…då jag besökte IGG:s Meeting på Ålleberg.
Ålleberg som har en både djup och bred fauna
med växter.
Om du googlar botanik, Ålleberg kan du hämta
oändligt med information.
Jag kan bidraga med lite bilder.
Inget konstigt, bara korta ögonblick från mitt lördagsbesök,
men det visar naturens mångfald och rikedom.
Vassego !
Här lite ögonblick från lördagen…
…gynnad av perfekt väder.
Dagarna började med nästan molnfri himmel, men vid
12-tiden var det 5-6/8 Cu. Alltså bättre kan det inte vara
för radiostyrt modellsegelflyg.
Som utomstående, jag har ingen “riktig” storseglare, min
största modell är 450 cm i spv, tycker jag det fanns många
modeller på meetinget.
Ålleberg får man ju säga, är ett centrum för segelflyg i Sverige
med tradition sedan de första åren på 40-talet.
Dessutom är Ålleberg en plats, som inte har direkta
problem med sjöbris.
Från Halmstad till Ålleberg är det ganska exakt 20 mil.
Modellerna bogserades upp med kraftfulla bogserkärror av
rutinerade piloter. Det tar max 1-1.5 minut upp till urkopplingshöjd.
En del modeller hade elmotor i nosen.
Modellerna var vackra och fina. Men inte billiga…De ligger i intervallet
20- 120000 kr…
En icke föraktfull del av summan utgörs av elektronik och telemetri.
Dessa stora modeller, upp till 8 m spv, flyger majestätiskt. De flyger
som ett fullskalaplan i stort sett.
Det krävs en rejäl bil för att kunna transportera modellerna, eller som
Benny Kjellgren gör, han har ett speciellt släp.
Jag tog massor av bilder och jag har editerat ca 300 styck, vilka
jag kommer att publicera efterhand på min blogg och sociala
media.
Vidare tog jag massor av starter och landningar på video.
Dessa kommer till Youtube så småningom.
Här kommer lite bilder med eller utan kommentarer.
Buckle up !
Om du vill se vad jag skrivit om tidigare års
IGG-Meeting på Ålleberg, så kan skriva “IGG” i sökrutan
upp till höger på min bloggs första sida och du kommer att
finna massor av bilder.
Det blir 4 poster till om IGG 2022 på Ålleberg så håll ut !
“Up she flies”…
Flite-Line, Cu börjar blomma kl 1000.
…så här ska skyn se ut…
…Ållebergssväder !
En riktig pilot eller…
Detta kallar jag bogserkärra…
Briefing och närmast Benny Kjellgrens modell.
PA-18. Observera att det uppfällda skevrodret
går “ner” i framkanten och skapar luftmotstånd för att
eliminera skevroderbromsen från det andra nedfällda
skevrodret. Listigt.
Klart att bogsera. Observera fästpunkten för bogserlinan
i höjd med bakkanten på vingen.
Snygga linjer…
Kl 0930 inte mycket Cu i skyn .Lördag förmiddag.
Piloterna utomordentligt välgjorda…
..eller hur ?
Fast låsningen av vingarna med en vantskruv i grövre klassen…?
Vad händer vid en groundloop med vinginfästningen ?
Jo vantskruven håller säkert, men det andra ?
Stort sidoförhållande på vingen
Täta roderspalter hindrar läckage av luft från undersidan
till ovansidan, vilket stör den laminära strömningen.
Bogsermodellen trepunktar.
Släpet
Här drar en Cub
Fokusering
Siesta…
En vacker modell.
Bara lite bilder. Men bättre en bild för mycket än två för lite…
Ett ögonblick kommer ju aldrig tillbaka i sinnevärlden.
Inga kommentarer för jag vet, att du kan mycket mer om
friflyg, än vad jag gör…
Orkar du med bilder ?
Här får du en rejäl bunt och det kommer mera !
Detta är del 2 av 5.
