En ny laddning bilder.
Orkar du ?
För nu blir det fler bilder på friflygande modeller från förr i tiden…
Etikett: model flying sweden
Kategorier
…MERA OT-FRIFLYG…
…för er som tycker om det.
Jag letade upp lite bilder om OT-Friflyg såsom det var före pandemin.
Hoppas läget går tillbaka, till i alla fall något som liknar det normala,
så vi kan flyga och umgås.
Tills dess får du hålla tillgodo med mina enkla bildspel…
Kategorier
OLD TIMER FREE FLITE SWEDEN…
For us who just can not get enough of free flying models.
Enjoy…?
Kategorier
LEPRACHAUN TEST…
…efter förändringar.
Efter att ha genomfört förändringar på min Leprachaun,
var det dags för att testflyga.
Väderläget lovade i stort vindstilla, liten risk för regn,
vilket på mig verkade lovande, så jag och en kompis åkte ut.
Problemet med min modell var, att den hade bärande stabbe,
vilket antagligen beror på, att den som gjort ritningen hade
i stort kopierat en gammal friflygritning.
Under friflygeran ville man tillföra så mycket lyft som
möjligt till modellen för att få långa flygtider.
Alltså gjorde man stabben bärande.
Men, detta kräver andra flygmekaniska och aerodynamiska
åtgärder. Eftersom stabben är bärande kommer det vid
en fartökning att skapas ett nosnermoment.
För att kompensera detta, fick man justera vingens
anfallsvinkel, så att om hastighet ökade, så skulle modellen
lyfta nosen, genom att lyftkraften ökade beroende på
högre hastighet/anfallsvinkel.
Modellen skulle bli stabil i sitt glid, vilket var önskeläget.
Den tidens profiler var kraftigt bärande och klarade upp
till 10-15 graders anfallsvinkel, innan det skedde en
avlösning av strömningen på vingen så den överstegrades
och förlorade lyftkraften.
Man var redan på den tiden klar över, att en modell måste
balanseras både statiskt, alltså med rätt tyngdpunkt och
dynamiskt med rätt funktion och balans av lyftkrafterna
på stabbe och vinge.
Vad jag gjorde före min testflygning var:
Flyttade fram tyngdpunkten, vilket var väsentligt.
Vingprofilen skapar vid ökad hastighet en tryckcentrumsvandring
av stora mått. Därför måste cg ligga rätt. Ett utmärkt
verktyg att förstå sin profil är programmet “Profili” som kan
hämtas på nätet.
Jag eliminerade all anfallsvinkel på stabben.
Den hade enligt ritningen rejäl anfallsvinkel , vilket gjorde den
kraftigt bärande.
Jag ökade vingens anfallsvinkel något.
Klart jag var nyfiken på, hur den skulle flyga…
Redan efter 10 sekunder i luften kände jag, att modellens
uppförande var helt annorlunda.
Det viktiga var, att den var stabil i luften. Det andra var
att modellen flög med rätt attityd.
Alltså överdelen av kroppen var i stort parallell med horisonten.
Du kan se et på videon.
Ser vi på, hur segelplan från 30-50-talet flög, ser man,
att kroppen nästan lutar lite” framåt”.
Det är en styggelse att se, en modell flyga med”hängande ”
stjärt, därför vingens och stabbens anfallsvinkel är felaktiga.
Se på hur en Cub flyger…du har aldrig sett en Cub i planflykt
flyga med släpande stjärt.
Nu flög min Leprachaun bra med god roderharmoni,
den styrs med skevfunktion via vridbara vingar och sidoroder.
Den var följsam i luften och som jag bedömde mycket mera,
låt oss säga, avkopplande att flyga.
Modellen är inte en F3A-modell, utan är mera en majestätisk
äldre dam, som ska behandlas därefter med förutseende och
mjuka händer…
Då jag slog av motorn, fick jag trimma upp modellen med
höjdrodertrimmen en aning, för den skulle glida effektivt
och stabilt.
