig frukostbuffé.
Men nu har tyvärr, för oss stamgäster, Henry sålt sin verksamhet
per 1. Augusti.
Tack för 20 års boende !
Lite ögonblick dokumenterade jag,.
Henry…trädgårdsmästare.
Thai-restaurangen
I väntan på frukost…
Kenneth hugger in…
I plankstekens väntrum…
Henry…chef de cuisine…
De sista dagarna har en högtrycksrygg växt in över
Skandinavien, vilket har stabiliserat vädret.
Vad vi hangflygare kan hoppas på, är nordvästlig
vind eller sjöbris vid kusthangen.
Tisdagen öppnade med solsken, 15-20 grader varmt
och i Halmstad i stort vindstilla.
Min planering var att åka till Hovs Hallar med hoppet,
att sjöbrisen skulle dra igång vid 11-12-tiden.
Vindmätaren på HH visade 0 m/sek…
Nåväl, jag packade in min ”Introduction”, vilket är en
tjeckisk modell med 305 i spv.
Vikt strax över 900 gram inklusive allt och synnerligen
välflygande.
Nedkommen till det nu försommarvackra Hovs Hallar
möttes jag av västnordvästlig vind. Styrka ca 1 m/sek.
Min erfarenhet av Hovs Hallar, 50 års flygande, sa mig,
att en lätt modell kommer att kunna flyta.
Upp till pilotplatsen och iväg. Trodde jag…modellen dök
rakt ner nästan genast efter utkastet.
Som tur var inga skador, men varför dök den ? Jo naturligtvis
gick höjdrodret på fel håll !!!
Jag hade programmerat om min klaff och under detta troligtvis
kommit åt funktionen, som ändrade riktning på höjdrodret.
Alltså mitt fel.
Efter korrektionen av mitt höjdroder blev det nytt startförsök.
Det blåste mellan 0.5 och 1 m/sek, så jag var aningen tveksam.
Men hanget bar. Inget våldsamt lyft, men tillräckligt för min
modell. Är det dåligt lyft, då får man flyga noga. Inget onödigt
vevande med spakarna, det skapar motstånd och ligg i bästa lyftet.
Att gneta på i marginellt lyft, det kan vara en utmaning och
det är spännande.
Vinden ökade något efter hand till ca 1.5 m/sek, vilket gjorde
stor skillnad på hangets förmåga att lyfta högre.
Jag satt på bänken och njöt varje sekund av min modellflyg
tillvaro och tänkte, att bättre än så här kan det inte bli !
Min start var klockan 1015 och jag landade slutligen 1450.
Om jag var nöjd…det vore ett understatement.
Således fick jag njuta av min flygning och uppleva naturen,
samt inte minst träffade jag vetgiriga och trevliga människor
som passerade.
Att få göra propaganda för modellflyg är mycket roligt,
enligt mitt sätt att se det. Speciellt då man får tala
med intressanta människor.
Intressanta människor… det träffade jag i tisdags.
Det hade jag aldrig gjort i dvalan framför en tv.
Här är lite bilder och en videosnutt.
Häng med en sväng…
Det som gör modellflyg möjligt…
Viktigt för mig…fri horisont.
Här sitter en modellflygare och njuter tillvaron !
Allt är grönt…utom skyn…
Iväg !
Ser bra ut…i 2 sekunder…
…för sedan…
…bär det mot jordens medelpunkt…
Men sen gick det fint.
Jag och min modell vid Segeltorp
Förstår du varför jag är en hängiven modellflygare ?
Sedan landning
Landning just där…
Efter avslutade flygningar.
Våra träffar med hangmodeller i Ystadtrakten var med årets
upplaga den 21.
Första året var vi mer än 25 deltagare, vilket var glädjande.
I år var vi 8 aktiva piloter…Jag undrar varför. Tja det handlar
nog om naturlig avgång…bekvämlighet,osäkerhet väder, eller
att modellflygintresset har skiftat över till annat.
Vi kan inte påverka detta, utan vi, den så att säga ”hårda kärnan”,
vi kommer att fortsätta att träffas, så länge vi fysiskt kan.
Det är så, att dessa träffar innebär en viktig social samvaro.
Det kan gälla nostalgiska minnen, modeller, händelser som
dyker upp ur minnet, vilka är gemensamma och annat.
Kan vi inte flyga på grund av väder, då gör vi annat.