Ett av mina starka barndomsminnen då jag tillbringade
sommarloven på landet hos morföräldrarna, är svalornas
flygande ut och in ur ladan, där de hade byggt sina bon
av lera och spott högt upp på innergaveln av ladan.
Jag minns deras kvittrande, då de satt balanserande på den
svängande telefontråden och jag kunde inte förstå, att de kunde
hålla sig kvar.
Kort sagt var svalorna för mig en symbol för sommar på
landet.
Du minns, den tiden för 60 år sedan då vi kommer ihåg,
att himmeln alltid var blå, solen ständigt sken och skyn
var dekorerad med vita ulliga sommarmoln.
Vi har ladusvala och hussvala i Sverige. Skillnaden är framför
allt stjärtens utseende. Ladusvalan har en lång spretande stjärt
medan hussvalans är mera tvärt avhuggen.
Ytterligare en art blir ofta kallad svala och det är tornseglaren.
Den är emellertid inte en art av svalor. Den tillhör familjen
“Seglare” och är den enda representanten i norra Europa
av sin art.
Svalornas sätt att flyga är att ständigt vara i rörelse, då de
utför avancerad akrobatik i luften. Efter en akrobatiksejour
sätter de sig ofta och vilar helst högt och fritt.
Att fotografera svalor i luften är inte enkelt. De rör sig
så oförutsägbart. Som ett jaktplan under kurvstrid med tvära
riktningsförändringar. Detta gör det svårt att fokusera kameran.
Jag var ute i kvällningen vid hamnområdet Halmstad, där jag
vet hussvalor håller till.
Så jag ställde in kameran på 1/8000 sek för att kunna fånga
en svala i rörelse. Enkelt ? Nej svårt, men varför ska allt vara
enkelt ?
Jag ägnade mig åt svalfoto i 30 minuter och tog 400 bilder.
Någon måste ju bli bra, tänkte jag.
Om de blev bra, det får ju du avgöra. Jag vill med mina bilder
förmedla en känsla av vad jag upplevde !
Håll tillgodo !
Här några videosnuttar upptagna med min lilla
“Mobius” actioncam.
Trots kamerans lilla fysiska format klarar den av
bra kvalitet på videon…tycker jag.
Ljudet har jag inte editerat. Orkade inte…
Uppe vid väg 25 efter Simlångsdalen, skylt “Klerekull”,
där kör du in och du kommer att få en fin upplevelse.
Jag brukar vara där för att kolla tranorna och häckande
storspovar.
Storspovar varken hörde eller såg jag, men tranornas
grova rop hördes lång väg och ute på vallarna gick
de med sina årsungar och försåg sig med mat.
Jag tog lite bilder på långt håll, cirka 200 m, så det
blev som det blev.
En rådjursbock dök upp och hamnade oxå på bild.
Här brukar vara ett rikt fågelliv, men denna sommaren
har det varit dåligt förutom tranorna. Jag har sett 2
storspovar och det var 5 veckor sen.
Som sagt, åk dit och imponeras av vyerna, som du inte
kunde föreställa dig att det fanns i skogslandskapet.
Hoppa mina hastiga bilder ger dig en känsla av just
denna speciella natur !
Jag vet inte om vi bevittnade ett fysiskt mirakel
i Skånes Fagerhult, då Per skulle flyga sin “Hector”.
Att man måste motverka gravitationen för att få
en modell att flyga är förståeligt, men att piloten
tycktes kunna upphäva gravitationen, det är ett
mysterium…
Hector är en friflygande modell konstruerad för
ca 75 år sedan, vilken Pär har radiofierat med en
FRSky.
Modellen kan dras upp på vanligt sätt med lina
eller skjutas upp med gummirep.
Det senare förfaringssättet var det som Per
skulle använda.
Under förberedelserna inför starten hände
det otroliga…Per tycktes kunna balansera
på knogarna i en ställning som motsäger
de fysiska lagarna !
Hur det såg ut ? Ja, kolla du bilden och förundras.