Den är genom sin storlek och förhållande på ytorna ganska
iögonenfallande för betraktaren.
Efter provflygningen var jag nöjd med modellen.
Frankie flög med sin hotliner och den var inte lätt att se
mot den gråa skyn…då den snabbt försvann, eftersom
den är snabb.
Under min provflygning ökade vinden snabbt till 5-7 m/sek,
precis som yr.no hade utlovat, varför vi packade ihop
och for hem efter ett bra utfall på testflygningen.
Bilderna är tagna med min Mobius. Stillbilderna är
klippta ur Mobiusvideon. Det var dåligt ljus,
men det är som det är.
Mobius, en imponerande kamera. Sitter monterad på
min glasögonskalm.
Det jag ser, fotograferar jag. Enkelt.
Leprachaun, vilket kan översättas med ordet “Pyssling”
är ett begrepp från den irländska folksagan
och det är en liten grönklädd figur. Leprachaun uttalas:
(leprakå:n:)
De gröna ytorna på vingarna är de aerodynamiska bromsarna.
Jag gjorde de för effektiva, så jag ska minska deras storlek
med 50 %.
Frankies “Kunai”.
Jo, den är snabb…
Start
Landning
Min modell ska till väders.
Du ser väderfronten som är på gång…
Rejäl stabbe. Modellen konstruerad ca 1945
På väg hem såg vi ett hundratal glador som rastade
på en åker jämte vägen…
Det var migrerande ungfåglar på väg till Spanien/Nordafrika.
Jag har aldrig sett så många på en gång.
Tyvärr han jag inte plåta, då de satt på marken, vilket var synd.
De utgjorde en vacker röd/brun färgklick .
Det skiljer 75 år mellan konstruktionerna…
Kategorier
FÖR OSS SOM INTE KAN FÅ NOG AV…
…OT-friflyg.
Här kommer ett litet bildspel med motiv från olika
mästerskap i OT-friflyg.
Inget särskilt, men har du 5 minuter så tröska igenom
det…
Kategorier
“INSIDE F5J” PROVFLYGNING
En ny modell skulle provas…
“Inside”, ett något märkligt namn, är en F5J-modell med knappt
3 m spv försedd med elmotor.
Den väger med 1200 mA acke och variometer under 900 gram. Det är bra.
Frankie och jag skulle ut, trots att det blåste 8 – 10 m/sek.
Det är ju inte det bästa vädret för denna lätta termikmodell.
Men jag hade förhoppningar, att det skulle fungera, eftersom
vingprofilen, Ag 25, torde kunna penetrera bra i motvind.
Modellen flög efter start absolut perfekt. Inte ett enda knäpp
på trimmarna behövdes.
Trots blåsten, som på 50 m var minst 10-12 m/sek, var modellen
lätt kontrollerbar.
Klaffarna har tre lägen. Indragna, 30 grader och 80 grader, var
mycket verkningsfulla. Modellen gick att “helikopterlanda” med
full kontroll.
Modellen har sidoroder, höjdroder, trottle och klaff.
Sidoroder/ fena och stabbe är byggda enligt konceptet
högt Re-tal, vilket gör deras verkningsgrad hög.
Byggsatsen är laserskuren och allt passar perfekt. Den är
tillverkad med tysk grundlighet.
Eftersom modellen är så lätt, följer oundvikligen problemet,
att den är mycket spröd.
För mig är det så, att jag smäller inte mina modeller,
då jag flyger, jag skadar dem, då jag passerar stora dörrar,
eller går i trappor…
Så man måste vara försiktig.
Modellen kostar knappt 2000 spänn.
Frankie filmade lite med sin drönare, vilket inte var
lätt i den relativt starka vinden. Men några stillbilder
kunde jag klippa ur filmen.
Jag kan tänka mig modellen i svag termik och svag vind
kurvande…eller på Hovs Hallar då det blåser max 1 m/sek.