Vi har aldrig tråkigt, därför vi har så många års erfarenhet
av vår hobby, att våra minnen tycks var oändliga.
Varje år ser vi fram emot vår träff på hangkanten !
Kenneth
Håkan med sin Alula
Dick på G
Visst är hans modell vacker…
Just nu, är det en härlig tid i naturen. Växt och djurlivet
har tagit sats och startat.
Vi har den skiraste grönskan, då trädens blad fortfarande
är ljusgröna. Häckande fåglar spelar intensivt, då de
hävdar sina revir.
Det gäller att njuta nu för dig !
Under en tripp lite österut tog jag lite bilder, som skulle
på något sätt illustrera, det jag skrev ovan.
Jag såg en ung älgtjur ca 300 m från mig stående och kollande
mig.
En älg har dålig syn, så han var osäker på, vad jag var för
individ. Det är ljudet som varskor en älg och lukten som
alarmerar den.
Men denna tjuren stod stilla och jag förberedde mitt
fotograferande noga, eftersom avståndet var långt.
Sedan tog jag mina bilder och tänkte, att detta blev
bra trots avståndet.
Hemkommen såg till min besvikelse, att jag haft kamerans
mode felinställt…
Bilderna på älgen och vidare på ett rådjur var nästan helt
svarta rutor…
Efter manipulerande av bilden fick jag tillbaka en del av
vad jag ville, men det blev inte ok.
Rådjuret har, som du kan se, horn med 4 taggar och han
har fortfarande kvar delar av den grå vinterpälsen.
Bilderna kunde blivit bra…
Med de övriga bilderna försöker jag skildra den nu
härskande grönskan.
Till och en vanlig grusväg på landet, den kan vara vacker.
Ja, här kommer några av mina ögonblick, som gav mig
en god upplevelse !
Om du undrar vad vi gjorde i Ystad…jo vi flög mycket.
Löderup är den plats vi brukar utnyttja för hangflyg.
Under alla dagarna var vi där, då vindarna var
mest gynnsamma där. Där är också mycket vacker
och säregen natur. Kan vi inte flyga kan vi njuta
av omgivningarna. Det är givande.
Här kommer lite fler bilder från vår sammankomst.
Häng med !
…det var jag som gjort en en synnerligen tavla !
Det var gråmulet, regnet hängde i luften och det
blåste 6-8 m/sek.
Alltså upplagt för att åka till Tönnersa och få en stund
på hanget med min Spirit.
Min Spirit, som jag inte vet hur många timmar den
har i luften, var nygenomgången och kroppen hade
fått ny fin vit akryllack.
Allt var upplagt för en fin flygsejour. Men, men allt
var inte helt bra.
Då jag efter en ganska lång promenad kom fram
till pilotplatsen, fann jag att vinden var visserligen
jämn och stark, men det blåste ca 30 grader snett
från norr.
Nu vet jag, efter 50 års flygning här, att det går
att flyga även på sned vind, då hanget vrider upp
vinden.
Så modellen monterades, jag kollade att att alla
roder rörde sig och att de gick åt rätt håll och
kastade ut.
Min Spirit har alltid flugit superfint efter all
fintrimning, men nu…den vinglade fram som en
drucken längs kanten och jag lyckades med tur
landa den utan skador i en dynkant.
Jag hämtade modellen, borstade av sanden och
kollade mina roder.
Då kom jag på felet: När jag aktiverat mixern,
som jag alltid använder på Spiriten, vilken mixar
skev och sida, visade det sig att sidorodret gick
åt fel håll….
Alla roder inklusive sidoroder gick på rätt håll
omixat, men mixat blev det fel. Bra man hittar
sina fel. Felet avhjälptes, rotationsriktningen
reverserades på mitt sidoroder i mixern och
modellen flög ånyo som en dröm.
Där ser man, hur det går, då man slarvar. Kan
bara skylla mig själv.
Hur som helst så fick jag 1.5 timma i luften,
eftersom jag var så flygsugen.
Under min flygning filmade jag dels med en
ombordkamera och med min” glasögonkamera”,
men jag har publicerat så mycket film med
min Spirit”, så jag vill inte trötta er.
Men lite bilder blev det och de är klippta ur
videon från min lilla ”Mobiuskamera” därav
den lite darriga kvaliteten.
Håll tillgodo !