Det var mycket turbulent bakom bergknallen,
då han flög, varför förhållandena för just denna
typ av modell inte var optimala.
Men att flyga den på ett litet hang och sedan därifrån
ta en termikblåsa, det borde den vara idealisk för.
Alltså en modell som tar minsta lyft och som man
måste riktigt finflyga. Alltså inget våldsamt utan
försiktiga mjuka roderrörelser för att inte orsaka
onödigt motstånd.
Jag tog lite bilder med min lilla Mobiuskamera.
Håll tillgodo !
Per Lundqvist, en ung pojke från Veinge, som nyss
…passerat tonåren med sin “Hector”. 
Taranis Single Stick M/Per.
Bygeln som håller sändaren vid handen.
Det magiska ögonblicket då Per balanserar på knogarna,
med kroppen i vinkel…Kan ni förstå, att vi blev förundrade ?
Det borde ju vara omöjligt eller ?
Pers patenterade vingfastsättning. Förstår du hur det funkar ?
Per och en duktig modellflygerska; Andrea.”””
Marsch till startplatsen
Allt klart…?
På gummirepet.
Hector i lufthavet.
Baslinje
Finalen
Piloten koncentrerad på sin modell…
…snart nog…
“Hector” på Terra Firma.
Hans Karlsson, Linköping, hade med sina flermotoriga
skalamodeller till “Stibner Memorial”.
Alla utsökt byggda, fast det viktigaste, enligt min mening,
var att de flög så imponerande väl !
Intryck på mig gjorde hans TigerCat, som jag tycker
var strået vassare än de andra modellerna, vad gäller
flygegenskaperna.
För en okunnig är det märkligt, att man kan packa in
så mycket kraft i det begränsade utrymmet i motornacellerna
och dessutom installera en kuggväxel !
Betänk att det är en bit gummisnodd, som ger modellen
kraften att flyga. En teknik som är hundratals år gammal.
Det var för mig en imponerande upplevelse, som satte
avtryck i min hjärna i dess “Upplevelseavdelning”.
Att se hans modeller fler gånger ser jag fram emot med förväntan.
Jag har publicerat en liten video, där bland annat
Hans flyger sina tvåmotoriga modeller i ett tidigare
inlägg på bloggen.
Här kommer en bunt bilder, som kanske ger en
föreställning om Hans fina modeller.
Buckle up !
Ingressbild: TwinMustang Foto och (C) Pär Lundqvist
En Chipmunk, dock inte tävlande, men jag tyckte den var så snygg !
…för en statisk bedömning av domarna.
Två delar ingår i tävlingen, dels den statiska bedömningen
av modellen, vilket innebär man jämför dess avbildning
med originalplanet och dels ett flygmoment.
Det är inte helt enkelt att fotografera modellerna, då
de står tätt och ljuset inte är bra.
Men det blev som det blev och jag satte ihop ett litet
bildspel av de hela.
Här kommer det.
OldTimer friflyg med skalamodeller är inte den mest spridda
hobbyn i sagolandet Sverige…men det finns en kärna av
entusiaster, som hängivet håller intresset för ovanstående
vid liv.
Problemet är att medelåldern är hög och därav följer att
Karon regelbundet ror entusiaster över gränsfloden Styx.
Det är inget vi kan påverka, för livet är sådant.
Problem två är bristen på rekrytering av nya medlemmar
till just denna delen av vår hobby. Det mesta möjliga är
försökt, men mot tv, Ifånar och datorer tycks vi slåss förgäves.
Människor kanske föredrar att leva i en virtuell värld idag…
Jag försöker dra mitt strå till stacken för att sprida info
om OT-Friflyg genom min blogg här och andra sociala
media.
Som sagt, vi var inte många i Skånes Fagerhult, men vi
som var där flög och umgicks och hade roligt.
Det är ju detta, som är meningen med hobbyn, att nå sina mål
med sin modell och ha goda upplevelser, som inspirerar till
nya utmaningar.