Det ser jag fram emot.
Jag kommer med mer film på modellen, då vinden lugnat ner sig…
Här lite bilder klippta ur film från drönare, Mobiusfilm och
min systemkamera.
Det blev som det blev.
Redan efter 10 sekunder kände jag att allt stämde…
Motorn drog snabbt upp modellen.
Det var en piece of cake att landa tack vare klaffen.
Man fick hålla ordentligt i modellen i den hårda vinden.
Här kan du se konfigurationen på stabbe/fena-sidoroder.
Drönarbilder: Frankie
Trots den starka vinden, flög jag några termikvarv.
Modellen kan kurva utomordentligt tight.
Pilot och drönarpilot, som trotsade vädrets makter,
men som belöning fick provflyga !
Kategorier
MERA OT-FRIFLYG.
…och nu blir det bilder !
Hoppas du inte tröttnar ?
 
Kategorier
SVERIGES BÄSTA MODELLFLYGTIDNING…
…frasade sig ner i brevlådan i går.
Tidskriften ” OLDTIMER” kom häromdagen med ett nytt nummer.
Innehåller alltid något nytt och intressant om det ofantliga ämnet
“Modellflyg”.
Det mesta redigerat av Sten Persson, som besitter djupa och breda
kunskaper i ämnet OT-Friflyg.
Om du blir medlem i SMOS, får du 6 nummer av tidningen varje år.
HÄR är info hur du blir medlem.
Mittuppslaget
Eftertraktade motorer…passa på !
…är begreppet “Att flyga”.
Ända sen jag började med modellflyg för 65 år sedan,
är det just, att man kan flyga i luften med en farkost,
som fångade mitt intresse för flygning..
Jag tyckte, det var något ofattbart och oförståeligt.
Att ett par vingar kunde få en farkost att glida fram
genom luften…ett mirakel.
Jo, det krävs ju lite mer, för att något ska flyga, en yta,
anfallsvinkel och hastighet.
Ovanstående ger lyftkraft. Antingen du har en väl
utformad vingprofil, eller om du använder en masonitskiva,
så skapas lyftkraft, om ovanstående villkor är uppfyllda.
Jag tycker fortfarande, att faktumet vi kan flyga, det
är ett mirakel.
Antagligen därför jag är så vanvettigt intresserad av fenomenet
Nåväl, ur mitt stora arkiv med bilder från OldTimer FriFlyg
har jag komponerat ihop ännu ett litet bildspel, som du kan
lägga 5 minuter på att se…om du har lust.
Hoppa ombord, spänn fast dig och dröm…nedan ett bildspel.
Modellflyg är en estetisk upplevelse !
…på Hovs Hallar i helgen.
Det var inte jag, då jag var upptagen, men David Cederwall
var där och knep åt sig fina flygningar i den goda vinden.
Som du kan se, förunnades David med 5 – 6 m/sek nordväst,
vilket är optimalt för Segeltorpshanget.
Han flög med en modell, jag gillar skarpt; Alula,
vilken är en flygande vinge i formpressat material.
Den har mycket goda flygegenskaper tack vare sin låga
vikt, som gör den nästan alltid flygbar.
Davids andra modell kan jag inte identifiera, men det ser
ut som en 150 cm hangkärra.
Även skärmflygarna utnyttjade dagens vind som synes.
Roligt någon..håller hangfanan högt vid våra hang !
Gör som David:
Ut i naturen hangflygburen !
Här kommer bilder från David, så håll tillgodo !
På väg till hanget.
Wings over Hovs Hallar
En skärmflygare hänger undre sin trasa
Perfekt vind vid Segeltorp.
Pilot – Himmel – Hav – Modell
Förberedelser inför start…
Kategorier
DET KÄNDES SOM EN BEFRIELSE…
…att kunna bege sig ut i vackert väder…
…och få njuta vindstilla, sol och härlig flygning.