Långt och fint kusthang som är lättfluget, men som
kan vara en utmaning, om flyger fort nära kanten.
Start !
I nosen min GoPro
Jag flög rote med en havstrut
Baslinjen
Final, full klaff
Landning lätt som en fjäder.
Done deal
Piloten filmad då han landar
Vad ombordkameran såg…
Därför fick jag en fin dag under min dagliga promenad
längs stranden från Lagaoset norrut och tillbaka via
den doftande strandskogen.
När jag promenerar och om man är uppmärksam,
finner man alltid något intressant. Fast det är en klar
fördel, om du har en kreativ fantasi…och det har jag.
Vilket kanske är beroende på, att jag älskar att uppleva
olika intryck. Jag blir stimulerad.
Framför en tv i dvala…där händer inget.
Vädret var gynnsamt med ostlig vind, eller frånlandsvind,
vilket gjorde promenaden njutbar.
Eftersom det var varmt med solsken, skapades den
typiska lukten från den blöta terrängen innanför
dynlandskapet blandad med den starka doften från
de eteriska oljorna från svettande tallbarr.
Alla vi som bor vid kusten har upplevt detta.
Har du lust kan du hänga med !
Lite bilder bara ur min stora samling. Det kommer
många fler, så stay tuned !
Kenneth startar ut i den skånska dimman med hjälp av Dick.
Denna tornfalk stod och ryttlade på hanget och det fick mig
att ta fram kameran. Men just som jag greppat min kamera,
fällde tornfalken sina vingar, dök och försvann…
Rolf-Erik har hämtat sin Foka efter en utelandning
Rolf-Erik och ”Extacy”
Dessa fina modeller flyger utomordentligt bra.
Men, de kostar ju några kronor.
Start
En modell, som förutom att den flyger bra också är vacker i luften.
En vanlig gäst på hangen vid sydkusten, gladan.
Ibland kan tingen vara emot en som modellflygare.
Det fick Rolf-Erik erfara på Löderup. Han förberedde
sin gamla väl utprovade modell och startade.
Bara för att se den gå ner i en störtspiral och smälla
ner i hangkanten.
Otur och det blev skador. Modellen kropp bröts av,
en vingen knäcktes. Det kan tyckas katastrofalt, men
det är inte speciellt svårt att laga.
Rolf-Erik kommer att få sin fina modell i luften igen.
Men vad hände ? Rolf-Erik en mycket erfaren pilot,
han gör inte sådana här generaltabbar utan det måste
ha varit något mekaniskt eller elektroniskt fel.
Det var det oxå…Rolf-Erik hade omedvetet (?)
under förberedelserna lyckats reversera skevrodernas
rörelseriktning…
Om jag ska försöka förklara hur det funkar då, så
är det som du cyklar med korsade händer.
Prova ska du se.
Om modellen svänger vänster vid utkast kommer jag
som pilot att svänga emot åt höger…Men är skevroderna
felprogrammerade blir ju felet bara värre.
Det var detta som skedde. Alla som flyger mycket har
varit ute för det.
Även jag. Så jag kollar inte bara att roderna rör sig,
jag kollar också att de rör sig på rätt håll.
Som du ser var det dimmigt på morgonen tack vare
varmluften som drev in och kolliderade med det kalla havet.
Men vi flög i alla fall.
En bra dag blev det trots allt.
Den som behärskade hanget vid Löderup var tornfalken.
Häng med !
HåHåJaJa…
Kunde gått värre…
Fixat !
Kenneth kollar sin kropp…
Rolf startar Rolf- Eriks Foka.
Det går lite överstegrat eller…
Rädda det som går…
Dick och Kenneth förbereder start.
Nu !
som är innehavare, till den 1. Augusti, av B & B Österlens Gästhärbärge,
han är tätt förknippad med vår hangflygning söder om Ystad.
Vi har bott hos honom i 16 år och verkligen trivts bra, annars hade vi
ju inte återvänt varje år. Henrys B & B var en institution för oss.
En fast punkt i Ystadnärvaron.
Jag har förut skrivit om boendet, men eftersom han nu har sålt det,
kommer några bilder ytterligare, som belyser, hur det ser ut.
Att bo hos Henry var en alldeles speciell upplevelse. Det var som
att kliva ner till tidigt 60-tal miljömässigt. Henry löste de flesta problem,
om man bokade sent eller ville boka om. Han var den perfekta värden
för denna typ av boende.