Jag har inte så många nya modellbilder att redovisa, men
det jag har kommer här på bloggen.
Kanhända jag publicerar dubbletter, men det får du
stå ut med…
Lite ögonblick bara utan kommentarer, för ni är så kunniga,
så ni vet vad det är !
Förresten vinjettbilden längst upp tycker jag symboliserar
en hängiven modellflygare.
Hans blick och fokuseringen på starten och modellen.
Hans Karlsson hade lite otur med sin fina “TwinMustang”
under en av sina flygningar.
Modellen tog efter stigningen en ogynnsam bana, som
förde modellen mot skogen söder banan.
Resultatet blev att modellen landade nästan högst upp
i en stor tall.
Den var inte lätt att se omedelbart, men till slut fick
vi ögonen på den. Den låg på en stor gren med vänster
vinge insnodd i grenverket.
Dessutom, då modellen är tvåmotorig bidrog propellrarna
att hålla fast planet i grenarna.
Jag hade en blyvikt och lina i bilen, men varken jag
eller hans fick runt linan om grenen som modellen låg på.
Så där låg Mustangen i splendid isolation….
Jag kunde inte släppa tanken att en modell med de
kvaliteter DubbelMustangen har skulle få ligga och förfaras.
Så jag beslöt att försöka bärga den.
Jag förberedde mig genom att i hast tillverka en
pilbåge av rottingkäpp och inhandlade blomsterpinnar
som pilar.
Pilarna försågs med en tunn persiennlina, som jag
tänkte använda att hala upp den grova linan med
som mitt blylod satt i.
Dessutom tog jag ett nytt 3 hg blylod, som jag formade
konformat, så det inte skulle fastna och fäste i den
grövre linan.
Sålunda utrustad for jag och min bror i väg från
Halmstad på tisdagen.
Vi har ca 60 km enkel resa. Vi märkte under resan,
att det blåste bra, varför vi hoppades att modellen
blåst ner…
Men framkomna kunde vi konstatera, att modellen
låg exakt, som vi lämnat den på lördagen.
Vi började med kastlodet. Det var min avsikt att få
linan runt grenen, som modellen låg på och sedan
genom att manipulera linan, som ju var dubbel,
då lodet gled ner, försöka få loss modellen.
Först gällde det att få lodet över grenen. Inte enkelt.
Jag ville ju inte riskera att skada modellen.
Efter 7 kast lyckades jag få linan över grenen och lodet
gled ner till marken. Då hade jag ju en loop att dra i
och kontroll över linorna runt grenen.
Jag drog/småryckte i linorna under uppsikt av min
broder och sakta började modellen glida bort från grenen.
Det tog 2 minuter sen lossade modellen. Den stora frågan
var ju: “Vad händer nu” ?
Kommer den att rasa ner och träffa en gren och bli skadad ?
Men det som skedde, var att modellen efter 1 m fall rätade
upp sig och gled ca 10 med roterande propellrar innan
den landade i gräset !
Där låg “TwinMustangen”, visserligen med saggande
klädsel men förvånansvärt hel efter äventyret.
Vid kontroll fanns det en skada vid ena kroppens
infästning i vingen.
Hela rescue-operationen tog 30 minuter.
Nu står modellen hos mig och klädseln har sträckt
sig igen.
Hoppas jag kan överlämna den till Hans i samband
med StorSegel Meetinget på Ålleberg helgen 18-21 Juli.
Japp det var detta äventyret. Förresten pilbågen med
tillbehör och linan med kastlod medför jag för säkerhets
skull till Bollerup i Augusti…
Vita pricken. Där hängde modellen.
Jag kastade lodet över grenen till vänster om modellen.
Min broder med modellen just efter nedtagningen.
Skada som uppstod vid kollisionen med trädet.
Den kommer säkert att vara luftburen igen.
Efter 3 timmar i rumstemperatur
Ser du vattnet innanför huven ?