Efter att ha upplevt OT FriFlyg SM i Bollerup med
regn, blåst och 15 C, kändes det mycket förväntansfullt
att få ge sig ut med en segelmodell i fint termikväder
bara en vecka senare.
Om inte annat är det en bekräftelse på vårt omväxlande
skandinaviska väder.
I fredags var det vindstilla…Förutom den lilla vind,
som uppstår då en termikblåsa släpper och luft sugs in
för att ersätta den stigande luftmassan.
Det var 24 grader och i skyn hade vi 3/8 Cumulsmoln
med mycket nybildningar.
Kombinerat med i stort sett obefintlig vind startade jag
min Ava Pro 1045 precis.
På 50 m fick jag en anslutning till en stark blåsa.
Den var inte så stor till en början, men sedan…
Det blev hiss rakt upp !
Det enda jag gjorde, efter att min variometer glatt
tutade under hela termikvarvet, var att sätta mig i
min flygstol och njuta av mitt flygande och naturen.
Jag har sagt det förut, något som alla termikflygare
vet; Det är inte svårt att komma upp, det kan vara
svårt att komma ner, då termiken är stark.
Man måste ha aerodynamiska bromsar.
I dag var termiken över 100 m mycket stark och
framför allt utbredd över stora områden.
Kunde inte vara bättre. Vilken tur man är
modellflygare, så man får njuta av tillfällena
till flygning.
För det är så med mig, att jag flyger eftersom
det är så roligt i dubbel bemärkelse.
“Rolig” betyder ju på danska “Lugn” och det är
just vad det är.
Mina inre batterier är i regel fulladdade efter
en dags flygning.
Märkligt nog observerade jag inga migrerande
ormvråkar…Det är ju dags nu för de att flytta
till Spanien eller Nordafrika.
Då klockan var 1400 inträffade något märkligt,
då vinden på 30 sekunder vände 120 grader.
Efter att vinden varit NO drog den snabbt över på
väst. Den ökade till 5-6 m/sek verkligt snabbt och
temperaturen sjönk ett par grader.
Naturligtvis förstod jag som segelflygare, vad det var.
Det var sjöbrisen, som började pumpa in sval laminär
luft från havet.
En vanlig process då inlandet värmts upp och där
luften stiger.
Då sugs sval luft in från Kattegatt för att jämna ut
förhållandet mellan kall respektive varm luft.
Så det var bara att avbryta försöken att flyga termik.
Det fanns ingen adiabatik under 250 m !
Men jag fick flyga från 1045 till 1410 ! Inte dåligt !
Så en nöjd och glad modellflygare drog sin kosa
hemåt efter en dag med det han helst gör: Flyger !
Jag har mer än 1200 timmar i luften sammanlagt på mina Avor nu…
Landningsplats för UFOS vid Haga.
“Hinner inte flyga. Plockar svamp”…
The Swedish Nationals in
OT Free Flite
are coming up
in about three weeks.
I promise you, I´ll be there with my camera and
I will catch the flights as much as I can on video.
Stills will be coming as usual.
So be prepared for the event !
Which takes place at Bollerup in Skåne.
Read about it here.
Down below a photostory of events 2010-2020.
Det är därför, flyger jag så mycket.
Eva från Husqvarna, skärmflygare.
Torsdag vind 2-4 m/sek nordväst. Alltså till HH.
Vinden var just som prognosen sa och min modell
åkte ut fortare än kvickt på hanget vid Segeltorp.
Det gick bra att flyga, då jag kommit upp en bit.
På låg höjd var det svårt. Varm luft samlades framför
hanget och störde dess funktion.
Jag träffade två trevliga skärmflygare, Eva och Ulf
från Husqvarna som höll på med en skärmflygtour
med sin husbil.
För dessa blev det att parawaita, då vinden var svag.
Det kom lite sjöbris vid 13-tiden och Eva startade och
fick sig en flygning.