Hoppas Henry får ett bra liv som pensionär och kan utöva sin hobby, cykling
i Portugal och Holland och handeln med exklusiva skor.
Vi är många flygare som önskar dig lycka till !
Här lite bilder jag tog under vår hangträff i Maj 2022.
Henry idkar trädgårdsskötsel…
Gaveln B & B i Glemmingebro 
Kennet från Västergötland laddar in under frukosten.
Några flygares bilar på parkeringen.
Kvällsljus i Glemmingebro
Henry Johansson…en ung grabb med framtiden för sig.
Tur Henry har sjumilastövlarna på sig…
Entrén till Henrys etablissemang.
I 15 eller 16 år bodde vi modellflygare här.
le petit hôtelier de glemmingebro dans sa cuisine.
”Nu slår jag igen”, säger Henry.
Det vi gäster hoppades inte skulle ske…
Sista entusiasterna…tja man vet aldrig…Första året var vi
21 piloter som dök upp med våra modeller.
I år var vi 8 piloter. Det är i och för sig inte dåligt,
men det hade varit roligare med 21…
Dock, vi ger inte upp, vi kör till siste pilot och sista
modell finns kvar !
Då vi åker till Ystad, är vi utlämnade till vädret. Det är ju
vindriktning och styrka, som bestämmer, om vi ska
kunna flyga.
Så att träffas är ett vågspel. Lyckligtvis för oss hade
väderläget förändrats inför vår vistelse på Skånes kullar,
det var lovat syd- och sydväst, vilket är, vad vi vill ha.
Förändringen i väderläget berodde på att jetströmmen
över norra halvklotet ändrat sig, vilket medför att lågtrycken
över Atlanten ändrde sin bana och därmed trycken och
de förhärskande vindarna.
I korta ord fick vi flygningar varje dag på vårt hushang
vid Löderup.
Så vi kunde inte klaga.
Flygträffen är inte bara modellflyg utan social samvaro
och god mat, vilket vi i alla delar fick rikligt av.
En överraskning för mig och andra var, att Håkan Oskarsson
från Mölndal, som dök upp som gubben ur lådan vid SM i F3F
1976 och tog hem mästerskapstiteln dök upp vid träffen.
Det var 45 år sedan jag träffade honom och han var sig,
precis som vi andra, precis lik som vi minns honom 1976…
Vi bodde som vanligt på Österlens Gästhärbärge hos
värden Henry, eftersom där är synnerligen trivsamt.
Synd Henry har sålt sin verksamhet…Jag kommer med bilder
på Henrys B & B senare. Vi kommer att sakna Henry och hans
boende.
Jag tog mycket bilder och har editerat upp ett par hundra
, som jag ska publicera i sinom tid.
Här kommer lite diversebilder i inlägg nummer 1.
Bilderna från min lilla Mobiuskamera. Det betyder att
de är små, ca 0.6 Mb, jämfört med RAW 25 – 30 Mb
eller Jpeg 5-8 Mb.
Det kommer mycket mer och bättre bilder.
Från vårt hushang vid Löderup. Håkan och Kennet.
Till vänster Kennet och sedan Rolf Maier och Rolf-Erik.
70-tals modeller. Blå Fenix till exempel. Blå Fenix, alltid välflygande.
Den typiska naturen vid Löderup med kanterna
präglade av århundradernas kreaturshållning,
som skapat de terrassliknande formerna på kanten.
Mycket diskussioner i väntan på att dimman ska lätta.
Min ”Introduction” över Östersjön på tisdagen. Vinden
var mycket sned, då jag kom och jag trodde, att det inte
skulle vara flygbart, men det var flygbart !
Dimma
Vy mot Löderups Strandbad.
Här var vi. Bilden tagen från högsta trädet…
Naturligtvis frotterade vi oss med galanta damer
och vi hade hängivna unga beundrarinnor !
Svenska Mästaren i F3F 1976, Håkan Oskarsson.
Håhåjaja…
Löderups dimhöljda kullar…
En lätt modell kan man flyga med för det mesta. Även om lyftet är svagt.
Modellen 305 cm spännvidd och vikt 920 gram…
Min modell kämpar på i sned vind…
Landningsytorna är generösa.
Biltemas däcksstol är populär.
Mat är halva födan…
Skål, säger Roffe.