På mitt köksbord
Den enda luftvärdiga DubbelMustangen i dag.
Som åskådare och i någon form som dokumenterare
av denna tävling de senaste 10 åren, kan jag inte
undgå att märka den nedåtgående trenden, vad
gäller antalet deltagare.
Vilket inte är konstigt. Orsakerna är, att urvalet
av möjliga deltagarkandidater är både grunt
och smalt.
Vi har en pågående pandemi med Covid och
kanske det viktigaste, åldern tar ut sin rätt
eftersom snittåldern på deltagarna är hög.
Dåligt deltagarantal vid modellflygtävlingar
är inte signifikativt för OT-tävlingar.
Det gäller alla sorters sammankomster i någon
hobby, som kräver hängivenhet och fysiskt arbete.
Så bortsett från detta barska faktum, så genomfördes
en trevlig tävling som vanligt. De som var där
undfägnades med fint flygväder mot kvällen och
lekamlig spis.
Jag tog så mycket bilder jag kunde och fick ihop lite
videofilm, vilket jag fortlöpande kommer att
redovisa.
Här kommer några hastigt hoprafsade bilder
som start, så håll tillgodo !
Jag presenterar bättre editerade bilder framledes !
Andrea…linsskyddet…
“I´ve brought my Colt .45 Rubbertwister…
Pas de Deux på Fedinge Flygfält.
Sakta men säkert…
Ständigt oväntat sker vid modellflygning…
Fråga Anders Sellman.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
North American F-82 Twin Mustang
Ser ganska hotfullt ut eller ?
Landade högst upp i en tall, där den lade sig tillrätta som en trött örn…
Vi försökte få ner den men vi gick bet. Jag åkte ner i tisdags med:
1. En bra kastlina med ett bra utformat lod på 3 hg.
2. Med en hemmagjord pilbåge med tillhörande pilar med lina.
Jag fick ner den genom att ruska på grenarna via kastlodet.
TwinMustangen föll ner, rätade upp sig och flög 10 m för att
landa i gräset.
såedemede !
Lite slack i bukmuskulaturen…som hos mig…
Modellflyg och då särskilt friflyg är vackert.
“Kan så små plan flyga…” ?
Inpackning av rubberpower…
Anders siktar mot stjärnorna…
Vi som var där…Vi flög i alla fall !
Filmen är utmärkt att publicera i dag fredag,
ty i morgon avhålls de Svenska Mästerskapet i
friflygande skalaflyg för OT-modeller vid Fedingefältet,
Skånes Fagerhult, som ligger jämte E4:an.
Besök gärna tävlingen och upplev tjusningen med
en friflygan modell, som flyger som ett riktigt plan !
Alla stillbilder klippta ur videon från Youtube.
Copyrightinnehavare: maxfliart
I den mjuka kvällssolen strövade jag runt i hamnområdet i
Halmstad och fångade lite intryck.
Det som slog mig mest, var att det kunde växa så intensivt,
som det gjorde, med tanke på att marken är i stort sett grus
och mycket torr.
Men anpassade växter klarar sig. På en av platserna
växte bestånd av Kungsljus, de höga gulblommande
växterna, som står som just höga stearinljus.
Dessa växte rikligt på den grustomten vid Stationsgatan,
som för 2 år sedan var utsatt för en brand.
Kanske hettan från branden fungerande som en
katalysator för deras grobarhet ?
På tomten växte också fingerborgsblommor, som jag
vill säga, är en av Sveriges giftigaste växter.
Infördes av munkarna på 1100-talet som medicinalväxt.
Man hade erfarenheten, att den var stärkande för haltande
hjärtan. Ett av de aktiva ämnena är digoxin. Som av en
händelse medicinerar jag med digoxin för mitt hjärta.
Men som sagt, man ska inte röra dessa växter utan
handskar. De är farliga.
Ute vid utfyllnaden har marken planerats och det
har blivit fint.