Eva har en bkgrund som fallskärmshopperska och visade
stor skicklighet då hon flög uder marginella förhållanden.
Synd det inte var bättre vind för gästerna från Husqvarna.
Klockan 1515 vände jag bilen mot hemmet nöjd och rikare
på upplevelser.
Lite bilder och en filmsnutt i all hast.
Eva och Ulf, Husqvarna
Kategorier
DÅ DET FRASAR TILL I BREVLÅDAN…
…då vet jag, att “Oldtimer” har landat.
Denna publikation är alltid efterlängtad, då den för
mig representerar begreppet Kvalitet.
Redaktören Sten, besitter en enorm kunskap om
modellflyg och kan bekräfta sin kunskap med sitt
enorma bibliotek av böcker och tidskrifter om ämnet.
Vill du också njuta av förmånen att få läsa “Oldtimer”,
då ska du gå till SMOS hemsida, där du får info, hur du
kan bli medlem.
Klicka HÄR.
Jag blev nyfiken på företaget och fann att det fortfarande existerade…
…fast med något annat sortiment.
Vid ett av mina besök på Wasserkuppe fotograferade jag
denna modell. Byggd i aluminium liknande ovanståendee modell.
Mecobauweise ?
Kategorier
UNGDOMEN STORMAR FRAM…
…och för vår hobby framåt !
Den kategori modellflygare som flyger OldTimermodeller
inom friflygeriet, det är de, som samlar flest…deltagare
i Sverige vid träffar och tävlingar.
Vi kan väl säga, att OT-friflyget vilar på unga och breda
axlar.
Jag har samlat lite porträtt/actionscener, som inbegriper
dessa pojkars och flickors aktiviteter ur mitt ganska
enorma arkiv av OT-bilder från och med 2009.
Kanske det kan stimulera någon att om inte börja med
OT-friflyg, så i alla fall åka och titta på en tävling.
Du kommer inte att bli besviken. Ja, jag vet…det ska
vara jetmodeller för 150000 spänn eller konstflygmodeller
för lika mycket.
Här är det ju bara lite balsa och furupinnar som flyger fritt…
…och det är ju det som är meningen.
Vill du veta, när OT-friflygarna träffas och tävlar,
rekommenderar jag ett besök HÄR.
Andrea med sin…
…utomordentligt vackra och välflygande Miles Sparrowhawk
…och få lite flygning.
Det var 9 veckor sen jag flög…då kan du gode besökare
förstå, att jag är flygsugen.
Men omständigheterna under dessa 9 veckor har i stort
sett gjort modellflygning, som jag utövar det, omöjlig.
Etersom jag bara segelflyger, är jag beroende av två saker;
Termik eller hang. Du har säkert märkt, att solen har lyst
med sin frånvaro de två senaste månaderna, så någon termik
är inte att hoppas på.
Vind har vi haft, men ständigt från fel håll. Har vi haft nordligt,
då jag kan flyga på Hovs Hallar, har det blåst 7-12 m/sek.
Jag ställer mig inte på HH i 12 m/sek i -8 C.
I går hade vi ett högtrycksbetonat väder med molnfri himmel
och noll vind.
Nu skulle jag ut, för jag var tvungen att ratta en modell.
Tänk om jag glömt, hur man gör ?
En modell som kan flyga under de flesta omständigeter, är
en av mina Blue Phoenixar.
Således tog jag med en eldriven sådan, monterade en Mobius
på nosen och for ut på bygden till ett av mina flygställen.
Det var vidunderligt fint väder och snön hade mjukat upp allt.
Det var oxå ca 6 grader kallt…och jag hade inga vantar med.
Men det fick gå i alla fall. Ljuset var oerhört starkt från solen,
då det reflekterades i snön. Jag har skaffat glasögon efter att
ha gått med linser i 40 år. Glasen är fina med antireflexbehandling,
uv-skydd och med kromatiska egenskaper.
Men det var ändå svårt att se modellen, så jag landade och
hängde på mig ett par av mina termiksolglasögon.