Det går åt energi hävdar Rolf-Erik från Herrljunga.
Kennet släcker törsten.
Den fria horisonten…viktigt för mig.
Trots vi har vår…tycker jag inte, jag har samma positiva
framtidstro som förr. Jag tänker på Covid-pandemin, som
ingalunda är överstånden. Vi vet alla hur påverkat samhället
och människorna har blivit av denna den moderna tidens
smitta.
Som väldresserad medborgare har jag naturligtvis tagit
de vaccinationsdoser, som rekommenderats mig och
iakttagit den försiktighet som förväntas..
Det har aldrig varit problem med de första tre doserna,
men nu…
Jag blev riktig dålig ett par dagar efter vaccineringen.
För 14 dagar sedan träffade jag en man som haft Covid.
Han höll på att dö.
I 4 veckor låg han i konstgjord koma, så hans kropp skulle
kunna klara påfrestningen.
Han sa, att det var det värsta han varit med om och han
kunde inte förstå, varför folk inte tar de säkerhetsregler
beaktande, som man bör följa.
Han påpekade, att vi har en pågående pandemi.
Därför vaccinerade jag mig utan tvekan.
Dessutom blir jag betryckt av att våldsverkaren i öster,
som drömmer om att återupprätta Sovjetunionen genom att anfalla och
förstöra ett självständigt alliansfritt land, inte en gång,
utan två gånger. Glöm inte han annekterade Krim som tillhör
Ukraina 2014.
Vad gjorde omvärlden ? Ja, Tysklands före detta förbundskansler,
Gerhard Schröder (spd) åkte och fjäskade för Putin för att kunna
genomföra NordStream. Inte så konstigt eftersom Schröder
hade ekonomiska intressen i projektet.
Vad blir den nya tsar Vladimirs nästa mål ?
Sverige…Finland…Moldavien ?
Måtte denna dvärgliknande varelse få betala för sitt agerande
mot Ukraina. Hans soldater har redan fått göra det med sina liv…26000 gånger.
Synnerligen usel kände jag mig och för att skingra mina
tankar och få lite annat att tänka på, så for jag till stranden
av Laholmsbukten för en rejäl promenad.
Vid en promenad, där får jag nya intryck, som stimulerar
min hjärna, så jag på något sätt känner mig, låt oss säga,
pånyttfödd.
Jo, det kändes bättre efter promenaden, efter jag sett
och upplevt min omgivning.
Inte bara natur och djur utan oftast möter man positiva
och intressanta människor under promenaden, vilka man
kan ha berikande samtal med.
Det kändes bra efter min promenad och dagen efter började
de märkliga influensasymptomen sakta avklinga.
Naturligtvis hade jag släpat med min kamera, för det kunde
ju dyka upp något motiv, som jag ville dokumentera.
Det blev några bilder så håll tillgodo !
Krokodiler vid Lagaoset ? Jovisst finns de.
Här en hona på väg upp för att lägga sina ägg
i sanden…
Storskarven tycker jag…har minskat i antal.
Tack och lov.
Större strandpiparen trippar runt på sina pinniga ben
med oanad fart. En vanlig fågel, men i år inte så talrik
som vanligt. Precis som tofsvipan. Har inte sett en
enda tofsvipa vid de kustnära ängarna i år…
Ett långsmalt beläte klättrar mödosamt uppför dynerna för att…
Ejdrarna ordnar nu sina familjeförhållanden.
De tycks ökat i antal, om man jämför med de föregående åren.
Saltarven sticker upp sina läderartade blad genom sanden.
Undrar vad de får sin näring ifrån ? En perfekt anpassad art.
Varför tänker jag på Elsa Beskow, då jag ser en styvmorsviol ?
Förstår du min tanke?
Sädesärlan bygger sitt hus…
En fågel som sprider energi och glädje…
…som även mopsar gör !
Du ser…de är ständigt på hugget… !
Jag fann denna videon på YouTube och jag tycker
den visar belöningen för en byggare och flygare
av friflygande OldTimer modeller.
Han fick sin belöning redan under den första
dagens provflygningar.
Denna film är väl värd att se, då den visar den
glädje en modellflygare känner, då han ser sin
modell genomföra, just det han önskar.
Videon är inte i högsta upplösning men det visar,
vad den vill visa.
Copyright för filmen och bilderna tillhör YouTube
uppladdaren.