Längs vägarna i den kruttorra dikeskanten växte
mycket örter, jag undrar, hur de kan överleva ?
Men deras blommor pollineras flitigt v insekter och då speciellt
av humlor.
Så blommande växter är viktiga för våra insekter som säkrar
fortplantningen av örtbestånden.
En givande promenad med många nya intryck.
Häng med !
Kungsljus
Försiktighet tillrådes…
Onsdagen var en dag med superväder för termikflygning
Vilket jag utnyttjade. Första start kl 0900, eftersom jag hade skäl
att misstänka, att sjöbrisen skulle komma och komma tidig ,
vilket skulle förstöra möjligheterna till termik upp till 1000 fot.
Det stämde, för klockan 13 kom sjöbrisen.
Jag fick 2.5 timma i luften, så visst var jag nöjd.
Termiken då var stark och utbredd. Ska jag klaga,
var det, att min motor var underdimensionerad,
men den ska bytas i morgon.
En härlig dag !
Som vad det gäller flygning inte är slut.
Mot kvällen blir det en resa till Hovs Hallar, om
vindprognosen håller, för hangflygning.
Att stå vid Hovs Hallar vid 21-tiden och flyga
i svag vind, är en sinnlig upplevelse !
Lite bilder från termikflygningen och en videosnutt…
Sjöbrisen ankommer. Molnfritt kl 1300.
Vad säger du om segelflygvädret ?
Landningen ok. Nu sitter jag upp på min häst och rider hem till Tombstone…
Dessa tre enkla bilder är symbolen för vårt
hangflygande i maj under vår träff.
Modellen och naturen vid Löderup.
Allt skapar en för mig en positiv känsla.
Kom du också med nästa år och upplev.
Trevlig sommar förresten !
Jag måste ju göra något…även om inget är planerat för dagen.
För min del blir det att åka och modellflyga. Och då hangflyga.
Märkligt jag blev så intresserad av hangflyg. Jag skyller på
Pär Lundqvist, som lockade in mig på denna del av
modellflyget.
Det har jag aldrig ångrat, eftersom det har givit mig så
många makalöst fina upplevelser under dessa nästan 50 år !
Jag vet , att varje gång jag beger mig ut med min modell,
så händer alltid något oväntat. Det är ju det, som gör
allt spännande.
Även dagens besök vid Tönnersa medförde överraskningar.
Det ska berätta en annan gång.
Jag tycker att maj och juni varit kalla. Inga badgäster på
stranden med mycket få undantag. Då jag växte upp och
vi hade sommarlov i realskolan eller gymnasiet omkring
den 5-7 juni, hade vi som tradition att åka till Brottet
eller Tylösand för att bada.
Men nu ? För kallt, eller vad säger du Greta ?
Vinden då jag dök upp vid mitt flygställe var ca 3 m/sek.
Den ökade sedan snabbt upp till 6-8 m/sek.
Det genererade naturligtvis ett väldigt bra lyft.
2 timmar, nästan, fick jag i luften och jag åka hem med
ännu en positiv upplevelse.
Alla bilder klippta ur video från min Mobius.
Nä…jag tröttnar aldrig på att flyga.
Just precis !
Min fria horisont som jag inte kan vara utan.
Ready for action
Uthållig växtlighet.
Kolla backspegeln, eller som man sa: “Beware of the hun in the sun”!
…men någonstans måste man ju vara för att kunna
utöva sin hobby, modellflyg. Om man nu inte vill
falla i dvala framför passiviseraren nummer ett,
dumburken.
Nej, jag föredrar att säga:
Ut i naturen hangburen !
Vilket jag gjorde i fredags.
Det var västlig vind ca 3-5 m/sek och då borde det
vara goda förhållanden på Tönnersahanget vid stranden.
Alltså iväg med två modeller och lite kameror.