Nu gick det bättre, även om modellen inte var lika skarp,
som jag upplevde den med solglasögon.
I 45 minuter stod jag och njöt av flygandet och fick min modell
intrimmad perfekt. Det fanns även lite termik, men efter
nästan en timma i luften utan vantar, hade min fingrar blivit
av med lite av sin känsel.
Alltså beslöt jag att landa.
Allt hade funkat och en känsla av tillfredsställese bredde ut sig
i mitt sinne.
Jag hade modellflugit den 2. Februari.
Kameran, min Mobius, satt på nosen och plåtade snett framåt
vänster stillbilder.
Här kommer några flygögonblick från min utflykt.
Nu ska jag sätta på skidor på en motorkärra och ge mig
ut och flyga från en av sjöarnas isar.
Alltid kul, då man har nästan obegränsade ytor att starta
och landa på. Samtidigt som isen har samma höjd överallt
och är jämn.
Vi ses !
Min trogna Blå Fenix efter dagens landning. Tack gode Gud för elmotorerna !
Tänk att stå och slå på en 1.5 – 2.5 cc glödstiftsmotor i minus 6 grader…
Här ser du en av mina favoritkameror; Mobius, sittande på huven.
Så ser det ut…
Snön förändrar uppfattningen av landskapet.
Ljuset var mycket starkt.
Där jag normalt flyger termik. Du ser inga hinder och en mil från kusten.
Ett av mina termikflygställen.
Vy mot Halmstad.
Den gamle njuter sin hobby.
Gott om viltspår i snön. Rådjur, hare, vildsvin och räv.
Vy mot SSV
Slutet av en lång final.
Efter landning tar jag en bild för att dokumentera dagens flygning.
Hoppa jag snart kan sitta i min flygstol här och njuta
av min ny fina termikmodell snart…
Kategorier
CHRISTER I LUND HAR BYGGT EN…
Lazy Bee…
…troligtvis inspirerad av John Woodfields bygge.
Christer är en flitig byggare som alltid har projekt
på gång.
Med jämna mellanrum kommer en modell av från
byggbandet i Christers modellplansfabrik
Han senaste modell är en Lazy Be, som är en
ganska osannolik modell, vad gäller utseendet.
Frågan man ställer sig är ju: “Kan den flyga och
om den gör det, flyger en bra”?
Jo den flyger bra. Det kan du se på filmen längst
ner, där John flyger sin modell vid kusten av
Cornwall.
Hoppas Christer modell flyger lika bra !
Det ska bli spännande att få se den i luften !
Här kommer lite bilder på Christers modell.
Vingkonstruktionen på Christers modell.
Träfärdig
Klädd
Ser lite osannolik ut…
Nosen med bogserkopplingen
Hålet i kroppen för bogserlinan och mekaniken.
Jag tror en Lazy Bee skulle passa mig…
eftersom jag tillhör MopsFlygVapnet …
Så här ser John Woodfields modell ut i luften:
Kategorier
ÄR ALLT ELÄNDE NU…
…jag menar covid 19, uselt modellflygväder …
Det känns segt nu…
Ett virus som förändrat verkligheten för de flesta på
ett avgörande sätt.
Jag menar kraven som viruset ställer på individen drabbar
olika människor olika hårt.
Har man vankat hemma i bostaden innanför dess
väggar i stort i 10 månader, då kryper det i individen
Vi har kört ut och besökt platser vi sällan eller aldrig
varit vid. Men vi längtar att åka längre bort.
Nu ? Det är en omöjlighet, då risken för smitta är stor.
Vi som är äldre, är en riskgrupp och jag vill inte chansa.
Verklighetsflykt nummer ett för mig har alltid varit mitt
modellflygande. Varje dag det är flygbart, har jag praktiserat
min hobby.
Men nu…Mycket blåst och för hangflyg från fel riktning.
Regn eller dimma.
Jag kollade yr.no:s långtidsprognos och finner icke en
dag med nordlig eller nordvästlig vind !
Det sägs, att alla talar om vädret, men att man icke kan
göra något åt det…Synd, för det hade jag velat kunna
just nu.
Kan jag inte modellflyga, kan jag bygga. Men vad gör jag,
då jag byggt färdigt mina modeller ?
Ja, då kör jag en batteriseans. Jag kör igenom alla ackar,
av vilket slag det än må vara, laddar ur och laddar upp
för att förvissa mig om, de har den kapacitet, som krävs
och för att skaffa mig meningsfull sysselsättning med
någon association till modellflygeriet.
Vi får bida vår tid och hoppas det parkerar sig ett högtryck
på lämplig plats norr om Skandinavien, vilket kan ge
nordliga vindar, så jag kan dra till Hovs Hallar.
Skam till sägandes…jag har inte inte modellfluget på
en månad nu…Det har aldrig hänt mig förut.
Jag lovar jag ska ta igen den förlorade flygtiden, så fort
omständigheterna medger det !
Eftersom jag inte varit ute på så lång tid, så har jag
ju inte nya bilder att redovisa.
Men vi kan kör en film i repris, som jag tog på
Hovs Hallar för nästan 2 år sedan.
Jag höll min lilla goda Mobius i vänsterhanden, då jag
flög med min vackra Gillette. Detta är en av de elegantaste
F3F- modellerna jag sett.
Synd, att FVK inte tillverkar den längre. Jag kontaktade
firman och frågade om de hade fler, men fick svaret att
deras form för kroppen gått sönder…
Den är snabb och vändbar, men inte helt enkel att flyga.
Då man tar ut max ur modellen, alltså då jag flyger med
max belastning, (många G) känns den lite som att balansera
något på en knivspets.
Men det är en erfarenhetssak, som löser sig, då flygtiden
av modellen växer.
Här kommer videon
Kategorier
OLDTIMERMODELL PÅ HOVS HALLAR
Min Leprachaun fick sig en resa på hanget.
Att få flyga min Leprachaun på ett större hang under
bra förhållanden, det var något, jag sett fram emot.
I onsdags var det lovat nordlig vind 4 m/sek på Hovs
Hallar. Alltså packade jag och drog dit.
Solsken och ca 5 m/sek nord mötte oss.
Uppe på Platån fanns redan 5 skärmflygare,
som väntade på rätt ögonblick att starta.
Själv höll jag till i södra änden av Platån, där jag
kastade ut min modell.
Lyftet mycket bra och laminärt, vilket borgade för
att jag kunde trimma in modellen och komma
underfund med eventuella egenskaper, som jag
skulle rätta till.
Jag märker, då jag flyger en konverterad
friflygmodell, att den beter sig som…en friflygmodell.
Dess tjocka vingprofil är gjord för att skapa lyft,
vilket naturligtvis kostar motstånd.
All lyftkraft måste betalas i form av motstånd.
Jag trimmade min modell framtung och fick den att
flyga, så bra det gick. Men, jag märkte då jag flög
fort, att modellen ville öka dykningen.
Detta trots jag hade tagit bort den kraftiga
anfallsvinkeln på stabben, som gjorde den mycket
bärande.
Jag landade och pallade under bakre delen på
stabben med 2 mm, vilket medförde att stabbens
medellinje var parallell med kroppens centrallinje.
Således är min stabbe helt neutral.
Ny start och test i högre fart. Nu flög den utan
dyktendens i loopingplanet. Helt perfekt och
neutral.
Efter hand som jag flög, jag startade kl 0930,
märkte jag, att vinden vred mot väster.
Det betyder att vinden låg snett på Platån.
Lyftet var dock fortfarande ok, både för modellflyg
och för skärmflyg.
Skärmflygare landade upp på Platån. Mycket
djärvt gjort med tanke på eventuell topprotor.
Men tydligen var inte rotorn aktiv just i dag.