Parkeringen nästan tom på bilar och då jag kollade
träden, bedömde jag vinden, såsom varande helt ok
för min Spirit. Som förresten dagen till ära fått sin
kropp nylackerad med Gekås fina och billiga akryllack.
Montering och sen bort, ca 500 m, till min pilotplats.
Tog en spaning på kanten och på stranden de första
badarna. De badade faktiskt oxå trots knappa 17 grader
i vattnet.
Det sa de i all fall, då jag träffade badarna vid parkeringen.
Nåväl, iväg med Spiriten laddad med en GoPro i
nosen och själv hade jag min Mobius på glasögonskalmen.
Alltid roligt att dokumentera sin flygning.
Jag förväntade mig vid utkastet, att det skulle vara
a piece of cake att flyga..
Men nej, det var uruselt lyft.
Jag inser, att min GoPro i nosen gjorde modellen
framtung och orsakade skadligt motstånd och turbulens
över stabben, men jag har flugit så många gånger förut
med samma setup utan att uppleva problem.
Hur som helst så kämpade jag på, i det att jag tycktes
studsa framåt längs kanten…
Det blev så småningom landning och jag monterade
bort min ombordkamera.
Utkast och jag märkte att vinden ökat och att det var annan
karaktär på den.
Första flygningen skedde i vindar, som var termiska
, medan den senare flygningen skedde i laminär havsvind.
Således var det enkelt att flyga under dessa förhållanden.
Då jag flög, observerade jag en annan hangflygare ca 500 m
norrut, som flög, tyckte jag, dynamiskt, då modellen hade
en bana, som tydde på det och modellen gick snabbt.
Modellen var vit och piloten var skicklig.
Jag tänkte, att det var kul med ännu en entusiast här.
Planerade att gå till honom och prata, efter jag landat.
Att landa på stranden är att rekommendera för att
hålla modellen hel. Men vi som flugit här i 50 år,
vi frestas att drabbas av högmod och landar just bakom
hanget av bekvämlighetsskäl.
Det kan straffa sig. Det är mycket turbulent bakom kanten
och virvlarna kastar din modell helt slumpmässigt i luften.
Jag gjorde två landningar i dag.
En som var dålig, då turbulensen virvlade runt med den
stackars Spiriten som ett löv och jag kunde med knapp
nöd komma ner i ett stycke. Ren tur var det.
Andra landningen valde jag annan inflygning och
då blev landningen kontrollerad.
Då jag skulle gå till parkeringen, avsåg jag att besöka
den duktige hangflygaren, som idogt höll på med sin
flygning norrut.
Det blev lite av en antiklimax, då jag klättrat uppför
sista kullen, så jag fick fri sikt till honom.
Det var fiskmåsar som upptäckt tjusningen med
Dynamic Soaring !
Såedemede !
2 timmar i luften blev det i alla fall, så jag blev nöjd.
Alla bilder klippta ur Mobiusvideon. Videosnuttarna
från min GoPro i nosen och min Mobius på mina
solglasögon.
Häng med om du orkar och glöm inte ticka för HD 1080 i
spelarens inställningar.
Pilotplatsen Tönnersa Strand, ca 500 m söder om parkeringen.
Ser du nybildningen av dynkanten framför den stora?
De som påstår att dynerna på grund av klimatförändringarna
orsakar en borterodering pratar i nattmössan.
Transporten av sand är ett Pater Noster verk.
Hur kan jag vara tvärsäker ? Jo jag har studerat sandens dynamik
här under 50 år. Därför kan jag dra slutsatserna.
Min Spirit vinglar fram.
Då den laminära vinden, återställdes det goda lyftet.
Great Planes, Spirit ELite är ett synnerligen välflygande plan.
Synd att företaget lagt av att tillverka dessa. Trots många
påstötningar från modellflygare.
Jag och min rotetvåa…
Min Spirit utrustad med ombordcam i nosen.
Detta är mitt FYRTIONIONDE år som hangflygare på Tönnersa Strand. …
Den vackra gröna lövsalen till parkeringen.