Efter 2.5 timma sammanlagt i luften avbröt
jag och landade på gräset bakom kanten.
Med en modell som Leprachaun gäller det
att lägga baslinjen tillräckligt långt fram,
eftersom modellen penetrerar dåligt i
motvinden.
Då jag kollade min ombordfilm som visar
stabben, förstod jag att den var skev, vilket
kan ha inducerat högersväng.
Nu har jag rätat den och det blir spännande
att testflyga och se, huruvida detta nu är fixat.
Förvånansvärt mycket folk vid parkeringen.
Mest tyska husbilar. Det är ju gratis att stå där…
Jag filmade med min Mobius från marken och
från modellen.
Så det blev en massa klipp från videosnuttarna.
Häng med om du tyar…
Klar för start.
Pilot och hans skugga
Min vingspets balanserar en skärmflygare…
Leprachaun majestätisk på hanget.
Halmstad på 25 km avstånd.
En Hallberg Rassybåt passerar.
Triplets
En djärv pilot som topplandar på Platån.
Till vänster en SAR-båt till höger en mer än hundra år gammal segelbåt.
Kan segelfartyget vara en “Skonert” ?
Just innan sättning då jag skulle justera stabben.
Start ovanför fortet.
Naturen fortfarande väldig grön
Ser du min skeva stabbe ? Som den är vriden kommer den
att vilja svänga modellen åt höger.
Nu har jag fixat skevheten och det blir spännande att provflyga.
På väg att landa...
Det krävs relativt stora roderrörelser för att
kontrollera modellen i turbulensen bakom hanget.
Om en sekund… sättning !
Kategorier
TERMIKFLYG…
…förhoppningsvis…
…tisdagen den 15 September upplevde vi Sydsverige
en verklig indiansommar.
Får jag skriva “Indiansommar”, jag menar är det
politiskt korrekt i dagens samhälle ?
Jag hade planerat att få en härlig termikflygning med min
“Leprachaun” efter att ha utfört lite justeringar med dess
setup.
Kl 0915 anlände jag till flygstället, som är utmärkt för
termikflygning. Det ligger högt, fritt, med goda landnings-
möjligheter och tillräckligt långt från kusten så inte
sjöbrisen direkt förstör möjligheterna för termik.
Vid framkomsten såg jag en liten gul bil och förstod,
att det var fler än jag, som var flugsugna.
Anders var tidigt ute och uppe i luften med sin Fidelity.
Vädret var redan nu 23 C och praktiskt taget ingen vind.
Ska jag klaga…det var disigt.
Men efter montering startade jag min modell, som på
ett majestätiskt sätt vann höjd.
På 125 m stannade jag motorn, trimmade ut modellen
och letade termik.
Inget fanns, det var absolut noll vertikala rörelser i luften.
Ett par gånger försökte både Anders och jag men noll.
Orsaken till det var inversion, vilken förhindrade all termik.
Inversion är ett spärrskikt med varm luft, som förhindrar
adiabatiken att utvecklas.
Har man tur, försvinner inversionen, då instrålningen från
solen fått verka ett par timmar. Efter någon timma märkte
vi, att vi kunnde förnimma svag och trasig termik.
Vi kunde, om vi gnetade idogt, hålla höjden något sånär.
Men som sagt, vi fick inget drömväder för termik, men vi
fick ändå en fin upplevelse och det är det, vi är ute efter.
Ett väder perfekt att trimma modellen i.
Jag är nu nöjd med flygegenskaperna på min Leprachaun
efter de förändringar jag gjort.
Vad jag gjort, är i princip att jag förändrat en friflygande
modell till en RC-modell, vilket gett modellen de
egenskaper, som jag eftersträvar.
Klockan 14 packade jag nöjd ihop efter 2.5 timma i luften.
Bilderna kommer från min Mobius, som vanligt och från min
Sony.
Häng med om du vill.
Fidelity 2M-E
